Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1894:Sulu7 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

• i».» j ■>, ; t , \ <f» *

'' i j j » , . f ,

‘ : , 4 „ •

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1894, kl. 1 e. m.

•.’> . j... 4.., , . . f .. j . ,

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning af
vädd motion med förslag till vissa ändringar i jagtstadgan.

Gällande jagtstadga innehåller i 1 till och med 3 §§ följande
stadganden:

’ '' - * ■1 ’ ■ *’ - '' • •1 * ''• ''* ii .• • . "V. . f \».i> /!. • •,; t

1 §. Kongl. Maj:t och kronan tillkommer jagträtteii å Kongl.
Maj:t,s hägnade jagtparker och djurgårdar, å mark, hörande till kongl.
lustslotten och andra till Kongl. Maj:ts disposition stälda lägenheter,
å kungsgårdar, kungsängar, kronopark^- och all annan, Kongl. Maj:t
och kronan tillhörig, odisponerad mark, äfvensom å häradsallmänningar,
ehvad de stå under allmän vård eller under menigheters gemensamma
förvaltning.

2 §. Jagten å berörda marker utöfvas af Kongl. Maj:t sjelf och
chefen för hofjägeristaten jemte dem, som vid sådana tillfällen äro
följaktiga; dock må jagt å samma marker med undantag af dem, som
äro stälda till Kongl. Majrts disposition, der Kongl. Maj:t om jagten
särskildt förordnar, utöfvas jemväl af chefen för skogsstyrelsen jemte
dem, som honom åtfölja, äfvensom, för egna personer, af Konungens
befallningshafvande, hvar och en inom sitt län, samt af de till skogsoch
jägeristaten hörande tjenstemän, hvar inom sitt tjenstgöringsområde.

Skogs- och jägeribetjente ega att å de marker, som stå under
deras bevakning, anställa jagt efter skadliga rofdjur samt, med skogsBih.
till Likså. Prof. 1894. 4 Sami, 2 Afd. G Höft. (N:o 7). \ -

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

styrelsens för viss tid eller tills vidare lemnade tillåtelse, äfven efter
annat vildt eller vissa arter deraf.

Utan Kongl. Maj:ts särskilda nådiga tillstånd får dock ej å någon
af ofvan omförmälda marker jagt utöfvas efter elg, hjort, rådjur, vildren
eller svan.

3 §. I öfrigt har hvar och en, som jord eger, rätt att derstädes
med de inskränkningar, som här nedan stadgas, all jagt idka.

Enahanda rätt tillkommer boställshafvare och krouohemmansåbo
å boställets eller kronohemmanets egor, delegare i sockenallmänning,
byaskog eller dylik samfäld mark å densamma, allmänna inrättningar
å jor/1, som under dem lyder, samt städerna å deras mark. Afgärda
by hafve jagträtt allenast å sina egor inom hank och stör.

Å jord, som till bruk åt någon upplåtes, tillhöre jagträtten bru- „
karen, der ej annorledes aftalas.

Enligt kongl. kungörelsen angående förändrade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882 och
Kongl. Maj:ts skrifvelse af samma dag till chefen för kongl. domänstyrelsen
har domänstyrelsen öfvertagit de skogsstyrelsen förut tillhörande
åligganden i afseende på statens skogsväsende i allmänhet.
Chefen för domänstyrelsen utöfvar sålunda den jagträtt, hvilken förut
varit chefen för skogsstyrelsen tillagd, och den i 2 § omförmälda tilllåtelse
för skogs- och jägeribetjeningen att å skogar, som stå under
dess bevakning, anställa jagt efter allt vildt, meddelas numera af domänstyrelsen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets handläggning
hänvisad motion, n:o 128, föreslår herr C. TV. Coiland&r, att Riksdagen
måtte för sin del besluta att åt ofvannämnda paragrafer gifva följande
lydelse: 1 2

1 §. Kongl. Maj:t och kronan tillkommer jagträtten å dess hägnade
jagtparker och djurgårdar, å mark, hörande till kongl. lustslotten
och andra till Kongl. Majrts disposition stälda lägenheter, å kungsgårdar,
kungsängar, kronoparker och all annan Kongl. Maj:t och kronan
tillhörig, odisponerd mark.

2 §. Jagten å berörda marker utöfvas af Kongl. Maj:t sjelf och
chefen för dess hofjägeristat jemte dem, som vid sådana tillfällen äro
följaktiga, å kronans hägnade jagtparker eller djurgårdar å mark,

Sammansatta Stats■ och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 3

hörande till kong], lustslotten och andra till Kong!. Maj:ts disposition
stöld» lägenheter, å kungsgårdar och kungsängar, hvaremot jagträtten
a kionopaiker och all annan kronan tillhörig odispouerad mark utarrenderas
genom kong], domänstyrelsens försorg enligt grunder, som härför
varda bestämda.

3 §. I öfrigt— — — — — — — — — — — — _ _ _ _

Knallande rätt — — — — — — — — — —------ -

Å jord--— — — — — ■— — —--— — _ _ _____

Å häradsallmänning, som står under allmän vård, utarrenderas jagträtten
till förmån för allmänningsegare af kong!, domänstyrelsen efter samma
grunder, som för utarrendering af kronans jagtmarker varda bestämda,
hvaremot, vidkommande jagträtten å de häradsallmänningar, som stå
under menighets förvaltning, det må ankomma på denna förvaltning
att jagträtten utarrendera eller lemna den obegagnad.

Till stöd för sitt förslag anför motionären hufvudsakligen följande:
Då numera för täckande af de år efter år växande statsbehofvén nya
skattekällor måste allt jemt uppsökas, vore det för staten en bjudande
pligt att tillvarataga alla dess inkomstkällor. Staten droge emellertid
icke någon ekonomisk fördel af sina oerhördt stora jagtmarker, utan
jagt en å kronans allmanningar och å häradsallmänningar monopoliserades
till förmån för vissa i jagtstadgan uppräknade embets- och tjenstemän.
De förhandlingar, som föregingo antagandet af gällande jagtstadga,
gåfve vid handen, att nämnda monopol tillkommit, på det att jagten å
kronans, marker icke skulle leinnas obegagnad. Den jagträtt, som
medgifvits vissa embets- och tjenstemän, hade sålunda icke lemnats dem
såsom någon löneförmån, hvadan denna förmån kunde när som helst
beröfvas dessa tjenstemän, utan att detta borde gifva anledning till
berättigad klagan från deras sida.

Lika väl som fiskerätten i statens fiskevatten utarrenderades, kunde
jagträtten å statens jagtmarker genom arrende upplåtas.

Obestridligt vore, att jagten å dessa marker numera egde betydligt
värde och kundo lemna staten god inkomst. Enligt domänstyrelsens
embetsberättelse rörande skogsväsendet för år 1892 utgjorde vid årets
slut kronoparkernas ytvidd 3,446,015,25 hektar. Med kännedom derom,
att mångenstädes, åtminstone uti mellersta och södra delarne af landet,
jagtriitten betalades med 10, 15 å 20 öre pr hektar, torde det oj vara
för högt beräkna värdet å kronans jagtmarker i medeltal till 2 öre per
hektar. Kronans jagtmarker, i sin helhet utarrenderade, skulle efter
denna beräkning lemna en årlig inkomst af 60 å 70,000 kronor. Men

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

äfven om arrendesumman icke skulle uppgå till mer än hälften af nämnda
belopp, vore denna inkomst så betydande, att densamma borde tillgodogöras
statskassan. Jagträtten å statens jagtmarker borde derför utarrenderas
genom domänstyrelsens försorg under arrendeperioder, som
kunde anses lämpliga, och under vilkor i afseende på jagträttens utöfning,
som för jagtens vård och bestånd samt i öfrigt kunde anses nödiga.
För uppnåendet af detta mål erfordrades emellertid sådan förändring
af 1, 2 och 3 §§ af gällande jagtstadga, att derifrån uteslötes bestämmelsen
om all annan fri jagträtt än den, som å kronans hägnade jagtparker
och djurgårdar å mark, hörande till kongl. lustslotten och andra
till Kongl. Maj:ts disposition stälda lägenheter, å kungsgårdar och å
kungsängar vore förbehållen Kongl. Maj:t och chefen för dess liofjägeristat
jemte dem, som vid sådana tillfällen vore följaktiga. Jagträtten
å kronoparker och å all annan kronan tillhörig, odisponerad mark
äfvensom å häradsallmänningar borde deremot utarrenderas..

Då numera jagten å dessa allmänningar, hvilka enligt domänstyrelsens
embetsberättelse för år 1892 vore till antalet 105 med en
ytvidd af 431,690,26 hektar, egde arrendevärde, borde jagträtten liksom
all annan afkastning göras inkomstgifvande för egare af dessa ahmännino-ar.
Detta kunde ske derigenom, att jagträtten å häradsallmänningar,
som stode under allmän vård, utarrenderades af domänstyrelsen på sätt
och under vilkor, som kunde varda för jagträtt å kronans marker bestämda,
och arrendebeloppet tillfölle delegarne i allmänningen, samt
vidkommande de häradsallmänningar, som förvaltades af menighet, det
finge ankomma på denna förvaltning att utarrendera jagträtten eller
lemna den obegagnad.

Utskottet finner sig väl icke kunna tillstyrka Riksdagen att utan
föregående närmare utredning i ämnet antaga den af motionären föreslagna
ändring i gällande jagtstadga; men då utskottet hyser den uppfattningen,
att staten bör kunna, på sätt motionären åsyftat, beredas
någon inkomst, derigenom att genom arrende upplåtes jagträtten å
åtskilliga äldre kronoparker och annan kronan tillhörig, odisponerad
mark äfvensom häradsallmänningar samt i all synnerhet å sådana kronoparker,
som i senare tider bildats genom inköp för statens räkning af till
skogsbörd tjenlig mark, anser utskottet, att en utredning i förevarande
hänseende från sakkunnigt håll bör ega rum, och att frågan sålunda

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

lämpligast medelst en Riksdagens skrifvelse öfverlemnas till Kongl.
Majt:s pröfning.

Denna utredning synes utskottet böra omfatta, dels hvilka kronoparker
lämpligen kunna, utan intrång af någons nu bestående lagliga
rätt, genom .jagtarrenden upplåtas, dels vilkoren för jagträttens utöfvande
med hänsyn till jagtens rätta handhafvande och skogens sorgfälliga
vård, dels beloppet af de arrendeafgifter, som genom jagträttens utarrenderande
vore att påräkna, dels ock, beträffande jagträttens upplåtande
å häradsallmänningar, huruvida afgiften derför bör tillfalla
taten eller dem, som i allmänningen ega del.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

“TO ‘ : • i

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
genom utarrenderande af jagträtten å kronoparker
och annan kronan tillhörig, odisponerad mark äfvensom
å häradsallmänningar inkomst kunde beredas
statsverket eller delegarne i dessa allmänningar, dock
utan intrång af någons nu bestående lagliga rätt och
under sådana arrendevilkor, att jagten å dessa marker
välN vårdas och jagträtten utöfvas utan skada för
skogens bestånd, samt derefter för Riksdagen framlägga
det förslag till lag i ämnet, hvartill denna utredning
kan gifva anledning.

''•* > ’1 • ■ •* • •''.*(/. '' tf'', ,\i,i ;. «_ * • tlii f »■''’•’! i t f''i‘ , t11, »•; : \

Stockholm den 1 maj 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:

L. A interstod 1.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Reservation:

af herrar 1Annerstedt och Bohnstedt, hvilka ansett, att utskottets
betänkande bort affattas sålunda:

Enligt hvad utskottet erfarit, äro hos de sakkunnige skiljaktiga
meningar rådande ej mindre angående den inverkan å jagtens ändamålsenliga
vård, som utarrenderandet af jagträtt å kronoparker och
kronan tillhörig, odisponerad skogsmark skulle utöfva, än äfven beträffande
den möjlighet till ökade statsinkomster, som en dylik åtgärd
skulle medföra.

? Å ena sidan åberopas, att erfarenheten skulle visa, att jagton å
enskilda områden bäst vårdas å sådana orter, der jagträtten genom
arrende förvärfvats af personer, som med intresse för jagten förenat
erforderlig insigt uti jagtens rätta handhafvande. Sådana arrendatorer
hafva genom utrotandet af rofdjur fredat det nyttiga villebrådet och
sökt bibehålla en god villebrådsstam. På sätt af vederbörande embetsmyndigheter
vitsordats beträffande enskilda jagtområden, har i de trakter,
der jagträtten arrenderats af jagtklubbar, jägarförband eller enskilda
personer, jagten väl vårdats jemväl genom sparandet af honor, åtgärder
till det vildas skydd och utfodring vintertid samt utplantering af sådana
arter af villebråd, hvilka i följd af otjenliga naturförhållanden, sjukdomar
och stark förföljelse i betydligare mån förminskats. Genom den
ifrågasatta utarrenderingen skulle följaktligen statsverket kunna beredas
någon inkomst och derjemte en god jagtvård och vildafvel^ höjande
befrämjas.

Å andra sidan framhålles, att genom det sätt, hvarpå jagträtten
å ifrågavarande mark blifvit i jagtstadgan ordnad, man åsyftat att bereda
»ett slags fridlysta hem», hvarifrån villebrådet sedermera kunde
utbreda sig. Det åsyftade ändamålet hade i allmänhet vunnits, i all
synnerhet i fråga om elg och rådjur.* /Säkerhet för villebrådsstammens
bibehållande såväl i fråga om sistnämnda djurslag som med afseende
å öfriga arter villebråd kunde deremot icke vinnas vid utarrendering,
äfven om arrendevilkoren gjordes så stränga som möjligt. _ . Ofvervakandet
af dessa vilkors efterlefnad vore nemligen icke möjlig utan
betydande kostnad för statsverket, då kronojägarne, hvilka under nuvarande
förhållanden kunde efterse, att jagt icke utöfvades på kronoparkerna,
ej skulle vara i stånd att, sedan jagten utarrenderats och
följaktligen ett större eller mindre antal personer vore berättigade att

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 7

jaga å det utarrenderade området, utöfva tillräcklig tillsyn, att ei oloflig
.jagt derstädes utöfvades. Jagtförhållandena inom landet vöre ock
sådana, att genom utarrendering af ifrågavarande mark någon väsentlig
inkomst icke skulle kunna vinnas. I Norrland och Dalarne
skulle, med undantag af ripmarkerna i närheten af jernväg i Jernband
jaktarrenden^ i allmänhet icke röna någon efterfrågan, åtminstone ei
till nämnvärda pris, och då detta vore förhållandet i fråga om enskildes
egendom, som med afseende å kommunikationer vore bättre
lottade än statens skogsmark derstädes, förefunnes ingen utsigt att för
det närvarande genom jagtarrenden i de norra orterna bereda statsverket
någon afsevärd inkomst. I de södra delarne af riket skulle
visserligen flera kronoparker, särskilt med afseende å tillgåno-en af
elg a vissa bland dem, blifva begärliga för enskilda. Men då i allmänhet
å kronoparkerna icke funnes rapphöns- eller orrmarker hvilka
marker vore de mest eftersökta och betingade de högsta jagtarrendena,
och de nu befintliga elgstånden genom jagträttens upplåtaöde på arrende
snart skulle sprangas, skulle arrendesummorna för kommande arrendeperioder
nedsjunka till en obetydlighet.

Då, enligt hvad sålunda blifvit anfördt, meningarna angående
nyttan åt den föreslagna åtgärden äro synnerligen delade, anser utskottet
sig icke höra tillstyrka antagandet af den utaf motionären föreslagna
lydelsen af 1 till och med 3 §§ jagtstadgan.

För den genom 1864 års jagtstadga införda uttryckliga bestämmelsen,
att jemväl å häradsal]männingar jagträtten skulle vara Kong].
Maj:t och kronan förbehållen, anfördes emellertid såsom hufvudsakhgt
skal, att ett öfverlåtande af jagträtten till samtliga delegarne i en dylik
allmänning eller häradsboarne skulle för dem sjelfva medföra icke fördel
och nytta, utan snarare motsatsen, i det att allt nyttigt vildt genom
jagtmarkens upplåtelse till alla snart skulle komma att nästan helt och
hållet, utrotas. Vid detta förhållande och då, på sätt i det föregående
blitvit antyd t, de sakkunnige, hvilka i frågan hysa samma uppfattning
som motionären anse antagligt, att genom jagträttens utarrendering
tilliackligt skydd 1 detta afseende skulle kunna vinnas, synes det utskottet
hora tagas 1 öfvervägande, huru vida icke det skulle kunna
ofverlemnas åt delegarne 1 häradsallmänning att besluta, om utarrendering
af jagträtten å sådan allmänning skall cga rum och delegarne
deri på detta sätt erhålla nytta af jagten å allmänningen•
• Veii''enite, T!os utskottet lämpligen kunna ifrågasättas, om
u.J jagtiatten a sådan» kronoparker, som i senare tider bildats genom
inköp för statens räkning af till skogsbörd tjenlig mark, borde upp -

8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

låtas mot arrende. Bibehållas de af ålder befintliga kronoparkerna
såsom de fridlysta stamhåll för villebråd, hvilka den ena delen af de
sakkunnige anse såsom nödvändiga vilkor för en god jagtvård, synes
det icke kunna möta någon betänklighet att i fråga om de nytillkomna
kronoparkerna använda arrendesystemet, som af de med motionären
liktänkande betraktas såsom det lämpligaste sättet för vinnande al

detta mål. , ,

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, far utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru vida
genom utarrenderande af jagträtten å de i senare
tider bildade kronoparker äfvensom å häradsallmänningar
inkomst kunde beredas statsverket och delegarne
i dessa allmänningar, dock under sådana
arrendevilkor, att jagten å dessa marker väl vårdas
och jagträtten utöfvas utan skada för skogens bestånd,
samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag till
lag i ämnet, hvartill denna utredning kan gifva anledning; samt

af friherre von Offer och friherre Gripenstedt.

'' ! . i j •,! '' , .. ; 4.J" ’ • •'' V- ''

Stockholm, tryckt hoa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1894.