Sammansatta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1896:Sulu7 sulu)

Sammansatta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af väckta motioner rörande folkskolelärares
aflöning.

l:o.

I en inom Andra kammaren väckt motion (N:o 31) hafva herrar C.
Persson i Stallerhult och L. J. Jansson i Djursätra föreslagit:

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen derom, att åt
ordinarie lärare och lärarinna borde anskaffas sommarbete och vinterföda
för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden
derför skulle möta, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål
af visst slag i ersättning lemnas, måtte upphöra att gälla, samt att i stället
godtgörelse för ifrågavarande naturaprestation skulle under benämning »ersättning
för kofoder» utgå med 100 kronor för år, med rätt för skoldistriktet
att af statsmedel såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar af
beloppet eller 66 kronor 67 öre; dock att sådan lärare eller lärarinna,
hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet härom trådde i kraft, erhölle kofoder
in natura eller ersättning derför till högre belopp än 100 kronor för
år, måtte vara berättigad att vid sådan förmån bibehållas, hvad ersättningen
vidkomme dock ej längre än hvartill beslutet föranledde, men att skoldistriktet
äfven i dessa fall skulle ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda
statsbidrag 66 kronor 67 öre för år; samt

2:o) att för bestridande af statens andel i ofvannämnda ersättning
Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 350,000 kronor.

Till stöd för detta sitt förslag hafva motionärerna åberopat de skäl,
som framhållits uti motionen n:o 141 i Andra Kammaren vid 1892 års
Bill. till Riksd. Prut. 1896. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 7.) 1

Ang. utbytande
af
folkskolelärares
rätt
till kofoder
mot kontant
ersättning
m. m.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

riksdag samt statsutskottets tillstyrkande utlåtande i anledning af den vid
samma riksdag väckta frågan.

Förslaget att utbyta den i folkskolelärarnes aflöning ingående förmånen
af kofoder eller ersättning derför mot ett visst, för alla lärare lika
penningebelopp har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för Riksdagens
pröfning. Dervid har man visserligen å ena sidan i anledning af de olägenheter,
som med det nuvarande aflöningssättet äro förenade, erkänt önskvärdheten
af en lönereglering i det angifna syftet, men å andra sidan, då
en sådan reglering icke ansetts kunna genomföras, med mindre staten
trädde emellan, funnit den uppoffring, som härför skulle kräfvas från statsverkets
sida, vara större än som motsvarade det intresse, staten kunde
hafva i förändringens genomförande.

Utskottet, som delar denna uppfattning, anser sig på grund häraf
icke böra biträda nu föreliggande förslag, helst till stöd derför ej anförts
någon omständighet, i anledning hvaraf frågan kunde anses hafva kommit
i annat läge än vid de föregående tillfällen, då framställningar i samma
syfte af Riksdagen afslagits.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herrar C. Perssons och L. J. Janssons förevarande
motion icke må af Riksdagen bifallas.

2:o.

ng. be
jande af ett
andra ålderstillägg
åt
folkskolelärctre
m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 98) har herr E.
Hammarlund föreslagit:

Do) att Riksdagen — på det att ordinarie lärare eller lärarinna vid
folkskola, som i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under tio år, måtte
utöfver hittills faststälda löneförmåner erhålla ett andra ålderstillägg å 100
kronor, så att lönen för åtta månaders undervisning skulle utgöra minst
800 kronor jemte stadgade naturaförmåner eller ersättning derför, och på
det att ifrågavarande andra ålderstillägg måtte utgå helt och hållet af statsmedel
— måtte bevilja en höjning af förslagsanslaget till lönetillskott åt
lärare vid folkskolor och småskolor med 355,000 kronor; samt

2:o) att Riksdagen — på det att äfven det genom kongl. kungörelsen
den 5 oktober 1891 faststälda ålderstillägget å 100 kronor för sådan
ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som oförvitligt tjenstgjort

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

fem år, måtte kunna utgå helt och hållet af statsmedel och skoldistrikten
sålunda befrias från den dem för närvarande åliggande skyldigheten att
härtill bidraga med en tredjedel — måtte besluta en ytterligare höjning af
förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med
155,000 kronor.

Beträffande förslaget om beviljande af ett andra ålderstillägg till
folkskolelärarne har motionären bland annat erinrat, hurusom den svenska
folkskolelärarekårens löneförhållanden under ''senaste årtiondet varit i det
närmaste oförändrade. Sedan vid 1885 års riksdag minimilönen faststälts
till sitt nuvarande belopp, 600 kronor, hade i folkskolelärarepersonalens lönevilkor
ingen annan förbättring skett, än att det ålderstillägg å 100 kronor,
för hvilket statsbidrag med två tredjedelar från och med år 1886 kunde
erhållas och af hvilket ålderstillägg flertalet lärare på grund af församlingarnas
frivilliga beslut redan varit delaktiga, enligt beslut af 1891 års
Riksdag blifvit obligatoriskt för ordinarie lärare och lärarinna med fem års
oförvitlig tjenstgöring.

Under tiden hade deremot existensvilkoren för åtskilliga andra statens
löntagare förbättrats, och flertalet lägre tjensteman och betjente på
andra områden hade eu aflöning, som ej obetydligt öfverstege folkskolelärarnes
löneförmåner. Och dock måste erkännas, att folkskolelärarnes
arbete i de flesta fall vore lika, om icke mera betydelsefullt för fosterlandet.

Under dessa förhållanden och med hänsyn särskilt till de stigande
lefnadskostnaderna och de ökade anspråk man i våra dagar stälde på folkskolans
lärarepersonal, ansåge motionären det icke af någon kunna jäfvas,
att ett andra ålderstillägg efter tio års val vitsordad tjenstgöring skulle
vara väl på sin plats för vårt lands folkskolelärarekår.

Kostnaden för detta andra ålderstillägg anser motionären böra bestridas
helt och hållet af staten; och anföres till stöd härför: att skolutgifterna
härigenom skulle i någon mån jernnare fördelas, enär skoldistrikten
endast hade att bidraga till den för alla lika begynnelselönen; att kommunerna
skulle vinna lättnad i sina utgifter, enär de sluppe att utgöra
någon del af ålderstilläggen; att, om skoldistrikten skulle bidraga till ålderstilläggen
det skulle kunna hända, att lärare med 5 å 10 tjensteår blefve,
äfven om han vore bättre meriterad än en yngre lärare, vid tillsättandet
af en plats förbigången af en nyss från seminarium utgången opröfvad
lärare, på den grund att den förres aflöning genom skoldistriktets bidrag
till ett eller två ålderstillägg kräfde större utgifter från församlingens
sida; samt att det syntes obilligt, att, ett skoldistrikt, som antoge
lärare med 5 å 10 tjensteår, skulle belöna en tjenstgöring, som verkstälts
å annan ort.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Samma skäl talade enligt motionärens uppfattning för hans i andra
punkten af ofvanberörda förslag framstälda yrkande, att äfven det nu utgående
ålderstillägget till folkskolelärarne skulle bekostas af staten utan
bidrag af kommunen. Tidpunkten för en dylik öfverflyttning af eu del
af kommunens utgifter på staten syntes vara särdeles lämplig just nu, då
ett öfverskott funnes i statskassan.

Skilnaden mellan nuvarande bestämmelser i fråga om lön och statsbidrag
samt motionärens förslag framginge af följande sammanställning:

Enligt nu gällande
bestämmelser:

Enligt motionärens
förslag:

För lärare med

mindre än 5 tjensteår....... .

5—9 tjensteår......................

10 tjensteår och deröfver....

Lön.	Statsbidrag.	Lön.	Statsbidrag.
600	400	600	400
700	466:67	700	500
700	466:67	800	600

Statens kostnader för genomförandet af ifrågavarande förslag har
motionären beräknat på följande sätt.

Enligt motionären meddelade uppgifter hade vid 1895 års slut den
ordinarie lärarepersonalen vid rikets folkskolor uppgått till ett antal af
5,701 enligt följande fördelning:

med mindre än 5 tjensteår.................................... 1,221

t> 5—9 tjensteår................................................... 1,015

» 10 stensteår och deröfver............................... 3,465

Summa 5,701.

Då under innevarande år eu ytterligare ökning vore att emotse (hela
folkskolelärarepersonalen — inberäknadt extra ordinarierna — hade under
de senare åren ökats med 130 k 140 om året), hade i följande beräkning
de två sistnämnda kategorierna utjemnats till resp. 1,100 och 3,550.

Under denna förutsättning skulle statens kostnader utöfver de nuvarande
blifva:

a) för ett andra ålderstillägg, som skulle utgå helt och hållet af
statsmedel:

3,550 lärare ä 100 kronor............................................... 355,000 kronor

b) för statens öfvertagande af hela det nuvarande
ålderstillägget:

4,650 lärare å 33,33 kronor....,.......................................... 155,000 »

Summa 510,000 kronor.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Slutligen framhåller motionären att med lönens höjande till 800
kronor skulle enligt nu gällande pensionsreglemente följa, att lägsta delaktighetsbeloppet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning blefve höjdt från
700 till 800 kronor samt i följd deraf lägsta beloppet af hel pension för
folkskolelärare från 525 till 600 kronor och lägsta enkepensionen från 140
till 160 kronor.

En sådan förhöjning af pensionsdelaktigheten anser motionären ganska
säkert kunna genomföras, utan att härför behöfde ifrågasättas någon ökning
i statsbidraget.

Under senaste 10-årsperiod hade nemligen kapitalbehållningen i folkskolelärarnes
pensionsinrättning nära fördubblats och i enke- och pupillkassan
nära tredubblats, oaktadt pensionärernas antal under tiden högst
väsentligt stigit; och hvad särskilt anginge enke- och pupillkassan, hade
en utredning af dennas ställning gifvit vid handen, att hon redan för
några år sedan haft ett öfverskott på omkring en million kronor, beroende
derpå att antalet årligen nytillkommande pensionärer i verkligheten uppgått
till endast omkring hälften af det vid kassans upprättande beräknade
antalet. Härtill komme, att i såväl pensionsinrättningen som i enke- och
pupillkassan högre pensionsafgifter måste erläggas af delegarne vid höjning
af delaktighetsbeloppet, hvarjemte i den förstnämnda retroaktiva afgifter
uttoges i det fall, att pension utginge efter högre belopp än det, efter
hvilket afgifter erlagts.

I sammanhang med ofvan omförmälda motion har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra Kammaren af herr ./. G. O. Högstedt
från Helsingborg väckt motion (n:o 65), deri föreslagits, att Riksdagen ville
besluta tillerkänna ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka
företedde intyg om 10 års oförvitlig tjenstgöring, ett andra ålderstillägg af
100 kronor, samt att derför erforderligt belopp måtte ur statsmedel utgå
och på oi’dinarie stat från och med år 1897 uppföras.

Beträffande hvad motionären aÄfört till stöd för detta sitt förslag
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Hvad angår förslaget om ett andra ålderstillägg för ordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskolor vill utskottet icke förneka, att de nu bestämda
aflöningsförmånerna i särskilda fall kunna visa sig väl knappa; men anser
dock icke, att för hela denna personal eu löneförhöjning är af omständigheterna
påkallad. Sålunda kan utskottet icke finna annat, än att för lärarinnorna
aflöningen redan nu i allmänhet är tillräcklig och att sålunda för
dem ett andra ålderstillägg icke bör ifrågakomma. Vidare har utskottet

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

velat påpeka, att ett ej obetydligt antal folkskolelärare jemte denna tjenst
bestrida befattningar, hvarigenom de bereda, sig en biförtjenst till sådant
belopp, att vederbörande församlingar icke kunna känna sig uppfordrade
att bidraga till ett andra ålderstillägg. I anledning häraf håller utskottet
före att, derest ett andra ålderstilläg skulle införas, denna förmån icke
borde tillkomma samtliga ordinarie lärare utan i hvai-je särskildt fall göras
beroende af förhandenvarande omständigheter. Motionärerna hafva föreslagit,
att det andra ålderstillägget skulle kunna inträda efter 10 års tjenstgöring.
Enligt utskottets mening torde det dock knappast vara behöfligt,
att redan 5 år, efter det vederbörande lärare kommit i åtnjutande af det
första ålderstillägget, ny förhöjning af lönen honom beviljas, utan synes
det kunna ifrågasättas, huruvida icke härmed må anstå ytterligare en tid
af 5 år eller således till uppnådda 15 tjensteår. Hvad vidkommer förslaget
att det andra ålderstillägget skulle utgå helt och hållet af statsmedel, har
utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka att, beträffande fördelningen mellan
stat och kommun af kostnaderna för folkskolelärarnes aflöning, andra
bestämmelser skulle gälla för en del af den kontanta Jönen än de, som för
öfriga delar af samma lön äro stadgade. Särskildt synes det vara angeläget,
att till nu ifrågavarande ålderstillägg bidrag leinnas af vederbörande
kommun, då derigenom säkerhet torde vinnas, att denna löneförhöjning, i
enlighet med hvad utskottet ofvan förordat, kommer endast de lärare till
godo, hvilka verkligen äro i behof och förtjente deraf.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att utskottet endast med
väsentliga begränsningar kan biträda förslaget om ett andra ålderstillägg
för folkskolelärare; och då beträffande de förhållanden, som för bedömande
af denna fråga äro af betydelse, närmare utredning synes erfordras ej
mindre i de afseende!), som ofvan af utskottet blifvit antydda, än äfven
angående den inverkan, som införandet af eu sådan löneförhöjning kan
komma att utöfva på folkskolelärarnes pensionsinrättningar, samt det ökade
anslag, som deraf påkallas, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka,
att Riksdagen nu beviljar det nyi ålderstillägg, som satts i fråga. Med
afseende å det behof, som i särskilda fall förefinnes för en förbättring af
de ordinarie folkskolelärarnes aflöning, anser utskottet emellertid, att Riksdagen
bör hos Kongl. Maj:t göra framställning om en utredning i omförmälda
ämne.

Det i senare delen af herr Hammarlunds motion väckta förslag, att
det nu utgående ålderstillägget skulle helt och hållet bestridas af statsmedel,
anser utskottet, i enlighet med den uppfattning utskottet med afseende
å enahanda förslag rörande det ifrågasatta andra ålderstillägget
ofvan uttalat, icke böra af Riksdagen bifallas.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att Riksdagen, i anledning af hvad i förevarande
af herr Hammarlund och herr Högstedt väckta
motioner föreslagits i fråga om beredande af ett andra
ålderstillägg åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, om och under
hvilka vilkor ordinarie lärare vid folkskola må, utöfver
nu bestämda löneförmåner, erhålla ett andra ålderstilllägg,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
omständigheterna kunna föranleda;

b) att hvad i herr Hammarlunds omförmälda motion
föreslagits rörande det nu utgående ålderstillägget
för ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor ej må
vinna Riksdagens bifall.

3:o.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 114) har herr C. G. Ang. aflöGrundell
föreslagit, att Riksdagen behagade besluta en skrifvelse till Kongl. täflande teMaj:t.
med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta och för Riks- rarevidfolkdagen
framlägga förslag till ändrade bestämmelser angående aflöning åt éeskolor m- mbiträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor samt lärare och lärarinnor vid småskolor, hvilka fullgjort
nu gällande vilkor för erhållande af statsbidrag med 200 kronor; och detta
i syfte att för åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar af den kontanta
årliga lönen måtte stadgas:

a) att berörda lön ej finge understiga 300 kronor;

b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig
bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt

c) att nämnda lärare och lärarinnor efter 10 års oförvitlig tjenstgöring
skulle tillerkännas ett ålderstillägg af 50 kronor, hvarå statsbidrag
finge åtnjutas med två tredjedelar.

Sedan i § 1 af kongl. kungörelsen den 20 januari 1882 stadgats
angående de aflöningsförmåner, som böra tillkomma ordinarie lärare och
lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium
blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, meddelas i § 2 af samma
kungörelse följande bestämmelser:

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

»För öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid skolor, upprättade
af hela skoldistriktet, eger kyrkostämma, der icke annorlunda är
eller kan varda föreskrifvet, att besluta om erforderliga löneförmåner, men
för lärare eller lärarinnor, anstälda vid småskolor eller mindre folkskolor,
som upprättats af en del af distriktet, bestämmes genom aftal mellan husfäderna
inom det område, för hvilket skolan är afsedd, och i samråd med
skolrådets ordförande en tillräcklig, i penningar eller lefnadsmedel utgående
aflöning äfvensom husrum, der så nödigt är.»

Gällande stadganden angående lönetillskott af allmänna medel för de
lärare och lärarinnor, som i förevarande motion afses, återfinnas i kong],
kungörelserna den 5 juni 1885 och den 13 juli 1887; och får utskottet
härifrån meddela följande bestämmelser:

Såsom bidrag till aflönande af lärare eller lärarinna vid småskola,
hvilken motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande undervisning
för folkskolan, lärare eller lärarinna vid mindre folkskola samt
biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola, må skoldistriktet, under
vilkor, bland annat, att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbär
minst 200 kronor, af statsmedel åtnjuta årligen 133 kronor 33 öre.
ökar skoldistriktet årslönen för sådan lärare eller lärarinna, som ofvan
nämnts, till 250 kronor, utgår statsbidraget med 166 kronor 67 öre; och
om årslönen höjes till 300 kronor, kan äfven statsbidraget komma att
ökas till 200 kronor.

De undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning,
som af motionären verkstälts och beträffande hvilka utskottet får
hänvisa till såväl sjelfva motionen som en af motionären utarbetad bilaga
dertill, synas gifva vid handen, att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet
af bemälda lärare och lärarinnor redan nu har eu årlig aflöning, som
ej understiger 300 kronor. Denna lön vore också — yttrar motionären —
den minsta, som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets 365 dagar, utgjorde
den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas föda,
kläder, skodon, böcker m. in. Dertill komme att dessa lärare och lärarinnor,
när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin tjenst, icke
vore berättigade till bidrag i och för vikaries aflöning, samt att, när de
vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdomsunderstödsanstalten
till dem utginge en pension af högst 150 kronor. Då nu med
stöd af gällande författningar församlingar kunde till 200 och 250 kronor
begränsa lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka i småskolan hade sig
ålagdt det dryga och ansvarsfulla arbetet att lägga den grund, hvarpå
hela folkbildningen hvilade, så blefve följden af dessa ogynsamma förhållanden,
att lärarinnan och hennes arbete i skolan lede deraf. Många

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

åt'' lärarinnorna, hvilka, oaktadt de med uppoffring af tid och penningar
måst samvetsgrant utbilda sig för sitt kall, lönades sämre än den kroppsarbetande
qvinnan, sökte den ena platsen efter den andra för att få sina
vilkor förbättrade. Den härigenom uppstående rörligheten bland småskolans
lärarepersonal vore i högsta måtto menlig för skolan.

Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till 300
kronor, skulle, enligt motionärens beräkningar för den lärarekår, som tjenstgjorde
under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22 öre,
hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och behjertansvärda
ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skoldistrikt, der
lönen understege 300 kronor, förekomma afskräckande. I det vida öfvervägande
antalet af dessa uppginge lönen till 250 kronor. En höjning till
300 kronor, skulle, i följd af det genom kongl. kungörelsen den 13 juli
1887 ökade statsbidraget, förorsaka distriktet ett tillskott af allenast 16
kronor 67 öre för hvarje lärare och lärarinna.

Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande
af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon
besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskilt
tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats
lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension.
Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter 5 års oförvitlig''
tjenstgöring vore berättigade till löneförhöjning af 100 kronor, borde det
ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl. kunde
efter 10 års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg af 50 kronor,
som med två tredjedelar bekostades af staten och med en tredjedel af
skoldistriktet.

Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälda lärare
och lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke de
minst betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de i motionen
åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade. På församlingarnas
godvilja allena hade det hittills berott, om dessa förmåner
blifvit, dem förunnade. Men en lön af 300 kronor kunde ej räcka till
äfven för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle. Saknaden af
egen bostad måste emellertid öfva ett hämmande och nedtryckande inflytande
och i sin mån vålla, att frukten af det ansträngande arbetet ej blefve
sådan, som den eljest kunnat blifva. Der, i följd af särskilda förhållanden,
ej lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad, borde i stället utgå ersättning
för bostad och vedbrand med minst 50 kronor årligen, hvilket utgjorde
samma belopp, som i ersättning för ifrågavarande naturaförmåner,
enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, skulle utgå till vikarie för

Bill. till Likså. Vrot. 18UC. 4 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsattes
att fullgöra sin tjenst.

Hvad motionären sålunda och i öfrigt anfört till stöd för sitt ifrågavarande
förslag har synts utskottet ådagalägga önskvärdheten af en reglering
och förbättring af lönevilkoren för ofvannämnda, i förhållande till
det dem åliggande mödosamma arbetet, synnerligen lågt aflönade lärare och
lärarinnor. På grund häraf och för befordrande af detta syfte får utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Grundells
ifrågavarande motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning,
om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen
omförmälda lärare och lärarinnor må kunna regleras,
och dervid taga i öfvervägande, huruvida deras
lönevilkor må så bestämmas, att den kontanta lönen för
dem ej understiger 300 kronor, att de förses med tjenlig
bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför,
samt att de berättigas att efter 10 års oförvitlig tjenstgöring
erhålla ett ålderstillägg af 50 kronor; äfvensom
för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, hvartill
berörda utredning må föranleda.

Stockholm den 28 april 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BIKUNG.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservationer:

vid punkten l:o:

af herrar M. G. Bruzelius, S. G. von Friesen, N. Petersson, A.
Göransson, O. W. Redelius och O. A. Ericsson;

vid punkten 2:o:

af herrar JSf. Petersson och A. Göransson;

af herr O. Jonsson, beträffande motiveringen, samt

af herr S. G. von Friesen, likaledes angående motiveringen;

vid punkten 3:o:
af herr N. Petersson.

Herr O. Jonsson har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet
deltagit i behandlingen af det under l:o upptagna ärendet.