Sammansatta Stats- och Bantcoutskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1893:Subu5 subu)

Sammansatta Stats- och Bantcoutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Kiksd. kansli den 20 april 1893, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt fråga om antagande af ny instruktion
för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och
riksgäldsverken.

I sammanhang med den numera lösta fragan om tidigare afstötning
och revision af statsverkets räkenskaper uttalade 1882 ars statsrevisorer
den åsigt, att de för revisorerna utfärdade instruktioner i tydlighet lemnade
åtskilligt öfrigt att önska. Dessa vore, såsom bekant, utfärdade särskild!
för revisorerna af stats-, särskild! för revisorerna af riksgälds- och
särskildt för revisorerna af bankoverket; men hvarje särskild instruktion
innefattade icke alla de stadganden, som rörde den. revision, hvilken deri
afsåges. Så t. ex. funnes i instruktionen för revisorerna af statsverket
intet stadgande angående revisorernas sammanträdande, utan följdes i det
hänseendet hvad som förekomme i instruktionen för revisorerna af bankoverket;
i denna senare vore ock intaget det stadgande, som läge till grund
för revisorernas sammanträdande på afdelningar för ärendenas beredning,
likasom i frågor angående revisors begäran om ledighet samt inkallande
af suppleanter revisorerna rättade sig efter nämnda instruktion. I instruktionen
för revisorerna af riksgäldsverket funnes de stadganden, som
tillämpades angående revisorernas arfvoden samt ersättning af kostnaden
för skrifmaterialier m. in. I instruktionen för revisorerna af statsverket
qvarstode i § 4 bestämmelsen, att revisorerna för inhemtande af muntliga
eller skriftliga upplysningar af någon embetsman eller något embetsverk
Bih. till Rik sd. Fröt,. 1893. 4 Samt. 2 Afd. 5 Raft. (N:o 5.) 1

Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 5.

egde vända sig till justitiestatsministern, men som någon sådan icke mera
funnes, hade tvekan uppstått om hvart revisorerna i angifna fall rätteligen
borde vända sig. Såsom bekant, förekomme ofta, att revisorerna af statsverket
företogo längre eller kortare resor, utan att i instruktionen för dem
funnes intaget uttryckligt bemyndigande dertill; och den omständighet att
instruktionen för revisorerna af riksgäldsverket berättigade revisorerna till
ersättning för de kostnader, som kunde föranledas af de af revisorerna in
pleno beslutade resor, hade icke kunnat hindra olika uppfattning i detta
hänseende. Dylika oegentligheter syntes revisorerna utgöra tillräckligt
skäl för instruktionernas omarbetning, dervid, enligt revisorernas uppfattning,
desamma lämpligast borde till en sammanföras.

Sedan 1884 års revisorer åberopat hvad revisorerna år 1882, på sätt
ofvan meddelats, anfört om behöfligheten af en omarbetning af de för
revisorerna gällande instruktioner, uppdrog Kongl. Maj:t den 16 oktober
1884 åt en komité att utarbeta förslag till ny instruktion för Riksdagens
revisorer af stats-, riksgälds- och bankoverken; och den 22 november
samma ar aflemnade denna komité ett af motiv åtföljdt förslag till dylik
instruktion.

I proposition till 1885 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t derefter
Riksdagen att i enlighet med komiterades förslag besluta instruktion för
Riksdagens revisorer.

Efter det denna proposition öfverlemnats till förberedande behandling
af sammansatt stats- och bankoutskott, tillstyrkte sammansatta utskottet det
framlagda förslaget med några få förändringar; men på grund af kamrarnes
olika beslut i ämnet förföll förslaget vid nämnda riksdag.

Äfven vid sistlidna års lagtima riksdag var förslaget om förändrad
instruktion för revisorerna, på grund af inom Andra Kammaren väckta
motioner, föremål för Riksdagens pröfning; men jemväl vid detta riksmöte
stannade kamrarne i olika beslut i frågan, hvilken alltså fortfarande väntar
sin lösning.

Med åberopande af dessa förhållanden, och då svårigheten att utföra
revisionsarbetet i enlighet ined föreskrifterna i gällande instruktioner för
revisionen af stats-, banko- och riksgäldsverken vore så stor, att med skäl
torde kunna sägas, att behofvet af nya bestämmelser i dessa hänseenden
vore oafvisligt, hafva Riksdagens år 1892 församlade revisorer ansett sig
pligtige att å nyo bringa detta ämne under Riksdagens pröfning, dervid
revisorerna tillika velat uttala den mening, att vid instruktionernas omarbetning
desamma lämpligast borde, på sätt vid statsrevisionen år 1882
framhållits, sammanföras till en.

Ofvan anförda del af revisorernas berättelse har af statsutskottet blifvit

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

öfverlemnad till sammansatta stats- och bankoutskottet för den åtgärd,
hvartill utskottet kunde finna revisorernas berörda uttalande föranleda.

Till sammansatta utskottet har härjemte, likaledes af statsutskottet,
öfverlemnats en af herr //. Tamm inom Första Kammaren väckt, till sistnämnda
utskott remitterad motion (n:o 14), i hvilken hemstälts, att Riksdagen
ville antaga det af sammansatta stats- och bankoutskottet vid 1892
års° lagtima riksdag i dess utlåtande n:o 3 framlagda förslag till instruktion
för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken.

Omförmälda förslag var af följande lydelse:

Instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken.

Gemensamma bestämmelser.

§ 1.

Riksdagens revisorer skola för den dem enligt 72 § riksdagsordningen
åliggande granskning af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontor
tillstånd, styrelse och förvaltning sammanträda i Riksdagens hus i Stockholm
hvarje år den 1 oktober, eller, om helgdag da inträflar, dagen deiefter.

§ 2.

Vid revisorernas första sammanträde, hvartill kallelse bör af fullmägtige
i riksgäldskontor utfärdas genom kungörelse i tidningar, föres
ordet, intill dess ordförande valts, af den af revisorerna, som bevistat de
flesta statsrevisioner, och, om tva eller flere revisorer deltagit i lika manga
revisioner, af den bland dem, som är till lefnadsåren äldst.

Sedan revisorerna styrkt sin behörighet, och ordförande blifvit vald
och intagit sin plats, anställes val af vice ordförande. _

Båda valen skola ske med slutna sedlar. Vid lika röstetal skilje

lotten.

§ 3.

Om under revisorernas öfverläggningar skiljaktiga meningar uppstå
och omröstning begäres, skola revisorerna till protokollet afgilva sina röstei

4 Sammansatta Stats- och Bankoulskottets Utlåtande N:o 5.

med afgörande röst för ordföranden, då rösterna äro lika; hvarje revisor
dock obetaget att mot beslutet anmäla reservation.

§ 4.

Till befordran af revisionsförrättningens skyndsamma gång kunna
revisorerna, sammanträda på afdelningar för ärendenas beredning; dock
skall hvarje af sådan afdelning väckt förslag till afgörande föredragas i

i cj cd ro

plenum.

För öfrigt ega revisorerna att i särskild arbetsordning närmare bestämma
sättet för och fördelningen af arbetet vid årets revisionsförrättning.

§ 5.

Revisorerna ma åt sig utse sekreterare, en för stats-, en för bankooch
en för riksgäldsverket, äfvensom kameral- och kanslibiträden till det
antal, som tinnes erforderligt, samt nödig vaktbetjening.

De af revisorerna antagne tjensteman och betjente åtnjuta arfvoden,
hvilkas belopp bestämmas af revisorerna samt utbetalas af riksgäldskontoret.

§ 6.

öfver ° revisionsförrättningen skola revisorerna afgifva berättelser, särskildt
angående statsverket, särskilt angående riksbanken och särskildt
angående riksgäldskontoret.

Om tryckning, offentliggörande och öfverlemnande till näst sammanträdande
Riksdag och revisorer af dessa berättelser jemte dertill hörande
förklaringar stadgas i riksbankens och riksgäldskontorets reglementen.

§ 7.

Revisorerna skola vid sin förrättning noggrant iakttaga hvad regeringsformen,
riksdagsordningen och denna instruktion samt de för fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontoret gällande ansvarighetslagar och öfriga
stadganden innehålla; och skola revisorerna hålla tyst och förtegadt hvad
enligt Riksdagens beslut eller ingångna aftal eller för öfrigt enligt sakens

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 5

natur bör vara tyst rörande enskildes affärsförhållanden till kronan, riksbanken
eller riksgäldskontor!

§ 8.

Revisorerna ega att, om de finna sådant för behörigt fullgörande af
den dem åliggande granskningsskyldighet erfordras, samfäldt eller genom
någon sin afdelning eller genom särskild! utsedde delegerade företaga
besök hos eller resa till allmänt verk eller inrättning inom eller utom
hufvudstaden.

Beslut om sådant besök skall endast i plenum kunna af revisorerna
fattas.

§ 9.

Uppkommer, sedan lagtima Riksdag är afslutad och innan revisorerna
sammanträda hinder för revisor att deltaga i revisionen, bör han derom
göra anmälan hos Riksdagens fullmägtige i riksgäldskontor!; och skola
fullmägtige ofördröjligen inkalla den närmast i ordningen varande suppleanten.

På enahanda sätt förfares, då för inkallad suppleant hinder uppkommer.

Behöfver revisor under pågående revision ledighet, eger han derom
göra framställning hos revisorerna. Ledighet må dock ej beviljas för längre
tid än en vecka; är längre ledighet behöflig eller uteblifver revisor utöfver
en veckas tid, skall suppleant inkallas för den återstående tiden af revisionsförrättningen.

§ io.

Hvarje revisor eger att under revisionsförrättningen åtnjuta traktamente
med 10 kronor om dagen äfvensom resekostnadsersättning i likhet
med Andra Kammarens medlemmar; och skola dessa traktamenten och
resekostnadsersättningar utbetalas af riksgäldskontor!

Resekostnadsersättning tillkommer icke revisor, som i egenskap af
riksdagsman eller i följd af annat allmänt uppdrag under den tid, revisionen
pågår, vistas å revisionsorten samt för ° sådant uppdrag åtnjuter
dylik ersättning. Om revision eger rum under pågående riksdag, ma icke
heller den ledamot af revisionen, som tillika utöfvar riksdagsmannakallet
och derför åtnjuter arfvode, vara berättigad att i egenskap af revisor uppbära
traktamente.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

§ 11-

Utom de af revisorerna fastställa arfvoden till sekreterarne samt kameral-,
kansli- och vaktbetjeningen må revisorerna på riksgäldskontor!
anvisa ersättning för inköp af papper, skrifmaterialier och andra dylika
utgifter, för annonser om revisorernas sammanträden samt för de kostnader,
som kunna föranledas af verkstälda resor.

Särskilda bestämmelser.

1. Angående revision af statsverket.

§ 12.

Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas:

a) de för år afslutade, af föregående revisorer icke granskade räkenskaper
jemte tillhörande sammandrag öfver alla medel, som tillkommit
genom allmänna bidrag eller till statens verk och inrättningar annorledes
influtit;

b) de af statskontoret samt af alla öfriga vederbörande verk och
myndigheter i föreskrifven ordning afgifna årsberättelser öfver tillståndet
och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar af statsverket;
samt

c) alla de kongl. bref, protokoll och handlingar, på hvilka nämnda
räkenskaper och berättelser grunda sig.

§ 13.

Skulle, en eller flere af de till statsrevisionen hörande räkenskaper
och handlingar befinnas ofullständiga eller icke hafva undergått revision
i kammarrätten, böra revisorerna det oaktadt underkasta äfven dessa
räkenskaper och handlingar den granskning, som omständigheterna medgifva.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

§ 14-

Vid revisionen af statsverket skola revisorerna efterse och granska,
huruvida utgifterna öfverensstämma med stat och författningar samt huruvida
de af Kongl. Maj:t meddelade beslut, på hvilka gjorda utbetalningar
grunda sig, äro försedda med vederbörlig kontrasignation..

Vidare skola revisorerna tillse, om inkomsterna pa rätta tider och
till rigtiga belopp influtit i statens kassor; huru vederbörande, åt hvilka
kontrollen öfver kronouppbörden anförtrotts, fullgjort sina skyldigheter;
hvilka åtgärder blifvit vidtagna med afseende på möjligen inträffade propriebalanser;
och i öfrigt allt, som till ett tillförlitligt omdöme om statsverkets
tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt; och böra revisorerna, utan
att, så vidt omständigheterna medgifva, förbigå detaljerna, hufvudsakligen
granska dispositionerna, förvaltningen och resultaten på det hela.

§ 15.

Finna revisorerna sig för sina göromål behöfva af någon Konungens
embetsman eller af något statens verk eller inrättning inhemta muntlig
eller skriftlig upplysning, begäre genom sin ordförande hos statsministern
eller, om denne är tjenstledig, hos statsrådets äldste i tjenst varande ledamot
Konungens befallning till vederbörande att meddela den äskade upplysningen.

§ 16.

Den berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här ofvan, skola upprätta
öfver revisionen af statsverket, skall åtföljas af tabeller till jemförelse
mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under revisionsåret
samt mellan de i stat uppförda anslagen och de verkliga utgifterna
för samma tid, utvisande öfverskott eller brist på hvarje titel och på
det hela.

I denna berättelse skall äfven anmälas:

a) om revisorerna finna något af Riksdagen faststäldt anslag vara
öfverskridet eller draget till annat ändamål an det af Riksdagen föreskrifna; b)

hvad i öfrigt är att erinra vid statsförvaltningen; och

8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

c) om, sedan revisorerna begärt Konungens befallning till embetsman
eller styrelse att ga revisorerna till hända med begärd upplysning, sådan
befallning icke blifvit meddelad, eller om revisorerna anse någon sin rättighet
såsom Riksdagens ombud på annat sätt vara för nära trädd.

§ 17-

Berättelsen öfver revisionen af statsverket skall upprättas i två exemplar,
af hvilket det ena skall öfverlemnas till Konungen och det andra
till fullmägtige i riksgäldskontoret.

2. Angående revision af riksbanken.

§ 18.

Revisorerna ega att vid sitt första sammanträde mottaga följande berättelser,
nemligen:

a) af bankofullmägtige dels om bankens tillstånd, rörelse och förvaltning
i dess helhet och dels angående Tumba pappersbruk; samt

b) af styrelsen öfver afdelningskontoren om dessa kontors rörelse och
förvaltning.

öfriga för revisionen erforderliga handlingar tillhandahållas revisorerna
i riksbanken.

§ 19.

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksbankens tillstånd i alla dess delar samt huru densamma
blifvit styrd och förvaltad efter den tid, som senast församlade
revisorers och bankoutskotts granskning omfattat;

b) att härvid noga tillse, huruvida fullmägtige och styrelseledamöter
vid afdelningskontoren samt bankens embets- och tjensteman stält sig de
för detta verk gällande lagar, ordningar, stadgar och reglementen till efterrättelse
samt behörigen iakttagit och vårdat hvad dem för öfrigt ålegat
eller varit anförtrodt;

c) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva
rättelse, härå fästa fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte anmäla för -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

hållandet hos Riksdagen samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af
behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, böra vidtagas;

d) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af fullmägtige och styrelseledamöter vid afdelnmgskontoren,
att revisorerna anse åtal med anledning deraf böra ofördröjligen
anställas;

e) att öfver sådana frågor, om hvilka fullmägtige kunna vilja rådgöra
med revisorerna, meddela fullmägtige sina åsigter och yttranden; samt

f) att, om anledning dertill skulle förefinnas, göra erinringar mot
fullmägtiges åtgärder och beslut i frågor om tjensters tillsättande samt
löners och pensioners beviljande.

§ 20.

Revisorerna vare det förbjudet att ingå i något slags disposition af
bankens medel.

§ 21.

Den berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här ofvan, skola upprätta
öfver revisionen af bankoverket, skall innehålla upplysning om bankens
ställning samt uppgift dels om något varit att erinra mot dess förvaltning
och dels om revisorerna för sin del anse ansvarsfrihet böra beviljas fullmägtige
i riksbanken.

§ 22.

Den i näst föregående paragraf omförmälda berättelsen skall af revisorerna
öfverlemnas till fullmägtige i riksbanken.

3. Angående revision af riksgäldskontoret.

§ 23.

Revisorerna ega att vid sitt första sammanträde af fullmägtige i riksgäldskontoret
mottaga fullmägtiges berättelse om detta verks tillstånd och
förvaltning i dess helhet.

Bill. till Riksd. Pr Öl. 1893. 4 Sami. 2 Afd. 5 Häft.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Ofri ga för revisionen erforderliga handlingar och räkenskaper skola
på reqvisition tillhandahållas revisorerna, värdehandlingar dock endast i
riksgäldskontoret.

§ 24.

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksgäldskontorets tillstånd i alla dess delar samt huru
detsamma blifvit styrdt och förvaltadt efter den tid, som senast församlade
revisorers och statsutskotts granskning omfattat;

b) att härvid undersöka, om detta verk kommit i behörigt åtnjutande
af de åt detsamma anvisade inkomster och tillgångar samt om verkstälda
utbetalningar varit öfverensstämmande med gällande beslut och
föreskrifter;

c) att härvid noga tillse, huruvida fullmägtige samt riksgäldskontorets
embets- och tjensteman stält sig de för detta verk gällande stadgar och
reglementen till efterrättelse samt behörigen iakttagit och vårdat hvad dem
lör öfrigt ålegat eller varit anförtrodt;

d) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva
rättelse, härå fästa fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte anmäla förhållandet
hos Riksdagen samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af
behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, anses böra vidtagas;

e) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af fullmägtige, att revisorerna anse åtal med anledning deraf
böra ofördröjligen anställas;

/) a,tt öfver sådana frågor, om hvilka fullmägtige kunna vilja rådgöra
med revisorerna, meddela fullmägtige sina åsigter och yttranden; samt

g) att, om anledning dertill skulle förefinnas, göra erinringar emot
fullmägtiges åtgärder och . beslut i fråga om tjensters tillsättande samt
löners och pensioners beviljande.

§ 25.

Med undantag af de i ofvanstående §§ 5 och 11 omförmälda arfvode^
och ersättningar må revisorerna icke ingå i något slags disposition
af riksgäldskontorets medel.

§ 26.

Den berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här ofvan, skola upprätta
öfver revisionen af riksgäldskontoret, skall innehålla upplysning om riks -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

gäldskontorets ställning samt tillkännagifvande, dels om något varit att
erinra mot dess förvaltning och dels om revisorerna för sin del anse
ansvarsfrihet böra beviljas fullinägtige i riksgäldskontoret.

§ 27.

Den i näst föregående paragraf omförmälda berättelsen skall af revisorerna
öfverlemnas till fullmägtige i riksgäldskontoret.

Vidkommande den sålunda föreslagna instruktionen anser sig sammansatta
utskottet till en början böra erinra om åtskilligt af hvad 1884 års
komité anfört. Komitén yttrade, bland annat, följande:

>Då komiterade, på sätt deras förslag utvisar, nu ifrågasatt afvikelse
från den hittills i allmänhet och för närvarande tillämpade grundsatsen,
att särskilda instruktioner skulle gälla för revisionen af stats-, af bankooch
af riksgäldsverket, så få komiterade här närmai’e redogöra för de skäl,
på hvilka komiterade stödt sin uppfattning om lämpligheten att upprätta
en enda instruktion, i hvilken skulle sammanföras alla gemensamma
bestämmelser i en afdelning samt i en annan i behöriga underafdelningar
införas de för hvarje särskild gren af revisionen erforderliga
stadgandena.

I första rummet har härvid för komiterade varit bestämmande, dels
att 72 § riksdagsordningen omförmäler endast en enda instruktion och
dels den omständigheten, att revisorerna för granskning af stats-, bankooch
riksgäldsverken städse skola vara samma personer. Till följd häraf
kunna åtskilliga grupper af stadganden lämpligen sammanföras till ett
helt, såsom t. ex. i fråga om tid och ort för revisorernas sammanträdande,
omröstningar, arbetssätt, i den mån bestämmelser derom i
instruktionen kunna befinnas vara erforderliga, o. s. v. Vidare hafva
komiterade trott sig finna, att de för hvart och ett af revisionens tre områden
nödiga särskilda bestämmelserna icke äro flere eller mera olikartade,
än att de utan svårighet kunna upptagas i särskilda afdelningar
af det hela.

Den föreslagna anordningen innefattar ock i sjelfva verket endast till
formen en förändring. Ehuru nemligen revisorerna för det närvarande
för hvarje särskild gren af sin granskning hafva att följa olika instruktioner,
återfinnes likväl en del bestämmelser, som afse deras verksamhet

12 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

i dess helhet och derför bort upprepas i hvar och en af instruktionerna,
endast i en af. dessa. Så t. ex. förekommer endast i instruktionen för
revisorerna af riksbanken stadgande om rättighet för revisorerna att dela
sig pa afdelningar och om sättet för omröstningar, när under revisorernas
öfverläggningar skiljaktiga meningar bland dem uppstå, samt, i instruktionen
. för revisorerna af riksgäldskontor^ bestämmelse om rätt för dem
att åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente. Detta och andra dylika
förhallanden synas antyda, att de nu gällande särskilda instruktionerna icke
i sträng mening böra betraktas såsom ett afslutadt helt hvar för sig, om
de också i formen synas så framträda.

Mot en enda gemensam instruktions utfärdande skulle nu kunna invändas,
att Riksdagens befogenhet att låta granska statsverket hvilar på
annan grund än dess revisionsrätt öfver egna verk, riksbanken och riksgäldskontoreb
och att ur denna skiljaktighet kunde framgå lämpligheten
af att bibehålla särskilda instruktioner; men komiterade hafva trott sig
icke böra tillmäta en sådan invändning afgörande betydelse; och detta så
mycketmindre, som riksdagsordningen gifver stöd för en motsatt uppfattning.»

Såsom förut blifvit omförmäldt, föreslog Kongl. Maj:t 1885 års Riksdag
att i enlighet med komiterades förslag besluta instruktion för Riksdagens
revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken, och efter det nämnda
proposition öfverlemnats . till förberedande handläggning af sammansatt
stats- och bankoutskott, tillstyrkte sammansatta utskottet i utlåtande n:o 5
antagande af det framlagda förslaget med några få, obetydliga ändringar.
\ id utlåtandets föredragning i kamrarne biföllo dessa sammanstämmande
utskottets hemställan i fråga om förslaget, utom med afseende å §§

2, 3, 8, 15 och 17 i instruktionen, sådan densamma förelåg i berörda
hemställan.

Med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut framstälde utskottet
i memorial (n:o 7) ett sammanjemkningsförslag, som icke upptog den i
utskottets första förslag förekommande, men af Andra Kammaren afslagna
§ 17. Sammanjemkningsförslaget godkändes af Andra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren vidblef sitt en gång fattade beslut med afseende
a § 15 och den uteslutna § 17.

Det förslag till ny instruktion, om hvars antagande motionären nu
hemstält, är lika med nämnda sammanjemkningsförslag, med undantag
deraf att § 1 undergått en ändring af formel natur samt att i motionärens
förslag Första Kammarens beslut rörande § 15 blifvit iakttaget. Till följd
häraf, och. da af hvad som förekom vid sammanjemkningsförslagets behandling
i Första Kammaren torde kunna dragas den slutsats, att kam -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. lo

maren vidhöll sitt i afseende å § 17 redan fattade beslut hufvudsakligen
på den grund, att frågan om ny instruktion för Riksdagens revisorer fallit
genom kamrarnes olika beslut rörande § 15, synas nagra betänkligheter
mot motionärens förslag icke böra kunna göra sig gällande hos Första
Kammaren.

Utskottet öfvergår härefter till de olika paragraferna i förslaget.

§ 1.

Om ifrågavarande paragraf vill utskottet anmärka, att dennas innehall
i allt väsentligt återfinnes i ett år 1887 af Riksdagen antaget och den 13
juli samma år af Kongl. Maj:t kungjordt, tilläggsstadgande till instruktionerna
för Riksdagens revisorer af statsverket, riksbanken och riksgälds kontoret

af följande lydelse: _

»Riksdagens revisorer skola för den dem enligt 12 § riksdagsordningen
åliggande granskning af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning sammanträda hvarje år den 1 oktober,
eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter.» o

Utskottet har funnit § 1 uti instruktionen böra ega, sa vidt möjligt,
lika lydelse med berörda tilläggsstadgande, hvilket, om det sålunda inflyter
i den nya instruktionen, lärer höra upphäfvas.

Enligt § 1 af nu gällande instruktion för revisorerna af riksbanken
skall revisorernas första sammanträde ega ram icke, såsom föreliggande
förslag innehåller, i Riksdagens hus, utan i riksbanken..

Detta stadgande, om revisorernas sammanträdande i riksbanken, härrör
från den tid, då Riksdagen sjelf, på sina olika afdelningar, sammanträdde
i olika byggnader. Då nu Riksdagen eger ett hus, i hvilket bada dess
kamrar sammanträda och der hela riksdagsarbetet, så när som pa bankoutskottets,
försiggår, torde ej något skäl förefinnas att stadga, att revisorernas
första sammanträde skall hållas i en annan lokal än den, der samtliga
deras öfriga plenisammanträden ega rum.

§ 2.

I denna paragraf hafva, jemte det att bestämmelser meddelats dels om
kallelse till det första sammanträdet och dels om revisorernas skyldighet
att vid detsamma styrka sin behörighet, föreslagits åtskilliga stadganden,

14 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

hvilka äro utan motsvarighet i någon af de nu gällande instruktionerna
samt afse sättet för revisionsförrättningens öppnande och val af ordförande.

I förstnämnda afseende har i instruktionen föreslagits ett stadgande,
som fastställer det af revisorerna, åtminstone under de senare åren, använda
förfaringssättet, hvilket innebär en tillämpning af samma grundsats, som
enligt 33 § riksdagsordningen gäller i fråga om ordförandeskapet i Riksdagens
kamrar, intill dess att talmän utsetts; och torde detta förslag icke
behöfva närmare motiveras.

§§ 3 och 4.

Härom yttrade 1884 års komiterade:

»Dessa paragrafers innehåll är till största delen hemtadt från § 6 af
den nu gällande instruktionen för Riksdagens revisorer af riksbanken.

Ett nytt stadgande har dock i slutet af § 4 blifvit föreslaget, i det
att. komiterade ansett bestämmelse icke böra saknas i instruktionen om
revisorernas rätt att, pa sätt under en lång följd af revisioner skett, i särskild
arbetsordning gifva föreskrifter om sättet för och fördelningen af
arbetet vid årets revisionsförrättning. I denna arbetsordning hafva revisorerna
plägat meddela sådana bestämmelser som om indelning på afdelningar,
om sättet för utfärdande af kallelser till plena; å hvilka ställen
sadana kallelser skola anslås och i hvilka tidningar de skola införas; om
omfattningen af det protokoll, som vid plena bör föras; om sättet för
reservationers afgifvande; under hvilka förhållanden ärenden få afgöras,
utan att afdelning om dem yttrat sig; om bordläggning af förekommande
ärenden och i hvilka fall bordläggning icke behöfver ske; huru frågor om
inventeringar och besök skola afgöras; huru och i hvilka fall utbyte af
ärenden må ega rum mellan afdelningarna m. m.

I en del af dessa och möjligen i åtskilliga här icke nämnda afseenden
torde det vara behörigt, att revisorerna ega frihet att meddela sådana
bestämmelser, som de i hvarje fall finna lämpliga, och hafva komiterade derför
endast i allmänna ordalag uppstält sitt förslag till stadgande i denna del.»

§ 5.

Komiterade yttra:

»I § 3 af gällande instruktion för Riksdagens revisorer af statsverket
stadgas, att revisorerna »skola» åt sig utse en sekreterare jemte erforderligt
kameral- och kanslibiträde samt vaktbetjening, och, hvad de öfriga

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

instruktionerna beträffar, hafva dessa, som bekant, sa tillämpats, att för
revisionen af banko- och riksgäldsverken anstalts särskilde sekreterare jemte
öfriga biträden och vaktbetjening. I komiterades förslag har härutinnan
vidtagits den ändring, att komiterade, jemte det de tagit hänsyn till det
sålunda begagnade förfaringssätt, i stället för de i instruktionen för revisorerna
af statsverket förekommande orden »skola åt sig utse» insatt orden
»må åt sig utse», med hvilken ändring komiterade afsett att åt revisorerna
sjelfve öfverlemna att afgöra, huruvida derför hvarje års revision behöfva
särskild sekreterare för hvarje gren af revisionen.

Vidare hafva komiterade ur förslaget uteslutit det i nyssnämnda
instruktion äfven förekommande stadgandet, att tjenstemännen vid revi
sionen af statsverket böra utses »helst ibland de embets- och tjensteman,
som varit eller äro i statskontoret anstälde». Detta stadgande har synts
komiterade olämpligt dels såsom innebärande en inskränkning i revisorernas
befogenhet att fritt välja sina tjensteman och dels såsom under nuvarande
förhållanden mindre praktiskt, sedan statskontorets personal blifvit minskad,
i följd hvaraf de behöfliga biträdena icke alltid torde kunna derifrån erhållas.»

§ 6.

Rörande denna paragraf hafva komiterade anfört:

»Förra delen af denna paragraf lärer ej erfordra särskild motivering.

Den senare delen af paragrafen innefattar den ändring i nu gällande
stadganden, att komiterade i sitt förslag endast omförmält, såsom annorstädes
gifna, föreskrifterna om revisionsberättelsernas tryckning, offentliggörande
samt öfverlemnande åt näst sammanträdande Riksdag och revisorer.
Bestämmelserna härutinnan afse nemligen endast åtgärder, som skola vidtagas
af Riksdagens fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret, och
tillhöra således rätteligen reglementena för riksbanken och riksgäldskontoret,
men icke instruktionen för revisorerna.

I sammanhang härmed få emellertid komiterade fästa uppmärksamheten
derå, att, ehuru bankofullmägtige jemlikt § 8 i instruktionen för
revisorerna af riksbanken skola ombesörja tryckning m. m. af revisionsberättelsen
om riksbanken, stadgande derom icke finnes infördt i bankoreglementet.

En bestämmelse härom synes derför böra inflyta i nämnda reglemente.»

För den händelse att § 6 antages med nu föreslagen lydelse, lärer det
vara nödvändigt, att § 73 i gällande reglemente för riksgäldskontoret,
innehållande stadgande om tryckning m. in. af revisionsberättelserna om
statsverket och riksgäldskontoret, i någon man ändras.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

§ 7.

»Af denna paragraf» — yttra komiterade — »torde allenast den del,
som afser revisorernas pligt att hålla tyst och förtegadt hvad som rörer
vissa ärenden, här behöfva behandlas.

Af de nu gällande instruktionerna innehåller instruktionen för revisorerna
af riksbanken (se § 4) stadgande om skyldighet för revisorerna
att hålla doldt och förtegadt, hvad som rörer enskilda personers förhållanden
till banken eller för öfrigt i afseende på detta verks förvaltning enligt
Riksdagens beslut tyst vara bör. Orden »enligt Riksdagens beslut» syfta
pa det stadgande i bankoreglementet (se § 44), som bestämmer, hvilka
ärenden böra hallas hemliga. Sedan i denna paragraf uppräknats de s. k.
hemliga ärendena, föreskrifves, att det, som i sagda ämnen med hvad dertill
hörer upptages i särskildt protokoll, ej får yppas förr än bankoutskottet,
Riksdagens revisorer eller fullmägtige anse sådant kunna ske
utan skada för riksbanken. Reglementet öfverlemnar således hufvudsakligen
åt revisorernas eget omdöme att afgöra, om och i hvilken omfattning
det, som rörer ifrågavarande ärenden, må kunna af revisorerna yppas.

Beträffande statsverket och riksgäldskontoret saknas för det närvarande
motsvarande stadganden. Komiterade hafva visserligen funnit sådana böra
meddelas, men i öfverensstämmelse med hvad här ofvan anförts beträffande
riksbanken hafva komiterade härvid ansett det i allmänhet böra bero på
revisorerna sjelfve att bedöma, hvilka förhållanden i hvarje fall påkalla
tystnads iakttagande, och komiterade hafva med hänsyn härtill i förslaget
infört orden »eller för öfrigt enligt sakens natur», hufvudsakligen för att
i instruktionen gifva ett uttryck åt det såsom ett faktum antagna förhållandet,
att revisorerna halla allt det tyst och förtegadt, som är af natur
och beskaffenhet att erfordra tystnad eller försigtighet.

Endast i de fall, da Riksdagens beslut eller ett af vederbörande å statens
vägnar, ingånget aftal deltill föranleder, hafva komiterade funnit en
ovilkorlig pligt till tystnad kunna revisorerna åläggas.»

§ 8.

I fråga om denna paragraf, hvars sista stycke enligt komiténs förslag
hade följande lydelse:

»Beslut om sådant besök utom hufvudstaden skall endast i plenum

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

kunna af revisorerna fattas. I fråga om besök inom hufvudstaden ega
revisorerna att i sin arbetsordning meddela bestämmelser»

anförde komiterade:

»Vid 1862—1863 årens riksdag anmälde fullmägtige i riksgäldskontoret
bos statsutskottet, att, i likhet med hvad under en och annan föregående
statsrevision skett, Rikets Ständers under åren 1861 och 1862 församlade
revisorer gjort framställningar om ersättandet af kostnaderna för
några under revisionerna af statsverket, enligt revisorernas beslut, gjorda
besök och verkstälda resor; och som de öfver dessa kostnader afgifna räkningarna
varit vederbörligen attesterade samt vid deras granskning i riksgäldskontorets
revisionskontor anmärkning icke förekommit, hade fullmägtige
ansett sig böra medgifva, att desamma blefve af riksgäldskontorets
medel godtgjorda, helst tillförene beviljade ersättningar för enahanda kostnader
icke föranledt någon erinran från Rikets Ständers eller deras revisorers
sida. Men då hvarken riksgäldskontorets reglemente eller de för
revisorerna utfärdade instruktioner innehölle något stadgande angående
sådana kostnaders ersättande af riksgäldskontoret och då, enligt då gällande
instruktion (1841 års), riksgäldskontoret endast fått sig ålagdt att
godtgöra kostnaderna för revisorernas resor från deras hemvist till hufvudstaden,
trodde sig fullmägtige böra fästa utskottets uppmärksamhet på saknaden
af föreskrift i fråga om ersättningsskyldighet för de resor, hvilka
revisorerna under pågående revisionsförrättning kunde finna nödigt företaga;
och hemstälde fullmägtige, att, i fall kostnaderna för dylika resor
äfven derefter borde af riksgäldskontoret godtgöras, erforderligt stadgande
derom måtte varda af Rikets Ständer meddeladt.

Med anledning häraf föreslog statsutskottet införande i instruktionen
för granskning af riksgäldsverket af ett stadgande i den syftning, fullmägtige
i riksgäldskontoret antydt, och sedan Ständerna bifallit utskottets förslag,
som jemväl i ett annat afseende innefattade en utveckling af dittills
gällande stadganden i fråga om revisorernas rätt att å riksgäldskontoret
anvisa medel till betalning af vissa nödvändiga utgifter, erböll § 7 i instruktionen
för Rikets Ständers revisorer af riksgäldskontoret den lydelse,
som den ännu har.

Förhandlingarna vid tillkomsten af ifrågavarande stadgande synas gifva
vid handen, att utskottet och Ständerna tagit för gifven sak, att revisorerna
egde rätt att i och för revideringsuppdraget företaga resor på statens bekostnad.
Icke desto mindre har, enligt hvad innevarande års revisorer
erinra i sin berättelse om granskning af statsverket och såsom äfven af
äldre revisionshandlingar framgår, revisorernas befogenhet härutinnan understundom
ifrågasatts, och af sådan anledning hafva komiterade funnit sig

Bih. till lliksd. Prot. 18.9.1. 4 Samt. 2 Afd. 5 Iluft. 3

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

höra föreslå ett stadgande, soin uttryckligen och otvetydigt tillerkänner
revisorerna rätt att, för så vidt ett behörigt fullgörande af den dem åliggande
granskningsskyldigheten sådant påkallar, företaga resor till verk och
inrättningar, som äro underkastade revisorernas granskning och befinnas
utom hufvudstaden. Sådana resor kunna emellertid föranleda väsentliga
afbrott i revisorernas öfriga arbeten, hvadan det är angeläget, att frågor
derom erhålla en sorgfällig och allsidig pröfning. Af sådan anledning
hafva komiterade trott ovilkorlig föreskrift höra meddelas, att beslut om
resas verkställande endast må kunna fattas i plenum, hvarvid resans omfattning,
huru många och hvilka revisorer i densamma böra deltaga och
andra på revisionsarbetets gång inverkande omständigheter lära tagas i
öfvervägande.

Frågor om besök i verk och inrättningar inom hufvudstaden förekomma
naturligtvis under ärendenas beredning oftare, och komiterade
hafva derför beträffande dem föreslagit, att revisorerna må ega att i sin
arbetsordning härom meddela bestämmelser. Det ligger i sakens natur,
att revisorerna härutinnan böra erhålla frihet att utan hinder af mer eller
mindre betungande former ordna saken på sådant sätt, som bäst befordrar
revisionens jemna och oafbrut-na gång, revisorerna naturligtvis obetaget att
för särskilda fall i plenum besluta äfven rörande sådana besök.»

Det sammansatta utskottet vid 1885 års riksdag yttrade sig med afseende
å förevarande paragraf sålunda:

»I § 8 har utskottet ansett, att hela det senare stycket kan uteslutas.
I instruktionen behöfver och bör nemligen icke annat än undantagsvis
och då sådant oundgängligen erfordras meddelas andra bestämmelser än
sadana, som afse att fastställa omfånget och arten af revisorernas verksamhet,
den befogenhet de ega o. s. v., men öfverflödigt torde vara att i
densamma bestämma, om och hvilka ärenden skola i plenum afgöras, enär
dylika stadganden möjligen skulle kunna föranleda den uppfattning, att
revisorerna egde att annorledes än i plenum besluta i ämnen, som tillhöra
deras granskningsuppdrag, hvilket naturligtvis ej är meningen. Borttagandet
af ifrågavarande bestämmelse i förslaget kommer icke heller att leda dertill,
att revisorerna förhindras att t. ex. åt någon sin afdelning på förhand uppdraga
att verkställa nödiga ansedda åtgärder, såsom besök hos något verk
eller inrättning i hufvudstaden, hvilka kunna anses tillhöra den förberedande
behandling åt ärenden, som det tillkommer afdelning att verkställa.»

Första Kammaren vid 1885 års riksdag beslöt emellertid, i stället för
det sålunda af utskottet uteslutna andra stycket, det tillägg till denna
paragraf, hvilket återfinnes i förslaget, och har samma tillägg sedermera
blifvit af båda kamrarne godkändt.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

§§ 9-14.

Angående dessa paragrafer hafva 1884 års komiterade anfört:

*§ 9. Af de i denna paragraf föreslagna stadgandena äro endast ^de,
som förekomma i sista stycket, nya, hvadan komiterade här endast i fråga
om dessa anse särskildt yttrande erforderligt.

Nu gällande stadganden om beviljande af ledighet under pågående
revisionsförrättning kunna svårligen anses tillfredsställande, hvilket framgår,
bland annat, deraf, att desamma tid efter annan blifvit på väsentligt
olika och stridigt sätt tillämpade. Det lemnas nemligen (se § 7 mom. 2
i instruktionen för revisorerna af riksbanken) revisorerna öppet att bevilja
ledighet under större eller mindre del af tiden för revisionsförrättningen,
men bestämmelsen om suppleants inkallande i tjenstledig revisors ställe
är icke ovilkorlig, utan frågan derom öfverlemnad åt de tjenstgörande revisorernas
godtfinnande.

Då, äfven under förutsättning att samtlige revisorerna oafbrutet deltoge
i arbetet, tiden för revisionens samvaro måste, med hänsyn till granskningsarbetets
vidd, anses vara temligen kort, skulle, i händelse en eller
flere revisorer på en gång vore i behof af och erhölle ledighet utan att
ersättas af suppleanter, arbetet för de återstående revisorerna, till . skada
för revisionens noggrannhet och säkra gång, väsentligen ökas. Komiterade
anse af nämnda anledning bestämda stadganden vara ovilkorligen nödvändiga
såväl i fråga om den längsta tid, under hvilken en revisor må kunna
frikallas från utöfningen af sitt uppdrag, som ock om den åtgärd, som
bör vidtagas, i fall revisor, vare sig ledighet beviljats eller ej, uteblifver
antingen utöfver den tid, för hvilken ledighet beviljats, eller ° ock under
viss tid utan anmälan och begäran om ledighet afhåller sig från revisionsarbetet.
I detta afseende hafva komiterade ansett, att, då revisionsförrättningen
ej får utsträckas utöfver två månader, en vecka vore det längsta
tidsrum, hvarunder revisor skulle kunna erhålla ledighet utan att suppleant
inkallades, samt att sådant inkallande ovilkorligen borde ske, derest revisor,
vare sig han erhållit ledighet eller ej, uteblefve mer än en ^vecka från
revisionen, och detta utan rätt för honom att, sedan kallelse a suppleant
utfärdats och afsändts, åter inträda i utöfningen af sitt uppdiag.

§ 10. De i denna paragraf föreslagna stadgandena hafva med eu
ringa, i sak ej inverkande ändring af ordalagen införts i förslaget från nu
gällande instruktion för revisorerna af riksgäldsverket (§ ö). _

Under öfverläggningarna om stadgandena rörande revisorernas rätt
till traktamente och resekostnadsersättning har hos komiterade uppmärk -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

samheten fästs derå, att skäl syntes förefinnas för en utsträckning af revisorernas
rätt till dagtraktamente äfven till tiden för sjelfva resan till och
från revisionsorten. Erkännande billigheten af en dylik ändring i nu gällande
stadganden, hafva komiterade likväl icke föreslagit afvikelse från
den nuvarande, med riksdagsordningens föreskrifter om ledamots i Andra
Kammaren rätt till traktamente likartade bestämmelsen. Ett förslag härom
skulle nemligen innefatta fråga om ökad statsutgift och således utgöra
ett ämne, i hvilket komiterade trott det ej tillkomma dem att väcka förslag.

§ 11. Innehållet i denna paragraf är med en ringa ändring af ordalagen
lika med nu gällande bestämmelse i fråga om utbetalningen af arfvoden
och andra kostnader för revisionen.

§ !?• Med denna paragraf inledas de särskilda bestämmelserna om
granskningen af statsverket. Det af komiterade under mom. a) föreslagna
stadgandet skiljer sig med afseende på ordalagen något från motsvarande
i 1 § af nu gällande instruktion.

Orden »af hvad beskaffenhet som helst» hafva i förslaget uteslutits
såsom obehöfliga och endast innehållande en upprepning af hvad redan
blifvit uttryckt genom ordet »alla».

Vidare hafva komiterade uteslutit uttrycken »ordinarie eller extra ordinarie»
samt »genom traktater med främmande magter riket tillflutit» och
ersatt dessa uttryck med orden: »till statens verk och inrättningar annorledes
influtit». Skälen till denna ändring äro endast, att, då den i den
gällande instruktionen använda beteckningen för de medel och räkenskaper,
som revisorerna hafva att granska, uppenbarligen afser att fullständigt angifva
dessa medel och räkenskaper, men beteckningen i sådant afseende
icke fullständigt omfattar hela det område, hvaröfver revisorerna skola
sträcka sin granskning, komiterade velat i paragrafen insätta ett efter komiterades.
uppfattning mot afsigten mera svarande uttryck samt för sådant
ändamål i stället för de uteslutna orden användt de ofvan anförda.

Ett tillägg till mom. a) har af komiterade föreslagits, i det att efter
ordet »räkenskaper» fogats orden »jemte tillhörande sammandrag», hvilket
tillägg föranledts deraf, att dylika sammandrag, efter gifvet formulär upprättade
af de redovisande, väsentligen underlätta revisionsarbetet och uppgörandet
af berättelsen derom.

I afseende å de berättelser, som enligt mom. b) skola revisorerna tillhandahållas,
är stadgandet i formen ändradt så till vida, att dylika berättelser
ej skulle nödvändigt behöfva omfatta hela revisionsåret, enär vissa
sadana afgifvas för annan tid än kalenderår, exempelvis läsår.

Sammansatta Stats- och Bankoutslcoltets Utlåtande N:o 5.

Mom. c) är till innehållet lika med motsvarande stadgande i nu gällande
instruktion.

§ 13. Denna paragraf motsvaras i nu gällande instruktion af § 2
och är, med undantag af en oväsentlig redaktionsförändring, lika lydande
med denna.

§ 14. De i denna paragraf föreslagna föreskrifter hafva hemtats från
§ 6 i den nu gällande instruktionen och endast undergått någon redaktionsförändring.
»

§ 15.

Denna paragraf hade af komiterade föreslagits till följande lydelse:

»Finna revisorerna nödigt att af någon Konungens embetsman eller
något statens verk eller inrättning begära muntliga eller skriftliga upplysningar,
ega de att genom sin ordförande från vederbörande infordra

sådana. « >

Skulle embetsman eller styrelse vägra att gå revisorerna tillhanda
med begärd upplysning, ega revisorerna att, likaledes genom sin ordförande,
hos statsministern eller, om denne är tjenstledig, hos statsrådets äldste i
tjenst varande ledamot anmäla förhållandet samt begära Konungens befallning
till vederbörande att meddela den äskade upplysningen.»

Det sammansatta utskottet vid 1885 ars riksdag föreslog, att paragrafen
skulle affattas sålunda:

»Revisorerna må, om de så finna nödigt, af Konungens embetsman
eller statens verk eller inrättningar begära muntliga eller skriftliga upplysningar.

Skulle embetsman eller styrelse vägra att ga revisorerna till hända
med begärd upplysning, ega revisorerna att, genom sin ordförande,, hos
statsministern eller, om denne är tjenstledig, hos statsrådets äldste i tjenst
varande ledamot anmäla förhållandet samt begära Konungens befallning
till vederbörande att meddela den äskade upplysningen.»

Utskottets förslag blef af Andra Kammaren godkändt, hvaremot Första
Kammaren beslöt, att paragrafen skulle erhålla denna lydelse:

»Finna revisorerna sig för sina göromål behöfva af någon Konungens
embetsman eller af något statens verk eller inrättning inhemta muntlig
eller skriftlig upplysning, begäre genom sin ordförande hos statsministern
eller, om denne är tjenstledig, hos statsrådets äldste i tjenst varande
ledamot Konungens befallning till vederbörande att meddela den äskade
upplysningen».

Ett af utskottet framstäldt sammanjemkningsförslag, innefattande den

22 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

ändring i utskottets första förslag, att upplysningar skulle kunna begäras
endast genom revisorernas ordförande, antogs af Andra Kammaren, under
det att Första Kammaren vidblef sitt en gång i ämnet fattade beslut.

Motionärens förslag upptager Första Kammarens beslut rörande
denna paragraf oförändradt, hvilket beslut vid senaste lagtima riksdag biträddes
af Andra Kammaren.

§ 16.

Denna paragraf är hufvudsakligen lika med de nuvarande stadgandena
i 7 § 1 och 2 mom. i 1867 års instruktion för revisorerna af statsverket.

§§ 17—27.

Dessa paragrafer äro fullkomligt lika med £§ IS—28 i komiterades
förslag till instruktion, och hafva koiniterade om dessa yttrat sig på följande
sätt:

» § 18. Denna paragraf är till innehållet lika med motsvarande stadgande
i nu gällande instruktion angående statsverkets granskning.

§ 1.9. Denna paragraf, med hvilken de särskilda bestämmelserna angående
revisionen af riksbanken inledas, motsvarar § 2 i den nu gällande
instruktionen för revisorerna af bankoverket och har icke i annan män
ändrats, än att komiterade till de äldre bestämmelserna lagt ett stadgande
derom, att de handlingar, hvilka icke, på sätt i paragrafen förut
nämnts, böra öfverlemnas till revisorerna redan vid deras första sammanträde,
skola tillhandahållas revisorerna i riksbanken. Det föreslagna
nya stadgandet öfverensstämmer med hvad redan iakttages och har föranledts
af hänsyn till riksbankens värde- och andra handlingar, hvilka ej
lämpligen böra bortföras från banken, inom hvilken revisorerna hafva egen
lokal att tillgå. "

§ 20. Samtliga de moment, hvari denna paragraf är indelad, äro,
så vidt de blifvit bibehållna, till innehållet lika med motsvarande moment
i den nu för bankorevisionen gällande instruktionen, utom hvad angår
mom. d).

_ Den ändring, komiterade föreslagit i sistnämnda moment, består
deri, att, i fråga om revisorernas skyldighet att till laga beifran befordra
förseelser, orden »eller bankens embets- och tjensteman» uteslutits af skal,
att, enär desse lyda under fullmägtige, som äro ansvarige för bankförvaltningen
i dess helhet, det är fullmägtiges skyldighet att, om något härutinnan
brister, bereda rättelse; och torde revisorernas åtgärd i sådana

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

fall böra inskränka sig till att, i händelse af behof, pa sadant förhållande
fästa fullmägtiges uppmärksahmet samt, der så pröfvas lämpligt, anmäla
detsamma i sin berättelse.

I den nu gällande instruktionen mom. f). förekommer ett stadgande,
som komiterade uteslutit ur förslaget. Den i detta moment meddelade
bestämmelsen, som hvilar på den grundsatsen att det skulle tillhöra revisorerna,
såsom Riksdagens ombud, att mellan riksdagarne utöfva en del
af Riksdagens egen magt öfver sina verk, har, om än i modifierad form,
öfvergått från 1812 års instruktion till alla de följande, och i nyssnämnda
instruktion hade grundsatsen fått uttryck (§ 7) i följande stadgande:
»varande det banko- och riksgäldsfullmägtiges skyldighet att hvad
herrar revisorer, i stöd af Riksens Ständers eller deras behöriga utskotts
utfärdade instruktioner och med noga iakttagande af 70 § riksdagsordningen
föreskrifva, sig till efterrättelse ställa såsom vore det Riksens Ständers
egen föreskrift.» .. ,,

I 1824 års instruktion för revisorerna öfver banko- och riksgåldsverken
erhöll motsvarande bestämmelse följande förändrade innehall:
»Icke heller måga revisorerna sig befatta med befordringsmål och tillökning
i sysslor, löner eller pensioner, men väl på inkomne besvär efterse och
Tätta, om någon af betjeningen skulle vara i dess befordringsrätt för nära
skeft, såsom ett deras förrättning tillhörande åliggande; upprättelsen likväl
aldrig sådan, att den till sysslan befordrade kan af revisorerna derifrån

removeras». .

Denna ändring innefattade en väsentlig inskränkning i revisorernas
befogenhet, i det att de derefter endast i händelse af besvär skulle
ega att befatta sig med fullmägtiges beslut och åtgärder i befordringsmål,
medan deremot 1812 års instruktion gaf vid handen möjligheten åt
ett sjelfständigt ingripande äfven på andra områden än befordringsfrågor.

1830 års instruktion för revisorerna af bankoverket upptog nästan
ordagrant stadgandet i den närmast föregående, här ofvan omförmälda
instruktionen, men framhöll något starkare den nämnda inskränkningen.

I 1835 års instruktion för revisorerna öfver bankoverket erhöll stadgandet
den lydelse, det till våra dagar bibehållit.

Grunden till den åt revisorerna medgifna befogenheten att pröfva
och afgöra besvär öfver bankofullmägtiges beslut i befordringsfrågor
måste sökas i den omständigheten, att bankofullmägtiges principaler. Rikets
Ständer, endast med längre tids mellanrum sammanträdde och att
man funnit det vara af vigt, att möjligen begångna fel skulle kunna
under tiden mellan riksdagarne afhjelpas. Numera, då Riksdagen årligen

24 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

sammanträder och således endast kort tid kan förflyta, till dess att den
klagande blir i tillfälle att hos Riksdagens vederbörande utskott göra sin
klagan anhängig, synes skäl icke vidare förefinnas att bibehålla ifrågavarande
stadgande, så mycket mindre som det af komiterade föreslagna
framflyttandet med en och en half månad af tiden för revisorernas sammanträde
gör skilnaden i tid mellan detta sammanträde och Riksdagens
böijan ännu kortare och som utöfning af den pröfningsrätt, revisorerna
nu ega, maste anses främmande för deras egentliga uppgift, samt, om den
oftare eller i. mera invecklade saker förekomma skulle allt för väsentligt
inkräkta pa tiden för fullgörande af deras granskningsuppdrag.

Mom. f) i komiterades förslag till instruktion motsvaras af mom. g)
i den nu gällande angående revision af bankoverket.

§ -^a a^a de för statsrevisionen uppkommande kostnader numera

utbetalas af riksgäldskontoret och revisorernas rätt att disponera bankens
medel till vissa arfvoden och ersättningar således upphört, hafva komiterade
ur förevarande pai’agraf, som motsvarar § 5 i gällande instruktion för revisionen
af riksbanken, uteslutit det medgifvande i ofvanberörda hänseende,
som innehållits i en mellanmening i nyssnämnda § 5 af gällande instruktion.

Såsom öfverflödiga och endast upprepande hvad förut stadgats, hafva
vidare ur nyssnämnda § 5 uteslutits orden från och med »under hvad
titel» o. s. v. till och med »löner eller pensioner».

§.22. Denna paragraf, som till en del motsvarar § 8 i den nu gällande
instruktionen angående revision af riksbanken, innehåller endast ett
nytt stadgande, nemligen ett tillägg, afseende att revisionsberättelsen må
komma att innehålla, utom hvad redan nu är föreskrifvet, jemväl yttrande,
om revisorerna för sin del anse ansvarsfrihet böra beviljas fullmäktige i
riksbanken; och da dylikt yttrande är egnadt att fullständiga revisorernas
berättelse samt att tjena vederbörande utskott till vägledning och undanrödja
tvekan derom, huruvida en af revisorerna i berättelsen möjligen gjord
anmärkning, eller erinran af dem ansetts inverka på frågan om ansvarsrihet
eller icke, torde komiterade ej behöfva vidlyftigare motivera sitt förslag
i denna del.

é 33.'' Denna paragraf är affuttad i öfverensstämmelse med hvad nu
är föreskrifvet med afseende pa förfarandet med den färdiga revisionsberättelsen,
för så vidt revisorerna dermed skola taga befattning.

§ ‘33. Denna paragraf, som utgör den första bland de särskilda bestämmelserna
angående revisionen af riksgäldskontoret, motsvaras af § 1 i
nu gällande instruktion beträffande granskningen af riksgäldskontoret och
innehåller ingen annan ändring i sak, än att orden »jemte härvid erfor -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 25

derliga räkenskaper, protokoll och öfriga handlingar» uteslutits och ersatts
af ett tillägg till paragrafen angående skyldighet för vederbörande att pa
reqvisition tillhandahålla revisorerna de för revisionen erforderliga handlingar
och räkenskaper. Detta tillägg motsvarar hvad i § 19 här ofvan
föreslagits i fråga om riksbanken. Den obetydliga skilnad, som förefinnes
mellan de två bestämmelserna, är föranledd deraf att revisionen af riksbanken
eger rum i bankens eget hus, revisionen af riksgäldskontoret åter
till allra största delen i Riksdagens hus.

§ 25. Mom. a) i denna paragraf är till sitt innehåll lika med nu
gällande stadgande, men ordalagen hafva bragts till öfverensstämmelse med
motsvarande stadgande beträffande riksbanken (§ 20 mom. a).

Mom. b) är med undantag af en ringa redaktionsförändring lika med
hvad i nu gällande instruktion är föreskrifvet.

Mom. c) har till formen lämpats efter mom. b) i 20 § i förslaget.

Mom. d) är oförändradt.

Mom. e). I detta mom. hafva komiterade föreslagit samma ändring
som i motsvarande mom. i § 20 i förslaget samt fa såsom skäl för ändringen
åberopa hvad vid sistnämnda paragraf här ofvan anförts.

Mom. f) har endast undergått någon redaktionsförändring.

Mom. g), som motsvarar mom. h) i nu gällande instruktion, är oförändradt;
och få komiterade med anledning af uteslutandet ur förslaget af
mom. g) i den nu gällande instruktionen hänvisa till hvad under mom. d)
i § 20 här ofvan anförts.

§ 26. Denna paragraf står i full öfverensstämmelse med nu gällande
stadgande.

§ 27. I motiveringen till § 22 här ofvan hafva komiterade angifvit
skälen till införande i sistnämnda paragraf af den bestämmelse, att revisorerna
af bankoverket skola i berättelsen yttra sig, om de för sin del anse
ansvarsfrihet böra beviljas fullmägtige i riksbanken, och då de skäl, som
åberopats till stöd för denna bestämmelse beträffande bankorevisionen, förefunnits
för införande af samma stadgande i förevarande paragraf, så hafva
komiterade i densamma intagit ett motsvarande stadgande.

Med undantag af nu berörda ändring äro de i denna paragraf meddelade
bestämmelser fullt öfverensstämmande med hvad i den nu gällande
instruktionen angående riksgäldskontoret i § 5 föreskrifvits.

§ 28. Föreskriften, att revisionsberättelsen skall öfvetflemnas till riksgählsfullmägtige,
innefattar ej någon ändring i hvad nu är stadgadt.»

Bih. tiU Kikad. Prot. 1893. 4 Sand. ‘2 Afd. .5 Haft.

26 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

I komiterades förslag fans intagen en paragraf, med nummer § 17, af
följande lydelse:

»Om revisorerna besluta besök hos eller resa till sådant utom hufvudstaden
beläget verk eller inrättning, som hör till statsverket, böra revisorerna,
sa vidt lämpligen kan ske, före resans anträdande hos statsministern
eller, om denne är tjenstledig, statsrådets äldste i tjenst varande ledamot
härom göra anmälan.»

Komiterade hade härom anfört:

»I denna paragraf hafva komiterade föreslagit, att om revisorerna besluta
besök hos eller resa till något utom hufvudstaden beläget, till statsverket
hörande verk eller inrättning, så böra de, så vidt lämpligen ske kan,
derom gorå anmälan hos statsministern eller den äldste i tjenst varande
statsradsledamoten.

Någon föreskrift om dylik anmälan finnes för närvarande ej meddelad,
men komiterade hafva trott det i allmänhet vara i sin ordning, att regeringen
blefve på något sätt underrättad om en sådan åtgärd som ett Riksdagens
ombuds besök hos en under Kongl. Maj:ts lydno stående inrättning
utom hufvudstaden, helst härigenom möjlighet bereddes till vidtagande af
sadana anstalter, hvarigenom den af revisorerna tillämnade undersökningens
eller besigtningens anställande underlättades.

Föreskiiften kan emellertid ej göras ovilkorlig. Fall kunna nemligen
tänkas, då revisorerna antingen finna det för sitt ändamål mindre tjenlig
att på förhand underrätta om sitt besök eller ock ej äro i tillfälle att derom
göra anmälan.»

0 Vidc 1885 års riksdag yttrade det sammansatta utskottet med afseende
a den sålunda föreslagna paragrafen:

»Vilja revisorerna företaga besök hos eller resa till sådant utom hufvudstaden
beläget verk eller inrättning, som hör till statsverket, så böra de,
enligt § 17 i förslaget, »sa vidt lämpligen ske kan före resans anträdande»
härom göra anmälan. Så som paragrafen blifvit affattad, skulle möjligen
den uppfattning kunna göra sig gällande att det vore öfverlemnadt till
revisorernas egen pröfning, om en dylik anmälan »lämpligen» skulle ske
eller icke. Enligt utskottets åsigt bör en så vidsträckt pröfningsrätt icke
tillkomma revisorerna, utan såsom ovilkorlig föreskrift gälla, att i förevarande
fall anmälan alltid bör göras, hvaremot anmälan först kan göras
efter resans anträdande. Paragrafen bör derför erhålla en något ändrad
lydelse, nemligen följande:

»Om revisorerna besluta besök hos eller resa till sådant utom hufvudstaden
beläget verk eller inrättning, som hör till statsverket, böra revisorerna
hos statsministern eller, om denne är tjenstledig, statsrådets äldste i

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

tjenst varande ledamot — så vidt lämpligen kan ske före resans anträdande
— härom göra anmälan.»

Första Kammaren godkände paragrafen med uteslutande af orden »så
vidt lämpligen kan ske», hvaremot Andra Kammaren beslöt, att densamma
skulle ur instruktionen utgå.

Då genom det af Första Kammaren beslutade tillägget till § 8 —
hvilket tillägg insatts i motionärens förslag — bestämmelsen i § 17 blifvit
mindre af behof påkallad, hemstälde 1885 års sammansatta utskott i ofta
nämnda sammanjemkningsförslag, att ifrågavarande paragraf måtte uteslutas.
Första Kammaren vidhöll dock sitt förra beslut rörande densamma,
såsom i det föregående blifvit anmärkt, på grund deraf att frågan om ny
instruktion redan fallit genom kamrarnes olika definitiva beslut i annan del.

I motionärens, likasom 1884 års komiterades och 1885 års Riksdags
sammansatta stats- och bankoutskotts förslag till ny instruktion för Riksdagens
revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken saknas bestämmelse,
motsvarande § 5 i gällande instruktion för revisorerna af statsverket. Denna
paragraf lyder så:

»Enär någon af statskontorets ledamöter inför revisorerna företer Kongl.
Maj:ts nådiga förordnande för honom att, under förrättningen, revisorerna
med nödiga upplysningar tillhandagå, skall han ega rättighet att till revisorernas
protokoll lemna sådana meddelanden, som med revisionsåtgärden
hafva gemenskap.»

Om denna föreskrift anförde komiterade, bland annat, följande:

»I samma mån som statsrevisionen utvecklat sig och inom densamma
hunnit utbildas nödig erfarenhet och sakkännedom, hafva de tillfällen, då
den af Kongl. Maj:t förordnade ledamoten af statskontoret funnit anledning
begagna sin rättighet att till revisorernas protokoll lemna meddelanden,
blifvit mer och mer sällsynta.

Då ifrågavarande stadgande således synes vara öfverflödigt och i viss
mån torde kunna anses stå mindre väl tillsammans med den sjelfständiga
ställning, Riksdagens revisorer böra vid sin granskning af statsförvaltningen
intaga, hafva komiterade ansett sig ega skäl föreslå stadgandets upphörande.
»

Utskottet, som till fullo delar komiterades berörda uppfattning, vill
särskildt framhålla, att, då förslaget af Kongl. Maj:t förelädes 1885 års Riks -

28 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

dag, icke i någondera kammaren en enda röst höjdes mot omförmälda
stadgandes borttagande ur instruktionen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till herr H. Tamms
ofvan omförmälda motion, må antaga följande

Instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och
riksgäldsverken.

Gemensamma bestämmelser.

§ 1.

Riksdagens revisorer skola för den dem enligt 72 §
riksdagsordningen åliggande granskning af statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning sammanträda i Riksdagens hus i Stockholm
hvarje år den 1 oktober, eller, om helgdag då inträffar,
dagen derefter.

§ 2.

Vid revisorernas första sammanträde, hvartill kallelse
bör af fullmägtige i riksgäldskontoret utfärdas genom
kungörelse i tidningar, föres ordet, intill dess ordförande
valts, af den af revisorerna, som bevistat de flesta statsrevisioner,
och, om två eller flere revisorer deltagit i
lika många revisioner, af den bland dem, som är till
lefnadsåren äldst.

Sedan revisorerna styrkt sin behörighet, och ordförande
blifvit vald och intagit sin plats, anställes val
af vice ordförande.

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Båda valen skola ske med slutna sedlar. Vid lika
röstetal skilje lotten.

§ 3.

Om under revisorernas öfverläggningar skiljaktiga
meningar uppstå och omröstning begäres, skola revisorerna
till protokollet afgifva sina röster, med afgörande
röst för ordföranden, då rösterna äro lika; hvarje revisor
dock obetaget att mot beslutet anmäla reservation.

§ 4.

Till befordran af revisionsförrättningens skyndsamma
gång kunna revisorerna sammanträda på afdelningar
för ärendenas beredning; dock skall hvarje
af sådan afdelning väckt förslag till afgörande föredragas
i plenum.

För öfrigt ega revisorerna att i särskild arbetsordning
närmare bestämma sättet för och fördelningen
af arbetet vid årets revisionsförrättning.

§ 5.

Revisorerna må åt sig utse sekreterare, eu för stats-,
en för banko- och en för riksgäldsverket, äfvensom
kameral- och kanslibiträden till det antal, som tinnes
erforderligt, samt nödig vaktbetjening.

De af revisorerna antagne tjensteman och betjente
åtnjuta arfvoden, hvilkas belopp bestämmas af revisorerna
samt utbetalas af riksgäldskontoret.

§ 6.

öfver revisionsförrättningen skola revisorerna afgifva
berättelser, särskildt angående statsverket, särskildt

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

angående riksbanken och särskildt angående riksgäldsko
ntoret.

Om tryckning, offentliggörande och öfverlemnande
till näst sammanträdande Riksdag och revisorer af dessa
berättelser jemte dertill hörande förklaringar stadgas i
riksbankens och riksgäldskontorets reglementen.

§ 7.

Revisorerna skola vid sin förrättning noggrant iakttaga
hvad regeringsformen, riksdagsordningen och denna
instruktion samt de för fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontoret gällande ansvarighetslagar och öfriga
stadganden innehålla; och skola revisorerna hålla tyst
och förtegadt hvad enligt Riksdagens beslut eller ingångna
aftal eller för öfrigt enligt sakens natur bör
vara tyst rörande enskildes affärsförhållanden till kronan,
riksbanken eller riksgäldskontoret.

§ 8.

Revisorerna ega att, om de finna sådant för behörigt
fullgörande af den dem åliggande granskningsskyldighet
erfordras, samfäldt eller genom någon sin afdelning
eller genom särskildt utsedde delegerade företaga
besök hos ''eller resa till allmänt verk eller inrättning
inom eller utom hufvudstaden.

Beslut om sådant besök skall endast i plenum
kunna af revisorerna fattas.

§ 9.

Uppkommer, sedan lagtima Riksdag är afslutad
och innan revisorerna sammanträdt, hinder för revisor
att deltaga i revisionen, bör han derom göra anmälan
hos Riksdagens fullmägtige i riksgäldskontoret; och skola

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 31

fullmägtige ofördröjligen inkalla den närmast i ordningen
varande suppleanten.

På enahanda sätt förfaren då för inkallad suppleant
hinder uppkommer.

Behöfver revisor under pågående revision ledighet,
eger han derom göra framställning hos revisorerna.
Ledighet må dock ej beviljas för längre tid än en vecka;
är längre ledighet behöflig eller uteblifver revisor utöfver
en veckas tid, skall suppleant inkallas för den
återstående tiden af revision sförrättningen.

§ 10.

Hvarje revisor eger att under revisionsförrättningen
åtnjuta traktamente med 10 kronor om dagen äfvensom
resekostnadsersättning i likhet med Andra Kammarens
medlemmar; och skola dessa traktamenten och resekostnadsersättningar
utbetalas af riksgäldskontoret.

Resekostnadsersättning tillkommer icke revisor, som
i egenskap af riksdagsman eller i följd af annat allmänt
uppdrag under den tid, revisionen pågår, vistas å revisionsorten
samt för sådant uppdrag åtnjuter dylik ersättning.
Om revision eger rum under pågående riksdag,
må icke heller den ledamot af revisionen, som
tillika utöfvar riksdagsmannakallet och derför åtnjuter
arfvode, vara berättigad att i egenskap af revisor uppbära
traktamente.

§ 11.

Utom de af revisorerna faststälda arfvoden till
sekreterarne samt kameral-, kansli- och vaktbetjeningen
må revisorerna på riksgäldskontoret anvisa ersättning
för inköp af papper, skrifmaterialier och andra dylika
utgiftei’, för annonser om revisorernas sammanträden
samt för de ’ kostnader, som kunna föranledas af verkstälda
resor.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Särskilda bestämmelser.

1. Angående revision af statsverket.

§ 12.

Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning
tillhandahållas:

a) de för år afslutade, af föregående revisorer icke
granskade räkenskaper jemte tillhörande sammandrag
öfver alla medel, som tillkommit genom allmänna bidrag
eller till statens verk och inrättningar annorledes
influtit;

b) de af statskontoret samt af alla öfriga vederbörande
^ verk och myndigheter i föreskrifven ordning
afgifna årsberättelser öfver tillståndet och styrelsen af
de under deras förvaltning stående delar af statsverket;
samt

c) alla de kongl. bref, protokoll och handlingar,
pa hvilka nämnda räkenskaper och berättelser grunda sig.

§ 13.

Skulle en eller flere af de till statsrevisionen hörande
räkenskaper och handlingar befinnas ofullständiga
eller icke hafva undergått revision i kammarrätten, böra
revisorerna det oaktadt underkasta äfven dessa räkenskaper
och handlingar den granskning, som omständigheterna
medgifva.

§ 14.

Vid revisionen af statsverket skola revisorerna efterse
och granska, huruvida utgifterna öfverensstämma med
stat och författningar samt huruvida de af Kongl. Maj:t
meddelade beslut, på hvilka gjorda utbetalningar grunda
sig, äro försedda med vederbörlig kontrasignation.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Vidare skola revisorerna tillse, om inkomsterna på
rätta tider och till rigtiga belopp influtit i statens kassor;
huru vederbörande, åt hvilka kontrollen öfver kronouppbörden
anförtrotts, fullgjort sina skyldigheter; hvilka
åtgärder blifvit vidtagna med afseende på möjligen inträffade
propriebalanser; och i öfrigt allt, som till ett
tillförlitligt omdöme om statsverkets tillstånd och förvaltning
kan anses erforderligt; och böra revisorerna, utan
att, så vidt omständigheterna medgifva, förbigå detaljerna,
hufvudsakligen granska dispositionerna, förvaltningen och
resultaten på det hela.

§ 15.

Finna revisorerna sig för sina göromål behöfva af
någon Konungens embetsman eller af något statens verk
eller inrättning inhemta muntlig eller skriftlig upplysning,
begäre genom sin ordförande hos statsministern
eller, om denne är tjenstledig, hos statsrådets äldste i
tjenst Varande ledamot Konungens befallning till vederbörande
att meddela den äskade upplysningen.

§ 16.

Den berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här
ofvan, skola upprätta öfver revisionen af statsverket,
skall åtföljas af tabeller till jemförelse mellan statsinkomsternas
beräknade och influtna belopp under revisionsåret
samt mellan de i stat uppförda anslagen och
de verkliga utgifterna för samma tid, utvisande öfverskott
eller brist på hvarje titel och på det hela.

I denna berättelse skall äfven anmälas:

a) om revisorerna finna något af Riksdagen faststäldt
anslag vara öfverskridet eller draget till annat
ändamål än det af Riksdagen föreskrifna;

b) hvad i öfrigt är att erinra vid statsförvaltningen;
och

c) om, sedan revisorerna begärt Konungens befallning
till embetsman eller styrelse att gå revisorerna

Bill. till ltilcsd. Prat. 1893. 4 Samt. 2 Afd. .5 Ilåft. 5

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

till hända med begärd upplysning, sådan befallning icke
icke blifvit meddelad, eller om revisorerna anse någon
sin rättighet såsom Riksdagens ombud på annat sätt
vara för nära trädd.

§ 17.

Berättelsen öfver revisionen af statsverket skall upprättas
i två exemplar, af hvilka det ena skall öfverlemnas
till Konungen och det andra till fullmägtige i
riksgäldskontoret.

2. Angående revision af riksbanken.

§ 18.

Revisorerna ega att vid sitt första sammanträde
mottaga följande berättelser, nemligen:

a) af bankofullmägtige dels om bankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i dess helhet och dels angående
Tumba pappersbruk; samt

b) af styrelserna öfver afdelningskontoren om dessa
kontors rörelse och förvaltning.

öfriga för revisionen erforderliga handlingar tillhandahållas
revisorerna i riksbanken.

§ 19.

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksbankens tillstånd i alla dess
delar samt huru densamma blifvit styrd och förvaltad
efter den tid, som senast församlade revisorers och bankoutskotts
granskning omfattat;

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

efterrättelse samt behörigen iakttagit och vårdat hvad
dem för öfrigt ålegat eller varit anförtrodt;

c) att, derest något skulle finnas vara försummadt
eller eljest kräfva rättelse, härå fästa fullmägtiges uppmärksamhet
och derjemte anmäla förhållandet hos Riksdagen
samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af
behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, böra
vidtagas;

cl) att dessutom till laga beifran af vederbörande
befordra så beskaffade förseelser af fullmägtige och
styrelseledamöter vid afdelningskontoren, att revisorerna
anse åtal med anledning deraf böra ofördröjligen anställas
;

e) att öfver sådana frågor, om hvilka fullmägtige
kunna vilja rådgöra med revisorerna, meddela fullmägtige
sina åsigter och yttranden; samt

/) att, om anledning dertill skulle förefinnas, gorå
erinringar mot fullmägtiges åtgärder och beslut i frågor
om tjensters tillsättande samt löners och pensioners beviljande.

§ 20.

Revisorerna vare det förbjudet att inga i något
slags disposition af bankens medel.

§ 21.

Den berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här
ofvan, skola upprätta öfver revisionen af bankoverket,
skall innehålla upplysning om bankens ställning samt
uppgift dels om något varit att erinra mot dess förvaltning
och dels om revisorerna för sin del anse ansvarsfrihet
böra beviljas fullmägtige i riksbanken.

§ 22.

Den i näst föregående paragraf omförmälda berättelsen
skall af revisorerna öfverlemnas till fullmägtige
i riksbanken.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

3. Angående revision af riksgäldskontoret.

§ 23.

Revisorerna ega att vid sitt första sammanträde af
fullmägtige i riksgäldskontoret mottaga fullmägtiges berättelse
om detta verks tillstånd och förvaltning i dess
helhet.

öfriga för revisionen erforderliga handlingar och
räkenskaper skola på reqvisition tillhandahållas revisorerna,
värdehandlingar dock endast i riksgäldskontoret.

§ 24.

Det åligger revisorerna:

a) att granska riksgäldskontor tillstånd i alla
dess delar samt huru detsamma blifvit styrdt och förvaltadt
efter den tid, som senast församlade revisorers
och statsutskotts granskning omfattat;

b) att härvid undersöka, om detta verk kommit
i behörigt åtnjutande af de åt detsamma anvisade inkomster
och tillgångar samt om verkstälda utbetalningar
varit öfverensstämmande med gällande beslut och föreskrifter; c)

att härvid noga tillse, huruvida fullmägtige samt
riksgäldskontorets embets- och tjensteman stält sig de
för detta verk gällande stadgar och reglementen till
efterrättelse samt behörigen iakttagit och vårdat hvad
dem för öfrigt alegat eller varit anförtrodt;

d) att, derest något skulle finnas vara försummadt
eller eljest kräfva rättelse, härå fästa fullmägtiges uppmärksamhet
och derjemte anmäla förhållandet hos Riksdagen
samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af
behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, anses
böra vidtagas;

e) att dessutom till laga beifran af vederbörande

Sammansatta Stats- och Bankoutskott^ s Utlåtande N;o 5.

befordra så beskaffade förseelse!4 af fullrnägtige, att
revisorerna anse åtal med anledning deraf böra ofördröjligen
anställas;

/) att öfver sådana frågor, om hvilka fullrnägtige
kunna vilja rådgöra med revisorerna, meddela fullrnägtige
sina åsigter och yttranden; samt

t/) att, om anledning dertill skulle förefinnas, göra
erinringar mot fullmägtiges åtgärder och beslut i fråga
om tjensters tillsättande samt löners och pensioners beviljande.

Med undantag af de i ofvanstående §§ 5 och 11
omförmälda arfvoden och ersättningar må revisorerna icke
ingå i något slags disposition af riksgäldskontorets medel.

§ 26.

Den berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här
ofvan, skola upprätta öfver revisionen af riksgäldskontoret,
skall innehålla upplysning om riksgäldskontorets ställning
samt tillkännagifvande, dels om något varit att erinra
mot dess förvaltning och dels om revisorerna för sin del
anse ansvarsfrihet böra beviljas fullrnägtige i riksgäldskontoret.

§ 27.

Den i näst föregående paragraf omförmälda berättelsen
skall af revisorerna öfverlemnas till fullrnägtige
i riksgäldskontoret.

b) att Riksdagen, vid bifall till utskottets hemställan
under mom. a), må upphäfva de nu gällande instruktionerna
för Riksdagens revisorer af statsverket enligt
kongl. kungörelsen den 17 maj 1867 med deri sedermera
verkstäld ändring enligt kongl. kungörelsen den
25 maj 1869, af riksbanken enligt kongl. kungörelsen

:S8

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

den 29 maj 1874 med deri sedermera verkstäld ändring
enligt kongl. kungörelsen den 19 maj 1876 samt af
riksgäldskontoret enligt kongl. kungörelsen den 22 maj
1868 med deri sedermera verkstäld ändring enligt kongl.
kungörelsen den 19 maj 1876, äfvensom det enligt
kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 till nämnda instruktioner
fogade tilläggsstadgande; och

c) att Riksdagen må vid anmälan hos Kongl. Maj:t
af Riksdagens beslut vid mom. a) och b) anhålla om
offentliggörande af den nya instruktionen i vanlig
ordning.

Stockholm den 20 april 1893.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Reservation:

af herr friherre Akerhielm, som i fråga om § 2 ansett, att vid revisorernas
första sammanträde, intill dess ordförande valts, ordet borde fortfarande
såsom hittills, i analogi med hvad för öfriga delegationer af Riksdagen
vore stadgadt och in praxi tillämpades, föras af den bland revisorerna,
som bevistat de flesta riksdagarne, och, der två eller flera räknade
lika många riksdagar, af den, som vore till lefnadsåren äldst;

och har herr friherre Akerhielm dessutom anfört:

»Emot utskottets beslut att vid sammanförandet af nu gällande särskilda
instruktioner för revisorerna af statsverket, af banken och af riksgäldskontoret
till en instruktion utesluta § 5 i nu gällande instruktion för
revisorerna af statsverket, som lyder:

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

»Enär någon af statskontorets ledamöter inför revisorerna företer
Kongl. Maj:ts nådiga förordnande för honom att, under förrättningen,
revisorerna med nödiga upplysningar tillhandagå, skall han ega rättighet
att till revisorernas protokoll lemna sådana meddelanden, som med revisionsåtgärden
hafva gemenskap»,

har jag ansett mig höra anteckna min afvikande mening.

Vid hvarje revisionsarbete har jag funnit det vara till gagn för arbetets
gång och framträdande anmärkningars halt och värde, att revisorerna
haft tillgång till sak- och sifferupplysningar af sakkunnige: bokförare,
kamrerare, verkställande direktörer och embetsman. Af detta skäl antager
jag, att våra fäder vid stadgandet af vår egendomliga svenska statsrevision
välbetänkt velat sätta revisorerna, hvars sakkunskap ej kan sträcka sig till
allt, i tillfälle att efter erhållna upplysningar sj elfva väga en anmärknings
hållbarhet och grund, innan den får den form, att den går till Riksdagen.»