Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6 (Utlåtande 1923:Sul1u6 sul1u)

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 5 e. m.

Sammansätta stats- och första lagutskottets utlåtande {nr 3) i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner.

Genom en den 2 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 40,
som av riksdagen hänvisats till lagutskott samt, tilldelad första lagutskottet,
av sistnämnda utskott överlämnats till behandling av sammansatt
stats- och första lagutskott, här nedan kallat utskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

l:o) Lag

innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst
och annat allmänt uppdrag.

Med upphävande av vad i lag eller särskild författning finnes
stridande mot här nedan givna bestämmelser förordnas som följer:

1 §•

I fråga om behörighet att innehava statstjänst skall med de
undantag, i denna lag angivas, kvinna vara likställd med man.

Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan
kyrklig tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 2 avd. 5 käft. {Nr 6.) 1

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

2 §•

Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom
krigsmakten med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén
eller marinen;

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän
alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är
förenad skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning
huvudsakligen av män eller manliga minderåriga, dock må utan hinder
härav kvinna kunna, där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava
befattning såsom lärare vid anstalt, som nu sagts;

3. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är
förenad skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke
skall handhavas av kvinna;

4. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller
biträda vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må
utan hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning
vid poliskår;

5. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att
fullgöra bevakning;

6. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att
fullgöra bevakning;

7. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk, realskola eller seminarium
för utbildande av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.

3 §•

I fråga om behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke är
att hänföra till statstjänst, skall kvinna vara likställd med man; dock må,
där med sådant uppdrag är förenat åliggande, vilket enligt 2 § utgör hinder
för kvinna att innehava statstjänst, uppdraget icke innehavas av kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

2:o) Lag

innefattande tillägg till vissa stadgande» i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas,

att vad i 1 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas angående hinder för
män att hava säte i domstol skall äga motsvarande tillämpning ifråga
om kvinnor samt om män och kvinnor, vilka äro i skyldskap eller svågerlag,
som där sägs, så ock att samma hinder skall gälla för äkta makar;

att vad i 13 kap. 4 § rättegångsbalken sista punkten stadgas
angående jäv emot domare i hovrätt skall gälla jämväl där make eller
maka, dotter eller sonhustru i underrätten dömt;

samt att vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas angående hinder
för någon att vara fullmäktig på grund av skyldskap eller svågerlag med
den, som i rätten domare sitter, eller på grund av att make sitter i rätten,
skall äga motsvarande tillämpning jämväl när domaren är kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft två inom första kammaren i anledning av propositionen väckta
motioner, nr 164, av herr von Geijer med instämmande av herr Nils
Anton Nilsson samt nr 165, av herr Reuterskiöld. I den av herr von
Geijer väckta motionen har yrkats, att riksdagen ville för sin del besluta,
att i 2 § av det framlagda förslaget till lag innefattande bestämmelser
angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt
uppdrag skola införas nya moment, upptagande bland statstjänster, som
ej må innehavas av kvinna, dels sådana domartjänster, för vilkas beklädande
erfordras lagkunskap, dels diplomatiska och konsulära tjänster,
socialattaché- och kanslistbefattningar dock undantagna, och dels sådana
tjänster, med vilka chefsbefattningar äro förenade.

Herr Keuterskiöld har i den av honom framburna motionen hemställt,
att riksdagen ville avslå ifrågavarande proposition.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag,
tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen jämte därvid
fogade protokollsutdrag. I fråga om vad motionärerna till stöd för sina
yrkanden anfört får utskottet hänvisa till motionerna.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Såsom föredragande departementschefen erinrat, framlade Kungl.
Maj:t genom proposition, nr 241, för 1922 års riksdag förslag till lag
innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava
statstjänst och annat allmänt uppdrag ävensom till lag innefattande tilllägg
till vissa stadganden i rättegångsbalken. Som kamrarna stannade i
olika beslut, kom emellertid frågan om lagstiftning i ämnet att förfalla.
De nu förevarande förslagen överensstämma i huvudsak med dem, som
nästlidet år framlades. I likhet med 1922 års förslag till behörighetslag
innehåller sålunda det nu ifrågavarande förslaget i samma ämne en allmän
regel om kvinnas principiella likställighet med man i fråga om behörighet
att innehava statstjänst. Till denna huvudregel hava fogats
bestämmelser för de särskilda fall, i vilka densamma icke skall gälla. I
fråga om tidpunkten för lagens ikraftträdande innehålla emellertid de
båda förslagen olika stadganden. Enligt fjolårets förslag skulle lagen
träda i kraft å viss, numera förfluten dag, under det att i förevarande
proposition föreslagits, att tiden för ikraftträdandet måtte bestämmas till
den dag, Konungen med riksdagen förordnar. Departementschefen har
därvid förutsatt, att beslut om lagens trädande i tillämpning skulle fattas
i samband med avgörandet av vissa frågor, som äga gemenskap med
spörsmålet om kvinnors tillträde till statstjänst, nämligen om kvinnliga
statstjänares avlönings- och pensioneringsförhållanden samt om vissa
statstjänsters eventuella reserverande för kvinnor. Några principer för
lösandet av sistberörda problem, vilka skola prövas i den för statsregleringsbeslut
gällande ordningen, hava nu icke framlagts.

Beträffande sambandet mellan frågan om behörighet för kvinnor
att innehava vissa statstjänster, å ena, samt ordnandet av de kvinnliga
befattningshavarnas avlönings- och pensioneringsförhållanden, å andra
sidan, anförde utskottet i sitt nästlidet år i samma ämne avgivna utlåtande,
bland annat:

Såsom departementschefen erinrat, skulle antagandet av en behörighetslag,
utan att samtidigt särskilt beslut fattades om kvinnliga statstjänares
avlöning och pensionering, i sistnämnda hänseenden få anses
innebära ett provisorium. Verkan därav skulle bliva, att nuvarande
avlönings- och pensioneringsbestämmelser, intill dess annorlunda beslutades,
bleve gällande för kvinnliga befattningshavare. En dylik anordning
måste emellertid, även om provisoriet bleve av kort varaktighet, anses
synnerligen otillfredsställande. Det hade av ålder betraktats såsom naturligt,
att en person, som utnämndes till ämbete eller tjänst, även skulle
komma i åtnjutande av de med beställningen förenade avlöningsförmånerna.
Den av departementschefen förordade anordningen skulle emel -

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

lertid medföra, att en kvinna, som under tiden intill dess de kvinnliga
statstjänarnas avlöningsförhållanden bleve slutligt ordnade, utnämndes
till befattning, som för närvarande vore förbehållen män, visserligen
under denna tid skulle komma att uppbära den för tjänsten fastställda
lönen, men skulle vara skyldig att underkasta sig de förändringar med
avseende å avlöningen, som framdeles kunde bliva bestämda. Därest
principen om lika lön för man och kvinna i lika befattning vid den definitiva
regleringen av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden
icke skulle antagas, komme därför en under dylika förhållanden
utnämnd kvinna att få vidkännas en måhända avsevärd nedsättning i
sin avlöning. Vidare skulle en förändring av pensionsvillkoren antagligen
komma att medföra, antingen att hon, ehuru hon under denna tid
erlagt föreskriven pensionsavgift, skulle nödgas betala ytterligare avgift
för samma tid för att få åtnjuta den med befattningen förenade pensionen,
eller ock att hon skulle erhålla en lägre pension än den, som enligt
förutvarande bestämmelser motsvarade den erlagda pensionsavgiften. Än
större svårigheter skulle genom ett dylikt provisorium uppkomma ifråga
om de befattningar, för vilka för närvarande olika avlöningsbelopp vore
fastställda för manliga och kvinnliga befattningshavare. Departementschefen
syntes utgå från, att den föreslagna lagen i denna del skulle innebära,
att, därest kvinna utnämndes till dylik befattning, som förut varit
reserverad för män, hon skulle komma att uppbära den för kvinnliga
befattningshavare fastställda avlöningen. Detta funne utskottet ingalunda
uppenbart. Det ville snarare synas utskottet som om ett antagande av
den i den föreslagna lagen givna regeln om likställighet mellan man och
kvinna skulle medföra, att kvinna, som utnämndes till tjänst, vilken
varit förbehållen män, skulle tills vidare åtnjuta de med tjänsten förut
förenade löneförmånerna. I följd därav skulle man uti de befattningar,
varom nu vore fråga, få två grupper av kvinnliga befattningshavare med
i vissa fall lika beteckning och i stort sett sammanfallande arbete men
olika avlöning. I varje fall syntes ett godtagande av den föreslagna
anordningen komma att medföra utomordentligt stora svårigheter vid
tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser. Utskottet ansåge därför
för sin del olämpligt, att bestämmelser åsyftande att reglera kvinnors
behörighet att innehava statstjänst, trädde i kraft, innan frågan om kvinnliga
befattningshavares avlönings- och pensioneringsförhållanden blivit
slutligt avgjord.

De skäl, som av utskottet sålunda föregående år anförts, finner
utskottet fortfarande övertygande. Departementschefen har även — utan

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6\

att vilja medgiva riktigheten av utskottets uppfattning — dock såtillvida
anslutit sig därtill, att han, såsom ovan nämnts, föreslagit, att lagens
ikraftträdande måtte framflyttas till dess beslut fattats rörande de kvinnliga
statstjänarnas löne- och pensioneringsvillkor. Den föreslagna lagen
skulle sålunda tills vidare komma att sakna praktisk tillämpning. Under
dylika förhållanden kan emellertid utskottet icke finna erforderligt, att
avgörande nu träffas i behörighetsfrågan. Det torde icke vara lämpligt,
att riksdagen fattar bindande beslut i denna viktiga fråga, utan att material
föreligger för bedömande av därmed förenade ekonomiska förhållanden.
Med hänsyn till det nära sambandet mellan dessa frågor kan
givetvis ställningstagandet till spörsmålet om åtminstone vissa statstjänsters
öppnande för kvinnor bliva beroende på, huru de kvinnliga tjänstinnehavarnas
avlönings- och pensioneringsförhållanden komma att ordnas.
Jämväl de ifrågasatta bestämmelserna om vissa tjänsters reserverande för
kvinnor torde härvid vara av betydelse. Först då förslag föreligga för
reglerande av samtliga dessa förhållanden, lärer det vara möjligt att
överblicka problemet i hela dess vidd. Till dess torde även avgörandet
i behörighetsfrågan höra uppskjutas.

Ett antagande av det föreliggande förslaget skulle även kunna
komma att medföra vissa svårigheter. Möjlighet finnes, att avlöningsocli
pensioneringsvillkoren icke komma att samtidigt bestämmas för alla
kvinnliga befattningshavare, utan att riksdagen vid olika tillfällen kommer
att fatta beslut rörande skilda delar av statstjänsten. Såsom lagrådet
uttalat, torde emellertid bestämmelsen om behörighetslagens trädande i
kraft icke medgiva, att lagen skulle kunna bliva gällande vid olika tider
beträffande särskilda kategorier av statstjänare. Därest man innan nya
löne- och pensionsvillkor bestämts för alla de befattningar, som skulle
öppnas för kvinnor, önskade bereda möjlighet för dem att vinna anställning
inom de gi’enar av statstjänsten, som blivit i berörda hänseende
nyreglerade, finge man därför antingen låta lagen träda i kraft i dess
helhet eller också på något sätt söka bringa densamma i tillämpning
allenast beträffande de nyreglerade tjänsteområdena. Det förra alternativet
skulle emellertid ifråga om de oreglerade delarna av statstjänsten
medföra alla de olägenheter, som, enligt vad utskottet föregående år anfört,
äro förenade med ett provisorium. Den senare utvägen förutsätter
en ändring av lagen, och att antaga en författning, som innan den trätt
i kraft skulle bliva i behov av omarbetning, synes icke överensstämma
med sunda lagstiftningsprinciper.

Utskottet kan icke heller finna, att ett uppskov med behörighetslagens
antagande skulle medföra några väsentliga olägenheter. Departe -

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6. \ 7

mentschefen har erinrat, att (ten utredning, som genom eu särskild kommitté
för närvarande pågår rörande de kvinnliga statstjänarnas avlöningsoch
pensioneringsförhållanden, skall vara slutförd senast den 30 juni
innevarande år, varför frågan rätt snart torde kunna lösas i ett sammanhang.

Några avsevärda fördelar synas icke enligt utskottets mening stå
att vinna genom ett avgörande av behörighetsfrågan redan innevarande
år. Även om lagens antagande i någon mån skulle underlätta den pågående
utredningen rörande de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och
pensioneringsförhållanden, torde den lättnad, som sålunda skulle ernås,
bliva synnerligen obetydlig. Vad angår påståendet, att för de kvinnor,
som nu förbereda sig för anställning i statens tjänst, skulle vara av värde
att så snart som möjligt erhålla vetskap om vilka befattningar, som
framdeles skulle stå dem öppna, bör märkas, att därest lagens ikraftträdande
på grund av inträffande omständigheter skulle komma att uppskjutas,
nämnda kvinnor under lång tid skulle kunna bliva avstängda
från levnadsbanor, där de väntat att finna sin utkomst.

Det framlagda förslaget till lag innefattande tillägg till vissa stadganden
i rättegångsbalken utgör endast en följ dförfattning till behörighetslagen
och bör givetvis antagas samtidigt med denna. Med den ståndpunkt,
utskottet intager, saknar utskottet anledning att nu yttra sig
rörande innehållet i de föreliggande förslagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anslutning till det i herr
Reuterskiölds motion framställda yrkandet, måtte finna
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke för närvarande
kunna bifallas; samt

2) att den av herr von Geijer väckta motionen,
i vad den icke kan anses genom utskottets hemställan
under 1) här ovan besvarad, ej måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1923.

På sammansatta stats- och första lagutskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hederstierna*, C. G. Ekman, Nilsson i Kabbarp, Nilsson
i Skottlandshus, Jacob Larsson och Bogberg;

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Olsson i Kullenbergstorp, CarlssonFrosterud,
af Ekenstam, Johansson* i Brånalt och Carlson* i Mölndal.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av herr C. G. Ekman, som ansett, att utskottets utlåtande från
och med första stycket å fjärde sidan med kantrubrik »Utskottet» bort
hava följande lydelse:

Föreliggande lagfråga förelåg till behandling jämväl vid 1922 års
riksdag. De av Kungl. Maj:t då i proposition nr 241 framlagda förslagen
till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet
att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag ävensom till lag
innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken blevo antagna
av andra men ej av första kammaren, i anledning varav frågan
om lagstiftning i ämnet för nämnda riksdag förföll.

De nu föreliggande lagförslagen avvika från föregående års förslag
därutinnan, att den i fjolårets förslag till behörighetslag upptagna bestämmelsen,
att kvinna icke skulle kunna innehava diplomatisk eller konsulär
tjänst icke influtit i årets förslag. Dessutom hava föreslagits ändrade
bestämmelser i fråga om tidpunkten för lagarnas ikraftträdande. Medan
enligt fjolårsförslaget lagarna skulle träda i kraft vid viss, numera förfluten
tidpunkt, ifrågasättes nu, att med ikraftträdandet skulle anstå till dag,
som Konungen med riksdagen bestämmer. Såsom framgår av föredragande
departementschefens yttrande i statsrådet vid lagförslagens remitterande
till lagrådet den iö januari 1923 är avsett, att lagarna skulle
träda i kraft, sedan frågan om de kvinnliga statstjänstemannens löneoch
pensionsförliållanden vunnit sin lösning, vilket beräknas komma att
ske vid 1924 års riksdag.

Såsom skäl att redan nu företaga behörighetslagen till behandling
och avgörande har departementschefen framhållit, att även om med lagens
antagande förbindes angivna förbehåll om ikraftträdandet, ett sådant beslut
dock ägde en principiell betydelse, som icke finge underskattas, i
det att därmed toges ett klart och bestämt steg till infriande av det

Sainmamatta stuts- och första lagutskottets utlåtande Nr G. 9

ord, som tidigare givits genom grundlagsändringen i fråga om kvinnors
tillträde till statstjänster. Att mellan frågan om behörigheten att innehava
statstjänst och omförmälda ekonomiska spörsmål skulle råda ett
ovillkorligt samband, som skulle utesluta möjligheten eller lämpligheten av
deras behandling vid skilda tidpunkter, kunde icke med fog göras gällande.
För egen del ville departementschefen fastmera av rent sakliga
skäl se en bestämd fördel däri, att den förstnämnda frågan erhölle sin
lösning oberoende av en blivande löne- och pensionsreglering. I det
läge, vari denna fråga befunne sig, borde det icke ifrågasättas, att vid
behörighetsområdets fastställande de ekonomiska synpunkterna skulle vara
de i första hand bestämmande. Dessa synpunkter torde ej heller i någon
högre grad behöva inverka på beslutet i behörighetsfrågan, ty äyen om
avgörandet beträffande avlöning och pensionering skulle komma att gå
ut på en lägre avlöning för kvinnor än för män eller på en tidigare inträdande
pensionsålder och därmed högre pensionsavgifter för kvinnor,
kunde häri knappast ligga något giltigt skäl att i avbidan på ett slutligt
ordnande av dessa spörsmål uppskjuta frågan, vilka tjänster skulle
kunna innehavas av kvinnor. På sätt av riksdagsutskottet 1922 framhållits,
torde behörighetslagens antagande i av departementschefen nu
föreslagen ordning komma att underlätta den pågående utredningen rörande
de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensioneringsförhållanden.

De av departementschefen anförda synpunkterna finner utskottet
för sin del övertygande. Det lärer icke med fog kunna göras gällande,
att ett ställningstagande till spörsmålet om vilka statstjänster, som skola
öppnas'' för kvinnor, skulle bliva beroende på, huru de kvinnliga tjänstinnehavarnas
avlönings- och pensioneringsförhållanden komma att ordnas.
De rent statsfinansiella synpunkter, som böra anläggas vid bedömande
av sistnämnda spörsmål, kunna nämligen icke bliva avgörande för frågan,
till vilka statstjänster tillträde över huvud skall beredas kvinnor.

Även om, i enlighet med lagrådets uttalande, bestämmelsen om
behörighetslagens trädande i kraft icke utan stöd av särskilda övergångsstadganden
kan anses medgiva, att lagen skulle kunna bliva gällande
vid olika tider beträffande skilda kategorier av statstjänare, och
lagen således böra träda i kraft på en gång för statsförvaltningen i dess
helhet, lärer ur löneregleringssynpunkt något hinder för en dylik anordning
ej möta. Den relation mellan manliga och kvinnliga befattningshavares
löner och pensioner, som kan komma att bliva gällande för de
s. k. nyreglerade verken, kan nämligen även läggas till grund för en
löne- och pensionsreglering för kvinnliga befattningshavare vid verk, som
kvarstå på det äldre lönesystemet d. v. s. numera i huvudsak landsstaten

Bihang till riksdagens protokoll 1923. G samt. 2 avd. 5 käft. (Nr G.) 2

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

och undervisningsväsendet. Emot ett dylikt provisorium kunna ej anföras
betänkligheter av det slag, som i fjolårets utskottsutlåtande framfördes
emot den provisoriska löne- och pensionsreglering, som då var
ifrågasatt, och som innebar, att de kvinnliga befattningshavarna under
provisoriet skulle tillerkännas den för manliga tjänstemän bestämda
lönen och sedermera vid den slutliga regleringen eventuellt få vidkännas
en löneminskning.

Då man för övrigt för behörighetslagens antagande ej torde böra
avvakta den tidpunkt, då lönereglering enligt det nya lönesystemet
genomförts inom hela statsförvaltningen, lärer det, även om med behörighetsfrågans
prövning finge anstå till 1924 års riksdag, likväl bliva nödvändigt
att på de områden, för vilka nyreglering då ännu icke genomförts,
bestämma de kvinnliga tjänstemännens löner på sätt nyss antytts.

Utskottet kan således icke ur nu anförda synpunkter finna skäl för
ett uppskov med behörighetslagens antagande.

Å andra sidan tala, såsom departementschefen i sitt återgivna uttalande
till statsrådsprotokollet framhållit, starka skäl för att redan nu
behörighetsfrågan vinner sin lösning. Det måste nämligen givetvis underlätta
den pågående utredningen av löne- och därmed sammanhängande
frågor, om det område, för vilket löne- och pensionsregleringen skulle
komma att gälla, blivit på förhand bestämt.

Utskottet vill också framhålla betydelsen av att de kvinnor, som
nu förbereda sig för anställning i statens tjänst, så snart som möjligt
erhålla vetskap om vilka befattningar, som framdeles skulle stå öppna
för dem. Till dess deras utbildning hunnit avslutas, lärer säkerligen
löne- och pensionsfrågan hava vunnit sin lösning och därmed även tiden
för lagens ikraftträdande hava inträtt. Att kvinnor, som utbildat sig för
en viss befattning, skulle på grund av uppskov med lagens ikraftträdande
kunna bliva avstängda från levnadsbanor, där de väntat finna sin utkomst,
synes utskottet näppeligen vara att befara.

Vad angår behörighetslagens innehåll kan utskottet i huvudsak ansluta
sig till det kungliga förslaget. På de av departementschefen anförda skäl
finner utskottet sålunda riktigt, att även den diplomatiska banan öppnas
för kvinnor. Däremot har utskottet icke kunnat undgå att i viss mån
dela den tveksamhet, som i åtskilliga fall kommit till uttryck beträffande
lämpligheten av att kvinna nu erhåller tillträde till domartjänster, enkannerligen
sådana, med vilka är förenad skyldighet att utöva ordförandeskap
i häradsrätt. För utskottet äro härvid praktiska synpunkter bestämmande.
Särskilt måste enligt utskottets mening beaktas de förhållanden,
under vilka förordnande att såsom vikarie förvalta härads -

Sammansätta stats• och första lagutskottets utlåtande Nr 6. 11

hövdingämbete för närvarande meddelas i värt land. På sätt i propositionen
erinrats, har någon kortare tids tjänstgöring för hållande av ting å landet
kommit att ingå såsom ett led i den juridiska utbildningen icke blott
för blivande domare utan även för många, som senare ägna sig åt
administrativ tjänstgöring eller privat verksamhet såsom advokater och
affärs jurister. Fullgjord tingstjänstgöring gäller i ett flertal fall såsom
kompetensvillkor för administrativa befattningar eller betraktas för dessa,
liksom ej sällan inom nyssnämnda slag av privat verksamhet, såsom eu
värdefull merit.

Under nu berörda förhållanden har det icke kunnat undvikas, att
den ordning, i vilken ordförandeskapet i våra häradsrätter i stor utsträckning
utövas, blivit i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Då
unga jurister regelmässigt redan ett par år efter avslutade universitetsstudier
erhålla förordnande att förvalta domarämbete, måste härav följa,
att denna viktiga och maktpåliggande uppgift ofta kommer att handhavas
av personer, vilka icke äro i besittning av nödig erfarenhet och
vilkas lämplighet för domarvärvet icke blivit med tillräcklig noggrannhet
prövad. Att vidsträcktare möjlighet kunde beredas till eu dylik prövning
och ett mer omsorgsfullt urval bland aspiranterna till ifrågavarande
domarförordnanden, är ett länge erkänt önskemål. Detta blir särskilt
framträdande, då nu ifrågasättes, att även kvinnor skulle kunna bekläda
domartjänster. Även om det enligt utskottets uppfattning är befogat
att bortse från de invändningar av övervägande principiell natur, vilka
från åtskilliga håll anförts mot denna reform, synes vid det praktiska
utförandet av densamma en viss varsamhet vara av nöden. Med hänsyn
till de brister, som vidlåda det nuvarande systemet i fråga om lantdomarförordnanden,
vill det förefalla mindre lämpligt att omedelbart
och utan varje förbehåll medgiva tillämpning av behörighetslagens allmänna
likställighetsregel även på detta område. Med denna uppfattning
har utskottet ansett en utväg höra sökas att möjliggöra en särskild prövning,
huruvida lantdomarförordnande bör kunna meddelas kvinna. Detta
syfte kan enligt utskottets mening vinnas på det sätt, att Kungl. Maj:t
erhåller befogenhet att meddela särskilda föreskrifter i fråga om villkoren
för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är förenad skyldighet
att föra ordet i underrätt å landet; och har utskottet i enlighet härmed
ansett sig böra föreslå, att till behörighetslagens 2 § skall fogas ett särskilt
moment av nyss angivna innehåll.

I fråga om den närmare innebörden av en dylik bestämmelse har
utskottet utgått från att det bör tillkomma Kungl. Maj:t att efter hovrätternas
hörande fastställa de regler, som härutinnan kunna vara påkallade.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

tjänstgöring i hovrätt eller rådhJrf+T ’ "ur™a. fungerande av viss

Ägt^rrädegÖra ” stst

Pa grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

u . A) att riksdagen, med förklarande att Kung!
Majits förevarande förslag loke kunnat av riksdagen

Ritande? «°<Itännas, måtte för sin del antS

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Lag

innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava
statstjänst och annarallmänt uppdrag.

dande tiot hS^Äi£ Ätt""

i med de undantag,

kyrklig ÄÄH3 ÄÄäfiS" “* Cller

innehaias av k“nnt°Ster ^ må ejTnnehavSTv kvitna^^84”

Sammansatta stuts- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän
alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad
skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen
av män eller manliga minderåriga; dock må utan hinder härav
kvinna kunna, där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava
befattning såsom lärare vid anstalt, som nu sagts;

3. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad
skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall
handhavas av kvinna;

4. tjänster med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller
biträda vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må
utan hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning
vid poliskår;

5. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

6. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

7. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk, realskola eller seminarium
för utbildande av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.

2 mom. Konungen äger meddela
särskilda bestämmelser angående villkoren
för kvinnas tillträde till domartjänst,
med vilken är förenad skyldighet
att föra ordet i underrätt å
landet.

3 §.

I fråga om behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke
är att hänföra till statstjänst, skall kvinna vara likställd med man; dock
må, där med sådant uppdrag är förenat åliggande, vilket enligt 2 § utgör
hinder för kvinna att innehava statstjänst, uppdraget icke innehavas
av kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 6.

2:o) Lag

innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas,

att vad i 13 kap. 4 § rättegångsbalken sista punkten stadgas angående
jäv emot domare i hovrätt skall gälla jämväl där make eller
maka, dotter eller sonhustru i underrätten dömt;

samt att vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas angående hinder
för någon att vara fullmäktig på grund av skyldskap eller svågerlag
med den, som i rätten domare sitter, eller på grund av att make sitter
i rätten, skall äga motsvarande tillämpning jämväl när domaren är kvinna.

Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

B) att herrar Reuterskiölds och von Geijer i ämnet
väckta motioner, i vad de ej kunna anses genom
utskottets hemställan under A) här ovan besvarade,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

II. av herrar Nilsson i Kabbarp, Jacob Larsson, Jansson i Falun,
Carlsson-Frosterud och Carlson i Mölndal, vilka hemställt, att riksdagen
måtte, med avslag å herrar Reuterskiölds och von Geijers i ämnet väckta
motioner, bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

231473.