Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13 (Utlåtande 1896:Sulu13 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1896, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning i fråga om presterskapets
aflöning m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 52), hvilken öfverlemnats
till förberedande behandling af sammansatta stats- och lagutskottet,
har herr A. P. Danielson föreslagit att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla:

a) att Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kunde, låta utreda myckenheten
af den tionde, som nu af tiondeskyldig jord utginge till presterskapets
i riket aflöning och det belopp i penningar, denna tionde motsvarade
efter medelmarkegångspriset för de senaste tio åren 1886—
1895 och i följd deraf utginge till presterskapets aflöning i hvarje
pastorat, och hvad summan af denna tionde utgjorde för hela riket,
samt sedan med första möjliga, men senast till 1898 års riksdag dels
afgifva förslag till afskrifning af denna tionde på enahanda sätt, som
med de å jorden hvilande grundskatter egt rum, och under loppet af
10 åt med 10 procent årligen, dels föreslå det belopp, som Riksdagen
borde anvisa och som mot tionden svarade, att utgå till presterskapets
aflöning, antingen sålunda, att det betalades omedelbart till presterna
mot motsvarande minskning i de afgifter, som utgjordes till dem af
tiondeskyldig jord, eller ock utgå såsom lindring till egarne af sådan

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

jord för den tid nu skedda löneregleringar gälde; allt i syfte att när
tiden för nu gällande löneregleringar tilländagått och tiondens hela afskrifning
egt rum, staten skulle öfvertaga hela det belopp till presterskapets
aflöning, som hittills utgått dertill af tiondeskyldig jord;

b) att Kongl. Maj:t täcktes, om så lämpligen kunde ske, i sammanhang
med i mom. a) omförmälda utredning, men eljest för sig,
låta upprätta förslag till lönestat för presterskapet i riket, afsedd att
gälla från och med 1912 och att tillämpas i hvarje pastorat från de
tider, då nuvarande löneregleringar der upphöra, samt att denna lönestat
måtte upptaga bestämdt belopp för hvarje presterlig tjenstebefattning; c)

att utredningen till denna lönestats uppgörande jemväl måtte
omfatta, huruvida förefintliga boställen lämpligen borde efter uppskattning
och mot afdrag på lönen för tjensteinnehafvaren bibehållas eller
endast bostad med trädgårdsland åt honom upplåtas, och boställena
öfverlemnas till pastoraten mot viss afgift eller för statsverkets räkning
utarrenderas,^ samt att Kongl. Maj:t ville, så fort ske kunde, för Riksdagen
föreslå dels de förändringar ej mindre i kongl. förordningen af
den 11 juli 1862 om ordnande af presterskapets aflöning än ock i öfriga
frågan berörande lagrum, dels äfven de vilkor, som kunde finnas nödiga
för. statens öfvertagande af aflöningen till rikets presterskap såsom till
öfrige statens tjenstemän; samt

d) att äfven förslag till pensionsstat för presterskapet måtte uppgöras
på här ofvan angifna grunder, i syfte, att de préstmän, som af
sjuklighet eller ålder ej förmådde behörigen uppehålla sina tjenstår
skulle erhålla sådan; och

2:o) att ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af
10,000 kronor till kostnader för här ofvan omförmälda utredningar.

Till stöd för dessa förslag har motionären, bland annat, anfört, att
billighet och rättvisa syntes tala derför, att den jorden åliggande, till
presterskapets aflöning utgående tionden, hvilken hade enahanda ursprung
som kronotionden, blefve liksom denna afskrifven, helst denna
afgift i många landsorter vore en ganska tung börda, som ej utan stor
möda. kunde af egarne till tiondeskyldig jord betalas. Beträffande afskrifning
af ifrågavarande tionde borde Riksdagen fatta beslut, så snart
nödig utredning om dess belopp hunnit verkställas, och oberoende af
den nya reglering af presterskapets löneförmåner, som af motionären
ifrågasatts. För genomförandet af ett sådant beslut måste af Riksdagen
medel anvisas till presterskapets aflöning och anslag för detta
ändamål i riksstaten uppföras. Och då — yttrar motionären vidare —

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

statskyrkans prester ej kunde betraktas annat än som statens tjensteman,
vore det ej olämpligt, att de, likasom öfriga statens tjenstemän,
erhölle sin aflöning af staten, helst som statens förvaltnings- och ordningsfrågor
vore af prestens tjenstebefattning i mycket beroende. Det
kunde ej heller med skäl sägas, att den egentliga själavården vore en
församlingens ensak, som det borde ankomma uteslutande på henne
att uppehålla, ty våra gudstjenster vore offentliga, och hvilken person,
som så önskade, egde tillträde till dem. Den egentliga själavården
kunde ej heller vara mera en församlingarnas ensak än folkskolebildningen,
som staten längesedan funnit vara en för hela riket vigtig angelägenhet,
och hvartill Riksdagen derför anvisat betydliga medel, så
att till folkskolelärarnas aflöning nu årligen utbetaltes af staten öfver 4
millioner kronor.

Enligt motionärens beräkningar motsvarade sistnämnda summa
ungefärligen det belopp, som staten skulle få årligen utgifva till presterskapets
aflöning, derest afskrifning af den å jorden hvilande, till ifrågavarande
aflöning nu utgående tionde beslötes.

Slutligen må meddelas, att motionären såsom sin åsigt uttalat, att
alla nu till presterskapet utgående personliga afgifter skulle kunna
vid en ny lönereglering borttagas, och åtgärden att presterna finge sin
aflöning af staten jemväl leda till en allmän skattelindring inom pastoraten
— till fromma ej allenast för de skattskyldige, utan jemväl för
presterskapet.

Vid framställandet af förevarande förslag har motionären utgått
från den synpunkt, att presterskapets aflöning, som hittills inom svenska
kyrkan städse utgjorts af vederbörande församlingar, borde öfvertagas
af staten. Enligt utskottets mening skulle en sådan anordning som
antagligen skulle hafva till följd att tillsättningen af alla presterliga
tjenster öfverginge till staten, vara af djupt ingripande betydelse och
medföra en fullständig omgestaltning af förhållandet mellan stat och
kyrka samt mellan församling och dess presterskap. I samma mån
som statens inflytande på kyrkan härigenom skulle ökas, komme presterskapet
att ställas oberoende af vederbörande församlingar och deras
önskningar. Då utskottet håller före, att utvecklingen i detta hänseende
ingalunda bör gå i den rigtning, hvartill genomförandet af motionärens
omförmälda förslag skulle leda, har utskottet, som jemväl tagit hänsyn
till den betydliga ökning i statsbudgeten, som deraf skulle påkallas,
funnit sig icke böra förorda en framställning till Kongl. Maj:t om utredning
och förslag beträffande afskrifning af den å jorden hvilande
LUh. till Rihd. Prat. 1896. 4 Sami. 2 A/d. 12 Jliift. 2

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

kyrkofonden i syfte att staten skulle öfvertaga den häraf till presterskapet
utgående aflöning. Till följd häraf har utskottet jemväl funnit
sig förhindradt att upptaga motionärens i samma syfte gjorda yrkande
om upprättande af förslag till lönestat för presterskapet, och ej heller
framställningen beträffande presterskapets pensionering synes under sådana
förhållanden böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ehuru utskottet sålunda icke kunnat till bifall förorda ifrågavarande
motion, vill utskottet dock erkänna, att deruti beröras ämnen, som äro
värda synnerlig uppmärksamhet. Särskildt får utskottet framhålla, att
de enligt bestämmelserna i 1862 års förordning upprättade regleringar
af presterskapets löner visat sig under nuvarande förhållanden innebära
anmärkningsvärda ojemnheter såväl beträffande fördelningen af ifrågavarande
utskylder som ock med afseende å beloppen af de för vederbörande
prestmän bestämda aflöningar. Med anledning häraf böra ock
enligt utskottets mening, då tiden för nu gällande löneregleringar går
till ända, i viss mån förändrade grunder i berörda hänseenden göras
gällande.

Utskottet, som med anledning af det slut, hvartill utskottet på
ofvan anförda skäl kommit, icke anser sig böra underkasta motionärens
framställningar någon ytterligare granskning, hemställer,

att herr A. P. Danielsons förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1896.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Reservationer

af herrar N. Petersson och O. W. Redelius.

Herr C. F. Pettersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.