Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1867:Säru3 säru)

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

iVo :i.

Ant till Kiksd. Kansli d. 27 April 1867, kl. 11 f. m.

Särskilda Utskottets rörande jordbrukets jinansiela angelägenheter
Utlutande N:o 1, med anledning af Ilerr B. W. Hessles
motion om åtgärders vidtagande för afhjelpande af jordbrukares
nuvarande jinansiela betryck.

2 Afl l9 p TTi t Kjammaren väckt motion’ N:o 157 (tryckt i 1 Sami.

2 Afd. 2 Band 11 Raft., sia. 24, af Bih. till Kiksd .Protokoll), har Herr Hessle

under erinran derom, att den jordbrukande befolkningen i allmänhet lede af en nenningefolägenhet,
hvilken förlamade dess för Jandet nyttiga och oumbärlig verksamhet
och vore på väg att hämma, ja tillbakasätta det framåtskridande, som
jordbruksnäringen på sednare tiotal af år ådagalagt, och att, då detta förhållande
egde rum oaktadt ett befintligt öfverflöd på penningelåneanstalter, det syntes -if''
vet att dessa ej passade för jordbrukaren, och att han måste annorlunda underjtocjas
met nödiga kapitalförlag, för sin de] och under förklaring, att jordbrukaren
.näste, för så vidt det stode i Riksdagens magt, förhjelpas ur sin förlägen .

'' ;°res aglt’ att Rlksbanken börda genom Allmänna Hypotheksbankens, på hörnit
tio ars successiv återbetalning ställda, obligationer taga liqvid för de till Hyno
theksbanken öfverlåtna fastighetsbankolånen, så att beloppet deraf till fastighetsegare
aterginge, samt att ej mindre bankovinsten, till Bankens förstärjinino-reserverad,
utsläpptes i rörelsen mot sådana obligationer, som förbemälde äro”än de
belopp, som till Riksbanken inginge från filialbanker, hvilkas oktroj upphört an
vandes till förstärkning af Rikets lånekontor allmänna diskontfond, — att dess
utom understöd från Riksgälds-kontoret måtte kunna till bolag och menmheter
utgå i Kontorets obligationer, till hvilkas amortering och beräntande Riksdagen
Bih. till Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. I Åfd. 3 Höft. 1

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

hade att bevilja anslag, — äfvensom att, på, det medlen till den öfverklagade
förlägenhetens afhjelpande måtte blifva så verksamma som möjligt, en sakkunnig
delegation af Riksdagen borde uteslutande taga denna vigtiga angelägenhet

om hand. .

Denna motion, för hvars behandling Riksdagens båda Kamrar, i enlighet

med motionärens önskan, hafva ansett ett särskilt Utskott böra tillsättas, dock
med uttryckligt tillägg att frågan om bankovinstens användning derigenom icke
fråntages Banko-Utskottets behandling, har, så vidt tiden och öfriga omständigheter
det medgifvit, blifvit till hela sitt omfång inom Utskottet pröfvad. Då
emellertid en mängd af olikartade omständigheter med densamma stå i närmaste
samband, har Utskottet trott sig böra i första rummet och såsom en inledning
till sitt hufvudsakliga yttrande i ämnet framlägga ett kortfattadt sammandrag
af landets ekonomiska ställning i allmänhet, med synnerligt afseende å jordbruket
och dess idkare. Det är gifvet, att en sådan tablå endast kan framställa
de allmänna dragen, ty, oafsedt att en på särskild! infordrade uppgifter
stödd omfattande statistisk-ekonomisk redogörelse i detta fall hvarken kan
anses'' oundgängligen af behof påkallad, eller blifvit Utskottet ålagd, lärer ett af
Utskottet företaget försök i så vidsträckt syftning, att det t. ex. kunnat utgöra
en fortsättning af det genom Finans-komitéen för åren 1834 1860 afgifna be tänkande

angående Sveriges ekonomiska och finansiela utveckling, svårligen
kunna, i betraktande af den korta tiden Utskottet egt till sitt förfogande, ens
ifrågasättas. Deremot synes det, som om en ur officiela statistiska uppgifter
framgående, kortfattad redogörelse af den nuvarande ställningen i ekonomiskt
hänseende så mycket mera vore på sin plats, som en sådan undersökning, hurudan
ställningen är, nödvändigtvis måste föregå frågan om orsakerna dertill samt
om botemedlen, för så vidt dylika till följd af ställningens allvar böra anlitas.

Bland förhållanden, som redan i och för sig utgöra mer eller mindre
talande bevis rörande den för handen varande ekonomiska ställningens beskaffenhet
i allmänhet, märkas främst de, som befolknings-statistiken har till uppgift att
ådacxaläcoa. Om någon skulle vilja betvifla inflytelsen af ifrågavarande förhållanden,
°\orde det vara tillfyllest, att endast hänvisa på den otvetydiga verkan,
allmänna olyckor eller allmän nöd städse utöfva! på folkmängds-tillvexten och
befolkningsförhållandena i allmänhet. Såsom exempel anföra vi endast Carl XII:*
förödande krm, de svåra missvextåren 1771 och 1772 med deraf följande
hungersnöd och hungertyphus år 17 73, samt de sednaste åren af Gustaf IV
Adolfs regering. Också se vi i detta hänseende, alltifrån det nya statsskickets
införande °år 1809 och i bredd med den långa fredsperioden, ett ständigt

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

framåtskridande, som isynnerhet under de sednaste årtiondena tagit en allt
raskare fart.

Antalet ingångna äktenskap i förhållande till folkmängden har emellertid
icke obetydligt nedgått sedan vårt tabellverks början; de utgjorde nemligen i
medeltal för År räknadt:

17 51—	-1760 1	äktenskap	på	no	innevånare,
1761—	-1770 1	dito	n	116	dito
17 71 —	-1780 1	dito	v	118	dito
1781—	-1790 1	dito		126	dito
1791—	-1800 1	dito		117	dito
1801—	-1810 1	dito	v>	122	dito
1811—	-1820 1	dito		115	dito
1821—	-1830 1	dito	»	120	dito
1831—	-1840 1	dito	*	140	dito
1841—	-1850 1	dito	n	134	dito
1851 —	-1855 1	dito	w	136	dito
1856-	-1860 1	dito	n	128	dito och
1861-	-1865 1	dito	V	140	dito.

Detta anmärkningsvärda förhållande är för öfrigt icke iakttaget endast i
Sverige, om än vårt fädernesland i detta hänseende, till följd hufvudsakligen af
det hårdare klimatet och deraf beroende större lefnadsbehof, framter en ofördelaktigare
proportion än flertalet af Europas öfriga länder, med undantag af Bäijern,
Skottland, Wiirtemberg, Baden, Portugal och, under några år, Belgien, der procenten
af äktenskapens förhållande till folkmängden är ännu mera ogynnsam.
Man får dock härvid icke fästa sig uteslutande vid folkmängdens totalbelopp,
ty jemte de stegrade anspråken på komfort och de i bredd dermed ökade lefnadskostnaderna,
utgör den vexling, som de särskilda åldersklasserna sinsemellan
förete, en ganska vigtig faktor, enär det företrädesvis är inom vissa ålderskategorier
af de s. k. produktiva åldersklasserna som äktenskap ingås.

Dessutom får ej förbises, med afseende å den betydliga olikheten olika
år emellan i detta fall, att de ofvan antydda orsakerna ingalunda utesluta möjligheten,
att ju äfven de olika skördarnes beskaffenhet och den ekonomiska ställningen
öfverhufvud dervid kan utöfva en viss inflytelse, och att ett betydligt sjunkande
af äktenskapens relativa talrikhet icke så sällan berott, åtminstone till en
del, af klena skördar eller missvext.

Hvad dernäst nativiteten beträffar, föddes i medeltal under hela perioden
1751 —1855 ett lefvande barn på 30,39 innevånare, d. v. s. nativitetsprocenten
utgjorde 3,29. Maximum under hela denna mer än sekellånga period inföll på
det första qvinqvenniet 1751—1755, då nativiteten var 3,75 procent af folkmängden,
minimum åter under olycksåren 1806—1810 samt åren 1836 —1840,
då den var endast 3,06. Femårsperioden 1856—1860 steg nativiteten till 3,35

4 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

procent i medeltal för år, och under följande period har den hållit sig vid ungefär
enahanda siffra, eller 3,33 procent. Absoluta antalet lefvande födda barn utgjorde
år 1855: 115,072, steg sedan år från år till och med år 1860, då det uppgick
till 133,162, sjönk år 1861 till 1 26,634, steg ytterlig are under de trenne
påföljande åren till 131,584 (1862), ''134,279 (1863) och 136,004 (1864),
men nedgick åter något under år 1865 eller till 134,200. För jemförelses
skull må jemväl tilläggas, att enligt officiela redogörelser i sednare tider från
andra länder nativiteten af lefvande födda barn utgjort:

i Preussen......	. 3,69	procent,
i England......	. 3,41
i Norge.......	. 3,29
i Hannover.....	. 3,13	i*
i Danmark.....	. 3,12
i Belgien......	. 2,99	3 O O nr
i Frankrike endast .	. 2,68

Dödligheten utgjorde i procent af befolkningen åren 1751 —1755 2,66
procent, ökades sedan (med undantag af åren 1766—1770), så att den under
perioden 1771 —1775 uppgick till 3,01, sjönk derefter nästan oafbrutet till och
med qvinqvenniet 1801—1805 (till 2,44 procent), men steg under den svåra
tiden 1806 —1810 till 3,07 eller den ogynnsammaste mortalitetsprocent, vår befolkningsstatistik
har inregistrerat, föll derefter ånyo till och med perioden
1821-—1825 ända till 2,21, höjdes 1826—1830 till 2,50, hvarefter den ständigt
sjönk till och med 1841—1845 till 2,03, samt

utgjorde 1846—1850 ........... 2,0!) procent

, 1851—1855 ........... 2,17

„ 1856—1860 ........... 2,16 „ och

„ 1861 — 1865 ........... 1,98

eller det fördelaktigaste resultat, som finnes i vårt tabellverk antecknadt, och som
väl till stor del får tillskrifvas den omständigheten, att Sverige under sistberörda
period varit befriadt från svårare farsoters hemsökelse.

Beträffande folkmångdstillvexten är det gifvet, att denna i vida högre grad
varierar än de ofvannämnda förhållandena. Så företedde perioderna 1771—1775
och 1806—1810 till och med en afgjord folkmängds-mms&wm</ af i förra perioden
0,5, i den sednare ända till 2 procent, medan alla öfriga femårsperioder
från 1750-talet utvisa större eller mindre tillökning i befolkningens antal. Såsom
de fördelaktigaste i detta hänseende framstå qvinqvennierna 1821—1825, 1856—
1860 och det sednast fulländade eller 1861—1865, af hvilka perioder den förstnämnda
företer en tillvext af 7,21, perioden 1856—1860 6,01 och 1861—1865

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 5

6,o9 procent*). Detta för det sednaste årtiondet gynnsamma resultat» som naturligtvis
gestaltar sig olika för de olika länen, är så mycket anmärkningsvärdare,
som, åtminstone under de sista åren, utflyttningarne ur Riket märkbart tilltagit.

Emigrationen, som i årligt medeltal för åren 1851-1855 minskade folkstocken
med 2,549 personer och under följande qvinqvenniet ytterligare nedgick
till 831 personer om året, steg nemligen år 1861 till 2,286 personer,

* 1862 „ 2,535

* 1863 „ 3,132

- 1864 „ 5,172 „ och

* 1865 „ 6,691

Detta hastiga stigande af de utflyttades antal, hvilket sålunda för alla
fem åren utgor 19,816, har väckt icke ringa uppmärksamhet, och på flera håll
bekymmer och oro. Förhållandet är emellertid ganska olika i olika provinser.
Så kommer största emigrantantalet på Elfsborgs län med en summa af 3,105
för alla fem åren, dernäst Malmöhus län med 2,698, Göteborgs och Bohus’ län
med 1,834, Wermlands län med 1,687, Calmar län med 1,503, Stockholms
stad med 1,461, Christianstads län med 1,434 och Östergötlands län med 1,002
emigranter; å andra sidan uppgifves såsom utflyttade från Södermanlands’ län

*) Den årliga tillökningsprocenteu finnes i Sverige i medeltal för åren 1816_1865

uppgifven till 1,3 4. Till jemförelse med andra europeiska länder i detta hänseende medidelas,
att folkmangdstillvexten utgjort i årligt medeltal:

i England och Wales . . (1811—1861)

i bachsen ........	(1816—1861) ....
i Norge......... i Preussen........ i Holstein ochLauenburg i Skottland....... i Me cklenburg-Schwerin . i Spanien........	(1815-1860) ...... (1816—1861)........ (1816—1860)...... (1811-1861)........ (1816—1862) ..... (1821—1861)........
i Danska monarkien . .	(1834—1860)......
i Grekland........	(1821—1861)........
i Schweitz........	(1817—1860).....
i Hannover..... i Belgien........ i Nederländerna.....	(1816—1861)...... (1831-1862)..... (1839—1862).....
i Baden .......	(1816—1861).......
i Finland.......	(1820—1860) ....
i Bäijern......	(1816—1861) .......
i Österrike..... i Italien....... i Ryssland (utom Polen)	(1818—1862) .... (1822—1862) . . . (1820—1858) ....
i Wiirtemberg .....	(1816—1861) ......
Frankrike...... 3 Portugal........	(1821—1861) ...... (1822—1863)......

procent,

och

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

endast 43, från Westerbottens län 44, Upsala län 49, Stockholms län 65,
Jemtlands län 71, Gotlands län 76, Wester-Norrlands län 100, Westmanlands
län 123, Blekinge län 197, Hallands län 326, o. s. v.

Då man " för öfrigt betänker, att ofvan angifna siffror, för sednaste femårsperioden
grundande sig på de från hvarje församling i Riket till Statistiska
Centralbyrån ingångna nominalförteckningar öfver alla ur Riket utflyttade personer,
måste anses såsom ett maximum, enär dels den beräkning, som pa grund
af nativitetsöfverskottet och det uppgifna förhållandet mellan antalet in- och utflyttade
anställts rörande folkmängden vid 1865 års slut, i det aldra närmaste
öfverensstäiumer med, samt snarare under- än öfverstiger den folkmångds-summa,
som för samma tid erhållits genom presterskapets summariska, ur husförhörslängderna
hemtade, folkmängdsredogörelser, dels utan fara för öfverdrift kan påstås,
att en stor del af de till grannländerna Norge och Danmark utflyttade,
utgörande under berörda fem år icke mindre än 6,006 personer eller närmare
i /»idel af alla emigranternas antal, antingen redan återvändt till fosterbygden
eller åtminstone inom kort tid torde kunna återförväntas, lärer ifrågavarande
tillökning i de utflyttades antal, hvilken sannolikt icke undergått någon anmärkningsvärd
förändring under år 1866, icke kunna betraktas såsom ett hotande
tecken till allmän nöd eller oförmåga att nära sig och de sina på den Svenska
jorden. Vi sakna uppgifter i detta hänseende för äldre tider, men vid jemförelse
med förhållandet inom andra länder*) visar det sig, att den nu i Sverige
så mycket omordade stegringen i emigranternes antal sannerligen ej är af någon
större betydenhet i ett land, der årligen födas mer än 130,000 personel* 1.

Rörande antalet af fattigvården understödde meddelas härhos en tabell, som
länsvis upptager dels de fattighjon, som erhållit full försörjning, dels sådana,
som väl erhållit understöd, men ej full försörjning från fattigvården,^ och visar
det sig deraf, att från 1860 förhållandet härmed (när man afser från de säregna
förhållanden, som vållat de betydligt högre siffrorna för städerna Stockholm
och Göteborg) i allmänhet icke i någon väsendtlig grad förändrats, om an i
flera län antalet i det hela icke obetydligt tilltagit, såsom i Stockholms stad,
Upsala, Calmar, Christianstads, Göteborgs och Bohus, Wermlands, Westmanlands,
Wester-Norrlands, Jemtlands och Westerbottens län, eller nedgått (såsom i
Stockholms och Elfsborgs län).

t ''Enaland utgjorde emigranternas antal i medeltal årligen:

J 7 1851-1855:............. 306,981.

1856—1860:............. 150,460.

1861—1865:............ 171,089.

I Belgien uppgafs hela antalet emigranter under aren 1841—1850 till 45,470, och
åren 1851—1860 till 88,607 personer. Från Norge emigrerade under årtiondet 1856 —
1865 endast till Amerika 39,500.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 7

Antal af fattigvården understödde.

Län.	Fattighjon, som erhållit full försörjning.	Understödde, som ej fått full försörjning.	Summa.
1860.	1865.	1860.	1865.	1860.	1865. ''
Stockholms stad .		2.396	\| 1,201	2,196	7.801	4,592	9,002
Stockholms	län	1,841	1,934	1,975	1,601	3,816	3,535
Upsala	d:o	1.627	1,781	1,816	2.953	3,443	4,734
Södermanlands	d:o	1,986	2,111	2.040	2,075	4.026	4,186
Östergötlands	d:o	3,784	4,17 6	5,273	5,268	9,057	9,444
Jönköpings	d:o	2,831	3,282	4,539	4,289	7,370	7,571
Kronoberg3	d:o	2,179	2,350	4,789	4,784	6,968	7,134
Calmar	d:o	2,983	2,869	1.587	6,249	7,570	9,118
Gotlands	d:o	375	465	774	624	1,149	1,089
Blekinge	d:o	1,736	1,912	2,865	3.110	4,601	5,022
Christianstads	d:o	2,445	2,661	2,551	2,967	4,996	5,628
Malmöhus	d:o	3,593	4,011	4.656	4,694	8,249	8,705
Hallands	d:o	1,331	1,572	2,373	2,431	3,704	4,003
Göteborgs och Bohus d:o	3,278	4,035	5,811	7,183	9,089	11,218
Elfsborgs	d:o	5,517	4,533	8,001	5,997	13,518	10.530
Skaraborgs	d:o	2,744	2,951	4,511	4,287	7,255	7,238
Wermlands	d:o	3,931	3,811	5,682	6,860	9,613	10,671
Örebro	d:o	2,124	2,343	3,086	3,256	5,210	5,599
Westmanlands	d:o	1,424	1,603	2,426	2.846	3,850	4,449
Kopparbergs	d:o	1,011	1,169	3,017	3,052	4,028	4,221
Gefleborgs	d:o	785	854	1,828	1,927	2,613	2,781
W ester-Norrlands	d:o	865	956	1.418	1,777	2,283	2,733
Jemtlands	d:o	220	288	589	1,335	809	1,623
Westerbottens	d:o	671	1,462	2,044	3,243	2,715	4,705
Norrbottens	d:o	562	833	1,896	1,992	2,458	2,825
Su	mina	52,239	55,163	80,743	92,601	132,982	147,764

8 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Om sålunda befolknings-förhållandena i och för sig icke synas häntyda
på någon bestämdare försämring under de sednaste åren i den ekonomiska ''ställningen,
utan snarare öfverhufvudtaget fortfarande visa sig ganska gynnsamma och
fördelaktigare än i många andra af Europas i öfrigt lyckligare lottade länder,
kan samma omdöme icke obetingadt uttalas i fråga om de resultater, som den
judiciela statistiken lemnar oss.

Väl har brottsligheten, såväl i det hela som särskilt med afseende å brotten
mot eganderätt, på de sednare åren aftagit, i synnerhet om man derjemte
tager den ständigt ökade folkmängden i vederbörlig beräkning. Antalet angifna
brott och förseelser utgjorde nemligen:

år 1857	46,708, deraf	brott	mot eganderätt	5,065.
„ 1858	46,600, ,.	d:o	„ d:o	4,688.
„ 1859	49,517, ..	d:o	d:o	4,458.
.. 1860	49,697, ..	d:o	„ d:o	4,225.
.. 1861	47,275, ..	d:o	„ d:o	4,206.
.. 1862	44,228, ..	d:o	d:o )	4,538.
.. 186 3	45,500,	d:o	d:o	4,366.
,. 1864	44,753, „	d:o	,. d:o	4,324.

I fråga om lagsökningar och konkurser visar sig emellertid ett helt annat
förhållande.

Anhängiggjorda utsökningsmål utgjorde år 1857:..... 78,841.

1858:..... 124,982.

1859:..... 99,801.

1860:..... 97,938.

1861:..... 97,089.

1862:..... 103,623.

1863:..... 128,236.

1864:..... 173,102, och

1865:..... 171,512.

Till upplysning om förhållandet härmed i de särskilda orterna meddelas
nedanstående tabell öfver det af Ivongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande till
betalning ådömda skuldbelopp för hvartdera af åren 1857 — 1865.

B eloppet

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:i

Beloppet af den af It. Befallningshafvande ådömda skuldsumma åren 1857—1865.

Län.		1857.	1858.	1859. !	1860.	j 1861.	’ 1862. I	1863. i i	1864.	1865. i
Stockholms stad		K:dr. 589,887	R:dr. 1,016,179	R:dr. 767,254	R:dr. 837,497	R:dr. ■ 1,037,596	Rdr. 969,304	\| R:dr. 1,012,510!	R:tlr. 992.082	i R:dr. i 1,565,744
d:o	län	119,043	227,922	266,138 319,455	355,661	247,009	300,420!	433,621	494,732
Upsala		223,855	336,453	331,8091 393,618	252,362	274,633	''310,245;	376,457	117,478
Södermanlands		G 1,860	73,238	44,850 123,772	107,803	78,554	64,267 i	96,460	116,289
Östergötlands		605,515	839,021	536,424	804,480	604,483	487,603	936,203	1.249,745	1,567,571
Jönköpings		209,599	571,919	407,520	403,856	380,248	264,261	365,033	770,120	958,747
Kronobergs		146.205	494,392	397,160	485.635	396,845	416,852	609,580''	915,850	1,115,000
Calinar		631,239	942,193	734,936	821,922	569,558	428,601	634,686i	676,987	626,794
Gotlands		267,953	207,608	187,984	192,789	163,685	100,644	117,9171	185,016	297,876
Blekinge		404,990	657,284	516,994	686,801	562,882	365,062	648,169	877,952	903,415
Christianstads	*»	423,189	1,035,996	775,778	869,061	671,614	870,533	1,189,362	1,476,265	1,062,493
Malmöhus		289,764	780,765	883,065	681,134	632,073	946,780	1,054,642;	1,148,504	1,097,112
Hallands		171.637	265,223	312,128	419,942	489,188	521,927	696,871	745,165	581,887
Göteborgs o. Bohus „	242,187	315,335	370,298	548,750	562,036	654,822	. 564.1811	1,051,997	727,826
Elfsborgs	»«	333,961	926,615	749,540	1,043,420	956,307	742,918	942,528	1,463,785	1,323,721
Skaraborgs		380.490	877.172	695,192	1,025,160	748,586	569,171	737,818''	1,130,421	1,265,955
Wer inlands	**	284,526	539,409	495,218	433,478	454,388	518,238	404,204-!	676,563	654,093
Örebro		530,727	268,700	608,713	420,437	237,509	245,554	281,528;	471,730	466,710
Westmanlands		121.007	210,121	174,030	177,841	162,636	121,536	185,093	268,913	188,999
Kopparbergs	„	146,556	299,764	234,944	186,438	173,716	194,302	214,614	209,068	237,509
Gefleborgs		132,213	324,558	344,228	294,505	368,005	261,472	236,547!	223,428	410,978
Wester-Norrlands		449,960	490,826	290,229	223,357	260,412	330,444	382,358	465,352	640,226
Jemtlands		71,380	205,447	116,893	111,702	97,473	94,815	174,816''	237,564 213,942	395,557
Westerbottens		143,592	191,698	135,546	120,310	62.510	75,618	132,395	306,827
Norrbottens		222,520	161.929	85,113	126,892	35,987!	119,394	82,073	] 24,995	145,131
Summa i hela Riket	7,203,855\|l2,259,767110,461,984 11,752,252110,343,563:9,900,047\|l2,278,060\|l6,48i;.)82\|l7,568,670

Bill. till Urked. Prat. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

10 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Jemväl antalet af konkurser har betydligt tilltagit, så att då
år 1857 utgjorde 1,328, steg det år 1858 till 1,833, samt utgjorde

år

1859: .................... 1,604.

1860:.................... 1,518.

1861:....................1,572.

1862:.................... 1,666.

1863:.................... 1,856.

1864:.................... 2,784, och

1865:.................... 3,909.

detsamma

Härvid måste dock märkas, att genom den nya konkurslagens antagande
helt andra förhållanden i detta hänseende inträdt, så att jemförelsen mellan olika
år ur denna synpunkt onekligen torde böra anses mindre adeqvat.

Fråo-an om lagfarna egendomsköp saknar icke heller sitt intresse att här
i korthet vidröra, och uppgifterna om de efter utmätning eller konkurs försiggångna
egendomsköp lemna tvifvelsutan icke ovigtiga bidrag till belysning af
den^ekonomiska och finansiela ställningen under sista årtiondet. Följande data
kunna härvid tjena till upplysning och

—				Deraf efter utmätning eller i
	Lagfarna köp till värde af	konkurs, till värde af
År.		R:dr R:mt.		R:dr Runt.
	Ä landet. 1 i	I städerna.	Summa.	1 A landet, j	I städerna.	Summa. i
1857	■ 94,331,790	26,160,274	120,492,064	i 534,623	507,375	1,041,998
1858	66,519,365	14,378,598	80,897,963	670,654	1,074,195	1,744,849 \|
1859	63,505,588	18,051,582	81,557,170	2,064,958	1,756,210	3,821,168
i 1860	66,899,675	19,863,830	86,763,505	3,151,063	1,715,921	4,866,984
i 1861	77,566,073	21,967,829	99,533,902	3,276,782	1,425,724	4,702,506
1862	77,470,686	22,675,370	100,146,056	3,036,738	912,161	3,948,899
i 1863	72,593,980	24,986,753	97,580.733	2,421,110	1,408,266	3,829,376
\| 1864	66,411,153	22,117,743	, 88,528,896	2,728,029	1,517,886	4,245,915
1865	65,429.109	20,951,623	] 86,380,732 .	5,202,779	2.092,482	17,295,261 1

;

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 11

visa, att egendomsköpen i allmänhet, som år 1856 egt rum till ett värde af
nära 100 millioner R:dr endast å landsbygden och år 1857 bibehöllo sig vid
nära nog samma höga siffra, hastigt sjönko påföljande år, för att sedan stiga i
ett mera sakta och normalt förhållande, och derefter under de sista åren ånyo
icke obetydligt falla, samt att de tvungna köpen, som i synnerhet och på ett
hotande sätt tilltogo åren 1859 och 1860, med sistnämnda år syntes hafva
uppnått sitt maximum, derefter icke obetydligt sjönko, men under åren 1864
och i synnerhet 1865 uppstegrades till en förut okänd höjd, så att köpesumman
på tvänne år steg från 3,829,376 till 7,295,261 R:dr.

Beträffande dernäst intecknings-väsendet bifogas följande tabell öfver förhållandet
dermed från år 1857, det första år, då uppgifter meddelades jemväl
rörande förnyade inteckningar.

Hela taxeringsvärdet å jordbruksfastighet i Riket utgjorde vid slutet af år
1865: R:dr 1,775,438,256, och å annan fastighet R:dr 472,486,814.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande ISi:o

Of*

År.	Penningevärde, hvarför inteckningar blifvit
beviljade, R:d	I föl	nyade, R:dr.	dödade, R:dr.
Å landet.	I städerna.	Summa, j Å landet. \|l städerna.J Summa.	Å landet.	I städerna.	Summa.
1857	54,124,280	24,822,774	78,947,054] 14,428,841	\| 6,534,0671 20,962,908	10,906,498	3,212,031	14,118,529
1858	51,647,416	15,871,777	67,519,193 16,614,067	5,769,490 22,383,557	8,263,201	3,015,500	11,278,701
1859	36,302,509	13,009,990	49,312,499 26,043,674	6,547,446] 32,591,120	9,049,945	3,834,403	12,884,348
i 1860	29,968,103	12,866,466	42,834,569'' 21,643,823	6,310,423 27,954,246	8,576,053	3,583,865	12,159,918
1861	50,602,230	12,838,044	63,440,274] 26,449,033	7,638,718 34,087,751	13,217,524	3,050,724	16,268,248
1862	61,244,076	16,742,411	77,986,487 29,275,618	9,381,798j 38,657,416	18,682,372	3,485,929	22,168,301
1863	52,699,928	16,936,867	69,636,795'' 29,025,268	7,736,884 36,762,152	18,380,111	2,988,259	21,368,370
1864	43,972,200	14,969,356	58,941,556'' 26,364,752	8,503,724] 34,868,476	10,305,708	3,173,008	13,478,716
1865	45,905,742	17,339,805	63,245,547 29,140,174	13.170,229 42,310,403	9,921,972	4,605,456	14,527,428
Summa\|426,466,484\| 145,897,490	571,863,974 218,985,250	71,592,779j290,578,029\|107,303,384\|30,949,175,138,252,559

Cd "

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 13

I sammanhang med ofvanstående, företrädesvis ur rättsväsendets statistik
hem tade uppgifter, torde äfven, rörande antalet häktade personer, höra meddelas:

l.o. Att hela antalet under arets lopp arresterade persöner, inbegripne
barn, som åtföljt föräldrarne, utgjort:

1335. 1845. 1855. 1860. 1865.

1 1,637. 15,483. 12,104. 11,307. 12,054.

2:o. Att hela antalet vid årets slut häktade var:

i läns-, krono- och polishäkten:
straff- och arbetsfångar, bekän-

1835.

1,162.

1845.

1,998.

1855.

1,098.

1860.

640.

1865.

504.

nelse-fångar och kronoar-betskarlar:......

3,153.

4,450.

4,744.

4,292.

4,529.

Summa sin frihet beröfvade: .
utgörande i förhållande till Ri-

4,315.

6,448.

5,842.

4,932.

5,033.

kets hela folkmängd . . . ] på 701. 1 på 514. 1 på 623. 1 på 782. 1 på 817.

3:o. Att af ofvanstående antal utgjorde de “försvarslöse“ (både dömde
oeh frivillige): 1835. 1845. 1855. 1860. 1865.

1,842. 2,391. 1,599. 1,093. 1,077.

Utskottet öfvergår nu till några statistiska data rörande våra näringars utveckling,
men uppskjuter dervid behandlingen af jordbruket, såsom den vi-nio-aste.
till sist. ° °

Bergshandteringen, hvars stora vigt för vissa af våra provinser, särdeles i
mellersta Sverige, tilläfventyrs icke är nog insedd, har tvifvelsutan under den
sednare tiden, lika med jordbruket, lidit betydligt af svåra penninge-konjunkturer.
Emellertid framvisar denna näring temligen glädjande resultat, och äfven
de sista åren synes icke något tillbakagående eller ens afstadnande försports
inom denna vigtiga industri: tvärtom tyckes produktionen i de flesta fall vara
i ständigt stigande, och för t. ex. zinkmalm är tillvexten — af speciela anledningar
högst betydlig. A andra sidan uthärdar dock den tillökning vår bergshandtering
för sednare tider utvisat ingalunda någon jemförelse med den snabba utveckling
åtskilliga andra länder för samma tid förete. För att kunna jemföra
förhållandet med produktionen af bergshandteringen under de sista årtiondena bär
följande tablå upprättats.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:<

BcrgsIiamUeringen.

År.	Erhållen jernmalm.			U p p g i	f v e 11 pr	0 d u k t	i 0 n	a f
Bergmalm.	Sjö- och myrmalm.	Tackjern.	Gjutgods	Stångjern.	Jernma-nufaktur och stål.	Silfver.	Kop- par.	Bly.	Zink- malm.	Svaf- vel.	Porfyr.	Mar- mor.	Stenkol.
vid mas-ugnarne.	gen. tack-jern s om-smält-ning.
Centn.	Gentil.	Centn.	Centn.	Centn.	Centn.	Centn.	Mark.	Centn.	Centn.	Centn.	Centn.	Värde It: dr.	Värde R:dr.	Kubik- fot.
1834	\| 4,822,546] 137,280	2,207,664	66,727	1G,819	1,593,159	180,044	1,693	17,094	470		2,798	7,270! 11,190 778,655 " 1
1844	5,790,8091--	2,744,653	105,619	45,950	2,013,060	275,788	2,270	24,211	3,075	—	1,524\| 6,000] 5,110,1,020,499 i 1
1854	7,429,854 --	3,428,582	87,640	127,494	2,264,673	337,184	2,607	39,130	4,726	2,752	2,4041 2,630'' 10,250 1,396,275 ii
1864	10,917,767! 178,858	5,528,055	150,878	194,991	3,238,514	572,503	__3,049	39,737	13,282	335,181] 9,5631 7,500^ 10,708 1,365,347
1865 1	11,681,729! 477,602 i	5,205,472	125,796 \|	196,915	3,491,939 i	\| 639,729	2,682	43,532	11,272	610,464! 9,9311 5,700\| 22,302 1,618,186 ill

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 15

Antalet af fabriker och manufaktur ier, som år 1830 utgjorde 1,857, både
år 1840 stigit till 2,176, steg ytterligare 1850 till 2,513, men har på sednaste
åren aftagit, så att då hela antalet år 1860 beräknades till 2,509 och 1861
till 2,604, nedgick detsamma år 1862 till 2,521, 1863 till 2,473, 1864 till
2,411 och 1865 till 2,315. Tillverkningsvärdet vid berörda inrättningar, som
för hela Riket utgjorde år 1830: 13,174,705 R:dr Runt och ännu 1840 endast
stigit till 21,199,576 R:dr, höjde sig derefter raskare, så att det 1850 uppgick
till 37,091,523 R:dr och sprang under nästa decennium upp med ännu snabbare
framsteg till 69,109,220 R:dr år 1860 och 74,606,857 R:dr år 1861;
derefter sjönk under några år tillverkningsvärdet å fabriks- och manufakturalstren
till 70,426,774 R:dr (1862) och 66,534,657 R:dr (1863)*), men har
under de sednaste åren ånyo visat tendens till stigande, så att det år 1864 belöpte
sig till 71,088,079 och år 1865 ända till 75,810,635 R:dr. Att fabrikstillverkningen
under sigta qvinqvenniet icke ökats i samma grad, som under decenniet
1851—1860, häntyder naturligtvis på en mindre stegrad konsumtion,
hvilken åter å sin sida måste anses i icke ringa mån beroende af den under
de sista åren jemförelsevis mera tryckta penningekonjunkturen. Hvad de särskilda
slagen af fabriks- och manufaktur-inrättningar beträffar, är det gifvet, att
förhållandena gestalta sig olika för olika industrigrenar, och har Utskottet trott
följande tabellarisk» framställning af våra vigtigaste manufakturers tillverkning i
detta afseende icke sakna interesse.

*) Då det under dessa år företrädesvis var bomullsindustrien, som medförde den starka
sänkningen i tillverkningsvärdet, häntyder detta otnisskänneligen på ett af yttre
förhållanden (Nord-Amerikanska inbördes kriget) föranledt, snart öfvergående, tillstånd.

i 6 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande

Tillverkningsvärdet å de vigtigaste af våra fabriker, i Rdr R:mt.

År.	Klädes- fabriker.	Hel- och halfylle-väfnads-fabriker.	Pomulls-o. linne-väfnads-fabriker.	Mekaniska bomulls- spinnerier.	Siden- fabriker.	Färge- rier.	Såp- och tv ål fabri k er.	Läder- j fabriker.	Olje- slagerier.	i rr , , ! Socker- i obaks- i i rainne-o. snus- j fabriker, i nn*?-\| verk.	Pappers- bruk.	Glas- bruk.	Porslins- bruk.	Meka- niska verk- städer.
1830	3,771,308	_ 370,740		637,108	637,344	U 1	160,707	719,850	160,707	1,248,422 2,503,818	772,903	457,452	193,875	—
1840	5,986,572	676,257	1,494,941	854,027	606,654	3	149,450	840,193	210,449	1,589,551 4,005,003	1,185,995	555,830	328,163	602,772
1850	10,376,786	896	553	4,799,850	1,452,155	986,178	• (S JO	205,226	1,604,552	760,248	2,130,480! 6,936,901 i	1,145,799	1,012,438	457,500	1,341,747
1860	9,190,932	1,501,175	4,560,845	12,181,947	930,248	1,587,171		858,946	4,244,785	1,076,009	4,5 70,143i 11,92 4,681	3,066,145	1,515,016	885,074	4,701,555
1864	9,704,207	1,364,443	2,916,296	4,912,898	1,116,175	1,178,500		1,432,222	4,975,482	1,911,164	6,369,839 13,345,478	2,847,354	1,617,756	958,405	7,221,177
1865	8,622,678	1,176,536	4,499,676	8,724,634	1,094,02 lj 1,2 41,400		1,340,889	4,858,926	1,560,307	i 6,380,115\|l3,091,081 ;	2,850,900	1,631,898	1,044,916	7,926,453

Särskilda

Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Beträffande bränvimtillverkningen, som numera hufvudsakligen torde böra
betrakta såsom en fabriksnäring, har bränneriernas antal, alltsedan småbrännenerna
från och med ar 1861 upphörde snarare af- än tilltagit, under det till.
verkningsafgiften bl,fy,t betydligare. Äfven qvantiteten af tillverkadt bränvin
synes enligt nedanstående offictela uppgifter hafva ökats, men det är kändt att
tillveikningsbeloppet , de mindre brännerierna under de första åren af ’ pe
noden pa grund åt det då gällande beräkningssättet uppgäld allt för kW så att

’ f! Vft "flket b,än''’,netS “y^het på sednare åren sannolikt icke o^tydlW
aftåg,t. Såsom eu kort statistiskt sammandrag af denna tillverkning alltifrån
den nya lagstiftningens början år 1855 meddelas följande:

År.	I Antal brännerier i gång.	Tillverkad mängd bränvin, hvarför	\| Tillverkningsafgift.
	Större brännerier.	Mindre brännerier.	.afgift erlagts. Kannor.	R.dr R:mt.
1855	391	4,091	11,444,000	4,857,837
1856	380	5,138	12,513,000	5,360,435
1857	400	5,482	14,980,000	6,385,548
1858—59	393	2,481	14,446,137	7,042,913
1859—60	353	2,824	14,913,551	6,782,499
1860 (hösten)	244	2,645	9,914,541	4,216,513
1861	590	—	14,007,107	8,462,911
1862	579	---	14,376,299	8,648,086
1863	598	——-	16,215,103	9,740,762
1864	562	—	14,999,060	9,011,876
1865	564	—	16,768,250	10,071,594
1866	—	—	15,438,600	9,279,600

Sjöfarten har väl från 1830-talet, då Kommers-kollegii berättelser rörande
denna industri började, gått icke så litet framåt, men under sista femårsperioden
(1861 — 1865) har utvecklingen häraf varit särdeles obetydlig, och i
vissa fall har till och med ett tillbakagående varit påfallande. Antalet af städers,
köpingars och landtmäns mätta fartyg utgjorde år 1830: 1,841 om 41,523
Bih. till Riksd. Prof. 1867. 8 Sami. 7 Afd. 3 Höft. 3

18 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

nyläster, år 1840: 2,171 om 51,140 nyläster, år 1850: 2,744 om 65,140
nyläster, år 1860: 3,200 om 88,901 nyläster och år 1865: 3,155 om 83,524
nyläster. Till inrikes sjöfart använda fartyg och båtar utgjorde 1830: 1,053,
1840: 1,421, 1850: 1,665, 1860: 1,929, och 1865: 2,023.

Till Sverige ankomna lastade fartyg utgjorde år 1860: 5,480 om 137,802
nyläster, deraf 2,940 fartyg om 66,430 läster voro Svenska; år 1865 hade
sistberörda siffror nedgått, så att af 4,946 fartyg om 164,637 nyläster endast
2,434 om 63,677 läster voro Svenska. Exporten åter egde rum år 1860 med
7,340 fartyg om 286,801 läster och år 1865 med 9,458 fartyg om 438,792
läster; bland dessa fartyg voro Svenska, år 1860: 3,918 om 104,844 läster,
och år 1865: 4,561 om 123,497 läster.

Antalet enskilda personer tillhörande ångfartyg synes vara i fortfarande
stigande; det utgjorde 1840: 50 stycken om 1,954 hästkrafter, 1850: 67
stycken om 2,939 hästkrafter, 1860: 203 stycken om 9,332 hästkrafter och år
1865: 288 stycken om 9,293 hästkrafter.

I fråga om utrikes handeln anmärkes här endast, att densamma, uttryckt
irenom värdet af import och export, befann sig i ett jemnt om ock saktare stigande
till och med åren 1852 och 1853, att den derefter under några få år
utvidgades högst betydligt, så att införseln på fem år (1852—1856) steg från
431/ millioner till nära 106 millioner, och utförseln under samma tiderymd från
411/ millioner till omkring 92 Y2 millioner. Dessa höga tal minskades emellertid
åter under åren 1857—1858 i sammanhang med den då pågående svåra handelskrisen,
men sedan dess har åter på ett naturligare och jemnare sätt såväl
import som export förökats, så att

1863 importen utgjorde 96,627,000 och exporten 92,524,000 R:dr

1864 „ - 96,549,000 „ „ 94,003,000 „

1865 „ „ 105,863,000 „ - 108,086,000 „

Under de sednaste tvänne årtiondena (1846—1865) gestalta sig dessa förhållanden
sålunda:

År. Import. Export.

i 846—1855. 482,742,000. 508,267,000.

1856 - 1865. 908,893,000. 857,249,000.

Således under åren 1846 —1855 en Överskjutande export af 25,525,000 R:dr,
men under sista decenniet 1856—1865 importen öfverstigande exporten med
51,644,000 R:dr; för alla 20 åren tillsammans utgör således importens öfvervigt
en summa af 26,119,000 R:dr *).

*) Såsom bevis på huru invecklad den omtvistade frågan om den s. k. handelsbalansen
ännu är, torde böra anföras England, der under de tio åren 1856—1865 införseln
aldrig med mindre än 23 millioner pund sterling öfverstiga utförseln, och der importens
öfvervigt öfver exporten under alla nyssnämnda tio år tillsammans utgjorde icke mindre
än 453,321,086 pund sterling (= omkring 8,150 millioner R:dr Rmt.)

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 19

Såsom af särskild! intresse i fråga om jordbruket bifogas härjemte 3:ne
tabeller öfver in- och utförseln af spanmål och andra landtmannavaror under
tiden från 1856.

Enligt uppgifter för de sednare åren hafva in- och utförseln utgjort i medeltal för
nedanstående länder följande belopp, hvarvid dock torde höra uppmärksammas, att der
uppgifter saknas om den “allmänna" in- och utförseln, har den s. k. uspeciela“ måst
upptagas.

Import. Export.

R:dr Rmt. R:dr Rmt.

Konungariket Danmark......

Finland..............

Ryssland (utom Polen och Finland)

Österrike.............

Nederländerna...........

Belgien..............

Frankrike.............

Italien...............

Spanien..............

Grekland..............

Nordamerikanska Förenta Staterna

75.600.000.

35.400.000.

450.900.000.

438.500.000.

675.900.000.

407.400.000.

2.140.000. 000.

493.500.000.

266.600.000.

31.300.000.

1.129.300.000.

38.600.000.

28.200.000.

476.600.000.

579.250.000.

589.000. 000.

368.200.000.

2.282.700.000.

271.600.000.

189.200.000.

18,100,000.

1.293.500.000.

Högre import än export är uppgifven jemväl för Norge, Tyska Tullföreningens Stater,
Portugal och Schweitz, exportens öfvervigt deremot från Turkiet, men fullständiga sifferdata
för de sednare åren från dessa länder hafva icke varit tillgängliga.

Import och export af lamltmaunavaror area 1856—1866

A) Import.

		1856.	\| 1857.	1858.	1859.	1800.	1861.	1862.	1863.	j 1864.	1865.	j 1866.
Spanmål.
Omalen:
Hvete . . . kubikfot.	394,222	249,820	107,271	13,534	30,629	6,114	120,384	127,969	109,774	88,859	112,181
Eag ....	—	1,092,672	1,097,265	312,774	207,121	394,778	3,125,678	1,981,733	1,981,658	2,614,066	613,829	1,360,156
Hafre....	—	44,371	54,111	6,672	8,020	10,389	22,163	7,270	3,059	7,866	32,258	28,603
Korn o. malt	—	332,060	456,857	19,827	56,955	28,868	134,915	237,316	84,396	266,037	111,378	103,658
Ärter ....	—	125,483	99,288	4,418	1,129	754	27,963	90,755	93,566	60,513	19.475	19,791
Andra slag .	—	1,059	14,565	1.523	5,959	1,905	1,505	644	13,512	3,554	559	—
	Summa	1,989,S67	1,971,906	452,485	292,718	467,323	3,318,338	2,438,102	2,304,160	3,061,810	866,358	1,624,389
Malen:
Gryn.....	centner.	828	2,037	722	711	1,202	811	2,323	1,655	2,438	1.604	1,233
Mjöl:
Hvete . . .	—	66,709	56,423	37,077	32,809	34,189	64,649	134,656	149,664	149,498	186,890	186,270
Eåg . . . .	—	778,671	522,656	8,238	21,788	19,497	298,234	91,997	123,548	129,443	105,934	175,327
Andra slag.	—	102	399	no	93	120	89	114	242	4,081	10,145	10,735
Ost.........	—	14,351	18,054	8,686	12,686	11,633	14,070	11,752	12,449	10,569	12,219	8,506
Smör........	—	17,633	20,891	14,490	18,257	20,126	26,117	21,247	29,524	26,364	22,387	23,856
Fläsk .......	—	6,508	7,546	7,172	3,801	9,057	11,811	24,660	83,529	42,005	17,641	15,271
Kött........	—	6,962	9,483	10,634	4,686	11,600	8,985	6,618	12,778	11,989	11,609	6,741
Kreatur:
Hästar.....	stycken.	320	354	203	309	584	613	458	395	683	657	522
Nötkreatur . . .	—	2,373	2,336	2,240	1,636	2,338	1,894	1,021	2,065	1,648	1,136	2
Får . . .
Svin.......	—	645	579	547	666	1,108	1,486	1,105	1,181	1,130	1,190	529

B) Export.

1		1856.	\| 1857.	1858.	1859.	i 1860.	1861.	i 1862.	i 1863.	j 1864.	1865.	1866.
Spanmål. Omalen: Hvete . . . kubikfot.	182,227	1 ! 85,081	I 234,308	! 556,864	612,896	468,489	92,024	162,528	436,138	259,862	221,821
Jiag ....	—	1,851,822	! 184,848	876,824	884,530	1,477,736	131,816	225,648	166,977	74,601	341,946	174,885
Hafre . . .	—	2,563,678	3,912,924	6,031,437	6,570,284	6,303,609	7,397,455	6,296,468	9,847,367	9,020,597	11,838,811	10,261,498
Korn o. malt	—	716,083	1,177,886	1,530,175	2,398,790	2,707,850	1,602,077	1,086,225	1,021,827	1,295,019	1,863,529	1,636,110
Ärter ....	—	46,021	51,124	58,553	244,893	161,470	77,827	50,121	13,093	59,673	65,625	21^525
Andra slag	—	9,009	3,585	1,151	17,463	43,202	8,649	2,785	18,859	8,385	39,521	26,978
	Summa	5,368,840	5,415,448	8,732,448	10,672,824	11,306,763	9,686,313	7,753,271	11,230,651	10,894,413	14,409*294	12,342,817
Malen :
Gryn..... Mjöl:	centner.	283	808	330	610	399	203	1,642	1,346	1,246	1,373	1,752
Hvete . . . Kåg . . . .	—	460	6,519	4,625	1,047	287	791	2,016	1,918	883	5,723	10,991
—	795	6,612	34	16	2,427	7	2,511	10,675	6,534	7,007	11,643
Andra slag	—	81	511	—	—	—	—	—	10,795	159	78	276
Ost........	—	42	11	229	497	948	2,338	438	137	258	489	622
Smör ......	—	228	524	1,590	519	917	484	662	552	6,201	11,642	8,684
Fläsk.......	—	70	834	292	201	426	53	174	146	853	4,317	6,788
Kött........ Kreatur:	~	443	103	153	335	170	46	698	109	638	3,830	2,824
Hästar ....	stycken.	214	226	72	171	142	213	532	935	2,367	1,583	1,628
Nötkreatur . .	—	97	57	139	454	622	693	760	750	2,812	7,212	14,568
Får......	—	91 1101	429	—	—	—	—	—	—	2,465	11,268	8,777
Svin......	—	168	376	1,321	529	352	1,124	1,345	1,975	15,706	8,722

G) Eiporten i förhållande till importen

1856.	1857.	1858.	1859.	1860.	1861.	1863.	1863.	1864.	1865.	1866
	211,995		164,739	+	127,037	+	543,330	+	582,267	+	462,375		28,360	+	34,559	+	326,364	+	171,003	+	109,640
4-	759450		912,417	+	564,050	+	677,409	+	1,082,958	_i	!,993,862	— 1,756,085		1,814,681		!,539,465	—	271,883	—	1,185,271
+ 2	,519,307	43	858,813	+	3,024,765	+	6,562,264	+	6,293,220	+ r	i,375,292	+	3,289,198	+ 9,844,308	+ 9,012,731	+ 11,806,553	+10.232,»yö
+	384,023	+	721,029	+	1,510,348	+	2,341,835	+	2,678,982	4*	1,467,162	+	848,909	+	937,431	+ 1,028,982	+	1,752,151	T	1,532,452
	79)462		48,164	+	54,135		243,764	+	160,716	+	49,864	—	40,634	—	80,473	—	840	+	46,150	+	1,734
+	7^950	—	10,980		372	+	11,504	4*	41,297	+	7,144	+	2,141	+	5,347	+	4,831	4-	38,962	+	26,978
4*3,378,973 i	+ 3	,443,542	+ 8,279,963	+ 10,380,106	+ 10,839,440	+ 6,367,975	+ 5,315,169	+ 8,926,491	+ ''	J, 832,603	+ 13,542,936	+ 10,718,428
	545		1,229		392		101		803		608		681		309		1,192		231	+	519
	66,249		49404	_	32,452	_	31,762	—	33,902	—	63,858	—	132,640	—	147,746	—	148,615	—	181,167	—	175,279
_	777,876		516^044	_	8,204	_	21,772	—	17,070	—	298,227	—	89,486	—	112,873	—	122,909	—	98,927	—	163,684
	21	4	112				_		—		—		—	+	10,553	—	3,922	—	10,067	—	10,459
	14,309		18,043		8,457	_	12,189	_	10,685	—	11,732		11,314	—	12,312	—	10,311	—	11,730	—	7,884
	17,405		20467	_	12,900	_	17,738	—	19,209	—	25,633	—	20,585	—	28,972	—	20,163	—	10,745	—	15,172
	6438		6,712	_	6,880	_	3,600	—	8,631	—	11,758	—	24,486	—	83,383	—	41,152	—	13,324	—	8,483
—	6,519	__	9,380	—	10,481		4,351	—	11,430	—	8,939		5,920		12,669		11,351		7,779		3,917
	106		128		131		138		442		400	+	74	+	540	+	1,684	+	926	+	1,106
	2,276		2,279		2,101	\|-	1,182	_	1,716	—	1,201	—	261	—	1,315	+	1,164	+	6,076	+	14,566
i	91 535	+ -	429 411	_	171	\| +	655	—	579	—	1,134	+	19	+	164	+ +	2,465 845	+ +	11,268 14,516	+ +	8,777 8,193

Spanmål.

Omalen:

Hvete

Råg.....

Hafre . . . .
Korn o. malt
Ärter . . . .
Andra slag .

kubikfot

S:a

Malen:

Gryn . . . .
Mjöl: Hvete
Råg

Ost
Smör . .
Fläsk . .
Kött . .

Kreatur:

Andra slag,

Hästar . st
Nötkreatur
Får ... .
Svin....

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 23

Då Utskottet nu öfvergår till en statistisk framställning af de vigtigaste
data rörande jordbruket och boskapsskötseln, får Utskottet till en början fästa
uppmärksamheten å den mindre tillfredsställande beskaffenheten af det statistiska
materiel, som, i fråga om denna gren af den industriela statistiken, står till
buds. De hithörande uppgifter, som sedan gammalt meddelats i länsstyrelsernas
femårsberättelser, hafva af många skäl, hvarom här icke torde vara rätta stället
att orda, ansetts lemna icke så litet öfrigt att önska och torde, i fråga t. ex.
om utsädesbelopp, skördens myckenhet eller kreaturs-stocken, vida understiga det
verkliga förhållandet. Med ospard möda och, i vissa fall, med vida bättre resultat
insamlades för några år sedan vigtiga upplysningar i detta hänseende af
den s. k. Finanskomitéen, som jemväl offentliggjort det förnämsta innehållet af
desamma i sitt underdåniga betänkande af den 9 Februari 1863, — men målet
var dermed ingalunda vunnet, isynnerhet om man dermed jemför de vackra föredömen,
flera andra länder, såsom England, Skottland, Wurtemberg m. fl. i afseende
å jordbruksstatistiken förete. Såsom bekant, har man emellertid på den
sednaste tiden sökt i detta hänseende inslå en helt ny väg. Samtliga Hushållningssällskapen
i Riket hafva nemligen hvart i sin ort efter fastställda formulär
sökt insamla de vigtigaste till denna statistik hörande data, och Statistiska Centralbyrån
är för närvarande sysselsatt att ytterligare bearbeta och sammandraga
de från Hushållningssällskapen inkomna uppgifterna. Utskottet behöfver här ej
påpeka hvarken den stora vigten äfven för jordbruket deraf, att dymedelst den
största möjliga tillförlitlighet och fullständighet måtte beredas vår jordbruksstatistik,
ej heller de ganska stora svårigheter, som vid utförandet möta, och
som endast genom Hushållningssällskapens lefvande intresse för saken samt uppoffrande
af både tid och penningar, äfvensom genom hela den jordbrukande befolkningens
sympati och medverkan, kunna häfvas. Då emellertid de i detta
hänseende år 1865 insamlade uppgifterna ännu ej på långt när fullständigt
ingått till Statistiska Centralbyrån, och dessutom äfven en de! af de insända
länsuppgifterna (såsom för Elfsborgs och Wermlands län) företer ofullständigheter,
hvilka omöjliggöra ett för hela Riket allmänt slutresultat, samt för öfrigt,
under förutsättning att ifrågavarande genom Hushållningssällskapens nitiska medverkan
åstadkomna statistiska uppgifter äro af betydligt större värde än de förr
i femårsberättelserna rörande jordbruket meddelade, det i alla fall torde vara
mer än vanskligt att, på grund af jemförelser mellan de förra och de sednare
uppgifterna, draga några bestämda slutsatser i fråga om de förändringar jordbruket
på sednare tiden undergått, torde med skäl kunna sägas, att vi ännu
tyvärr äro i saknad af säkra och fullständiga upplysningar i berörda hänseende,
om än grundadt hopp synes vara för handen, att en lofvande början till ett
bättre härutinnan redan är åstadkommet.

Under uttalande af dessa betänkligheter i fråga om beskaffenheten af våra
jordbruksstatistiska data, har Utskottet dock ansett sig ej kunna underlåta att,

24 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

rörande vår vigtigaste näring — jordbruket — lemna en kort framställning,
dervid hufvudsakligen begagnande dels de af Finanskomitéen meddelade uppgifter
i ämnet, dels de dithörande upplysningar, som förefinnas i Statistiska Centralbyråns
sammandrag af länsstyrelsernas femårsberättelse!- för åren 1856 — 1860.
Der så kunnat ske, hafva jemväl berörda femårsberättelser för åren 1861—1865
(hvilka dock ej funnits fullständigt tillgängliga), äfvensom de från Hushållningssällskapen
inkomna speciela jordbruksberättelserna för 1865 blifvit begagnade.

Att under de sednast förflutna 30 ä 35 åren jordbruket gått med jättesteg
framåt lärer väl icke lida något tvifvel; tyvärr sakna vi sifferdata, som
härom kunna tala med tillbörlig noggranhet, så mycket mera som i fråga om
jordbruket framstegen äro lika mycket eller snarare mera qvalitativa än qvantitativa.
Den första fråga härvid är den huru stor del af den Svenska jorden
blifvit under denna tid eröfrad åt odlingen. Först i sammanhang med ekonomiska
karteverket lärer fullt nöjaktigt kunna uppgifvas, huru stor yta inalles är
upptagen af odlad jord, af naturlig äng, af skogbärande mark o. s. v. Enligt
Finanskomitéens betänkande utgjorde (1859) hela den odlade jorden, utom städernas,
eu summa af 4,134,642 tunnland, naturlig äng: 3,905,646 dito, summa:
8,040,288 tunnland. Deraf kommo

på södra Sverige (Göta rikes län)....... 2,465,595 tunnl. odlad jord och

2,001,158

på medlersta Sverige (Svea rikes län)..... 1,337,828 „

964,905

på Norrland................... 331,219

939,583 „

äng;

odlad jord och
äng;

odlad jord och
äng.

Tillökningen sedan

1834 uppgafs

samma betänkande till
616,052
129,883

odlad jord och
äng;

Summa 745,935 tunnland.

odlad jord och
äng;

odlad jord och

Deraf kommo på södra Sverige.........116,917 tunnl.

21,440 „

på medlersta Sverige....... 466,992 „

17,076 „

på Norrland............ 32,143

91,367 „ äng;

I Statistiska Centralbyråns sammandrag för 1856 — 1860 ådagalägges
emellertid, att alla qvantitativ» uppgifter om jordbruket i sjelfva verket måste
betraktas endast såsom minima, samt att man, utan fara för öfverdrift, kunde
uppskatta den odlade jordens areal till 5,168,000 tunnland och den naturliga
ängens till 4,285,000, eller tillsammans 9,453,000 tunnland. De inkomna uppgifterna
för år 1865, som härutinnan tvifvelsutan äro de pålitligaste, bestyrka,

att

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 25

att arealen af odlad jord hittills varit alltför lågt upptagen, och änskönt de sistnämnda
ännu ej äro fullständiga, torde det. dock ej sakna intresse att anställa en
jemförelse för de olika länen mellan de af Finanskomitéen och de nu i den nya

ordbruks-statistiken meddelade data i berörda hänseende.

Arealen af odlad jord ods naturlig ting, i tunnland.

Stockholms län . .
Upsala „ . .

Södermanlands län
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Calmar
Gotlands

Blekinge „

Christianstads ,,
Malmöhus „

Hallands „

Göteborgs o. Bohus län
Elfsborgs

Skaraborgs ..

Wer ml ands „

Örebro

Westmanlands
Kopparbergs „

Gefieborgs
Wester-Norrlands
Jemtlands „

Westerbottens „

Norrbottens „

Åker och annan odlad jord.] Naturlig'' än

Ö*

Enl.Pinans-‘Enligt uppgifter-(Enl.Finans-P”^ UPPS>^"
na för 1865. komité™. >) terna for

komitéen. !)
Tid.

1(57,791

195,027

169,849

272,775

125,937

83,000

207,9611

56,439:

53,067:

270,000:

513,792:

Tid.

1865.

Tid.

Enl. Finanskomitéen.
1)
Tid.

210,652

212,410

223,987

352,613

153,994

100,513

220,000

69,250

72,360

307,335

550,659

139,000 omkr. 163,000
129,380! 175,382

188,000! (188,000):

426,244lomkr. 480,000

313.000
189,627
150,534

152.000
124,481

91,602

40.000

51.000
24,136

(313.000) s
226,829
210,685

(152.000) *
141,468
117,554

23,000
47,362 !
(24,136)3j

umma.

Bni. uppgifterna
för

1865.

Tid.

132,590 135,778
101,584 149,119
134,014 117,436
200,741 194,796
337,900 353,805

308.000 292,272

213,852 210,000
101,392 55,170

35.000 41,906

152.000 141,844

113,390 77,028

95.000 (95,000)3

74,730 42,207

186.000 (186,000)3
183,153 (350,000)
111,000 (111,000)3
118,428 118,338
143,289 126,146
224,000 (224,000)3
110,025; 132,028

300,381

296,611

303,863

473,516

463,837

391.000
421,813
157,831

88,067

422.000
627,182

234.000
204,110

374.000
609,397

424.000
308,055
293,823

346,430

361,529

341,423

547,409

507,799

392,785

430.000
124,420
114,266
449,179
627,687

(258.000) :
217,589

(374.000) 3

830.000

(424.000) 3
345,167
336,831

106,000

282,000

246,000

195,558

213,314

291,000(7}

306,316

(195,558)3

376,000.(376,000)3

234,506

197,602

322.000

297.000
219,694

273,496
330,868
314,000(01
353,678
219,694 i

Summa :4,134,642 4,736,189(3,905,646( 4,160,061 ;8,040,288j 8,896,250|

För bedömande af den utveckling, jordbruket under de sednaste åren
undergått, saknas i öfrigt ingalunda uppgifter äfven från andra håll. Så inhemtas
af följande sammandrag af landtbruks-ingeniörernes förrättningar under
åren 18 56 — 1866, huru berörde personers verksamhet alltmer tagits i anspråk
af landets jordbrukare, äfvensom beskaffenheten af denna verksamhet, hvars stora
nytta för modernäringen från alla håll vitsordas.

'') Utom städernas jord.

2) Artificiel äng häri inberäknad.

3) I brist af fullständiga uppgifter för år 1865 upptages här Finanskomitéens summa.

Bih. till Riksd. .Prof. 1867. 8 Sami. 1 Afä. 3 Häft.

26 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o

Sammandrag af Landtbruks-ingeniörcrnas förrättningar under åren 1856 filt och med 1866.

Förrättningarnes föremål.

Indelning till
vexelbruk.

j Plan till omläggning
och
underdikning af
! åkerjord

Plan till odling
af lågländt
mark.

Plan till odling
af kärr och

Ängsvattning.

För blifvande
sjösänkningar
undersökt areal

Summa.

Qvardratref.

1856	4					24,531	20			57,237	60	9,648	BO	29,064	-	120,481	60
1857	4	—	—	—	—	42,229	60	3,707	20	24,746	40	5,583	20	22,148	-	98,414	40
1858	6	282	1,124''	—--	—	41,966	40	7,028	—	29,131	20	12,723	20	79,049	60	169,898	40
1859	7	--	—--	—	—	60,054	40	8,288	—	58,581	60	11,446	40	46,967	20	185,337	60
1860	8	540	1,608	—	—	66,578	40	5,000	BO	77,320	80	17,830	40	42,588		209,318	40
1861	9	615	1,773	5,084	80	74,888	80	7,784	—	58,632	__	i 1,306	40	63,005	60	220,701	60
1862	9	665	1,842	1,092	—	79,072	—	6,227	20	73,029	60	13,787	20	42,515	20	215,723	20
1863	10	758	—	7,907	20	91,782	40	14,693	60	71,260	80	12,474	—	21,569	60	219,687	60
1864	10	839	1,987''	2,532	—	71,001	40	13,169	60	233,512	50	3,436	60	22,623	80	346,275	90
1865	10	654	1,754	5,023	--	74,956	90	16,639	40	189,197	15	5,798	60	27,348	40	318,963	45
1866	10	767	1,435	15,189	20	85,318	66	5,781		187,694	16	2,171	60	32,165	44	328,320	06
	\|			36,828	20	712,380	16	88,318	80	1,060,343	81	c C5 W	40	429,044	84	2,433,122\|21

År

!) Inberäkna^ resedagar.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 27

Under de sednast^ 25 åren hade, jemlik* uppgifter meddelade till Finanskomitéen,
89,777 tunnland blifvit förbättrade genom underdikning, 291,577
tunnland genom vattenaftappning och 34,418 tunnland genom öfversilning. Utan
allt tvifvel uttrycka emellertid dessa siffror endast en ganska ringa del af de
jordförbättringar, som på sådant sätt åstadkommits, och hvilka uppgå till flerfaldigt
högre belopp än de, som verkställts med landtbruks-ingeniörernes biträde.
Från 1840 till 1863 hade inalles 254 sjösänknings- eller myrutdikningsföretag
erhållit bidrag dels såsom anslag, dels hufvudsakligen såsom lån af statsmedel,
vanligen motsvarande hälften af den beräknade kostnaden för aftappningsåtgärderna
och uppgående för alla åren till sammanlagd* 2,119,283 R:dr 76 öre;
dessutom blefvo af Rikets Ständer beviljade för statsregleringsperioden 1864—1866
300,000 R:dr till anslag för omkring 80 utdikningar till frostländighetens minskning
i de norra länen, 150,000 R:dr såsom lån för befrämjande af utdikningar
och aftappningar af sänka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom
Rikets öfriga delar, och 603,000 R:dr såsom lån till 7 stycken särskilda
större vattenaftappningsföretag.

En af jordbrukets vigtigaste häfstänger år tvifvelsutan det fortgående
skiftesverket, och i fråga om jordens uppodling måste således äfven skiftesverkets
framsteg vara af intresse att känna. Under femårsperioden 1856 —1860 utgjorde
sökta skiftens antal 6,146 och de fastställda skiftena 5,016; skiftade mantal
utgjorde för samma tid 2,553 oförmedlade och 4,840 förmedlade; den skiftade
inrösningsjorden utgjorde 6,086,797 qvadratref, deraf 2,599,524 qvadratref åker och
3,002,272 qvadratref äng; afrösningsjorden, som under samma tid skiftats, belöpte
sig till 15,917,314 qvadratref, och hela den för de laga skiftena under qvinqvenniet
beräknade utgiftsersättningen till 4,942,384 R:dr. Under sistförflutna femårsperioden
1861—1865 var antalet af sökta skiften 4,983 och af afslutade laga
skiften 3,750; skiftade mantal utgjorde för samma tid 1,144 oförmedlade och
5,691 nuvarande mantal; beloppet af skiftade qvadratref uppgafs till 24,888,220,
deraf 2,104,279 qvadratref åker, 42,395 qvadratref jord i cirkulation, 2,603,995
qvadratref äng, 519,970 qvadratref odlingsmark och 18,769,192 qvadratref afrösningsjord;
den för de laga skiftena beräknade utgiftsersättningen utgjorde för
qvinqvenniet omkring 8,700,000 R:dr.

Äfven storskiftesförrältningarne och afviitvingen i de norra länen hafva
oafbrutet fortgått. Under år 1865 uppmättes endast inom Lima och Orsa socknar
af Kopparbergs län 589,798 qvadratref, och vid afvittringsverket voro samma
år sysselsatte 41 landtmätare,''Ideraf tillsammans 32 i Westerbottens och Norrbottens
län, 6 i Wester-Norrlands, 2 i Jemtlands och 1 i Gefleborgs län.
Medan i Jernband den egentliga afvittringen är afslutad och endast återstår en
del af gränsliniernas rörläggande och råliniers upphuggande i skogsmark, hvartill
emellertid, enligt Landshöfdinge-embetets uppgift ännu torde åtgå omkring 8 år,
återstår ännu ofantligt mycket i detta hänseende inom de nordligaste länen,
der bland annat lappmarkerna ännu äro oafvittrade.

28 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Jemte arealen af den odlade jorden är det årliga utsädesbehofvet en af de
yigtigaste faktorer vid bedömande af jordbrukets ställning och utveckling. Årliga
utsädet pa ett tunnland ( = 5,6 qv.-ref.) bar beräknats i medeltal utgöra af
hvete 4,46 kub-fot, af råg 4,94, af korn 6,63, af hafre 8,51, af blandsäd 7,41
och af potatis 38,63 kub-fot; från dessa medeltal ligga maxima och minima mer
eller mindre aflägsna efter jordens olika beskaffenhet och brukningssätt, äfvensom
efter de ganska olika klimatiska förhållandena på en latitudsutsträckning af omkring
14° eller 150 Svenska mil.

Hela årliga behofvet till utsäde uppgafs i femårsberättelserna för åren
1833 — 183 7 och 1856 —1860 till (i runda tal)

1833-1837. 1856-1860.

Tunnor. Tunnor.

Hvete.............. 37,000

Råg............... 407,000.

Korn.............. 401,000.

Hafre.............. 444,000

Blandsäd............ 192,000

Trindsäd (ärter, bönor) .... 66,000

Potatis............. 614,000

67.000.

570.000.

474.000.

980.000.

217.000.

81.000.

1,270,000.

Summa 2,161,000.......... 3,659,000.

På göda skäl kan dock antagas, att de meddelade uppgifterna, som
dessutom för vissa sädesslag ej varit fullständiga, äro icke obetydligt lägre än
i verkligheten, och att på den ståndpunkt, jordbruket för närvarande sig befinner,
dess årliga behof till utsäde svårligen kan beräknas lägre än till 2,400,000
tunnor spanmål och trindsäd samt 1,300,000 tunnor potatis. För öfrigt aninårkes
att här jemväl bör ihågkomrnas den i så hög grad tilltagande odlingen
af fodervexter, hvilken alltmer nödvändiggjorts af ängarnes successiva förvandling
till åker.

Hvad beträffar utsädesbeloppets relativa mängd i de olika länen, kommer
högsta beloppet (år 1860) på Malmöhus och Skaraborgs län, dernäst på Elfsborgs,
Calmar, Wermlands, Östergötlands, Christianstads, Jönköpings län o. s. v.
samt lägsta utsädesbeloppet på Jemtlands län.

Då de nya jordbruksstatistiska berättelserna för 1865 ännu ej äro fullständigt
inkomna, kan någon sammanställning af förhållandena detta år lika litet
ifrågakomma beträffande utsädet som rörande sjelfva skör debet opp et. Hvad detta
sistnämnda i öfrigt beträffar, antogs detsamma i Statistiska Centralbyråns sammandrag
af länsstyrelsernas femårsberättelser för 1856 — 4860 att för hela Riket
och med inbegrepp af utsädesbehofvet utgöra 15,619,000 tunnor eller
98,400,000 kub-fot, utom potatis; sädesproduktionens årliga öfverskott utöfver
behofvet beräknades till iy2 million tunnor eller 9,450,000 kub-fot.

Med afdrag för utsädet utgjorde enligt femårsberättelserna 1833—1837
och 1856 —1860 skördebeloppet af de särskilda sädesslagen:

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 29

1833—1837 (i medeltal). 1860.

Tunnor. Tunnor.

244,619.......... 509,148.

2,278,356.......... 3,763,766.

1,800,912.......... 2,668,419.

1,532,046.......... 4.677,204.

774,677.......... 1,208,944.

299,109.......... 391,350.

Summa 6,929,719.......... 13,218,831.

Dessutom

Potatis............. 4,113,442.......... 7,985,607.

Summa Summarum 11,043,161.......... 21,204,438.

Eu särdeles vigtig omständighet vid bedömande af den nuvarande ekonomiska
ställningen med särskild! hänseende till jordbruket, utgör naturligtvis årsvextens
beskaffenhet, och då rörande skördarne åren 1 861 —1865 inga fullständiga
data ännu kunna meddelas, torde det så mycket mera vara på sin plats
att i korthet omnämna resultaterna af de sednaste årens årsvextberättelser.

1861 års skörd betecknades såsom öfver medelmåttan i 2 län (Malmöhus

och Norrbottens).

medelmåttig i 8 län,
nära medelmåttig i 8 län,
under medelmåttan i 5 län, och
nära missväxt i 1 län (Stockholms).

1862 års skörd:

rik i 1 län (Södermanlands),

god i 4 d:o (Stockholms, Gotlands, Wermlands och Gefleborgs),
öfver medelmåttan i 8 län,
medelmåttig i 9 d:o,

under medelmåttan i 2 d:o (Westerbottens och Norrbottens).

1863 års skörd:

god i 2 län (Gotlands och Norrbottens),
öfver medelmåttan i 2 d:o,
medelmåttig i 12 d:o,
under medelmåttan i 8 d:o.

1864 års skörd:

god i 3 län (Östergötlands, Calmar och Malmöhus),

öfver medelmåttan i 6 län,

fullt medelmåttig i 7 d:o,

medelmåttig i 2 d:o,

under medelmåttan i 5 d:o,

nära missvext i 1 d:o (Westerbottens).

Hvete . . .
Råg . . . ,
Korn . . .
Hafre . . .
Blandsäd .
Trindsäd .

30 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

1865 års skörd:

fullt medelmåttig i 4 län (Stockholms, Örebro, Westmanlands och Kopparbergs),

medelmåttig i 4 län,

nära medelmåttig i 5 d:o,

under medelmåttan i 9 d:o,

missvext i 2 d:o (Jemtlands och Norrbottens).

Såsom de bästa af ifrågavarande år framstå i följd häraf 1862 och 1864,
hvaremot det sista året i qvinqvenniet eller 1865 företer det ogynnsammaste resultat,
med missvext i tvänne län och i intet län god eller mer än medelmåttig
årsvext. Lyckligtvis blef det påföljande året (1866) ett godt år, så att grödan
då saf en i allmänhet ganska god afkastning och lemnade tillfälle till en icke
obetydlig spanmålsexport.

För att visa, i hvad mån priserna under de sista 25 åren stigit eller fallit
å spanmål och smör å ena samt dagsverken å andra sidan, meddelas följande
tablå rörande markegångspriserna efter medelberäkning för hela Riket åren
1841 —1865.

Markegångspris er.

Medelpris för Riket.

O År.	Hvete.	Räg.	Korn.	Hafre.	Ärter.	Smör. k lisp.	1 Mans-dagsverke. t årligt.)	Öke- dagsverke, i (ärligt.)
		å Tunnan.
1841.	22,11	16,3 2	8,88	4.5 0	15,2 9	7,70	0,73	1,91
1842.	19,12	15,2 3	9,91	5,01	13,80	7,7 3	0,74	1,95
1843.	15,31	13,2 6	9,60	5,2 6	13,49	8,65	0,74	2,00
1844.	15,2 6	10,41	7.46	4,01	12,6 7	7,5 2..	0,72	1,97
1845.	19,4 6	15,68	10,7 0	5,83	15,05	7,5 6	0,7 1	1,94
1846.	19,6 8	15,60	12,6 3	6,9 8	15,81	7,94	0,7!	2,01
1847.	19,0 0	14,63	11,75	6,17	15,2 3	8,42	0,7 2	2,05 j
1848.	16,04	11,37	9,3 4	4,98	13,10	8,47	0,7 3	2,10
1849.	16,95	11,55	8,6 5	4,90	13,22	8,40	0,75	2,io
1850.	17,3 7	13,34	9,5 6	5,6 3	13,0 9	'' 8,48	0,7 4	2,io
1851.	18,6 0	15,3 7	11,74	6,7 5	15,5 4	8,5 4	0,74	2,io 1
1852.	17,5 8	14,6 9	11,30	6,0 9	15,5 1	8,5 8	0,75	2,13
1853.	25,6 2	17,48	13,11	7,36	17,3 0	9,12	0,7 6	2,21
1854.	20,5 7	15,40	12.08	7,44	16,00	9,95	0,80	2,31
1855.	31,15	20,3 9	15,1 9	9,3 6	19,8 3	10,6 7	0,99	2,71 1
1856.	32,2 0	19,30	16,7 5	9,7 6	23,31	12,17	1,1 1	3,0 6
1S57.	25,7 4	16,8 2	14,49	8.3 6	21,45	13,1 7	1,18	3,25
1858.	18,8 8	13,17	11,25	7,4 3	16,40	11,04	1,00	2,88 !
1859.	18,20	12,9 0	11,46	7,29	16,2 2	11,89	0,9 7	2,82 1
1860.	21,7 3	14,70	12,81	7,5 8	17,04	10,81	1,01	2,84 j
1861.	24,12	18,3 6	13,77	7,5 7	18,3 3	10,7 2	1,03	2,96 i
1862.	22,4 4	16,2 7	12,7 4	6,90	17,71	10,46	1,03	3,04
1863.	18,5 2	14,87	12,10	6,6 8	16,7 0	10,58	1,0 7	3,11
1864.	16,44	12,7 9	11,09	6,2 4	15,0 6	10,95	1,04	3,0 9
1865.	19,40	13,55	10,5 8	6,7 4	16,7 6	11,36	1,05	3,06

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 31

Att ladugårdsskötseln länge i Sverige varit försummad är en sak, som
allmänneligen erkänts. Äfven i detta fall visar emellertid den sednaste tiden
ett vida fördelaktigare förhållande, ty i samband med ett rationelare jordbruk
har ock bågen för en förbättrad boskapsafvel och ladugårdsskötselns tidsenliga
utveckling alltmera vunnit insteg. Bemödanden i en sådan rigtning hafva i synnerhet
på det sista decenniet blifvit alltmera allmänna, och hushållnings-sällskapen,
som i så många hänseenden verkat fördelaktigt för våra landtmannanäringars
förkofran, hafva äfven till detta glädjande förhållande i icke ringa mån bidragit.

I en föregående tabell är redan ådagalagdt, huruledes exporten af landtmannavaror
i allmänhet och särskildt af boskapsskötselns produkter år från år
stigit; beträffande kreatursstockens tillvext meddelas följande tabell, hvilken utvisar
att, medan antalet af såväl hästar, oxar och får, som i synnerhet af kor, icke
obetydligt tilltagit, getter och svin åter synas mindre användas än för 30 år
tillbaka. Härvid måste dock den vigtiga omständigheten tagas i betraktande, att
man nu långt mindre än förr lägger an på mängden af husdjur, hvaremot
kreaturens beskaffenhet alltmer börjat utgöra en hufvudsak, hvadan den qvalitativa
skilnaden mellan förr och nu naturligtvis blir vida större än den qvantitativ a,
hvilken är den enda, som här nedan kan komma i fråga *).

*) För Stockholms stad hafva i de sednaste femårsberättelserna inga uppgifter i
denna del erhållits, ehuru djdika förr alltid efter det gamla formuläret meddelats. Till
följd deraf har tabellens slutsumma rörande kreatursstocken för år 1865 icke kunnat
blifva fullständig.

Underhållna kreatur.

	Enligt femårsberättelserna 1833—1837.		Enligt jordbruks-statistiken	för år	1865.
	!	Oxar
	Hästar, j	(och	Kor.	Ungnöt.	Får.	Getter.	Svin.	Hästar.	Oxar.	Tjurar.	Kor.	Ungnöt.	Far.	Getter.	Svin.
1		Tjurar ?)
Stockholms stad . . .	2,176	213	918		.103	18	523	A	la u p p g	i f t e r	här	o m	s a -k n	a s.
Stockholms län . . .	22,202	7,549	39,611	11,908	69,2G3	316	26,351	20,775	10,316	•2,040	51,238	10,845	48,314	145	18,490
tfpsala „ ...	17,764	6,730	29,064	13,022	59,833	198	30,962	20,782	6,891	1,384	35,441	11,911	44,912	10S	15,314
Södermanlands län . .	12,593	18,181	34,381	16,768	59,797	637	30,939	10,854	•2 6,052	1,876	45,781	15,943	68,028	131	17,750
Östergötlands ,. . .	21,578	25,183	52,838	17,644	76,426	2,487	37,696	18,977	40,200	3,733	83,352	24,248	89,374	608	28,242
Jönköpings „ . .	13,330	22,892	54,621	32,013	87,266	8,280	21,145	10,198	25,289	1,033	67,649	23,775	103,481	1,484	15,945
Kronobergs „ . ,	8,895	17,085	47,084	27,786	64,692	6,541	22,326	8,422	20,516	969	52,352	28,610	71,064	661	19,235
Calmar „ . .	22,244	23,805	56,298	29,822	93,287	1,004	30,819	19,313	33,503	2,104	55,310	34,294	96,323	133	25,310
Gotlands „ . .	10,130	4,522	12,084	8,029	38,019	1,591	5,204	10,513	9,425	1,259	12,876	5,977	38,341	630	6,352
Blekinge „ . .	9,430	12,454	25,476	17,765	32,662	590	30,079	6,900	9,329	1,005	20,630	• 13,508	23,733	1G3	13,034
Christianstads „ . .	34,927	17,451	43,908	34,961	73,950	5,848	51,359	35,774	11,762	1,565	54,692	23,921	78,951	422	41,412
Malmöhus „ . .	. 40,698	23,622	36,123	26,441	68.461	211	43,510	63,315	8,917	1,984	66,880	23,024	114,918	69	45,898
Hallands „ . .	13,455	6,874	39,316	18,643	55,119	194	12,153	14,991	6,168	78G	35,375	14,141	47,875	696	10,541
Göteborgs o. Bohus län	18,050	2,829	43,720	23,772	68,514	381	15,391	24,288	1,797	1,628	50,478	21,047	57,398	27	10,026
Elfsborgs län ....	20,570	15,345	67,631	27,515	81,322	1,790	29,033	20,034	12,308	2,819	69,561	25,780	78,312	605	21,321
Skaraborgs „ ....	•27,415	29,904	59,869	33,854	108,487	514	44,075	23,216	26,842	1,482	66,952	31,176	79,429	79	24,913
Wermlands ......	12,113	3,767	47,823	15,372	62,276	4,787	19,270 11,022	4,336	1,733	46,145	13,157	55,798	2,153	10,798
Örebro „ ....	9,738	12,940	42,278	15,785	45,967	3,906	15,543	10,894	15,286	1,608	51,453	17,136	52,046	630	14,049
Westmanlands län . .	12.185	8,869	28,952	15,072	32,915	2,160	18.554 13,692	10,124	1,711	41,040	14,788	32,405	902	12,191
Kopparbergs „ . .	14,308	1,710	48,600	15,041	80,180	42,052	8,790	, 16,930	743	1,362	59,119	12,585	77,857	35,224	9,496
Gefleborgs „ . .	11,886	1,130	48.480	10,500	49,377	35,350	9,125	! 14,922	519	1,424	50,291	11,182	56,436	20,720	11,034
Wester-Norrlands län	11,212	1,895	41,082	9,058	45,924	11,709	4,019	14,683	128	1,489	46,768	9,085	61,446	17,734	5,400
Jemtlands län ....	7,010	1,548	23,739	9,011	39,998	30,757	2.617	12,325	103	1,585	34,430	9,793	66,806	43,520	3,041
Westerbottens län . .	5,454	.1,481	22,333	5,532	34,266	2,833	4,112	10,816	175	1,15 G	38,288	7,075	64,021	3,832	2,763
Norrbottens ,, . .	4,789	442	19,506	4,458	37,399	799	640	8,641	in	814	34,665	6,808	53,831	2,291	1,435
Summa	384,152! 268,421 965,735	440,272 1,465,503	164,953	514,2151 422,277	280,840	38,549	1,170,964 409,809jl»561,099	132,973	\| 383,990

£M

Anm.

Flera af femårsberättelserna hafva större summor för vederbörande län, än de ofvanstående, hvilka, der så ske kunnat, äro hemtade ur den särskilda
jordbruks-statistiken för år 1865. För öfrigt märkes, att kreaturs-stocken var med anledning af foderbristen ovanligt ringa under vintern
1865—1866, hvadan ofvanstående tal böra icke obetydligt höjas, för att angifva vanliga förhållandet de sednare åren.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 33

Då man framhåller den tvifvelsutan ganska vackra och för framtiden lofvande
utveckling vårt jordbruk och vår boskapsskötsel dels redan tillryggalagt,
dels synas gå till mötes, vore det eu orättvisa att ej dervid tacksamt ihågkomma
de understöd, som från Statens sida i många hänseenden kommit vår modernäring
till del, om det än måste medgifvas, att rikare länder härutinnan stå vida framom oss.

I nu gällande Riks-stat finnas till förmån för jordbruket och landtmannanäringarne
i allmänhet såsom ordinarie anslag uppförda:

1) lUscrvationsaiisliigs

till skiften och afvittringar..................R:dr 63,000: —

„ undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar „ 164,600: —

„ till landtbruksingeniörer och deras biträden ....... „ 38,450: —-

„ befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

......................... „ 39,400: —

„ lättnad för skjutsningstungan............... B 125,000: —

hvartill, beträffande särskilda delar af Riket, kunna läoo-as:

till hästafvelns förbättrande.................. „ 50,206: 40.

„ fiskerinäringens understödjande .............. „ 16,100: _-

2) Förslagsanslag:

till ^flyttningshjelp efter skiften *).............. n 110,000: -_-

„ odlingshjelp för krononybyggare.............. „ 4,500: —■

„ belöningar för rofdjurs dödande**).............. 50,000: _

„ Summa R:dr Runt 661,256: 40.

A Riksgälds-kontoret äro dessutom för år 1867 anvisade:

1) Såsom anslag:

till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarne i

Rikets norra län................... . . . R:dr 97,000: —

„ ekonomibyggnader in. in. vid Alnarps landtbruksinstitut „ 100,000: —

« utdelande vid landtbruksmöten af premier........ „ 6,000: —-

„ täflingsmöten med gödboskap, smör, ost, fläsk och kött

i Stockholm, Göteborg och Malmö............ „ 3,000: _

„ bildande af holländerier i de norrländska länen samt
andra för stamholländeristyrelsens verksamhet nödio-a, utgift1''
......................... . ■ • „ 10,000: —

Transport R:dr 216,000: —

'') Detta föislagsanslag har i sjelfva verket uppgått till vida högre belopp och
utgjorde under år 1864 (det sista kända året) 245,637 R:dr.

**) Äfven detta anslag har i verkligheten varit högre, eller omkring 75,000 R:dr.

Bih. till Riksd. Prof. 1867. 8 Sami. ''I Afä. 3 Håft. 5

34 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Transport R:dr 216,000: —

till befrämjande i Jemtland af eu god afvel af arbetshästar „ 5,000: -

„ förbättrande af fårafvel:) i Jemtland........... „ 2,500: -—

„ åvägabringande af en förbättrad fårskötsel på Gotland. . „ 6,000: - -

hvarjemte såsom i hög grad befordrande jordbrukets utveckling
äfven kan medräknas:

till fortsättande af de geologiska undersökningarne och utgif -

vande af derpå grundade kartor............. » 60,000: —

myrutdikningar och vattenaftappningar i de norra länen,

till förminskande af frostländigheten *).......... „ 120,000: —

Summa R:dr R:mt 409,500: —

Såsom län:

till befrämjande af utdikningar och aftappningar af sänka trakter och sjöar till

beredande af odlingsföretag inom Rikets öfriga delar R:dr 50,000: ■—

„ Lida-åns sänkning och upprensning......... « 30,000: —

„ utdikning af Långebro mosse å Oland....... „ 12,000:

Summa R:dr R:mt 92.000: —
Summa Summarum för år 1867 „ „ 1,162,756: 40.**)

*) Utom ofvanstående anslag till frostländighetens förminskande har af de särskild!
för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar anvisade medel, jemlik! upplysning
från Kong!. Statskontoret,, under åren 1856—1860 utbetalts, hufvudsakligen till de norra
länen, ett belopp af 846,248 R:dr, dels såsom lan, dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
och under åren 1861—1865 icke mindre än 933,570 R:dr, deraf 643,170
R:dr såsom lån och 290,400 utan återbetalningsskyldighet. Under sistnämnda femårsperiod
utlemuades undsättningsmedlen med följande olika belopp till de särskilda länen, nemligen till:

Norrbottens

Jemtlands

Westerbottens

Elfsborgs

Stockholms

Göteborgs och Bohus

Kopparbergs

Hallands

Jönköpings

Kronobergs

Gefieborgs

Wester-Norrlands

Wermlands

Malmöhus

Skaraborgs

län..............R:dr 205,000

.................. 198,150

.................. 165,250

.................. 86,500

................. 72,420

.................. 51,200

.................. 49,950

................ ,. 33,700

................ 30,100

.................. 9,800

.................. 8,500

„.............. 8,000

.................. 8,000

................. 5,800

................. 1,200

och

Summa R:dr 933,570: —

**) Jemför i afseende å väganläggningar och andra dylika företag, hvilka åtminstone
medelbart komma jordbruket til! godo, hvad här nedan under “Allmänna arbeten41
förekommer.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 35

Slutligen torde här ej böra förbigås, att den Hushållningssällskapen tillkommande
andel i bränvinsminuterings- och utskänkningsafgifterna utgjort i
medeltal för åren 1855—1861 omkring 169,000 R:dr, och för år 1865 uppgått
till 218,266 R:dr; jemväl landstingen hafva, enligt hvad känd* är, sig
tillerkänd samma andel i berörda afgifter, eller en femtedel, med undantag för
staden Göteborg, och utgör det af landstingen för år 1867 påräknade belopp
en summa af nära 200,000 R:dr.

Hela den inflytelse vår i stor skala företagna utveckling af våra kommunikationsanstalter
dels redan utöfvat, dels framdeles kommer att utöfva på våra
näringar och i främsta rummet på modernäringen, är omöjligt att beräkna. Men
utan tvekan torde böra medgifvas, att vår''tids arbeten på detta civilisationens
område brutit nya och vidsträckta banor äfven åt jordbruket och hvad dertill
hörer samt utgjort en mågtig häfstång för tillgodogörandet af våra produkter i
denna såväl som i andra näringar. Sammanräknade längden af färdigbyggda
statsjernbanor utgjorde vid innevarande års början 97,5 mil, och, om härtill läggas
de med statsbanorna förbundna enskilda jernvägarne, uppgick vid samma tid
hela det jernvägsnät af statsbanor och enskilda jernvägar, som i ett sammanhang
trafikerades, till en längd af 124,8 mil*). För hela tiden ifrån statsbanornas
första påbörjande till och med året 1866 har genom Rikets Ständer blifvit dertill
anvisad en summa af 80,796,000 R:dr.

Rörande den alltjemt tillvexande trafiken å Statens jernvägar meddelas, att

1862.

trafikerade läng''-den af samtliga
banor utgjorde
i mil..... 62,5.

Antalet lokomotiv 34.

d:o passagerare 763,302.

Transporteradt
gods, centner . 3,204,324.

Hela bruttoinkomsten
. R:dr 1,607,455.

Hela nettoinkomsten
„ 434,782.

Beträffande trafikrörels

under år 1866 meddelas i ö

J 863.	1864.
68,5.	80,6.
53.	63.
996,868.	1,024,441.
3,994,21 7.	5,264,312.
2,889,1 1 1.	3,462,019.
908,108.	1,194,850.
i å såväl	Statens som

.•ig t hosföljande tabellariskr

1865.	<1866. v
80,6	85,1.
73.	88.
1,090,921.	1,276,495.
6,714,048.	7,826,906.
4,479,849.	5,064,371.
1,802,593.	2,054,712.
de enskilda	jernvägarne
sammandrag: o

*) I förhållande till folkmängden utgör detta 1 mil jernväg på 32,966 innevånare.
Då Stora Britannien år 1864 hade en jernvägslängd af 12,789 Engelska mil, belöpte
sig sålunda 1 Svensk mil jernväg derstädes på 15,117 innevånare, d. v. s. att sistnämnda
rikes i så stor skala utvecklade jernvägsnät i förhållande till folkmängden i sjelfva verket
utgjorde föga mer än dubbelt mot i Sverige.

36 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägen!åder Utlåtande N:o

S a in in a it (1 r a g af Svenska jernvägarncs trafik-rapporter år 1866.

	Trafikerad banlängd. Mil.		Träl	i k.					1 u k o m s t e i	för
Passagerare- antal.	Hästar. Stycken.	Hundar. Stycken.	Boskap. Stycken.	Gods. Centner.	Passagerare samt bagage- öfvervigt.	Post, lik, åkdon, hästar, hundar.	Gods.	Boskap.	Extra.	S u m m	a.	Per dag och ban- mil.
Statens jern vägar......	85,1	1,276,495	1,792 4,826	42,576	7,826,906,04	2,309,305 07	160,027	94	2,341,441	79	148,199 74	35,546	28	4,994,520	! i 82 160	79
Köping—Hult jernväg . . .	6,75	68,774	83	372	745	1,481,449,49	86,060 07	4,425	64	204,571	22	1 1,245 20	621	54	296,923	67 120	50
Borås — Herrljunga	3,9	48,986	—	105	130	337,002,23	36,764 94	2,397	35	60,984	43	249 59	7,246	67	107,642	98	75	62
Uddevalla—Wenersborg—
Herrljunga........	6,3	10,513	1	13	11	88,871,92	5,986 09	Öl	26	13,283	13	6	28	255	00	19,582	36	103	61
Wexiö—Alfvesta......	1,7	32,517	20	148	1,069	211,421,25	25,998:07	2,204	60	21,385	52	616	30	713	09	50,917	58	82	06
Christianstad—Hessleholm	2,8	93,594	95	245	1,604	245,875,27	67,536 41	2,566	38	27,722	97	636	78	2,886 53	101,349	07	99	17
Landskrona—Helsingborg .	5,6	219,880	174	443	2,611	912,815,32	132,017 75	5,693	81	105,525	13	1.920	85	917 89	246,075	43	120	11
Ystad—Eslöf........	7,1	89,487	74	324	3,618	421,725,88	87,730 84	4,248	89	47,814	48	2,820	69	1,345	59	143,959 49	82	76
Gefle—Dala.........	8,0	86,732	21	335	244	5,107,591,28!	88,434 23	4,840	22	980,868	64	965	0610,488	36	1,085,596 51	345	84

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 37

De anslag och låneunderstöd, som af allmänna medel anvisats till vägoch
vattenbyggnadsarbeten uppgå, räknade från 1840 —1841 årens riksdag till
och med 1866 och med uteslutande af sjösänknings- och myrutdikningsföretag,
hvarom redan i det föregående blifvit ordadt, till följande totalbelopp, nemligen :

16 jernbanor för ångkraft och 8 d:o för hästkraft hafva erhållit hufvud -

sakligen såsom lån.....................Ridt- 16,553,166: 67.

kanal- och slussanläggningar m. in. dels såsom anslag,

dels såsom lån......................... 6,034,179: 50.

muddring och rensning af farleder m. m. d:o d:o . „ 800,000: —

en kommunikationsled öfver sjöar med mellanliggande

land vägar, såsom anslag.................. „ 318,500: —

större och mindre hamnarbeten samt brobyggnader,

såsom anslag och lån.................... n 5,144,248: _

anläggningar för fartygs reparationer d:o d:o .... „ 620,000: —•

elfrensningar för flottningsrörelse, såsom anslag ... „ 94,377: 50.

närmare 400 vägarbeten, understödda med anslag,
vanligen motsvarande två tredjedelar af de beräknade arbetskostnaderna
....................... „ 4,402,102: 52.

Hela slutsumman af alla statsunderstöd till allmänna arbeten under tiden
från 1840 till och med åt- 1866 utgör således: 1 17,934,857 R:dr 95 öre.

Om vi, med blicken fästad på våra näringars och vårt kommunikationsväsendes
snabba utveckling såväl under de sednaste årtiondena i allmänhet, som
äfven särskildt under de sistförflutna åren, dessutom påminna oss den jemna
och regelmässiga fortgången af våra befolkningsförhållanden, hvarom ofvanföre
är taladt, måste vi erkänna, att icke så ringa skäl förefinnas till tacksamhet för
det förflutna och till hoppfull verksamhet för en framtid, som i mycket synes
vara löftesrik. Den tafla Utskottet haft att framställa öfver våra näringars framsteg
har derföre ej kunnat annat än blifva ur flera synpunkter ganska ljus; att
framställa den annorlunda, att, af ett skäl eller annat, förtiga eller förringa den
närvarande ställningens ljusa sidor, vore icke blott ett åsidosättande af den tacksamhet
vi äro skyldige för det myckna goda vi under en mer än 50-årig freds
välsignelser fått åtnjuta, det vore ett misskännande deraf, att den fasta tillförsigt,
som är ett oundgängligt vilkor för all ädel och kraftfull verksamhet samt
eu borgen för dess framgång, lika litet kan förenas med ett ringaktande af våra
krafter eller eu öfverdrifven misstro till vår ställnings håll barhet, som den kredit
i utlandet, af hvilken vi i sjelfva verket äro i behof, skulle kunna vinnas genom
klagovisor eller ett obilligt nedsättande af vårt lands obestridliga fördelar och
framsteg. Men nekas kan icke heller, att täflan öfver vår ekonomiska
ställning äfven har sina skuggor, och dessa icke obetydliga. De hafva mindre
synts i den föregående skildringen af våra näringar, men då Utskottet nu öfvergår
till en framställning af de Jinansiela förhållandena, skall det visa sig, huru -

38 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande A :o 3.

vida utvecklingen af våra rörelsemedel och våra kreditanstalter hållit jemna steg
med den raska tiilvexten af vår industri.

Hvad då först beträffar Statens egna finanser, hvilkas inflytande på den
allmänna välmågan är så högst betydlig, torde de i fråga om den ekonomiska
ställningen i landet desto heldre böra tagas i betraktande, som alla statsutgifter,
de må vara af hvilken art och beskaffenhet som helst, hafva alldeles samma inflytande
på nation al-rikedomen, som den enskildes utgifter på dess förmögenhet.
Det är för öfrigt klart, att med samfundslifvets utveckling i alla rigtningar och
med civilisationens framsteg jemväl krafven på statsutgifternas förökande blifva en
naturlig följd. Att närmare jemföra de statsbudgeter, som uppgjordes vid riksda^arne
från 1809 till och med 1 834—1835 med nuvarande tids statsutgifter måste
vara mindre lämpligt, dels på grund af myntvärdets starka förändring, dels emedan
först år 1840 den fördelning i afseende på Riks-statens Hufvudtitlar vidtogs,
som alltsedan varit gällande. Från och med 1840—1841 årens riksdag
hafva deremot de särskilda Hufvudtitlarnes årliga anslag ökats på sätt af följande
tabell närmare inherntas:

Första Hufvudtiteln
Andra dito

Tredje dito

Fjerde dito

Femte dito

iSjette dito

Sjunde dito

Åttonde dito

Nionde dito

Riksdagen

1840—1841.

Riksdagen
1851 1852.

Riksdagen Riksdagen

1858—1880. 1865—1866.

Tillökning

sedan 1840 ,
i procent.

1.079.550
1,034,355

338,475

6,159,765

1,997,145

1.268.550
2,071,155
1,483,320

682,005

1,171,260

1,740,375

338,475

6,391,995

2,327,925

1,332,240

2,634,930

1,792,470

975,390

1.301.400
2,126,630

479,200

8,686,900

3,241,530

2,167,500

3.332.400
3,055,000
1,117,940

1.417.000
2,434,950

479,200

9,339,600

3,940,400

3.811.000
6,072,500
4,560,200
1,314,150

31.3

135.4

41.6 1

51.6

97.3

200.4
193,2

207.4

92.7

Summa R:drj 16,1 14,320

18,705,060|25,508,500

33,369,000j 107,1

I ofvanstående belopp ingår emellertid endast den s. k. ordinarie statsregleringen
och, såsom kändt är, utgör den derutöfver vid hvarje riksdag fastställda
extra statsreglering en icke obetydliga summor, h vilka måste tilläggas, för
att fullständiggöra hela den för statsregleringsperioden anslagna utgiftsstaten.
Alla de utgifter, hvilka åligga Riksgälds-kontoret och som — utom de a de
särskilda Hufvudtitlarne uppförda extra anslag — hufvudsakligen utgöras af dels
det årliga ränteanslaget till Hans Maj:t Konungen (300,000 R:dr), riksdags- och
revisionskostnader, löner och arfvoden ni. rn. till Justitie-ombudsmannen ocn hans
expedition samt till Riksgälds-kontorets tjensteman m. fl., dels räntor och amor -

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 39

tissement å jern vägslån en samt ränteutgifter och åtskilliga omkostnader i öfrig!,
hafva likväl hittills och så länge statsregleringspérioderna varit fleråriga omöjligt
kunnat bestämmas för år, utan anslagits för hela den följande statsregleringsperioden.
Derutaf har vållats en ganska stor svårighet att med noggrannhet angifva
hela budgetens årliga belopp, och vore det — åtminstone från statistisk
synpunkt — högligen att önska, det numera, då statsregleringen årligen
skall uppgöras, en fullständig framställning måtte leranas på ett ställe, rörande
alla de statsutgifter, hvilka vare sig å den ordinarie eller den s. k. extra statsregleringen
eller i öfrigt genom Riksgälds-kontoret skola för året utbetalas. För
att emellertid äfven rörande extra statsregleringen meddela de för bedömande
af statsutgifternas totalbelopp erforderliga uppgifter, har Utskottet, med ledning
dels af Riksgälds-kontorets reglementen och hufvudböcker, dels af de sednast,e
Stats-Utskottens s. k. Finans-betänkanden, uppgjort en summarisk beräkning,
jemlikt hvilken i medeltal räknadt för hvartdera af åren 1861 — 1 863 de Riksgäldskontoret
åliggande utgifter uppgått till 8,511,700 R:dr och för åren 1864—
1866 till 11,480,578 R:dr årligen.

Men, äfven med inberäkning af den extra statsregleringen och alla de på
Riksgälds-kontoret anordnade utgifter i öfrigt, har man dermed ingalunda ernått
en fullständig uppgift å skattebeloppet utan endast å Statens årliga behof. Beträffande
skatterna åter, redogöres för dem dels i Statskontorets kapital-konto,
dels (och fullständigast) i länsstyrelsernas fem årsberättelser, der numera en särskild
tabell rörande kronouppbörden finnes införd, upptagande särskildt. statsmedel,
riksgäldsmedel, diverse verks medel och annorstädes debiterade medel,
med derunder subsumerade specifika skattetitlar, samt uppgift för hvarje år å det
afkortade, anordnade eller influtna samt vid räkenskapsårets slut resterande beloppet
och summan af uppbörden, deri inberäknade restantierna från föregående
år. Efter de uppgifter, som sålunda meddelats i de afgifna femårsberättelserna
för sednaste qvinqvennium, är följande tabell uppgjord, utvisande summan af
hela den år 1865 influtna eller anordnade kronouppbörden för hvarje län, äfvensom
restantierna vid samma års slut, hvilka sistnämndes i allmänhet (med undantag
för Norrbottens län) ringa belopp genast faller i ögonen och vittnar om uppbördsväsendets
drift och ordning, på samma gång som om de skattdragande»
berömvärda noggrannhet och beredvillighet.

Särskilda Utskottels för jordbrukets angelägenheter Utlåtande

Kro!ä09!pp])ör«Ien år 1865.

	Anordnad eller	Resterande	vid
	inom räken skapsåret	-	räkenskapsårets
1	influten.		slut.
	K:dr.	Ö.	K:dr.	ö.
Stockholms stad.....	498,172	76	37,778	88	(deraf 17,864,58 i böter och 14,882,36 i allmän bevill-
					ni no*.)
Stockholms län......	1,060,636	73	5,612	25	(deraf 2,294,41 i bötesmedel.)
Opsala ........	753,646	17	8,097	67	( „ 6,269,0 3 i dito.)
Södermanlands län . . .	894,797	76	3,418	45	( „ 2,066,3 7 i dito.)
Östergötlands „ ...	3,136,272	64	9,912	S2	( „ 4,753,61 i dito och 3,312,7 6 i arrende-
					medel.)
Jönköpings „ ...	949,792	14	14,886	59	(deraf 8,474,2 6 i bötesmedel.)
Kronobergs ,, . . .	450,847	—	23,403	42	( „ 9,286,60 i dito.)
Oal mar „ . . .	1,250,930	18	24,264	92	( „ 11,630,5 0 i dito.) \|
Gotlands „ . . .	213,608	45	2,443	13	( „ 1,750,3 6 i dito.)
Blekinge „ ...	1,373,816	09	5,929	23	( „ 4.241,64 i dito.)
Christianstads „ ...	3,226,994	15	5,239	02	( ,. 3,198,7 3 i dito.)
Malmöhus „ . . .	1,869,974	98	7,360	30	( „ 6,537,48 i dito.)
Hallands „ . . .	602,195	28	7,946	25	( „ 5,374,51 i dito.)
Göteborgs o. Bohus län	684,883	30	25,200	69	( „ 10,759,30 i dito och 5,199,88 i allmän
					bevillning.)
Elfsborgs län.......	779,829	78	28,107	72	(deraf 18,783.62 i bötesmedel.)
Skaraborgs „ .......	2,020,958	59	5,007	11	( „ 2,565,72 i dito.) 1
Wermlands ........	655,865	96	23,827	46	( „ 18,358,6 7 i dito.)
Örebro „.......	587,533	66	8,912	89	( „ 3,155,85 i dito.) .
Westmanlands län . . . .	1,148,771	17	14,924	03	( „ 8,195,25 i stämpelpapper och 4,837,40 i bötes-j
					medel.)
Kopparbergs „ . . . .	631,668	29	36,302	90	(deraf 10,448,04 i bötesmedel.)
Gefleborgs „ . . . .	643.634	36	39,025	28	( ,. 2S,941,i5 i dito.)
Wester-Norrlands län . .	449,450	Öl	19,656	04	( „ 12,863,11 i dito.)
Jemtlands län......	181,158	73	15,802	16	( „ 14,680,3 8 i dito och bränvinstillverk-
					ningsafgift.)
Westerbotteus län . . . .	187,370	56	655	80
Korrbottens ......	243,012	54	56,441	04	(deraf 20,672,0 2 i extra medel och uppbörder samt
					9,448,7 1 i bötesmedel.)
Summa	24,495,821	28	430,156	05

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 41

I fråga om skatternas olika belopp under olika tider måste man noga iakttaga
skilnaden emellan de särskilda skattetitlarne. Om vi icke gå längre tillbaka
än 25 år eller till den Riks-stat, som uppgjordes vid 1840—1841 årens
riksdag, visar det sig, att Statsverkets ordinarie inkomster stigit från 6,670,845
R:dr till 8,978,740 K:dr eller med 2,307,895 R:dr Runt. Om man derifrån
afräknar tillvexten i arrendemedel af kungsgårdar m. fl. 210,700 R:dr, i bötesmedel
280,000 R:dr, i båk- och lotsmedel 510,000 R:dr, i mantalspenningar
170,000 R:dr, i extra medel och uppbörder 52,000 R:dr samt diverse mindre
inkomsttitlar med en sammanlagd tillökning af 17,000 R:dr, enär dessa icke utgöra
någon särskild beskattning å jorden, återstår i skattetillökning en summa
af 1,068,195 R:dr. Denna tillökning, ehuru flera skattetitlar försvunnit ur budgeten,
är emellertid hufvudsakligen beroende af ordinarie räntans förhöjande till
följd af de under tidernas lopp stegrade markegångsprisen.

Bland Statsverkets extra ordinarie inkomster bär saluaccisin af städerna,
som i 1842 års Riks-stat upptogs till ett belopp af 16,500 R:dr, helt och hållet
upphört, medan öfriga hit hänförliga inkomster högst betydligt stigit.

Tullmedlen, i Riks-staten för år 1842 upptagna till 4,485,000 R:dr Runt,
finnas i gällande stat uppförda till ett belopp af 13,500,000 R:dr.

I sjelfva verket uppgick tullinkomsten nedannämnda år till: *)

Brutto. Netto.

R:dr. K:dr.

1825 ............... 3,254,788. 2,471,756.

1830 ............... 3,800,900. 2,883,905.

1835 ............... 5,065,845. 4,017,820.

1840 ............... 5,400,306. 4,340,445.

1845 ............... 5,805,543. 4,408,312.

1850 ............... 7,379,706. 5,835,971.

1855 ............... 12,004,542. 10,198,596.

1860 ............... 13,824,700. 10,177,874.

1861 ............... 15,354,076. 11,628,678.

1862 ............... 14,311,467. 10,628,108.

1863 .............. 15,363,386. 1 1,583,726.

1864 ............... 13,861,860. 10,057,694.

1865 ............... 13,999,556. 10,214,915.

1866 ............... 13,215,910. 9,474,880.

#) Skilnaden emellan brutto- och nettoinkomsten utgöres dels af afkortningar (restitutioner,
drawback, beslagareandelar, observationsprocent, aktoratsprovision m. m.) och
omkostnader (aflöning, nppbördsprovision, arfvoden, resekostnader, indragnings- och pensionsstaterna,
underhåll af tullhusen, ved och ljus, skrifmaterialier m. m.), dels sedan år 1858
af afgifterna till Handels- och Sjöfartsfonden samt städernas tolag ser sättning.

Bill. till Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 3 Raft.

42 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Bland öfrig» extra statsinkomster beräknades i Riks-staten:

Poätmedleu till.....

Stämpelpappersmedel . .
Bränvinstillverkninssafsift

1842.

R:dr.

750.000.

630.000.

1,125,000.

1867.

R:dr.

2,000,000.

1,600,000.

9,500,000.

Tillökning.

R.dr.

1.250.000.

970,000.

8.375.000.

summan

Summa 2,505,000. 13,100,000. 10,595,000.

Allmänna bevillningen bar från äldre tider icke obetydligt nedgått. Totalaf
hela bevillningen utgjorde för år 1813: 4,770,781 R:dr, år 1843:
3,1 15,902 R:dr och för år 1865: 2,766,906 R:dr. Se vi på de särskilda slagen
af allmänna bevillningen, har den s. k. personliga sky ddsafgiften (Första Artikeln)
minskats från 1,498,953 R:dr år 1813 till 625,081 R:dr år 1865, oaktadt
folkmängdens starka tillvext, eganderättsafgiften (fastighetsbevillningen) minskats
för samma tid från 1,324,455 R:dr till 768,440 R:dr, bevillning för inkomst
af embete eller tjenst, af kapital, af rörelse, näring eller yrke m. m. minskats
från 1,374,474 R:dr till 1,228,118 R:dr, samt den s. k. progression eller fyllnadsafgiften
äfvensom öfverflödsafgifterna, utgörande år 1813 den förra 178,084
R:dr och den sednare 256,275 R:dr, helt och hållet upphört; deremot har en
särskild rubrik tillkommit för sedelutgifvande bankbolag, hvilkas bevillning för
år 1865 utgjorde 66,118 R:dr, och bildar denna rubrik tillsammans med den
äfvenledes i sednare tider tillkomna bevillningen för karaktersfullmagter (1865 :
3,533 R:dr), afgifter af frälseegendomar (1813: 69,660: 1865: 68,613 R:dr)
och några mindre betydliga poster i öfrigt den numera s. k. Tredje Artikeln
af allmänna bevillningen, uppgående år 1865 till ett sammanlagdt belopp af
145,267 R:dr.

Hvad särskildt beträffar fastighetsbevillningen och den i sammanhang dermed
stående bevillning stax er ing en å fastighet, utgjorde s. k. eganderättsafgiften af
hus, tomter och stadsjord för år 1816 (det första år, då i general-sammandraget
öfver bevillningen eganderättsafgiften finnes specificerad) 142,509 R:dr; 1843 :
230,539 R:dr; 1861: 258,847 R:dr och 1865 (för annan fastighet än jordbruks-)
236,079 R:dr; af hemman och lägenheter, frälseräntor, bruk och bergverk, qvarnar
m. m. utgjorde samma afgift år 1816: 867,678 R:dr; år 1843: 954,567
R:dr; år 1861: 559,742 R:dr och (af jordbruksfastighet) år 1865: 532,361
R:dr. Värdet å fasta egendomen i Riket uppskattades år 1813 till 598,608,002
R:dr, år 1843: till 625,845,413 R:dr och år 1861 till 851,964,466 R:dr. En
betydlig tillökning i fastighets-taxeringsvärdet från 1816 till 1861 (innan det
nya taxeringssättet vidtogs) visar sig alltså, men var i sjelfva verket ganska olika
för olika slags fastigheter. Så minskades taxeringsvärdet under berörda tid
(1816 — 1861) å hemman från 480,32 7,000 till 444,194,000 R:dr eller med
7V2 Procent, under det samma värde höjdes för hus, tomter och stadsjord från
67,143,002 till 258,844,466 R:dr, d. v. s. med 2851 /2 procent, för lägenheter
från 15,684,000 till 21,094,000 (34V2 procent), för bruk och bergverk från

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 43

12,126,000 till 57,287,000 R:dr (372 procent), för fabriker etc. från 7,383,000
till 38,100,000 R:dr (416 procent), för mjöl- och sågqvarnar från 12,361,500
till 27,768,000 R:dr (124Y2 procent) o. s. v. Enligt hvad kändt är, blef med
det år 1862 vidtagna nya sättet för bevillningstaxeringarne taxeringsvärdet ett
helt annat än förr, sa att, da 1861 hela värdet å fast egendom i Riket uppgafs
till 851,964,466 R:dr, upptogs det till:o

År 1862. År 1863. År 1864. År 1865.

R:dr. R:dr. R:dr. R:dr.

För jordbruksfastighet 1,827,213,885. 1,831,497,165. 1,817,434,637. 1,775.438,256.

» annan____„___419,860,292. 436,199,773. 456,509,170. 472*486,814.

Summa fastighet 2,247,074,177. 2,267,696,938. 2,273,943,807. 2,247,925,070.

För att ådagalägga, i hvad mån värdet å jordbruksfastighet, som under de aldra
sednaste åren varit i nedgående, olika gestaltat sig för de olika landsorterna,
meddelas här en länsvis uppgjord jemförelse mellan taxeringsvärdet å enskildes hemman
åren 1813, 1843 och 1861 samt å jordbruksfastighet åren 1862 och 1865.

			Taxeringsvärdet å
Län.		enskildes hemman.	jordbruksfastighet.
		1813.	1843.	1861.	1862.	1865.
		R:dr.	Ridt.	R:dr.	R:dr.	R.-dr.
Stockholms stad .		—		—	133,400	132,500
d:o län	30,874.500	28,677,000	29,724,000	83,686,504	83,627,262
L psala	„	21,858,000	19,618,500	19,765,000	53,677,500	52,207,433
Södermanlands	tf	22,482.000	17,823,000	18,008,000	76,142,656	75,914,812
Östergötlands	V)	45,078,000	32,515,500	32,782,000	156,806,744	138,567,509
[Jönköpings	,,	16,491,000	14.730,000	14,957,000	83,039,685	81,408,470
Kronobergs	„	15,426,000	11,785,500	11.895,000	58,677,886	52,933,829
Ca 1 mar	ff	27,378,000	21,322,500	21,458,000	98,110,913	97,580,515
Gotlands	ff	4,737,000	5,107,500	5,611,000	26,085,655	26,538,800
iBlekinge	v	13,797,000	13,255,500	13,271,000	41,094,915	40,490,860
[Christianstads	v	20,832,000	19,639,500	20,049,000	118,738,294	115,006,007
Malmöhus	V)	36,102,000	36,262,500	43,582,000	217,828,131	211,046,665
[Hallands	ff	13,204,500	11.464,500	13,994,000	54,376,761	54,083,500
Göteborgs o. Bohus	tf	16,402,500	17,203,500	18,357,000	73,857,620	69,483,740
Elfsborgs	fl	23,722,500	22,620,000	23,101,000	101,559,965	95,239,200
Skaraborgs	ff	36,982,500	27,865,500	27,961,000	133,190,702	131,361,972
Wermlands	ff	25,027,500	22,693,500	23,121,000	105,719,397	104,245,162
Örebro	n	16,584,000	13,654,500	13,825,000	84,613,891	85,268,583
YV estmanlands	»	21,075,000	16,156,500	16,776,000	53,867,532	51,263,241
Kopparbergs		11,625,000	12,817,500	12,744,000	46,388,764	49,175,028
Getleborgs	>9	7,692,000	8,568,000	9,174,000	43,616,866	44,491,946
Wester-Norrlands	r>	10,803,000	9,513,000	9,547,000	49,917,461	49,621,182
Jemtlands	y>	2,322,000	2,352,000	3,284,000	24,012,924	24,194,050
VYesterbottens	,,	1,986,000	3,343,500	6,911,000	22,246,222	22,924,100
Norrbottens	yi	2,325,000	2,653,500	5,761,000	19,823,497	18,631,890

Summa!444,807,0001391,642,500|415,658,000|1,827,213,885)1,775,438,256|

44 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Efter denna korta öfversigt af skatterna (ordinarie och extra ordinarie)
samt allmänna bevillningen, må äfven några ord yttras rörande kommunalutskylder
och öfriga onera och besvär; i en redogörelse, der det hufvudsakligen är fråga
om den jordbrukande klassens ekonomiska ställning, böra de tvifvelsutan icke
förbigås, och de äro sannerligen icke lätta att glömma. Lika svårt är det

emellertid att bestämma deras belopp, vare sig i det hela eller för ett visst egoområde,
t. ex. ett hemman. Försök hafva i denna del blifvit gjorda, men då
i ett så vidsträckt land som Sverige förhållandena härutinnan högst betydligt
variera, kan svårligen någon bestämd siffra såsom medeltal angifvas.

. Jemlikt en beräkning, som gjordes år 1816 öfver hvad ett helt hemman

kronoskatte i östra Nerike, uppskattadt till 6,000 R:dr, betalade i statsbidrag,

utgjorde dessa en summa af 382V2 R:dr; medeltalet af hvad ett kronoskattehemman
betalade enligt 1828 års femårsberättelse!'' var 297 It:dr. samt medelvärdet
af ett dylikt hemman 5,971 Y2 R:dr. En af Calmar läns landsting år

1864 tillsatt komité, som. i sistlidne September månad afgifvit sitt betänkande
rörande finans- och tullsystemernas inverkan på Calmar läns jordbruk och industri,
har beräknat att i medeltal per hemman skatter och onera i rundt tal

kunna antagas att vara:

Kronoutskylder, soldat- och båtsmansunderhåll...........R:dr 180.

Underhåll, af vägar och allmänna byggnader samt skjutsskyldighet

och bref bäring.......................... „ 90.

Kommunalutskylder, fattigvård och ecklesiastikstatens aflöning ... „ 130.

Summa R:dr 400 *).

Vid diskussionen i Riksdagens Första Kammare öfver den motion, som

utgör föremål för detta Utskottets Utlåtande, anställde en talare en medelberäkning
öfver alla de skatter och onera, som åligga ett hemman, och efter specialkalkyler,
hvilka ingalunda torde få anses öfverdrifvet höga, visade sig, att på
ett hemman kommo 300 Riksdalers årliga utskylder af alla slag. Att med
statistisk noggrannhet angifva siffror uti ifrågavarande ämne låter sig emellertid
icke göra, men lika säkert som det är att flera af de egentliga kommunaläfgifterna
— såsom för fattigvården, skolhusbyggnader och folkskoleväsendet i allmänhet
samt (åtminstone partielt) för presterskapets underhåll — på sednare åren
ansenligt stigit, lika visst är det ock, att flera andra jordbruket ensamt åliggande
onera såsom skjuts- och väghållningsskyldigheten samt isynnerhet rustnings- och
roteringsbesväret kännas ganska tungt, och tyngre i den mån penningetillgången
minskas, men penningebehofvet ökas.

I afseende å de jordbruket särskildt åliggande onera och besvär, bör dock
märkas, att medan indelningsverket fortfarande måste anses såsom en hardt
tryckande börda, ehuru betydligt olika i olika trakter af Riket, samt väghållningsskyldigheten,
som redan i och för sig till följd af det ökade anspråket å vägarnes
beskaffenhet blifvit svårare än förr, dessutom genom sin ojemn a fördelning

*) Af bemälde komité finnes derjemte antaget, att hvarje helt hemman i länet
kunde i medeltal anses innehålla i areal omkring 70 tunnland åker, föda 5 hästar och 44
nötkreatur samt skörda 200 tunnor spanmål och 230 tunnor rotfrukter.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 45

och till följd dels af kommunikationsledernas hastiga omflyttning i våra dagar,
dels af en mängd industriela anläggningar, på många ställen blifvit alltmer betungande,
synes skjutsningsbesväret i allmänhet taget numera år från år betydligt
aftaga, hvartill orsaken tvifvelsutan är att söka dels i den på sista tiden icke så
litet höjda skjutslega^ dels i den ständigt ökade trafiken å jernvägar, postdiligenser
och ångbåtar. Med ledning af skjutskomitéens betänkande samt länsstyrelsernas
femårsberättelser har, till stöd för Utskottets nu antydda åsigt, upprättats
hosföljande tabell rörande antalet till gästgifveri-, håll- och reservskjuts
utgångne hästar åren 1855, 1860 och 1865, oeji hvaraf synes, att minskningen
i hela Riket för berörda årtionde utgör icke mindre än 63,8 procent.

Antal hästar utgångnc till gästgifveri-, häll- och resen skjuts: länsvis.

Lätt.	1855.	1 860.	1865.	Tillökning eller minskning, i procent.
Stockholms län . .	59,189	31,782	19,134	— 67,7 ''
Upsala _ . .	38,054	23,598	13,862	-63,6
Södermanlands „ . .	63,534	?	22,430	— 64,7
Östergötlands „ . .	125,832	61,289	32,530	— 74,1
Jönköpings „ . .	72,641	35,213	13,533	— 81.4
Kronobergs „ . .	47,574	19,403	9,400	— 80,2
Calmar .. . .	63,882	24,233	17,720	— 72,3
i Gotlands .. . .	15,758	3,479	4,521	— 71,3
j Blekinge . .	30,907	14,759	6,247	— 79.8 i
Christianstads „ . .	62,875	34,339	17,382	— 72,4 ;
\| Malmöhus , .	92,974	37,526	23,675	— 74.5 1
; Hallands „ . .	34,842	18,591	6,722	— 80,7 \|
! Göteborgs och Bohus .. . .	50,630	18,407	12,499	— 75,3 !
Elfsborgs _ . , .	95,130	26,314	14,292	— 85,0 i
\| Skaraborgs _ . .	69,098	29,022	14,135	— 79,5
i Wermlands . .	102,566	49,410	58,(532	— 42,8 I
1 Örebro .. . .	63,407	39,378	23,643	— 62,7
i Westmanlands „ . .	49,374	21.425	15,301	— 69,0
i Kopparbergs .. . .	53,619	31,699	36,229	— 51,1
\| Gefleborgs „ . ,	52,096	31,943	33,403	— 35,9 :
\| YVester-Norrlands „ . .	54,067	45,100	47,611	— 11,9 1
i Jemtlands ,, . .	15,003	20,246	19,581	4- 30,5
i Westerbottens „ . .	29,738	23,490	20.037	— 32,6
Norrbottens „ ...	23,562	6,935	12,493	....... 47,0
j Summa i alla länen .... ! I):o utom Södermanlands län t	1,360,352 1,302,818	647,581	495,012 472,582	63,8 ; i i

46 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Från skatter och onera öfvergår Utskottet nu till våra penninge- och
kredit-anstalter, för att tillse, i hvad förhållande omsättningsmedlen stå till landets
naturliga tillgångar och utvecklingen af vår industri under sednaste
årtionden.

Riksbanken, hvars grundfond eller kapitalöfverskott, utan beräkning af bankens
fasta egendom eller inventarier, fortfarande jemlikt banklagen utgör 25
millioner R:dr, redovisade vid slutet af åren 1864—1866 sålunda sina inkomster
och utgifter för året samt tillgångar och skulder vid årets slut:

O O ~

År 1864. År 1865. År 1866.

R:dr. R:dr. R:dr.

Inkomster . . i . . 2,518,068: 52. 2,456,504: 82. 2,718,135: 64-

Utgifter...... 595,810: 45. 596,145: 30. 605,531: 36.

Vinst....... 1,922,258: 07. 1,860,359: 52. 2,112,604: 28.

Vid årets slut:

Tillgångar..... 100,472,760: 82. 100,608,400: 48. 115,667,224: 16.

Skulder...... 72,037,926: 98. 70,313,207: 12. 83,259,426: 52.

Kapitalbehållning . 28,434,833: 84. 30,295,193: 36. 32,407,797: 64.

Under tiden från och med 1830 har Riksbanken blott ett enda år —
1834 — haft större utgifter och förluster än inkomster, nemligen till ett belopp af
860,435 R:dr; alla öfriga åren har banken haft en i allmänhet icke ringa nettovinst
af sin rörelse; minimum af denna vinst kom på året 1833, då den utgjorde
255,763 R:dr, och störst var bankovinsten år 1857, då den uppgick
till 2,163,001 Rall-. Efter år 1830, då bankens vinst, utgjorde 719,292 Rall’,
har den sanimanlagdt qvinqvenniivis uppgått till följande summor:

åren 1831 —1835 : Å, 109,593 R:dr.

„ 1836—1840: 5,248,969 „

„ 1841 — 1845: 6,723,555 „

„ 1846—1850: 7,354,318 „

„ 1851 - 1855: 6,893,202 „

„ 1856—1860: 8,955,584

„ 1861 - 1865: 9,779,630 „

år 1866: 2,112,604 ,,

Riksbankens hela vinstsumma från och med år 1830 till och med år
1866 utgör således 48,896,747 Ralr.

Beträffande bankens låne- och kreditivrörelse samt dess särskilda fonder,
har följande jemförelsetabell upprättats mellan förhållandet åren 1854 och 1866.

1854. 1866.

R;dr. R:dr.

Lån och kreditiv till filialbankerna . 4,800,000. 8,570,163.

Kreditiv åt Riksgälds-konforet . . . 1,500,000.

Transport: 6,300,000.

8,570,163.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 47

	1854.	1866.
	B:dr.	R:dr.
Transport:	6,300,000.	8,570,163.
Kreditiv åt Kommers-kollegium och Jernkontoret..........	3,600,000.	3,150,000.
Lån på guld och silfver, jern och koppar .............	3,000,000.	____
Lån på fast egendom........	9,750,000.	—
Lån till skiften och odlingar ....	120,000.	-----
Lån till Falu bergslag och spar-	300.000. 675.000.
Lån på aktier och publika papper	—
Utlåning med omsättningsrätt ....	10,350,000.	9,600,000.
Handels- och närings-diskontrörelsen	9,045,000.	11,950,000.
Summa	43,140,000.	33,270,163.

Af de tvänne sistnämnda fonderna, s. k. allmänna diskontfonden (med
omsättningsrätt) och handels- och närings-diskontfonden, voro år 1866 fördelade:
på diskont-kontoret . . . R:dr 12,400,000.

„ Göteborgs lånekontor „ 6,100,000.

„ Malmö dito „ 2,650,000.

„ YVisby dito „ 400,000.

Summa R:dr R:mt 21,550,000.

Oanvända förlag utgjorde vid slutet af år 1866:

För filialbankerna.............R:dr 1,673,773.

„ Kommers-kollegium och Jernkontor „ 277,041.

Å diskontkontoret............ „ 30,357.

„ lånekontor^)............. „ 4,518.

Summa R:dr Runt 1,985,689.

Bankens metalliska kassa, som vid 1830 års slut utgjorde i rundt tal

25.365.000 R:dr, höjde sig sedan småningom och med få afbrott till 28,667,000
(år 183 6), föll under de tvänne följande åren temligen hastigt till 22,887,000,
men steg ånyo, tills den är 1842 sjönk till 16,635,000, och år 1843 till

11.859.000 R:dr, hvarefter den ånyo år från år steg ända till år 1847, dåden
uppnådde en summa af 33,010,000 R:dr. Derifrån sjönk den inom tvänne år
till 19,357,000 och ytterligare år 1850 till 18,295,000, steg derefter ånyo,
isynnerhet under åren 1854 och 1855, då bankens guld och silfver uppgick
till de hittills oerhörda summorna af 41,162,000 (1854) och 52,000,000 (1855);

48 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

sedermera sjönk lika hastigt metalliska kassan under de följande åren oafbrutet
till och med 1859 (= 16,550,000), och utgjorde vid slutet af åren

1860: 23,093,000.

1861: 21,800,000.

1862: 18,325,000.

1863: 17,277,000.

1864: 16,231,000.

1865: 15,658,000.

1866: 14,447,000.

Under sistlidne September månad gick bankens metalliska valuta ner ända
till 10,674,604 R:dr 87 öre.

I sammanhang med ofvanstående uppgifter om metalliska kassans olika
styrka vid olika tider må jemväl nämnas, att in- och utförsel af guld och silfver
(i mynt och plansar) utgjort under qvinqvennierna:

		Införsel.	Utförsel.
		R:dr.	K: dr.
1846-	-1850:	14,233,500.	11,578,500.
1851-	-1855:	34,363,500.	6,249,000.
1856-	-1860:	5,904,000.	28,931,000.
1861-	-1865:	4,225,263.	1,670,122.
för alla	20 åren	58,726,263.	48,428,622.

Riksbankens utelöpande sedelmängd har undergått icke ringa förändringar
sedan år 1830, om ock ej så plötsliga och betydliga som skiftningarne i metalliska
kassan. År 1830 utgjorde utelöpande sedlarne en summa af 37,000,000
R:dr, och den 23 Februari innevarande år hade denna summa nedgått till

24,783,000 R:dr eller det lägsta belopp alltifrån realisationen år 1830. Högsta
sedelbeloppet kontmer på åren 1855 (59,178,000 R:dr), 1856 (52,459,000
R:dr) och 1854 (49,969,000 R:dr). I medeltal för åren 1834—1859 uppgafs i
Finans-komitéens betänkande Riksbankens “utelöpande sedelstock“ till omkring

39,015,000, dess metalliska kassa till 24,587,000 samt filialbankernas och
enskilda bankernas utelöpande sedlar och invisningar till 14,594,000 R:dr.

Fialbankerna voro vid slutet af år 1866 21, deraf i Södermanlands län 1
(som dock numera lärer upphört), Gotlands län 1, Calmar län 2, Blekinge län 2,
Christianstads län 1, Malmöhus län 1, Göteborgs och Bohus län 1, Elfsborgs län
1, Skaraborgs län 1, Örebro län 1, Gefleborgs län 2, Wester-Norrlands län 2, Jetntlands
län 1, Westerbottens län 2 (numera upphört) och i Norrbottens län 2.
Deras låne- och kreditiv-rätt i Riksbanken utgjorde vid samma tid, enligt hvad
nyss nämndes, 8,570,163 R:dr, deraf voro obegagnade 1,673,773 R:dr. Filialbankernas
grundfond (skuld till delegarne) uppgafs för år 1865 till 15,228,000

R:dr.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 49

R:dr. Deras köpta och diskonterade vexlar utgjorde vid samma tid 6,097,000
R:dr, utestående kreditivsummor 3,746,000 och utgifna lån 10,271,400 R:dr.

Jemlikt qvartalsuppgifterna den 31 December 1866 utgjorde antalet, af
enskilda bankerna 23*), deraf (fördelade efter hufvudkontoren):

i Stockholms stad...........1 •

i Upsala län..............E

i Östergötlands län..........4.

i Jönköpings ............1 •

i Christianstads „ ..........1 •

i Malmöhus „.........2.

i Hallands ,...........E

i Göteborgs och Bohus län......E

i Elfsborgs län............2.

i Skaraborgs „............1.

i Wermlands „............2.

i Örebro „ ............E

i Westmanlands län..........E

i Kopparbergs „ . . .,.......E

i Gefleborgs „..........E

i Wester-Norrlands län........E

i Westerbottens „ ........E

= 23.

Deras utelöpande egna banksedlar utgjorde 31,542,967**) och deras utelöpande
postremissvexlar 1,133,854 R:dr; den obegagnade sedelutgifningsrätten
belöpte sig vid samma tid till 22,239,910 Ridt-. Riksmyntskassans förhållande
till deras utelöpande sedlar var som 0,44 till 1. Skulden till lottegarne (det tecknade
aktiebeloppet) utgjorde 40,536,590 och grundfondshypothekerna 28,895,673
R:dr. Bland öfriga skulder voro emottagna på upp- och afskrifningsräkning
7,578.843 (på 4,131 räkningar) och på depositionsräkning den betydliga summan
af 24,223,987 R:dr (på 16,922 räkningar). Bland ifrågavarande bankers
fordringar upptogos vid samma tid: räntebärande obligationer till 5,014,672 R:dr,

*) Dessutom voro oktrojerade 1 i Södermanlands, 1 i Kronobergs och 1 i Calmar
län, men dessa hade ännu ej öppnat sin rörelse.

**) Riksbankens och de enskilda bankernas utelöpande sedlar vid sistlidna års slut
utgjorde tillsammans en summa af 58,176,978 lt:dr. 1 nder åren 1855—1859 beräknades
i medeltal hela utelöpande sedelmassan till 60,242,600, åren 1850—1854 till 49,851,600,
åren 1845—1849 till 46,389,800 och åren 1840—1844 till 40,682,200 R:dr. Filialbankernas
utelöpande assignationer utgjorde vid slutet af år 1866 mer än 1 */2 million R:dr.

Bih. till Riksd. Prat. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 7

50 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N.‘o 3.

köpta och diskonterade vexlar 19,275,871 R:dr, å kreditivräkning utestående
20,208,595 R:dr, utgifna lån mot hypothek eller borgen 21,810,026 R:dr,
o. 8. v. Hela kassabehållningen utgjorde 14,397,397 R:dr, deraf i Riksmynt
(silfver och sedlar) 12,925,422. Reservfonden var 2,864,623 R:dr för alla
bankerna tillsammans, men af denna summa hade Stockholms enskilda bank
ensamt 1,090,680 R:dr. Summan af alla beviljade kreditiver utgjorde
36,581,500 R:dr.

Häraf ses lätteligen, huru vidt omfattande enskilda bankernas rörelse alltmera
blifvit. Till bedömande af den frågan, huruvida dessa penningeanstalter
särskildt för jordbruket och dess idkare kunna såsom förläggare vara till något
verkligt gagn, är det emellertid af icke ringa vigt att tillse, hurudan bankernas
räntefot på sednaste tiden varit. Enligt nyssnämnda qvartalsredogörelse visar det
sig då, att — hvad först upplåning sräntan vidkommer — denna å upp- och afskrifning
för det mesta utgjort 3 procent, å depositioner med uppsägningstid af
1 månad 3Y2 ä 4 procent, dito af 2 månader 4 k 4Y2 procent, af 3 månader
i allmänhet 5 procent (ofta dock blott 4Y2 procent), af 4 månader 5 procent
(stundom något högre) och af 6 månader 5 å 5Y2 (stundom 6) procent.
Utlåning sräntan mot inteckning i fast egendom har i de flesta fall varit 6, men
stundom äfven 7 procent (d. v. s. 1 procent provision), mot annat hypothek
eller borgen vanligast 7 procent, stundom äfven 7Y2 och 8, stundom åter endast
6Y2 och 6 procent. Kreditiv räntan har i allmänhet varit 6 procent, jemte
1 å 2 procent kreditivafgift. Vexeldiskontot slutligen har för 30 dagar varit
6 procent (stundom derutöfver), för 60 dagar 6Y2 procent och för 90 dagar
6Y2—8 procent.

Till följd dels af de enskilda bankernas i allmänhet höga utlåningsränta,
dels ock i synnerhet af deras korta omsättningstid, hafva såsom förmedlande
mellan affärsmannen och fastighetsegaren (jordbrukaren) särskilda s. k. hypotheksinråttningar
åstadkommits. Den äldsta dylika inrättning var, såsom bekant,
Riksbanken sjelf; dernäst den af bruksegarne år 1833 bildade hypothekskassa.
År 1836 tillkom hypotheksföreningen mellan jordägare i Skåne, 1845 Ostgöta
dito, 1846 Smålands o. s. v., så att 1861 funnos icke mindre än nio stycken
dylika hypotheksföreningar. I ändamål att för dessa ombesörja all den upplåning,
som vore nödig, för att åt dem bereda medel till de på årlig afbetalning
ställda lån, som af dem enligt fastställda grunder skola deras delägare tillhandahållas,
inrättades den 26 April 1861 Allmänna Hypothekshanken i Stockholm,
hvilken såsom grundfond erhöll 8 millioner R:dr i obligationer och jemlikt
Kongl. Kungörelsen den 7 Augusti 1863 bemyndigades att öfvertaga Riksbankens
fordringar mot pant af inteckningar i egendom på landet. Med undantag
af Örebro enskilda hypoteksförening ingingo snart alla öfriga föreningarne såsom
delegare i Hypotheksbanken. Hypotheksföreningarnes ställning vid sednaste revisionsårets
slut samt förhållandet med samtlige hypotheksinrättningarnes utrikes

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 51

kontraherade lån synes af nedanstående tvänne tabeller. Det visar sig deraf, huruledes,
medan hela taxeringsvärdet å Rikets jordbruksfastighet utgör (1865)
1,775,438,256 R:dr, belöper sig det fastighetsvärde, hvarför inträde vunnits i
hypotheksföreningarne till 347,427,996 R:dr, samt hela den till delegarne utgifna
amorteringslånesumman till 134,107,920 R:dr. I Allmänna Hypotheksbanken
hafva berörda föreningar tecknat sig för en summa af 99,300,000 R:dr,
deraf de dock ej kunnat erhålla mer än 51,957,680 R:dr. Hypotheksanstalternas
utrikes kontraherade lån utgjorde år 1865 en totalsumma af 196,133,333
R:dr, deraf voro indragna eller begagnade 146,402,667 R:dr. Efter amortering
af en del häraf, utgjorde återstående skulden vid samma tid 127,157,730 R:dr,
hvaraf kommo på Allmänna Hypotheksbanken 50,046,934 R:dr, på Bruksägare*
Hypothekskassa 7,800,000 och på Hypotheksföreningarne 69,310,796 R:dr.

Eypotheksföremnganies ställning vid sista revisionsårets sint.

Östgöta hypoteksförening, j

(Dec. 1865) I

Smålands med flera d:o. j

(Sept. 1865) I

Wermlands f d:o. j

(Mars 1866) I

Mälareprovinserna3 d:o. j

(No v. 1865): j

Skånes d:o. |

(Juli 1866) |

Göteborgs och Bohus j ^
samt Elfsborgs läns etc.''

(Dec. 1865)

Gotlands d:o

Gefle-Dala d:o

Norrlands d:o

Örebro läns särskilda d:o

Gamla afdeln.

Nya

Gamla

Nya

Gamla

Nya

Gamla

Nya

Gamla

Nya

d:0

d:o

d:o.

dto.

d:o.

Gamla d:o.

Nya d:o.
(Dec. 1865).
(Maj 1866).
(Dec. 1865).
(Oktob. 1865).

Antal del- egare.	Hela taxe-ringsvärdet å jordbruks-fastighet i distriktet (1865).	Fastighets-värde, hvar-för inträde vunnits i föreningen.	i i Afdelegarne j erhållen be- j låningsrätt. j	Till del-egarne ut-gifna amor-teringslån i kapital.	[ Allmänna Hypotheks-banken tecknad del-aktighet. April 1866.	Af Allmän-na Hypo-theksban-ken erhållna lånebelopp. April 1866.	Återstående kapital-skuld till Allmänna Hypotheks-banken. April 1866.
2,387 1,480	596,426,655	41,338,548 32,029,445	19,069,226 13,644,600	17,416,915 7,440,800	15,000,000	7,529,978	6,999,507
2,314	38,384,322	17,932,750	16,670,488	—	—	—
2^695		36,458,159	16,366,450	8,139,300	16,000,000	8,747,888	8,219,385
1,266	104,245,162	14,375,515	6,943,050	6,106,355	—	—	—
''740	13,048,711	6,186,802	5,207,440	8,000,000	5,332,124	5,037,031
463	263,145,248 2)	34,508,650	14,070,600 •)	13,896,450	12,000,000	7,243,560	6,819,184
2,458 1,161	326,052,672	30,194,175 20,091,200	14,040,150 8,684,300	13,353,000 7,588,600	20,000,000	7,516,897	6,885,701
4,707	\ 164,722,940 i	27,313,380	13,379,181	12,869,300	—	----	—
2,802	22,418,197	10,429,540	9,401,340	14,000,000	9,268,273	8,792,803
438	26,538,800	3,846,680	1,418,110	1,137,020	1,300,000	1,196,950	1,147,973
473	93,666,974	6,556,666	3,614,600 ’)	2,906,000	6,000,000	2,943,215	2,747,944
691	115,371,222	4,973,291	2,344,000	1,996,600	7,000,000	\| 2,178,795	1,943,397
2,710	85,268,583 2	21,891,057	10,114,008	9,978,312	—	I ---	—

Summa | 26,785 I 1,775,438,256 1347,427,9961158,237,367 1134,107,920! 99,300,000j 51,957,6801 48,592,925

>} Endast “begagnad belåningsrätt“ uppgifven.

2) Fastighets-taxeringsvärdet för Örebro län är här upptaget för Örebro läns särskilda hypoteksförening och ej medräknadt i kolumnen
för Mälareprovinsernas d:o, helst i den sistnämnda föreningen endast finnas 4.1 delegare från Örebro län.

öfversigt af Kypothcksiiirättningarnes utrikes kontrahera^ iåu (1865).

Hypotheks-inrättningar.

Allmänna Hypotheksbanken
D:o

Bruksegares Hypothekskassa

Östgöta Hypoteksförening
Smålands d:o

Långifvare.

Lånebelopp.

R:dr R:mt. a)

Summa.

i Deraf indraget''
eller |
- begagnadt.

I R:dr. t

Deraf amorteradt
eller
afbetaladt.
R:dr.

Åt erstående
skuld.
R:dr.

Wer mlands

d:o

Mälarcprovinsernas d:o
Skånska d:o

Örebro

d:0

Anm. a) Mark Hamburger B:ko är här upptagen till jemnt iy3 R:dr R:mt.

b) Upptaget i 450,000 Pound St., men härofvan evalveradt från Mark Hamburger B:ko.

1861.	Norddeutsche Bank, S. Heine,
	H. J. Merck & C:ie i Ram*
	........%	32,000,000
1862.	Kaph. Erlanger, Gebriider		64,000,000	50,257,067	210,133	50,046,934
	Bethmann i Frankfurt ain
	Mayn........%	32,000,000
1835.	Michaelson & C:ie . . 4 °/0	6,000,000	12,666,667	12,666,667	4,866,667	7,800,000
	S. Heine....... „	6,666,067 1
1846.	Harabro & Sohn ... „	----	13,333,333	12,918,000	3,052,000	9,866,000
1849.	S. Heine.........	6,666,667
1852.	S. Heine....... ,,	6,666,667	26,666,667	14,561,333	1,666,800	12,894,533
1858.	Mendelsohn......4^ %	13,333,333
1851.	S. Heine.......4 %	4,400,000	12,400,000	6,610,667	842,533	5,768,134
1858.	D:o ....... „	8,000,000
1855.		----	6,666,667	4,400,000	694,000	3,706,000
1858.	D:o ....... ,,	—	13,333,333	11,255,600	518,267	10,737,333
d-.o 1851.	A. Höber & C:ie ... „	5,333,333
1852.	Ch. Tottie...... „	8,400,000 b)	33,733,333	20,400,000	• 5,819,204	14,580,796
1857.	A. Höber & C:ie ... „	6,666,667
1861.	Berenberg Gossler& C:ie ,,	13,333,333
1851.	Hambro & Sohn ... „	8,000,000	13,333,333	13,333,333	1,575,333	11,758,000
1861.	l):o ... „	5,333,333
Summa j \|	196,133,333	146,402,667	19,244,937	127,157,730

54 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

Hvad slutligen beträffar Sparbankerna, rörande hvilka fullständiga redogörelser
numera leinnas af Statistiska Central-byrån i dess tidskrift, är det visserligen
ett glädjande tidens tecken, att antalet af dylika inrättningar äfvensom
delegare i den på sednare tider så betydligt tilltagit. Äfven delegarnes innestående
behållning ökas ännu år från år icke obetydligt, men — enligt hvad hosföljande
öfversigt visar -— hafva uttagningarne ur sparbankerna under några af de sista
åren vuxit i högre proportion än insättningarne, ehuru förhållandet visar sig gynnsammare
år 1865. Hel^ antalet sparbanker i Riket utgjorde vid 1865 års slut
186, antalet delegare 243,389 och delegarnes innestående behållning 35,798,090
R:dr. Öfver grupperingen länsvis af dessa data lemnar nedanstående tabellariska
sammandrag en kort redovisning. För öfrigt står, såsom bekant, Sverige i fråga
om sina sparbanker vida tillbaka för flera af sina grannländer. Så utgjorde i
JVorge med dess betydligt ringare folkmängd, vid slutet af år 1860, sparbankernas
antal 174 och sparbanksdelegarnes behållning en summa af 43,903,488
R:dr: år 1865 hade sparbankernas antal stigit til! 233 (deraf i städerna 5l)
och delegarnes behållning till omkring 68 millioner R:dr, medan i Sverige samtidigt
denna behållning utgjorde endast omkring 35,800,000 R:dr och sparbankernas
antal 186. I Danmark uppgick 1861 delegarnes behållning i sparbanker
och sparkassor till 63,301,552 R:dr Runt och i Storbritannien utgjorde år 1862
enskilda personers sparbanksconti en summa af 679,71 6,774 R:dr, under det
insättningarne åren 1860—1863 uppgingo till 146 å 170 millioner R:dr årligen,
och uttagningarne till 148 å 183 millioner R:dr: delegarnes behållning, fördelad
på konungarikets samtlige innevånare, skulle således lemnat omkring 23
R:dr åt hvar och en af dem, medan för samma tid i Sverige sparbanksdelegarnes
innestående behållning på hvarje af Rikets innevånare utgjorde icke fullt
8 Ruff- R:mt.

Sparbankerna åren 1834—1865.

År.	Antal 1 spar- \| Antal delegera. banker.!		Delegarnes inne-stående behåll-ning.	Insatt belopp.	Uttaget belopp.
		vid år	e t s s	1 u t.		under	året.
	B:dr.	E:dr.	B:dr.
1834.	31.	22,964 = 1 på	130 innevånare.	2,333,536*)
1840.	53.	48,445 = 1 ..	65	dito.	5,212,240*)
1850.	82.	100,194 = 1 ..	35	dito.	12,934,180*)
1860.	151.	187,675 = 1 ..	21	dito.	27,291,937.-
1861.	156.	198,559 = 1 ..	20	dito.	29,772,670.	6,788,376.	5,632,461.
1862.	167.	208,343 = 1 „	19	dito.	31,261,338.	6,706,324.	6,649,716.
1863.	175.	218,335 - 1 ..	18	dito.	32,494,403.	6,810,329.	7,090,264.
1864.	179.	228,249 = 1 ..	18	dito.	33,376,991.	7,014,643.	7,548,545.
1865.	186.	243,389 = 1 „	17	dito.	35,798,090.	9,558,059.	8,755,149.

*) Här är upptagen sparbankernas hela uppgifna kapitaltillgång.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 55

Sparbankerna, länsvis, år 1865.

Län.	Antal sparbanker.	Antal delegare.	Lelegarnes be-hållning. R:dr.
Stockholms stad.......	i.	27,043.	4,472,523.
Stockholms län........	7.	6,177.	687,025.
Upsala „........	4.	7,324.	1,343,533.
Södermanlands län......	10.	9,631.	1,432,600.
Östergötlands „......	28.	17,529.	1,921,898.
! Jönköpings „......	6.	12,509.	973,410.
Kronobergs „......	3.	7,980.	687,990.
Calmar „......	13.	7,258.	1,211,083.
Gotlands .......	4.	4,071.	367,507.
Blekinge „......	8.	10,489.	1,659,757.
Christianstads .......	11.	13,488.	2,293,735.
Malmöhus „......	16.	41,511.	6,677,261.
Hallands „......	3.	4,856.	512,628.
Göteborgs och Bohus län . .	8.	19,073.	3,350,704.
Elfsborgs län........	7.	7,998.	1,088,906.
Skaraborgs „ ........	8.	8,874.	951,700.
Wermlands „ ........	6.	8,120.	1,674,545.
Örebro „ ........	14.	8,405.	1,358,612.
Westmanlands län......	7.	4,861.	732,533.
Kopparbergs ,, ......	6.	5,509.	657,945.
Gefleborgs „ ,.....	10.	5,472.	860,832.
Wester-Norrlands län ....	2.	1,936.	322,662.
Jemtlands „ . . . .	1-	1,805.	357,772.
Westerbottens „ ....	2	458.	73,793.
Norrbottens „ ....	1-	1,012.	127,136.
Summa	186.	243,389.	35,798,090.

Utskottet har här ofvan sökt att med de statistiska siffrornas — helst
de officiel — bestämda och ostninkade språk, utan all färgläcrgmin°-, bringa i
dagen det verkliga tillståndet. Dessa siffror hafva i mycket visat ett gynnsamt
resultat; i vissa fall hafva de synts Utskottet böra bidraga att skingra öfverdrifna
farhågor, i andra deremot häntyda de på ett betryck, som icke låter förneka
sig. Vare sig man betraktar de i så hög grad förökade lagsökningarnes

56 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

och konkursernes antal samt fastighetsköpen efter utmätning eller konkurs, de i
allmänhet under de sednare åren betydliga penningeuttagningarne ur sparbankerna,
den tilltagande emigrationen och det, åtminstone inom åtskilliga län, förökade
antalet af fattige, äfvensom af kringstrykande sysslolöse personer, fabrikernas
och manufaktur-inrättningarnes långsammare fortskridande mot hvad förhållandet
var under förra decenniet, metalliska kassans och de utelöpande riksbanksedlarnes
högst betydliga fallande eller jordbrukarens af Allmänna Hypoteksbanken
icke tillfredsställda behof af förlags- och rörelsekapital, framstår tydligt
en finansiel förlägenhet, som, med nuvarande medel, svårligen synes kunna afhjelpas.
Tages derjemte i betraktande, såsom alltför väl kända omständigheter,
att, i brist af penningar för fast placering, fastigheter med svårighet kunnat afyttras
till pris, jemväl understigande taxeringsvärdet, hvaraf följden varit, att
inteckningsegare stundom måst vid tvungen försäljning öfvertaga pantförskrifna
egendomar, — att flere panträttsinnehafvare med yngre förmånsrätt gått miste
om sina fordringar, — att jordegare icke utan alltför stora svårigheter och uppoffringar
kunnat förskaffa sig nödiga förlag till de förbättringar, som en ändamålsenligare
hushållning kräfver, och att i samma utsträckning som förut lemna
den ej jordegande befolkningen arbete och förtjenst, hvarigenom samma befolkning
i vissa trakter ökat fattigklassen med dermed förknippade bördor för jordegarne,
— samt att till och med försäljning af utmätt lösegendom flerestädes
varit nästan omöjlig; — så synas i sanning flera exempel på den allmänt befintliga
penningeförlägenheten ej vara erforderliga. Redan under föregående
riksdagar har också samma fråga varit å bane, enahanda klagan (om ock icke i
lika hög grad) hörts från olika delar af landet. Förslag hafva framställts till
det ondas afhjelpande, till den betryckta jordbrukarens undsättning, men utan
påföljd. Tillståndet sedan dess har, såsom synes af ofvanstående statistiskekonomiska
redogörelse, ingalunda förbättrats; flera af länsstyrelsernas nyss utgifna
femårsberättelse!'' för tidrymden 1861 —1865 bära derom ojåfaktiga vittnesbörd,
och landtmannens särdeles tryckta ställning i följd af inskränkt penningetillgång
och låga spanmålspriser, särdeles under närmast föregående åren, har
framhållits i Regeringens egen riksdagsberättelse.

Det vore orättvist och otacksamt att påstå, det verklig nöd är å färde,
men att en svär förlägenhet förefinnes, torde vara obestridligt. Oaktadt jordbrukets
och näringarne8 i allmänhet både storartade och i flera afseenden löftesrika
framsteg, är ett betryck omisskänneligt, som, om det länge fortfar, lätteligen
kan komma att menligt inverka på och sålunda väsendtligt hämma den
vackra utvecklingen. För näringsidkaren i allmänhet och särskildt för jordbrukaren
tvekar Utskottet icke att anse den nuvarande financiela ställningen såsom
i hög grad ogynnsam, om än olika i olika län.

Efter

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande. N:o 3. 57

. Efter denna 5 allmänna drag affattade framställning af den närvarande
ställningen i ekonomiskt och finansielt afseende, med särskild hänsyn till jordbruket
och dess idkare, öfvergår Utskottet nu till en undersökning af de orsaker,
som föranled t det penningebehof, som inom jordbruksnäringen sedan någon tid
tillbaka gjort sig i så hög grad kännbart. De samverkande orsakerna “till det
ifrågavarande betrycket äro i sjelfva verket många och af ganska olika natur.
Medan en del af dem härrört från jordbrukarne sjelfve och från jordbruksnäringens
egen natur och utveckling, måste andra tillskrifvas helt och hållet yttre
omständigheter och konjunkturförhållanden, andra slutligen hafva sin grund i
sjelfva lagstiftningen. Att närmare söka utreda dessa förhållanden har Utskottet
ansett tillhöra sin uppgift, och Utskottet har derföre sorgfälligt aktgifvit på alla
de särskilda anledningar, som anförts såsom bidragande till den nuvarande
finansiela ställningen.

Bland de orsaker, som tillhöra den första af nyss nämnda grupper, eller
dem, som i större eller mindre mån berott af jordbrukarne sjelfve, antager onekligen
jordbrukets egen utveckling främsta rummet.

Under den långa tidrymd, Riket fått njuta fredens välsignelser, och i synnerhet.
sedan myntvärdet vunnit erforderlig stadga, har landet åt utvecklingen af
sina inre resurser kunnat egna sina krafter och sina kapitaltillgångar. I följd
häraf, och sedan dels de hämmande banden inom vår handels- och näringslagstiftning
lossats, dels en mängd banker, hypotheksföreningar och andra kreditanstalter
uppstått, hafva våra näringar under de sednaste årtiondena — på sätt
ofvan närmare finnes omförmäldt — raskt fortskridit, understödda såväl af befintliga
kapitalbesparingar, som genom utländska lån. Jordbruksnäringen drog
dervid, till eu början till sig större delen af landets penningekapital, enä°r inteckning
i jordegendom af kapitalisten ansågs som det säkraste och förmånligaste
sättet att placera penningarne, och industrien i öfrigt då ännu var föga5 utvecklad.
Allt större kapital nedlades nu också på jordens uppodling och förbättring,
. och då vid samma tid landthushållningen alltmer blef föremål för vetenskapliga
undersökningar och praktiska rön, var det gifvet, att med stigandet
af jordens penningevärde eu allt större förkofran skulle blifva denna näring till
de], i samma mån insigterna vid dess bedrifvande ökades samt tillräckliga kapital
kunde anskaffas för dess vidare fruktbargörande. Så framgick jordbruket i både
qvantitativt och qvalitativt hänseende med jättesteg. Men-tyvärr kunde kapitalbildningen
icke tillfredsställa de nya behof af förlags- och rörelsemedel, som sålunda
af jordbruket, likaväl som af andra näringar, alltmer kräfdes.’ I främmande
länder, med ofantligt mycket större kapitaltillgång och i allo rikare hjelpkällor,
har man i likartade fall, och särdeles vid genomgripande öfvergångsperioder,
på ett storartadt sätt kommit den vexande industrien och särskildt
Bill. till Riksd. Prof. 1867. 8 Sami. b Afd. 3 Höft, g

o8 Särskilda Viskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

jordbruket till hjelp *). Utan att vilja förneka eller underskatta de bidrag till
jordbrukets understödjande, som hos oss på sednare tider blifvit lemnade, och
hvarom närmare redogörelse meddelas i ofvanstående ekonomiskt-statistiska skildring,
kan dock svårligen någon jemförelse i detta hänseende; anställas med hvad
andra länder härutinnan åstadkommit. Det är emellertid klart, att derest man
vill hafva endast en någorlunda tillräcklig afkastning af en egendom, dertill fordras
högst betydliga förlag, icke blott till byggnader, kreatur och redskap, utan
äfven till arbetets skötande och medel för underhållande och höjande af jordens
produktionsförmåga. Hvarifrån skulle då jordbrukaren, i bredd med jordkulturens
stigande utveckling, som tarfvade allt större förlagskapital, erhålla sådant,
utan genom utländska lån? Tvänne omständigheter tillstötte, som ytterligare försvårade
hans ställning och betydligt minskade penningetillgången. A ena sidan
hafva nemligen rörelsemedlen blifvit allt mindre tillräckliga till följd af penningens
genom stegrade arbetslöner förminskade värde; å andra sidan har jordbruksnäringen
under de sednaste åren lidit ett högst kännbart afbräck derigenom,
att de förr mot inteckningar i fast egendom placerade penningekapitalen
alltmer banat sig nya vägar, sedan den mägtigt framåtskridande förädlingsindustrien
och en allt vidsträcktare handelsrörelse tagit större summor i anspråk,
såväl för fasta anläggningar som rörelsemedel, och konkurrerat med jordbruket
om landets kapitaltillgångar. Denna afledning för kapitalen har jemväl befordrats
af en mängd uppkomna kreditanstalter, i hvilka rörelsen förnämligast bedrifves
medelst lån för kortare tider, som för jordbruket, med dess i allmänhet
på helt år ställda omsättning och dess behof af förlag för längre tid, äro ai
föga gagn. Det i och för sig rätt betydliga penningebelopp, hypotheksinrättningarne
förskaffat jordbruksnäringen, har för visso lernnat en ganska ringa del af
det förlagskapital denna näring i följd af sin lifaktighet alltmer behöfver, helst
det är kändt, att eu stor del deraf måst begagnas till återgäldande af äldre lån,
som blifvit uppsagda.

I betraktande af dessa omständigheter kan det icke nekas, att såsom en
ganska väsendtlig orsak till den nuvarande penningeförlägenheten bland jordbrukarne
måste anses den utomordentligt raska utveckling vårt jordbruk på sednare
tider tagit, enär denna utveckling, just genom sina snabba framsteg och derigenom
att man till stort gagn för ifrågavarande industri alltmer börjat öfvergå
från det vanliga extensiva till ett intensivare och kostsammare jordbruk, jemte
den sednaste tidens berömvärda sträfvan för en förbättrad ladugårdsskötsel, kraft.

*) Så till exempel beviljade Engelska parlamentet år 1846, i sammanhang med
den då af Sir Robert Reel genomförda reformen i tull-lagstiftningen, jordbruksidkarne till
företagande af underdikningsarbeten, ett lån af tre millioner pund sterling, hvilket efter
22 års förlopp skulle vara amorteradt; och då detta första lån lyckades, efterföljdes det
snart af andra dylika, deraf ett stort antal jordbrukare begagnade sig.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 59

betydligt större förlags- och rörelse-kapital än tillförene, under det penningetillgången
ingalunda i förhållande dertill tillvext, utan snarare -- enligt hvad nyss
antyddes ■— i flera afseenden förminskats. Utskottet föreställer sig dock, att
det vackra arbete, som sålunda nedlagts på vår förnämsta modernäring och som
rättvisligen utgör landtmannens både stolthet och hopp, derjemte torde få innebära
ett berättigadt anspråk, att, såvidt med en rigtig statshushållning låter sig
förenas, Staten måtte lemna sin medverkan, att den löftesrika utvecklingen måtte
fullföljas och icke, af brist på nödiga rörelsemedel, hämmas i sin fortgång.

Man har ofta såsom anledning till landtmannens betryckta ställning anfört
den på 1850-talet stegrade spekulationslusten i fråga om fast egendom, då under
de många egendomsförsäljningarne jordens penningevärde mångenstädes steg betydligt,
ofta nog högre än att inkomsten kunde motsvara penningeräntan, och
detta värde beräknades vida högre än förut, icke blott af jordegaren sjelf, utan
äfven af kapitalisten, hvilken sednare icke tvekade att såsom goda antaga jordhypotek
till ganska stort belopp i förhållande till köpeskillingen. Att bestämma
huru stor del af jordegendomen under förberörda år öfvergick till andra egare,
torde vara ytterst vanskligt, om ej rent af omöjligt; men i alla fall synes det
vara sannolikt, att det utgjorde en jemförelsevis ringa procent af det hela. Visserligen
kan ej bestridas, att mången då spekulerade i landtbruk, som saknade
all kunskap deri, och att af deras obetänksamhet och okunnighet följde, att
många jordinnehafvare måst i obestånd eller fattigdom lemna sina possessioner,
men Utskottet tror, att om de så mycket öfverklagade egendomsköpen under
1850-talet ock i sin mån bidragit till den nuvarande förlägenheten, kunna de
dock så mycket mindre anses såsom någon allmän orsak dertill, som de tvifvelsutan
omfattade endast en ringa del af Sveriges jord. För öfrigt bör man ej
glömma, att samma spekulationsyra, hvarför landtmannen beskylles, förefanns
äfven hos andra yrkesidkare, såsom fabrikanter, importörer, o. s. v., hvadan, om
det är en sanning, att ifrågavarande egendomsköp rönte en menlig inverkan och
partielt varit en följd af den allmänna oro och rörelse, som, vid berörda tid,
grep så många samhällsklasser, man icke rättvisligen bör kunna påstå, att jordbrukaren
mera än någon annan industri- och näringsidkare derunder hänförts
af affärs-svindel. Hvad åter beträffar påståendet om det för högt uppdrifva
jordvärdet, är Utskottet af den åsigt, att om än, till följd af yttre omständigheter,
detta värde vid tvungna försäljningar af jordegendom på sednare tider
visat ett större nedgående, detta värde dock icke med fog torde böra anses i
och för sig för högt, utan att det tvifvelsutan kommer att framdeles under gynnsammare
förhållanden ytterligare stiga, ehuru det i viss mån kan sägas, att
ofvanberörda egendomspris stundom varit relativt höga i förhållande till vare sig
då tillgängligt rörelsekapital eller öfriga dåvarande omständigheter, äfvensom att
prisstegringen till följd af mera tillfälliga orsaker kom att försiggå vida hastigare
än tilläfventyrs var lämpligt och gagneligt. Å andra sidan bör dock icke för -

60 Särskilda UtskoUeis för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

bises, att just de stegrade egendomsprisen ofta nog eggat till ökad verksamhet
och till förbättringar å egendomarne, i ändamål att derutaf erhålla ersättning för
den höga köpeskillingen. Dessutom är det en känd sak, att med nödigt rörelsekapital
kan, under en klok förvaltning, äfven en dyrköpt egendom lemna fullt
nöjaktig afkastning, under det att samma egendom med otillräckligt rörelsekapital
ej kan med någon förmån administreras, utan alltid måste leda till förluster.
Af egendomsvärdet, eller det uti eu jordegendom nedlagda grundkapital, kan
och bör jordbrukaren ej beräkna högre ränta, än som kan vinnas af samma
kapital, utlanadt mot största möjliga säkerhet. En högre vinst af jordbruket
står endast att erhålla genom odlingar och grundförbättringar samt andra ändamålsenliga
förfoganden vid sjelfva landthushållningen. Men alla sådana åtgärder
förutsätta tillgång på dertill nödiga medel. Finnas dessa och användas de med
klok beräkning, så kan afkastningen ofta mångdubblas, och jordbrukaren erhålla
hög procent på det rörelsekapital, han uti sin hushållning använder, hvaremot
inkomsterna maste i motsatt fall blifva ringa, då med otillräckligt rörelsekapital,
landthushållningen, likasom hvarje annat yrke, måste förblifva uti ett tvinande
tillstånd och lemna sina idkare föga eller ingen behållning, såsom tyvärr temligen
allmänt varit händelsen hos oss under de sednare åren.

En annan orsak till det förhandenvarande betrycket har man, i sammanhang
med de nyss omtalade egendomsköpen och de för den Svenska industrien
i så många afseenden gynnsamma förhållandena i medlet af förra årtiondet, velat
finna i ett improduktivt förslösande af de på en gång sä rikligt erhållna till^ångaine.
Det kan ej nekas, att saväl bland den jordbrukande klassen som bland
öfriga samhällsmedlemmar genom den ymniga penningetillgången, isynnerhet under
åren 1854—1856, delvis föranleddes ett yppigare lefnadssätt, hvilket naturligtvis
ökade lefnadskostnaden och i sin mån bidrog till landets förlägenhet ;
då dertill kom, att dagsverksprisen högst betydligt stego, men under de följande
åren spanmålsprisen alltmer folio, var det klart, att jordbruket till följd deraf
skulle blifva mindre lönande. En beskyllning i allmänhet mot vår jordbruksidkande
befolkning för ett slösande eller öfverdådigt lefnadssätt torde emellertid
icke häraf berättigas. Det må gerna medgifvas, att en del af de i hast förskaffade
kapitalen onyttigt förspilldes och att bland jordbruksidkarne — likasåväl
som bland andra samhällsklasser mången enskild lefde öfver sina tillgångar,
men i det stora hela anser Utskottet sig tryggt kunna påstå, att den vida öfvervägande
delen af den erhållna kapitaltillgången användes af landtmannen till
nya fastighetsköp och jordförbättringar, och — lika med motionären — tror
Utskottet, att man såsom öfverflödiga lefnadsbehof icke får räkna “att bostäder
numera uppföras ljusare och beqvämligare än fordom, att dagliga kosthållet är
tillräckligare ån förr, att man kläder sig bättre till skydd emot köld och väta,
att landtmannens dragare, åkdon och seltyg äro kraftigare och bättre, samt att

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. Öl

det rationel jordbruket med ändamålsenligare, fastän dyrbarare åkerbruksredskap
äfven sträckt sig till allmogen

Bland yttre omständigheter, hvilka kunna anses såsom bidragande orsaker
till den nuvarande svåra penningeställningen, tror Utskottet sig med skäl böra
omnämna de på sednare tider i så vidsträckt skala företagna jernvägsarbetena.
Det kan härvid ingalunda vara Utskottets afsigt att på något sätt förneka eller
förringa den utomordentliga vigt och betydelse till förmån icke minst för landtmannanäringarne,
som dessa kommunikationsanstalter, dels redan för närvarande,
dels och i synnerhet för framtiden, innebära, och Utskottet har i det föregående
haft tillfälle att häröfver vidlyftigare yttra sig. Men just i följd af den stora
hastighet, med hvilken jernvägsbyggnaderna i vårt land bedrifvits, och som visserligen
ur statsekonomisk synpunkt måste anses icke blott riktig utan särdeles
berömvärd, hafva åtskilliga olägenheter uppstått, hvilka under sådana förhållanden
icke kunnat undvikas. Väl är det sannt, att man såsom någon för hela
landet allmän hufvudorsak till det gängse betrycket svårligen kan räkna dessa
olägenheter, helst jernvägsarbetena endast pågått i vissa delar af Riket, men,
jemte erinran derom, att mycket af hvad som i detta afseende kan sägas om
jeinvägame i mellersta och södra Sverige äfven gäller i fråga om trävarurörelsen
i vissa delar af de norrländska länen, lärer det icke kunna bestridas, att genom
jernvägsanläggningarne en betydlig omkastning af en mängd bestående förhållanden
föranledts, hvilken åtminstone partielt vållat icke så få olägenheter, ehuru,
såsom man kan emotse, af en mera öfvergående natur. Ej heller torde böra
förbises, att jernvägsarbetena genom den dervid sysselsatta arbetspersonal i så
måtto bidragit till den öfverklagade förlägenheten, som denna personal dels i hög
grad befordrat en alltmer tilltagande öfvergång från fast tjenst till ett mera löst
arbete, dels dragit många armar från jordbruket, samt, efter inskördande vid de
offentliga arbetena af höga dagspenningar, hvilka väl i sin tur medverkat till ett
allmänt höjande af arbetslönerna, men sällan till framtida'' gagn blifvit nedlagda
i någon sparkassa, slutligen efter fulländad! arbete återkommit till hembygden,
ofta nog som pioletärer. Slutligen har äfven den penningetillgång, som eljest
både kunnat och bort inflyta genom de utländska jernvägslånen, hvarå ränteoch
amorteringsbeloppen äfven bidraga att för närvarande öka det frånsida betrycket,
i icke ringa mån minskats genom den betydliga jernvägsmateriel,
som utifrån anskaffats.

J ill föi svål ande af jordbrukarens förlägenhet hafva derjemte äfven andra,
nära samtidigt, inträffade, dels inom den civiliserade verlden allmänt verkande,
dels för vårt land särskilda konjunkturförhållanden bidragit. De både till antal
och omfång utomordentliga industriel arbeten, som snart sagdt öfver allt företagits,
hafva, enligt hvad redan vid förra riksdagen upplystes, åstadkommit en
kapitalefterfrågan, som öfverhufvud taget betydligt höjt penningeräntan och på
samma gång, i förening med de politiska förhållandena, föranledt en ostadighet

62 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

deruti, hvilken icke kunnat undgå att skadligt inverka på näringarne. Den finansiela
ställningen i utlandet har så mycket menligare måst här inverka, som i Sverige
utländska krediter varit i så hög grad begagnade, och vår hela affärsställning till
följd deraf icke kunnat annat än vara i starkt beroende af utländska konjunkturförhållanden.
Till dylika omständigheter, som jemväl utöfvat inflytande på ställningen,
kan äfven räknas dels den tendens, hvilken alltmer försports hos den
utländska spanmålshandeln att öfvergå från spekulations- till konsumtionshandel,
som vid öfvergången verkat menligt, men hvars ofördelaktiga följder icke kunnat
motverkas af en hos oss reglerad spanmålshandel, enär denna, med undantag
blott för den sydligaste delen af Riket, varit öfver hufvud taget föga eller intet utbildad,
dels det Nordamerikanska inbördeskriget, som medelbart utöfvat en
ganska märkbar inflytelse att nedtrycka sädespriserna, såväl genom att till Europa
öfverföra den stora myckenhet spanmål, som eljest af de norra staterna plägat
föryttras till sydstaterna, som ock till följd af det genom kriget åstadkomna
kursförhållande mellan det Amerikanska guldmyntet och sedlarne, hvarigenom det
klingande myntet, som i Europa erhölls för den Amerikanska spanmålen, bekom
så stor favör å Förenta Staternas penningemarknad, att sädespx-isen kunde betydligt
nedsättas.

Utskottet öfvergår nu till de orsaker, Indika närmast varit föranledda af
gällande lagstiftning, och vänder sig dervid i främsta rummet till beskattningssystemet,
som utan tvifvel redan i och för sig kännes för jordbrukaren hardt
och tryckande, men aldramest under sådana penningeförhållanden, som de närvarande.

Att statsbudgeten år från år alltmera ökats, på sätt ofvanföre blifvit närmare
utveckladt, kan utan afseende derpå, att tillökningen i många fall är endast
skenbar, visserligen lätt nog förklaras af samfundslifvets utveckling i alla
rigtningar och statsmaskineriets fördyrande såsom en följd deraf. Ej heller lärer
med fog kunna påstås, att den visserligen ganska betydliga tillvexten i Statsverkets
såväl inkomst- som utgiftsstat utgör någon omedelbar orsak till den närvarande
finansiela ställningen. Men dervid får dock den omständigheten icke
förbises, att medan budgeten sålunda varit i ständigt stigande, hafva rörelsemedlen
ingalunda ökats i samma proportion, utan tvärtom blifvit alltmera både
otillräckliga och fluktuerande, hvilket tvifvelsutan måste menligt inverka äfven
på jordbrukarens ekonomiska ställning, enär han dymedelst gått i mistning af en
del af sitt erforderliga förlags- och rörelsekapital.

Hvad särskildt beträffar de s. k. grundskatterna, är det väl onekligt, att
bördan deraf, om man rätt granskar och jemför nuvarande och fordna förhållanden,
ingalunda är svårare nu än förr; snarare har den minskats genom borttagande
efter hand af icke så få bland hithörande skattetitlar och genom nedsättande
af åtskilliga bland de öfriga. I vidsträcktare mån kunna dessa skatter
sålunda näppeligen anses såsom bidragande orsak till den betryckta ställningen.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 63

än att deras högst ojemna fördelning partielt verkar hämmande på jordbruksnäringens
utveckling. Men, i afseende å tiden och sättet för uppbörden såväl af
ifrågavarande som af öfriga skatter och besvär, — synes landtmannen ingalunda
sakna skäl till missbelåtenhet. Tvifvelsutan är det nuvarande förhållandet härutinnan
för honom i hög grad ogynnsamt, och bidrager icke så litet till de
ekonomiska svårigheter, mot hvilka han har att kämpa.

Men om de egentliga grundskatterna äro för jordbrukaren i viss mån betungande,
så äro kommunalutskylderna det ännu mera. Väl kan det icke bestridas,
att åtgärder på sednare tider vidtagits till en billigare fördelning deraf, men
då man betänker dels de vida större anspråk, man numera allmänt har på såväl
folkskolan och dess tidsenliga utbildning som på fattigvården, dels det tilltagande
fattigantalet, behofvet af flera och bättre byggnader för kommunala ändamål m. m.,
hvartill kommer att de sednast fastställda prestlöneregleringarne inom vissa
landsorter anses tarfva ökade bidrag från de skattdragandes sida, torde med allt
skäl kunna påstås, att kommunalafgifterna i det hela blifvit ökade. Det förhållande,
att såväl presterskapets aflöning som en mängd onera och besvär nu
till större delen utgå i kontanta penningar, är visserligen både i och för sig
rigtigt, och skulle under Vanliga omständigheter i öfrigt äfven vara för jordbrukaren
lämpligt och beqvämt, men under svåra penningekönjunkturer och medan
rörelsemedel och mynt saknas, måste ett sådant betalningssätt kännas tryckande
under öfvergången, och kan således äfven i sin mån anses bidraga till den nu
öfverklagade förlägenheten.

Bland öfriga onera och besvär, hvilka åligga jordbruket, utgör onekligen
indelningsverket ett af de förnämsta. Visserligen kan den omständighet, att jordbruket.
sedan gammalt ensamt uppbär tungan deraf, icke anses i och för sig eller
omedelbart hafva inverkat på den jordbrukande klassens nuvarande förlägenhet.
Men då under tidernas lopp denna börda i så betydlig mån ökats och i synnerhet
i sin tillämpning, ehuru denna symes'' vara ganska olika på olika orter,

blifvit alltmer tryckande, kan man med fog påstå, att densamma — åtminstone

i vissa orter — är den svåraste och mest betungande af alla de onera, som

blifvit lagda på jorden, så att, då fråga är om anledningarne till jordbrukarens
ekonomiska betryck, indelningsverket ingalunda synes böra med tystnad förbigås.

Sedan Utskottet sålunda i korthet redogjort för de vigtigaste af de beskattningsförhållanden,
som på den nuvarande ställningen synes utöfvat ett större
eller mindre inflytande, anser sig Utskottet äfven böra yttra några ord rörande
brånvins-lag stiftning ens inverkan i berörda hänseende.

Villigt erkännande, att den vid års riksdag företagna och

sedermera fullföljda reform af vår bränvins-lagstiftning varit af behofvet högligen
påkallad, och att den utöfvat ett utomordentligt helsosamt inflytande i sedligt
hänseende, på samma gång den för Statens finanser varit af stor vigt, tvekar
dock Utskottet icke att uttala den mening, att den nya lagstiftningen i visa

64 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:ö 3.

mån kan sägas hafva gått längre, än som numera anses hafva vant för ändamålets
vinnande nödigt, genom att i den praktiska tillämpningen hafva alltför
mycket inskränkt tillfället för jordbrukaren att kunna på det lämpligaste sätt
sjelf använda eller till andra afsätta sina produkter. Ej heller torde härvid böra
lemnas ur sigte, att. den plötsliga öfvergången från den äldre till den nyare lagstiftningen
medförde rubbningar i jordbrukarens ställning, hvilkas efterdyningar
ännu torde vara kännbara.

Den friare tull-lagstiftningen har ofta framställts såsom en af hufvudorsakerna till
det betryck, hvari såväl jordbrukaren som flera andra yrkesklasser sig befinna;
och Utskottet har sålunda icke kunnat undgå. att åt denna fråo-a e^na all den
uppmärksamhet den förtjenar. För den, som närmare betraktat gången och utvecklingen
af vår handels- och tull-lagstiftning från äldre tider, är det emellertid
alldeles ögonskenligt, att den enda väg, som kan härutinnan fullföljas, är den,
som leder till friheten såsom mål. “Kastar man en blick på Svenska handelns
och tull-lagstiftningens öden i framfarna tider", yttrade vid 1856—1858 års
riksdag en numera bortgången man, som på våra näringars och vår tull-lagstiftnings
utveckling utöfvat stort inflytande, “skall det befinnas, att hinder och tvång,
som genom denna lagstiftning blifvit lagda i vägen för handelns naturliga utveckling
förr eller sednare måst, i följd af en bättre upplysnings magt, vika
åsido.*)" Icke minst gäller detta förhållande i våra dagar, då handelns egen
vidsträckta omfattning och alltmer framträdande betydenhet samt kommunikationsväsendets
storartade utveckling gör folkens isolering, vare sig i ekonomiskt eller
politiskt hänseende, alltmer till en omöjlighet. I sjelfva verket lärer oss historien,
huru de i medlet af 17:de seklet — under Sveriges i öfrigt mest lysande tidskifte
— rådande grundsatserna om nyttan och nödvändigheten af monopolier
och stränga förbud redan under Carl XI och Carl XII åtminstone partielt
måste öfvergifvas. Med anledning af Ständernas begäran utfärdades år 1680
ett Kongl. Bref, hvarigenom de öfverklagade monopoliserade kompanierna “kasserades
och upphäfdes" såsom skadliga. Att i öfrigt under bemälde Konungars
regering svåra kastningar egde rum i den ekonomiska lagstiftningen är väl bekant
; det var ett tidehvarf, då principer försöktes och undanträngde hvarandra,

den ena efter den andra. Den följande s. k. frihetstiden hade eu mera bestämd

•prohibitiv rigtning, särdeles från år 1739, då prohibitiv-systemet kan sägas hafva

fullt utbildats genom särskilda Kongl. Förordningar, hvarigenom, bland annat,
icke mindre än 470 olika slags varor blefvo till införsel förbjudna. Man fortgick
ytterligare i samma anda, så alt vid slutet af berörda tidskifte, eller år
17 71, utförselsförbuden utgjorde 36 och bestämmelserna rörande införselsförbud,
till antalet 879, måste anses såsom regel, under det införselstillåtelserna utgjorde

*) Yttrande hos Ridderskapet och Adeln den 16 September 1857.

undantag.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 65

undantag. Denna strängt restriktiva tull-lagstiftning varade i nära 100 år. Dess
motiv var icke blott bemödandet att för utländsk medtäflan “skydda “ den inhemska
näringsfliten, utan ock — åtminstone till en början — tidens åsigt
derom, att såsom i hög grad patriotisk borde betraktas försakelsen af allt, som
ej inom eget land kunde produceras. Systemets konseqvenser äro alltför väl
kända att här behöfva upprepas; de kunna i korthet rubriceras såsom ekonomiskt
betryck och (på grund af det öfverhandtagande smuggleriet med alla dess sorgliga
följder) moraliskt elände. Första egentliga steget på en ny bana togs vid
1823 års riksdag, då, efter initiativ, utgånget från Riddarhuset, Rikets Ständer
förklarade sig hafva antagit den grundsats “att eu allmän frihet må ega rum,
att mot afpassad tull införa alla utländska varor“. Denna grundsats blef ej
heller af Kongl. Maj:t förkastad, men med behörigt afseende å bestående förhållanden
bragtes den endast småningom och efter hand till utförande. Redan
genom 1824 års tulltaxa togs ett väsendtligt steg i denna rigtning och i de följande
taxorna utvecklades handelsfrihetsprincipen alltmer, om ock endast med
mycken varsamhet. Med år 1857 kan vårt fädernesland sägas hafva med afseende
å tull-lagstiftningen inträdt i ett nytt skede. Sedan under den 3 Oktober
1855 Kongl. Maj:t uppdragit åt en komité af Svenske och Norske män, att afgifva
underdånigt utlåtande angående de förändringar och tillägg i då befintliga
stadganden, som kunde anses nyttiga och ändamålsenliga för beredande af alla
verkställbara ytterligare lättnader i Sveriges och Norges ömsesiga handel och
sjöfart, samt de Svenske ledamöterne i nämnda komité särskilt utarbetat förslå^
till sädana förändringar i den Svenska tull-lagstiftningen, som under iakttagande
af de grundsatser, hvarpå denna lagstiftning härstädes ansetts böra hvila, skulle
i möjligaste måtto närma densamma till den Norska, aflat Kongl. Maj:t, med
hufvudsaklig ledning af berörda komité-förslag, nådig Proposition till Rikets Ständer
den 13 Februari 1857 om förändringar i lagstiftningen angående tull- och
andra dermed förenade afgifter. Efter vidlyftiga debatter härom hos Rikets
Ständer, hvilka, i underdånig skrifvelse den 2 December samma år, afgåfvo sitt
svar härå i nära öfverensstämnfldse med den nådiga Propositionen, utfärdades
den 18 December 1857 ny tulltaxa, och härmed var i sjelf va verket ett vigtig!
steg taget framåt på frihandelssystemets bana. Huru detta system sedermera
med rask beslutsamhet fullföljts, torde ej här behöfva vidare omordas.

Att pa detta sätt handeln, i bredd med öfnga samfundselementers successiva
utveckling, först småningom och sedan hastigare befriats från onaturlig
fjettrar och band är något, som ej kunnat annat än vara för våra närin°-ar°i
allmänhet och jemväl för jordbruket till stor fördel. Särskild! hafva exportförbudens
borttagande för jordbrukaren varit af oberäkneligt värde. Men, om
Utskottet sålunda tror, att den under sednaste årtionde genomförda förändring i

Bih. till Riksd. Prat. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 3 Håft.

6(! Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

systemet för vår tull-lagstiftning varit till principen sann och rigtig, att tiden
för denna förändring varit inne, och att en återgång till det fordna förhållandet
härutinnan icke torde vidare ens böra ifrågasättas, hyser Utskottet likväl den
föreställningen, att reformens genomförande hittills skett, utan att vara med hänsyn
till jordbruket så förberedt som ensidigt varit, hvarigenom svårigheten att
vänja sig vid de nya förhållandena och lämpa sig efter produktionens nya retning
icke obetydligt förökats, samt att vid denna öfvergång till det friare utbytet
mindre afseende blifvit fästadt å jordbruket än som skett i åtskilliga andra länder
vid likartade tillfällen och som vår modernärings vigt och betydelse äfven
här haft rätt att .vänta, hvilket förorsakat ganska vidsträckta rubbningar och
olägenheter.

Att väl ordnade enskilda bankinrättningar lemna ett verksamt understöd åt
handel och näringar, torde få anses allmänneligen erkändt. I Sverige härleder
sig uppkomsten af dylika från Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, i
kraft af hvilken och efter myntvärdets år 1830 vunna stadga enskilda banker,
en efter annan, uppstodo, först i Ystad, oktrojerad år 1830, sedermera i Carlstad,
Falun, Linköping o. s. v.; för närvarande utgör deras antal, enligt hvad ofvan
finnes omförmäldt, 23. Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 angående enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar innehåller, såsom bekant, de
allmänna stadgandena rörande deras rättigheter och skyldigheter.

Utskottet är långt ifrån att underskatta det goda dessa kreditanstalter
åstadkommit till följd af sin princip och särdeles under första tiden af sin tillvaro,
då de betjenade det allmänna på billigare vilkor än nu samt bildades och
nästan uteslutande styrdes af jordegare och industriidkare, hvilka i främsta rummet
hade till syfte, att befrämja näringarne och de särskilda orternas fördelar.
Genom att enligt en af sina vigtigare uppgifter uppsamla befintliga kapital hos
dem, som ej sjelfva vilja eller kunna använda dem, och åter utlemna dessa
kapital i försträckning åt dem, sotn för produktionens ändamål äro deraf i behof,
hafva de obestridligen å ena sidan i rörelsen indragit en mängd kapital,
hvilka eljest skulle legat obegagnade och räntelösa, och dymedelst beredt särskilt
de små kapitalisterna en ganska betydlig fördel, medan de å andra sidan,
synnerligen genom sin kreditivrörelse, verksamt befordrat näringarnes utveckling
och beredt allmänheten stora fördelar.

Bankernas förmåga att bidraga till idoghet och välstånd beror för öfrigt
icke ensamt på den verksamhet, de utöfva genom upp- och utlåning af kapital,
som användas i den mera rörliga omsättningen, och såsom en förmedlande länk
i fråga om liqvider, utan äfven derpå, att de i sina grundfondshypotheker upptaga
och göra fruktbärande sådana kapital, som söka en fast placering.

Under fullt erkännande således af det goda banklagstiftningen åstadkommit,
kan Utskottet dock icke underlåta, att i fråga om denna lagstiftnings gagn, med
specielt afseende å jordbruket, yttra åtskilliga icke ovigtiga betänkligheter.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 67

Att enskilda bankerna bland sina grundfondshypotheker — om ock till
relativt ringa belopp — uppsamlat inteckningar, hvilka sålunda blifvit fast placerade,
är visserligen sanct; men å andra sidan tror Utskottet sig med fog
kunna påstå, att i det hela taget dessa anstalter medverkat att förvandla en del
af landtmannens fasta skuld till sväfvande, i det de både i allmänhet dragit
kapitalen från jordbruket till sig, som ock i sammanhang med sin till förmån
såväl för allmänheten som för sig alltmer utvidgade upplåningsrörelse *), jemväl
förändrat sin utlåningsrörelse derhän, att denna åtminstone i de flesta banker
förnämligast bedrifves medelst lån på kortare tider. Om än fabriks- och handelsrörelsen
kan finna sig väl betjenad af dylika lån, är det klart, att jordbruket
med dess i allmänhet på längre tid ställda omsättning af sina produkter, samt
behof af förlag till jordförbättringar och andra företag, hvilka jemväl kräfva försträckningar
på mer eller mindre utsträckt betalningstid, svårligen kan deraf
hemta någon nytta, så att den tendens, som härutinnan hos bankerna alltmera
gjort sig gällande och visserligen i betydlig mån måst göra det på grund såväl
af bankernas sedelutgifning, som deras rörelse i öfrigt, tvifvelsutan är indirekt
ganska menlig för jordbruket. Härvid torde ej heller lernnas ur sigte, såsom i
betänklig måtto försvårande landtmannens ställning, att med den magt ifrågavarande
penningeanstalter alltmera vunnit, de väsendtligen bidragit att hålla räntefoten
hög, hvartill väl äfven medverkat den täflan, som mellan de enskilda bankerna
funnits i fråga om emottagandet af depositmedel, hvarigenom upplåningsräntan
uppdrifves, hvilket återigen i sin tur återfaller på den lånebehöfvande.
Vidare kan anmärkas, att till följd af den hufvudsakligen på kort tid bedrifna
belåningen främjas uppkomsten af fingerade skuldsedlar och vexlar eller s. k.
ackommodationspapper. Tvifvelsutan måste det anses såsom ett stort fel i vårt
kreditsystem, att på sådant sätt dessa för rörelsen så förderfliga papper alltmer
kommit i bruk, på samma gång det ur så många synpunkter förkastliga borgenssystemet
derigenom mägtigt befordrats. Genom dessa lånetransaktioner hafva
ifrågavarande inrättningar dessutom i icke ringa mån bidragit att framkalla och
hålla vid lif en öfverflöda konsumtion, som från så många håll blifvit öfverklagad,
och som å sin sida förorsakat det klingande myntets utvandring ur
landet.

Det må medgifvas, att en mot ändamålet svarande tillgång på och fördelning
af cirkulationsmedel lättast åstadkommes genom en åt enskilda, öfver landet
spridda banker öfverlemnad sedelutgifning, och sannolikt skulle utan denna rätt bankerna
nödgas inskränka eller kanske rent af inställa flera nyttiga rörelsegrenar,
såsom kreditiv- (i den form dessa nu medgifvas), upp- och afskrifnings- samt post *)

Under de trenne åren December 1863—December 1866 ökades de i enskilda
bankerna å upp- och afskrifningsrörelse insatta medel från 5,310,444 B:dr till 7,578,843
R:dr, samt depositionsmedel från 16,333,795 R:dr till 24,223,987 Ik.dr.

68 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

vexelrörelsen. Men häraf följer icke nödvändigheten eller behofvet att, under
nuvarande förhållanden och så länge enskilda bankerna hafva rätt att inlösa sina
sedlar mot riksbankens, kreditsedlar till så ringa valör som 5 R:dr af de enskilda
bankerna utsläppas i allmänna rörelsen.

De svåra fluktuationer, som på sednare tider i penningerörelsen förekommit,
torde ock i icke ringa mån få tillskrifvas privatbankerna, enär dessa under
gynnsamma konjunkturer släppt ut penningar ofta i stor myckenhet, som de sedan
till följd af minskad silfvertillgång i Riksbanken, sitt förhållande till denna
bank och sin känslighet för vexlingarne i Riksbankens silfverkassa, hastigt bordt
indraga, till stort förfång för rörelsen, som just vid sådana tillfällen bäst behöfver
rörelsemedel. De ryckningar i affärslifvet, som sålunda tidtals uppkomma,
äro för näringarne och icke minst för jordbrukaren till stort men. En annan
omständighet, som medverkar, om ock icke i någon större skala, till minskning
af näringarnes förlags- och rörelsemedel är den, att till följd af den rikligare
vinst, som bankrörelsen visat sig gifva, kapitalister alltmer dragits från näringarne
för att ingå såsom delegare i bankbolag.

Slutligen kan Utskottet icke underlåta att uttrycka sin öfvertygelse derom,
att i jemförelse med de enskilda bankernas frihet att, mera ur synpunkterna af
delegarnes fördel och bankens säkerhet, disponera öfver sina tillgångar till den
ena eller andra lånerörelsen, Riksbanken i icke ringa grad är i sin verksamhet
kringskuren, dels derigenom att den ensam måste städse vara beredd att inlösa
alla de sedlar, som för liqviden med utlandet skola förbytas till silfver, utan
nåo-on magt att i motsvarande mån inskränka sedelmassan, dels med anledning
af det sätt, hvarpå Riksbankens fonder disponerats, hvarigenom den satts ur
stånd, att åstadkomma de indragningar, som den bordt hafva i sina händer.

Sedan Utskottet sålunda, beträffande de enskilda bankerna och deras ställning,
yttrat sig, anser sig Utskottet äfven böra nämna några ord rörande bankförhållandena
i öfrigt. Hvad då först beträffar bankovinstens användande, hvilken
gång efter annan tagits i anspråk för statsbehofvens fyllande, vill Utskottet här
endast uttrycka sin tvekan derom huruvida Riksbankens vinst hittills kan sägas
hafva blifvit använd på det ändamålsenligaste sätt.

Det måste medgifvas, att en utlåning till enskilda på lång amorteringstid
icke tillhör eller väl lämpar sig för en affärsbank och aldraminst för en bank,
som till sitt hufvudändamål har upprätthållandet af stadga i myntvärdet, och
då det kapital, Riksbanken disponerar, icke anses mer än tillräckligt för detta
ändamål, äfvensom för den grad af inflytande på affärsverksamheten i allmänhet,
som denna bank anses böra utöfva, torde det vara satt utom allt tvifvel,
att indragningen af Riksbankens fastighetslånefond varit fullkomligt vigtig. Men
verkan deraf på jordbrukarens ställning har varit kännbar och skall låta känna
sig i den mån, som de nu utestående lånen ingå och de inbetalda medlen, på
sätt förhållandet blifver efter nuvarande bestämmelser, komma att öfvergå till

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 69

en kort affärslånerörelse. Orti Utskottet sålunda villigt erkänner'' vigten för
Riksbanken deraf, att genom indragning af fastighetslånefonden lättare komina i
disposition af sina tillgångar och sålunda jemväl kunna utöfva en mera reglerande
inflytelse på allmänna rörelsen, anser dock Utskottet, att äfven denna indragning
jemte minskningen af den s. k. allmänna diskonten i icke ringa mån
medverkat till jordbrukarens nuvarande förläo-enhet.

En omständighet, som utöfvar betydlig inverkan icke blott på penningeomsättningen,
utan äfven på de finansiela förhållandena i allmänhet, är rörelsemedlets
beskaffenhet. På grund af stadgandet i 72 § Regeringsformen att
“Riksdagen allena eger rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i
Riket må erkännas, “ utgöra Riksbankens sedlar betalningsmedel inom landet,
under det för liqviderna med utlandet ovilkorligen fordras metallisk valuta eller
vexlar, uppkomna genom varu-utbyte. Väl har man antagit, att samtliga bankernas
sedelemission står i visst förhållande till denna valuta, men hvar och en
känner, huru detta förhållande i hög grad är föränderligt. Utan att nu ingå i
närmare utredning rörande orsakerna härtill, må det endast anmärkas, att då
liqyiden för konsumtionen af utländska produkter beror af tillgång på metallisk
valuta, den verkliga konsumtionen jemväl borde vara deraf beroende. Detta är
dock ingalunda händelsen, enär sedelemissionen icke omedelbart ökas eller minskas
alltefter förändringarne i den metalliska kassan. Så länge konsumtionen
inom landet kan fortgå i det närmaste oförminskad, oaktadt denna kassas sjunkande,
skall landet — åtminstone tidtals — förtära mera af utländska produkter,
än eljest tilläfventyrs skulle vara förhållandet; och då för rättelse härutinnan erfordras
särskilda åtgärder genom indragningar af lån, ofta nog svåra att på
lämpligt sätt afväga, skola följderna för jordbruket och näringarne i allmänhet
blifva vida kännbarare, än om jemnvigten omedelbart åstadkommes genom motsvarande
och liktidigt inträdande inskränkning i förbrukningen. Dessutom har
ofvananförda förhållande till följd, att hela omsorgen om den metalliska kassans
bibehållande tillkommer Riksbanken, utan att den dervid understödjes af något
enskildt intresse; hvadan ock de, som från Riksbanken påräkna förlag, i första
rummet få vidkännas följderna af sedelindragningen. Då dessa missförhållanden
tvifvelsutan tarfva rättelse, och Utskottet för öfrigt anser, att sedelpapper aldrig
kan blifva detsamma som verkligt mynt, tror Utskottet, att det nyss anförda
grundlagsstadgandet, såsom inverkande ganska ofördelaktigt på vår penningerörelse,
ju förr desto heldre bör upphäfvas.

Vid 1815 års riksdag framställde Grefve von ‘Schwerin ett omfattande
förslag till reglering af faslighetskrediten, enligt hvilket i landsorten skulle upprättas
offentliga låneanstalter under namn af kreditkassor, hufvudsakligen inrättade
efter de Preussiska hypotheksföreningarne och ämnade till biträde åt innehafvare
af 1 andets jord. Lånen skulle löpa med 5 procents ränta, och vid hvarje ränteliqvid
10 procent afbetalas å det ursprungliga lånebeloppet, så att det inom tio

7 0 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

år vore amorteradt; dock borde, sedan den rådande penningeförlägenheten upphört,
lånen förvandlas till stående. Det särskilda Utskottet vid samma riksdag
tillstyrkte väl, att ett Riksens Ständers lånekontor på fastigheter måtte inrättas med
eu fond af 2 å 3 millioner R:dr Banko, samt lån meddelas mot 3 procent ränta
och 3 procent årlig kapitalafbetalning, men Ständerna läto bero vid det en gång
fattade beslutet, att Banken åter skulle öppnas för fastighetsbelåning; och Grefve
von Schwerins äfven vid påföljande riksdag (1818) framställda förslag om införande
i Sverige af det Preussiska kreditkasse-systemet vann ej heller då någon framgång.
Den år 1822 tillsatta Finans-komité, hvaruti jemväl Grefve von Schwerin
var ledamot, upptog emellertid frågan om inrättandet af en hypotheksförening
för fastighetsegare, hvilken komitéen ansåg till en början böra blifva allmän för
hela riket, “men med lättnad till öfverflyttning i provincialfördelningar, då krediten
blefve mera stärkt." Väl förklarade vid 1823 års riksdag Sammansatta
Stats- och Banko-Utskottet, till hvars behandling Finans-komitéens betänkande öfverlemnades,
så stora hinder möta icke blott mot antagandet af det förslag
Finans-komitéen framställt, utan ock mot införandet af alla slags allmänna inrättningar
till upplåning af enskildas kapital och deras utlåning mot fastighetspant
under allmän ansvarighet, att Utskottet ej kunde annat än alldeles afstyrka Rikets
Ständer fastställandet af ett dylikt hypothekssystem, hvilket ock hade till
följd att saken äfven denna gång fick förfalla, men, med föranledande af nådig
Proposition från Kongl. Maj:t, beslöto Ständerna vid 1828—1830 års riksdag
upptagande af ett lån för Statens räkning af högst 2 millioner R:dr silfverspecie,
i ändamål att anvisas till lån mot inteckning i jordegendom å landet
och i städerna, dock att verkställigheten af denna tipp- och utlåning icke finge
af Banken bedrifvas, utan skulle åt Riksgälds-kontoret uppdragas. Kongl. Maj:t
stadfästade detta beslut, men vid påföljande riksdag anmälde Riksgälds-kontorets
Fullmägtige, att det icke lyckats dem, att på de af Rikets Ständer föreskrifna
vilkor upptaga ifrågavarande lån. Regeringen sökte väl genom framställning till
Rikets Ständer befordra upplifvandet af det sålunda omintetgjorda beslutet, men
fruktlöst, och äfven den vid 1834 års riksdag beviljade garantien för hypotheksföreningarnes
skuldförbindelser upphäfdes ånyo 1840, sedan vilkoren för denna
garanti blifvit så uppgjorda, att ingen hypotheksförening kunnat begagna sig af
densamma. Behofvet af särskilda kredit-inrättningar för jordegarne hade dock
här, såsom annorstädes, visat sig oafvisligt, och hypotheksförening ar uppstodo
derföre snart utan något understöd och till en början utan någon egentlig kontroll
från Statens sida i de flesta delar af landet. Så fastställdes år 1836 nådigt
reglemente för en förening mellan jordegare i Skåne, 1845 för Östergötland och
norra delen af Calmar län, 1846 för Småland tn. fl. provinser, 1847 för Mälareprovinserna
o. s. v.

Den verksamhet, dessa hypotheksföreningar redan från början utvecklade,
var ganska betydlig, och Utskottet tvekar icke att erkänna, att de i väsendtlig

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3, 71

mån gagnat jordbruket och haft eu icke ringa del i denna närings vackra och
löftesrika utveckling, särdeles derigenom att de förvandlat en ganska stor del af
jordbrukarens sväfvande skuld i fast.

Med undantag af några före Allmänna Hypotheksbankens stiftande af en
del hypotheksföreningar gjorda försök, att upplåna penningar mot obligationer,
ställda dels på uppsägning, dels på kortare tid, hafva emellertid alla de af bemälda
hypotheksinrättningar upptagna lån kontraherats på eu tid af omkring fyratio
år. En så långsam amortering kan väl i och för sig i flera afseenden synas
för jordbrukaren fördelaktig, men många af hans förlagsbehof. kunna dock lika
val tillgodoses genom lån på vida kortare tider; den långa amorteringstiden har
tilläfventyrs i sin mån bidragit att stegra egendomsprisen och varit en anledningtill
att icke tillräcklig sparsamhet alltid iakttagits; och för hypotheksinrättningarnes
verksamhet på det hela till jordbrukets understöd befarar Utskottet, att det uteslutande
upplånandet på lång tid icke varit gynnsamt. Tvifvelsutan hade det ock
bordt vara ett bland hypotheksföreningarnes allvarligaste sträfvande!), att så ställa sin
upplåning, att de, utan att åsidosätta de behof, som kunde fordra eu lång amorteringstid,
jemväl åt jordbruket sökt bereda lånekapital på kortare tid, för hvilket
ändamål Utskottet tror att obligationer, lämpade för rörelsens behof och ställda
på eu tid af exempelvis tio år, skulle varit användbara.

Utskottet kan på grund deraf icke förbise, att. hypoteksinrättningarnes
organisation i så måtto vore ensidig, som de endast finge utgifva lån på längre
amorteringstid, men saknade rätt att utgifva dylika jemväl på kortare tid,
samt att det hade varit önskligt, om under vissa vilkor sådana obligationer, som
lämpat sig för rörelsen, blifvit af hypoteksföreningarne i låneväg använda mera
än som skett.

Beträffande Allmänna Hypotheksbankens verksamhet och hypotheksföreningarnes
förhållande till densamma, inkränker sig Utskottet nu till det förklarande,
att Utskottet anser det hafva vant i hög grad menligt för jordbruket, att berörda
föreningar, till följd af sitt beroende af Allmänna Hypotheksbanken, varit ur
stånd att i större utsträckning än som skett anskaffa de lånetillgångar, som förespeglats
jordbrukaren, äfvensom att de genom den på sednare tiden så ojemna
penningetillgången föranledt svåra fluktuationer i allmänna rörelsen.

Såsom i icke ringa mån inverkande på den närvarande ekonomiska ställningen
må slutligen jemväl framhållas de väsendtligaste olägenheterna i vår kreditlagstiftning^
äfvensom våra gängse kreditbruk.

Bland de hufvudsakligaste brister, som vidlåda vårt hypotheksväsende och
beröfva realkrediten det förtroende, som är vilkoret för all kredit, hör, att publicitetsprincipen,
hvarpå realkrediten måste hvila, ej är genomförd, enär i lag endast
finnes föreskrifvet att köp, skifte och gåfva skola lagfaras, och först nyligen
den grundsats gjort sig gällande, att så jemväl skall med testamente förfaras,
hvaremot i fråga om arf offentlighet ej är stadgad, och likaledes föreskrift sak -

7 2 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

nas om publicerandet af servituter. All åtkomst af eller nyttjanderätt till fastighet,
vare sig på grund af köp, arf eller annat fång, äfvensom alla aftal om
jordafsöndring, om servituter, om nyttjanderätt till fastighet,och om panträtt deri
borde, för att gälla mot tredje man, d. v. s. annan än den, som personligen är
förbunden, lämpligen publiceras och antecknas på sådant sätt, att en lätt tillgänglig
tablå öfver alla en fastighet rörande afhandlingar må finnas hos allmän
myndighet vid förefallande behof tillgänglig. Detta ändamål synes ej tillräckligt
uppnås genom af domare utfärdade gravationsbevis, helst dessa icke lemna upplysning
om eganderätten, hvarpå likväl inteckningsrätten beror. Genom upprättande
af dylika fastighetstablåer (fastighetsböcker) skulle derjemte den fördelen
erhållas, att förnyelse af inteckning blefve obehöflig. Svårigheten och risken för
allmänna låneinrättningar att hålla ständig tillsyn å der lemnade hypothek äro
ganska stora, och hos den, som ej är van vid juridiska göromål, väcker det
oro att veta att det hypothek han eget'' förlorar all betydelse, så vida ej tid
efter annan vissa formaliteter dermed iakttagas. Obestridligt torde ock vara,
att just dessa svårigheter i afseende å vårt inteckningsväsende i ganska betydlig
mån hindrat, att utländska kapital inkomma, och Utskottet tvekar för sin del ej
att uttala, att föreskrifter om inteckningars obligatoriska förnyelse lämpligen
kunde upphäfvas under förutsättning, att ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder vidtagas,
till nödig säkerhet och kontroll.

En annan brist i förevarande hänseende är den, att ett stadgande saknas»
som betryggar inteckningshafvare, att belånad jordegendom, hvars åbyggnader
afbrunnit, åter varder med sådana försedd. I ändamål att inteckningar åter
skola komma till heders vore ett stadgande i berörda syfte ur mer än eu synpunkt
af behofvet påkalladt.

I allmänna lagen förefinnas äfven i öfrigt flera hinder för en hastigare
liqvid af intecknad gäld, hvilka dymedelst bidraga att förringa inteckningarnes
värde, samt minska förtroendet till en dylik realkredit. Dit kunna räknas: att
lagfarts- och inteckningsärenden ej kunna oftare anhängiggöras än nu är fallet;
att förbindelse, hvilken undergått den granskning, som förutsättes för erhållande
af inteckning, skall underkastas ny pröfning af exekutor och icke, vid uteblifven
betalning, å förfallodag vara utmätningsgild, utan afseende derå om förskrifningens
utgifvare eller någon annan innehar egendomen; samt att det ej
ännu står öppet lemnadt, att äfven hos städernas magistrater och domare å landet
utsöka fordringar, och att dermed hos berörda myndigheter får förfaras summario
processu, på sätt i Utsöknings-balken är, beträffande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
föreskrifvet. Utskottet tror, att nu påpekade bristers afhjelpande
och en i öfrigt förändrad kreditlagstiftning i det syfte, Utskottet här ofvan angifvit,
skulle bidraga till lättnad och skyndsamhet i exekutionsväsendet, hvarigenom -

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande tf:o 3. Uö

genom kostnader skulle besparas både fordringsegare och gäldenärer, samt ökadt
förtroende i affärsväg åstadkommas.

Jemte ofvan antydda brister i hypotheksväsendet har äfven lagens stadgande
i 9 Kap. 6 § Handels-balken, som betager fordringsegare rätt aU på förfallen
ränta tillgodonjuta ränta från förfallodagen, ofta nog tillskyndat honom
betydlig förlust genom tvungen upplåning af det påräknade beloppet och sålunda
medelbart bidragit att hypotek i fast egendom kommit att sakna önskvärd!
förtroende.

Det kreditbruk, som genom Kong]. Förordningen den 4 Maj 1855 vunnit
bekräftelse, att nemligen varor hos köpmän uttagas på år, och att deras räkning
deiå médför vitsord, blott den tillställes gäldenären inom tre månader efter
årets förlopp, medför tvifvelsutan icke så litet vingleri och utgör ett väsendtligt
hinder att i vårt land införa en ordnad penningerörelse. Lättheten att gorå
s. k. bodskulder lockar lättsinnigheten till konsumtion öfver behofvet och °tillgångarne,
och motverkar uppkommandet af en sparsamhetsanda, utan hvilken
kapital omöjligen kunna uppstå. Påståendet, att detta bodskuldsystem, i förening
med den förderfliga belåningen af ackommodationspapper, hvarigenom på
sitt sätt lättsinnighet och vingleri drifves i kompani, högst betydligt bidraga till
den beständiga penningebristen och till vårt beroende i detta hänseende If utlandet,
har onekligen ganska stora skäl för sig. I detta kreditbruk ligger jemväl
ett af de förnämsta hindren för användandet af vexlar, hvilka här°svårligen
kunna uppstå, då detaljhandlaren borgar ut sina varor och ofta icke på åratal
derför kan erhålla valuta, så att det för honom, oviss som han är om tiden för
utbekommandet af sin betalning, blir äfventyrlig!, att till bestämda förfallotider
acceptera vexlar. Utskottet tror således, att till den öfverldagade förlägenheten i
väsendtlig män medverkat det allmänt antagna bruket af en långvarig kredit, särdeles
för konsumtionen, hvadan detta bruk synes böra, så vidt möjligt är, genom
lagstiftningen förekommas, så att icke blott den, som hade något* att ’ afyttra,
kunde med bestämdhet veta, när liqvid finge väntas, och sålunda äfven sälja för
bättre pris, utan äfven allmänhetens lefnadskostnad minskas samt sparsamhet och
nationalvälmåga kraftigt befordras. I sammanhang härmed får Utskottet äfven
uttala sin öfvertygelse derom, att genom en dylik förändring i det rådande kredit
raket det ofog, man temligen allmänt tillskrifver landthandeln, i viss mån
skulle komma att stäfjas.

Beträffande la^i-tiftnin^en rörande den s. k. fria räntan, eller Kong!. Förordningen
den 13 September 1864 angående ränta vid försträckning på viss kort tid
utan säkerhet i fast egendom, anser Utskottet visserligen den princip, som licmer
till grund för denna lagstiftning, i och för sig vigtig, men Utskottet kan dervid
icke undertrycka den tanke, att den förändring i äldre förhållanden, som ,enom
berörda Kongl. Förordning egt rum, blifvit på en, med afseende å den rådande
Bill. till Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft. IQ

74 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

penningebristen särdeles olämplig tid vidtagen, hvadan den ock haft till följd en
förökad räntefot, under det den svårligen kan sägas hafva — åtminstone från
landtinannens synpunkt — framkallat ökade förlagstillgångar.

Sedan Utskottet sålunda angifvit sin uppfattning af det nuvarande tillståndet,
äfvensom de särskilda orsaker, hvilka med hvarandra samverkat till den
svåra penningeställningen, återstår att tillse, i hvad mån medel jemväl må kunna
föreslås till det öfverklagade betryckets lättande eller afhjelpande. Härvid möter
en omständighet, som har måst påkalla Utskottets hela uppmärksamhet. Då nemligen
gränserna för Utskottets befogenhet ingenstädes finnas uppdragna, men i nu förevarande
frå^a en mängd af de mest olikartade förhållanden ingå, befarar Utskottet,
att, om särskilda förslag skulle afgifvas i alla de delar, der ändringar kunde
ifrågakomma med afseende å den nuvarande ekonomiska ställningen, torde Utskottet
löpa fara att anses ingripa i samtliga de ordinarie Riksdags-Utskottens i
grundlagen utstakade verksamhet. Dertill kommer, att flera af de frågor, t. ex.
i beskattnings-, banko-ärenden m. fl., hvarom Utskottet tilläfventyrs skulle haft
att framställa positiva ändrings-förslag, redan hafva blifvit vid denna riksdag af
annat Utskott behandlade och af Riksdagens Kamrar afgjorda på ett sätt, som
åtminstone för denna riksdag icke står att ändra. Den långt framskridna tiden
tillåter ej heller att i detalj granska och för Riksdagen föreslå de modifikationer
inom lagstiftningens fyrfaldiga grenar, hvilka kunna anses i större eller mindre
mån inverka på den nuvarande penningeställningen. Med afseende å dessa omständigheter
och synnerligen på grund af tvekan om vidsträcktheten af Utskottets
uppdrag, har Utskottet trott sig böra endast såsom önskningar i allmänna
ordalag uttala de åsigter, Utskottet hyser med afseende å frågan om medlen till
afhjelpande af jordbrukarens finansiela förlägenhet, utan att hos Riksdagen framställa
några bestämda yrkanden. Derest de pa sadant sätt af Utskottet uttalade
åsioter och önskningar af Riksdagen hufvudsakligen biträddes och sedermera i
underdånighet öfverlemnades till Kongl. Maj:t, skulle eu upplyst och för landets
välfärd samt dess näringars förkofran nitälskande Regering tvifvelsutan åt dessa
önskningar lemna det afseende de kunna förtjena, på samma gång frön derio-enom
vore nedlagda till framställningar vid kommande riksdagar såsom initiativer
i en mängd för den allmänna välmågans utveckling vigtiga frågor.

Då Utskottet på sådant sätt uppfattat sin uppgift i fråga om medlen till
afhjelpande af den nuvarande finansiela förlägenheten, återstår således nu för
Utskottet endast att i korthet vidröra de grenar af lagstiftningen, i hvilka Utskottet
ansett särskilda önskningar, med afseende å den nuvarande ställningen,
böra af Utskottet uttalas.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 75

Dervid framställa sig i första rummet beskattning sförhållandena.

Beträffande dervid först grundskatternas aflösning och användande af den
derigenom erhållna aflösningssumma, delar Utskottet, som förskaffat sig upplysning
om de hufvudsakliga förslag, den för denna frågas utredning i nåder tillförordnade
komité ansett sig böra förorda, den åsigten,

Ilo

att grundskatterna böra aflösas, och att ett oeftergifligt
vilkor dervid torde böra blifva, att Statsverket för all framtid
tillförsäkras den inkomst genom deras kapitalisering, som det
hittills af dessa skatter för sina behof hemtat, och synes det
Utskottet — i sammanhang dermed — som om denna säkerhet
endast på sådant sätt kunde beredas, att aflösningssurnman,
i mån som den inflöte, öfverlemnades åt ett särskilt
förvaltande verk. Ett sådant är i Utskottets tanke för
närvarande att finna i Allmänna Hypotheksbanken, hvars åliggande
således äfven kunde blifva att genom utlåning till
jordegare, af hvilka fonden bildades, förvalta densamma i
enlighet med de reglementariska föreskrifter, som kunde komma
att stadgas.

Indelningsverket har Utskottet i det föregående varit i tillfälle att närmare
omorda och dervid icke tvekat att tillkännagifva sin åsigt derom, att detsamma
vore ett för jordbrukaren särdeles tryckande onus. Då Riksdagen emellertid
tillsatt ett särskild! Utskott för afgifvande af förslag till försvarsverkets ordnande,
har Utskottet ansett sig icke böra på annat sätt nu uttrycka någon bestämd
önskan, än

2:o

att Utskottet vid försvarsväsendets omorganisation förväntar
den lindring och rättelse i förevarande hänseende, som
kan och bör åstadkommas.

Förhållandet med skjuts- och väghållnings skyldigheten har jemväl blifvit i
föregående afdelning af detta betänkande vidrördt. Om än, såsom Utskottet
tror sig hafva visat, det förstnämnda af dessa onera i betydlig man aftagit, pa
de sednaste åren och på flera orter entrepenader allmänt, nog synas blifvit införda,
är dess utgörande dock, på samma sätt som väghållningsskyldigheten, till
icke ringa men för jordbruket och dess idkare. Denna fråga har emellertid
gåug efter annan varit föremål för representationens omsorger, och underdåniga
skrivelser derom hafva vid sistlidna riksmöte blifvit till Ivongl. Maj:t aflåtna.
Under sådana förhållanden tror Utskottet:

76 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

3:o

utt frågan om båda dessa jordbruket tryckande onera är

af beskaffenhet, att dess lösning oafvisligen bör kunna
förväntas på ett sådant sätt, att bördan icke — såsom hittills
— uteslutande hvital'' på den i mantal satta jorden.

I fråga om tiden och sättet för uppbörden hafva anmärkningar här ofvan
framställts. Utskottet föreställer sig, att det skulle vara af icke ringa vigt och
särskildt för den jordbrukande klassen till stor fördel och i viss mån verklig
besparing, på samma gång det för Statsverket icke skulle medföra någon förlust,

om jordbrukaren finge hafva att skaffa med endast en uppbördsman och hela

kronouppbörden upptoges på en debetsedel, men uppbördsstämmornas antal ökades
till minst tvänne. Utskottet hemställer således:

4:o

att nu gällande uppbördssätt förenklas derhän, att alla

de speciela afgifter och onera till Staten, som åligga jordbrukaren,
upptagas på en enda debetsedel och levereras till
en och samma uppbördsman, samt att tvänne uppbördsstämmor
årligen måtte få hållas.

Bland afgifter, som antagit allt betydligare dimensioner och som på många
håll väckt lifliga bekymmer och farhågor, hör onekligen fattig vårdstungan. Att
tillgripa några omedelbart verkande åtgärder till lättnad deruti eller till pauperismens
förminskande, lärer svårligen lata sig göra; men tanken på en i detta
hänseende tilläfventyrs mörk framtid nödgar till mått och steg, hvilka — om
ock endast medelbart — böra bidraga att hämma fattigpersonalens oafbrutna
och starka tillökning. De säkraste på samma gång som de enklaste medel för
detta måls ernående äro tvifvelsutan — enskild sparsamhet och omtanka. Men
det allmänna bör väl ock känna sig uppmuntradt att härvid medverka, så mycket
heldre som det är så ytterst vigtigt för dess eget intresse, och som samhället i
ej elfva verket ingalunda saknar tillfällen dertill. Utskottet har trott denna del
af landets ekonomiska sida väl värd att beakta, och ansett sig böra i det följande
tillse, att erforderliga åtgärder med afseende å befrämjande af sparsamhet
och fruktbargörande af äfven de minsta kapitalen må af Utskottet antydas.

Enligt hvad ofvanföre är visadt, har det Svenska sparbanksväsendet väl
på sednare tider gjort ganska vackra framsteg, och det är att hoppas, att denna
utveckling skall vidare komma att fullföljas. Men ådagalagdt är jemväl, huruledes
rikare och mägtigare länder att förtiga — våra nabofolk, det Norska
och det Danska, äro oss vida öfverlägsna i fråga om antalet sparbanker och
deras delegare in. m., och det torde för hvar och en vara kändt, så väl att vårt
sparbanksväsende i allmänhet saknar enhet och inbördes sammanhang, som ock

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 7 7

att tillfällen till besparingars insättande hos oss mångenstädes helt och hållet
saknas. Att under sådana förhallanden den med möda förvärfv''ade sparpenningen
ändamålslöst förslösas, eller räntelöst blir liggande, synes deraf vara en ganska
naturlig följd; och huruledes särskild! vid de stora arbetsföretag, som utmärkt
de sista årtiondena, och hvarvid dryga dagspenningar utbetalts, föga blifvit till
framtida gagn besparadt, har redan förut blifvit påpekadt. Icke så i andra länder.
I England utfärdades år 1861 en parlamentsakt*) för att underlätta insättning
mot ränta af smärre besparingar under Regeringens ansvarighet för utbetalningen.
Generalpostdirektören berättigades genom denna akt att anbefalla
underlydande posttjenstemän att emottaga penningeinsättningar för öfversändande
till Generalpostkontoret och besörja återbetalning till insättarne efter gifna föreskrifter.
Rörande dessa sparbanksinsättningar å postkontoren i England har af
sakkunnig person**) det yttrande afgifvits, att “han ej kände någon enda åtgärd
från sednaste tider, som i fråga om den lägre medelklassens ställning i samhället
vore så förträfflig till sina grunder som just denna“. Utskottet kan här
icke inlåta sig närmare rörande lämpligheten af likartade anstalter äfven för våra
Svenska förhållanden. Men, jemte det Utskottet anser sparbanksväsendets tidsenliga
utveckling och ordnande i allmänhet af synnerlig vigt, i enlighet med
hvad ''främmande länders erfarenhet gifver vid handen, och särskilt tror sig
böra påpeka, hurusom genom sparbanksväsendets mera ändamålsenliga ordnande
just de näringar, hvilka behöfva förlag på längre tid, i icke ringa grad skulle
tillgodoses, vore det, enär besparingars aflemnande vid kyrkorna, före eller efter
gudstjensten, redan på vissa orter med fördel användes, och detta sätt i flera
afseenden kan synas för närvarande lämpligare än upprättande vid postkontoren
af särskilda sparkassor, men exempel icke lärer saknas, att ett dylikt upphemtande
af sparpenningar blifvit af missledt nit ansedt såsom ur vare sig religiös
eller juridisk synpunkt förkastligt, utan tvifvel af behof påkalladt:

5:o

att af Regeringen en förklaring afgåfves derom, att intet, laga
hinder förefunnes för sparpenningars insamlande vid kyrkorna
å sön- och helgedager; hvarjemte, enligt Utskottets tanke,
alla de åtgärder å Regeringsmagtens sida äfven i öfrigt borde
vidtagas, som må anses lämpliga till befrämjande i allmänhet
af sparbanksväsendets tidsenliga utveckling och ordnande,
samt särskilt sparkasse-anstalters upprättande anbefallas vid
alla större allmänna arbetsföretag.

Bland inrättningar, hvilka på sednare tiden rättvisligen ådragit sig en allt
större uppmärksamhet, äro Rånteförsåkringsanstalter. De hafva till gemensamt

*) Post Office Savings Banks Act.

**) Den berömde Edwin Chadwick.

78 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

ändamål att för personer af alla samhällsklasser och åldrar bereda tillfälle att
antingen genom kapitalinsättningar på en gång eller genom efter hand insatta
besparingar, åt sig sjelfva eller andra samla medel för att i framtiden, särdeles
på ålderdomen, deraf erhålla den största årliga utdelning, som är möjlig.
Dervid påräknas nemligen icke allenast, att de insatta medlen skola förkofras
genom räntevinst, utan äfven att de delegare, som öfverlefva, skola ärfva de i
förtid med döden afgående eller dem, som icke hunnit tillgodonjuta frukterna al
sina insättningar. Vigten af dylika anstalter, efter främmande länders föredöme,
uttalades hos oss redan vid 1844—1845 årens riksdag, då Rikets Ständer aflåta
en underdånig framställning i fråga om vidtagande af åtgärder för att i
Sverige befordra inrättande af ränteförsäkrings-, lifförsäkrings- och lifränteanstalter;
på grund deraf uppdrog Ivongl. Maj:t under den 17 Juni 1845 åt en
särskildt i nåder förordnad komité, att utarbeta förslag till bildande inom Riket
af ändamålsenliga dylika inrättningar, äfvensom till de för deras verksamhet och
förvaltning erforderliga reglementariska föreskrifter, och blef berörda förslag jemväl
till Kong!. Maj:t i underdånighet öfverlemnadt den 20 Januari 1848. Såsom
frukter häraf hafva uppstått dels den i Stockholm inrättade rånte- och kapitalförsäkringsanstalten,
som vid slutet af år 1865 egde omkring 2,500 delegaie
och en behållning af 878,000 R:dr, dels andra dylika inrättningar i. några af
Rikets större städer. Om än dessa anstalter på sednaste åren tillvunnit sig allt
större förtroende, är dock den framgång, ifrågavarande idé hittills i vårt land
åtnjutit, alltför obetydlig mot hvad den, med hänsyn till dess vigt för det allallmänna,
redan borde hafva kunnat vinna. Utvecklad i stolt och förgrenad öf
ver hela landet, skulle en sådan inrättning till proletariatets undertryckande och
fattigvårdens förminskande i framtiden kunna utöfva ett utomordentligt inflytande.
Då i lag finnes föreskrifvet, att vid viss ålder hvar och en bör hållas till skolgång,
då skyddskoppympningen — till hämmande af en smittosam sjukdom
är hvarje samhällsmedlem anbefalld, vill det synas, som om till förebyggande af
såväl ekonomiskt betryck som moraliskt elände hval och en äfven skulle
kunna åläggas att på ett eller annat sätt verksamt betrygga sin och de sinas
ålderdom. Inom Utskottet har ett förslag framställts, att föreskrifva periodiska
insättningar i en ränteförsäkringsanstalt såsom obligatoriska, for att dymedelst i
en framtid i väsendtlig mån minska fattigantalet och de ständigt vexande fattigvårdsbidragen.
Ehuru många skäl skulle kunna anföras för rättvisan och lämpligheteten
af att på ett dylikt sätt tillgodose framtiden, har dock Utskottet ansett
sig icke böra framställa något förslag härom, men, då Utskottet redan i det föregående
på det lifligaste velat förorda sparbanksväsendets ändamålsenliga ordnande
och utveckling, tvekar Utskottet icke, att jemväl uttrycka den åsigt:

6:o

att inrättningar af den beskaffenhet, som räntef ursäkt ings och

lifränteanstalterna, skulle, särdeles om de erhölle en vid -

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 79

sträckare verkningskrets, kraftigt kunna bidraga till sparsamhetens
förökande och den tilltagande pauperismens hämmande,
och att åtgärder i detta syfte närmast och till en
början synas tillkomma kommunalmyndigheterna och landstingen.

Men sparbanksväsendets och ränteförsäkrings-anstalternas ändamålsenliga
utveckling är ingalunda det enda sätt, hvarpå de dermed afsedda syftemål —
sparsamhetens befrämjande, framtidens betryggande, jemte uppsamlandet för rörelsens
behof af de smärre kapitaltillgångarne — kan tillgodoses. Äfven åtskilliga
penninge- och kreditanstalter kunna med hänsyn till sin verksamhet i berörda
afseenden, i viss mån hänföras till samma kategori.

Bland de olika banksystemerna i främmande länder intaga de Skottska
bankerna ett framstående rum. Hvad som företrädesvis karakteriserar dessa banker
är dels den omständighet, att de betrakta sedelutgifningen mera såsom en
bisak och hufvudsakligen röra sig med depositioner (redan för 20 år tillbaka
uppgående till 30 millioner pund Sterling), på hvilka de långt tidigare än i
andra länder (år 1729) började lemna ränta, och hvilka gifvit hela bankrörelsen
dess egentliga skaplynne, dels det jemförelsevis ringa antalet (19) af sådana
aktiebanker, hvilka genom en mängd afdelningskontor utgrenat sig öfver hela
landet och sålunda å ena sidan betydligt underlättat uppsamlandet af depositioner,
å den andra försäkrat dessa banker om en i dylika affärer skicklig och
erfaren styrelse. Att särskilt för våra mindre jordbruks-idkare upprättandet af
dylika jordbruks-depositionsbanker skulle blifva till stort gagn, i det de, till
följd af sin rörelse, skulle kunna betjena honom både såsom bankirer och förläggare,
inses lätt nog; deras nytta skulle dessutom mångfaldigas i samma mån
de genom allt flera filialkontor likasom genom ett vidt utgrenadt nät af sugrör
skulle draga till sig och förränta besparingarne.

Ett annat slag af kreditföreningar, ehuru af jemförelsevis ung ålder, äro
de s. k. “ Credit-Mobilier-foreningarneu. *)

Dessa kreditanstalter, hvilka hafva till närmaste föremål att i parti uppköpa
alla slags värdepapper, aktier, obligationer m. m., för att sedan i minut
försälja dem, och att bevilja lån på dylika papper äfvensom öppna krediter mot
i sådana valutor deponerade säkerheter, måste hafva ett hufvudsakligt intresse i
att uppehålla kursen å de aktier och obligationer samt värdepapper i öfrigt,
hvarmed de röra sig. Bedan ur denna synpunkt kunna de för befordrande af
ett inhemskt obligationssystem vara af oberäkneligt inflytande, men särskilt för
jordbrukaren skulle dylika bolag eller föreningar utöfva en särdeles gagnande
affärsverksamhet, om de äfven på sådana varor, som t. ex. spannmål, utgåfvo

*) Det första bolag af detta slag och mönstret för de öfriga bildades i Paris år
1852 under benämning Société Générale du Credit mobilier, och oktrojerades på 99 år.

80 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

lån och sålunda, jemte sin öfriga rörelse, äfven blefve en slags rarubelåningsbanker.
Utskottet behöfver icke påpeka, huru på sådant sätt en realkredit skulle
kunna uppkomma, hvilken säkerligen skulle i sin mån medverka till förminskande
af borgenssystemet och begagnandet af ackominodations-papper, och Utskottet tror
sålunda:

7:o

att det är i jordbrukets sanna intresse att befordra uppkomsten
af såväl jordbruks-depositions-banker, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de Skottska bankerna, som af egentliga
varubelånings-banker.

På sednaste tiden hafva i utlandet jemväl uppstått inrättningar af annat
sia», hvilka i framtiden kunna blifva af stor vigt för fastighets-kreditens ordnande,
nemligen Intecknings-garantiföreningar. Grundade på principen af “försäkring"
å förhållandet mellan jordegare och inteckningshafvare, hafva dessa föreningar
till närmaste föremål, å ena sidan att mot bestämda premier garantera
inteckningshafvare såväl räntans erläggande i rätt tid, som kapitalets återbetalning
efter uppsägning, i det de under försäkringstiden i alla händelser tillhandahålla
liqviden och sjelfva söka ersättning hos låntagaren, eller i den till säkerhet
ställda pant, å andra sidan att på samma sätt garantera egendomsegare, som
hafva upptagit lån mot inteckning, att under försäkringstiden få behålla det lånta
kapitalet, derigenom att, ifall kapitalet uppsäges, föreningen i egendomen placerar
ett annat kapital af samma belopp. Försäkringarne ingås, jemlikt ett för en
dylik anstalt i Danmark uppgjordt reglemente, som kommit Utskottet tillhanda,
på minst två och högst fem år, men beviljas icke å inteckningar utöfver 75
procent af egendomens uppskattade värde. Premierna, som årligen betalas,
vexla i förhållande till inteckningarnes prioritetsrätt i egendomarne från Y10 till
2 y2 procent.

Att försäkrings-idéen här, såsom i så många andra fall, skulle kunna
blifva till väsendtlig nytta, behöfver säkerligen ej anföras. Klart är, att en intecknings-garantiförening,
som erbjöde såväl jordegarne som inteckningshafvarne
den förmånen att, hvar på sitt håll, ernå den största möjliga säkerhet, och sålunda
uppträdde såsom en medlande länk emellan kapitalisten och den lånbehöfvande,
skulle blifva till lika stort gagn för båda och genom att befästa krediten
för fast egendom jemväl vara till verklig förmån för hela landet. Men på
samma gång tror Utskottet ock, att äfven för delegarne en sådan inrättning bör
komma att blifva vinstgifvande, helst risken i ett sådant företag är så ringa, då
det försäkrade föremålets värde aldrig kan förloras, utan på sin höjd underkastas
de af konjunkturerna betingade olika prisförhållanden. På grund åter af sistnämnda -

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 81

nämnda omständighet är det möjligt att sätta premierna låga, till förmån specielt
för jordegarne.

De sålunda i största korthet omnämnda anstalterna för betryggande af
inteckningarnes värde äro val hittills föga kända, enär sådana först under de
sista åren blifvit satta i verket, men då i främmande länder försök dermed redan
gjorts, hvilka synes lofva mycket godt för framtiden, anser Utskottet, att det
skulle vara af icke ringa vigt, om något dylikt äfven hos oss kunde åstadkommas,
och får Utskottet på grund häraf, framställa såsom sin åsigt:.

8:°

att intecknings-garantiföreningar, grundade på de principer,
som ofvan blifvit antydda, och likartade med dem, som
under sista tiden i utlandet bildats, skulle, särdeles under
nuvarande förhållanden, för den jordegande befolkningen vara
af synnerlig vigt och betydelse, hvadan uppkomsten af dylika
bör befrämjas och uppmuntras.

Med afseende å lagstiftningen för de Enskilda bankerna har Utskottet i
det föregående haft tillfälle att uttala sin mening derom, att dessa banker under
nuvarande lagstiftning utvecklat sin verksamhet i en, i viss mån, ensidig rigtning,
hvarigenom den nytta, dessa banker eljest kunnat åstadkomma, i väsendtlig
grad förminskats. Utskottet har derjemte yttrat åtskilliga betänkligheter beträffande
berörda lagstiftnings gagn med specielt afseende å jordbruket. Då Utskottet
alltså i öfrigt hänvisar till den del af detta betänkande, der Utskottets
åsigter härutinnan finnas uttryckta, anser sig Utskottet nu endast böra särskildt
fästa uppmärksamheten å eu omständighet, med hänsyn hvartill de Enskilda bankerna
befinna sig i väsendtligen olika ställning mot Riksbanken.

Utom Sverige torde nemligen vara svårt att påträffa någon bankanstalt,
hvars skyldighet mot allmänheten är inskränkt till att inlösa sina egna kreditsedlar
med eu annan banks sedlar och icke med klingande mynti Så länge

våra enskilda banker åtnjuta denna fördel, är det klart, att deras sedelemission
till stor del rättar sig efter allmänna rörelsens förmåga att kunna hålla kreditsedlarne
i omlopp, men icke efter tillgången å verkligt mynt. Hela vårt banksystem
kan också sägas hvila på en alltför svag grund, som tilläfventyrs kan
svigta vid första rätt allvarsamma kris, derigenom att en jemförelsevis så ringa
silfverkassa som 10—15 millioner Kull- skall uppehålla en sedelrörelse af flerfaldigt
större belopp. Utskottet föreställer sig, att ifrågavarande banker såväl
skulle blilva till större nytta för det allmänna, som närmare komma att samverka
med Riksbanken, derest de hade samma skyldighet, som denna, att inlösa

sina sedlar med klingande mynt.

O J

På grund af hvad här ofvan finnes yttradt, får Utskottet alltså uttrycka
följande åsigter:

Bill. till Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N''o 3.

9:o

a) att en förändrad lagstiftning'' i afseende å de Enskilda bankerna
måtte vidtagas, hvilande hufvudsakligen på grunderna
af en större frihet, så att rättigheten för énskild banks öppnande
icke vore underkastad annat vilkor än att dess reglemente
finnes öfverensstämmande med den för dylika banker
Gällande lag, samt att derest denna lagstiftning bör gälla
alla banker, som hädanefter oktrojeras, den önskade förändringen
i berörda lagstiftning måtte verkställas så skyndsamt
som möjligt;

b) Att samma skyldighet som Riksbanken har att inlösa sina
sedlar med klingande mynt måtte, så framt den ej kan åläggas
redan oktrojerade banker, åtminstone lagligen påbjudas
för de banker, som framdeles möjligen komma att bildas; och

c) att Enskilda bankerna, äfven efter lagstiftningens förändring,
fortfarande böra vara underkastade offentlig kontroll, hvilken
ytterligare kunde främjas genom afgifvande, jemte de hittills
blott en gång i qvartalet lemnade redogörelser, af likartade
rapporter med dem, hvilka af Riksbanken afgifvas.

Svårligen torde dock de Enskilda bankernas rätt att inlösa sina sedlar
med Riksbankens kunna borttagas, så länge dessa sistnämnde utgöra ett lagligt
betalningsmedel och sålunda ett tvångsmynt i stället för att vara endast verkliga
kreditsedlar. Otvifvelaktigt är, och Utskottet har redan ofvan gifvit sin åsigt
härutinnan tillkänna, att den nuvarande lydelsen af 72 § Regeringsformen, genom
att göra papper till mynt, förvillar sjelfva begreppet om penningen. Våra
många realisationer utgöra lika många varnande exempel af denna förvillelses
följder. Tvångskurs på papper är tvifvelsutan ett af de starkaste hinder för utvecklingen
af° ett ordnadt kreditväsende; utom Sverige är det också endast få
länder 1 Europa, der dylik tvångskurs förekommer, och hvilka svårigheter i krediter
för dessa länder derigenom uppstått på de stora börsplatserna, är tillräckligen
kändt. I sammanhang med ofvan uttalade önskan rörande skyldighet för
de Enskilda bankerna att inlösa sina sedlar med klingande mynt, får Utskottet
sålunda jemväl uttrycka den åsigt.

10:o

att 7 2 § Regeringsformen måtte undergå en sådan förändring,
att Riksbankens sedlar upphörde att vara obligatoriskt
betalningsmedel, utan förvandlades från att vara s. k. pappersmynt
till verkliga kreditsedlar.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 83

Det skulle vara orättvist att neka, det Allmänna Hypotheksbanken betydligt
främjat jordbrukets sak genom att under loppet af de fyra ä fem första åren af
dess tillvaro förskaffa tvänne särskilda utländska lån å tillsammans nära 50 millioner
R:dr, äfvensom att denna upplåning antagligen icke skulle kunnat göras
med samma framgång, om ej den nya Hvpotheksbanken med sin fastare organisation
och mera koncentrerade verksamhet kunnat i en förmånligare ställninguppträda
på den utländska marknaden, än de många Hypotheksföreningarne,
hvilka förut derstädes öfverbjödo hvarandra. Men härvid förbisågs den stora
angelägenheten deraf, att vid sidan af dessa upplåningar jemväl söka inom landet
skaffa sig medel, hvilket sannolikt skulle hafva utan stora svårigheter lyckats
genom utgifvande af sådana obligationer, som här kunnat vara begagneliga.
Hypotheksbankens enda uppgift har hittills sålunda uppfattats, att denna bank
skall genom Hypotheksföreningarne utlemna lån till jordbrukare på omkring 40
års amorteringstid och emot 5 procents ränta, och såsom medel härtill upptaga
lån på deremot svarande vilkor. Någon obligationsrörelse inom Sverige har sålunda
icke kunnat af Allmänna Hypotheksbanken åstadkommas, och då derjemte
penningekonjunkturerna på den utländska marknaden alltmera försvårat, ja omöjliggjort
upptagande af utländska lån, kunna jordbrukets idkare, och särskildt de
mindre jordbrukarne, utestängde från den utländska och högst betydligt inskränkta
på den inhemska penningemarknaden, ej annat än befinna sig i en högst bekymmersam
affärsställning. Utan att härför vilja i någon mån kasta skulden på
Styrelsen af Allmänna Hypotheksbanken, har Utskottet dock ej kunnat undgå att
yttra denna sin åsigt, rörande så väl denna banks som hela landets stora fördel
af att ett kraftigt stöd beredes åt uppkomsten och utvecklingen af ett på jordfastighetshypothek
grundadt inhemskt obligationsväsende. Då kapitalbrist kan till
icke ringa del ersättas genom befordrande af de befintliga — men otillräckliga —
kapitalens hastigare omlopp, och då detta säkrast befordras genom en lifligare
obligationsrörelse, är redan derigenom vigten af denna sednare påfallande. I
Sverige kan man knappast sägas hafva gjort försök med en inhemsk rörelse med
obligationer, enär handeln med dessa — så väl Statens som Hypotheksinrättningarnes
— hufvudsakligen bedrifvits i utlandet, änskönt fördelarne af ett inhemskt
obligationssystem länge nog varit erkända, bland annat vinsten deraf, att räntan
å de inom Sverige befintliga obligationer qvarstadnar och bidrager till ny kapitalbildning.
Klokt använda, kunna visserligen utländska lån blifva en mägtig häfstång
till utveckling, och tvifvelsutan bjuder en sund hushållning, att då egna
krafter äro otillräckliga, kalla främmande medel till hjelp; sålunda förmenar Utskottet
också, att under nuvarande svåra penningekonjunkturer en större inhemsk
upplåning skulle ganska störande ingripa i jordbrukets kredit- och affärsförhållanden,
och att, under närvarande brist på inhemskt rörelsemedel, utländska lån
vore att föredraga, derest nödigt afseende å upprätthållandet af Statens utländska
kredit sådant medgifver. I främsta rummet är dock alltid vigtigt att tillse, det

84 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

våra egna krafter icke försummas, och Utskottet tror för sin de!, att utländska
lån aldrig få anses annat än såsom undantagsåtgärder, hvilka endast med mycken
varsamhet böra begagnas. Alla de försök, som hittills anställts, att införa
ett inhemskt fondsystem, hafva, oaktadt, vid tidpunkten för de stora utländska
lånens indragning, ett särdeles gynnsamt tillfälle syntes hafva erbjudit sig till
ordnande af det inhemska kredit- och obligations-väsendet, misslyckats, ty de
hafva i allmänhet bedrifvits utan nödigt afseende å tidsförhållandena och kapitalistens
anspråk. Främst hafva de strandat mot den omständighet, att obligationerna
utställts å lägre ränta, än den som eljest kunnat för penningar erhållas,
och att ändamålsenliga åtgärder icke vidtagits för att åstadkomma deras lifligare
omsättning. Obligationshandel har visserligen blifvit, liksom vexelrörelse, dekreterad,
men man tyckes hafva glömt, att hvarken den ena eller andra af dessa
finansiela åtgärder hittills ingått i nationens affärsvanor. Frågan är emellertid af
den största vigt och större nu än någonsin, ty just häri ligger ett af de verksammaste
medel att upphjelpa den svigtande jordbruks-krediten. Hufvudsaken
härvid synes vara den, att de obligationer, som utsläppas i rörelsen, göras så
begärliga som möjligt, hvilket bör ske genom s. k. “tatonering“ eller “förkänning“;
att sålunda ömsom kortare och ömsom längre omloppstider användas och
räntan ökas eller minskas alltefter den omvexlande penningeställningen och de
rådande kreditbruken på landets egen kapital-marknad, samt att deras omlopp
på allt sätt äfven af Staten underlättas. I öfrigt borde, på sätt främmande länders
erfarenhet visar, särskilda fonder bildas för uppehållande af obligationernas
kurs, och då det synes billigt, att någon medverkan för åvägabringande af ett
dylikt, på jordhypothek grundadt, inhemskt fondsystem äfven bör kunna påräknas
af Riksbanken, helst denna bank är stiftad, bland annat, i ändamål att, såsom
lånebank, “på drägliga vilkor biträda lånebehöfvande, och till befordrande af
handeln och alla nyttiga näringars uppkomst och förkofran förebygga ocker och
obilliga intressens beräkning enskilde emellan11, samt derjemte, såväl genom
fastighetslånefondens indragning som minskningen i allmänna diskontfonden och
den efter hand skeende indragningen af filialbanker, jordbruket gått i mistning
af icke oväsendtliga fördelar uti Riksbankens utlåningsrörelse, — torde ett kreditiv
eller annan Riksbankens tillgång för ifrågavarande ändamål kunna påräknas,
på samma sätt Utskottet tror att — i afseende å Statens egna obligationer —
det kunde tillvägagå med Riksgälds-kontoret.

På grund af hvad Utskottet här ofvan anfört, får Utskottet sålunda uttrycka
den mening:

11 :o

a) att till befrämjande af en lifligare obligationsrörelse Allmänna
Hypotheksbanken läte utfärda obligationer af olika slag på

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 85

ett efter penningemarknadens beskaffenhet afpassadt sätt, så
väl med hänsyn till valör, som omloppstid och ränta;

b) ätt såväl till utrönande af allmänhetens benägenhet härutinnan,
som till befrämjande af cirkulation i allmänhet af värdepapper,
fondbörserna måtte hållas oftare än hittills varit fallet;

c) att till uppehållande i pris, sa väl i Sverige som utomlands,
af Allmänna Hypothcksbankens utelöpande obligationer, en
särskild fond afsattes, derigenom att Hypotheksbanken å Riksbanken
erhölle vare sig kreditiv eller annan disponibel tillgång
; samt

d) att kupongerna å dylika obligationer — åtminstone å Statens—
finge emottagas i allmänna uppbörden och i landträn
t eri erna.

Härmed anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat de al motionären särskildt
gjorda framställningar rörande Allmänna Hypotheksbankens liqvid till Riksbanken
genom på högst 10 år successiv återbetalning ställda obligationer, samt
om understöd till bolag och menigheter genom Riksgälds-kontorets obligationer.

En del af de hufvudsakliga brister, som, med särskildt afseende å uppehållande
och stärkande af realkrediten, vidlåda vår kredit-lag stiftning, har Utskottet
påpekat i den afdelning af förevarande Betänkande, som berör de särskilda
orsakerna till nuvarande finansiela betryck. Att här ånyo upprepa de åsikter,
Utskottet derstädes uttalat, rörande åtskilliga förändringar, beträffande, bland annat,
utmätnings- och liypotheksväsendet, torde icke vara af behof påkalladt, och får
Utskottet således, med åberopande af de grunder Utskottet i berörda afdelninonärmare
utvecklat, nu endast hemställa:

12:o

att nödiga förändringar ma inom kredit-lagstiftningens område
vidtagas till realkreditens befrämjande och stärkande.

De menliga följderna af det kreditbruk, som genom Kongl. Förordningen
den 4 Maj 1855 vunnit bekräftelse, att varor hos köpmän uttagas på år, och
att deras räkning derå medför vitsord, har Utskottet jemväl härofvan sökt antyda.
På grund af de skäl, Utskottet för en förändring i detta afseende anfört,
får Utskottet uttrycka den önskan:

13:o

att det i berörda Kongl. Förordning för handelsbok medgifna
vitsord måtte inskränkas, förslagsvis till tvenne månader.

Då ett af de vigtigaste medel att höja jordbruksnäringen och afhjelpa dess
idkares penningeförlägenhet består i att på ett naturligt sätt åvägabringa en stark
inrikes efterfrågan af jordbrukets alster, och sålunda står i det närmaste samband

86 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

med bergsbrukens, fabrikernas och alla öfriga näringars välmåga och förkofran,
men slöjdalstrens afsättning å den utrikes marknaden under närvarande förhållanden
är ett ■ nödvändigt vilkor för vår industris bestånd och utveckling, och
denna afsättning åter är i hög grad beroende af tillfälle och förmåga att från
främmande, ofta aflägsna orter, erhålla nödiga, faktiska upplysningar om befolkningens
behof, om tillgång, beskaffenhet och priser å industriens särskilda produkter,
om personer, med hvilka affärer kunna med förtroende och säkerhet inledas
m. m., hvarom allt det för den enskilde ofta nog är förenadt med ganska
stora svårigheter att erhålla tillförlitlig och tillräckligt hastig kännedom, vill det
synas, som om nödiga åtgärder till detta vigtiga ändamåls ernående borde på ett
eller annat sätt vidtagas; och får Utskottet med afseende härå och efter exempel
af åtskilliga andra länder, der associationsandan i dylika fall mägtigt kommit
industrien till hjelp, uttala sin mening om önskligheten af:

14:o

att uenorn enskilda föreningar eller associationer måtte näringsidkaren
snabbt och säkert tillhandahållas de faktiska
upplysningar om utländska industriela förhållanden och deruti
efter band timade förändringar, hvilka kunna på de
Svenska slöjdalstrens afsättning å den utländska marknaden
utöfva en gagnande inflytelse.

För afsättnino-en af närin^arnes alster åro lättade kommunikationsanstalter
af oberäknelig viort, De storartade framsteg vi i detta hänseende pa sednaste
årtiondet gjort äro allmänt kända, och Utskottet har i det föregående haft tillfälle
med siffror ådagalägga såväl den löftesrika utvecklingen härutinnan, som
de för vårt land hittills oerhörda kostnaderna härför. På det emellertid såväl
jordbruket som öfriga näringsgrenar deraf må kunna skörda all möjlig fördel,
vore det tvifvelsutan af icke ringa vigt, att taxorna å Statens jernband- sattes sä
låga, som, med tillbörligt afseende å det allmännas sannskyldiga båtnad, later
sig gorå. Svårligen lärer det kunna bestridas, att genom jernvägstaxornas sänkning
en vida större godstrafik skulle dragas till jernvägarne, så att efter all anledning
föga eller ingen minskning i trafikinkomsterna derigenom skulle vara att
befara, men huru som helst vore den indirekta nyttan af näringarnes tillgodoseende
i denna del utan tvifvel af långt större vigt, än den direkta och ögonblickliga
vinsten för berörda inkomster, som i alla fall år från år visa ett allt
gynnsammare resultat. Utskottet föreställer sig således:

15:o

att det skulle vara af stor vigt såväl för jordbruket, som
för industrien i allmänhet, att taxorna för Statens jernvägstrafik
gjordes så billiga, att detta kommunikationsmedel

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N.''o 3. 87

kunde med större fördel än hittills anlitas af de inhemska
näringarne.

I sammanhang härmed och såsom af särdeles vigt i fråga om landtmannanäringarnes
befrämjande, anser sig Utskottet böra uttala sin åsigt rörande önskligheten
af:

16:o

a) dels lämpliga åtgärder för underlättande och utvidgande af
boskapsexporten, äfvensom af täflingsmöten för boskap i vidsträcktare
omfattning än hittills egt rum ;

b) dels utdelande vid de allmänna landtbruksmötena af större
premier och hedersbelöningar.

Utskottet har slutligen äfven till pröfning förehaft frågan om en särskild
styrelse för jordbrukets angelägenheter.

Såsom jordbrukets och dess binäringars närmaste målsmän i landsorterna
kunna Hushållnings-sällskapen anses; deras föreningslänk åter utgör Kong!.
Landtbruks-akademien, som har till bestämmelse att verka till jordbrukets med
dertill hörande näringsgrenars förkofran och bör med länens Hushållaings-sällskap
stå i oafbruten förbindelse till inbördes utbyte af upplysningar. Jemlikt Kongl.
Brefvet den 12 Januari 1849 eget- denna akademies förvaltnings-komité att,
närmast under Chefen för Kongl. Civil-departementet, handhafva öfverinseendet,
och kontrollen öfver landtbruks-instituten, de lägre landtbruks-skolorna cell
mejeriskolorna, samt inhemta alla nödiga upplysningar om inrättningarnes tillstånd
och de till deras förbättrande erforderliga åtgärder, hvarjemte landtbruksingeniörerne
och öfriga för landtbruket kringresande undervisare särskildt äro
ställde under bemälde komités inseende. Enligt berörda Kongl. Bref eget- jemväl
komitéen att genom Civil-departementet inkomma med underdånigt förslag
till sådana förbättrade anstalter i fråga om landtbruket, hvartill komitéen kan
finna Kong]. Maj:ts särskilda bemyndigande erfordras samt att, när den derom
anmodas, gå Departements-chefen tillhanda med upplysningar och yttranden i
förekommande ärenden, som röra landtbruket eller dess binäringar, eller eljest
med föremålen för komitéens verksamhet ega gemenskap.

Något egentligt embetsverk för jordbrukets angelägenheter finnes emellertid
icke 5 Sverige, då man svårligen såsom sådant kan anse den nyss omordade
förvaltnings-komitéen, om än alltsedan Departemental-styrelsens införande år
1840 landthushållningen med dertill hörande frågor lyder under Kongl Civildepartementet.
Jemlikt Kong!. Stadgan den 16 Maj 1840 höra emellertid under
Statsrådet och Chefen för berörda Departement icke blott de ärenden, som i
andra länder, der en särskild inrikes-minister finnes, plåga hänföras under denne,
utan jemväl jordbruk, bergsbruk, handel, sjöfart, fabriker, handtverkeri^- och alla
andra näringar, äfvensom alla allmänna arbeten och kommunikations-anstalter (med

88 Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

undantag af post- och telegraf-inrättningarne). Att i en tid, då såväl industrien
som kommunikationsväsendet med rastlös fart sträfva framåt och i alla riktningar
bana sig nya vägar, och då jemväl det kommunala lifvet alltmer utvecklas, samt
organiseringen såväl häraf som af alla de förhållanden, hvilka röra hvad man af
gammalt benämnt “politi kräfva en oaflåtlig uppmärksamhet, lärer det icke
kunna förnekas, att den börda, som åligger nämnde Departements-chef, måste
blifva med hvarje dag svårare, och säkerligen innan kort måste vexa äfven
den största arbetsförmåga öfver hufvudet. Också har vid 1856—1858 års
riksdag Regeringen sjelf, med afseende jemväl å den ständiga tillvexten af
ärendenas mängd i Civil-departementet, förordat upprättandet af ett särskildt
Departement för allmänna arbeten och kommunikations-anstalter, men detta förslag
blef icke af Rikets Ständer antaget. Under sådana förhållanden, då så
mångfaldiga andra olikartade ämnen tillhöra samma Departements-chefs behandling,
vill det synas Utskottet, som om jordbrukets angelägenheter svårligen kunna
af Regeringen öfvervakas med all den uppmärksamhet, som måhända under andra
omständigheter vore möjlig. Dertill kommer att, oaktadt jordbrukets angelägenheter
i allmänhet tillhöra Civil-departementet, vissa frågor, som åtminstone
ligga jordbruket mycket nära, handläggas af andra Departement. Så t. ex. lyder
veterinär-väsendet under Ecklesiastik-departementet, frågor rörande skogshushållningen
och jagtväsende! under Finans-departementet, hvarjemte torde böra nämnas,
att det under sistnämnda Departement hörande Kammar-kollegium jemväl har till
åliggande, att med uppmärksamhet följa alla de förhållanden, deri den kamerala och
ekonomiska lagstiftningen anses kunna för landtmanna-näringarnes uppkomst eller
förkofran lägga hinder, samt till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt förslag härutinnan.
Tvifvelsutan vore det i jordbrukets intresse, att alla dithörande frågor,
med allt hvad som dermed står i närmaste samband, äfven vore hos en och
samma myndighet koncentrerade, hvarigenom största möjliga enhet, kraft och
konseqvens i dessa ärendens behandling skulle kunna motses. Huruvida ett särskildt
Stats-departement för landthushållningen och dermed sammanhängande
frågor skulle för närvarande anses af behofvet påkalladt, tror Utskottet sig icke
med någon säkerhet kunna afgöra; tilläfventyrs kan också samma mål vinnas
genom upprättande under det Departement, dit jordbrukets angelägenheter hittills
i allmänhet hänförts af ett särskildt centralt embetsverk, vare sig en Kong].
Styrelse eller en omedelbart under Departementet lydande byrå.

I främmande länder är med afseende å förvaltningen af jordbruksärenden
förhållandena mycket olika. I Norge höra dylika frågor till Departementet för det
inre, hvilket derstädes har ungefär samma omfattning som Civil-departementet hos
oss, men med ytterligare tillägg af medicinalväsendet; någon särskild byrå för
jordbruket finnes der icke. I Danmark är Inrikes-ministeriet fördeladt på tvänne
Departement, deraf det ena omfattar dels s. k. allmänna riksdagsärenden, dels
ärenden rörande naturalisationer, inqvarteringsväsendet, kommunalförhållandena,

fattig -

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelågenheter Utlåtande N:o 3. 89

fattigvården, handel, patenter, handtverkeri, qvarnar och fabriker, gästgifverier
och krogar, boktryckeriers anläggande, understöd till industrien och rörande Grönland,
dels med ett särskildt s. k. Landvaesens-kontor — jordbruket, fiskerierna,
först- och jagtärenden, stuterier, veterinärväsendet, räddningsväsendet samt
undervisningsverken för landtmannanäringarne och veterinärskolan; under det andra
departementet höra frågor rörande allmänna arbeten, vägar, Kongl. parker
och trädgårdar (haver), civillistan samt matrikelärenden. Preussen har en särskild
minister ensamt för jordbruket. I Sachsen hänföras jordbrukets angelägenheter
jemte handel och öfriga näringar under inrikes-ministerium. I Wiivternberg finnes
för jordbruket eu särskild centralbyrå under inrikes-departementet. I Baden
lyder jordbruket med öfriga näringar, allmänna arbeten, jernvägar, post- och
telegrafväsendet under handels-ministern. I Bayern utöfvar ministern för “handel
och allmänna arbeten “ älven chefskapet för jordbrukets angelägenheter. Österrike
har en särskild minister för “handel och politisk ekonomi", derunder — utom
näringarne — jemväl allmänna arbeten, samt post- och telegrafväsendet sortera.
I England har Board of Trade, hvars president är såsom handelsminister medlem
af kabinettet, befattning jemväl med jordbruket såväl som med jernvägarne.
I Nederländerna vårdas jordbrukets angelägenheter af ministern för inländska
ärenden, som i detta land har en ännu vidsträcktare verkningskrets än hos oss
eller i Norge. I Belgien tillhöra inrikes-ministerium frågor rörande jordbruket,
industrien och allmänna undervisningen, och lyder derunder en särskild generaldirektion
för jordbruk och industri. I Frankrike handläggas jordbrukets ärenden
af en “Direction de 1 agriculture“, lydande under ministern för “jordbruk, handel
och allmänna arbeten“. Bland Italiens ministrar är en för “handel, industri
och jordbruk . Bland Spaniens en för “allmänt välstånd''1 (fomento), hvarunder
lyda allmänna arbeten, allmänna undervisningen, jordbruk, handel och annan industri,
med en särskild general-direktion för jordbruk, industri och “sköna konster
. I Portugal hänföras jordbrukets angelägenheter under ministeriet för
“handel, näringar och allmänna arbeten", dit jemväl telegrafväsendet och den
officiela statistiken räknas. I Ryssland finnes under finans-ministeriet ett departement
för industri och handel, samt under ministeriet för domänerna ett departement
för jordbruket och ett dito för skogarne; för Finland särskildt finnes
under Finska Senaten en byrå för jordbruket och allmänna arbeten. I Turkiet
slutligen lyder jordbruket under samma minister som handel och allmänna
arbetena.

Af denna korta framställning visar sig, huruledes i flertalet af Europas
öfriga stater antingen en minister för jordbruket ensamt (såsom i Preussen) eller
i förening med öfriga näringar och ofta äfven med allmänna arbeten är inrättad,
skiljd från den egentliga inrikes-ministéren, eller ock en särskild central-styrelse

Bill. till Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. 1 Afl. 3 Raft.

90 Särskilda Utskottets för-jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3.

under det mera omfattande ministeriet finnes för jordbrukets ärenden. Utskottet
har i det föregående uttalat sin öfvertygelse om gagneligheten af ett dylikt ordnande
af administrationen för jordbrukets angelägenheter äfven i Sverige, hvarest
jordbruket utgör landets ojemförligt vigtigaste hufvudnäring; och får på grund
deraf hemställa:

17:o

att alla jordbruket rörande angelägenheter, hvilka för närvarande
behandlas af olika departement, måtte sammanföras
under ett .enda, vare sig genom organiserande af ett särskild!
statsdepartement för jordbruket och dermed sammanhängande
ärenden, eller genom upprättande af er» centralmyndighet
för dessa angelägenheter under Chefen för Civildepartementet.

Bland de frågor, Utskottet haft att undersöka, äro många af genomgripande
art och betydelse. En del af de önskningar, Utskottet framställt, falla
helt och hållet inom den enskilda företagsamhetens område: en annan del är af
den natur, att de svårligen kunna förr än efter en längre tids förlopp vinna sin
fullbordan. Andra åter torde vara af beskaffenhet, att ju för desto heldre kunna
bringas till utförande; och då Utskottet, på sätt förut blifvit yttradt, icke ansett
sig böra nu framställa några omedelbara förslag till Riksdagens antagande, återstår
endast att hos Riksdagen vördsamt hemställa:

18:o

att Utskottets i detta betänkande uttalade åsigter och önskningar,
så framt de vinna Riksdagens godkännande, måtte i
underdånighet öfverlemnas till Kongl. Maj:t med anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte taga desamma i nådigt öfvervägande,
samt i de delar, som tarfva Riksdagens medverkan, till ett
kommande riksmöte i nåder framlägga de förslag i ena eller
andra afseendet, som han finner för det vigtiga ändamålets
ernående och fosterlandets väl lämpligt.

Stockholm den 27 April 1867.

På Utskottets vägnar:

C. von Sclnvcrin.

Särskilda Utskottets för jordbrukets angelägenheter Utlåtande N:o 3. 91

Tillägg.

Sedan från Kongl. Generaltullstyrelsens Revisionskontor officiel uppgifter
erhållits rörande importen och exporten af landtmannavaror år 1866, men dessa
uppgifter i vissa delar äro skiljaktiga från dem, som här ofvan blifvit lemnade
efter de för nämnda år approximativt uppgjorda beräkningar, får Utskottet, till
rättelse och komplettering i denna de], meddela följande tabellariska sammandrag:


		År	1866.
		Import.	Export.
Spanmål:
Omalen :
Hvete ...........		112,185	221,821
Råg ............		1,360,156	174,090
Hafre............		28,603	10,143,900
Korn och malt ......		103,650	1,636,110
Arter och bönor......		21,041	21,525
Andra slag ........		8,009	26,978
	Summa	1,633,644	12,224,424
Malen:
Gryn...........		1,247	1,652
Mjöl, Hvete-.......		186,351	10,934
Råg-........		175,515	6,781
Andra slag.....		10,748	276
Ost...............		8,514	631
Smör..............		23,845	8,684
Fläsk .............		15,281	6,788
Kött..............		6,747	2,833
Kreatur, Hästar........		524	1,629
Nötkreatur......		2	14,568
Får..........		—	8,777
Svin.........		529	8,722