Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1893:Sulu2 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1893, kl. 6 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl
Maj ds proposition angående upphörande af Lundhy pastorats
i Göteborgs stift prehendeegenskap m. m.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 38) af den 24 februari
innevarande år har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit Riksdagen att medgifva,

att Lundby och Tufve församlingars pastorat i Göteborgs stift
måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket
i Göteborg;

att, efter det pastoratets prebendenatur upphört samt till dess anslaget
till allmänna läroverken blifvit för beredande af ersättning åt
bemälde lektor för mistad inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt,
Kongl. Maj:t måtte ega att till lönefyllnad åt nämnde lektor anvisa
af reservationerna å omförmälda anslag ett mot den i läroverkets
stat beräknade afkastning af pastoratet svarande belopp af 900 kronor

för år; samt _ o

att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet måtte med iakttagande
af de i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af
presterskapets inkomster den 11 juli 1862 stadgade grunder och efter
förberedande handläggning i den ordning, sagda kongl. förordning i
tillämpliga delar innehölle, af Kongl. Maj:t fastställas för återstoden af

Bill. till Riksd. Prot. 1893. å Sami. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2). 1

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 2.

den tid, den nu gällande löneregleringen af den 27 september 1872
afsåge.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att chefen för ecklesiastikdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört
följande.

I en till Kongl. Maj:t. den 1 december 1886 ingifven ansökning hade
Lundby och Tufve församlingar anfört bland annat, att i 2 § af den
för presterskapet i nämnda, teologie lektorn vid högre latinläroverket i
Göteborg såsom prebende anslagna församlingar den 27 september 1872
utfärdade löneregleringsresolution stadgats, att för qvarnar, sågar, fabriker,
verk eller inrättningar samt all annan än jordbruksfastighet skulle
årligen betalas 14 öre för hvarje etthundra kronor af nästföregående
årets bevillningstaxeringsvärde, hvilken afgift af vederbörande löneregleringsnämnd
beräknats till ett sammanlagdt belopp af 956 kronor
20 öre; att komministern enligt 6 § i samma resolution skulle erhålla
vissa belopp i spannmål, smör och penningar af församlingarnas afgifter,
och återstoden tillfalla kyrkoherden; att församlingarnas afgifter, som
under 1873 i värde motsvarat 4,549 kronor 78 öre, under år 1884 stigit
till 9,088 kronor 38 öre; att häraf belöpte på industriella inrättningar
samt annan fastighet än jordbruksfastighet 1,495 kronor 62 öre
under det förra och 5,091 kronor 24 öre under det senare året; att
dessa afgifter alltså nära fyrdubblats, under det bidragen från den i mantal
satta jorden under dessa år ökats med allenast omkring tio procent;
att kyrkoherdens andel af samtliga löneafgifterna under år 1873 uppgått
till 3,167 kronor 28 öre, men år 1884 stigit till 7,522 kronor 78
öre och att hans inkomst af pastoratet med tillägg af boställsafkastning
samt ersättning för indragen ränta och kronotionde under sistnämnda
år uppgått till 10,559 kronor 7 öre, som, efter afdrag af 2,200 kronor
till aflönande af en vice pastor, lemnat en behållning af 8,359 kronor 7 öre;
att folkmängden under åren 1875—1885 visserligen stigit i Lundby församling
från 2,933 till 5,559 och i Tufve församling från 645 till 726
personer, men att ingen rimlig proportion funnes mellan folkmängdens
och lönebeloppets tillväxt, samt att, då kyrkoherdelönens stigande vore
en följd af den oförmodadt snabba tillkomsten af en mängd s. k.
annan fastighet, hvilket förhållande, särdeles efter torrläggningen af
den stora Lindholms- och Lundbyvassen, kunde hafva till följd, att
ifrågavarande lön inom kort stege till 15,000 kronor och derutöfver,
med utsigt att växa i oändlighet, en begränsning deraf syntes vara af
nöden, på grund hvaraf och då det från församlingarnas sida syntes
obilligt att nödgas rikligen aflöna en kyrkoherde, hvars embete på an -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

nät håll hindrade honom att annorlunda än tillfälligtvis egna sig åt
pastoratets vård, församlingarna anhöllo, dels att Kongl. Maj:t måtte
vidtaga sådan ändring i den faststälda löneregleringen, att redan
under dåvarande kyrkoherdens tjenstetid någon begränsning af dennes
lön måtte bestämmas samt att dervid skälig jemkning i de särskilda
beskattningsföremålens bidrag måtte ske, dels att, derest denna framställning
ej kunde vinna bifall, Kongl. Maj:t måtte besluta, att löneregleringen
skulle upphöra att vara gällande vid dåvarande kyrkoherdens
afgång, och i sammanhang med detta beslut förordna om upprättande
af förslag till ny lönereglering att i föreskrifven ordning af
Kongl. Maj:t fastställas, dels ock att Kongl. Maj:t måtte förklara, att
Lundby pastorat skulle vid nästinträffande ledighet upphöra att vara
prebende.

Efter erhållen remiss hade Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium
häröfver infordrat yttranden ej mindre af kyrkoherden i
Lundby pastorat, lektorn U. L. Ullman — hvilken anförde, att folkmängden
i pastoratet, som under åren 1875—1885 nära fördubblats,
fortfarande vore stadd i betydlig tillväxt; att såväl expeditionen
för hela pastoratet som de pastorala göromålen i Lundby församling
måste nästan helt och hållet ombesörjas af den der boende vice pastorn,
enär komministerns boställe vore beläget på en långt aflägsen och svårtillgänglig
plats i Tufve församling; att dessa göromål otvifvelaktigt
komme att inom några år påkalla behofvet af en tredje ordinarie prest
i pastoratet, äfven om dess prebendeegenskap upphörde, samt att vid
sådant förhållande den ifrågasatta begränsningen af kyrkoherdelönen
icke för det dåvarande borde ega rum —, än äfven af domkapitlet
i Göteborg och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och hade kollegium,
med öfverlemnande af dessa yttranden, den 31 december 1888
afgifvit eget utlåtande i ärendet, dervid] kollegium bland annat anfört,
att Ullman, som utnämnts till lektor år 1872, icke kunde mot sitt bestridande
vara underkastad förnyad reglering af kyrkoherdelönen; att
det stora belopp, hvartill afgifterna för industriella inrättningar samt all
annan än jordbruksfastighet samfäldt stigit, icke uppkommit genom
förhöjning i den för hvarje af dem vid löneregleringen bestämda afgift,
utan härflöte af den mängd dylika verk och fastigheter, som derefter
i följd af pastoratets belägenhet vid Göteborg och andra lokala
förhållanden uppstått; att sökandena hvarken uppgifvit det belopp, hvartill
kyrkoherdelönen borde inskränkas, eller i minsta mån angifvit sättet
för eller beskaffenheten af den jemkning i löneafgifterna, som af dem
åsyftades; att, då, enligt hvad Ullmans och öfriga yttranden gåfve vid

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

handen, behofvet af en tredje ordinarie prestman i pastoratet inom kort
blefve oafvisligt, för dennes aflöning nödiga tillgångar syntes böra
bibehållas; samt att dessa frågor lämpligen borde i ett sammanhang
till pröfning förekomma.

Vid föredragning af detta ärende den 24 maj 1889 hade Kongl.
Maj:t ej funnit skäl att till den då gjorda ansökningen lemna bifall,
men anbefalt domkapitlet i Göteborg att, när Ullman från ifrågavarande
befattning afginge, hos Kongl. Maj:t göra den framställning i ämnet,
som af rådande förhållanden kunde påkallas, samt icke vidtaga någon
åtgärd för befattningens tillsättande förr än Kongl. Maj:ts tillstånd
dertill lemnades.

Efter det Ullman blifvit utnämnd till biskop i Strengnäs stift,
hade domkapitlet till fullgörande af berörda föreskrift låtit i frågan
å nyo höra Lundby och Tufve församlingar å kyrkostämma den 6 december
1889, dervid församlingarna vidhållit sin åstundan om upphörande
af pastoratets prebendeegenskap, men erkänt behofvet af förstärkning
af de presterliga krafterna derstädes genom anställande af
ytterligare en komminister, bosatt inom Lundby församling, samt upprepat
sin begäran om tillsättande af en ny löneregleringsnämnd för
bestämmandet af presterskapets löner samt för ny reglering af församlingarnas
afgifter, hvarjemte, för den händelse ny lönereglering genom
särskild nämnd icke kunde medgifvas, församlingarna uppgjort ett förslag
till ändring af gällande löneregleringsresolution, enligt hvilket
förslag lönerna, boställsafkastning inberäknad, borde bestämmas för
kyrkoherden till 7,500 kronor, för nya komministertjensten i Lundby
till 3,750 kronor och för komministern i Tufve, hvars löneförmåner nu
icke uppginge, boställsförmån inräknad, till mer än ungefär 2,000
kronor, till 2,550 kronor. För åstadkommande af denna ändring och
begränsning af lönerna skulle icke någon förändring ske i de uti resolutionen
faststälda bidrag från jordbruksfastigheter eller i de personella
och matlags-afgifter, som i resolutionen vore bestämda. Deremot kräfde
förslaget sådan ändring uti resolutionens andra paragraf, att de uti
denna bestämda afgifter af annan än jordbruksfastighet icke vidare
skulle, såsom för närvarande, utgå efter en på förhand fixerad debiteringsgrund.
Å de i andra paragrafen upptagna beskattningsföremål
borde i stället uttaxeras det belopp, som, efter det boställsförmånerna
blifvit till vissa belopp beräknade samt utdebitering enligt de i resolutionen
faststälda grunder skett utaf afgälderna å jordbruksfastighet
samt af personliga och matlags-afgifter, visade sig erforderligt för att
presterskapet skulle erhålla de tillärnade löneförmånerna. Detta belopp

Sammansätta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 2.

skulle uttaxeras å s. k. annan fastighet efter bevillningstaxeringsvärde.
Efter den beräkning, församlingarna uppgjort, skulle enligt förhållandena
under år 1889 erfordras eu utdebitering å annan fastighet
af 14 öre för hvarje hundra kronor bevillningstaxeringsvärde. Men i
samma mån dessa fastigheter ökades i antal och värde, skulle naturligen
den siffra, som angåfve den behöfliga utdebiteringen, blifva lägre.
Då det emellertid kunde förutsättas, att med stigande utveckling debiteringen
å annan än jordbruksfastighet'' kunde komma att sänkas till
den grad, att bidragen från sådan fastighet blefve allt för ringa i förhållande
till bidragen från andra beskattningsföremål, borde enligt församlingarnas
mening en utjemning mellan de särskilda beskattningsföremålen
ega rum, i hvilket afseende församlingarna föreslogo, att, om
och när bidragen från annan fastighet komme att understiga 10 öre för
ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för skilnaden en motsvarande
minskning ske å bidragen från jordbruksfastigheterna.

I det yttrande, som domkapitlet i Göteborg derefter i ärendet
afgifva, hade domkapitlet, hvad först anginge församlingarnas anhållan
att pastoratet måtte frigöras från sin egenskap af prebende, förklarat
sig icke kunna biträda sagda förslag, då det hufvudsakliga skälet dertill,
eller de efter utseendet öfverflödiga lönetillgångarna, enligt domkapitlets
åsigt väl behöfdes till förstärkande af de presterliga krafterna
inom pastoratet, och då enligt domkapitlets uppfattning i förevarande
fall särskilda skäl funnes för prebendets bibehållande. I sådant hänseende
hade domkapitlet framhållit, hurusom det vore af särskild vigt,
att teologie lektorn vid latinläroverket, som tillika vore medlem af domkapitlet,
icke beröfvades tillfälle och anledning att, jemte sin lärareverksamhet,
öfva praktisk presterlig verksamhet, i hvilket afseende
kyrkoherdeboställets och kyrkornas närbelägenhet komme väl till pass,
hvartill komme, att genom prebendets bibehållande och den derigenom
åt teologie lektorn beredda högre löneinkomsten — hvilken dock äfven
enligt domkapitlets åsigt borde väsentligen minskas — större säkerhet
kunde vinnas, att till den vigtiga, såväl för samhället och stiftet som
läroverket betydelsefulla lektorstjensten alltid kunde påräknas genom
lärdom och skicklighet särskildt förtjente män såsom sökande. Hvad
församlingarna beträffade, syntes bibehållandet åt pastoratets egenskap
af prebende för teologie lektorn vid latinläroverket icke behöfva gifva
dem berättigad anledning till klagan, enär de dels borde erhålla ytterligare
en komminister, på hvars tillsättande de egde att öfva inflytande,
dels ock alltid kunde påräkna att till vice pastor få en af stiftets mest
duglige extra ordinarie prestman, utom det att de finge åtnjuta prebende -

6 Sammansätta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 2.

kyrkoherdens helt visst värderika bidrag till lärareverksamheten och
själavården inom församlingarna, inom hvilka han äfven på andra områden
på grund af sin ställning inom kyrkan och skolan och mångsidig
erfarenhet utan tvifvel skulle utöfva ett gagnande inflytande. Beträffande
den af församlingarna väckta frågan om upphäfvande af nu gällande
lönereglering och dess ersättande af ny, genom särskild nämnd upprättad
lönereglering har domkapitlet, som ansett ett dylikt förfarande
stridande mot de i författningen om ordnandet af presterskapets inkomster
vidtagna grundsatser, funnit sig böra afstyrka det derutinnan
väckta förslaget, anseende domkapitlet det åsyftade ändamålet kunna,
utan den bestående löneregleringens upphäfvande, vinnas genom tillägg
och ändringar uti samma lönereglering. Härutinnan hade domkapitlet
anfört, att största vigten uppenbarligen läge derpå, att en ny komministerstjenst
blefve inrättad samt att en ständig vice pastor tillsattes med uppdrag
att, då kyrkoherden icke önskade att sjelf förrätta tjensten, densamma
med fullt ansvar förestå. Till bestridande af härigenom föranledda
kostnader fordrades, på sätt jemväl församlingarnas eget förslag
innebure, att 14 öre utginge för hvarje ett hundra kronor af det värde,
hvartill s. k. annan fastighet var uppskattad vid den tid, då domkapitlets
utlåtande afgafs; och hvad framtida möjligt öfverskott af uttaxerade
medlen anginge, syntes det domkapitlet vara vida lämpligare än den af
församlingarna föreslagna nedsättningen i de enligt löneregleringen utgående.
utgifter, att sådant öfverskott ansloges till något för församlingarna,
i deras helhet gagnande ändamål, t. ex. till bildande af en väl
behöflig kassa för prestgårdsbyggnader uti pastoratet. I enlighet med
det sålunda anförda hade domkapitlet hemstält, att i löneregleringen
måtte göras den ändring, att, jemte kyrkoherde och komminister i Tufve,
anstäldes ytterligare en komminister med tjenstgöring hufvudsakligen
på Lindholmen med en lön af 3,750 kronor, deri inbegripen hushyresersättning
af 250 kronor, intill dess bostad på församlingarnas bekostnad
honom bereddes, samt en vice pastor, som af de enligt löneregleringen
utgående inkomsterna aflönades med 3,500 kronor med rättighet till bostad
jemte expeditionslokal på pastorsbostället.

Efter remiss hade kammarkollegium infordrat yttrande i ärendet
från Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som,
efter att hafva hört läroverkets lärarekollegium och eforus, af hvilka
kollegiet förmält sig icke hafva något att erinra mot prebendeegenskapens
upphörande, medan deremot eforus förordat dess bibehållande, biträdt
församlingens yrkande om pastoratets skiljande från lektorsbefattningen.
Till stöd för denna sin åsigt hade Kongl. Maj:ts befallnings -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

hafvande framhållit, bland annat, att pastoratet egde fullt tillräckliga
lönetillgångar för aflönande af egen kyrkoherde jemte nödiga biträden;
att kyrkomötet tillstyrkt bifall till Riksdagens hos Kongl. Maj:t gjorda
hemställan, om icke de ännu återstående prebendepastoraten kunde, i
den mån innehafvarne afginge, indragas; att en stor församling som
Lundby med dess många industriella och kommersiella anläggningar och
stadd i fortgående betydlig utveckling ej billigtvis borde vara sämre
lottad än andra församlingar, som ega sjelfständiga lärare, hvilka kunna
odeladt egna sina krafter åt församlingarna; att såväl kyrkoherdebeställningen
i Lundby pastorat som lektoratet i teologi vid latinläroverket
kräfde hvar sin man, derest dessa sysslor skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt skötas; att en sjelfständig, genom församlingens förtroende
kallad kyrkoherde tvifvels utan skulle intaga en helt annan ställning
inom församlingen, än en lektor i Göteborg eller en vice pastor
på stället någonsin torde kunna förvärfva sig; att det vore svårt att
inse, hvarför teologie lektorn i Göteborg borde hafva ett företräde med
afseende å lönen framför andra lektorer vare sig i teologi eller i andra
ämnen, samt att man icke behöfde befara, att, äfven om löneförmånerna
för lektorn i teologi sattes lika med de löner, öfriga lektorer åtnjuta,
någon brist på behöriga och skickliga sökande till befattningen skulle
uppstå.

För egen del hade kammarkollegium, med öfverlemnande af förenämnda
yttranden, uti den 22 december 1890 afgifvet utlåtande dels förordat
förslaget om prebendeegenskapens upphörande för pastoratet, dels,
vidkommande församlingarnas framställning i öfrigt, förklarat sig dela
domkapitlets åsigt, att dermed åsyftade ändamål torde kunna vinnas genom
tillägg och ändringar i den faststälda löneregleringen. För sådant
ändamål hade kammarkollegium förordat det af domkapitlet gjorda förslaget
om anställning dels af ytterligare en komminister och dels, för
den händelse pastoratet bibehölles såsom prebende, af en ständig vice
pastor, jemte den för hvardera af dem föreslagna aflöningen, dock så,
hvad den nye komministern anginge, att hans lön bestämdes icke ensamt
i penningar, utan till viss del i spanmål och smör, förslagsvis
enahanda belopp, som utginge till den förutvarande komministern, tillsammans
till 3,753 kronor 30 öre, hvarjemte kammarkollegium hemstält,
att, då ny fördelning af lönetillgångarna i allt fall skulle ega rum, och
dessa dertill syntes lemna tillgång, komministern i Tufve jemväl måtte
komma i åtnjutande af den af församlingarna afsedda lönetillökningen,
hvarigenom enligt kollega beräkning hans lön skulle uppgå till ett sammaulagdt
belopp af 2,553 kronor 30 öre. Kyrkoherdens aflöniugsför -

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

måner borde enligt kammarkollegii åsigt bestämmas, boställsförmån samt
ersättning för indragen ränta och kronotionde inberäknade, till 8,000
kronor, med skyldighet för honom att, om och så länge pastoratet bortföre
att vara prebende, aflöna ständig vice pastor med 3,500 kronor
jemte tjenlig bostad å kyrkoherdebostället. Beträffande församlingarnas
förslag till ändring i § 2 i löneregleringsresolutionen hade kollegium
anfört, att då den föreslagna förändringen syntes icke så mycket hafva
sin grund deri, att afgiften enligt sagda paragraf skulle vara för hög,
utan fast hellre åsyfta att genom begränsning af kyrkoherdelönen kunna
tillgodogöra sig möjligen blifvande öfverskott, den nuvarande lydelsen
af nämnda paragraf syntes böra bibehållas, dock att, med begränsning
af kyrkoherdens lön till föreslaget belopp, församlingarna borde få använda
uppkommande öfverskott till bestridande af någon för båda församlingarna
gemensam utgift, i hvilket hänseende kammarkollegium
föreslagit, att öfverskottet måtte få af församlingarna disponeras för
bildande af en fond att användas i första rummet för anskaffande och
underhåll af bostadslägenhet åt komministern i Lundby och derefter
för underhåll och byggnad af församlingarnas gemensamma kyrkoherdeboställe.

Med erinran, att i nu gällande stat för Göteborgs högre latinläroverk
teologie lektorslönen derstädes vore upptagen på följande sätt:

afkomst af Lundby prebendepastorat.................... kr. 900: —

af anslaget till allmänna läroverken, penningar » 1,600: — 2,500: —.
hade härefter i afgifvet yttrande statskontoret hemstält, att, derest
Lundby pastorat förklarades böra upphöra att vara prebende, Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget till allmänna läroverken
måtte höjas med ett emot den i staten beräknade afkastningen af pastoratet
svarande belopp af 900 kronor.

Satta i tillfälle att yttra sig öfver hvad kammarkollegium i ärendet
hemstält, hade församlingarna förklarat, att de, som vidhölle sin hemställan
om pastoratets frigörande från prebendeegenskapen samt fortfarande
vitsordade behofvet af en ny komministraturs inrättande i
Lundby, icke hade något att erinra hvarken mot den af kammarkollegium
gjorda beräkningen af lönetillgångarna eller fördelningen af desamma
på presterskapet, hvaremot församlingarna, som ansåge de i
kammarkollegii yttrande föreslagna lönerna vara fullt tillräckliga, funne
i högsta måtto önskvärdt, att sådan åtgärd vidtoges, att lönetillgångarna
icke komme att öfverstiga det för dessa löner beräknade belopp, på
grund hvaraf församlingarna med bestridande af kollegii ofvanberörda
hemställan om bildande af eu byggnadsfond, till hvilket ändamål prest -

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

löneafgifterna ej syntes kunna lagligen användas, förklarat sig vidblifva
sitt å kyrkostämman den 6 december 1889, under förutsättning att ej
ny lönereglering komme till stånd, afgifna förslag till ändring i 2 § i
den nu gällande löneregleringsresolutionen.

Till förtydligande af den uti detta ändringsförslag innehållna bestämmelse,
att, om och när bidragen från annan fastighet komme att
understiga 10 öre för ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för
skilnaden en motsvarande minskning ske i bidragen från jordbruksfastigheterna,
hade församlingarna å ytterligare hållen kyrkostämma afgifvit
förslag till ny formulering, enligt hvilket sagda bestämmelse skulle innebära
att, derest med en uttaxering enligt 2 § af 10 öre för hvarje
hundra kronors taxeringsvärde uppkomme ett belopp af löneafgifter,
hvilket öfverstege hvad som för de bestämda lönerna erfordrades, sådant
öfverskott skulle tillgodokomma icke blott de i 2 § omnämnda
beskattningsföremål, utan äfven de i 1 § afsedda hemmanen och mellan
dessa kategorier fördelas efter den proportion, hvarmed lönebidrag af
dem lemnats. Slutligen hade kammarkollegium i förnyadt utlåtande,
enär taxeringsvärdet å all annan än jordbruksfastighet i Lundby socken,
som i kollega förra utlåtande icke beräknats till högre belopp, än att
en uttaxering af 14 öre för hvarje hundra kronors taxeringsvärde erfordrades,
under åren 1890 och 1891, enligt hvad upplyst blifvit, stigit
till så betydligt belopp, att en uttaxing af omkring 11 öre syntes vara
för ändamålet tillräcklig, och kunde antagas komma att än ytterligare
växa, samt det syntes vara rättvist och billigt, att derigenom uppkommande
öfverskott i lönetillgångar jemväl komme hemmansegarne till godo,
förklarat sig, ehuru andelen i sådant öfverskott för innehafvare af
mindre hemmansdelar icke kunde blifva särdeles afsevärd, samt det förändrade
debiteringssättet syntes komma att medföra ej ringa besvär,
dock numera, med frånträdande af sin förut gjorda hemställan om bildande
af en byggnadsfond, förorda bifall till församlingarnas förslag
enligt dess senast erhållna affattning.

Af den utaf departementschefen lemnade öfversigt öfver hvad i
ärendet hufvudsakligen förekommit framginge, att Lundby och Tufve
församlingar önskade vinna två syftemål, dels att Lundby pastorat
måtte upphöra att vara prebende, dels ock att en omreglering af de
presterliga tjensterna samt af presterskapets löner i pastoratet måtte
ega rum, antingen, hvilket församlingarna i främsta rummet ansett
önskvärdt, genom en helt och hållet ny reglering eller också genom vidtagande
af vissa förändringar i den nu gällande löneregleringen.

Hvad först beträffade frågan om pastoratets frigörande från pre Bih.

till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 2 Afd. 2 Käft. 2

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

bendeegenskapen, ansåge departementschefen, utan att underkänna betydelsen
af de skäl, som anförts för lämpligheten af, att teologie lektorn
vid latinläroverket i Göteborg framgent såsom hittills egde tillfälle
att såsom kyrkoherde deltaga i församlingsvården, öfvervägande skäl
dock vara anförda för pastoratets skiljande från lektorsbeställningen,
och finge departementschefen för den skull tillstyrka bifall till församlingarnas
härutinnan gjorda anhållan. I afseende å sättet att ernå prebendeegenskapens
upphörande hade de myndigheter, som i ärendet
yttrat sig, förutsatt, att beslut derom skulle kunna af Kongl. Maj:t
omedelbart fattas. Enligt 4 § af presterskapets privilegier vore, bland
andra, teologie lektorer tillförsäkrade att oförändradt njuta och behålla
sina prebendesocknar; och frågan om upphörande af denna förmån, i
allmänhet eller i ett särskildt fall, borde för den skull behandlas i den
ordning, 114 § regeringsformen föreskrefve. De i ärendet hörda myndigheterna
syntes emellertid hafva antagit, att det samtycke från Riksdagens
och allmänna kyrkomötets sida, som sistnämnda lagrum fordrade,
redan skulle vara lemnadt genom de beslut, som i fråga om ännu återstående
prebendepastorats indragning fattats dels af Riksdagen år 1866,
dels ock af 1868 års kyrkomöte. I afseende å innehållet af dessa beslut
vore emellertid att märka, att 1866 års Riksdag icke uti vidare mån
i ämnet besluta, än att densamma i skrifvelse den 12 juni nämnda år
anhöll, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten
kunde, i den mån innehafvande afginge, indragas, samt att
Kongl. Maj:t i sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet
jemte förslag till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som
från dessa pastorat utginge. Öfver denna Riksdagens skrifvelse hade,
sedan samtliga domkapitel, universitetskanslern och de akademiska konsistorierna
deröfver utlåtit sig, yttrande inhemtats af 1868 års kyrkomöte,
hvilket i skrifvelse den 24 september sistnämnda år förklarat, att,
under förutsättning att för kompetens till teologie professorsbeställning
och teologie adjunktstjenst vid universiteten samt teologie lektorsbefattning
vid elementarläroverken fordrades intyg derom, att sökanden under
ett år utöfvat presterlig tjenst inom församlingen, kyrkomötet tillstyrkte
bifall till rikets ständers anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten
måtte indragas. Riksdagens omförmälda skrifvelse innefattade
icke något beslut om prebendepastoratens upphörande, utan afsåge
närmast en utredning i ämnet, dervid uttryckligen angifvits, att frågans
slutliga behandling påkallade pröfning af Riksdagen; och den förutsättning,
under hvilken kyrkomötet förklarat sig vilja biträda förslaget om
indragningen, hade icke förverkligats, då Kongl. Maj:t icke i afseende

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

å kompetens för teologiska lärarebefattningar uppstält den af kyrkomötet
angifna fordran. Vid dessa förhållanden syntes uppkäfvandet
af den med Lundby pastorat förenade prebendenatur kräfva såväl
Riksdagens som kyrkomötets bifall, och hemstälde departementschefen,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för sin del dertill
samtycka.

På sätt statskontoret erinrat, funnes i staten för Göteborgs högre
latinläroverk afkomsten af Lundby pastorat inräknad i teologie lektorslönen
med ett belopp af 900 kronor. Derest pastoratet upphörde att
vara prebende, borde anslaget till allmänna läroverken höjas med ett
belopp, motsvarande pastoratets i nämnda stat beräknade afkomst. Då
emellertid prebendets indragning vore beroende af kyrkomötets bifall,
syntes dylik förhöjning ej lämpligen kunna af innevarande års Riksdag beslutas,
utan borde Kongl. Maj:t, enligt departementschefens förmenande,
äska Riksdagens medgifvande, att, intill dess omförmälda anslag kunde
varda på angifvet sätt förhöjdt, den erforderliga aflöningsfyllnaden måtte
af Kongl. Maj:t anvisas från reservationerna å samma anslag.

Beträffande derefter frågan angående regleringen af de presterliga
tjensterna inom pastoratet samt af församlingarnas bidrag till presterskapets
aflönande, förelåge visserligen ett af församlingarna antaget fullständigt
förslag härutinnan. Församlingarna hade dock, såsom förut
framhållits, i första hand öuskat en fullständigt ny reglering genom särskild
nämnd och endast för det fall, att sådant icke kunde medgifvas,
framlagt sitt regleringsförslag. Detta förslag syntes departementschefen
ock i vissa afseenden bära pregeln af att vara en nödfallsutväg. Förhållandena
inom pastoratet hade från den tid, då nu gällande reglering
upprättades, ändrat sig i så väsentlig mån, att sjelfva grunderna för
regleringen nu visade sig olämpliga, och vid sådant förhållande syntes
församlingarnas önskan att erhålla eu på nya grunder byggd reglering
hafva göda skäl för sig. Hinder torde visserligen icke möta för Kongl.
Maj:t att för uppgörande af förslag till dylik reglering anbefalla tillsättandet
af eu nämnd, med den sammansättning, som kongl. förordningen
den 11 juli 1862 bestämde; men allenast med tillsättande af
dylik nämnd vore icke erforderligen sörjdt för, att en ny lämplig lönereglering
kunde komma till stånd. I den omtvistade frågan angående
Kongl. Maj:ts befogenhet att vidtaga ändringar uti en gång faststälda
presterliga löneregleringar syntes man dock böra vara ense derom, att
Kongl. Maj:t icke egde att i en bestående lönereglering vidtaga någon
ändring, som icke blifvit af vederbörande församling antagen. Nu
kunde emellertid inträffa, att det förslag till lönereglering för Lundby

12 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

pastorat, som blefve af nämnden uppgjordt, icke i alla delar vunne församlingarnas
godkännande. Klart vore emellertid, att den tillärnade ändrade
regleringen ej finge göras beroende af församlingarnas godkännande
eller deraf, att fullständig enighet dem emellan i alla delar ernås.
Kongl. Maj:t måste ega befogenhet att efter ärendets fullständiga utredning
fastställa den nya regleringen oberoende af, huruvida den i
allo vore af vederbörande parter antagen, alltså en befogenhet af samma
omfattning som den, hvilken enligt 1862 års förordning tillkomme
Kongl. Maj:t vid det första fastställandet af lönereglering för ett pastorat.
Departementschefen hemstälde derför, det täcktes Kongl. Maj:t i sådant
hänseende begära erforderligt medgifvande af Riksdagen; och syntes
härvid böra bestämmas, att den nya reglering, som kunde komma till
stånd för Lundby pastorat, skulle fastställas för den tid, för hvilken den
nuvarande löneregleringen för pastoratet gälde, eller till den 1 maj 1923.

Utskottet, som i öfverensstämmelse med den uppfattning, hvilken
af Riksdagen uttalades i dess ofvan åberopade skrifvelse den 12 juni
1866, anser önskligt, att ännu återstående prebendepastorat, så snart
sådant ske kan, indragas, har icke funnits anledning till någon erinran
vare sig mot det nu framstälda förslaget om upphörande af Lundby
och Tufve församlingars pastorats prebendenatur eller mot hvad Kongl.
Maj:t i öfrigt uti förevarande proposition föreslagit. Utskottet hemställer
alltså,

att Riksdagen må medgifva,

a) att Lundby och Tufve församlingars pastorat
i Göteborgs stift må upphöra att vara prebende åt
teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg;

b) att, efter det pastoratets prebendenatur upphört
samt till dess anslaget till allmänna läroverken
blifvit för beredande af ersättning åt bemälde lektor
för mistad inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt,
Kongl. Maj:t må ega att till lönefyllnad åt
nämnde lektor anvisa af reservationerna å omförmälda
anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade afkastning
af pastoratet svarande belopp af 900 kronor
för år; samt

c) att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet
må, med iakttagande af de i kongl. förordningen

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster
den 11 juli 1862 stadgade grunder och efter förberedande
handläggning i den ordning, sagda kongl. förordning
i tillämpliga delar innehåller, af Kongl. Maj:t
fastställas för återstoden af den tid, den nu gällande
löneregleringen af den 27 september 1872 afser.

Stockholm den 14 april 1893.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. Å. Boström.

Bill. till Likså. Prof, 1893. 4 Sami 2 Afd. 2 Haft.