Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4) (Utlåtande 1895:Sulu4 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

) i .

N:o 4.

Ank. till Eiksd. kansli den 19 april 1895, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts till Riksdagen gjorda
framställningar dels angående godkännande af grunder
för blindundervisningens ordnande, dels ock om anslag
till förskola för blinda i Vexiö samt till uppförande af
en byggnad för förskola för blinda å Tomteboda rn. m.

I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under riksstatens
åttonde hufvudtitel föreslagit, dels i punkt 9:

att Riksdagen, med godkännande af en för förskolan för blinda i
Vexiö uppgjord stat måtte för tillämpning af samma stat bevilja ett årligt
belopp af 13,500 kronor äfvensom medgifva, att de för skolans föreståndare
och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter
respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring finge utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg,
dels ock i punkt 59:

att Riksdagen måtte bevilja till uppförande af en byggnad för förskola
för blinda å Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för
ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad 81,950 kronor,
deraf för år 1896 50,750 kronor.

Vidare har Kongl. Maj:t i särskild proposition af den 4 nästlidne mars
(n:o 31) föreslagit Riksdagen att — såsom förutsättning föi* dess bifall till
hvad Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit beträffande byggnad
Bih. till Kikad. 1''rol. 1395. 4 Sami. 2 Afd. 3 Käft. fN:o 4.J 1

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

af eu förskola för blinda vid Tomteboda äfvensom i fråga om en förskola
för blinda i Vexiö — godkänna följande grunder för blindundervisningens
ordnande, nemligen:

att undervisningen för i skolåldern varande blinda barn, som ej
tillika äro döfstumma eller sinnesslöa, blifver obligatorisk från och med
år 1898;

att sådant barn blifver skolpligtigt det år, under hvilket det fyller
7 år, och att dess skolgång ej får uppskjutas längre än till det år, under
kvilket det fyller 9 år, dock med rätt för föräldrar eller målsmän att
enskildt sörja för undervisningen af de barn, hvilka stå under deras målsmanskap; att

barnet är skolpligtigt under de 10 år, som följa efter dess intagning
i skola, derest det icke före denna tid förvärfvat sådana insigter och
färdigheter, att det anses böra befrias från skolgång, eller är så svagt begåfvadt,
att dess fortsatta vistelse i skolan anses vara utan gagn;

att skoltvånget inträder successivt, så att år 1898 endast de barn,
som under detta år fylla 9 år, blifva skolpligtiga, dock med rätt för de
barn, som under samma år fylla 7 eller 8 år, att begagna undervisningen,
om och i den mån i undervisningsanstalterna utrymme kan beredas
för dem;

att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda,
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexiö och handtverksskolan
i Kristinehamn, upprättas ännu en förskola för blinda å
Tomteboda;

att förskolan för blinda å Tomteboda beräknas företrädesvis för Svealand
och Norrland och skolan i Vexiö företrädesvis för Götaland;

att hvar och en af förskolorna anordnas för 40 barn och indelas i
4 ettåriga klasser;

att barn, som efter den genomgångna fyraåriga kursen visar sig förmöget
till vidare utbildning, bör öfverflyttas till blindinstitutet, men att
barn, som icke anses kunna göra sig till godo undervisningen å institutet,
får qvarstanna i förskolan ytterligare 2 år;

att undervisningsämnena i förskolorna böra vara: kristendom skunskap,
modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete, sång och gymnastik; att

vid förskolan i Vexiö anställas 1 föreståndare, 3 lärarinnor samt
nödig tjenstepersonal, och vid förskolan å Tomteboda, som förestås af
direktorn vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt
nödig tjenstepersonal;

att föreståndaren för skolan i Vexiö erhåller i årlig lön 2,000 kronor,

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

första lärarinnan vid skolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar och en
af lärarinnorna vid båda skolorna 1,000 kronor;

att föreståndaren och lärarinnorna få fri bostad och värme vid läroanstalten;
.

att såväl föreståndaren som lärarinnorna skola vara berättigade till
två ålderstillägg å 300 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skola utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;

att för hvart och ett i förskola för blinda eller i institutet för blinda
intaget barn skall af vederbörande landsting eller af stad, som ej i landsting
deltager, erläggas en årlig afgift af 300 kronor;

att landsting eller stadsfullmägtige, hvarom här är fråga, ega att för
hvarje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som är intaget i
förskola för blinda eller i blindinstitutet, bestämma en viss årlig afgift,
med hvilken föräldrar eller målsmän skola bidraga till betäckande af kostnaderna
för barnets underhåll och undervisning vid skolan;

att de föräldrar eller målsmän, hvilka icke ega tillgång till afgiftens
erläggande, böra genom fattigvårdens försorg härutinnan understödjas;

att, när skoltvånget blifvit fullständigt genomfördt, det blifver föremål
för pröfning, huruvida icke de vid institutet för blinda befintliga friplatser,
som betingas af statsbidraget, böra indragas, samt huru de till institutet
hörande donationsmedlen lämpligast kunna, i öfverensstämmelse med donationsbrefvens
innehåll, till blindundervisningens fromma användas, och
statens utgifter för denna undervisning sålunda i någon mån minskas.

Till det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 har departementschefen
från det af den s. k. blindkomitén den 17 december 1880 afgifna
betänkande och förslag om ordnande af undervisningen för blinda meddelat
bland annat följande.

Till ordnande af undervisningen för blinda i enlighet med de grunder
för samma undervisning, hvilka blindkomitén uppstält, hade bemälda
komité föreslagit inrättandet af tre slag af läroanstalter för blinda:

1. blindskolor för barn mellan 7 och 11 år;

2. blindinstitut för blinda mellan 11 och 18 år;

3. handtverksskolor för blinda personer öfver sistnämnda ålder.

Af de först nämnda läroanstalterna, eller blindskolorna, skulle för hela
riket erfordras tre, på det att, såsom komiterade ansåge önskvärd!, folkskolestadgans
allmänna föreskrift om skyldighet för föräldrar att halla sina

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

barn till skolgång måtte vinna full tillämpning äfven i fråga om blinda
barn. Till en början, och för att ej allt för dryga utgifter för det allmänna
på en gång måtte förorsakas, både komitén föreslagit anordnande
af endast tva. dylika skolor, förlagda inom skilda orter och hvardera beräknad
för 30 lärjungar, som skulle i anstalten jemte undervisning åtnjuta
bostad, underhall och vård. Dessa anstalter skulle upprättas och underhallas
af statsverket, men bidrag dertill leinnas på det sätt, att landsting
eller stad, som icke deltoge i landsting, för hvarje i anstalten intaget barn
erlade en viss årlig afgift, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse.

Af blindinstituten skulle för riket två — hvardera beräknadt för 100
elever,^ som i institutet skulle jemte undervisning njuta bostad, underhåll
och vard - upprättas och underhallas af statsverket med bidrag för hvarje
elev, hvilket skulle utgå på samma sätt som för elever vid blindskola.
Tills vidare skulle dock ej något nytt sådant institut inrättas, utan endast
en utvidgning ske af det redan befintliga, så att antalet elever, som derstädes
kunde intagas, komme att ökas från 60 till 100.

Handtverksskolor skulle i man af behof upprättas för äldre personer,
som, till det antal och under den tid skolans styrelse kunde pröfva lämpligt,
skulle njuta undervisning men ej hafva bostad och underhåll i anstalten.
. Af dessa skolor, som borde underhållas af statsverket ensamt,
skulle till en början endast en inrättas.

Sedan vederbörande afgifvit infordrade yttranden öfver komiténs berörda
betänkande och förslag, hade, enligt hvad departementschefen vidare
anfört, Kongl. Maj:t hos 1883 års Riksdag gjort framställning derom, att
följande anslag måtte varda å extra stat för år 1884 uppförda, nemligen:

till en blindskola.............................

» » handtverksskola för blinda

» understöd för blindlärareelever

..................... kronor 11,000: —

................. » 7,000: —

....................... » 1,200: —

tillsammans kronor 19,200: —

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade af Riksdagen bifallits. Enligt
beslut den 29 juni och den 17 juli 1883 hade Kongl. Maj:t härefter bestämt,
att den blindskola och den handtverksskola för blinda, till hvilka
Riksdagen sålunda beviljat anslag, skulle förläggas, den förra i Vexjö, den
senare i Kristinehamn, och träda i verksamhet under hösten 1884.
o Vid 1884 ars riksdag hade Kongl. Maj:t framstält förslag om upplåtande
af kronolägenheten Tomteboda till plats för ett institut för blinda
samt om anvisande af ett anslag a 528,000 kronor till nybyggnad för

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

institutet. Denna framställning hade af Riksdagen afslagits, särskild! af
det skäl, att byggnadskostnaden syntes vara väl drygt beräknad.

På förnyad framställning af Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag hade
Riksdagen medgifva omförmälda kronolägenhets upplåtande till plats för
institutet samt beviljat till bestridande af kostnaderna för institutets byggnad
ett anslag af 415,600 kronor. Sedan denna byggnad under åren 1886—
1888 blifvit uppförd, hade institutet sistnämnda år dit inflyttat.

Efter den utvidgning, institutet sålunda erhållit, hade från och med
år 1889 till detsamma utgått ett å ordinarie stat uppfördt anslag af 50,150
kronor om året, med skyldighet för institutet att mottaga 26 frielever från
de särskilda stiften och Stockholms stad. För betalande elever vore årsafgiften,
som af blindkomitén ansetts böra utgå med 350 kronor för hvarje
elev, i enlighet med Riksdagens i sådant hänseende fattade beslut, bestämd
till 300 kronor.

År 1892 hade Kongl. Maj:t utfärdat stadga för blindinstitutet å Tomteboda.

Utom berörda anslag till blindinstitutet hade anslagen till undervisningen
för blinda varit uppförda å extra stat och årligen af Riksdagen
beviljats. Sedan blindskolan i Vexjö trädt i verksamhet, hade anslaget
till densamma utgått med 11,000 kronor årligen ända till innevarande år,
för hvilket år det blifvit förhöjdt till 14,100 kronor. Anslaget till handtverksskolan
i Kristinehamn hade höjts år 1888 till 9,400 kronor och år
1891 till 10,000 kronor. Anslaget till blindlärareelever hade från och med
år 1884 årligen utgått med samma belopp, 1,200 kronor. Utom dessa
anslag hade jemväl, å extra stat, ett belopp af 2,500 kronor från och
med år 1883 anvisats till bestridande af kostnader för tryckning af blindskrifter.

Någon förändring eller afvikelse från blindkomiténs plan hade, hvad
anginge institutet för blinda och handtverksskolan i Kristinehamn, icke
egt rum, sedan dessa anstalter, på sätt nu förmälts, den förra utvidgats
och den senare anordnats i öfverensstämmelse med samma plan.

Deremot hade en icke obetydlig afvikelse från denna plan egt rum i
fråga om blindskolan i Vexjö. År 1889 hade nemligen skolans styrelse
ingått till Kongl Maj:t med anhållan, att skolans lärjungeantal, så snart
eu utvidgning af den förhyrda lokalen kunde åstadkommas eller annan
lämplig lokal anskaffas, skulle få ökas till 40; och hade Kongl. Maj:t den
28 juli 1889 till denna anhållan lemnat bifall. Sedermera hade från och
med år 1890 af skolans tillgångar anvisats medel till förhöjning af eu
biträdande lärarinnas aflöning, hvarigenom skolan blifvit satt i tillfälle att
arbeta å fyra afdelningar.

6 Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

Departementschefen har härefter anmält, hurusom styrelsen för nyssnämnda
skola i skrivelser af den 14 september 1892 och den 1 maj 1893
gjort framställning, bland annat, dels derom, att Kong! Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta proposition om anvisande af anslag till inköpande af tomt
och bestridande af kostnaderna för uppförande af en byggnad för blindskolan,
dels ock derom, att Kong! Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett
anslag å ordinarie stat af 14,500 kronor till uppehållande af skolans verksamhet
från och med år 1895 i stället för det nu å extra stat för ändamålet
hittills årligen utgående anslag af 11,000 kronor.

Af den närmare redogörelse för styrelsens berörda framställningar, som
å sid. 64—68 i statsrådsprotokollet lemnas, må här endast meddelas, att
kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden för blindskolan beräknats
till 140,000 kronor, deraf 12,000 till inköp af byggnadsplats i Vexjö.

Sedan, enligt hvad å sid. 68—70 i statsrådsprotokollet omförmäles,
direktionen öfver institutet för blinda, efter hörande af institutets direktor,
yttrat sig öfver de af blindskolans styrelse gjorda framställningar samt
"dervid på anförda skäl hemstält, att blindskolan tills vidare icke måtte
sättas på ordinarie stat, att förslaget till byggnad, såsom mera omfattande
och kostsamt än nödigt vore, icke måtte godkännas, samt att vid båda
dessa frågors afgörande hänsyn måtte tagas till den ställning såsom förberedande
småskola, som ursprungligen afsetts för blindskolan i Vexjö,
hade handlingarna i detta ärende öfverlemnats till de af Kong! Maj:t för
afgifvande af förslag rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa
barn med mera den 22 september 1893 utsedde komiterade.

Uti sitt den 19 december sistnämnda år afgifna utlåtande hade bemälde
komiterade — efter att hafva på grund af statistiska uppgifter
meddelat en redogörelse beträffande antalet blinda barn i riket, hvaraf
framginge, dels att det af blindkomitén beräknade antalet blinda barn,
som borde intagas i blindskola, d. v. s. i åldern 6 till 11 år eller 7 till
11 år, torde varit väl högt upptaget, dels ock att antalet sådana barn, i
stället för att utvisa eu proportionel ökning i förhållande till folkmängdens
tillväxt, under de senare åren tvärtom utvisade en icke ringa nedgång
— vidare anfört följande.

Af antalet blinda barn i blindskoleåldern, från och med sjette till
och med elfte lefnadsåret, eller mellan 70 och 80, hvilket antal kunde
antagas komma att blifva något så när konstant, åtnjöte för närvarande
omkring halfva antalet undervisning vid blindskolan i Vexjö, då, enligt
hvad styrelsen omförmält, elevantalet derstädes senaste läsår uppgått
till 38.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

Institutet för blinda räknade efter en sexårig tillvaro endast något
öfver tre fjerdedelar af det elevantal, hvarför detsamma vore afsedt.

Det försök till blindundervisningens nöjaktiga ordnande, som genom
blindskolans i Vexjö och handtverksskolans i Kristinehamn inrättande samt
blindinstitutets utvidgning blifvit gjordt, hade visserligen ådagalagt, att de
grunder, enligt hvilka blindkomitén ansett blindundervisningen höra ordnas,
vore i hufvudsak rigtiga. Men det hade också gifvit vid handen, att
blindundervisningens fullständiga ordnande i vårt land kunde vinnas endast
genom föreskrifvande af obligatorisk undervisning af alla blinda barn
i skolåldern och i sammanhang dermed upprättande af derför erforderligt
antal uppfostrings- och undervisningsanstalter för blinda,

Vid betraktande af frågan om hvilka och huru många läroanstalter
kunde vara erforderliga, derest skotvång i afseende å blinda barn infördes,
ville komiterade uttala såsom sin mening, att komiterade, med afseende
å den redan lemnade redogörelsen angående minskningen under senare
år af antalet blinda barn, ansåge upprättande af alla de utaf blindkomitén
ifrågasatta anstalter icke erfordras, och att således de af nämnda komité
beräknade kostnader för blindundervisningens fullständiga ordnande kunde
i afsevärd mån minskas.

Blindkomitén hade, såsom redan nämnts, föreslagit inrättande af tre
blindskolor. Då det numera visat sig, att antalet blinda barn öfver hufvud
taget vore i nedgående och att antalet sådana barn, som borde upptagas
i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn af sex års ålder
medräknades, uppskattas till högre än 70 till 80, syntes för blindundervisningen
i vårt land erfordras endast två blindskolor — hvilka komiterade
ansåge lämpligen kunna benämnas »förskolor för blinda» — under
förutsättning att hvardera skolan kunde lemna vård och undervisning åt
omkring 40 elever, hvilket utan större men eller olägenhet borde kunna
låta sig göra.

Enligt komiterades mening skulle i sådant fall lämpligast en sådan
skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland. Den
förstnämpda af dessa skolor borde förläggas till samma plats som institutet
för blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå och der
åtskilliga förmåner för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt afseende,
kunde vinnas genom den nära förbindelsen mellan skolan och institutet,
likasom äfven tillfälle bereddes dem, som ville egna sig åt blindlärarekallet,
att i ett sammanhang följa undervisningen vid dess gång
genom olika utvecklingsstadier.

Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas till
någon lämpligare plats än Vexjö.

8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

Om utrymmet i den ena skolan någon gång vore upptaget, men
platser funnes lediga i den andra, borde barn från det ena distriktet kunna
hänvisas till det andra distriktets skola.

I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om döfstumma
barn, skulle alla blinda barn i blindskoleåldern inställas till undervisning
i någondera af dessa båda skolor, såvidt icke föräldrar eller målsmän,
som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning af
dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesåldern skulle räknas
från och med det år, under hvilket barnet fylde sju år, till och med det
år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i förskolan skulle vara
under fyra år efter barnets intagning i skolan, med rätt för skolorna att
ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar, hvilka visat sig oförmögna
till fortsatt intellektuel och praktisk utbildning, hvarom i hvarje fall anteckning
borde ske i dessa elevers afgångsbetyg.

Närmare bestämmelser i afseende å skoltvångets tillämpning syntes
böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan skett
beträffande döfstumma barn.

Med afseende derå, att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde beräknas
komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den fyraåriga
undervisningstiden böra, såsom redan skett i blindskolan i Vexjö, lämpligast
fördelas i 4 ettåriga afdelningar eller klasser.

Undervisningsämnena i förskolorna ansåge komiterade böra vara
allenast kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete,
sång och gymnastik.

De barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan
visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan öfverflyttas
till blindinstitutet.

Utom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande vore föreskrifvet
i stadgan för institutet för blinda, få i institutet intagas blinda
barn under 14 år, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången af det
år, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen ej kunde
vinna inträde i förskolan.

Blindkomitén hade beräknat en sex- till sjuårig undervisningstid
vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för
blinda, syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara
fullt tillräcklig.

Då undervisningen vid blindinstitutet således utan olägenhet syntes
kunna, såsom redan skett i nyss åberopade stadga för institutet för blinda,
bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola för
blinda, då icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade blinda

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning, hvaraf de vore
mägtiga, då äfven alia de i blindinstitutet intagna möjligen ej egde förmåga
att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen institutets nya
lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver 100, syntes det —
särskild! med hänsyn till den ofvan omförmälda, under senare åren anmärkta
nedgången i antalet blinda barn — som skulle för ännu en ganska
lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt för vårt land, äfven om
skoltvång föreskrefves.

Efter skoltvångets fullständiga införande borde de hittillsvarande 26
friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas, hvarjemte
i fråga om de friplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer,
det borde tagas i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde,
i öfverensstämmelse med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens
fromma användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda
i någon mån minskas.

Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i
Kristinehamn befintliga syntes för den närmaste framtiden ej vara behöflig.

Lika med blindkomitén ansåge ock komiterade, att blindundervisningens
fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så till
vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst anskaffande
af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter, som
vore nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens behöriga
uppehållande funnes behöflig!, sedan, i närmaste öfverensstämmelse med
biindkomiténs förslag, landstingen och de städer, som icke i landsting
deltaga, i första hand gjorts ansvariga för en viss del af kostnaderna härför,
med rätt att efter omständigheterna söka ersättning af föräldrar, målsmän
eller fattigvårdsstyrelse.

Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af
landsting eller stad, som ej tillhör landsting, tillflyta statsverket, ansåge
komiterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blindskolan,
i enlighet med hvad blindkomitén föreslagit. Visserligen hade denna
afgift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för undervisningen
af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen af döfstumma,
stälde sig den förstnämnda dock sä väsentligt mycket drygare, att
någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting, kommun
eller enskilde syntes komiterade icke kunna ifrågasättas. Blindkomitén
hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge i blindskolan till
omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet till omkring
700 kronor, hvilken beräkning syntes vara väl grundad. Äfven

liih. till Rilcsd. l’rot. 1895. 4 Sami. 2 Afd. 3 Iläft. 2

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

om undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenhet bestämmas till
endast 6 år, skulle, under det att staten för undervisningen af döfstumma
betalade ett bidrag af endast 250 kronor om året för hvarje elev under
en tid af 8 år, statens bidrag till blindundervisningen icke kunna beräknas
lägre än till 300 kronor för hvarje elev under de första 4 åren
samt till 400 kronor för hvarje under de senare 6 åren, utom den dryga
kostnaden för anskaffande af byggnader för de särskilda blindanstalterna.

Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från
landsting, kommuner eller enskilde, borde höjas från det för närvarande
bestämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkomitén föreslagna, 350
kronor.

Den ersättning, landsting eller stad, som icke deltager i landsting,
skulle ega att af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse)
utkräfva, ansåge komiterade böra begränsas till visst belopp för
mindre bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen kunna
bestämmas till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika i olika
kommuner samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge från
fattiga eller mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa barns undervisning
böra såvidt möjligt fördelas på de större kommunerna, länen, till
den del, som icke utgjordes direkt af staten.

Det skoltvång, som enligt komiterades mening borde i fråga om
blinda barn införas, kunde naturligtvis ej tillämpas genast, äfven sedan
en ny blindskola blifvit inrättad och ordnad så, att den kunde träda i
verksamhet. Likasom i fråga om döfstumundervisningen måste äfven här
skoltvånget inträda successivt under viss öfvergångsperiod. Om den nya
anstalten skulle kunna börja sin verksamhet t. ex. höstterminen 1806,
skulle då af skoltvång drabbas allenast de barn, som under samma år
fylde 9 år. För dem, som under samma år fylde 7 eller 8 år, skulle
rättighet att begagna undervisningen stå öppen i mån af möjlighet att å
undervisningsanstalterna bereda tillräckligt utrymme. Beräknades lärokursen
i blindskolan och blindinstitutet till tioårig, skulle alltså först vid
höstterminen 1905 institutets och skolans alla klasser vara upptagna af
lärjungar, på hvilka bestämmelsen om skoltvånget egde tillämpning.

Hvad beträffade blinda döfstumma barn, torde för deras vård och
möjliga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens sida genom
det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana barn, som redan för närvarande
utginge af anslaget till döfstumundervisningen, till följd hvaraf
dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.

De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande

(J o

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

i öfverensstämmelse med de af komiterade nu frainstälda grunddrag skulle
blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast inskränka sig
till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en blindskola.

Hvad särskild! beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,
borde 4 vid hvardera skolan vara fullt tillräckliga.

Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt koinitterades
åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så snart
ske kunde, ordnas, hade komiterade yttrat sig angående de af styrelsen
för blindskolan i Vexjö gjorda framställningar, som öfverlemnats till komiterades
utlåtande.

Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas och
utvecklas, som komiterade föreslagit, ansåge komiterade den af blindinstitutets
direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Vexjö syntes vilja
utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid Tomteboda,
vara utan grund.

Då blindskolan i Vexjö för närvarande vore den enda förskola för
blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare en dylik skola i enlighet
med komiterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan skola för
södra delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge komiterade, att
det till blindskolan i Vexjö hittills å extra stat utgående anslag borde
öfverföras å ordinarie stat; och hade komiterade efter granskning af det
utaf styrelsen ingifna förslag till stat för skolan funnit sig böra i hufvudsak
förorda detsamma.

Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag till
nybyggnad för skolan, ville komiterade framhålla, att, såsom redan antydts,
det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexjö vore den lämpligaste
platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller ens för
Götaland, derest, i enlighet med komiterades förslag, en särskild sådan
skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.

För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å annan
ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att erhålla
till billigare pris eller tilläfventyrs utan någon som helst kostnad för statsverket.
Då härtill komme att komiterade, efter granskning af de uppgjorda
ritningarna med tillhörande kostnadsförslag, funnit med skäl kunna
ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna för en blifvande nybyggnad för skolan
skulle kunna i någon mån nedbringas, ansåge sig komiterade böra afstyrka
bifall till styrelsens framställning i denna del.

Departementschefen har härefter erinrat, hurusom han till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1894, då Kongl. Maj:t beslöt att till Riksdagen

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

aflåta proposition om höjning af anslaget till hlindskolan i Vexjö samt
om dess öfverflyttande från extra till ordinarie stat, yttrat följande:

»I hvad komiterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens
fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kan, på sätt komiterade
förslagit, som ock särskildt i afseende å de af styrelsen för blindskolan
i Vexjö nu gjorda underdåniga framställningar, kan jag i allt väsentligt
instämma, med undantag deraf, att jag ej kunnat finna komiterade
hafva haft tillräcklig anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan i
Vexjö från nämnda stad, hvarest sagda skola synes mig fortfarande lämpligast
böra vara förlagd, under förutsättning att kostnaderna för vare sig
förhyrande eller byggande af ändamålsenlig lokal icke visa sig större der
än annorstädes. Erforderlig utredning i ämnet för att kunna för Riksdagen
framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisningens
ordnande i öfverensstämmelse med de af komiterade angifna grunder
lärer emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför erforderliga ritnings-
och kostnadsförslag, under nu instundande riksdag hinna åstadkommas.
På de af blindskolans styrelse anförda skäl synes det mig emellertid
vara angeläget, att den redan nu af styrelsen begärda anslagsförhöjning
beviljas äfvensom anslaget till skolan öfverflyttas från extra till
ordinarie stat.

Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af komiterade förordade
förslag skulle för skolan å stat erfordras:

till aflöning åt föreståndaren ............................. kr. 2,000: —

» » » 3 lärarinnor, 1,000 kronor till

hvarje ................................................................. » 3,000: —

till arfvode för sekreterare- och räkenskaps göromål

in. m............................................... » 300: — kr. 5,300: —

till öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter, utom till ålders tillägg

åt nuvarande föreståndaren..................................... » 20,400: —

Summa kr. 25,700: —

Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade till
två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor
lör hvar och en af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Till bestridande af dessa utgifter hafva beräknats:

årsafgifter af 40 elever................................................................. kr. 12,000: —

inkomst för försålda handarbeten ................... » 150: —

räntemedel........................... » 50: —

Summa kr. 12

,200

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

Till betäckande af återstoden bär styrelsen, som beräknat två ålderstillägg
åt nuvarande föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, begärt ett anslag
å 14,500 kronor.

Då emellertid nämnda ålderstillägg synas mig böra, såsom komiterade
föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg och således icke uppföras å skolans stat, skulle
anslaget å denna stat bestämmas till endast 13,500 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t måtte, med förklarande
att Eders Kongl. Maj:t ämnar för en kommande riksdag framlägga förslag
till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med omförmälda, af komiterade angifna grunder, nu endast
föreslå Riksdagen

att, med godkännande af nyssnämnda aflöningsstat å tillhopa 5,300
kronor, besluta, att för tillämpningen af samma stat och till bestridande
af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till
blindskolan i Vexjö må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat,
med ett från 11,000 kronor till 13,500 kronor förnöjdt belopp, äfvensom
medgifva,

att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor tör en hvar af
de senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
samt

att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från
och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.»

Sedan Kongl. Maj:t, med gillande af hvad departementschefen sålunda
hemstält, i öfverensstämmelse dermed till nästlidna års riksdag aflåtit
proposition, hade denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen
på det sätt bifallen, att Riksdagen till blindskolan i Vexjö för år 1895
anvisade ett extra anslag af 14,100 kronor.

Som skäl för detta sitt beslut hade Riksdagen anfört: Då, enligt hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, frågan om ett definitivt
ordnande af blindundervisningen ännu icke fått den utredning, att förslag
i ämnet kunnat för Riksdagen framläggas, hade Riksdagen icke funnit
anledning att ingå i närmare pröfning af den plan härför, som blifvit
af 1893 års komiterade utai-betad. Med afseende härå hade Riksdagen
endast velat uttala, att komiterade syntes på ett fullt öfvertygande sätt
hafva ådagalagt, att blindundervisningen i vårt land borde kunna med
en ändamålsenlig anordning vara behörigen tillgodosedd genom de läroanstalter,
som redan kommit till stånd, jemte ytterligare en förberedande

Sammansatta Stats- och Lagutskottets inlåtande (N:o 4).

skola för blinda barn. Då emellertid, såsom af statsrådsprotokollet framginge,
Kongl. Maj:t hade för afsigt att inom den närmaste framtiden till
Riksdagen göra framställning om blindundervisningens fullständiga ordnande,
ansåge Riksdagen icke lämpligt att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
en fast organisation af blindskolan i Vexjö blefve genom fastställande af
stat för densamma redan då beslutad, hvarigenom utan tvifvel genomförandet
af de förändrade anordningar, som vid pröfningen af förenämnda
fråga i hela dess vidd kunde befinnas erforderliga, skulle blifva försvåradt,
och hade Riksdagen följaktligen funnit sig icke böra bifalla Kongl. Maj:ts
förslag, att anslaget till denna skola måtte uppföras å ordinarie stat.
En förhöjning af det nu till blindskolan å extra stat utgående anslag
funne Riksdagen deremot vara af behofvet påkallad, och hade Riksdagen
vid Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke annat att erinra, än att
ålderstilläggen åt den nuvarande föreståndaren svntes böra fortfarande
utgå med samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 600 kronor, hvilket
ock motsvarade hvad af 1880 års blindkomité i detta afseende föreslagits.
Då vid bibehållande af anslaget till blindskolan å extra stat ifrågavarande
ålderstillägg borde derifrån bestridas, syntes detta anslag, med inberäknande
af förberörda belopp 600 kronor till ålderstillägg åt föreståndaren, böra
uppföras med 14,100 kronor.

Enligt hvad departementschefen härefter meddelat, hade Kongl. Maj:t
den 22 juni 1894 anbefalt direktionen öfver institutet för blinda att inkomma
med yttrande och förslag angående anordnandet af en förskola
för blinda vid Tomteboda i enlighet med de af 1893 års komité föreslagna
grunder samt att låta uppgöra ritningar och kostnadsförslag till
de byggnader, som för en sådan skola kunde synas erforderliga.

Till åtlydnad häraf hade direktionen den 23 oktober 1894 till Kongl.
Maj:t inkommit med berörda ritningar och förslag och dervid anfört, att
direktionen, vid granskning af det i bemälda komités utlåtande intagna
förslaget till stat för en blindskola, ansett det hvarken ur pedagogisk
eller ur ekonomisk synpunkt välbetänkt, att eu särskild föreståndare anstäldes
för en förskola med 40 elever, då denna skola skulle ställas vid
sidan af och förenas med ett institut, afsedt för 100 elever, utan hölle
direktionen före, att institutets direktor borde kunna förestå båda läroanstalterna,
möjligen mot åtnjutande af någon minskning i undervisningsskyldigheten
vid institutet och med biträde vid förskolan af en af dennas
lärarinnor, hvilkas antal i följd häraf syntes böra ökas från tre till fyra.
Vidare ansåge direktionen, att några särskilda s. k. dagrum icke erfordrades,
utan att arbetsrummen borde göras så stora, att de kunde användas
till dagrum.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

Med iakttagande häraf och i ifrigt af de utaf ofvan nämnda komité
föreslagna grunder hade direktionen låtit uppgöra ritningar och beskrifning
till byggnad för ifrågavarande blindskola; och hade dervid afsetts,
att matsalar, musikrum, gymnastik-, sjuk- och badrum samt tvättstuga
skulle begagnas gemensamt med institutet, hvarförutom direktionen påpekat,
att korridorerna gjorts så rymliga, att äfven de i sin mån borde
kunna afhjelpa frånvaron af dagrum, samt att för den lärarinna, som
skulle biträda föreståndai-en, i planen upptagits två rum.

Det upprättade kostnadsförslaget slutade på ett belopp af 81,200
kronor, deri inbegripna kostnaderna för såväl gas-, vatten och afloppsledningar
som ock värmeledning, äfvensom kostnader, som komine att
föranledas af ändringar i institutets kök och ångpannerum till följd af
förskolans anordnande vid Tomteboda.

Direktionen, som tillika låtit uppgöra ett i statsrådsprotokollet intaget
förslag till utgifts- och inkomststat för skolan, hvilken stat slutade å ett
belopp af 21,000 kronor, hade till sist hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
bereda institutet ersättning för det belopp, 750 kronor, som direktionen
af institutets medel utbetalt till den person, hvilken uppgjort ifrågavarande
ritningar och kostnadsförslag.

Slutligen har departementschefen, under åberopande af hvad han i
ämnet anfört till nyss berörda statsrådsprotokoll den 13 januari 1894,
yttrat, att han icke kunde! instämma i 1893 års komiterades åsigt, att
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från
landsting, kommuner eller enskilde, borde höjas från det för närvarande
bestämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkomitén föreslagna, 350
kronor, och icke heller deruti, att den ersättning, landsting eller stad,
som icke i landsting deltager, skulle ega att af vederbörande (föräldrar,
målsmän eller fattigvårdsstyrelse) utkräfva, borde begränsas till visst belopp
för mindre bemedlade eller medellösa.

Det sammamsatta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling
Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda framställningar blifvit öfverlemnade,
har vid granskning af de till Riksdagens godkännande framlagda
grunder för blindundervisningens ordnande funnit några af dessa beröra
förhållanden af den natur, att de böra på den allmänna lagstiftningens
väg regleras. Utskottet tillåter sig erinra, hurusom en med den nu föreliggande
'' väsentligen likartad angelägenhet, nemligen döfstumundervisningen
i riket, blifvit ordnad genom en af Konung och Riksdag gemensamt
stiftad lag. Med hänsyn härtill och då frågan om blindundervisningens
ordnande synes böra på enahanda sätt behandlas, har utskottet

Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4).

icke kunnat tillstyrka ett godkännande af allmänna grunder för samma
undervisning i den form Kongl. Magt nu föreslagit, utan ansett Riksdagen
böra, med afslag å Kongl. Maj:ts härom gjorda framställning, anhålla att
Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för nästkommande års Riksdag framlägga
förslag till lag angående blindundervisningen i riket. Vid utarbetandet
af sådant lagförslag torde de nu framlagda grunderna för ordnande
af berörda undervisning kunna i hufvudsakliga delar göras gällande. Dock
har det synts utskottet, särskildt med afseende derå, att skolpligten för
döfstumma barn är för närvarande bestämd till högst åtta år, kunna
ifrågasättas, huruvida omständigheterna påkalla att den obligatoriska undervisningstiden
för de blinda skulle, på sätt Kongl. Maj:t nu föreslagit, i
vanliga fall utsträckas till tio år. Betydelsen af ett sådant stadgande,
ej minst ur ekonomisk synpunkt, torde höra föranledda en ytterligare utredning
och pröfning af denna fråga.

Beträffande undervisningsanstalterna för blinda har utskottet funnit
hvad i detta ämne blifvit förebragt icke innefatta tillräckligt stöd för ett
afgörande, huruvida den redan inrättade förskolan för blinda skall för
framtiden vara förlagd i Vexjö. På sätt af 1893 års komiterade framhållits
torde nemligen böra ytterligare utredas, huruvida, med afseende å
en för blindskolan föreslagen nybyggnad, för hvars uppförande den hittills
ifrågasatta kostnaden dock synes vara alltför stor, tomtplats kan i Vexjö
eller annan välbelägen ort erhållas antingen utan utgift för statsverket
eller åtminstone till väsentligt billigare pris än det, som fordrats för den
af skolans styrelse förordade tomten. Först efter en tillfredsställande utredning
i detta syfte torde platsen för denna förskola böra definitivt bestämmas;
och så länge frågan härom ännu är sväfvande, anser utskottet
icke lämpligt att anslaget till skolan varder, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag, å ordinarie stat uppfördt. Jemväl för nästkommande år torde sålunda
anslag till berörda blindskola böra med samma belopp, som senast
af Riksdagen beviljats, utgå på extra stat.

Hvad slutligen angår det af Kongl. Maj:t äskade anslaget till byggnad
för en förskola för blinda vid Tomteboda, har utskottet, vid det förhållande
att, enligt hvad ofvan uttalats, frågan om blindundervisningens ordnande
icke synes böra . af Riksdagen nu företagas till slutligt afgörande,
och då anordnandet af den föreslagna nya förskolan är beroende på det
beslut, Riksdagen kommer att fatta med afseende å nyssnämnda fråga,
icke kunnat för närvarande tillstyrka bifall till denna Kongl. Mhj:ts framställning.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 4). 17

På grund af hvad sålunda blifvit. anfördt, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning
om godkännande af grunder för blindundervisningens
ordnande, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
nästkommande års Riksdag framlägga förslag till lag
angående blindundervisningen i riket;

b) att Riksdagen, i anledning a.f Kongl. Maj:ts framställning
om uppförande å ordinarie stat af årligt anslag
till förskolan för blinda i Vexjö m. m., må på extra
stat för år 1896 till blindskolan i Vexjö anvisa anslag
till enahahanda belopp, som för innevarande år blifvit
beviljadt, eller 14,100 kronor; och

c) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit beträffande anslag
till byggnad för förskola för blinda vid Tomteboda
icke må för närvarande af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 april 1895.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BIKUNG.

Hih. till Jlilesd. Vrål. 189''). 4 Samt. 2 Afd. it Höft.