Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7 (Utlåtande 1922:Sul1u7 sul1u)

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1922 kl. 11 f. m.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande (nr 2J i
anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet
att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag
m. m., dels ock i anledning därav väckta motioner.

Genom en den 31 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 241, som
av riksdagen hänvisats till lagutskott samt, tilldelad första lagutskottet, av
sistnämnda utskott hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och
första lagutskott, här nedan kallat utskottet, har Kungl. Maj.''t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade, här nedan
omförmälda förslag till

1) lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag; och •

2) lag innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
tre inom första kammaren i anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen

nr 159 av herr Reuterskiöld,

nr 160 av herr von Geijer, med instämmande av herr Nils Anton
Nilsson, samt

nr 161 av herr Lindhagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 2 avd. 5 höft. (Nr 7—8.) 1

De föreliggande
förslagen.

Sammansätta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Beträffande de skal, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag,
tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.
Utskottet tillåter sig även erinra, att de framlagda förslagen
i huvudsak äro grundade på de av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga avgivna betänkanden och förslag i fråga om
kvinnors tillträde till statstjänster, del I, avlämnad den 14 februari 1920,
och del II, avlämnad den 27 december samma år. Dessa betänkanden
innehålla även redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit. Yad motionärerna
hemställt återgives här nedan, och får utskottet i fråga om vad
de till stöd för sina yrkanden anfört hänvisa till motionerna.

Genom det definitiva antagandet år 1921 av de vid 1920 års riksdag
såsom vilande antagna förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 28, 33 och
108 regeringsformen samt § 70 riksdagsordningen hava från grundlagarna
i huvudsak avlägsnats de bestämmelser, vilka förut utgjort hinder för kvinnors
utnämnande och befordrande till statstjänster. Uti § 28 regeringsformen
enligt dess ändrade lydelse stadgas sålunda, att till ämbeten och
tjänster, varom i lagrummet förmäles, må med tillämpning av grunder, som
av Konungen och riksdagen godkänts, även kvinnor kunna utnämnas och
befordras. Endast beträffande prästerlig tjänst föreskrives, att kvinna ej
må därtill utnämnas, där ej annorledes blivit bestämt i den ordning, § 87
mom. 2 regeringsformen stadgar.

I det nu föreliggande förslaget till lag innefattande bestämmelser angående
kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag
har Kungl. Maj:t för riksdagen till godkännande framlagt de utav
ovannämnda grunder, som enligt uttalande av föredragande departementschefen
böra fastställas i lag. Yissa frågor, som stå i samband med spörsmålet
om kvinnors tillträde till statstjänst, nämligen om kvinnliga statstjänares
avlönings- «ch pensioneringsförhållanden samt om vissa statstjänsters
eventuella reserverande för kvinnor, böra enligt den i propositionen intagna
ståndpunkten avgöras i den ordning, som gäller för statsregleringsbeslut.
Förslag i dessa ämnen torde även inom de närmaste åren komma
att föreläggas riksdagen. Det nu förevarande förslaget till behörighetslag
innehåller i 1 § en allmän regel om kvinnas principiella likställighet
med man ifråga om behörighet att inneliava statstjänst. Till denna
allmänna regel hava i 2 § fogats bestämmelser om de särskilda fall, i
vilka densamma icke skall gälla. Den regel, som sålunda givits med av -

Sammansatta stats- och första lagutslcottets utlåtande Nr 7. 3

seende å kvinnas behörighet att bekläda statstjänst, skall enligt 3 § även
gälla ifråga om kvinnas behörighet att innehava allmänt uppdrag, som icke
är att hänföra till dylik tjänst. Då i lagen icke intagits någon föreskrift
om gift kvinnas ställning i statstjänsten, följer därav, att i lagen genomförts
full likställighet mellan gifta och ogifta kvinnor.

Med det framlagda förslaget till lag innefattande tillägg till vissa
stadgande!! i rättegångsbalken åsyftas, att i berörda balk vidtaga de ändringar,
som påkallas av att kvinnor genom behörighetslagen erhålla tillträde
till domarämbetet.

Det har föreslagits, att de framlagda lagförslagen skola träda i kraft
den 1 januari 1923.

Herr Reuterskiöld har i den av honom väckta motionen yrkat, att
riksdagen vide, antingen med avslag å nu ifrågavarande proposition i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för en följande riksdag
av fullständigt förslag till kungörelse om de grunder, som skola tillämpas
vid utnämning av kvinna till ämbeten eller tjänster, eller, därest riksdagen
funne Ivungl. Maj:ts förslag böra nu bifallas, beslutet därom icke måtte
träda i kraft, förrän riksdagen fastställt även avlönings- och övriga grunder
för kvinnas tillträde till ämbeten och tjänster.

I den av herr von Geijer framburna motionen har hemställts, att.
riksdagen ville för sin del besluta, att i 2 § av förevarande förslag till
behörighetslag måtte införas nya moment, upptagande bland statstjänster,
som ej må innehavas av kvinna, dels sådana do mar tjänster, för vilkas beklädande
erfordras lagkunskap, dels ock sådana tjänster, med vilka chefsbefattningar
äro förenade.

Slutligen har herr Lindhagen uti den av honom väckta motionen
hemställt,

»I. att riksdagen i det genom propositionen nr 241 framlagda lagförslaget
om kvinnas behörighet att innehava statstjänst ville för sin del
göra den ändring, att vad i 2 § av förslaget stadgas därom att diplomatiska
och konsulära tjänster, socialattaché- och kanslistbefattningar däri
dock ej inbegripna, ej må innehavas av kvinna måtte utgå ur förslaget; samt

II. att riksdagen ville i skrivelse anhålla att regeringen måtte taga
i övervägande:

a) huruvida ej i lag bör stadgas även vilka slag av tjänster, som
böra förbehållas kvinna;

b) huruvida ej ordnandet av de kvinnliga statstjänarnas avlöningsförhållanden
böra i sina principiella delar avgöras icke genom statsregleringar utan i lag;

Utskottet.

4 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

c) huruvida lagbestämmelser kunna meddelas i syfte att svenskfödd
kvinna, som genom gifte med utländsk man förlorat svensk medborgarrätt,
dock fortfarande liksom även eventuellt hennes barn, som vistas i landet,
må förbehållas befogenhet åtminstone efter prövning för varje särskilt fall
att innebava svensk statstjänst likaväl som svensk undersåte;

d) huruvida ej faran för åsidosättande av övriga befordringsregler
genom den mångtydiga bestämmelsen om befordran ''efter förtjänst och
skicklighet’ kunde ytterligare för kvinna minskas något genom föreskrift i
lag, att befordran skall ske utan hänsyn till kön.»

Beträffande den form, i vilken de i § 28 regeringsformen omförmälda
grunder för kvinnors tillträde till statstjänst böra komma till stånd, ansluter
sig utskottet till den av de sakkunniga uttalade, av departementschefen
biträdda meningen. Utskottet finner det välbetänkt, att de områden
av statstjänsten, till vilka kvinnor skola äga tillträde, bestämmas i lag,
under det att frågorna om principerna för de kvinnliga befattningshavarnas
avlönande och pensionerande samt om vissa tjänsters eventuella reserverande
för kvinnor behandlas såsom statsregleringsärenden. Utskottet kan sålunda
icke dela den av herr Beuterskiöld framförda uppfattningen, att ovannämnda
grunder icke böra fastställas genom lag, eller att, därest lagformen
användes, den föreslagna lagen måste innehålla även regler angående de
kvinnliga statstjänarnas löne- och pensionsvilllcor. Något stöd för sistnämnda
uppfattning torde icke kunna hämtas ur vare sig grundlagens
ordalydelse eller dess mening. Ej heller kan utskottet biträda den av herr
Lindhagen uttalade åsikten, att i lag bör stadgas, vilka slag av tjänster,
som skola förbehållas kvinnor, samt att jämväl ordnandet av de kvinnliga statstjänarnas
avlöningsförhållanden bör ske i samma form. De skäl, som av de
sakkunniga anförts för den av dem intagna ståndpunkten, att berörda
frågor böra prövas i för statsregleringsbeslut stadgad ordning, finner utskottet
övertygande.

Yad härefter angår sambandet mellan frågan om behörighet för kvinnor
att innebava vissa statstjänster, å ena, samt ordnandet av de kvinnliga
befattningshavarnas avlönings- och pensioneringsförbållanden, å andra sidan,
bar departementschefen gjort gällande, att någon nödvändighet att låta
bebörigbetslagen vila, intill dess nyssnämnda avlönings- och pensioneringsfrågor
blivit avgjorda, icke föreligger. Till denna uppfattning kan utskottet
icke ansluta sig. Såsom departementschefen erinrat, skulle antagandet
av en bebörighetslag, utan att samtidigt särskilt beslut fattades om

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7. 5

kvinnliga statstjänares avlöning och pensionering, i sistnämnda hänseenden
få anses innebära ett provisorium. Verkan därav skulle bliva, att nuvarande
avlönings- och pensioneringsbestämmelser, intill dess annorlunda beslutades,
bleve gällande för kvinnliga befattningshavare. Eu dylik anordning
måste emellertid, även om provisoriet bleve av kort varaktighet, anses
synnerligen otillfredsställande. Det har av ålder betraktats såsom naturligt,
att en person, som utnämnes till ämbete eller tjänst, även skall komma i
åtnjutande av de med beställningen förenade avlöningsförmånerna. Den av
departementschefen förordade anordningen skulle emellertid medföra, att en
kvinna, som under tiden intill dess de kvinnliga statstjänarnas avlöningsförhållanden
bleve slutligt ordnade, utnämndes till befattning, som för närvarande
är förbehållen män, visserligen under denna tid skulle komma att
uppbära den för tjänsten fastställda lönen, m-en skulle vara skyldig att
underkasta sig de förändringar med avseende å avlöningen, som framdeles
kunde bliva bestämda. Därest principen om lika lön för man och kvinna
i lika befattning vid den definitiva regleringen av de kvinnliga befattningshavarnas
avlöningsförhållanden icke skulle antagas, komme därför en under
dylika förhållanden utnämnd kvinna att få vidkännas eu måhända avsevärd
nedsättning i sin avlöning. Vidare skulle en förändring av pensions villkoren
antagligen komma att medföra, antingen att hon, ehuru hon under
denna tid erlagt ^föreskriven pensionsavgift, skulle nödgas betala ytterligare
avgift för samma tid för att få åtnjuta den med befattningen förenade
pensionen, eller ock att hon skulle erhålla eu lägre pension än den, som
enligt förutvarande bestämmelser motsvarade den erlagda pensionsavgiften.
An större svårigheter skulle genom ett dylikt provisorium uppkomma ifråga
om de befattningar, för vilka för närvarande olika avlöningsbelopp äro
fastställda för manliga och kvinnliga befattningshavare. Såväl de sakkunniga
som departementschefen synas utgå från, att den föreslagna lagen
i denna del skulle innebära att, därest kvinna utnämndes till dylik befattning,
som förut varit reserverad för män, hon skulle komma att uppbära
den för kvinnliga befattningshavare fastställda avlöningen. Detta
finner utskottet ingalunda uppenbart. Det vill snarare synas utskottet som
om ett antagande av den i den föreslagna lagen givna regeln om likställighet
mellan man och kvinna skulle medföra, att kvinna, som utnämndes
till tjänst, vilken varit förbehållen män, skulle tills vidare åtnjuta de med
tjänsten förut förenade löneförmånerna. I följd därav skulle man uti de
befattningar, varom nu är fråga, få två grupper av kvinnliga befattningshavare
med i vissa fall lika beteckning och i stort sett sammanfallande arbete

6 Sammansatta stats- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 7.

men olika avlöning. I varje fall synes ett godtagande av den föreslagna anordningen
komma att medföra utomordentligt stora svårigheter vid tillämpningen
av nu gällande avlöningsbestämmelser. Utskottet anser därför för sin
del olämpligt, att bestämmelser åsyftande att reglera kvinnors behörighet att
innehava statstjänst, träda i kraft, innan frågan om kvinnliga befattningshavares
avlönings- och pensioneringsförhållanden blivit slutligt avgjord. Då,
såsom departementschefen framhållit, all sannolikhet talar för, att under den
närmaste tiden kvinnor endast i mera sällsynta fall kunna ifrågakomma
vid tillsättandet av sådana befattningar, från vilka de för närvarande äro
uteslutna, kan enligt utskottets mening ett uppskov med den föreslagna
lagstiftningens tillämpande icke medföra några större olägenheter.

Ehuru utskottet sålunda icke anser sig kunna tillstyrka ett provisorium
av ovan anförda art, finner utskottet det likväl icke erforderligt, att
behandlingen av det föreliggande förslaget till behörighetslag uppskjutes i
avbidan på framläggandet av förslag till avlönings- och pensioneringsbestämmelser.
Det synes utskottet lämpligast, att en dylik lag nu antages,
men att lagens ikraftträdande uppskjutes till dess avlönings- och pensioneringsfrågorna
blivit avgjorda. Ett antagande redan nu av en lag, som
angiver gränserna för kvinnors behörighetsområde inom statstjänsten, skulle
innebära vissa fördelar och torde komma att underlätta den pågående
utredningen rörande de kvinnliga statstjänarnas avlönings- och pensioneringsförhållanden.

Att nu bestämma tiden för den ifrågasatta lagens ikraftträdande låter
sig icke göra. Valet av tidpunkt för ikraftträdandet blir givetvis beroende
på frågan, när avgörande kan trätfas rörande kvinnliga befattningshavares
avlönings- och pensioneringsförhållanden. Det har synts utskottet lämpligast,
att beslut om lagens ikraftträdande fattas av Konungen och riksdagen
gemensamt. Utskottet anser sig därför böra hemställa, att den i det
framlagda förslaget till behörighetslag intagna bestämmelsen om tiden för
lagens ikraftträdande utbytes mot föreskrift, att lagen skall träda i kraft
den dag, Konungen med riksdagen bestämmer. Genom ett dylikt stadgande
inöjliggöres, att beslut om ikraftträdandet fattas utan iakttagande
av den i § 87 regeringsformen föreskrivna ordning. Då det synes antagligt,
att avlönings- och pensioneringsvillkoren komma att bestämmas
samtidigt för alla kvinnliga statstjänare, saknar utskottet anledning att inlåta
sig på frågan, huruvida möjlighet finnes att låta behörighetslagen
efter hand träda i kraft för olika delar av statstjänsten.

Vad härefter angår det sakliga innehållet av det framlagda förslaget

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

till behöriglietslag, kan utskottet ansluta sig till de av departementschefen
anförda synpunkter. Utskottet anser för sin del riktigt, att i lagen
gives uttryck åt den allmänna regeln om kvinnas principiella likställighet
med man ifråga om behörighet att innehava statstjänst. De föreslagna bestämmelserna
om undantag från nämnda regel finner utskottet väl avvägda.

Ett av de mest svårlösta problemen vid uppställandet av nyss berörda
undantag från den allmänna likställighetsregeln är givetvis frågan om behörighet
för kvinnan att innehava domarämbete. Utskottet anser det icke
erforderligt att nu upprepa de skäl, som kunna anföras för och emot kvinnors
tillträdande av dylikt ämbete. För nämnda skäl hava redan de sakkunniga
och departementschefen utförligt redogjort. Lika med den sistnämnda
anser utskottet riktigt, att vid behandling av denna fråga omdömen
rörande en i kvinnans natur grundad underlägsenhet för henne ifråga om
med domartjänsten förenade uppgifter lämnas åsido, och finner utskottet
de invändningar, som med hänsyn till vidmakthållandet av domstolarnas
och rättskipningens auktoritet anförts mot ett medgivande av behörighet för
kvinna att vara ledamot av domstol, inför vilken offentlig rättsförhandling
äger rum, icke äga den vikt och betydelse, man velat tillskriva dem. Då
utskottet i denna del biträder den av departementschefen uttalade meningen,
kan utskottet icke tillstyrka bifall till det ändringsyrkande, som härutinnan
framställts i den av herr von Geijer väckta motionen.

Ej heller kan utskottet ansluta sig till den i nyssnämnda motion framförda
uppfattningen, att kvinna icke bör medgivas behörighet att innehava
chefsbefattning. På de av departementschefen anförda skäl finner utskottet
en undantagsbestämmelse i denna del icke erforderlig.

Herr Lindhagen har i sin förevarande motion yrkat, bland annat, att
den i den föreslagna lagen intagna bestämmelsen, att kvinna ej må innehava
diplomatiska och konsulära tjänster, socialattaché- och kanslistbefattningar
däri dock ej inbegripna, måtte utgå. Detta yrkande kan utskottet
icke biträda, De av de sakkunniga anförda, av departementschefen åberopade
skälen för den i lagförslaget intagna ståndpunkten finner utskottet
övertygande.

Beträffande härefter det framlagda förslaget till lag innefattande tillägg
till vissa stadganden i rättegångsbalken har utskottet intet annat att erinra än
att, då denna lag bör träda i kraft samtidigt med behörighetslagen, utskottet,
som föreslagit att sistnämnda lag måtte träda i kraft den dag, Konungen
med riksdagen bestämmer, anser sig böra hemställa, att enahanda föreskrift
måtte givas även i fråga om de föreslagna ändringarna i rättegångsbalken.

8 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Yad slutligen angår herr Lindhagens ovan omförmälda yrkande, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes taga under övervägande, dels huruvida lagbestämmelser kunna meddelas
i syfte, att behörighet att lika med svensk medborgare innehava statstjänst
må tillerkännas vissa personer, som sakna svensk medborgarrätt, dels
ock huruvida i lag kan föreskrivas, att befordran skall ske utan hänsyn
till kön, kan utskottet icke tillstyrka avlåtandet av en dylik skrivelse.
Den första frågan synes utskottet böra upptagas till behandling i annat
sammanhang, och vad angår det senare spörsmålet, .kan utskottet icke finna
en lagbestämmelse i angivet syfte erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag ej kunnat av riksdagen i oförändrat
skick godkännas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

l:o) LAG

innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att
innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag.

Med upphävande av vad i lag eller särskild författning finnes stridande
mot här nedan givna bestämmelser förordnas som följer:

I fråga om behörighet att innehava statstjänst skall med de undantag,
i denna lag angivas, kvinna vara likställd med man.

Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan kyrklig
tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

2 §•

Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom krigsmakten,
med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller marinen;

Sammansatta stats- och första lagutskottets tillåtande Nr 7. 9

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

2. diplomatiska och konsulära tjänster, socialattaché- och kanslistbefattningar
däri dock ej inbegripna;

3. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän
alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad
skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen
av män eller manliga minderåriga; dock må utan hinder härav
kvinna kunna, där särskilda omständigheter därtill föranleda, inneliava befattning
såsom lärare vid anstalt, som nu sagts;

4. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad
skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall
handhavas av kvinna;

5. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda
vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må utan
hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning vid
poliskår;

'' 6. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att full göra

bevakning;

7. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

8. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk, realskola eller seminarium för utbildande
av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.

3 §•

I fråga om behörighet att innehava allmänt uppdrag, vilket icke är
att hänföra till statstjänst, skall kvinna vara likställd med man; dock må,
där med sådant uppdrag är förenat åliggande, vilket enligt 2 § utgör hinder
för kvinna att innehava statstjänst, uppdraget icke innehavas av kvinna.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1923.

Denna lag skall träda i kraft
den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 2 avd. 5 käft. (Nr 7—8.) 2

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

'' 2:o) LAG

innefattande tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas,

att vad i 1 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas angående hinder för
män att hava säte i domstol skall äga motsvarande tillämpning ifråga om
kvinnor samt om män och kvinnor, vilka äro i skyldskap eller svågerlag,
som där sägs, så ock att samma hinder skall gälla för äkta makar;

alt vad i 13 kap. 4 § rättegångsbalken sista punkten stadgas angående
jäv emot domare i hovrätt skall gälla jämväl där make eller maka, dotter
eller sonhustru i underrätten dömt;

samt att vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas angående hinder
för någon att vara fullmäktig på grund av skyldskap eller svågerlag med
den, som i rätten domare sitter, eller på grund av att make sitter i rätten,
skall äga motsvarande tillämpning jämväl när domaren är kvinna.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1923.

Denna lag skall träda i kraft
den dag, Konungen med riksdagen
bestämmer.

B) att ifrågavarande motioner, i vad de ej kunna
anses genom utskottets hemställan under A) här ovan
besvarade, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 15 maj 1922.

På sammansatta stats- och första lagutskottets vägnar:

CARL HEDERSTIERNA.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit: herrar Hederstierna, C. G. Ekman,
Nilsson i Kabbarp*, Nilsson i Skottlandshus, Jacob Larsson, Rogberg, Olsson i Kullenbergstorp,
CarlssonFrosterud*, Nilsson i Örebro, af Ekenstam, Lindley och Johansson i Brånall*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sammansätta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Reservationer:

l:o) vidkommande utskottets hemställan i dess helhet:

av herr Hederstierna, som med instämmande av herrar Nilsson i Skottlandshus,
Högberg, Olsson i Kullenbergstorp, af Ekenstam och Johansson i
Brånalt anfört:

»I likhet med utskottet och på av detsamma anförda skäl kan jag
icke ansluta mig till departementschefens uppfattning, att någon nödvändighet
icke föreligger att låta behörighetslagen vila, till dess de kvinnliga
befattningshavarnas avlönings- och pensioneringsfrågor blivit avgjorda. Oaktat
utskottet haft denna åsikt, har utskottet emellertid icke funnit det erforderligt
att uppskjuta behandlingen av det föreliggande förslaget till behörighetslag
i avbidan på framläggandet av förslag till avlönings- och pensioneringsbestämmelser
i ämnet. De skäl, som av utskottet anförts för denna
dess åsikt, kan jag icke dela. Tvärtom synes mig ingen anledning föreligga
att företaga prövningen av nu föreliggande lagförslag förr än i sammanhang
med fastställandet av de nämnda bestämmelserna. Först när förslag
till dessa föreligga, är man i tillfälle att pröva ärendet i hela dess
vidd, och något avgörande skäl att redan nu binda sig i behörighetsfrågan
synes mig icke förefinnas.

På grund härav hemställer jag,

att riksdagen måtte avslå såväl förevarande proposition
som de i ämnet väckta motionerna.»

2:o) vidkommande förslaget till lag innefattande bestämmelser angående
kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag:

dels av herr Hederstierna, som med instämmande av herrar Nilsson i
Skottlandshus, Högberg, af Ekenstam och Johansson i Brånalt anfört:

»I propositionen, som med undantag av bestämmelsen om tiden för
laga kraftträdandet blivit av utskottet tillstyrkt, hava bland de statstjänster,
vilka ej må innehavas av kvinna, icke upptagits sådana domartjänster, för
vilkas beklädande erfordras lagkunskap, samt sådana tjänster, med vilka
chefsbefattningar äro förenade. Detta har emellertid blivit föreslaget i den
av herr von Geijer framburna motionen. Utan att inlåta mig på frågan,
huruvida eu kvinna lämpar sig för domarvärv eller att vara chef, måste

12 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

jag till en början fästa det största avseende vid den uppfattning av kvinnan,
som ännu åtminstone är rådande bland den stora allmänheten, och
det emottagande, som hon till följd härav skulle röna, om hon tillätes fungera
som ordförande i underrätt. Särskilt tänker jag därvid på den svenska
jordbruksbefolkningen ävensom på vissa befolkningslager i städerna.
Genom att icke utesluta kvinnan från berörda ordförandeskap sätter man
domstolens auktoritet i den största fara, och denna auktoritet är för samhället
av vida större betydelse än kvinnornas önskan att erhålla tillåtelse
att bekläda berörda befattningar. Utesluter man henne därifrån, bör hon
med hänsyn till den uppfostrande betydelse, som ordförandeskap i domstol
har, jämväl utestängas från övriga domarbefattningar, i vilka lagkunskap
erfordras.

Yad som nu sagts angående svårigheten för en kvinna att såsom ordförande
i underrätt upprätthålla den erforderliga auktoriteten måste, enligt
min mening, jämväl gälla för kvinna såsom innehavare av sådana tjänster,
med vilka chefsbefattningar äro förenade.

På grund härav hemställer jag,

att riksdagen måtte besluta, att 2 § skall hava
följande lydelse:

2 §•

Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. Domartjänster, för vilkas beklädande erfordras lagkunskap, samt
sådana tjänster, med vilka chefsbefattningar äro förenade;

2. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom
krigsmakten, med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén
eller marinen;

3. diplomatiska och konsulära tjänster, socialattaché- och kanslistbefatt- •
ningar däri dock ej inbegripna;

4. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän
alkoholistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad
skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen
av män eller manliga minderåriga; dock må utan hinder härav
kvinna kunna, där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning
såsom lärare vid anstalt, som nu sagts;

5. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall handhavas
av kvinna;

6. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda
vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må utan
hinder härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning vid
poliskår;

7. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

8. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

9. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk? realskola eller seminarium för utbildande
av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.»

dels ock av herr C. G. Ekman, som anfört: -

»Inom utskottet har jag sökt åvägabringa enighet om det stadgande
rörande kvinnas behörighet att utöva domarämbetet, att undantag skulle
göras blott för sådana ''domartjänster, med vilka är förenad skyldighet
att föra ordet i underrätt’. Härigenom skulle de — för övrigt från alla
håll erkända — betänkligheter, som, särskilt med hänsyn till nu gällande
utbildningsbestämmelser för domaraspiranter, måste anses förbundna med
upplåtelse för sådan kvinnlig aspirant att bekläda uppdraget som ordförande
i underrätt, vara avlägsnade, medan däremot banan i övrigt öppnas
jämväl för kvinnor.

Ehuru detta alternativ icke saknade sympatier från olika håll inom
utskottet, visade det sig likväl icke möjligt att därför uppbringa ett utskottsflertal.
lag blev därför i min tur hänvisad att med utslagsröst avgöra
emellan de både återstående alternativen: å ena sidan bifall till propositionen
obeskuren och å andra sidan förslag om att kvinnorna skulle
uteslutas från domarbanan över huvud och därjämte även från chefsbefattningar
i allmänhet, detta i enlighet med den till betänkandet nu av kr
Hederstierna m. fl. fogade reservationen. I detta val anslöt jag mig till
propositionen och står därför jämte övriga anhängare inom utskottet till
denna bakom utskottets förslag.

Då jag emellertid alltjämt håller före, att ett beslut i överensstämmelse
med mitt ovan angivna yrkande skulle i nu förevarande avseende

Sammansatta stats- och första lagutsJcottets utlåtande Nr 7.

bäst tillgodose såväl kvinnornas som rättsskipningens intressen, bar jag
funnit mig böra reservationsvis hemställa, att riksdagen måtte bifalla utskottets
förslag med den avvikelse, att behörighetslagens 2 § erhåller följande
ändrade lydelse:

2 §.

Följande statstjänster må ej innehavas av kvinna:

1. domartjänster, med vilka år förenad skyldighet att fora ordet i
underrätt;

2. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom
krigsmakten, med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén
eller marinen;

3. diplomatiska och konsulära tjänster, socialattaché- och kanslibefattningar
däri dock ej inbegripna;

5. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad
skyldighet att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall handhavas
av kvinna;

7. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

8. tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra
bevakning;

9. tjänster, med vilka är förenad skyldighet g,tt meddela undervisning
i gymnastik vid högre allmänt läroverk, realskola eller seminarium för utbildande
av manliga folkskollärare.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av vad sålunda
stadgats, utfärdar Konungen.

Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Under förutsättning, att detta förslag bifalles, yrkar jag vidare, att
motiveringen i utskottets betänkande å sid. 7 andra stycket måtte erhålla
följande lydelse:

Ett av de mest — — — — — — — — — utförligt redogjort.
Utskottet bär vid prövning av denna fråga icke kunnat undgå att tinna,
att ur rättsskipningens synpunkt en något mera varsam övergång till obegränsad
behörighet än den av departementschefen förordade synes vara
tillrådlig. Särskilt gäller detta sådant domaruppdrag, som innesluter skyldighet
att tjänstgöra såsom ordförande i underrätt. I överensstämmelse
med denna uppfattning har utskottet därför såsom 1 punkt i 2 § bland
de befattningar, som icke må innehavas av kvinna upptagit tjänster, med
vilka är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt.»

3:o) vidkommande viss del av motiveringen:

av herr Jacob Larsson.