Sammansätta Stois- och Lag Utskottets Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1875:Sulu4 sulu)

Sammansätta Stois- och Lag Utskottets Utlåtande N:o 4.

Nso 4.

Ant. till Biksd. Kansli den 15 Maj 1875, kl. lö f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt mation dels derom, att arbetare vid
jernvägsbgggnader måtte ställas under krigslagarne in. in.
och dels om beviljande af ett särskild förslagsanslag till
bestridande af de kostnader, som af berörda anordning
blefve en följd.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 132) har Herr J.
A. Åstrand last Riksdagens uppmärksamhet derpå, att de vidsträckta jernvägsbyggnader,
som i värt land för närvarande bedrifvas, i afseende å jernvägsarbetarnes
ställning hade en skuggsida af beskaffenhet att ej längre böra
lemnäs obeaktad.

Både vid statens och enskilda jernvägsbygguader lemnades nemligen
arbctarne utom arbetet nästan utan all tillsyn och omvårdnad. Sammandragne
från vidt skilda trakter, ofta långt från det egna hemmet, utan annat
stöd än det tillfälliga och ovissa af lika illa lottade kamrater, finge de, bäst
de kunde, under arbetstiden söka förskaffa sig husrum och kost, hvilkas dåliga
beskaffenhet ledde till ett omättligt förtärande af starka drycker, och
detta åter till utsväfningar och brott mot den allmänna ordningen, så att den
ort, inom hvilken ett jernvägsarbete påginge, vore i vissa hänseenden försatt
i ett slags rättslöshetstillstånd och knappast någon dag förginge, utan att
ortbefolkningen eller resande på ett eller annat sätt af jernvägsarbetare förnärmades.
Finge det på detta sätt ohejdadt fortgå, tillskyndades derigenom
Bill. till Ililcsd. Prot. 1875. 4 Samt. 2 Afä. 4 Höft. 1

Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

vår arbetarebefolkning, som dock vore nationens kärna, samt med detsamma
hela vårt land eu oberäknelig skada. Men skulle den, som redan skett, i
i någon mån repareras, och dess återupprepande i framtiden förebyggas, måste
kraftiga åtgärder vidtagas, åsyftande ej blott att bereda arbetarne sunda och
ändamålsenliga bostäder, hvarför uppförande af baracker på flera ställen ej
kunde undvikas, samt att förskaffa dem stark och närande föda genom upprättande
af marketentericr, så belägna, att de utan svårighet af de olika
arbetslagen kunde besökas, utan jemväl att bland dem uppehålla disciplin,
hvilken säkrast vunnes genom att ställa arbetarne under krigsartiklarne och
förse dem med befäl från indelta arméen.

Genom dessa och flora af motionären föreslagna, här nedan omförmälda
åtgärder skulle jernvägsarbetena blifva till dubbel välsignelse för vårt land,
ej minst genom den mängd af duglige och kunnige arbetare, Indika på detta
sätt uppfostrades. Om kostnaderna härför äfven icke blefve så obetydliga,
voro dessa penningar dock väl använda, och Riksdagens beslut i denna riktning
komme öfver allt i landet att helsas med sann tillfredsställelse, icke
minst af de ordentlige arbetarne.

Med stöd häraf har motionären hemstält, att Riksdagen för sin del
ville besluta:

1:«) att i underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes förordna, att arbetarne vid samtliga våra jern vägsbyggnader,
så väl statens som enskilda bolags, under den tid de der hafva anställning,
ställas under krigsartiklarne samt förses med befäl af från indelta arméen
kommenderade officerare och underbefäl; att åt dem beredas sunda och efter
årstiden lämpade bostäder, samt att tillräckligt antal goda och med hänsyn
till arbetet väl belägna marketentericr för deras räkning upprättas;

att undervisning dem meddelas, obligatorisk för de arbetare, hvilka ej
fyllt 30 år, hvarje söndags eftermiddag under några timmar i skrifva, räkna,
linearteckning, exercis och gymnastik, samt att föredrag för dem anordnas
under den mörka årstidens aftnar i allmännyttiga, populära och fosterländska
ämnen;

att prester förordnas att uppehålla den allmänna gudstjensten hos den
personal, som vid jern vägsbyggnader finnes anstäld;

att aftal om arbete vid en jern vägsbyggnad i hvarje fall, der så ske
kan, ställes på någon viss längre tid, t. ex. tre eller sex månader, samt
att den arbetare, som sig väl skickar, ej må kunna under aftalade tiden
från arbetet entledigas, sä framt icke arbetets fullbordande eller närmande
dertill eller naturliga hinder för arbetets fortsättande dertill gifva
anledning.

att arbetarne, på det tillfälle till besparingar må säkrast dem beredas,

Sammansatta Stats- och, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

veckovis icke erhålla mera än hälften af intjent dagspenning samt återstoden
blott en gäng i månaden;

att ingen må till arbetare vid en jern vägsbyggnad antagas, som icke
företer och aflemna!- rent prestbetyg, som vid arbetstidens slut till sin ägare
återställes med anteckning om uppförande och förvärfva de insigter; samt

att Kong!. Maj:t måtte meddela öfrig» föreskrifter, hvilka för genomförande
af i föregående punkter föreslagna anordningar finnas erforderliga
; och

2:o) att för bestridande af de utgifter, hvilka kunde föranledas afjernvägsarbetarnes
förseende med befäl från indelta arméen, för innevarande år
på extra stat mätte beviljas ett förslagsanslag af 100,000 kronor, samt för
enahanda behof år 1870 under samma titel ett lika belopp, eller 100,000
kronor.

Sedan Stats-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit remitterad,
funnit nödigt att för dess handläggning begära sammanträde med
Lag-Utskottet, samt deputerade från begge Utskotten blifvit i enlighet med
47 § Riksdagsordningen utsedde, har det sålunda sammansatta Utskottet
tagit frågan under öfvervägande och får derom nu afgifna yttrande.

Utskottet får härvid till en början erinra derom, att en fråga af nära
likhet med den förevarande redan blifvit af denna Riksdag afgjord. Kongl.
Ma j:ts i den nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och behof gjorda
framställning om anvisande för år 1876 åt ett extra anslag af 10,000
kronor, att i de fåll, då för ändamålet nödiga medel icke enligt meddelade
föreskrifter borde från annat håll utgå, användas för beredande af religionsvård
åt arbetare, som utom sin hemort sysselsattes vid arbetsföretag inom
riket af större omfattning, blef nemligen, med bifall till Stats-Utskottets utlåtande
N:o 10 mom. 42, af Riksdagen afslagen på den grund, att religionsvård
för de vid dylika arbeten sysselsatte arbetare kunde nöjaktigt anordnas,
utan att något särskilt statsanslag derför behöfde anvisas, enär nemligen
hinder icke funnes för Kongl. Maj:t att vid beviljande af koncessioner å
dylika arbetsföretag, äfven då de utan understöd af statsmedel bedrifvas, förpligtiga
vederbörande byggnadsbolag att vidkännas de kostnader, som till
anordnande af religions- och sedlighetsvård för de vid företagen anstälde
arbetare kunde finnas behöflig».

Redan häraf skulle Utskottet finna sig förhindradt att tillstyrka bifall
till motionärens hemställan, hvilken innefattar beviljande af ett statsanslag'' tio

Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4,

gånger så stort som det, Kong!. Maj:t på grund af'' just enahanda förhållanden,
som de af motionären åberopade, äskat, men Riksdagen afslagit.

Men äfven utan afseende härå kan Utskottet ej förorda bifall till
motionen.

Nu gällande stadgande!! angående beredande af religions- och sedlighetsvärd
för den vid allmänna arbetsföretag af större omfattning anstälda personal
innefattas i Kongl. förordningen den 12 Februari 1858, som dock endast
afser sådana arbeten, Indika antingen af staten eller med bidrag af
statsmedel utföras. Denna förordning innehåller, utom föreskrifter om anteckningar
å prestbetyg samt om hållande hvarje dag af morgonbön före
arbetets början, hufvudsakligen, att om, med hänsyn till kyrkas och församlings
presterskaps aflägsenhet, den inom samma trakt samlade arbetarepersonals
talrikhet eller andra förhållanden, arbetschefen eller styrelsen finner
särskilt föranstaltande behörigt för gudstjensts hållande å arbetsstationerna,
tillfälles beredande till nattvardsgång för arbetarne in. in., och derom
icke antingen genom kontraktsprosten eller omedelbart med vederbörande
församlings presterskap öfverenskommelse kan träffas, skall på arbetschefens
eller styrelsens förslag vederbörande konsistorium antingen anställa särskild
predikant vid arbetsstation, för hvilken sådan af arbetschefen eller styrelsen
äskas, eller ock förordna någon inom orten redan anstäld prestman att,
jemte sin innehafvande befattning, detta uppdrag besörja; skolande den kostnad,
som för beredande af presterlig vård åt arbetarne kan erfordras, ersättas
af de till arbetsföretaget anslagna medel.

I afseende å de utaf staten eller med statsbidrag utförda arbeten
och om andra, helt och hållet enskilda företag lära sådana icke på allmän
lag grundade föreskrifter som de af motionären föreslagna lämpligen böra
meddelas — finnas således redan stadgande!! om religionsvård i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad motionären i sådant hänseende föreslagit, och de
rättigheter, hvilka genom desamma äro vederbörande arbetschef lemnade,
lära, rätt använda, på arbetarnes sedlighet kunna utöfva ett välgörande inflytande.
Beträffande framställningen i öfrig!, torde det ej vara Renligt att
särskild! för jern vägsanläggningar, på sätt föreslaget hlifvit, åvägabringa eu
lagstiftning, utan motsvarighet för hvarje annan arbetsindustri, som likaledes
tager stor personal i anspråk; likasom, å ena sidan, det synes Utskottet vara
ett alltför stort afsteg från vår senare lagstiftnings friare grundsatser, att
arbete vid ett jernvägsföretag skulle försätta en arbetare i en sådan undantagsställning
som att stå under krigsartiklarne samt underkastas inskränkningar
i afseende å tiden för utfående af hans intjenta dagspenning, och, å den
andra, det på staten stälda anspråket i afseende å bostäders beredande m. m.
torde vara alltför stort och ofta, vid ett arbetes hastiga framskridande från
eu ort till en annan, omöjligt att uppfylla. Det goda, som kunde blifva en

Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. 5

följd af den föreslagna undervisningen och föredragen, synes ock vara
säkrare att påräkna i den mån dessa frivilligt anlitas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det står Kongl.
Maj:t öppet att i hvarje särskild t fall i ifrågavarande hänseende meddela de
föreskrifter, som för undanrödjande af de utaf motionären anförda missförhållanden
synas lämpliga och med lag öfverensstämma, samt, beträffande
det ifrågasatta anslaget, ej den ringaste utredning förefinnes derom, i hvad
mån dess belopp motsvarar ändamålet, hemställer Utskottet,

att Herr Åstrands ifrågavarande motion ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 Maj 1875.

På Sammansatta Utskottets vägnar:

H. G. von GEGERFELT.

Herr P. Olsson har begärt få antecknadt, det han inom Utskottet yrkat,
att i motiveringen skulle starkare än som sj^ett betonas behofvet af en omsorgsfullare
religions- och sedlighetsvård om jernvägsarbetarne än den, som
bereddes genom de nu i detta afseende gällande stadgande!!.

Bilo till Rik-sd. Prat. 187:,. 4 Samt. .7 Afd. 4 [luft.