Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2) (Utlåtande 1894:Sulu2 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1894, kl. 7 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 1, i anledning af
Kong!. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar af förordningen om krig sdomstolar
och rättegången derstädes den 11 juni 1868.

Genom en den 30 december 1893 aflåten proposition, n:o 7, bar
Kong!. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll samt med bifogande tillika af
vederbörande myndigheters i ärendet afgifna utlåtanden, jemlikt 87 §
regeringsformen föreslagit Riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och
rättegången derstädes den II Juni 1868.

Härigenom förordnas, att nedanstående paragrafer i förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni 1868 skola
erhålla följande förändrade lydelse:

11 §.

Krigshofrätten är en vid Svea hofrätt bildad särskild afdelning.
Den utgöres af presidenten i Svea hofrätt, såsom ordförande, en ledaBih.
till liiksd. Urat. 1894. 4 Sami 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.) 1

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

mot i samma hofrätt, hvilken af Konungen förordnas att vara öfverauditör,
samt tre militäre ledamöter.

Till militäre ledamöter förordnar Konungen, för tre år i sänder,
en generalsperson och två regementsofficerare, af hvilka en skall tillhöra
armén och en flottan; hvarjemte för tid, som nyss är sagd, af Konungen
förordnas två andre regementsofficerare, deraf en från flottan, att, vid
förfall för någon af de militäre ledamöterna, i hans ställe i krigshofrätten
'' inträda.

Då mål, som röra sjökrigstjensten och manövern, förekomma, skall
regementsofficeren af armén ur rätten afgå och, i hans ställe, en regementsofficer
af flottan, hvilken af Konungen för tillfället förordnas, der
inträda.

Vid förfall för presidenten förordnar, på anmälan derom, Konungen
eu ledamot i Svea hofrätt att såsom ledamot krigshofrätten biträda.

Hvad i denna § är sagdt om presidenten i Svea hofrätt gälle ock
om tillförordnad president, der han af Konungen förordnats att jemväl
vara ordförande i krigshofrätten.

13 §.

Har ledamot i krigsöfverdomstol icke förut aflagt domareed, må
han ej till domareembetet träda, innan han sådan ed fullgjort.

I krigshofrätten tage främste militäre ledamoten plats närmast
ordföranden och derefter öfrige ledamöterna i den ordning, hvartill de
embeten, de eljest innehafva, dem berättiga. För öfverkrigsrätt gälle i
i detta afseende hvad i 9 § om krigsrätt sagdt är.

Vid förfall för ordföranden i krigsöfverdomstol föres ordet af den
främste militäre ledamoten.

15 §.

Allmän åklagare vid krigshofrätten är krigsfiskalen. Han förordnas
af Konungen; och må dertill kunna utses tjensteman i Svea
hofrätt.

Der öfverkrigsrätt finnes, förordne högste hefälhafvaren särskild
krigsfiskal, hvilken vid den rätt är allmän åklagare.

16 §.

Protokoll föres i krigsrätt af auditören, i öfverkrigsrätt af öfver -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

auditören och i krigshofrätten, efter ty särskilt föreskrifves, af tjensteman
i Svea hofrätt.

45 §.

Krigsöfverdomstol vare domför, ändå att blott öfverauditören och
tre andre ledamöter äro tillstädes, der tre af dem om slutet ense äro.

Förhör med parter eller vittnen verkställes i öfverkrigsrätt, så ock
i krigshofrätten, då militär ledamot der förer ordet, af öfverauditören.

Då hos krigsöfverdomstol mål till afgörande färdigt är, göre öfverauditören
muntlig berättelse om saken: uppgifve ock de lagrum och författningar,
som till målet lämpliga äro. Vid öfverläggning om beslut
säge han sin mening först.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1895.

Ifrågavarande §§ hafva för närvarande följande lydelse:

11 §■

Krigshofrätten utgöres af fyra militära ledamöter och ett krigshofrättsråd.

Till militära ledamöter förordnar Konungen, för tre år i sänder,
en generalsperson såsom ordförande, samt tre regementsofficerare, minst
eu af öfverstes grad, och af hvilka en skall tillhöra flottan, men de
öfrige armén; hvarjemte, för tid som nyss är sagd, af Konungen förordnas
två andre regementsofficerare, deraf en från flottan, att, vid förfall
för någon af de militära ledamöterna, i hans ställe i krigshofrätten
inträda.

Då mål, som röra sjökrigstjensteu och manövern, förekomma,
skola de två regementsofficerarne af armén ur rätten afgå och, i deras
ställe, två regementsofficerare af sjöförsvaret, hvilka af Konungen för
tillfället förordnas, der inträda.

Krigshofrättsrådet utnämnes af Konungen.

13 §.

Angående ledamöternas skyldighet att domare-ed aflägga samt

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (A’:o 2).

den ordning, i hvilken de i rätten taga plats, galle för krigsöfverdomstol
hvad i 9 § om krigsrätt sagdt är.

Vid ordförandens förfall föres ordet af den främsta militära
ledamoten.

15 §.

Allmän åklagare vid krigshofrätten är krigsfiskalen. lian utnämnes
af Konungen.

Der öfverkrigsrätt tinnes, förordne högste befälhafvaren särskild
krigsfiskal, hvilken vid den rätt är allmän åklagare.

16 §.

Protokoll föres i krigsrätt af auditören, i öfverkrigsrätt af öfverauditören
och i krigshofrätten af den tjensteman, som dertill förordnad
är.

45 §.

Då hos krigsöfverdomstol mål till afgörande färdigt är, göre krigshofrättsrådet
eller öfverauditören muntlig berättelse om Baken: uppgifve
ock de lagrum och författningar, som till målet lämpliga äro. Vid
öfverläggning om beslut säge krigshofrättsrådet eller öfverauditören
sin mening först.

Då sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars behandling Kong].
Maj:ts ifrågavarande proposition öfverlemnats, nu går att deröfver afgifva
utlåtande, vill utskottet till en början i korthet erinra om hvad Rikets
Ständer och Riksdagen på senare tiden åtgjort och såsom önskvärd! uttalat
i ämnet samt de åtgärder, som med anledning deraf blifvit vidtagna.

Rikets Ständer gjorde den 19 februari 1840 hos Kongl. Maj:t
framställning, att krigshofrättens befattning måtte öfver flytt as å de tre
andra hofrätterna, hvilken framställning emellertid icke föranledde
någon åtgärd.

Under åberopande af berörda framställning anförde Rikets Ständer
i skrifvelse den 8 april 1857, att om det än vore nödigt, att flere män
af yrket deltoge i handläggningen af militärmål uti första domstolen,
der undersökningen i målet egde rum och hvarest i anseende dertill
en mera speciel sakkännedom hos domstolens fleste ledamöter erfordrades,
dylika måls handläggning i andra instansen, som hufvudsakligen
hade till föremål att tillse, huruvida gällande lagbud blifvit lägligt till -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

lämpade, dock syntes kunna utan någon olägenhet försiggå i hofrätterna,
likasom tredje instansen för upptagande af dessa mål utgjordes af
högsta domstolen; att det deremot syntes vara mindre lämpligt, att
en sådan pröfning af underrätts beslut verkstäldes af en domstol,
hvilken, såsom krigshofrätten, bland sina ledamöter blott hade en lagfaren
person; att således, enligt hvad Rikets Ständer hölle före, ifrågavarande
mål lämpligen kunde och borde till hofrätterna öfverflyttas;
samt att det torde blifva behörigen sörjdt derför, att tillräcklig sakkännedom
ej komme att vid meranämnda måls handläggning i hofrätterna
saknas, om dervid förfores på enahanda sätt, som i 20 § regeringsformen
vore för sådana måls behandling i högsta domstolen föreskrilvet,
nemligen att två militärpersoner öfvervore målen. På grund af hvad
sålunda anförts anhöllo Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t ville efter ärendets
utredning taga i öfvervägande,! huruvida icke krigshofrätten måtte
kunna indragas och de mål, som tillhörde denna domstol, på de öfriga
hofrätterna öfverflyttas med iakttagande af hvad, på sätt ofvan vore
nämndt, för dylika måls handläggning i högsta domstolen vore föreskrifvet.

Efter det infordrade utlåtanden öfver Rikets Stånders berörda
anhållan afgifvits af vederbörande myndigheter, samt högsta domstolens
ledamöter på anförda skäl funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till
ifrågavarande förslag, fann Kongl. Maj:t Riksdagens framställning icke
till någon åtgärd föranleda.

De af Kongl. Maj:t för granskning af uppgjordt förslag till särskild
strafflag för krigsmagten utsedde komiterade afgåfvo den 13 juni 1867
yttrande i fråga om inrättningen af krigsdomstolarne, deri de förordade
bibehållande af dittills varande organisation och följaktligen upptogo
krigsrätt såsom första domstol samt en särskild krigsöfverdomstol, vid
hvilken ej allenast mål, understälda från underrätterna, och besvär öfver
dessa rätters utslag skulle pröfvas, utan ock vissa mål, deribland alla
åtal mot officerare och deras vederlikar, skulle omedelbart upptagas.

1 öfverensstämmelse med berörda yttrande utarbetades ock gällande
förordning om krigsdomstolar och rättegången derstädes.

Äfven sedan donna författning den 11 juni 1868 utfärdats har
vid flera riksmöten förslag om krigshofrättens indragning blifvit inom
Riksdagen väckt.

Med anledning häraf utarbetades år 1881 inom justitiedepartementet
ett förslag till förordning angående vissa ändringar i sistnämnda förordning,
hvilket förslag gick ut derpå, att Svea hofrätt skulle blifva
krigshofrätt och, då krigshofrättsrnål der förekomma, som icke rörde

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

endast, sammanläggning af straff, utgöras af presidenten eller den hans
ställe företrädde, såsom ordförande, två ledamöter å den division, dit
målet hörde, samt två militära ledamöter; att krigsfiskalen skulle vara
allmän åklagare vid krigshofrätten och hans embetsåligganden uppehållas
af advokatfiskal i Svea hofrätt; samt att krigshofrättsmålen
skulle föredragas af vederbörande fiskal och protokoll föras af vederbörande
notarie i Svea hofrätt.

I infordradt utlåtande yttrade Svea hofrätt, att hofrätten, med
förbigående af frågan, om eller i hvad mån ur militärisk synpunkt
några betänkligheter mot förslaget förefunnes, ansåge sig böra inskränka
sitt utlåtande dertill, huruvida de mål och ärenden, som för närvarande
af krigshofrätten handlades, kuude af Svea hofrätt utan men för dess
öfriga arbete öfvertagas eller om derutinnan eller eljest angående sättet
för förändringens genomförande någon anledning till erinran förekomme;
i hvilket afseende hofrätten, efter en redogörelse för befintligt missförhållande
mellan dess arbetskrafter och göromål, i underdånighet
hemstälde, att derest Kongl. Maj:t funne skäligt i nåder förordna,
att krigshofrätteus nuvarande befattning skulle af Svea hofrätt öfvertagas,
beslutet derom icke måtte bringas till verkställighet förr än
sistnämnda hofrätt blifvit med en ny ordinarie sjette division förstärkt.

Sedan jemväl krigshofrätten samt högsta domstolen inkommit
med yttranden, föredrogs ärendet den 29 december 1882 i statsrådet,
dervid dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde, att bland de
skäl, som blifvit anförda mot förslaget, åtminstone ett syntes vara förtjent
af nådigt afseende. Högsta domstolens samtliga ledamöter hade
nemligen såsom en brist hos förslaget anmärkt, att en af ett öfvei’-vägande antal civila ledamöter sammansatt domstol skulle öfvertaga
krigshofrätteus funktion att i första instans döma öfver förbrytelser,
begångna af officerare, under det att underbefäl och manskap fortfarande
skulle i första hand dömas af de af företrädesvis militära
ledamöter bestående krigsrätterna. Föredragande departementschefen
ville icke bestrida, att denna omständighet möjligen kunde, till men
för disciplinen, väcka föreställning om bristande likhet inför lagen,
och ansåge sig af denna anledning icke böra göra någon underdånig
framställning om förslagets framläggande för Riksdagen.

I skrifvelse den 9 maj 1888 framhöll Riksdagen, att frågan om
krigslrofrättens indragning eller ombildning stode i nära sammanhang
med spörsmålet om ny rättegångsordning, att visserligen dittills frågan
om specialdomstolar vid utarbetandet af förslagen i afseende å rättegångsordningen
i allmänhet lemnats å sido, men att detta icke ut -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

gjorde något hinder att, om särskild anledning dertill förefunnes, utbryta
vissa delar af detta ämne och sålunda utan dröjsmål till förberedande
handläggning upptaga frågan om behöfligheten eller obehöfligheten
af krigsdomstolar och särskildt krigshofrätten, hvarför
Riksdagen kemstälde, att Kongl. Maj:t vid utarbetande af förslag till
ny rättegångsordning ville till behandling företaga jemväl frågan om
krigshofrättens indragning eller ombildning.

I den skrifvelse af den 14 maj 1890, hvari Riksdagen besvarade
Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en ordinarie sjette division
i. Svea hofrätt, uttalade Riksdagen önskvärdheten af att Kongl. Maj:t
vid tillsättande af de nya tjenstebefattningarna måtte tillse, att derigenom
möjlighet lemnades öppen att, om sådant funnes lämpligt,
krigshofrättens åligganden af Svea hofrätt öfvertoges, hvarigenom
jemväl någon besparing kunde beredas i motvigt mot den ökade
utgift, som genom sjette divisionens uppförande på ordinarie stat föranleddes.

Vid 1893 års riksmöte väcktes å nyo motion om vidtagande af
sådana åtgärder, att Svea hofrätt måtte kunna öfvertaga de ärenden,
hvilka för närvarande handläggas af krigshofrätten. I anledning af
berörda motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den 14 april 1893, att
Kongl. Maj:t ville, såvidt möjligt vore, redan för nästkommande Riksdag
framlägga förslag till krigshofrättens indragning eller ombildning.

Med anledning af Riksdagens skrifvelse den 9 maj 1888 anbefalde
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1892 nya lagberedningen,
bland annat, att taga i öfvervägande, huruvida krigshofrätten
borde indragas eller ombildas samt uppgöra det förslag i ämnet, som
beredningen funne vara af omständigheterna påkalladt. Till åtlydnad
häraf utarbetade nya lagberedningen förslag till lag angående ändring
i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes
den 11 juni 1868, hvilket förslag lagts till grund för nu föreliggande
lagförslag.

I motiven anförde nya lagberedningen, bland annat, att vigtiga
skäl talade för en ombildning af krigshofrätten. Denna domstols
organisation innebure nemligen icke tillräckliga garantier för don insigt,
som särdeles hos eu öfverrätt vore erforderlig. Då endast en
civil ledamot der hade säte och stämma, läte det sig ej förneka, att
ett nog knappt utrymme inom denna öfverrätt lemnats åt don egentliga
lagkunskapen. Dertill komme vidare, att den civile ledamoten i
regel saknade tillfälle att erhålla den vana vid tillämpningen af all -

8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, (N:o 2).

männa straffrättsliga bestämmelser, hvilken äfven vid behandling af
krigsrättsmål vore erforderlig. Utan tvifvel vore det sålunda redan
ur denna synpunkt önskligt, att åt krigshofrätten kunde gifvas en
bättre organisation än hittills varit fallet.

Såsom det hufvudsakliga skälet för krigshofrättens ombildning
kunde emellertid åberopas det missförhållande, som förefunnes mellan
antalet mål och ärenden, hvilka af krigshofrätten handlades, och
kostnaden för denna domstol, i hvilket afseende beredningen hänvisade
till chefens för justitiedepartementet embetsberättelser.

Bästa sättet att erhålla en förbättrad organisation af krigshofrätten
syntes vara att införlifva densamma med Svea hofrätt. Detta utgjorde
ock grundtanken i det förslag, som år 1881 inom justitiedepartementet
utarbetades. Hufvudaumärkningen mot detta förslag vore, att, då enligt
detsamma förbrytelser af officerare och deras vederlikar skulle komma
att i första hand bedömas af en domstol med öfvervägande antal civila
ledamöter, medan sammansättningen af krigsrätterna, der militära
ledamöter utgjorde flertalet, förblefve oförändrad, detta kunde till men
för disciplinen väcka föreställning om bristande likhet inför lagen.
Rigtigheten af denna anmärkning, som äfven föranledde att förslaget
fick förfalla, torde icke kunna bestridas. Om — såsom af de myndigheter,
hvilka yttrat sig i ämnet, framhållits och jemväl beredningen
för sin del ansåge otvifvelaktigt — fullgiltiga skäl funnes att bibehålla
specialdomstolar för upptagande af åtal mot underbefäl och manskap,
så gälde detta äfven om åtal mot officerare, och det i måhända ännu
högre grad, enär dessa mål oftare vore af mera invecklad beskaffenhet
och således företrädesvis kräfde fackinsigter hos domaren. Beredningen
hade derför ansett det vara nödvändigt, att inom krigshofrätten antalet
militära ledamöter fortfarande blefve det öfvervägande, dock så jemkadt,
att för vinnande af ökadt mått af allmän lagkunskap inom domstolen
proportionen mellan militära och civila ledamöter blefve såsom 3 till 2.

För att undvika förvecklingar, som kunde uppstå, derest beslut
i krigshofrättsmål skulle af den för deras behandling afsedda afdelningen
meddelas i Svea hofrätt^ namn, ansåge beredningen angeläget,
att krigshofrätten, äfven om den till någon del komme att utgöras af
ledamöter i Svea hofrätt, i allt fall måtte med sin nuvarande benämning
bibehålla karakteren af en särskild sjelfständig krigsdomstol. I sådant
ändamål hade i förslaget upptagits en bestämmelse, att krigshofrätten
vore en vid Svea hofrätt bildad särskild afdelning, hvaremot ändring
ej föreslagits i 2 § af förordningen om krigsdomstolar och rättegången

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2). 9

derstädes den 11 juni 1868, som stadg|de, att andra domstol vid krigsmagten
är krigshofrätt.

Enligt beredningens förslag skulle krigshofrätten komma att bestå
af två civila och tre militära ledamöter. För handläggning af krigsrättsmålen
skulle vid Svea hofrätt bildas en särskild afdelning, benämnd
krigshofrätt, i hvilken de civila platserna skulle besättas med ledamöter
i Svea hofrätt, likasom äfven protokollsföringen och annat biträdande
arbete skulle bestridas af samma hofrätts tjenstemän och betjente. En
särskild krigsfiskal skulle fortfarande finnas, men till denna befattning
kunna förordnas en tjensteman i Svea hofrätt.

Vid krigshofrättens organisation hade beredningen ansett synnerlig
vigt ligga derå, att dess civila ledamöter blefve ständiga. Säkerligen
skulle detta främja ett jemnt och fruktbringande samarbete med
de militära ledamöterna. Af än större betydelse vore dock, att på detta
sätt de civila ledamöterna förvärfvade djupare insigt i krigslagstiftningen
och vidsträcktare erfarenhet i krigsrättsmåls handläggning, än
eljest kunde förväntas, och att derigenom större utsigt vunnes att
åstadkomma stadga och likformighet i lagtillämpningen på detta område.

Den i 1881 års förslag införda bestämmelsen, att presidenten i
Svea hofrätt skulle vara ledamot och ordförande i krigshofrätten, hade
synts välbetänkt och derför blifvit i föreliggande förslag upptagen.
För en dylik bestämmelse talade jemväl den beaktansvärda omständigheten,
att presidenten bättre än någon annan vore i tillfälle att ordna
den tjenstgöring inom krigshofrätten, hvartill arbetskrafter från Svea
hofrätt borde anlitas.

Till andre civilledamot skulle af Konungen förordnas en bland
Svea hofrätts ledamöter. Denne ledamot hade att öfvertaga de åligganden,
som nu tillkomme krigshofrättsrådet, framför allt föredragningen
af krigsrättsmålen.

Till militära ledamöter skulle af Konungen för tre år i sänder
förordnas en generalsperson och två regementsofficerare, den ene tillhörande
armén och den andre flottan.

Pin krigsöfverdomstol, så organiserad, som beredningen föreslagit,
syntes i afseende å sin sammansättning icke lemna rum för de anmärkningar,
som, efter hvad förut omförmälts, ej utan skäl kunde göras
mot den nuvarande krigshofrätten. Det civila elementet inom domstolen
skulle erhålla en välbehöflig förstärkning, utan att obehörigen
undantränga det militära, och sambandet med den allmänna brottmålslagskipningen
blefve oaflåtlig! och derför fastare. Derjemte skulle
Dill. till Rilcsd. Drot. 1894. 4 Sami. 2 Afä. 2 Iläft. 2

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

vinnas den fördel, att krigsrättsmålen, ehuru i viss mån öfverflyttade
till Svea hofrätt, dock ej skulle inkräkta på den tid, som der nu användes
till handläggning af andra mål, utan i detta hänseende lemna
domstolen helt och hållet oberörd. Hvad kostnaderna beträffade, borde
dessa kunna nedbringas till hälften eller derunder af hvad de för närvarande
utgjorde.

Öfver nya lagberedningens förslag hafva utlåtanden afgifvits dels
af Svea hofrätt och krigshofrätten, dels ock af högsta domstolen.

De båda förstnämnda myndigheterna hafva afstyrkt lagförslaget,
hvaremot högsta domstolens flesta ledamöter i hufvudsak lemnat detsamma
utan anmärkning.

Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde statsrådet och
chefen för justitiedepartementet att, i fråga om den af krigshofrätten
framstälda anmärkning, att förslaget, såvidt det ginge ut derpå att en
af de fyra nuvarande militära ledamöterna skulle ersättas med en lagfaren
ledamot, vore stridande mot den militära uppfattningen med dess
berättigade kraf att inom militärdomstolarne det militära elementet
blefve så starkt representeradt som möjligt, föredragande departementschefen
ansåge berörda anmärkning icke böra tillmätas vidare betydelse,
enär de militära ledamöterna fortfarande komme att bilda pluralitet
inom krigshofrätten, och en förstärkning af det specielt lagkunniga
elementet städse uppstälts såsom ett önskningsmål i fråga om samma
rätts ombildning.

Beträffande åter den af Svea hofrätt framstälda anmärkning, att
förslaget icke skulle kunna genomföras utan att hofrättens arbetskrafter
i betänklig mån försvagades, ansåge föredraganden, att hvarken
omfattningen eller beskaffenheten af det arbete, som krigshofrätten
enligt hittills vunnen erfarenhet hade att utföra, rättfärdigade de af
hofrätten sålunda uttalade farhågor, samt att fast hellre nya lagberedningens
antagande, att öfverauditören under vanliga förhållanden borde
kunna genom ökadt, arbete och lämplig fördelning af detsamma medhinna
såväl hofrättsgöromålen som öfverauditörens åligganden, vore
mera med förhållandena öfverensstämmande.

Föredragande departementschefen grundade denna sin åsigt på
en undersökning, som blifvit verkstäld angående de mål och ärenden,
krigshofrätten haft att handlägga under tioårsperioden 1883—1892.

Utaf denna undersökning framginge, att krigshofrätten under
nämnda period haft att handlägga i medeltal årligen:

15,4 mål, deraf 6,5 omedelbart upptagna och 8,9 genom besvär

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2). 11

fullföljda, af hvilka senare nära hälften blifvit utan kommunikation
afgjorda;

10 straffsammanläggningar eller andra ärenden, som föranledt utslag;

1 kongl. remiss å till krigshofrättens utlåtande öfverlemnadt förslag;
samt

11 kougl. remisser, ^hvarigenom krigshofrätten anbefalts infordra
förklaring öfver anförda underdåniga besvär eller handlingar eljest
blifvit infordrade eller krigshofrätten för kännedom delgifna.

I fråga om flertalet af de mål, som under denna tidsperiod blifvit
af krigshofrätten handlagda, ansåg sig föredraganden utan fara för misstag
kunna uttala, att, ehuruväl de visserligen kunde vara och oftast
väl äfven vore af beskaffenhet att af domaren kräfva ett moget omdöme,
varsamhet och förtrogenhet med militära förhållanden, de dock
för visso icke kunde anses såsom invecklade och svåra mål.

Att i krigshofrätten målen komme att i någon mån ökas till följd
af den antagna arméorganisationen, syntes föredraganden vara antagligt,
men då storleken af denna ökning för närvarande icke kunde ens närmelsevis
bedömas, och samma ökning väl finge uppgå till åtskilliga gånger det
nuvarande arbetsmaterialet, innan öfverauditörens tid och arbete komme
att tagas i anspråk i den omfattning, som Svea hofrätt syntes hafva
förestält sig, torde ett undanskjutande af den nu ifrågasatta reformen
icke kunna på sådan grund ifrågasättas.

Svea hofrätt hade i sitt utlåtande framhållit, att hofrätten för
närvarande arbetade under trycket af en ganska stor balans, att antalet
dit inkommande mål under senare tid afsevärdt ökats, och att de
sex ordinarie divisionernas arbetsprodukt endast med svårighet hölle
jemna steg med antalet inkommande mål. Med hänsyn härtill erinrade
föredragande departementschefen, att det nu anmälda förslaget, såsom ock
af nya lagberedningen framhållits, ordnade krigshofrätten så, att dess verksamhet
ej i nämnvärd mån borde inverka på arbetets gång i Svea hofrätt.

Väl kunde det icke bestridas, att en viss oegentlighet läge deri,
att åt en hofrättsledamot uppdroges att vid sidan af sitt egentliga embete
och med rätt till ledighet från detta, då sådant kunde vara af behofvet
påkalladt, uppehålla de krigshofrättsrådet nu åliggande göromål.
Emot denna oegentlighet borde emellertid vägas: att krigshofrättsmålen,
på sätt under behandlingen af föregående förslag i ämnet
blifvit uppenbart, ej kunde utan vidare öfverflyttas å allmän domstol,
att krigshofrättsrådets åligganden icke vore af den omfattning, att de i
och för sig to ge en persons tid och krafter i anspråk, att de dock måste
varda utförda, och att krafvet på deras behöriga skötande tvifvels -

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

utan bäst tillgodosåges, om de anförtroddes åt en person, som icke
blott egde den erfarenhet och utbildning inom den allmänna rättskipningen,
som kunde påräknas hos en hofrättsledamot, utan äfven vore
i tillfälle att vid sidan af miiitärjusticen fortfarande deltaga i den allmänna.
Med hänsyn till dessa förhållanden och då annat sätt att för
måttliga kostnader få ifrågavarande domarevärf utfördt än att uppdraga
detsamma åt innehafvaren af annan domarebefattning icke torde
kunna påvisas, syntes det föredraganden, att nya lagberedningens förslag
derutinnan innebure den förmånligaste lösning, som under nuvarande
förhållanden stode till buds.

På de skäl, som af departementschefen vid föredragningen af
ifrågavarande proposition blifvit anförda, anser utskottet de deri föreslagna
bestämmelserna innefatta en lämplig lösning af den länge behandlade
frågan om indragning eller ombildning af krigshofrättén.

Utskottet hemställer fördenskull,

l:o) att Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar af förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes den
11 juni 1868 må af Riksdagen bifallas.

Härjemte har Kong]. Maj:t uti den till innevarande Riksdag aflåta
proposition angående statsverkets tillstånd och behof, under förutsättning
att den särskilt framlagda propositionen om ändring i vissa
delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes
blefve af Riksdagen bifallen, föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af det i bilagdt statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden
den 13 januari 1894 intagna förslag till stat för krigshofrättén och
öfvergångsstat, ville anvisa för dessa staters tillämpning erforderliga
medel, tillhopa 9,050 kronor, samt att sålunda det till krigshofrättén
nuf|utgående ordinarie anslaget, 11,100 kronor, skulle minskas med
2,050 kronor.

Ofvannämnda förslag till stat, afsedt att tillämpas från och med
år 1895, är af följande lydelse:

Arfvode. Summa.

1 öfverauditör ................................................. 2,000

1 militär ledamot .......................................... 750

— 2,000
— 750

Transport 2,750

— 2,750

—

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

Arfvode.

Transport 2,750:

2 militäre ledamöter ...................................... 1,500:

1 krigsfiskal ;!.........j........................w...... 2,000:

Arfvoden till andre civilledamot och protokollsförande
samt för renskrift, skrifmaterialier
och andra expenser..............................

1 denna stat upptagna arfvoden anses
som tjenstgöringspenningar.

r , öfvergängsstat.

Nuvarande krigsfiskalen bibehålies
under sin tjenstetid vid sina hittillsvarande
löneförmåner, 2,000 kronor i lön och 700
kronor i tjenstgöringspenniugar, att under
de vilkor, som i kougl. kungörelsen den
19 maj 1876 föreskrifvas, utgå dels af det
ofvan i staten till krigsfiskalen anslagna

arfvode, dels af fett särskildt anslag af ......................... 700: —

Den hos krigshofrätten anstälde vaktmästaren
bibehålies, mot fortfarande tjenstgöringsskyldighet,
vid sin nuvarande lön ..................... 600: — 1,300:_

Summa kronor 9,050: —

Denna fråga har af statsutskottet öfverlemnats till sammansatta
stats- och lagutskottet att behandlas i sammanhang med Kongl. Maj:ts
proposition om ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar
och rättegången derstädes.

Summa.

— 2,750: —

— 1,500: —

— 2,000: —

1,500: — 7,750; _

För Krigshofrätten utgå för närvarande följande anslag:

å ordinarie stat:

till 1 krigshofrättsråd

„ 1 sekreterare.........

,, 1 krigsfiskal...........

„ 1 vaktmästare .....

Lön.	Tjenstgörings- penningar.	Summa.
3,300: —	1,200: —	4,500: —
2,500: —	800: —	3,300: —
2,000: —	700: —	2,700: —
600: —	— — —	600:— 11,100: —

Transport 11,100: —

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

Transport 11,100: —

å extra stat:

till 1 ordförande och 3 militäre ledamöter, arfvoden ............ 5,000: —

hvarjemte af andra hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier,
expenser, ved, m. m. utgått kostnad för hyra af
embetslokal, uppvärmning, belysning m. m. med ett belopp,

som under de senaste åren uppgått till årligen omkring...... 2,800: —

Summa kronor 18,900: —

Vid ifrågavarande af Kongl. Maj:t. föreslagna nya stat för krigshofrätten
jemte öfvergångsstat har utskottet icke haft att erinra annat
än att, då på sätt statsrådet och chefen för justitiedepartementet till
statsrådsprotokollet anfört, den hos Svea hofrätt på ordinarie stat anstälda
vaktbetjening synes vara tillräcklig äfven för betjenande af den
nya krigshofrätten, och sålunda anslag till särskild vaktmästare hos
krigshofrätten måste anses vara obehöfligt, utskottet föreställer sig, att
den hos krigshofrätten anstälda vaktmästaren, hvilken enligt Kongl.
Maj:ts förslag bibehållits vid sin nuvarande lön mot tjenstgöringsskyldighet
tills vidare i den nya krigshofrätten, lämpligen kan vid inträffad
ledighet beredas anställning såsom ordinarie vaktmästare antingen
i Svea hofrätt eller vid annat statens verk, och sålunda ifrågavarande
anslag, 600 kronor, som uppförts på öfvergångsstat, inom kort komma
att upphöra.

Utskottet hemställer sålunda,

2:o) a) att Riksdagen —under förutsättning att den
i Kongl. Maj:ts proposition den 30 december 1893 föreslagna
lag angående ändring i vissa delar af förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes
den 11 juni 1868 varder af Riksdagen antagen —
må godkänna följande förslag till ny stat för krigshofrätten
jemte öfvergångsstat, att tillämpas från och
med år 1895, nemligen:

Arfvode. Summa.

1 öfverauditör ............................... 2,000: — 2,000:

1 militär ledamot ........................... 750:— 750: —

2 militäre ledamöter ................. 1,500:— 1,500: —

1 krigsfiskal....................................... 2,000: — 2,000: —

Transport 6,250: — 6,250: —

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

Transport

Arfvoden till andre civilledamot
och protokollsförande
samt
för renskrift, skrifmaterialier
och andra

expenser ....................

I denna stat upptagna
arfvoden anses
som tjenstgöringspenningar.

6,250: —

1.500: — 7,750: —

öfver gångsstat.

Nuvarande krigsfiskalen
bibehålies under
sin tjenstetid vid
sina hittills varande
löneförmåner, 2,000 kronor
i lön och 700 kronor
i tjenstgöringspenningar,
att under de vilkor,
som i kongl. kungörelsen
den 19 maj 1876
föreskrifvas, utgå dels
af det ofvan i staten
till krigsfiskalen anslagna
arfvode, dels af
ett särskildt anslag af...

Den hos krigshofrätten
anstälde vaktmästaren
bibehålies,
mot fortfarande tjenstgöringsskyldighet,
vid
sin nuvarande lön.........

700: —

......•••••• 600:— 1,300; —

Summa kronor 9,050: —

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

b) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet i
mom. a) här ofvan föreslagit, ville besluta att under
riksstatens andra hufvudtitel för dessa staters tilllämpning
anvisa 9,050 kronor.

Stockholm den 8 mars 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

Reservationer:

af herrar Annerstedt, friherre von Otter och Björnstjerna, som ansett,
att utskottets utlåtande i ämnet bort affattas sålunda:

»Vid föredragningen af ifrågavarande kongl. proposition yttrades
i statsrådet såväl af chefen för landtförsvarsdepartementet som af chefen
för sjöförsvarsdepartementet allvarliga betänkligheter emot den nu föreslagna
förändringen af krigshofrätten, hvarigenom denna öfverdomstol, i
stället för att såsom hittills vara en särskild militärdomstol, skulle för
framtiden blifva en afdelning vid Svea hofrätt med dess president såsom
ordförande. Så länge krigshofrätten är första instans för en så vigtig
del inom krigsmagten som officerskåren, synes, på sätt af nämnde
två departementschefer framhållits, utbytandet af den särskilda krigsdomstolen
mot eu civildomstol — om ock den sistnämnda domstolen i
sådana mål så till vida förändrades, att militära ledamöter inträdde —
kunna lända till men för disciplinen och till skada för upprätthållande
af militärandan inom krigsmagten i dess helhet. Enligt de sakkunniges
uppfattning och i öfverensstämmelse med erfarenheten från andra länder
är det nemligen en icke oväsentlig fördel i nämnda hänseende, att
den domstol, som i första instans upptager och pröfvar disciplinmål,
är en verklig krigsdomstol. En sådan domstols kompetens att ur
militär synpunkt uppfatta och bedöma disciplinära frågor uppskattas i
allmänhet inom militärståndet vida högre än en civildomstols, äfven
om den sistnämnda förstärkes med militära ledamöter, och denna omständighet,
hvaraf blifver en följd, att krigsdomstolens uttalande bland
krigsmän tillägges en helt annan betydelse än den civila domstolens,
bidrager i sin mån till disciplinens upprätthållande.

Vid angifna förhållande synes omsorgen om vidmagthållandet
och förökandet af krigsmagtens duglighet för dess ändamål kräfva, att
den omorganisation af krigshofrätten, som af Riksdagen blifvit begärd,
vidtages på sadant sätt, att derigenom icke äfventyras krigsöfverdomstolens
förmåga att fullt tillgodose de fordringar, som från militär
synpunkt böra ställas å densamma.

Ett sådant tillgodoseende kan, enligt utskottets uppfattning, utan
svårighet åvägabringas genom eu obetydlig jemkning i de föreslagna
Bih. till liiksd. Prof. 180i. 4 Samt. 2 Afd. 2 käft. 3

18 {sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2).

bestämmelserna, utan att derigenom någon af de önskningar, hvilka
af Riksdagen uttalats i fråga om krigshofrättens ombildning, lemnas
å sido eller uppfyllas i ringare mån än genom det framlagda förslaget.

Ett ytterligare skäl till ett dylikt tillvägagående synes ligga deri,
att, då, på sätt chefen för landtförsvarsdepartementet framhållit, en
mera omfattande omarbetning af den militära rättegångsordningen
jemväl är af behofvet påkallad, frågan om organisationen af krigsdomstolarne
i allmänhet måste under den närmaste framtiden komma
under förnyad ompröfning. Det torde derför vid den partiella reform
af krigsöfverdomstolen, som nu föreligger, vara i alla afseenden lämpligast
att icke göra stadgandena — hvilka icke kunna blifva annat än
öfvergångsstadganden — mera genomgripande än behofvet kräfver, eller
reformen mera vidtgående, än hvad som är af nöden för undanrödjande
af de olägenheter, som gifvit anledning till Riksdagens framställning
i ämnet.

De förändringar i det framlagda förslaget, hvilka, ur ofvan framhållna
synpunkter, synas vara behöfliga, kunna inskränkas dertill: att
bestämmelserna om krigshofrättens bildande såsom en särskild afdelning
af Svea hofrätt och om presidentens i denna hofrätt ordförandeskap
å denna afdelning ersättas med stadgande^ dels '' att krigshofrätteu
utgöres af tre militära och två civila ledamöter, af hvilka
militära ledamöter en skall förordnas såsom ordförande, dels ock att
de två civila ledamöterna utses af Konungen bland dem, som innehafva
eller förvalta domareembete vid rikets allmänna domstolar eller embete
i nedre justitierevisionen.

Genom en sådan organisation af krigshofrätteu blifver det civila
elementet derinom förstärkt i lika hög grad som vid den åt Kongl.
Maj:t föreslagna organisationen, och fullt lämpliga personer för upprätthållande
af de civila embeteua inom krigshofrätteu kunna säkerligen
lika lätt erhållas vid den förra som vid den sistnämnda.

Den ökade kostnad, som vid jemförelse med kostnaden enligt
Kongl. Maj:ts förslag skulle föranledas genom den af utskottet förordade
jemkningen, inskränker sig till den knappt nämnvärda summan
af 750'' kronor, med hvilket belopp följaktligen den besparing, som
genom krigshofrättens omorganisation kunde åvägabringas, skulle komma
att minskas. Utskottet föreställer sig, att detta belopp icke kan tagas
i betraktande vid den för krigsmagten synnerligen vigtiga frågan om
det ändamålsenliga ordnandet af den militära rättskipningen.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2). 19

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen, med förklarande atfKongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kan oförändrad
bifallas, ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och
rättegången derstädes.

Härigenom förordnas, att nedanstående paragrafer i förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni 1868 skola
erhålla följande förändrade lydelse:

11 §•

Krigshofrätten utgöres af tre militära och två civila ledamöter.

Till militära ledamöter förordnar Konungen för tre år i sänder
en generalsperson, såsom ordförande, samt två regementsofficerare, af
hvilka eu skall tillhöra armén och en flottan; hvarjemte för tid, som
nyss är sagd, af Konungen förordnas två andre regementsofficerare,
en från armén och en från flottan, att inträda i krigshofrätten, den
förre vid förfall för någon af de militära ledamöterna för armén och
den senare vid förfall för den militäre ledamoten från flottan.

De två civila ledamöterna utses af Konungen jemväl för tre år
i sänder bland dem, som innehafva eller förvalta domareembete vid
rikets allmänna domstolar eller embete i nedre justitierevisionen, och
förordnar Konungen en af desse ledamöter att vara öfverauditör.

Då mål, som röra sjökrigstjensten och manövern, förekomma,
skall regementsofficeren af armén ur rätten afgå och i hans ställe en
regementsofficer af flottan, hvilken af Konungen för tillfället förordnas,
der inträda.

13 §.

Har ledamot i krigsöfverdomstol icke förut aflagt domareed, må
han ej till domareembotet träda, innan han sådan ed fullgjort.

T krigshofrätten tage främste militäre ledamoten plats närmast
ordföranden och derefter öfriga ledamöterna i den ordning, hvartill de
embeten, de eljest innehafva, dem berättiga. För öfverkrigsrätt gälle
i detta afseende hvad i 9 § om krigsrätt sagdt är.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (.N:o 2).

Vid förfall för ordföranden i krigsöfverdomstol föres ordet af den
främste militäre ledamoten.

15 §.

Allmän åklagare vid krigshofrätt^ är krigsfiskalen. Han förordnas
af Konungen.

Der öfverkrigsrätt finnes, förordne högste befälhafvaren särskild
krigsfiskal, hvilken vid den rätt är allmän åklagare.

45 §.

Krigsöfverdomstol vare domför, ändå att blott öfverauditören och
tre andra ledamöter äro tillstädes, der tre af dem om slutet ense äro.

Förhör med parter eller vittnen verkställes i krigsöfverdomstol
af öfverauditören.

Då hos krigsöfverdomstol mål till afgörande färdigt är, göre
öfverauditören muntlig berättelse om saken: uppgifve ock de lagrum
och författningar, som till målet lämpliga äro. Vid öfverläggning om
beslutet säge han sin mening först.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1895.

Varder deu i föregående punkt föreslagna ombildningen af krigshofrätten
af Riksdagen godkänd, synes deraf icke föranledas annan ändring
i de af Kongl. Maj:t föreslagna staterna för krigshofrätten, än
att för andre civilledamoten uppföres särskild! arfvode till enahanda
belopp som det för militär ledamot föreslagna, samt att aflöningen till
vaktmästaren öfverflyttas från öfvergångsstaten till den ordinarie staten
för krigshofrätten. Om, såsom utskottet anser lämpligt, krigshofrättens
sammanträden komma att ega rum inom någon för militära ändamål
anvisad lägenhet — hvartill tillgång icke torde saknas — lärer det
icke möta någon svårighet att mot ett mindre arfvode, hvars belopp
synes utskottet icke behöfva öfverstiga 500 kronor årligen, erhålla
lämplig person till ombesörjande af registratorsgöromålen i krigshofrätten.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o 2). 21

Vid detta förhållande och då arfvodet till andre civilledamot, såsom
särskildt anvisadt, icke skulle komma att utgå från det i propositionen
föreslagna beloppet 1,500 kronor »arfvoden till andre civilledamot
och protokollsförande, samt för renskrift, skrifmaterialier
och andra expenser», synes detta belopp fullt tillräckligt till bestridande
af kostnaderna för arfvoden till protokollsförande och registrator samt
för expenser.

Utskottet hemställer alltså,

2:o) a) att Riksdagen, under förutsättning att den
i föregående punkt föreslagna lag varder af Riksdagen
antagen, må godkänna följande förslag till ny
stat för krigshofrätten jemte öfvergångsstat att tilllämpas
från och med år 1895 nemligen:

Arfvode. Summa.

1 militär ledamot............	750	— 750
2 militära ledamöter......	1,500	— 1,500
1 öfverauditör..................	2,000	— 2,000
1 andre civil ledamot ...	750	— 750
1 krigsfiskal .....................	2,000	— 2,000
1 vaktmästare.................	600	— 600
Arfvoden till protokolls-förande och registrator samt för renskrift, skrif-materialier och andra expenser .......................		1,500:

I denna stat upptagna
arfvoden anses
som tjenstgöringspenningar.

Öfvergångsstat.

Nuvarande krigsfiskalen
bibehålies under sin
tjenstetid vid sina hittillsvarande
löneförmåner,

2,000 kronor i lön och
700 kronor i tjenstgö Transport

9,100: —
4

Bill. till Ri/csd. Vret. 1894. 4 Sami. 2 Afd. 2 Käft.

22 Sammansansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande (N:o it).

Transport 9,100: —

ringspenningar, att under
de vilkor, som i kongl.
kungörelsen den 19 maj
1876 föreskrifvas, utgå
dels af det ofvan i staten
till krigsfiskalen anslagna
arfvode, dels af ett särskilt
anslag af................................................ 700: —

Summa kronor 9,800: —

b) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet
i mom. a) här ofvan föreslagit, ville besluta att under
rikstatens andra hufvudtitel för dessa staters tillämpning
anvisa 9,800 kronor»; och

af herr von Krusenstjerna, med hvilken herrar friherre Gripenstedt
och Öländer instämt: »Då den nuvarande tidpunkten för. vidtagande af
ombildning af krigshofrätten synes mig sa mycket mindre vara den
rätta, som dels, enligt hvad herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till statsrådsprotokollet erinrat, en mera omfattande omarbetning
af den militära rättegångsordningen är påkallad i följd af
vår nya arméorganisation, dels erfarenhet ännu saknas, i hvad män
ökningen i arméns tjenstgöringstid ökar arbetet inom krigsöfverdomstolen,
har jag ansett att med frågan om ändringar i krigshofrättens
organisation helst borde för närvarande anstå och för ty yrkat afslag
å den kongl. propositionen.

Då emellertid detta yrkande icke vunnit understöd inom utskottet,
utan jag vid den slutliga voteringen haft att välja mellan Kongl. Maj:ts
proposition och det af herr Annerstedt med flere framstälda förslag-,
har jag anslutit mig till det senare. Genom detta vinnes det inom
Riksdagen uttalade önskningsmål att inrymma åt det civila elementet
inom krigshofrätten starkare inflytande än för närvarande är fallet,
och undvikas de olägenheter för arbetet inom Svea hofrätt, som nämnda
hofrätt ansett blifva en följd af krigshofrättens införlifvande med densamma.
»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.