Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4
Utlåtande 1893:Sulu4
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1893, kl. 5 e. in.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande i anledning af ej
mindre Kongl. Majis proposition angående delning af Hernösands
stift än äfven en i ämnet väckt motion.
I eu till Riksdagen aflåten proposition, n:o 47, af den 17 .nästlidne
mars, har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län
finge från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda
ett särskilt stift.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 226, hafva åter
herrar Olof Jonsson i Hof, Sixten von Friesen, Gunnar Eriksson i Mörviken,
Folke Andersson i Helgesta och Johan Anderson i Tenhult hemstält, att
Riksdagen, under vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges till
ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de nuvarande biskoparnes
i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes,. måtte
medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge från den 1 januari
1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild! stift.
Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, har departementschefen
vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af frågan om
Hernösands stifts delning anfört hufvudsakligen följande.
Redan länge hade det visat sig önskvärd!, att Hernösands stift,
omfattande mera än hälften af rikets areal, måtte blifva deladt i tvenne.
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Samt. 2 Afd. 4 Höft. (N:o 4). 1
2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
Behofvet häraf hade år efter år gjort sig allt mer känbart; och frågan
om stiftets delning vore hos Kongl. Maj:t anhängiggjord genom en af
kyrkomötet den 29 september 1888 aflåten skrifvelse.
1 „ saSda skrivelse hade. kyrkomötet anhållit, det täcktes Kongl.
Maj.t lata företaga den utredning och de åtgärder, som för delningens
genomföi ande kunde pröfvas erforderliga. Öfver denna framställning
hade kammarkollegium och statskontoret, efter erhållen remiss, infordrat
utlåtanden ej mindre af domkapitlet i Hernösand än äfven af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemkande, Vesterbottens
och Norrbottens län; och sedan kollegierna, med öfverlemnande af de
sålunda infordrade yttrandena, för egen del afgifvit utlåtande, anhölle
departementschefen att nu få till Kongl. Maj:ts pröfning anmäla detta
ärende.
Beti äflande de förhållanden, hvilka gjorde den ifrågasatta delningen
ei forderlig, finge departementschefen med anledning af den i
ärendet förebragta utredning, anmärka följande.
Hernösands stift, som omfattade rikets fyra nordligaste län, hade
en ytvidd af 236,651 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattade
433,000 qvadratkilometer; och upptoge således Hernösands stift ett
omiåde betydligt större än alla de andra stiften tillsammans, medan
det i afseende å kommunikationer vore mindre lyckligt lottadt än något
af de öfnga. Dess folkmängd hade den 31 december 1890 uppgått till
536,833 personer. Allenast Lunds stift kunde uppvisa en högre folkmängdssiffra.
h olkökningen fortginge inom de trakter, som omfattades
åf Hernösands stift, mycket hastigare än i mellersta och södra Sverige.
Under perioden 1881—1890 hade befolkningen inom nämnda stift ökats
med 86,778 personer eller med 19,28 procent, medan procenten för folkökningen
uti hela riket utgjort 4,so samt uti hela riket utom Hernösands
stift 3,22. Med afseende å pastoratens antal öfverträffade endast fem af
de öfriga stiften Hernösands; och det vore påtagligt, att antalet pastorat
skulle inom Hernösands stift tillväxa fortare än inom öfriga stift, beroende
på dervarande pastorats stora utsträckning och behofvet af deras
delning. . Medelarealen af ett pastorat vore inom Hernösands stift 2,191
qvadratkilometer, för lappmarkspastoraten uppginge medelarealen till
mer än tredubbelt denna siffra, för pastoraten i kustlandet till mer än
hälften deraf.. Inom andra stift vore medelarealen af ett pastorat högst
403 qvadi atmometer, lägst 60 qvadratkilometer, för hela riket utgjorde
pastoratens medelareal 318 qvadratkilometer. Beträffande undervisningsanstalterna
vore antalet allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier
samt vid dem anstälda ordinarie lärare endast inom ett stift större än
3
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
inom Hernösands, och af hela antalet folkskolor inom riket utgjorde de
till sistnämnda stift hörande 9,7 procent eller icke obetydligt mer än
medelsiffran för samtliga stiften, 8,3 procent. En för Hernösands stift
egendomlig svårighet erbjöde vården om kyrka och skola i lappmarken
och finnbygden med deras af språkförhållanden och andra omständigheter
betingade egendomliga organisation. Genom de långa och besvärliga
resorna för visitation i pastoraten och inspektion af läroverken inskränktes
dessa vigtiga förrättningars antal, så att, äfven med bästa
vilja och förmåga hos biskopen, stiftet icke kunde erhålla den tillsyn,
som kräfdes af såväl lag som det faktiska behofvet. Hvad göromålen
i domkapitlet beträffade hade dessa, efter hvad domkapitlets utlåtande
gåfve vid handen, på senaste åren tillvuxit i sådan grad, att det domkapitlets
ledamöter åliggande arbete upptagit flerdubbelt längre tid än
den minskning af två timmar i veckan i undervisningsskyldighet, _ som
läroverksstadgan medgåfve de lärare, hvilka tillika vore domkapitelsledamöter,
hvarjemte expeditionens tjensteman endast med stor ansträngning
hunnit fullgöra sina åligganden.
Nu anförda omständigheter syntes departementschefen uppenbart
ådagalägga, att en delning af Hernösands stift vore af verkligt behof
påkallad. Också hade samtliga de myndigheter, som i ärendet yttrat
sig, samstämmigt förordat en dylik åtgärd.
Beträffande sättet för delningen hade domkapitlet och öfriga vederbörande
på anförda skäl (statsrådsprotokollet sid. 4) tillstyrkt, att Vesterbottens
och Norrbottens län skulle afskiljas för att bilda, det nya
stiftet. Detta senare skulle då få eu areal af 161,234 qvadratkilometer
med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre allmänna läroverk
samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det gamla stiftet
efter delningen komme att omfatta 75,423 qvadratkilometer med 309,218
invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk samt ett
folkskolelärareseminarium.
Lämpligaste platsen för den nya stiftstyrelsen syntes vara Luleå.
Genom styrelsens förläggande till en residensstad komme samarbetet
mellan den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och
af de två residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet,
vore Luleå den mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde
inom kort icke blott komma i lätt förbindelse med den södra delen af
stiftet utan äfven gå en ganska betydande utveckling till mötes.
Beträffande det nya domkapitlets sammansättning tilläte departementschefen
sig erinra derom, att enligt det förslag till lag om stiftsstyrelse,
som Kong!. Maj:t i proposition den 10 sistlidne februari före
-
4 Sammansatta Stats- och Lagutsliottets Utlåtande N:o 4.
slagit Riksdagen att antaga, stiftsstyrelsen inom hvarje stift skulle utöfva8.
dels _ af biskop, dels af domkapitel, bestående af fem ledamöter
nemligen biskopen såsom ordförande, domprost, der sådan funnes, såsom
vice ordförande, en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af
Koniingéi1 för fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen
med biträde af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen
ensam tillkommande beslutanderätt. Skulle berörda lagförslag icke af
Riksdagen antagas, syntes någon annan anordning i fråga om det nya
domkapitlets sammansättning icke böra ifrågasättas än den, som för
närvarande gälde för öfriga domkapitel. I sådant afseende både domkapitlet
i Hernösand föreslagit, att det nya domkapitlet i Luleå skulle
bestå åt, förutom biskop, sex lektorer vid Luleå läroverk. Då för närvarande
allenast fem lektorsbefattningar funnes vid sagda läroverk
skulle för ändamålet erfordras inrättande af ytterligare en lektorstjenst
derstädes. I afseende härå syntes emellertid följande vara att erinra,
c ,nj?. för°rdningen den 11 februari 1687 om rättegång i domkapitlen,
§ L föieskiefves, att i stiftsstäder, der icke akademier vore, biskopens
ordinarie assessores skola vara kyrkoherden uti domkyrkan och lectores
billigt denna . föreskrift borde, derest Luleå blefve stiftsstad, kyrkoherden
i Luleå stad ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet. Vidare
kunde anmärkas, att enligt kongl. brefvet till Linköpings konsistorium
den 7 juni 1834, jemfördt med kongl. brefvet till samtliga konsistorierna
den 15 juli 1752 och kongl. resolutionen den 11 mars 1806, domkapitel
syntes vara beslutmessigt, då fyra ledamöter vore tillstädes, bvilka vore
om . beslutet ense, eljest då fem ledamöter vore närvarande. Nåo-on
ökning af lektorernas antal vid Luleå läroverk syntes för den skull icke
vara . erforderlig med hänsyn till det blifvande domkapitlets sammansättning.
För fall af vakanser eller annat uppkommet förfall för de
ordinarie ledamöterna anvisade ofvanberörda paragraf af rättegångsordinantien
utvägen att genom adjunktion af dertill lämpade män göra
kapitlet fulltaligt.
Föi ernående af Hernösands stifts delning enligt de grunder, dem
departementschefen nu angifvit, erfordrades såväl Riksdagens som aflmanna
kyrkomötets medverkan. I 4 § af presterskapets privilegier vore
stadgadt, bland annat, att alla biskopar skulle oförändradi njuta och
behålla efter gammal häfd sina biskopsstift. Frågan om förändrad
stiftsmdelning, vare sig i allmänhet eller i ett särskildt fall, måste för
den skull behandlas i den ordning 114 § regeringsformen föreskrefve
och således sjelfva spörsmålet, huru _ vida Vesterbottens och Norrbottens
län finge frånskiljas Hernösands stift för att utgöra eget stift, under
-
5
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
ställas så väl Riksdagens som kyrkomötets godkännande. Vidare påkallades,
för delningens genomförande, ändring i kongl. förordningen
den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte. Förslag till dylik
ändring tillkomme det icke departementschefen att för Kongl. Maj:t
framlägga, men torde sådant förslag, derest Kongl. Maj:t beslöte framställning
enligt nyssnämnda paragraf af regeringsformen beträffande
stiftets delning, komma att af statsrådet och chefen för justitiedepartementet
underställas Kongl. Maj:ts pröfning lör att derefter föreläggas
Riksdagen och kyrkomötet till godkännande. Slutligen erfordrades framställning
till Riksdagen om anvisande af medel till bestridande af de
med stiftsdelningen förenade kostnader.
Hvad anginge dessa kostnader syntes proposition med förslag
till definitiv stat för den ifrågastälda nya stiftsstyrelsen i Luleå ej lämpligen
kunna till detta års Riksdag aflåtas. Liksom den af Kongl. Maj:t
föreslagna nya organisation af stiftsstyrelserna torde nemligen delningen
af Hernösands stift ej kunna träda i verkställighet förr än med år 1895,
och kostnadsfrågan stälde sig dessutom väsentligen olika, allt efter
som den föreslagna omorganisationen af domkapitlen blefve godkänd
eller ej. För de omständigheter, hvilka för kostnadsfrågan vore bestämmande,
borde departementschefen dock redogöra, på det förslagets
finansiella innebörd måtte kunna bedömas.
I fråga om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det
113m stiftet borde icke ifrågasättas, att åt honom skulle på lön anslås
något prebendepastorat, utan syntes lämpligast, att en bestämd kontant
lön åt honom anvisades. Genom kongl. brefvet den 15 juni 1861 angående
reglering af biskoparnes löner hade dessa löner i de särskilda
stiften bestämts från 16,000 till 10,000 kronor, deribland för biskopen 1
Hernösand till 12,000 kronor. Då, enligt hvad Hernösands domkapitel
uttalat, hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands stift skulle
delas, för sin behöriga vård kom me att kräfva å stiftsstyrelsens sida
fullt upp så n^cket arbete som de flesta större stift inom det öfriga
riket, syntes, i enlighet med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret
hemstält, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke lämpligen
höra sättas lägre än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift, ellei
12,000 kronor, hvartill borde komma särskild liyresersättning, som enligt
mom. 2 af de genom kongl. bref af den 15 juni 1861 faststälda grunder
för reglering af biskoparnes löner skulle till biskop, der biskopshus ej
funnes, utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor.
Medel till denna lön och liyresersättning torde kunna bekommas
ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit genom inkomster
6
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
som afskilts från vissa biskopslöner och bestämts till jemnande af andra.
Vid 1892 års slut hade denna fond egt en behållning, som beräknats
uppgå till 412,467 kronor 99 öre. Inkomsterna under år 1892 hade
uppgått till mer än 46,400 kronor, deraf ränta och kapitalvinst 16,133
kronor 47 öre. De till utgående från fonden anvisade årliga utgifter
till lönefylnad åt åtskilliga biskopar m. in. utgjorde tillsammans 24,210
kronor 49 öre. Vid sådant förhållande och då den reglering af prebendepastoraten,
hvarom föreskrift i åberopade kongl. bref af den 15
juni 1861 meddelats, nu mera blifvit fullständigt genomförd, och biskopslöneregleringsfonden
alltså icke komme att för detta ändamål drabbas
af ytterligare utgifter utöfver de redan nu utgående, syntes fonden väl
tåla den utgift som för ifrågavarande ändamål kunde påfordras.
Hvad härefter anginge ledamöterna i det nya domkapitlet, tilläte
sig departementschefen att, för den händelse det af Kongl. Maj:t
framlagda förslaget till lag om stiftstyrelse vinner Riksdagens bifall, i
afseende å ledamöternas ersättning åberopa hvad han derom anfört till
statsrådsprotokollet den 10 nästlidne februari, hvarvid han beträffande
särskildt stiftssekreterarens aflöning uttalat den mening, att sagda aflöning
skäligen syntes böra utgå med ett belopp af 5,500 kronor, deraf
4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenuingar, med ett
ålderstillägg å lönen efter tio år af 500 kronor. Derest åter sagda förslag
icke komme att bifallas, och följaktligen den tillärnade nya stiftsstyrelsen
skulle komma att anordnas enligt nu gällande bestämmelser
för domkapitlens sammansättning, kunde ifrågasättas, huru vida icke
kyrkoherden i Luleå stadsförsamling och de nuvarande lektorerna vid
läroverket,. hvilka icke mottagit sina befattningar med skyldighet att
tjenstgöra i domkapitel, borde erhålla särskild godtgörelse för det ökade
arbete, som ett ledamotsskap i domkapitlet skulle för dem medföra, och
hvilket för lektorerna icke i afsevärd mån kunde anses uppvägas af
den förminskning i antalet undervisningstimmar, som enligt 13 § i
gällande läroverksstadga skulle medgifvas dem såsom domkapitlets ledamöter.
I infordrade yttranden från nuvarande kyrkoherden i Luleå
stadsförsamlings pastorat O. A. ^Vester äfvensom från nuvarande lektorerna
i kristendom och filosofisk propedeutik, i historia och modersmålet
samt i matematik och fysik vid nämnda läroverk — de tvenne
öfriga lektorerna åtnjuta tjenstledighet för sjukdom — hade dessa emellertid
förklarat sig villiga att inträda såsom ledamöter i det tillärnade
domkapitlet, utan att ifrågasätta särskild ersättning härför. Någon
annan kostnad för godtgörelse åt ledamöterna i det tillämnade domkapitlet
torde således, under antagande att den föreslagna lagen om
stiftsstyrelse icke komme till stånd, icke blifva erforderlig, än den jern
-
7
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
förelsevis mindre betydande ersättning, som komme att utgå till de
personer, kvilka, enligt hvad departementschefen förut nämnt, skulle
vid vakanser eller annat förfall för de ordinaiue ledamöterna inträda
såsom adjungerade ledamöter i kapitlet.
Deremot måste för det nya domkapitlets expedition i hvarje fall
kostnader blifva oundvikliga, dels, derest merberörda förslag till lag
om stiftsstyrelse icke vunne godkännande, åt en konsistorienotarie, dels
i hvarje fall till aflönande af amanuens och nödigt vaktmästarebiträde
vid domkapitlet samt till hyra af sessions- och expeditionslokaler för
domkapitlet äfvensom till bestridande af andra för dess expedition
nödiga utgifter.
Såsom departementschefen i sitt förut åberopade anförande till
statsrådsprotokollet den 10 nästlidne februari närmare utvecklat, kunde,
derest åsyftad omorganisation af stiftsstyrelserna icke komme till stånd
och följaktligen konsistorienotariebefattningarna framgent skulle bibehållas,
en lönereglering för dessa tjenster icke längre undanskjutas.
Under nämnda förutsättning och i afbidan på att ett allmänt ordnande
af konsistorienotariernas löneinkomster blefve åvägabragt, syntes
aflöningen för en blifvande konsistorienotarie vid domkapitlet i Luleå
böra så ordnas, att han, utöfver de inkomster, som enligt nu gällande
grunder för konsistorienotariernas aflöning utginge från Vesterbottens
och Norrbottens län till notarien vid Hernösands domkapitel och som
efter stiftets delning borde öfverflyttas till den förre, finge sig tillerkändt,
att utgå tills vidare, ett skäligt anslag af statsmedel såsom arfvode.
Till ledning vid bestämmandet af detta arfvode hade från domkapitlet
i Hernösand infordrats uppgifter beträffande omförmälda från
Vesterbottens och Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien
i Hernösands stift; och framginge af dessa uppgifter, att dennes
ifrågavarande inkomster utgjort:
lösen för fullmagter under åren 1885—1890 i medeltal
för år ................................................................................. kronor 548: 85
inkomster af tvenne årliga kollektör, jemlikt kongl.
brefvet den 1 september 1730, i medeltal för
åren 1886—1890 .......................................................... » 168: 06
provision af kollektmedel, hvilken uppgifves vara tem
ligen
lika för alla år ................................................. » 189: 02
provision af lägenheter, som stått lediga för presterskapets
enke- och pupillkassas räkning, i medeltal
under åren 1886—1890 ....................... » 566: 43
annan expeditionslösen under år 1890............. »_98:
Summa kronor 1,570: 36.
8
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
Enär emellertid provisionen för de lägenheter, som för presterskapets
enke- och pupillkassas räkning stode lediga, årligen minskades,
hade domkapitlet ansett att vid bestämmande af konsistorienotariens i
Luleå aflöning samma inkomster ej borde beräknas till högre belopp
än 1,200 kronor för år. Då jemväl ett till konsistorienotarien i Hernösands
domkapitel utgående belopp af 300 kronor, utgörande arfvode
för notariens bestyr med Lappmarks ecklesiastikverks angelägenheter,
syntes domkapitlet böra öfverflyttas på konsistorienotarien i det n}\a
stiftet, hade domkapitlet beräknat sammanlagda beloppet af de inkomster,
sota från konsistorienotarien vid Hernösands domkapitel borde
öfvergå till konsistorienotarien vid Luleå domkapitel, till 1,500 kronor.
# Den aflöning, som derutöfver skäligen borde tillkomma sistnämnde
notarie, hade af domkapitlet föreslagits till 3,000 kronor om året; och
ansåge äfven departementschefen, att detta belopp lämpligen kunde tills
vidare bestämmas såsom arfvode åt notarien jemte omförmälda, till
1,500 kronor beräknade särskilda inkomster, som förut tillkommit konsistorienotarien
i Hernösand.
Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren, syntes de
arfvoden, som borde dem tillerkännas, till dess den för konsistorieamanuenserna
och domkapitlens vaktbetjente i lika mån som för konsistorienotarierna
erforderliga lönereglering kommit till stånd, kunna bestämmas
till ungefär enahanda belopp, hvartill amanuensens och vaktmästarens
vid domkapitlet i Hernösand inkomster under de senaste åren
uppgått, nemligen för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren
omkring 500 kronor jemte bostad och vedbrand.
Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets
expedition hade domkapitlet i Hernösand beräknat samma kostnader
till följande belopp:
hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för
vaktmästaren ....................................................................... kronor 1,500: —
andra för expeditionen nödiga årliga utgifter.................. » 600: —
anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier,
böcker, kartor m. m., för en gång............... » 3,500: —.
I sammanhang med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den
nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition hade domkapitlet i Hernösand hemstält,
att, i den mån genom stiftsdelningen inkomster skulle komma att
frångå tjenstemännen vid domkapitlets i Hernösand expedition och öfverflyttas
till tjenstemännen vid det föreslagna nya domkapitlet, ersättning
9
Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o é.
måtte de förra härför beredas. Härvid måste visserligen å ena sidan tagas
i betraktande, att desse tjenstemäns arbete komme att blifva i väsentlig
mån minskadt genom stiftsdelningen, men å andra sidan äfven hänsyn
tagas dertill, att deras arbete hittills varit öfver höfvan betungande och
att de med deras befattningar förenade löneinkomster äro så knappa, att
endast med beräkning af de inkomster, hvilka för närvarande af dem
åtnjutas, duglige innehafvare till samma befattningar torde kunna erhållas.
Med afseende härå syntes departementschefen den ersättning, som, till dess
ny reglering för tjenstemän och vaktbetjente vid rikets samtliga domkapitel
må komma till stånd, bör beredas nuvarande innehafvarne af ifrågavarande
befattningar för den minskning i inkomster, som till följd af stiftsdelningen
skulle drabba dem, icke böra sättas i väsentlig mån lägre än
dessa inkomster.
Den öfversigt, departementschefen nu lemnat, utvisade, att stiftsdelningen
läte sig verkställa för en kostnad, som, i betraktande af de
stora fördelar, den nya anordningen skulle medföra för kyrka och skolväsende
inom den nordligare hälften af vårt land, ingalunda kunde
anses betydande.
Motionärerna hafva till stöd för sitt förslag anfört, att Visby stift
endast hade en folkmängd af 51,164 personer, 3 kontrakt, 44 pastorat,
84 skoldistrikt, 145 folkundervisningsanstalter och 1 allmänt läroverk;
att för Kalmar stift motsvarande siffror vore: 140,480 — 7 — 45 — 68
— 274 och 2; att dessa två nära intill hvarandra belägna stift, äfven
om de sammansloges till ett, skulle blifva det minsta stiftet i riket, samt
att med hänsyn härtill en omreglering utaf stiften i stället för en ökning
af deras antal borde ega rum.
Af den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen i ämnet synes
utskottet ovedersägligen framgå, att en delning af Hernösands stift är
i hög grad af behofvet påkallad; och kan denna delning, enligt utskottets
förmenande, lämpligen verkställas på det af Kongl. Maj:t föreslagna
sättet, eller så, att Vesterbottens och Norrbottens län med 1895
års början afskiljas till ett särskildt stift.
I frågans nuvarande läge har utskottet icke ansett lämpligt att
ingå i någon granskning af de beräkningar, departementschefen under
olika förutsättningar uppgjort rörande kostnaden för delningens verkställande,
utan har utskottet i detta hänseende allenast, i nära anslut
Bih.
till Rilcsd. Prof. 1893. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 2
10 Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
ning till den åsigt, departementschefen uttalat, velat framhålla, att kostnaden
i alla händelser icke torde blifva större än att den kan anses
fullt uppvägas af de utaf delningen härflytande afsevärda fördelar.
Motionärerna hafva emellertid framstält ett förslag, som, derest
detsamma kunde genomföras, skulle i högst väsentlig män nedbringa
kostnaderna för stiftets delning. Detta förslag, att i sammanhang med
delningen af Hernösands stift vidtaga en sammanslagning af de båda
minsta stiften, Kalmar och Visby, är icke nytt. Det förelåg i sjelfva
verket vid senaste kyrkomöte, der den framställning till Kongl. Maj:t
beträffande förstnämnda stifts delning beslöts, hvilken ledt till framläggande
af den förevarande kongl. propositionen. I motion (n:o 28)
föreslog nemligen då herr J. E. Wikstén, att kyrkomötet måtte i skrifvelse
till Konungen anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes ej blott låta utreda,
huru vida Visby och Kalmar stift, vid förefallande biskopsledighet,
kunde sammanslås och huruledes Hernösands stift lämpligen kunde till
tvenne stift fördelas, utan äfven, på grund af sådan utredning, vidtaga
de åtgärder, som för nämnda ändamåls vinnande kunde pröfvas lämpliga.
Kyrkomötets tillfälliga utskott, till hvars förberedande behandling
motionen hänvisades, yttrade i afgifvet utlåtande (n:o 21), att utskottet
lika med motionären ansåge goda skäl förefinnas för delning
af Hernösands stift. En sådan delning hade emellertid motionären
under dåvarande förhållanden ansett sig icke kunna föreslå under annan
förutsättning, än att Visby och Kalmar stift vid blifvande ledighet sammansloges
till ett. Men att sammanföra två så geografiskt åtskilda
stift med så olika befolkning som Visby och Kalmar kunde utskottet
omöjligen tillstyrka, enär det vore att skapa missförhållanden af liknande
art som dem, man beträffande Hernösands stift önskat undanrödja;
och hemstälde utskottet för den skull, att motionen icke måtte
till någon kyrkomötets åtgärd föranleda. Då frågan förekom till afgörande
hos kyrkomötet, inskränkte emellertid motionären sitt yrkande
derhän, att han föreslog en framställning till Konungen allenast om
vidtagande af den utredning och de åtgärder, som pröfvades nödiga
för vinnande af Hernösands stifts delning, hvilket yrkande, på sätt af
det föregående framgår, jemväl af mötet bifölls.
Utskottet kan icke tillmäta de skäl, hvilka af kyrkomötets tillfälliga
utskott anfördes mot en sammanslagning af Kalmar och Visby
stift, någon afgörande betydelse. Under vanliga förhållanden torde
olägenheten af det skilda geografiska läget vara ringa i jemförelse med
den olägenhet, som för en stor del stift förefinnes i den utsträckta arealen;
och befolkningen i Kalmar och Visby stift torde icke förete större
11
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
olikheter än befolkningen inom olika delar af vissa andra stift. De båda till
sammanslagning ifrågasatta stiften äro å andra sidan, såsom ock motionärerna
erinrat, så ojemförligt mindre än öfriga stift, att äfven det förenade
stiftet skulle blifva det minsta i riket. Dess areal skulle komma att
utgöra 77,8220 qvadratmil, under det att det i detta hänseende näst
minsta, Skara, innehölle 11 1,8677 qvadratmil, och dess folkmängd skulle
den 31 december 1891 hafva uppgått till 191,644 personer, medan det
i fråga härom näst minsta, Strengnäs, vid nämnda tidpunkt hade att
uppvisa en siffra af 306,527.
Uppenbart är emellertid, såsom ock förslagsställaren vid kyrkomötet
framhöll, att utredning erfordras angående samtliga på saken
inverkande förhållanden, innan beslut fattas, och den utredning, som
hittills förebragts, kan utskottet ingalunda finna vara till fyllest för att
Riksdagen skulle på grund deraf nu fatta ett beslut af så genomgripande
betydelse, som ett bifall till det af motionärerna gjorda yrkandet. Nödvändigheten
af att Hernösands stift delas synes utskottet vara så tydligt
ådagalagd, att någon tvekan icke borde kunna råda derom, att en
sådan åtgärd bör vidtagas oberoende af den derifrån helt och hållet
skilda frågan om en sammanslagning af två andra stift. Härtill kommer
slutligen, att ett bifall till motionen sannolikt skulle komma att
medföra ett uppskof på flera år med det nordligaste stiftets delning,
i det att nemligen frågan om sammanslagningen af de båda stiften
svårligen lärer kunna hinna erhålla nödig utredning till innevarande
års kyrkomöte.
Utskottet, som sålunda icke kan förorda, att sammanslagningen
af Kalmar och Visby stift göres till vilkor för ett bifall till förslaget
om delning af Hernösands stift, har emellertid ansett sig böra föreslå,
att Riksdagen, med anledning af motionen gör framställning hos Kongl.
Maj:t om utredning, huru vida icke Kalmar och Visby stift lämpligen
kunde till ett stift förenas äfvensom om framläggande för Riksdagen
af det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa:
a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
må af Riksdagen bifallas; och
b) att Riksdagen, med anledning af herr O. Jonssons
m. flis ofvan omförmälda motion, må i skrifvelse
till Konungen anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning, huru vida icke Kalmar och Visby
12
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
stift lämpligen kunna till ett stift förenas, äfvensom
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 17 april 1893.
På det sammansatta utskottets vägnar:
„ " - '' '''' 1 *. '' \ l \ if. /''; > i *'' / f'' ’
F. A. Boström.
Reservationer:
af herrar S. G. von Friesen, J. Anderson och F. Andersson, hvilka
ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr O. Jonsson m. fl.
i ämnet väckta motionen ; samt
af herr O. Jonsson.
Det skulle här antecknas, att herr N. Petersson på grund af sjukdom
icke deltagit i justeringen af förestående utlåtande.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.