Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1891:Sulu4 sulu)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1891, kl. 7 e. ro.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande i anledning af särskilda
rörande folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden
väckta motioner.

Till det sammansatta utskottets behandling hafva öfverlemnats följande
inom Andra Kammaren räckta motioner, hvilka afse förändringar
i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden, nemligen:

motionen n:o 91 af herr K. E. Holmgren, deruti föreslagits:

att Riksdagen måtte besluta, att bidrag af statsmedel till folkskolornas
lärarepersonals aflöning skulle, med bibehållande i öfrig! af
nu gällande grunder, i stället för med två tredjedelar utgå med tre
fjerdedelar af den lön, som åtnjötes af:

a) lärare och lärarinnor i folkskolor;

b) biträdande lärare och lärarinnor i folkskolor;

c) lärare och lärarinnor i mindre folkskolor; samt

d) lärare och lärarinnor i småskolor;

och att för detta ändamål erforderliga medel måtte ställas till Kongl.
Maj:ts disposition;

motionen n:o 92 af herrar E. A. Zotterman och C. J. Jakobson,
hvilka hemstält,

det Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1 mom. 2 af Kongl.
kungörelsen den 25 maj 1888 angående aflöning åt lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor, att bestämmelsen om att åt ordinarie folkBih.
till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 2 Afd. 4 Käft. fN:o 4).

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

skolelärare och lärarinna bör af skoldistriktet anskaffas sommarbete
och vinterfoder för en ko in natura måtte utgå, och i dess ställe
stadgas, att ersättningen för dessa naturaförmåner måtte bestämmas till
120 kronor per år eller åtminstone till minst 100 kronor för samma tid;

motionen n:o 93 af herr E. A. Zotterman, som deruti föreslagit:

det Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1 af kongl. kungörelsen
den 25 maj 1888 angående aflöning åt lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor, att efter mom. 1 ett moment af följande lydelse
infördes: »Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare eller lärarinna
i denna egenskap oförvitligen tjenstgjort i fem år, skall den årliga
lönen, derest den icke redan uppgår till sjuhundra kronor, höjas
till detta belopp»; och

motionen n:o 149 af herr A. Henricson, med hvilken herr Nils
Persson instämt, i hvilken motion hemstälts:

dels, att Riksdagen måtte besluta följande ändringar i folkskolelärarecorpsens
löneförhållanden;

»l:o) Skoldistriktet skall, enligt hittills gällande grunder, förse
läraren med bostad, bränsle och trädgårdsland, hvaremot kofodret samt
aflöningen i spanmål bortfalla.

2:6) Den kontanta lönen för vederbörligen examinerad extra ordinarie
folkskolelärare skall utgå med minst 600 kronor, deraf staten
bidrager med två tredjedelar.

3:o) Ordinarie folkskolelärare skall för åtta månaders undervisning
åtnjuta, förutom bostad och vedbrand eller ersättning derför, en årlig
minimilön af 700 kronor.

4:o) Efter 5 års oförvitlig tjenstgöring såsom ordinarie höjes den
kontanta lönen till 800 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring till 900 kronor.

5:o) Till den kontanta minimilönen för ordinarie lärare, 700 kronor,
bidrager staten med tvåtredjedelar, skoldistriktet med. en tredjedel.

6:o) Ålderstilläggen, 100 kronor efter fem år och 200 kronor efter
tio års tjenstgöring, utgå ensamt af statsmedel»;

dels att Riksdagen måtte bevilja det anslag, som erfordrades för
genomförandet af ofvan föreslagna ändringar från 1892 års början;

dels ock att statsutskottet i öfrigt måtte föreslå de ändringar i
författningarna, som med anledning af detta förslag blefve nödiga.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Af hvad motionärerna anfört till stöd för sina särskilda förslag
anser- sig utskottet här böra meddela följande.

Herr Holmgren har anmärkt, att om än meningarne bröte sig, då det
gälde den högre undervisningens ordnande, folkhögskolornas vigt och
värde m. m., så vore folkskolornas nödvändighet och omhuldande oomtvistade,
hvilket bäst visades af den snabba utveckling, skolväsendet
fått under de sista åren. Då för få decennier tillbaka i de flesta kommuner,
åtminstone på landet, funnits blott en folkskola, och den såväl
till lokal som undervisning ofta af mindre god beskaffenhet, funnes
nemligen nu flera ändamålsenliga skolhus och en i allmänhet god
lärarecorps. Detta vore en glädjande företeelse, men kräfde å andra
sidan stora uppoffringar från kommunernas sida.

Visserligen bidroge staten med två tredjedelar till den kontanta
lön, som utginge till folkskolans lärare och lärarinnor och kunde sålunda
tyckas hafva fått drygaste anparten på sin lott, men motionären
vågade likväl påstå, att kommunerna ändock finge bära den tyngsta
bördan, ty utom den återstående tredjedelen af lärarepersonalens kontanta
lön komme ensamt på deras lott uppförandet och underhållet af
de dyrbara skolhusbyggnaderna, ersättning för eller utgift in natura
af kofoder, vedbrand o. d., anskaffande af undervisningsmateriel m. in.,
hvilket allt höjde utgiftssumman för kommunens räkning till större belopp
än hvad statsbidraget uppginge till.

En lindring i dessa utgifter för kommunerna vore af behofvet påkallad,
och toge man i betraktande, hvilka summor statsverket lemnade
till allmänna läroverken i jemförelse med bidragen till folkskolorna,
kunde en förhöjning i statsbidraget till de senare icke anses obillig.

I sin gemensamma motion (n:o 92) hafva herrar Zotterman och
Jakobson anfört, hurusom det vore en känd sak, att de nu gällande
bestämmelserna i fråga om sommarbete och vinterfoder in natura för
skollärarens ko eller dessa naturaförmåners ersättande med ett visst
penningebelopp gifvit orsak till rätt talrika strider mellan skollärare
och församlingar samt laga besvär från den ena eller den andra partens
sida, till och med från bådadera. Att en sådan strid vore i derå afseenden
att beklaga, särskildt med afseende på folkskoleundervisningens
jemna gång och'' utveckling, vore uppenbart. Ur synpunkten af folkskolans
eget intresse syntes det derför vara af behofvet påkalladt, att
orsakerna till striderna i detta hänseende borttoges, och att ett bestämdt
lagstadgande åstadkommes..

Som det ville synas, borde då önskan om sommarbetets och ko -

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

fodrets utgående in natura vika för en bestämmelse om ett penningebelopp
såsom ersättning för dessa förmåner.

Då framstälde sig den frågan, huru stort detta ersättningsbelopp
borde vara. Här stode man inför en fråga, som, på grund af den utsträckning,
vårt land hade, framkallade temligen olika svar. Under det
man nemligen i vissa delar af södra Sverige ansåge 100 kronor vara ett
någorlunda godkänbart belopp, ansåge man i vissa delar af det norra
Sverige, att de nämnda förmånerna in natura motsvarade i värde icke
mindre än 200 kronor.

Ville man till ledning för sitt omdöme i denna fråga lägga några
af de hittills efter i laga ordning gjorda besvär träffade överenskommelser
eller gifna utslag, så funne man, att Vanstads församling i
Malmöhus län den 23 december 1889 enhälligt beslutat att såsom
hittills lemna läraren in natura vinterföda för en ko, utgörande 32
centner hö, 32 centner halm samt 24 kronor för sommai''bete; att Åhus
församling bifallit lärarens anhållan om 100 kronors ersättning i stället
för kofoder; att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Östergötlands
län utslag den 14 september'' 1889, faststäldt genom Kongl. Maj:ts
utslag den 24 oktober 1890, läraren i Kristbergs församling tillerkänts
kofoder in natura med 1,020 kilogram hö och 1,020 kilogram halm
eller ock dess värde efter markegång samt 12 kronor i ersättning för
sommarbete, eftersom sådant kunde för denna summa der anskaffas;
att läraren vid Stjärte folkskola i Gudmundrå församling, hvilken vid
kyrkostämma begärt att från och med år 1889 få i stället för 100
kronor uppbära kofodret in natura samt att blifva försedd med ladugård
och kofoderlada, genom länsstyrelsens, kammarkollegii och Kong], Maj:ts
samstämmiga utslag fått denna sin begäran afslagen af det skäl, att
»med afseende på hvad i målet förekommit, svårighet måste anses möta
för Gudmundrå församling att åt klaganden anskaffa kofoder in natura».

Det ville af allt detta framgå, som om 100 kronor vore att betrakta
såsom det belopp, hvilket i allmänhet ansåges såsom full ersättning åt
folkskoleläraren för sommarbete och vinterfoder för en ko. Men då
syftet med det lagstadgande, hvarom nu vore fråga, antagligen afsåge
att bereda folkskoleläraren eller lärarinnan tillgång till behöflig mjölk,
ej blott under en viss del af året, utan fast mer för hela året, och då
det, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, vore omöjligt att med
ett kofoder af lägre värde än minst 120 kronor per år åstadkomma åt
läraren daglig mjölktillgång under hela året, så syntes ersättningsbeloppet
lämpligen böra sättas till minst 120 kronor per år.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 5

Herr Zotterman har i motionen n:o 93 hufvudsakligen andragit
följande.

I kongl. kungörelsen den 20 januari 1882 angående aflöning åt
lärare och lärarinnor vid folskolor och småskolor § 1 mom. 2, jemfördt
med mom. 1 af samma paragraf, hade, med anledning af derom
af Riksdagen gjord hemställan stadgats, att, om ordinarie lärare eller
lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium
blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, i denna
egenskap oförvitligen tjenstgjort i fem år, så skulle den årliga lönen,
derest den icke redan uppginge till sexhundra kronor, höjas till detta
belopp. Sedan minimilönen för ordinarie folkskole-lärare och lärarinnor
beslutats skola höjas från 500 kronor till 600 kronor, hade emellertid
genom kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående samma ärende
det nämnda momentet borttagits, och i dess ställe i § 2 af kongl.
kungörelsen samma dag angående lönetillskott af allmänna medel för
lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor införts följande bestämmelse
: »Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna
egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst fem år, och lönen till
honom eller henne utgår för åtta månaders undervisning med minst
sjuhundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
derför, eger skoldistriktet att erhålla statsbidrag med fyrahundrasextiosex
kronor sextiosju öre.»

Genom denna förändrade lagbestämmelse hade det sålunda lemnats
församlingarna fritt att antingen tilldela läraren eller lärarinnan
det sjunde hundradet eller ock att låta den kontanta lönen stanna vid
sexhundra kronor. Det vore också nogsamt kändt, hurusom denna
frihet åstadkommit icke så litet obehag, ej blott för läraren, utan äfven
för församlingen. Det hade händt, att, der man eu gång höjt lärarens
lön till sjuhundra kronor, man något följande år sökt sänka densamma
igen till sexhundra kronor — detta dels derför, att, eftersom skolrådet
tilldelat läraren varning, statsbidrag icke kunnat erhållas för det sjunde
hundradel, utan att församlingen ensam måst betala hela tillökningen;
dels ock, såsom man hört framhållas, af politiska eller andra orsaker.

Motiven för bestämmelsen om friheten från församlingens sida att
tilldela läraren det sjunde hundradet eller ej finge vara hvilka som
helst — ett vore dock, enligt motionärens förmenande, säkert, nemligen
att man allmänt önskade komma ifrån de obehag, som deraf blifvit en
följd. Och då under den tid 500 kronor utgjort minimilönen ett bestämdt
lagstadgande förefunnes angående utgåendet af det sjette hundradet,
så syntes också ett sådant bestämdt lagstadgande böra åstadkom -

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

mas för det sjunde hundradet, helst som folkskolelärare]! och lärarinnan
dels till följd af sitt trägna arbete i skolan och dels till följd af do
stora utgifterna i och för vistandet vid seminarium i 4 år verkligen
vore i behof af denna förbättring med afseende å löneförmåner.

Efter att hafva anmärkt, att de vigtigaste önskningsmålen i fråga
om förändringar i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden, enligt
motionärens förmenande, vore följande:

1) förenkling i aflöningssättet,

2) rätt för löntagare att efter viss tids oförvitlig ordinarie tjenstgöring
åtnjuta ålderstillägg, och

3) förhöjning af statens bidrag till folkskolelärarnes aflöning,

har herr Henricson anfört, att rörande aflöningssättet funnes för
närvarande stadgadt, att minimilönen, förutom bostad, nödig vedbrand,
kofoder och planteringsland, skulle utgå dels i penningar och dels i
spanmål. I fråga om naturaprestationerna syntes man emellertid svårligen
kunna andraga några verkliga olägenheter, som skulle blifva
förenade med ett utbyte af kofodret och spanmålen mot ett motsvarande
penningebelopp. En sådan förenkling skulle deremot — synnerligast
om tillbörligt afseende fästes på de ofta återkommande, för ett godt
förhållande mellan församling och lärare skadliga tvister, hvilka framkallats
af ordalydelsen i gällande föreskrifter om dessa löneförmåners
utgående — för båda parterna, församling och lärare, medföra så afsevärda
fördelar, att något vidare ordande derom syntes vara öfverflödigt.

Hvad anginge det andra i ordningen bland de ofvan nämnda
önskningsmålen, eller förslaget om ålderstillägg, hade detta af såväl
Kong! Maj:t som Riksdagen ej blott blifvit i princip gilladt, utan anslag
i sådant syfte äfven beviljats. Det oaktadt vore detta önskningsmål
ännu oupphunnet i ett ganska stort antal församlingar. De förhoppningar,
hvilka man i detta afseende gjort beroende af församlingarnas
fria beslutanderätt, hade sålunda i allt för många fall gäckats.

Hufvudorsaken dertill vore väl snarare att söka i kommunernas
blastande förmåga att bära ökade skattebördor än i frånvaron af god
vilja att tillmötesgå ifrågavarande löntagares billiga och rättmätiga
anspråk.

Huru som helst, så vore genom sakens nuvarande läge lärarnes
näringsbekymmer ingalunda minskade, hvartill komme den för läraren
nedslående ovissheten, som läge i det, ty värr, ej sällsynta sakförhållandet,
att ett ålderstillägg, som beviljats af en kyrkostämma det ena
året, återtagits genom ett följande års beslut.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Att låta ett sådant osäkerhetstillstånd för landets folkskolelärarecorps
fortfara, kunde svårligen vara förenligt med folkskolans sanna väl.

Någon verklig rättelse i detta förhållande läte ej gerna tänka sig
på annat sätt än genom ett ökadt statsbidrag till lärareaflöningen,
d. v. s. i enlighet med det af motionären i tredje punkten angifna
önskning^målet.

Mot framställningar om ökadt statsanslag för det nu ifrågavarande
ändamålet finge man ofta höra den invändningen, att eu åtgärd i denna
rigtning stode i strid med en vigtig grundsats, nemligen den, att folkskolan
vore och borde vara en kommunal anstalt.

Det kunde lemnas derhän, huru vida den åberopade grundsatsen
i och för sig är ofelbar. Visst vore emellertid, att den hos oss redan
faktiskt undergått rätt betydliga modifikationer, utan att några menliga
följder deraf försports. För öfrigt borde man komma i håg, att
de utgifter för skolväsendet, hvilka uteslutande hvilade på kommunerna,
såsom kostnaden för lokaler, materiel o. s. v., tillväxte i samma mån
som anspråken på skolundervisningen stegrades.

Innan utskottet går att yttra sig angående de särskilda nu framstälda
förslagen till förändringar i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden,
anser sig utskottet böra här meddela en öfversigt af de
vigtigaste gällande stadgandena i detta hänseende.

Rörande sjelfva aflöningen finnes genom Kong!, kungörelsen den
20 januari 1882 med deri senast genom Kongl. kungörelsen den 25
maj 1888 vidtagna ändringar stadgadt, bland annat:

(§ 1) att ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången
godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld
i föreskrifven ordning, skall åtnjuta i årlig lön dels 13 hektoliter 25
liter spanmål in natura, hälften råg och hälften i det eller de andra
sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, dels ock penningar
till så stort belopp, att hela lönen, inberäknadt spanmålens värde efter
länets markegång för året (ditt. Ä) uppgår till minst 600 kronor; att
sådan lärare eller lärarinna också skall af skoldistriktet förses med
tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte äfvenledes bör åt honom
eller henne anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock,
der hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför
möter, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål af förenämnda
sädesslag i ersättning lemnas; att dessutom, så vidt sig göra låter, bör

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N-.o 4.

åt läraren eller lärarinnan, till brukning’ för eget behof af jordfrukter
upplåtas ett lämpligt jordland, hvilket skall noga afskiljas från skolträdgården.

(§ 2) att för öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid
skolor, upprättade af hela skoldistriktet, kyrkostämma, der icke annorlunda
är eller kan varda föreskrifvet, eger att besluta om erforderliga
löneförmåner, men att för lärare eller lärarinnor, anstälda vid småskolor
eller mindre folkskolor, som upprättats af en del af distriktet, genom
aftal mellan husfäderna inom det område, för hvilket skolan är
i afsedd, och i samråd med skolrådets ordförande bestämmes en tillräcklig,
i penningar eller lefnadsmedel utgående aflöning äfvensom husrum,
der så är nödigt; samt

(§ 8) att för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola äfvensom
för biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt för lärare
eller lärarinna vid mindre folkskola, till livilkens aflöning statsbidrag
utgår och hvilkens tjenstgöring, såvidt den afser i skolåldern varande
barn, fortgår utöfver 8 månader af året, lönen skall för hvarje Överskjutande
månad ökas med en åttondedel af det belopp, hvartill lärarens
eller lärarinnans årliga minimilön beräknas, husrum, bränsle och
kofoder deri icke inberäknade.

Beträffande åter lönetillskott af allmänna medel är genom Kongl.
kungörelsen den 5 juni 1885, med deri senast genom Kongl. kungörelsen
den 13 juli 1887 vidtagna ändringar föreskrifvet, bland annat:

(§ 1) att till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola, som i årlig lön, beräknad efter stadgade grunder, åtnjuter,
utom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, minst 600
kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare
eller lärarinna, som i årlig lön, beräknad efter stadgade grunder, erhåller,
förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst
500 kronor, skoldistrikt eger, derest läraren eller lärarinnan meddelar
undervisning i skolan minst 8 månader af året, att af statsmedel bekomma
ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren
eller lärarinnan, förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning
derför, åtnjuter, hvilket bidrag dock ej, utom i det i § 2 angifna
fall må öfverstiga 400 kronor;

(§ 2) att, derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i
denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst 5 år och lönen till
honom eller henne utgår för 8 månaders undervisning med minst 700
kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför,
skoldistriktet eger att erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre;

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

(§ 3) att såsom bidrag till aflönande af lärare eller lärarinna vid
småskola, hvilken motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande
undervisning för folkskolan, lärare eller lärarinna vid mindre
folkskola samt biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola, skoldistriktet
må, under vilkor att sådan lärare eller lärarinna i årlig lön uppbär
minst 200 kronor och är med undervisningen sysselsatt minst 8
månader af året, ega att af statsmedel åtnjuta årligen 133 kronor 33 öre;

(§ 4) att, derest skoldistriktet ökar årslönen för sådan lärare eller
lärarinna, om hvilken i § 3 förmäles, till 250 kronor, distriktet eger
att för hvarje sådan lönetillökning undfå, utöfver hvad i § 3 bestämmes,
statsbidrag med 33 kronor 34 öre; samt

(§ 5) att, derest skoldistriktet ökar årslönen för sådan lärare och
lärarinna, om hvilken i § 3 förmäles, till 300 kronor, distriktet eger att,
om läraren eller lärarinnan uppfylt vissa föreskrifna kompetens vilkor,
för hvarje sådan lönetillökning erhålla, utöfver de i §§ 3 och 4 bestämda
belopp, ytterligare statsbidrag med 33 kronor 33 öre.

■ En granskning af de till behandling föreliggande motionerna gifven
vid handen, att de särskilda förslag, hvilka i samma motioner innehållas,
afse dels ändrade bestämmelser rörande folkskolelärarepersonalens
aflöningsförmåner, dels ock nya föreskrifter i fråga om det tillskott,
som i och för personalens aflönande af allmänna medel utgår till
kommunerna.

I förstnämnda afseende innefattar herr Henricsons motion förslag derom,
att nuvarande bestämmelsen, att en del af den ordinarie folkskole-lärare
eller lärarinna tillkommande minimilön skall utgå i spanmål in natura,
måtte upphöra att gälla och minimilönen fastställas i allenast penningar;
att nuvarande stadgandet om rätt för sådan ordinarie lärare eller lärarinna
att åtnjuta kofoder eller ersättning derför likaledes måtte uppliäfvas
samt den kontanta minimilönen i stället ökas med ett belopp af
100 kronor och således bestämmas till 700 kronor; att i stället för det
vilkorliga lönetillägg efter 5 års oförvitlig tjenstgöring, som på grund
af gällande bestämmelser om lönetillskott af allmänna medel nu kan
komma ordinarie folkskole-lärare eller lärarinna till del, måtte införas
två obligatoriska ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor och bestämda
att inträda det ena efter 5 och det andra efter 10 års oförvitlig tjenstgöring;
samt att för examinerad extra ordinarie folkskole-lärare och lärarinnas
aflönande måtte fastställas ett ovilkorligt minimibelopp, hvilket
Bih. till Biksd. Prot. 1891. 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft. 2

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

motionären, utgående från det i § 1 af kongl. kungörelsen den 5 juni
1885 för statsbidrags erhållande föreskrift^ minsta aflöningsbelopp,
500 kronor, och med beräknande af den ifrågavarande lärare och lärarinnor
nu i allmänhet tillkommande förmånen af kofoder eller ersättning
derför till ett värde af 100 kronor, ansett böra upptagas till 600
kronor.

Herrar Zotterman och Jakobson hafva åter i sin gemensamma motion
föreslagit, att med upphäfvande af nu gällande bestämmelser i fråga
om kofoder åt ordinarie folkskole-lärare och lärarinna måtte föreskrifvas,
att ersättning för denna naturaförmån skulle utgå med 120 eller åtminstone
100 kronor för år räknadt; och herr Zotterman har i sin särskilda
motion (n:r 93) hemstält om införande för ordinarie folkskolelärare
och lärarinna af ett obligatoriskt lönetillägg af enahanda beskaffenhet,
som det första af dem, herr Henricson, enligt hvad nyss
nämnts, i sådant hänseende ifrågasatt.

Med afseende å statens bidrag till folkskolelärarepersonalens aflönande
har herr Henricson föreslagit, att staten skulle ensamt bestrida
kostnaden för de båda af honom förordade ålderstilläggens utgörande;
och då samme motionär tillika hemstält, att staten skulle med två
tredjedelar bidraga ej mindre till de ordinarie folkskole-lärarnes och
lärarinnornas af motionären till 700 kronor upptagna minimiaflöning
än äfven till de examinerade extra ordinarie folkskole-lärarnes och
lärarinnornas till 600 kronor föreslagna minimiaflöning, så innebär
denna hemställan, vid det förhållande att i de båda nyssnämnda lönebeloppen
inberäknats ersättning för det nu kommunerna ensamt till
utgörande åliggande kofodret, i sjelfva verket förslag derom, att staten
skall med två tredjedelar bidraga till kostnaden för kofodrets ersättande
med aflöning i penningar.

Herr Holmgren har velat förändra den proportion, i hvilken staten
bidrager till de af motionären angifna lärare- och lärarinnekategoriernas
aflönande från två tredjedelar till tre fjerdedelar.

Hvad då först angår förslaget om upphäfvande af den nu förefintliga
bestämmelsen derom, att folkskolelärarens lön till en del skall
utgå i spanmål in natura, så lärer en dylik bestämmelse numera svårligen
kunna anses tidsenlig, och då den, enligt hvad utskottet tror sig
veta, icke heller längre tillämpas på särdeles många ställen i vårt land,
synes all anledning förefinnas till dess borttagande och till minimilönens
bestämmande uteslutande i penningar.

Beträffande vidare frågan om ändring i gällande bestämmelser angående
utgörande af kofoder eller ersättning derför, så hafva, på sätt

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

äfven motionärerna i denna fråga framhållit, omförmälda bestämmelser
föranledt talrika tvister mellan skollärarne och kommunerna, Indika
tvister naturligen måst störande inverka på de båda parternas förhållande
inbördes och derigenom äfven på folkskolans utveckling i det
hela. I följd häraf torde en ändring i samma bestämmelser få anses
högeligen önskvärd, och att denna ändring bör gå i samma rigtning
som den af utskottet nyss förordade, eller verkställas så, att den
ifrågavarande naturaförmånen utbytes mot ett visst belopp i penningar,
torde äfven, särskild!, på grund af de från motionärernas sida i sådant hänseende
åberopade omständigheter, få anses uppenbart. Huru stort detta belopp
bör blifva, beror åter tydligen af det värde, ifrågavarande naturaförmån
må anses ega, och att detta inom vårt vidsträckta land med
dess olika naturförhållanden måste i icke obetydlig mån vexla, har jemväl
från motionärernas sida framhållits. Då emellertid ett för hela
riket gällande ersättningsbelopp lämpligen synes böra fastställas, anser
utskottet det vara af vigt, att detta belopp icke sättes lägre, än att
detsamma kan anses ega stöd af förhållandena å flertalet orter, och
ehuru naturaförmånen i fråga på åtskilliga ställen torde i värde understiga
det af herr Henricson ifrågasatta beloppet af 100 kronor, finner
utskottet likväl af nyss antydda hänsyn rigtigast, att sistberörda belopp
fastställes såsom det, hvarmed ersättningen för förmånen bör utgöras.
Dock anser utskottet uttrycklig bestämmelse böra meddelas
derom, att lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då den af
utskottet nu förordade förändringen träder i kraft, erhåller kofoder in
natura eller uppbär ersättning derför till högre belopp än det nu föreslagna,
må fortfarande af sådan förmån vara i åtnjutande, hvad ersättningen
vidkommer dock ej längre än under den tid, meddeladt beslut
eller träffad öfverenskommelse dertill föranleder.

Om det belopp af 100 kronor, hvarmed utskottet anser att den
nuvarande naturaförmånen af kofoder bör ersättas, skulle, på sätt herr
Henricson föreslagit, inberäknas i den kontanta minimiaflöningen, blefve
emellertid på grund af gällande bestämmelser rörande folkskolelärarepersonalens
pensionsväsende häraf en följd, att samma belopp äfven
skulle inberäknas dels i den aflöningssumma, efter hvilken vederbörande
skoldistrikt vore förpligtadt ingå såsom/delegare i folkskolelärarnes
pensionsinrättning, dels ock i den aflöningssumma, för hvilken
delaktighet ipensionsinrättningen kunde distriktet beviljas utöfver det minsta
tillåtna delaktighetsbeloppet, hvadan alltså härigenom en ökad pensioneringsskyldighet
och ett deremot svarande ökadt behof af statsbidrag
skulle för pensionsinrättningen uppkomma. Och då delaktighet

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

för ett visst belopp i folkskolelärarnes pensionsinrättning medför eu.
motsvarande delaktighet i deras enke- och pupillkassa, skulle ökadt
statsbidrag jemväl till sistnämnda kassa erfordras. Enligt hvad utskottet
inhemtat, skulle de nödiga förhöjningarne uti anslagen till de
båda ifrågavarande pensionsinrättningarne, hvilka anslag i riksstaten
för innevarande år äro uppförda, anslaget till sjelfva pensionsinrättningen
med 357,373 kronor och anslaget till enke- och pupillkassan
med 63,500 kronor, utgöra för det förstnämnda anslaget omkring 80,000
kronor och för det sistnämnda anslaget omkring 8,000 kronor. Någon
särskild framställning om dylik ökning i anslagen föreligger emellertid
nu icke, hvadan förslag derom redan af denna anledning icke kan af
utskottet väckas. I alla händelser synes emellertid den ifrågavarande
ökningen utskottet lämpligen böra undvikas derigenom, att det ifrågavarande
ersättningsbeloppet icke inberäknas i den kontanta minimilönen,
utan bibehålies såsom en särskild aflöningsförmån under namn af
»ersättning för kofoder», i hvilken händelse detsamma på grund af
ordalydelsen i gällande bestämmelser rörande pensionsväsendet icke
kommer att på detta utöfva någon inverkan. En dylik anordning anser
utskottet så mycket hellre böra vidtagas, som någon särskild anledning
att förbättra folkskolelärarepersonalens pensionsvilkor icke synes utskottet
för närvarande förefinnas.

Hvad derefter frågan om ålderstillägg vidkommer, så synes förslaget
om att göra det nu vilkorliga ålders till ägget efter 5 års oförvitlig
tjenstgöring till obligatoriskt utskottet förtjent af uppmärksamhet.
Enligt hvad utskottet trott sig finna af tillgängliga uppgifter, skulle
en sådan ändring visserligen icke hafva den betydelse, motionärerna
synas vilja tillägga densamma, då endast ett mindre antal lärare och
lärarinnor, hvilka enligt nu gällande bestämmelser om lönetillägg skulle
kunna komma i åtnjutande af eu till 700 kronor förhöjd lön, äro i
saknad deraf. Men då förslaget synes egnadt att medföra önskvärd
likformighet och stadga i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden,
anser sig utskottet böra understödja detsamma, helst förslagets
antagande, oaktadt deraf skulle orsakas, att minsta delaktighetsbeloppet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning och i deras enke- och pupillkassa
höjdes från 600 kronor till 700 kronor, icke skulle komma att för
nämnda inrättningar framkalla behof af ökadt statsbidrag, utan snarare
i och för sig för dem innebära en viss fördel. De allra flesta skoldistrikt
äro nemligen redan eller blifva inom den närmaste framtiden
för vederbörande lärareplatser berättigade till delaktighet i
folkskolelärarnes pensionsinrättning efter ett lönebelopp af minst 700

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 13

kronor, men ej sällan uppskjuta distrikten att begagna sin rätt att
höja delaktighetsbeloppet till nämnda summa, intill dess tiden nalkas,
då vederbörande lärare inträder i pensionsåldern. I följd af detta uppskof
gå kassorna under en följd af år miste om den ökning i utgifter,
som höjningen af delaktighetsbeloppet medför, och denna förlust, som,
hvad enke- och pupillkassan beträffar, på intet sätt ersättes, motväges,
hvad sjelfva pensionsinrättningen angår, endast till en del af de årliga
extra afgifter, distrikten sedermera under viss tid få erlägga för lärarnes
pensionering efter det högre beloppet. Å andra sidan komme den
ifrågavarande af utskottet ofvan förordade förändringen icke ens att
för sådant skoldistrikt, som ännu ej höjt delaktighetsbeloppet till 700
kronor, medföra någon nämnvärd ökning i kostnaden för lärarnes
pensionering, enär distriktet, som utan tvifvel äfven med nu gällande
bestämmelser skulle efter någon tid öka delaktighetsbeloppet till 700
kronor, dels för närvarande har att motse ökad kostnad för de ofvan
nämnda extra afgifternas utgörande, dels ock, sedan det en gång vunnit
delaktighet för ett visst lönebelopp, ej får nedsätta detta, äfven om,
vid ombyte af lärare, den nye läraren får lägre lön än företrädaren.

Införandet af det af herr Henricson föreslagna andra ålderstillägget
anser utskottet icke vara af verkligt behof påkalladt.

Hvad förslaget om fastställande af en ovilkorlig minimilön för
examinerade extra ordinarie folkskolelärares aflöning beträffar, så synes
det utskottet, som om ett dylikt stadgande vore föga ändamålsenligt,
då de ifrågavarande lärarnes ställning i det hela är och gifvetvis äfven
måste vara temligen obestämd. Då emellertid fortfarande såsom hittills
en viss aflöning torde böra bestämmas såsom vilkor för statsbidrags
utgående till ifrågavarande lärares aflönande, men, efter borttagandet af
stadgandet om ordinarie lärares rätt att åtnjuta kofoder, någon anledning
icke lärer förefinnas att bland vilkoren för statsbidrags utgående till extra
ordinarie folkskolelärares aflönande upptaga förbehåll derom, att läraren
af distriktet åtnjuter kofoder, samt den hänsyn till pensionsförhällandena,
som föranledde utskottet att icke sammanslå det ersättningsbelopp,
ordinarie lärare borde erhålla för mistadt kofoder, med den kontanta
minimilönen, icke förefinnes med afseende å de extra ordinarie lärarne,
synes en sådan omredigering af de vilkor, som för närvarande finnas
bestämda för skoldistrikts rätt att åtnjuta statsbidrag till extra ordinarie
lärares aflönande böra verkställas, att bestämmelsen om lemnande af
kofoder eller ersättning derför borttages och den föreskrifna minsta
aflöningen höjes med det belopp af 100 kronor, hvartill ersättning för

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N;o 4.

kofoder ansetts böra för ordinarie lärare utgå, eller från 500 kronor
till 600 kronor.

Beträffande slutligen frågan, i hvilken utsträckning staten bör bidraga
till folkskolelärarepersonalens aflönande, så synes det utskottet
först och främst ej obilligt, att staten i något större män, än hittills varit
förhållandet, deltager i kostnaderna för folkundervisningens ordnande. Och
då staten, enligt hvad utskottet ofvan föreslagit, skulle ålägga kommunerna
att i stället för kofoder lemna skollärarne ersättning i penningar till visst
af staten bestämdt belopp, synes statens ökade bidrag lämpligast kunna
fastställas att utgå på det sätt, att staten, i enlighet med hvad herr
Henricson ifrågasatt, med två tredjedelar bidrager till kofoderersättningens
utgörande ej blott till de ordinarie, utan äfven till de examinerade
extra ordinarie lärarne. Äfven i de fall, då ordinarie skollärare
bibehålies vid nuvarande aflöningsförhållanden i fråga om kofoder, torde
i öfrigt statsbidrag skäligen böra utgå med två tredjedelar af prestationens
uppskattade värde, eller med 66 kronor 67 öre.

Herr Henricsons förslag om att staten ensamt skulle bestrida
kostnaderna för älderstilläggets utgående synes utskottet deremot icke
böra bifallas, då detsamma innebär en afvikelse från den allmänna grundsats,
som i fråga om statsbidrag till folkskolelärarepersonalens aflönande
hitintills följts, eller att staten i hvarje särskildt fall endast bidrager
med en viss procent.

Herr Holmgrens förslag om ändring af den proportion, i hvilken
staten och kommunerna nu i allmänhet medverka till samma personals
aflönande, anser sig utskottet icke heller kunna förorda, då detta förslags
antagande icke blott skulle, särskildt efter de förändringar i fråga
om utgörande af ersättning för kofoder, utskottet ofvan förordat, förorsaka
en allt för betydlig ökning i statsverkets utgifter för folkskoleväsendet,
utan äfven i för hög grad medverka till att gifva den på
kommunal grund hvilande folkskolan karakteren af att vara en statsinstitution.

Då utskottet här ofvan föreslagit bestämmelser, på grund af hvilka
staten skulle få icke allenast med två tredjedelar ansvara för kofoderersättningen,
utan äfven få vidkännas ökade kostnader för ålderstillägg,
lärer en förhöjning af förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor böra vidtagas. Den ökade kostnaden för
ålderstillägg anser utskottet kunna beräknas till omkring 10,000 kronor.
I följd af de föreslagna bestämmelserna rörande kofoderersättning skulle
åter, då, enligt hvad utskottet inhemta!, antalet ordinarie folkskolelärare
och lärarinnor för närvarande kan beräknas till omkring 5,200, kostna -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 15

den, livad den ordinarie lärarepersonalen beträffar, belöpa sig (ill omkring

350.000 kronor. I fråga om den examinerade extra ordinarie personalen,
hvilken för närvarande utgör omkring 400 personer, skulle kostnaden
utgöra något öfver 25,000 kronor. Med afseende härå anser sig
utskottet böra föreslå, att anslaget för nästkommande år höjes med

400.000 kronor, eller från 3,500,000 kronor till 3,900,000 kronor.

Hvad angår de ändringar i nu gällande författningar, som kunna

påkallas af de beslut, Riksdagen kommer att i ämnet fatta, lär Kongl.
Maj:t icke underlåta att, sedan dessa beslut blifvit inför Kongl. Maj:t
i vederbörlig ordning föredragna, om sådana ändringar förordna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, med anledning
af ofvan omförmälda motioner, hemställa:

l:o) att Riksdagen i de föreskrifter, som nu gälla
beträffande folkskolelärarepersonalens löneförhållanden,
må besluta följande förändrade bestämmelser:

a) att stadgandet derom, att en del af den lön,
som, beräknad till värde af minst 600 kronor, tillkommer
ordinarie lärare eller lärarinna, hvilken efter
undergången godkänd afgångsexamen från seminarium
blifvit i föreskrifven ordning vid folkskola anstäld,
skall utgå i 13 hektoliter 25 liter spanmål in natura
af vissa slag, må upphöra att vara gällande, samt att
föreskriften om samma minimilön må erhålla den förenklade
lydelse, att sådan lärare eller lärarinna skall
åtnjuta i årlig lön minst 600 kronor; med rätt dervid
för skoldistriktet att erhålla statsbidrag efter enahanda
grund, som hittills varit stadgad;

b) att bestämmelsen derom, att åt ordinarie lärare
eller lärarinna bör anskaffas sommarbete och
vinterföda för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet
af lokala eller andra förhållanden derför möter,
minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål af visst
slag i ersättning lemnas, likaledes må upphöra att
gälla, samt att i stället godtgörelse för ifrågavarande
naturaprestation skall under benämning »ersättningför
kofoder» utgå med 100 kronor för år, med rätt
för skoldistriktet att af statsmedel såsom bidrag härtill
erhålla två tredjedelar af beloppet, eller 66 kronor
67 öre; dock att sådan lärare eller lärarinna,

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet härom träder
i kraft, erhåller kofoder in natura eller ersättning
derför till högre belopp än 100 kronor för år, må
vara berättigad att vid sådan förmån bibehållas, hvad
ersättningen vidkommer dock ej längre än hvartill
beslutet eller öfverenskommelsen om sådan ersättning
föranleder, men att skoldistriktet äfven i dessa fall
må ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag
66 kronor 67 öre för år;

c) att ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
under fem år, skall för åtta månaders undervisning
af i skolåldern varande barn i lön erhålla minst 700
kronor jemte stadgade naturaförmåner eller ersättning
derför, med rätt för skoldistriktet att till nämnda lön
såsom bidrag af statsmedel erhålla två tredjedelar af
beloppet, eller 466 kronor 67 öre;

d) att till aflönande af hvarje annan examinerad, vid
folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig
lön erhåller, förutom husrum och vedbrand eller ersättning
derför, minst 600 kronor, skoldistrikt skall
eg a, derest läraren eller lärarinnan meddelar undervisning
i skolan minst åtta månader af året, att af
statsmedel bekomma ett årligt bidrag, motsvarande
två tredjedelar af den lön, läraren eller lärarinnan,
förutom husrum och vedbrand, eller ersättning derför,
åtnjuter, hvilket bidrag dock ej må öfverstiga 466
kronor 67 öre;

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till hvad utskottet sålunda under l:o) 5), c) och d) hemstält,
må höja förslagsanslaget till lönetillskott åt
lärare vid folkskolor och småskolor från 3,500,000 kronor
till 3,900,000 kronor, eller med 400,000 kronor; samt

3:o) att motionerna i öfrigt icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1891.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. A. BOSTRÖM.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, N:o 4.

Reservationer:

af herr C. E. Casparsson, hvilken anfört följande:

»Då de under åttonde hufvudtiteln utgående anslag synas mig företrädesvis
böra anvisas'' för befrämjandet af sådana vigtiga kulturändamål,
Indika endast genom statens mellankomst kunna vinnas, och då
jag till dylika kulturuppgifter icke kan hänföra anskaffandet af nödigt
»kofoder», har jag icke kunnat dela utskottets uppfattning om lämpligheten
af att på framställning af enskild motionär för nämnda ändamål
öka hufvudtitelns utgifter med 350,000 kronor. De tvister mellan
löntagare och löngifvare, som frågan om kofodrets utgörande framkallat,
torde hafva sin egentliga grund i saknaden af tydliga bestämmelser
om så väl den qvantitativa beräkningen af detsamma som om
sättet, under vissa förhållanden, för dess utgörande. Förebyggandet af
dylika tvister synes mig rätteligen vara att söka i noggrannare och förtydligande
bestämmelser härutinnan, för Indika bestämmelsers uppsättande
vägledning finnes i af Kongl. Maj:t i detta afseende redan
gifna prejudikat. Att i penningar omsätta denna naturaprestation och
till större delen öfverflytta den på statsverket synes mig så mycket
mindre tillrådligt, som »kofoder» — d. v. s. hö" och halm — utan
nämnvärd olägenhet kan i alla landtkommuner presteras, och om anskaffandet
af »sommarbete» må på en del ställen kunna medföra svårigheter,
så torde i dessa fall denna naturaprestation lämpligen kunna
utbytas mot en i förhållande till betestiden utgående ersättning i foder
eller i penningar.

Skulle åter en kommun anse lämpligare att utbyta äfven kofodret
mot ersättning i penningar, så torde, under förutsättning att foderqvantiteten
först blifvit vederbörligen bestämd, ett dylikt medgifvande icke
kunna medföra några olägenheter, då de länsvis upprättade markegångstaxorna
lemna tillräcklig ledning för uppskattningen af ersättningsbeloppet,
livilket på detta sätt blefve ett säkrare uttryck af de vexlande,
lokala prisförhållandena, än ett för hela riket fastslaget penningbelopp.
Under förhoppning, att Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, med aktgifvande
å så väl löntagarens som löngifvaréns rätt och bästa, till Riksdagen
göra framställning om den omtvistade frågans lösning på ett för
statsverket mindre betungande sätt än det här af utskottet föreslagna,
får jag å utskottets under punkten l:o mom. b) gjorda hemställan yrka
afslag samt tillika hemställa, att den i punkten 2:o tillstyrkta förhöjninBih.
till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami 2 Afd. 4 Käft. 3

18 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

gen i förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor måtte begränsas till 50,000 kronor, och anslaget således höjas
från 3,500,000 kronor till 3,550,000 kronor»;

af herr A. A. Lilienberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till herr Henricsons motion, i hvad den afser ett andra lönetillägg
för ordinarie folkskole-lärare och lärarinna, dock att kommunerna icke
borde erhålla statsbidrag till ett sådant lönetillägg till högre belopp
än två tredjedelar deraf; och

af herr O. H. L. Claeson i fråga om den del af motiveringen,
deri yttras, att bifall till herr Holmgrens förslag om ändring af den
proportion, i hvilken staten och kommunerna nu i allmänhet bidraga
till folkskolelärarepersonalens aflönande, skulle medverka till att gifva
den på kommunal grund hvilande folkskolan karakteren af att vara en
statsinstitution.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.