Sanni)ansatt, midia lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5 (Utlåtande 1932:L2uju5 l2uju)

Sanni)ansatt, midia lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5.

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli deli 13 maj 1932 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition örn ändrad
lydelse av mom. 10 :o i gällande grunder för förvaltningen
av kronans jordbruksdomäner, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en elen 29 februari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr
126, vilken hänvisats till jordbruksutskottet, Ilar Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden,
föreslagit riksdagen att godkänna följande förslag till

Kungörelse

om ändrad lydelse av moni. 10:0 kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52)
angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jord bruksdomäner.

Härigenom förordnas, att morn. 10:o kungörelsen den 4 juni 1908 angående
förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
skall erhålla följande ändrade lydelse:

10:o. Arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften i penningar och till
hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,
att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i
markegångstaxan. För fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom
hänföra, må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar
eller helt i persedlar. Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas
vid särskild uppbördsstämma å någon av Kungl. Majlis befallningsliavande
bestämd dag närmast föro den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret
utlöper.

Donna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932. I avseende å arrendeupplåtelse,
som skett före nämnda dag, må domänstyrelsen, där de kontraherado
arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden, finnas
för arrendatorn tyngande och det på grund härav kan antagas möta
svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt

Biliana lill riksdagens protokoll 1932. sand. .1 avd. i höft. (Nr :>.)

2 Sammansatt ändra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5.

då skäl därtill för övrigt äro, efter framställning av arrendatorn för tiden
från och med löpande arrendeår medgiva sådan ändring i arrendevillkoren,
att hälften av den avtalade arrendeavgiften efter priserna i
litt. A i länets markegångstaxa det år avtalet slutits omräknas i en eller
flera markegångspersedlar, att lösas med penningar efter senast fastställda
pris enligt litt. A i markegångstaxan.

Därjämte har till jordbruksutskottet överlämnats följande i anledning
av propositionen inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 324 inom
första kammaren av herr Gustafson, Fritiof, den därmed likalydande motionen
nr 478 inom andra kammaren av herr Nordkvist samt motionen
nr 446 inom sistnämnda kammare av herrar Björk i Tryde och Björklund.

I de likalydande motionerna 1:324 och 11:478 hemställes, att riksdagen
med godkännande av Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av mom.
10:o i gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
ville vid angivande av de grunder, efter vilka den föreslagna författningsändringen
skall tillämpas, godkänna i motionerna framförda synpunkter
och förslag samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att domänstyrelsen vid beviljandet av uppskov med erläggandet
av arrendeavgifter bemyndigas under uppskovstiden fastställa räntesatsen
å förfallna arrendebelopp till fyra procent.

I motionen II: 446 hemställes, att riksdagen — jämte det att riksdagen
bifaller propositionen — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t göra ett uttalande
av i huvudsak följande innehåll: »Riksdagen har vid behandlingen
av förevarande proposition beaktat, att den lindring i arrendevillkoren,
som enligt de däri föreslagna bestämmelserna rörande ikraftträdandet
av de ändrade grunderna för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
kan komma vederbörande arrendatorer till del i fråga örn arrenden,
som ingåtts före sagda ikraftträdande den 1 juli 1932, icke utan
riksdagens särskilda medgivande torde kunna utsträckas till andra än
domänverkets arrendatorer. Emellertid föreligga uppenbarligen även
beträffande andra grupper av kronoarrendatorer, exempelvis arrendatorer
av försvarsväsendets jordbruksfastigheter, enahanda skäl till lind
ring i förekommande fall av för dem gällande arrendevillkor. Med hänsyn
till, att för sistherörda kategorier kronoarrendatorer det för domänverkets
arrendatorer beslutade sättet för lindringens utgående i regel
icke torde kunna tillämpas och i avsaknad av material för utarbetandet
av närmare bestämda grunder härvidlag, har riksdagen ansett sig böra
bemyndiga Kungl. Majit att, under i huvudsak samma förutsättningar,
som skola gälla för domänverkets arrendatorer, meddela även andra arrendatorer
av kronans jordbruksfastigheter lindring i avtalade arrendevillkor
på sätt kan befinnas lämpligt och skäligt.»

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5. 3

Till jordbruksutskottet har jämväl överlämnats följande inom riksdagen
under ordinarie motionstiden väckta motioner, nämligen nr 97 inom
torsta kammaren av herr Löfvander m. fl. om rätt för kronoarrendatorer
att erhålla ny arrendeuppskattning, den därmed likalydande motionen nr
144 inom andra kammaren av herrar Jonsson i Bisinge och Johanson i
Hallagården samt motionen nr 285 inom sistnämnda kammare av herr
Magnusson i Kalmar m. fl. angående arrendelindring för vissa arrendatorer
av kronoegendomar.

I de likalydande motionerna 1:97 och 11:144 hemställes, att riksdagen
mätte besluta, att arrendatorer å kronans jordbruksdomäner må efter ansökan
hos länsstyrelsen medgivas rätt till ny arrendeuppskattning å sina
arrenderade egendomar.

I motionen 11:285 hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville, efter verkställd utredning, skyndsamt
för riksdagen framlägga förslag till åtgärder, ägnade att bereda
arrendelindring ej mindre åt arrendatorer av kronoegendomar, vilkas
kontrakt grunda sig på under åren 1917—1921 verkställda uppskattningar
och som genom senare överlåtelse än i 1926 års kungörelse angående
allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer
av kronans jordbruksdomäner angives övertagit sina arrenden på villkor,
vilka kunna antagas hava försatt dem i svårigheter att fullgöra ingångna
förpliktelser, än även åt övriga arrendatorer av sådana egendomar,
vilka övertagit sina arrendekontrakt på villkor, som kunna antagas
hava försatt dem i svårigheter att fullgöra ingångna förpliktelser.

Efter överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet
hava förevarande proposition oell motioner hänskjutits till behandling
av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott. Propositionen och
motionerna hava därvid behandlats i ett sammanhang.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för dem icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen; och får utskottet i fråga
örn vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Kronans jordbruksdomäner förvaltas enligt av riksdagen antagna grunder.
Nu gällande förvaltningsgrunder äro intagna i kungörelsen den 4
juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner med däri genom kungörelserna nr 510/1926 och
177/1929 gjorda ändringar. I mom. 6:o av ifrågavarande grunder stadgas,
bland annat, att då utarrendering förestår av kronan tillhörig jordbruksegendom,
förslag skall, efter noggrann undersökning av alla egendomens
förhållanden, uppgöras rörande sättet för egendomens utarrende -

Givna bestämmelser.

Kungörelsen
den 4 juni
1908 ang. förändrade
grunder
för förvaltningen
av
kronans jordbruksdomäner.

Kungörelsen
den 18 juni
1926 ang. allmänna
grunder
för lindring i
arrendevillkoren
för
vissa arrendatorer.

Bestämmelser
om anstånd
nied arrende
och om dröjs
målsränta.

4 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5.

ring, de närmare arrendevillkoren och den arrendeavgift, emot vilken
egendomen kan anses skäligen böra upplåtas. Förslaget skall efter domänstyrelsens
förordnande upprättas av en uppskattningsnämnd, bestående av
domänintendenten i länet eller, där sådan ej finnes anställd, annan, som
domänstyrelsen därtill förordnar, tillika ordförande, jämte två i lantbruksoch
affärsförhållanden kunniga män, vilka utses, den ene av landstinget
och den andre av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Förslaget
skall insändas till domänstyrelsen, som jämlikt mom. 7:o i förvaltningsgrunderna
fastställer arrendevillkoren. Mom. Ilbo i förvaltningsgrunderna
har följande lydelse: »Arrendeavgiften skall alltid vara utsatt
i penningar, att för varje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma
å någon av Konungens befallningskavande bestämd dag närmast före
den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper». I mom. 26:o meddelas
vissa bestämmelser örn den säkerhet, arrendator har att ställa för fullgörande
av arrendevillkoren, innebärande i huvudsak, att dylik säkerhet
i regel skall utgöras av borgen av minst två personer.

Jämlikt bestämmelserna i den med riksdagen utfärdade kungörelsen
den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner kunde
arrendator medgivas lindring i arrendevillkoren genom nedsättning i arrendeavgiften
med högst en tredjedel, dock ej för tid som förflutit före
arrendeåret 1926—1927. För att dylik lindring skulle kunna medgivas,
förutsattes, att arrendeavtalet slutits under något av åren 1917—1921, att
den 14 mars 1926 av arrendetiden återstode minst tre år, att de kontraherade
arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden, befunnes
oskäligt tyngande och arrendatorn på grund därav kunde befaras bliva
urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, samt att arrendatorn
gjort vad av honom skäligen kunde påfordras för hållande av den
arrenderade fastigheten i god hävd. Nedsättning kunde ej medgivas för
längre tid än fem år i sänder. Ansökning örn lindring i arrendevillkoren
skulle ingivas till vederbörande länsstyrelse före utgången av år
1926; dock att, sedan sådan lindring en gång medgivits, ansökning örn
fortsatt åtnjutande av dylik förmån skulle ingivas inom tid, som av Konungen
bestämdes. Länsstyrelsen skulle, där sådant för åstadkommande
av nödig utredning prövades erforderligt, föranstalta örn ny arrendeuppskattning,
så snart sådan lämpligen kunde ske. Kostnaden därför skulle
gäldas av arrendatorn. Ansökning örn lindring skulle prövas och avgöras
av domänstyrelsen. I enlighet nied hithörande bestämmelser Ilar, enligt
vad domänstyrelsen meddelat, lindring medgivits i sammanlagt 15
fall.

Vid upprepade tillfällen har Kungl. Majit bemyndigat domänstyrelsen
att under vissa villkor i avseende å räntebetalning och säkerhet bevilja
anstånd med erläggande av arrendeavgifter för utarrenderade kronoegendomar.
Senast har Kungl. Majit sålunda den 22 januari 1932 bemyndigat

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5.

domänstyrelsen att bevilja anstånd till av styrelsen bestämd dag, dock ej
längre än till den 1 november 1932, med betalning av högst hälften av
ander samma år förfallande arrendeavgifter för utarrenderade kronodomäner,
under villkor att arrendator å belopp, som icke inom kontraktsenlig
tid gnidits, erlägger ränta från för fallodagen, tills full betalning
sker, ävensom för betalningens behöriga fullgörande till såväl resterande
arrendeavgäld som ränta därå ställer till vederhäftigheten styrkt borgen
eller annan säkerhet, som av domänstyrelsen godkännes. Enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 31 mars 1932 skall räntan därvid beräknas efter fem
procent för år.

Ett flertal kronoarrendatorer hava gjort framställningar örn lindring i
gällande arrendevillkor, däri i huvudsak hemställts örn nedsättning av
utgående arrendeavgifter eller örn ny arrendevärdering. Efter remiss har
domänstyrelsen avgivit utlåtande i frågan. Styrelsens utlåtande utmynnar
dels i förslag till ändrad lydelse av mom. 10:o i 1908 års grunder för
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, dels ock i förslag örn bemyndigande
för domänstyrelsen att medgiva lindring i arrendevillkoren
för arrendatorer av kronans jordbruksdomäner. Styrelsen har tillika överlämnat
från vederbörande domänintendenter och länsstyrelser i ärendet
erhållna yttranden ävensom åtskilliga direkt till domänstyrelsen inkomna
framställningar örn arrendelindring. Statskontoret har avgivit yttrande
över domänstyrelsens förslag.

I anslutning till vad redan gäller i avseende å ecklesiastika löneboställen,
som äro avsedda för jordbruk, föreslås genom propositionen sådan
ändring av mom. 10:o i kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, att arrendeavgifterna
för dessa hädanefter skola utsättas till hälften i penningar och
till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i vederbörande
läns markegångstaxa, att lösas med penningar efter senast fastställda
pris enligt litt. A i markegångstaxa!. Förslaget gäller sådan jord, som
förvaltas under inseende av domänstyrelsen enligt nämnda kungörelse, och
avser arrendeupplåtelser, som ske efter ingången av den 1 juli 1932.

Med avseende å arrendeupplåtelser av samma slags jord, vilka skett
före sistnämnda dag, föreslås genom propositionen, att domänstyrelsen
bemyndigas medgiva lindring i arrendevillkoren på så sätt, att arrendeavgift,
tidigast från och med arrendeåret 1932—1933, nedsättes intill det
belopp, som uppkommer vid en omräkning av den i kontraktet bestämda
arrendeavgiften sålunda, att hälften av avgiften förvandlas till markegångspersedlar
till myckenhet enligt priserna i litt. A i markegångstaxa!!
det år, utarrenderingen skedde, att för återstående arrendeår lösas nied
penningar efter senast fastställda pris enligt lill. A i markegångstaxa!!.
För att sådant medgivande skall kunna lämnas, förutsattes, att de kontin -

Propositionens
tillkomst.

Innehållet av
det genom
propositionen
framlagda
förslaget.

Motionerna.

6 Sammansatt andra Jari- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5.

herade arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden, finnas för
arrendatorn tyngande och det på grund härav kan antagas möta svårigheter
för denne att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt att skäl
till medgivandet för övrigt äro för handen. Dessa bestämmelser örn medgivande
av lindring i gällande arrendevillkor inrymmas i övergångsbestämmelsen
till den föreslagna kungörelsen örn ändrad lydelse av mom.
10:o i 1908 års författning.

I propositionen angivas vissa grundregler, avsedda att tillämpas av domänstyrelsen
vid dess bedömande huruvida i förekommande fall lindring
i arrendevillkoren skall medgivas. Sålunda uttalas i propositionen, att
för medgivande av arrendelindring bör fordras, att arrendatorn gjort vad
av honom skäligen kan påfordras för hållande av den arrenderade fastigheten
i god hävd. Lindring bör vidare som regel icke medgivas med mindre
av arrendetiden återstå minst tre år. Då skäl därtill äro, böra dock undantag
från denna regel få förekomma. Där lindring i arrendevillkoren
redan åtnjutes jämlikt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 18
juni 1926, bör omräkning av arrendeavgiften icke få ske.'' Därest det belopp,
varmed sammanlagda arrendet efter omräkningen understiger den fastställda
arrendeavgiften, utgör mindre än fem procent av sistnämnda avgift,
bör lindring som regel icke medgivas. För erhållande av lindring
i arrendevillkoren bör arrendatorn förbinda sig att för återstående arrendetiden
utgöra hälften av arrendeavgiften i de vid omräkningen använda
persedlarna, att lösas med penningar efter senast fastställda pris
enligt litt. A i markegångstaxan. Medgivande till sådan ändring av arrendeavtalet
bör ej ske, såframt icke arrendatorns löftesmän härtill lämnat
sitt samtycke. Vad nu sagts örn arrendator bör äga tillämpning jämväl
å arrendators stärbhusdelägare och löftesman, vilken själv övertagit
arrendet, ävensom å annan, som med vederbörligt godkännande fått arrendet
på sig överlåtet, men bör däremot icke gälla i fråga örn arrendators
konkursborgenärer eller annan hans löftesman, än nyss sagts. Ansökan
örn arrendelindring bör kunna få ingivas när som helst under den återstående
arrendetiden.

I motionerna har ingen erinran gjorts mot propositionen i vad därigenom
föreslås ändring av grunderna för framtida utarrendering av kronans
jordbruksfastigheter. Däremot hava motionärerna framställt från propositionen
avvikande förslag i fråga örn lindring i arrendevillkoren åt arrendatorer
enligt bestående avtal.

I motionen 11:446 hemställes, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Maj:t att, under i huvudsak samma förutsättningar som skola gälla för
domänverkets arrendatorer, meddela lindring i avtalade arrendevillkor åt
även andra arrendatorer av kronans jordbruksfastigheter än dem i propositionen
avses. Som exempel på arrendatorer, till vilka enligt motionen

Sammansatt andra Jag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5. 7

möjligheten att erhålla arrendelindring bör utsträckas, nämnas särskilt
arrendatorer av försvarsväsendets jordbruksfastigheter.

Beträffande förutsättningarna i övrigt för erhållande av arrendelindring
hemställes i de likalydande motionerna I: 324 och II: 478, att vissa av
de enligt propositionen fordrade förutsättningarna för arrendelindring
måtte uppgivas. I motionerna föreslås sålunda, att arrendelindring skall
få åtnjutas, även örn vederbörande arrendator har mindre än tre år kvar
av arrendetiden eller han redan åtnjuter lindring i villkoren enligt 1926
års kungörelse eller den lindring, han enligt propositionen skulle erhålla,
skulle uppgå till mindre än fem procent av den fastställda arrendeavgiften.

I fråga örn den sakliga innebörden av de ifrågasatta arrendelindringarna
liemställes i motionerna I: 324 och II: 478, att i de fall, där en omräkning
av arrendet efter de i propositionen angivna grunderna icke skulle giva
den lindring i arrendeavgiften som tidsförhållandena otvetydigt betinga,
arrendatorn på därom gjord ansökan och sedan det vid prövning befunnits,
att arrendeavgiften är särskilt betungande, måtte kunna beviljas omvärdering
av arrendeavgiften. I de likalydande motionerna 1:97 och 11:144
hemställes även, att arrendator måtte efter ansökan hos länsstyrelsen medgivas
rätt till ny arrendeuppskattning. Hemställan örn arrendelindring
åt vissa grupper av kronoarrendatorer, utan yrkande beträffande arrendelindringens
närmare beskaffenhet, framställes i motionen 11:285.

I motionerna 1:324 och 11:478 hemställes även, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att domänstyrelsen vid beviljandet av
uppskov med erläggandet av arrendeavgifter bemyndigas fastställa räntesatsen
å förfallna arrendebelopp under uppskovstiden till fyra procent.

Vad först angår det genom propositionen framlagda förslaget, att arrendeavgifterna
för kronans jordbruksdomäner i kontrakt som avslutas efter
ingången av den 1 juli 1932 skola utsättas till hälften i penningar och till
hälften i en eller flera persedlar att lösas enligt markegång, får utskottet
förorda, att en dylik ändring i grunderna för arrendenas bestämmande
vidtages. I enlighet med vad domänstyrelsen i sitt yttrande framhållit,
mäste, såsom konjunkturerna under de två sista årtiondena gestaltat sig,
arrendenas bestämmande till någon del i naturapersedlar medföra fördelar
såväl ur jordägarens som ur arrendatorns synpunkt. Jämlikt mom.
9:o i 1908 års kungörelse angående förändrade grunder för förvaltningen
av kronans jordbruksdomäner torde domänstyrelsen även efter förslagets
genomförande vara oförhindrad att vid utarrendering av jordbruksegendom
på kortare tid jin tjugu år bestämma arrendet helt i penningar.

Beträffande frågan örn lindring i bestående arrendevillkor för kronoarrendatorer
anser utskottet, att under de nu rådande tryckta ekonomiska
förhållandena på jordbrukets område i viss omfattning bör öppnas möjlighet
för de ifrågavarande arrendatorerna att erhålla arrendelindring.

Utskottet.

8 Sammansatt andra loij- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 6.

Det sätt, på vilket sådan arrendelindring enligt propositionen skall kunna
ilga ruin, synes utskottet oek i stort sett vara ändamålsenligt.

Med hänsyn till det anförda vill utskottet tillstyrka riksdagen att godkänna
det genom propositionen framlagda förslaget till kungörelse örn
ändrad lydelse av mom. Hirn kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner.

Den föreslagna kungörelsen gäller endast sådan jord, som förvaltas under
inseende av domänstyrelsen enligt 1908 års författning. Såsom i motionen
11:446 framhålles torde emellertid enahanda skäl för arrendelindring
kunna föreligga beträffande andra av kronans jordbruksfastigheter.
Utskottet tillåter sig därför hemställa, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Majit att i den mån beträffande annan kronojord föreligga förhållanden
av samma art som de, vilka råda med avseende å det slag av
fastigheter propositionen gäller, meddela bestämmelser örn arrendelindring
under i huvudsak enahanda förutsättningar som de, vilka skola gälla
för de i propositionen avsedda fastigheterna.

De grundregler, vilka domänstyrelsen enligt propositionen bör tillämpa
vid prövning, huruvida i varje särskilt fall arrendelindring skall medgivas,
synas utskottet böra i vissa avseenden underkastas någon jämkning.
I propositionen har uppställts som regel, att lindring icke skall medgivas
med mindre av arrendetiden återstå minst tre år. Utskottet förbiser visserligen
icke, att en fordran på viss minimitid synes böra uppställas, men
utskottet har likväl kommit till den uppfattningen, att den i propositionen
angivna tidrymden torde kunna minskas. Utskottet anser även,
att den omständigheten, att en arrendator åtnjuter nedsättning av arrendet
enligt 1926 års i förestående redogörelse omtalade kungörelse, icke bör
utesluta, att han, örn förutsättningar därför i övrigt föreligga, i stället
får tillgodonjuta den genom propositionen föreslagna omräkningen av
arrendeavgiften. Därvid bör till grund för omräkningen läggas arrendeavgiftens
ursprungliga och icke dess enligt 1926 års kungörelse nedsatta
belopp. Vidare kan utskottet icke heller finna bärande skäl föreligga för
att i enlighet med propositionen från möjlighet till arrendelindring utesluta
arrendators konkursborgenärer, som övertagit arrendet.

Såvitt för närvarande kan bedömas, torde det genom propositionen framlagda
förslaget i allmänhet få anses bereda vederbörande arrendatorer
tillräckligt stora arrendelindringar. Det kail emellertid undantagsvis
förekomma fall, i vilka en omräkning av arrendet efter de i propositionen
angivna grunderna icke skulle giva den lindring i arrendevillkoren, som
ändrade ekonomiska förhållanden otvetydigt måste anses påkalla. Enligt
utskottets mening bör i sådana fall omvärdering av arrendeavgiften kunna
äga rum efter ansökan av arrendatorn och företagen prövning av åtgärdens
behövlighet. Utskottet tillåter sig därför hemställa, att riksdagen
ville bemyndiga Kungl. Majit att, i den män förhållandena därtill giva

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5. 9

anledning, meddela bestämmelser örn sådan omvärdering under nu angivna
förutsättningar.

Det i motionerna I: 324 och II: 478 framställda förslaget, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att viss räntesats måtte fastställas
för de fall, i vilka uppskov med arrendeavgiftens erläggande beviljas,
anser sig utskottet icke böra förorda. Utskottet förutsätter, att
dröjsmålsräntan hålles så låg som det allmänna ränteläget vid varje tidpunkt
medgiver.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte godkänna det genom förevarande
proposition framlagda förslaget till kungörelse
örn ändrad lydelse av mom. 10:o kungörelsen den
4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner;

B) att riksdagen, med anledning av förevarande
proposition, måtte bemyndiga Kungl. Majit att även
beträffande annan kronans jord än sådan, som i propositionen
avses, meddela bestämmelser örn arrendelindringar
under de förutsättningar, som utskottet i
sitt utlåtande angivit;

C) att riksdagen, med anledning av förevarande
proposition, måtte uttala, att enligt riksdagens mening
vid prövningen i förekommande fall av frågan, huruvida
arrendelindring bör medgivas, bör iakttagas vad
utskottet i sitt utlåtande anfört;

D) att riksdagen, med anledning av förevarande
proposition, måtte bemyndiga Kungl. Majit att meddela
bestämmelser angående omvärdering av arrendeavgift
i den utsträckning och under de förutsättningar,
som utskottet i sitt utlåtande angivit;

E) att de likalydande motionerna 1:324 och 11:478,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd;

F) att motionen 11:446 måtte anses besvarad genom
vad utskottet ovan hemställt;

G) att de likalydande motionerna 1:97 och 11:144
måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt;
samt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. b höft. (Nr 5.)

10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 5.

H) att motionen 11:285 måtte anses besvarad genom
vad utskottet ovan hemställt.

Stockholm den 18 maj 1932.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

frän andra lagutskottet: herrar Westman, Linder, Magnusson i Kalmar, Hage, Tamm,
Granström och Skoglund;

fran jordbruksutskottet: herrar Sederholm, Elof B. Andersson, Bengtsson i Kullen,
Norman, Halvarsson, Mänsson i Erlandsro och Andersson i Tungelsta.

321525. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.