Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 6)

Utlåtande 1894:Sulu6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 6).

1

N:o 6.

Ank. till Kiksd. kansli den 30 april 1894, kl. 12. midd.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3, i anledning af
väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag till förordning angående obligatorisk
insättning i lifränteanstalt m. m.

Ilti en inom Andra Kammaren väckt, till sammansatta utskottets behandling
hänvisad motion, n:o 108, anför herr A. Petri:

Sedan flere ar tillbaka hade statsmagterna arbetat uppå att genom förslag
till arbetareförsäkringar m. m. lindra inträffande nöd bland de fattigare
klasserna, utan att något bestämdt resultat ännu vunnits. Dessa förslag vore
dock mer eller mindre begränsade och lemnade således ej tillgång för hvar och
en att förskaffa sig fördelen af en pension eller lifränta vid framskriden
ålder, hvilken fördel likväl enligt motionärens åsigt borde vara i högsta
grad eftersträfvansvärd. Om man derför skulle kunna inrätta så, att för
hvarje barn, som föddes, genom genast skeende obligatorisk insättning, antingen
i redan befintlig eller särskild för ändamålet inrättad lifränteanstalt,
bereddes vid t. ex. 55 års ålder en årlig lifränta af c:a 75 kronor så vore
motionären öfvertygad, att detta betjdligt skulle bidraga att förekomma eller
lindra ålderdomsnöd och, bland andra fördelar, äfven bidraga att för framBih.
till Riksd. Prof. 1894. 4 Samt. 2 Afd. 5 Hiift. (N:o 6). 1

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 6).

tiden i hög grad lindra kommunernas fattigvård. För att åstadkomma en
verksam sådan lifränteförsäkring tänkte sig motionären, saken kunna genomföras
på ungefär följande sätt:

Vid hvarje barns födelse skulle den kommun, der barnet rätteligen hade
hemortsrätt, vara pligtig att i föreskrifven lifränteanstalt gorå en insättning
så stor, att förut omnämnda årliga lifränta af 75 kronor från och med 55
års ålder deraf, enligt uppgjorda beräkningar, skulle kunna beredas, och torde
denna insats efter nuvarande förhållanden icke behöfva öfverskrida c.a 25
kronor Insättningen borde ske utan återbcta 1 ningssky 1 digliet från lifränteanstaltens
sida, i fall den försäkrade aflede före pensionsålderns inträde, hvarigenom
bereddes ökade lifräntor åt de qvarlefvande. Kommunen borde hafva
rättighet att, när barnets föräldrar dertill hade tillgång, af dem återtaga
det insatta beloppet, men der sådan tillgång saknades, måste kommunen af
egna medel bekosta insättningen; för sådant ändamål torde dock böra kunna
påräknas statsbidrag efter blifvande bestämda grunder. Då ingen vid ett
barns födelse kunde veta, huruvida det vid framskriden ålder kunde, oafsedt den
ställning det hade vid inträdet i verlden, blifva i behof af understöd, vore
nödvändigt, att insättning utan undantag gjordes för alla och att vederbörande
kommunalmyndigheter ombesörjde saken, på det den ej måtte försummas.^

Det torde kunna autagas, att om hvarje barn från späd ålder erhölle
sin lifräntebok, så skulle hågen för besparingar och ytterligare insättningar
till beredande af högre lifränta väckas och underhållas.

Derjemte fäster motionären uppmärksamheten derpå, att genom bildandet
af en så betydlig kapitalfond, som för ändamålet under årets lopp egde rum,
skulle statsverket kunna erhålla en lånekälla, hvarigenom beroendet af utlandet
i låneväg skulle i väsentlig grad förminskas.

På sålunda anförda skäl hemställer motionären: att Riksdagen behagade
i skrifvelse till Kongl: Maj:t anhålla om utredning och förslag till förordning
angående obligatorisk insättning i lifränteanstalt för nyfödda barn i
och för beredande af lifränta vid framskriden ålder åt hvarje person inom
riket samt förslag angående det statsbidrag, som för underlättande af insättningar
för medellösa kan vara att påräkna.

Utskottet erkänner, att det af motionären framstälda förslag till beredande
af pension vid viss ålder åt hvarje person inom riket, såsom ett sätt

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 6).

att ordna den så kallade ålderdomsförsäkringen, förtjenar att beaktas vid
lösningen af frågan om arbetareförsäkring; men då nämnda fråga, sedan de
af Kongl. Maj:t för densammas behandling tillsatta komitéer afgifvit utlåtande
och förslag i ämnet, för närvarande beror på Kongl. Maj:ts pröfning, samt
Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att taga jemväl föreliggande förslag i
öfvervägande, finner sig utskottet böra hemställa,

att motionen icke må till någon Kiksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 30 april 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:
L. ANNEESTEDT.