Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1896:Sulu8 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående
anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt, som
till enskild undervisningsanstalt öfverlemnat sinnesslött
döfstumt barn.

Uti en den 14 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 39), som öfverlemnats till förberedande behandling af det sammansatta
stats- och lagutskottet, har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,

att döfstumskoldistrikt, hvars skolstyrelse funne lämpligt att på
distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt öfverlemna sinnesslött
döfstumt barn, som är mottagligt för undervisning, finge uppbära för hvarje
sådant barn lika stort årligt statsbidrag, som enligt kungörelsen angående
anslag af allmänna medel till döfstumskolor den 31 maj 1889 skulle hafva
tillkommit distriktet, om barnet varit intaget i af distriktet anordnad skola;
dock under vilkor, att de lärare, som vore anstälda vid den anstalt, dit
barnet blifvit öfverlemnadt, hade den behörighet, som i lagen angående
döfstumundervisningen den 31 maj 1889 vore föreskrifven, och att vederbörande
inspektör funne barnets vård och undervisning tillfredsställande;

samt att nu ifrågakomna statsbidrag finge utgå af förslagsanslaget
till befrämjande af döfstumundervisningen.

Bill. till Riksd. Prat. 18.90. 4 Sami. 2 Afd. 8 Höft. (N:o 8.)

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

Från åberopade statsrådsprotokollet får utskottet här meddela följande.

Sedan lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 utkommit,
hade de särskilda skoldistrikten hittills sörjt hvart och ett för alla sina
döfstumma barns undervisning, efter hvilken metod än denna meddelats,
och, så vidt för departementschefen vore bekant, hade undervisningen
medfört så goda resultat, som billigtvis kunnat begäras. Emellertid syntes
den erfarenheten hafva vunnits, att undervisningen af de tecknande barnen
blefve för skoldistrikten jemförelsevis dyr.

Med anledning deraf hade styrelsen öfver institutet för döfstumma i
Hjorted, hvilket numera, sedan de särskilda skoldistrikten öfvertagit undervisningen
af sina döfstumma barn i af distrikten sjelfva upprättade skolor,
ej hade utrymme för sin verksamhet, erbjudit sig att på vissa vilkor öfvertaga
undervisningen af sådana sinnesslöa döfstumma barn, som befunnes
mottagliga för undervisning i döfstuinskola. Härigenom skulle institutet,
hvilket vore grundadt genom frivilliga sammanskott och donationer till
främjande af döfstumma barns undervisning, och som för närvarande
utom byggnader på egen grund egde donerade fonder till ett belopp af
33,000 kronor, fortfarande kunna verka i döfstumundervisningens tjenst,
på samma gång som det minskade kostnaderna för döfstumundervisningen
i de skoldistrikt, som ville sända ifrågavarande barn till institutet för att
der undervisas och uppfostras. Men en förutsättning för att skoldistrikten
skulle kunna bereda sig någon lättnad i omkostnaderna för de döfstumma
barnens undervisning genom att sända en del af dem till institutet i
Hjorted vore, att skoldistrikten för hvart och ett af dessa barn erhölle
lika stort bidrag af statsmedel, som om barnen undervisades i distriktets
egna skolor. För att utverka detta hade styrelsen öfver döfstuminstitutet
i Hjorted i skrifvelse till Kongl. Maj:t gjort anhållan, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att medgifva en sådan förändring i kongl. kungörelsen
angående anslag af allmänna medel till döfstumskolor den 31 maj
1889, att det högre statsbidraget, 250 kronor för hvarje barn för år räknadt,
måtte tillförsäkras döfstumskola, anordnad af skoldistrikt, äfven i
det fall, att skolstyrelsen funne lämpligt att på distriktsskolas bekostnad
till undervisning och uppfostran inackordera de sinnesslöa döfstumma barn,
som vore mottagliga för undervisning, vid institutet för döfstumma i
Hjorted eller vid annan enskild döfstumskola.

Som stöd för sin anhållan hade styrelsen yttrat, att det vid den grundläggande
undervisningen alltid visade sig, att af en grupp nyintagna elever
några vore sinnesslöa och till följd deraf urståndsätta att kunna följa med
sina bättre begåfvade kamrater. Då de sålunda icke kunde undervisas
tillsammans med dessa, måste vid hvarje distriktsskola en särskild afdel -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

ning bildas för de sinnesslöa döfstumma barnen, och särskilda lärare anställas
för dem. Men emedan antalet af dessa sinnesslöa i allmänhet ej
beräknades större än omkring 10 % af de intagna, blefve följden, att denna
afdelning sönderfölle i flera mindre afdelningar med endast några få elever
i hvarje, hvilket gjorde det nödvändigt antingen att för dem anskaffa jemförelsevis
flera lärare än för de mera begåfvade, i hvilket fall misshushållning
med lärarekrafter uppstode och undervisningen fördyrades, enär en
•lärare, ehuru han samtidigt ej kunde undervisa mer än en klass, lika väl
kunde undervisa en större med 10 å 12 barn som en mindre med halfva
detta antal och derunder, eller ock att i ekonomiskt intresse inskränka
lärarekrafterna så mycket som möjligt, så att en och samma lärare finge
undervisa flera mindre afdelningar, i hvilket fall hans tid och krafter för
mycket splittrades, och hvarje afdelnings eller elevs undervisning i samma
grad försummades.

Med anledning häraf och på grund af föreskriften i § 13 mom. 5 af
lagen angående dömstumundervisningen, att det särskildt borde tillses, att
icke undervisningen å tallinien blefve lidande derigenom, att dess lärjungar
obehörigen sammanfördes med lärjungarne å de öfriga linierna, hvilket
uppenbarligen säkrast förekommes derigenom, att de svagast begafvade
barnen, som hänfördes till teckenlinien, undervisades i särskild anstalt,
hade styrelsen för döfstum institutet i Hjorted i augusti månad 1894 förfrågat
sig hos styrelsen öfver andra döfstumskoldistriktet, huruvida
denna funne lämpligt och med sina intressen förenligt att mot en årlig
afgift, af 300 kronor för hvarje elev vid institutet i Hjorted inackordera
sina sinnesslöa, bildbara elever. Sedan styrelsen öfver nämnda skoldistrikt
med anledning deraf ingått till Kongl. Maj:t med förfrågan, om det högre
statsbidraget, 250 kronor för elev, kunde påräknas för distriktets sinnesslöa
barn, som på distriktsskolans bekostnad åtnjöte undervisning och
underhåll vid enskild döfstumskola, hade Kongl. Maj:t på grund af ordalydelsen
i ofvan berörda kungörelse ej kunnat medgifva, att ett statsbidrag
af 250 kronor för elev vid sådant fall erhölles.

Beträffande berörda af styrelsen öfver institutet för döfstumma i
Hjorted hos Kongl. Maj:t gjorda framställning hade utlåtanden inhemtats
från skolstyrelserna i de särskilda döfstumskoldistrikten. Af dessa ^utlåtanden,
för hvilka närmare redogörelse lemnas å sid. 8—10 i statsrådsprotokollet,
framginge att under tiden från år 1889, då döfstumskolväsendet
fick sin nuvarande anordning, den erfarenhet vunnits, att undervisningen
af sinnesslöa döfstumma barn, som vore bildbara, blefve för de särskilda
distrikten jemförelsevis dyr. Derför syntes ock den meningen, att det vore

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande X:o 8-

en fördel, om distrikten hade tillfälle att sända dylika barn till särskilt
för dem afsedda skolor, blifva allt mer rådande.

En af skolstyrelserna förmenade, att dylika skolor borde helst upprättas
af staten, enär man derigenom kunde hafva större trygghet för
att undervisningen blefve tillfredsställande. Det syntes dock departementschefen,
som om man genom bestämmande af vissa vilkor för erhållande
af statsunderstöd skulle kunna vinna erforderlig säkerhet för att sinnesslöa
döfstumma barn erhölle fullt nöjaktig undervisning äfven uti enskilda
skolor. För öfrigt skulle sannolikt statens utgifter för undervisningen af
de barn, hvarom här vore fråga, blifva långt större, om den skulle upprätta
särskilda skolor derför, än om den understödde enskilda skolor, som ville
åtaga sig den här ifrågavarande undervisningen.

En förutsättning för att döfstumskoldistrikten skulle få någon minskning
i utgifterna för döfstumskolväsendet genom att sända de sinnesslöa
döfstumma till enskilda skolor, vore, såsom af styrelsen öfver döfstuminstitutet
i Hjorted framhållits, att de för sådana barn erhölle lika stort
statsbidrag som för dem, hvilka undervisades i distriktets egna skolor.

De flesta skolstyrelserna hade derför förordat den af styrelsen öfver
döfstuminstitutet i Hjorted hos Kongl. Maj.-t gjorda anhållan.

Endast skolstyrelsen i sjunde distriktet hade ej tillstyrkt bifall till
nämnda begäran. Huruvida de enskilda döfstumskolorna kunde och borde
för ändamålet användas, derom vågade nemligen sagda skolstyrelse ej uttala
sig, då den ej kände, huru många elever dessa kunde emottaga, ej
heller om de läge så till, att alla distrikten utan allt för stora kostnader
kunde till dem sända sina teckenelever.

Med anledning af hvad skolstyrelsen i sistnämnda distrikt anfört,
har departementschefen fäst uppmärksamheten derpå, att det nu ej vore
fråga om att vidtaga några definitiva anordningar för de sinnesslöa döfstumma
barnens undervisning, utan att det endast gälde att tillförsäkra
skoldistrikt, som frivilligt ville öfverlemna dylika barn till döfstuminstitutet
i Hjorted eller till annan enskild döfstumskola för att der uppfostras och
undervisas, rätt till lika stort statsbidrag, som nu utginge till barn, som
underhölles och undervisades i distriktsskola. Derigenom att en sådan rätt
beviljades, komme icke endast det distrikt, som ville begagna sig af döfstuminstitutet
i Hjorted, att få lättnad i sina utgifter för döfstumundervisningen,
utan nämnda institut blefve satt i tillfälle att fortfarande få
använda sina byggnader och donationer till det ändamål, för hvilket de
vore afsedda. Dertill komme, att en sådan anordning, hvarom här vore
fråga, ej medförde några ökade utgifter för staten. Skulle döfstuminstitutet

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8. 5

i Hjorted icke kunna mottaga alla döfstumma sinnesslöa barn, som anmäldes
till intagning der, eller skulle skoldistrikt, som ej ville i egna
skolor låta undervisa sådana barn, ej för afståndet kunna utan allt för
stora kostnader sända dem till Hjorted, torde annan enskild skola finnas
benägen att för dem anordna undervisning.

Beträffande de vilkor, som borde fastställas, för att för döfstumt
sinnesslött barn, som intoges i Hjorted eller annan enskild döfstumskola,
lika stort statsbidrag måtte utgå, som för barnet skulle hafva utbetalts,
om det varit intaget i distriktsskola, borde man — yttrar departementschefen
vidare — vid deras bestämmande hafva till ögonmärke, att barnen
måtte få lika god vård och undervisning i den enskilda skolan som i
distriktsskolan. Det syntes derför billigt och lämpligt, att stadgande meddelades
derom, att, om skoldistrikt läte undervisa sinnesslöa döfstumma
barn i döfstuminstitutet i Hjorted eller i annan enskild döfstumskola, det
egde rätt att uppbära för hvarje sådant barn . ett årligt statsbidrag af 250
kronor, så vida undervisningen i nämnda läroanstalter handhades af lärare
med samma kompetens, som vore föreskrifven för lärare i distriktsskola,
samt vederbörande inspektör funne undervisningen tillfredsställande.

Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft
något att erinra, hvadan utskottet hemställer:

a) att Riksdagen må för sin del medgifva, att döfstumskoldistrikt,
hvars skolstyrelse finner lämpligt att
på distriktets bekostnad till enskild undervisningsanstalt
öfverlemna sinnesslött döfstumt barn, som är mottagligt
för undervisning, må uppbära för hvarje sådant barn
lika stort årligt statsbidrag, som enligt kungörelsen angående
anslag af allmänna medel till döfstumskolor den
31 maj 1889 skulle hafva tillkommit distriktet, om barnet
varit intaget i af distriktet anordnad skola; dock under
vilkor, att de lärare, som äro anstälda vid den anstalt,
dit barnet blifvit öfverlemnadt, hafva den behörighet,
som i lagen angående dömstumundervisningen den 31
maj 1889 är föreskrifven, och att vederbörande inspektör
finner barnets vård och underhåll tillfredsställande;
samt

b) att Riksdagen må besluta, att nu ifrågakomna

Itih. Utl lliksd. Prot. Id.W. 4 Sami. 2 Afä. 8 Höft. 2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

statsbidrag må utgå af förslagsanslaget till befrämjande
af döfstumundervisningen.

Stockholm den 28 april 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Stockholm, Ivav Hffiggstrtims boktryckeri, 189G.