Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 3)

Utlåtande 1894:Sulu3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 3).

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 mars 1894, kl. 7 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning af
väckt motion om ändrade bestämmelser rörande fjerdingsmäns
tillsättning och aflöning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 26, som till
sammansatta utskottet blifvit öfverlemnad, anför herr O. Persson i Hinkaby,
att gällande stadganden om fjerdingsmanstjenstens utgörande på
landet icke förbjöde kommunalstämma att besluta, att fjerdingsmansbefattningen
skulle utöfvas i tur mellan kommunens hemmansegare emot
aflöning, hvarom kommunalstämman äfvenledes egde besluta.

Då så förhölle sig i många församlingar, vore tydligt, att de
mindre hemmansegarne belastades med ett onus, som icke stode i öfverensstämmelse
med den andel, de hade i kommunen. De betydligt
ökade göromål, som för fjerdingsmän under de senare åren tillkommit,
fordrade ett bättre ordnande af denna befattning; och staten hade under
eu följd af år till hvarje län lemnat bidrag till landtpolis, hvilken befattning
vore förenad med fjerdingsmanssysslan.

På grund häraf föreslår motionären: att Riksdagen med ändring
af stadgan angående fjerdingsmän den 1 juni 1850 ville för sin del
bésluta:

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3).

2 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande (N:o 3).

l:o att, vid ledighet till fjerdingsman inom kommun, kommunalnämnden
emottager ansökningar af helst inom socknen boende personer,
samt jemte eget utlåtande inhemtar kronofogdens yttrande, hvilka
tillsammans öfverlemnas till ordinarie kommunalstämma, der fjerdingsman
antages för 5 på hvarandra följande år;

2:o att hälften af den utaf kronofogden och kommunalnämnden
bestämda lönen betalas af staten och andra hälften af kommunen efter
de grunder, som om kommunalutskylder i allmänhet är eller kan varda
stadgadt. __

Ifrågavarande stadga af den 1 juni 1850 föreskrifver, att fjerdingsmansbefattningen
är ett menighetsbestyr, om hvars utgörande genom
särskildt antagen person och på kommunens bekostnad socknemännen inom
hvarje socken eller fjerdingsmansdistrikt kunna, om de vilja, öfverenskomma
för viss tid. Kommunalstämman utser i sådant fall fjerdingsman,
hvars lämplighet dock pröfvas af vederbörande kronofogde,_ som
eger rätt att vägra godkännande af valet. Der förening om fjerdingsmans
anställande med bestämd aflöning kan åvägabringas, skall, jemlikt
kungörelsen den 20 april 1866, bidraget till denna aflöning utgå efter
enahanda grund som för kommunalutskylder i allmänhet är föreskrifven.
Om åter frälse-, kronoskatte- och kronohemmans innehafvare besluta,
att fjerdingsmansbefattningen bör utöfvas omgångsvis mellan hemmanen,
föreskrifver kungörelsen den 9 augusti 1851 (jfr kungörelsen den 23
augusti 1857), att bestyret fortfarande skall dem sjelfva ensamt åligga.

Enligt gällande bestämmelser är det sålunda kommunen, som
ordnar fjerdingsmansbestyret. Kommunen eger för viss längre eller
kortare tid anställa aflönad fjerdingsman och bestämma beloppet af den
lön, som till honom skall utgå.

Beträffande de församlingar, inom hvilka fjerdingsmanssysslan
utöfvas i tur mellan församlingens hemmansegare, torde böra erinras,
att fjerdingsman för vissa uppdrag har rätt till ersättning. Sålunda
har fjerdingsman, som biträder kronans uppbördsman vid indrifning af
oliqviderade kronouppbördsmedel eller kommunalutskylder rätt att af
sålunda indrifna medel åtnjuta hälften af uppbördsmannens andel i
stadgade stämmoböter eller af den honom medgifna uppbördsprovision.
För biträde vid verkställighet af domar och utslag eger fjerdingsman
tillgodonjuta rese- och traktamentsersättning enligt gällande expeditionstaxa.
Han har vidare rätt alt uppbära särskild ersättning för åtskilliga
andra förrättningar, såsom delgivning af kallelser i civila mål, tjenstgöring
vid mönstringar utom sitt distrikt m. fl.

3

Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande (N:o 3).

Ehuru landskommun ej är skyldig att anställa annan polisbevakning
än den Ijerdingsmansinstitutionen innebär, bar kommunen rätt att fatta
beslut om och gifva anslag till särskild polisbevakning under namn af
polisbetjenter, polisuppsyningsmän, tillsyningsmän o. s. v. På sätt
motionären erinrat, har Riksdagen allt sedan år 1875 plägat ställa till
Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag till aflöning och underhåll af särskild
polisstyrka på landet, äfvensom till belöningar för gröfre brotts
upptäckande m. m.; och Riksdagen har jemväl för innevarande år på
extra stat anvisat för sagda ändamål ett anslag af 65,000 kronor, hvilket
bidrag borde företrädesvis utgå till kommuner, bvilka sjelfva lemnade
motsvarande tillskott. Befattningen såsom polistillsyningsman å
landet är emellertid icke, såsom motionären synes hafva förestält sig,
förenad med fjerdingsmanstjensten, utan alldeles skild från densamma;
och anser utskottet för den skull, att från den af motionären härutinnan
åberopade omständighet icke kan hemtas något stöd för förevarande
förslag.

Då fjerdingsmansbefattningen, såsom författningen den 1 juni 1850
sjelf uttryckligen angifver, är ett menighetsbestyr och ej en statstjenst;
då storleken af de utgifter, som genom antagandet af motionärens förslag
skulle drabba såväl kommunerna som staten — i hvilket afseende
motionären ej förebragt någon som helst utredning — ej kan i någon
mån beräknas, samt då innehafvarne af ifrågavarande befattningar redan
åtnjuta ersättning för en ej ringa del af deras uppdrag, finner utskottet
det icke vara lämpligt att, på sätt motionären föreslagit, i lag föreskrifva,
att till fjerdingsman skulle utgå viss lön att betalas till hälften
af staten och till hälften af kommunen; och får utskottet, som icke
heller finner skäl att förorda någon förändring i gällande bestämmelser
om tillsättning af ifrågavarande befattningar, hemställa,

att herr O. Perssons motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 8 mars 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.