Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1895:Subu5 subu)

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Rikad. kansli den 26 april 1895, kl. 11 f. ni

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i Riksdagens
beslut angående uppförande å Helgeandsholmen
af nya byggnader för Riksdagen jemte riksgäldskontoret
och justitieombudsmansexpeditionen samt för riksbanken.

Med anledning af en inom Riksdagen gjord framställning beslöt
1888 års Riksdag,

l:o) att för inrymmande af Riksdagen, riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen
samt af riksbanken må uppföras tvenne
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen;

2:o) a) '' att för detta ändamål bildas en byggnadsfond för riksdags-
och riksbankshus, hvaruti ingå dels den för uppförande af nytt
riksdagshus bildade fonden, uppgående med räntor till 2,900,000 kronor,
dels de till nytt hus för riksbanken afsätta 1,500,000 kronor, dels af
sådana medel i riksbanken, som blifvit afsätta för inlösen af gamla
sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels ock under 7 års tid årligen
ett anslag af 250,000 kronor, eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvarigenom
denna byggnadsfond uppbringas till en totalsumma af 6,405,000
kronor; samt

b) att af nyssnämnda 1,750,000 kronor på extra stat för år 1889
anvisa 250,000 kronor;

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 4 Sami 2 Afd. 4 Höft. (N:o 5.)

2 Sammansatta Stats- och B a nhoutskolleis Utlåtande N:o 5.

3:o) att af denna byggnadsfond må utgå:

a) till uppförande af ett nytt hofstall å artilleriplanen och anordnande
eller uppförande af ett vaktstall i kongl. slottets närhet en summa af
högst 1,070,000 kronor;

b) till ersättande af det för landtförsvarets behof disponerade förra
artilleristallet vid artilleriplanen och för inlösen af byggnaderna å egendomen
n:o 6 i qvarteret Bodarne 55,000 kronor; samt

c) till inlösen af bazarbyggnaden å Norrbro och tvättinrättningen
i Norrström högst 280,000 kronor;

4:o) att totalbeloppet af kostnaden för båda byggnaderna å Helgeandsholmen
jemte dervid nödvändig byggnad af kajer och broar samt
platsens ordnande i öfrigt ej må öfverstiga hvad af fonden åsterstår,
sedan de under punkt 3:o) upptagna kostnader derifrån afdragits, eller
i rund summa 5,000,000 kronor;

5:o) att de besparingar i åtskilliga af de beräknade utgiftsbeloppen,
hvilka otvifvelaktigt kunna åstadkommas genom goda anordningar
och ett sorgfälligt utförande af byggnadsföretaget, må till statskassan
återföras;

6:o) att byggnaderna skola uppföras i enlighet med genom bankofullmägtiges
och.fullmägtiges i riksgäldskontoret försorg upprättade och
af dem gillade ritningar;

7:o) att artilleriplanen eller den del af artillerigården, som är
belägen emellan Riddare-, Artilleri-, Kaptens- och Sibyllegatorna, äfvensom
erforderlig del af tomten n:o 6 i qvarteret Bodarne må, efter afrödjande
af det å artilleriplanen befintliga förra artilleristallet, disponeras
för uppförande af nytt hofstall, med rätt för Kongl. Maj:t att,
för beredande af tjenligare byggnadsplats för hofstallsanläggningen, med
Stockholms stad träffa uppgörelse om utbyte af det för ändamålet erforderliga
jordområde mot vederlag antingen af annan mark vid artilleriplanen
eller ock, efter skeende uppskattning, af motsvarande del
af myntverkets till gata afsedda tomt;

8:o) att Riksdagens och riksgäldskontor^ nuvarande hus må
efter Riksdagens och riksgäldskontor^ afflyttning från desamma disponeras
för inrymmande deri af sådana statens embetsverk, hvilka
sakna egen lokal; samt

9:o) att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebauan må försäljas
och de inflytande medlen ingå till statsverket.

Sammansatta Stats och BankoutsJcottets Utlåtande N:o 5. 3

Vid innevarande Riksdag hafva väckts och till behandling af
sammansatta stats- och bankoutskottet öfverlemnats nedan nämnda motioner
om ändring i ofvahstående riksdagsbeslut, nemligen:

l:o) Motion n:o 27 inom Första Kammaren af herr E. Fränekel,
med hemställan,

att, under förutsättning det Stockholms stad lemnar sin medverkan
för frågans lösning, Riksdagen må så till vida ändra sitt år 1888
fattade beslut om uppförande af nya riksdags- och riksbankshus, att
endast det senare af dessa hus må förläggas å Helgeandsholmen, och
att frågan om riksdagshuset afgöres i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det ena eller andra af ofvannämnda tre arkitekters förslag, dock
helst enligt det alternativ, som afser en om- och tillbyggnad af riksdagshuset
på dess nuvarande tomt; samt att Riksdagen må fatta de
öfriga beslut, som af en dylik ändring i 1888 års beslut föranledas, och
meddela sina fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret erforderligt
uppdrag att gå i författning om verkställigheten enligt de förändrade
bestämmelserna.

Till stöd för denna hemställan anföres i motionen följande:

»Att en motion ännu en gång framkommer, som afser en ändring
i det af 1888 års Riksdag fattade och sedermera af Riksdagen genom
afslag å väckta ändringsyrkanden vidhållna beslutet om uppförande å
Helgeandsholmen af nya byggnader för såväl Riksdagen som riksbanken,
beror derpå, att denna fråga numera kan antagas komma att inträda i
ett väsentligen förändradt läge, om Stockholms stad skulle vara sinnad
att lemna en viss medverkan för frågans lösning, under förutsättning
att endast riksbankshus uppfördes å holmen. Förslag om en dylik medverkan
från stadens sida är nemligen väckt hos Stockholms stadsfullmägtige
genom en af elfva fullmägtige undertecknad motion, som
redan undergått förberedande behandling inom drätselnämndens första
afdelning och fullmägtiges beredningsutskott, från hvilka båda myndigheter
föreligga utlåtanden, hvari, om än i något olika form, tillstyrkas
åtgärder i det syfte motionämrna afse. Inom några dagar skall ärendet
förekomma till afgörande hos stadsfullmägtige, och för att med säkerhet
bereda tillfälle för Riksdagen att taga under pröfning det erbjudande,
som kan komma att göras från staden, har det synts mig påkalladt
att i ämnet väcka motion inom den lagstadgade motionstiden.

Dertill föranledes jag äfven af det förhållandet, att, då man förut
inom Riksdagen på flera håll mot förslag om ändring i 1888 års beslut
rigtat den anmärkning, att ändringsförslagen ej vore åtföljda af någon
närmare utredning rörande frågans bättre lösning på annat sätt än det af

Sammansatta Stats och, Bankoutslcottcts Utlåtande N:o 5.

Riksdagen redan godkända, frågan jemväl i detta afseende numera kommit
i en helt annan ställning. Enskilda personer, manade af sitt intresse för
Helgeandsholmens ordnande och bebyggande på ett sätt, som värdigt
motsvarar holmens sköna läge och omgifningens, särskild!, kongl. slottets
beskaffenhet, hafva med ganska betydliga kostnader låtit genom framstående
arkitekter uppgöra ritningar, som, åtföljda af beskrifning och
kostnadsberäkningar, varit för Riksdagens medlemmar tillgängliga till
beskådande och skola tillhandahållas det utskott, som får denna motion
till behandling.

Enligt dessa ritningar, uppgjorda af arkitekterna G. R. Ringström,
Gustaf Wickman och Ferdinand Boberg, skulle endast riksbankshuset
förläggas å Helgeandsholmen. Beträffande riksdagshuset åter föreligga
alternativa förslag. Det ena innefattar, att en monumental byggnad
skulle för Riksdagen uppföras å Riddarholmen, å kammarrättens, marinförvaltningens,
fatburs- och gymnasiihusets tomter med bredvid liggande
mark och inrymma jemväl lokaler för riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen,
under det att ett nytt embetsverkshus skulle
uppföras å den Stockholm tillhöriga auktionsverkets tomt å Riddarholmen,
och det nuvarande riksgäldskontorets hus tänkes skola bortrifvas.
Det andra förslaget afser att förskaffa Riksdagen fullkomligt tillfredsställande
lokaler med afseende på såväl storlek som ett beqvämt inbördes
läge genom tillbyggnad på den nuvarande riksdagshustomten
och genom ändringar i det gamla riksdagshuset.

Det är dessa förslag, fullständigt utarbetade och åtföljda af kostnadsförslag,
som grunda sig på afgifna anbud från skilda firmor, som
denna motion åsyftar att underställa Riksdagens pröfning, hvarvid jag,
huru tilltalande det mera omfattande förslaget är, icke minst med hänsyn
till dess framstående förtjenster i fråga om det nya riksdagshusets
inredning, hvari det efter min tanke står vida framför det föreslagna
riksdagshuset å Helgeandsholmen, dock finner mig öfvervägande böjd
att förorda en om och tillbyggnad på riksdagshusets nuvarande tomt,
hvarigenom Riksdagen skulle erhålla rymliga och beqväma lokaler och
det kunde anstå ett eller annat halfsekel, innan Riksdagen företoge sig
att för sin räkning uppföra en mera monumental byggnad, under det att
man nu egde tillfälle att för statsverket göra eu högst betydlig besparing,
uppgående till ungefär tre millioner kronor. Ett beslut i sådan
rigtning synes mig ock bäst motsvara den mening, som vid sistlidne
riksdag lyckades inom Andra Kammaren samla omkring sig en minoritet
af ej mindre än 84 röster.

Till ytterligare stöd för den uppfattning, hvilken ligger till grund

Sammansatta Stats och Hankön tskoitets Utlåtande N:o 5.

för så mångas önskan, att de tvä projekterade byggnaderna ej må förläggas
på Helgeandsholmen, vågar jag åberopa det utlåtande, som afgifvits
af den inom Tysklands konstnärskretsar högt uppburne, framstående
arkitekten, Kaiserl. Gelieim-Baurath Paul Wallot.

Då denna motion derjemte förutsätter, att bidrag för ändamålet i
en eller annan form lemnas från Stockholms stad, lär man väl således
svårligen kunna neka, att frågan derigenom inträder i ett alldeles nytt
skede, som med fullt fog bör mana Riksdagen, helst några yttre hinder
af redan utförda arbeten icke förefinnas, att taga 1888 års riksdagsbeslut
•under förnyadt öfvervägande. För en ändring deri tala de tungt vägande
estetiska skälen, de olägenheter med afseende å riksdagshusets och riksbankens
inredning, som deras uppförande å Helgeandsholmen nödvändiggör,
samt icke minst tillfället att för statsverket göra en storartad
besparing af medel, väl behöfliga att anvisa för andra påträngande vigtiga
statsbehof, hvaribland jag tillåter mig särskildt nämna förstärkningen
af vår sjökrigsmateriel.»

2:6) Motion n:o 38 inom Första Kammaren af herr C. E. Ljungberg,
som hemställer,

att, med frånträdande af sina senaste beslut angående riksbyggnadernas
uppförande, Riksdagen må besluta att

antingen verkställa en om- eller tillbyggnad af nuvarande riksdagshuset,
i ungefärlig öfverensstämmelse med nedan omförmälda konsortii
förslag, dock efter pröfning af nya, infordrade ritningar,

eller ock, derest icke tjenligare plats (t. ex. i hörnet af Strandvägen
och Nybrohamnen) kunde erhållas, låta å kammarrättens med
vidliggande tomter, i ungefärlig öfverensstämmelse med konsortiets förslag,
och på grund af nya eller öfversedda ritningar uppföra nytt riksdagshus,

samt att, i hvilketdera fallet som helst, hus för riksbanken må
uppföras antingen å det nuvarande kanslihusets tomt, då denna nu skall
frigöras från sina åbyggnader och hvarom Riksdagen redan 1875 gjorde
hemställan, eller ock å Helgeandsholmen, i båda fallen efter ritningar,
som mera än de hittillsvarande motsvara lägets och skönhetssinnets
fordringar; och hemställer motionären äfven, att alla byggnadsarbeten
å Helgeandsholmen må genast inställas, till dess dessa frågor blifvit af
Riksdagen afgjorda, samt att omsorgen för riksbyggnadernas uppförande
vare sig på ena eller andra sättet lemnas åt en komité af 5 sakkunnige
och estetiskt bildade män, men icke åt personer, valde i helt andra
ändamål och'' med uppdrag af helt annan art.

Denna hemställan har herr Ljungberg motiverat sålunda.

Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 5.

»Det lärer väl icke kunna bestridas, att representationens pligt är
att, under alla förhållanden, iakttaga största möjliga sparsamhet, och
att. denna pligt är synnerligen bjudande i denna tid, då vår hufvudnäring
lider af det största betryck och våra statsfinanser påkalla mycket
betungande nya skatter. Men kan det med sanning sägas, att vi uppfylla
denna pligt, om vi vidhålla det under bättre ekonomiska förhållanden
och redan då af allmänna opinionen såsom ett lättsinnigt och
slösaktigt företag betecknade beslutet att på Helgeandsholmen med en
kostnad, som af sakkunnige uppskattas till 10 å 15 millioner kronor,
uppföra två kolossala hus, som dessutom skulle genom sin närhet till*
slottet förstöra intrycket af den enda byggnad i riket, hvaröfver nationen
hittills kunnat vara stolt?

Att ett så fattigt land som Sverige skall för sina riksdagsmän
uppföra ett så storartadt och dyrt palats som det tillämnade riksdagshuset,
skulle under alla förhållanden vara origtigt, ja, straffvärdt, men
att det sker nu, efter fixeringen af riksdagsmännens antal till en så
ringa siffra, att det för all framtid kommer att blott med 4 personer
öfverstiga det af 1888, då beslutet fattades, är rent af oförsvarligt. Men
detta företag är förkastligt icke blott derför att det är onödigt, emedan
ändamålet kan vinnas på ett vida mindre kostsamt sätt, utan äfven
emedan det skulle breda ett sken af tanklöst oförstånd öfver hela vår
nation, om utländingen finge se oss uppresa 93 fot höga murar invid
det härliga slott, som hvarje annan nation skulle vara ytterst angelägen
att lemna fritt. Då emellertid denna skandal ännu kan undvikas och
eu förändring i det olyckliga beslutet blott vore en återgång till Riksdagens
fyra gånger förut fattade beslut, får jag vördsamt hemställa, att
Riksdagen måtte besluta, att något riksdagshus icke må å Helgeandsholmen
uppföras.

Detta yrkande beder jag få särskildt motivera ur dels fnansiel
och dels arkitektonisk och estetisk synpunkt.

Den finansiella synpunkten.

Sedan en enskild motionär, en handlande från landsorten, fattat
den olyckliga idén att, med tillhjelp af det då mägtiga intresset för
erhållande af nytt hofstall, kullkasta Riksdagens år 1887 fattade beslut,
beslöt 1888 års Riksdag, att både riksdagshus och riksbank skulle uppföras
å Helgeandsholmen (hvilken förut blifvit såsom byggnadsplats utdömd),
men med vilkor, att »totalkostnaden ej må öfverstiga i rund

Sammansatta Stats- och Banhoulskottets Utlåtande N:o 5. 7

summa fem millioner kronor)), nemligen »hvad af byggnadsfonden återstår,
sedan de till hofstallet m. m. upptagna kostnader derifrån afdrag^».

Det måste då förvåna, att vederbörande redan innan ens grunden
till byggnaderna blifvit lagd tilltrott sig att med vid pass 1 V2 million
kronor i sina beräkningar öfverskrida nämnda summa; ty det senast af
fullmägtige faststälda kostnadsförslaget uppgår till 6,440,438 kronor 86
öre. Detta är en föga lofvande början, då man vet, att nationalmuseihyggnaden,
som ej skulle få kosta mer än 500,000 eller högst 550,000
riksdaler b:co, sedermera kräfde en summa af 2 1/2 millioner eller tre
gånger nämnda belopp; att universitetet i Upsala, som ej skulle kosta
mer än 740,000 kronor, uppgick till 1,840,000 kronors kostnad; samt
att husarkasernen i Helsingborg, för hvilken kostnadsförslaget stannade
vid 358,000 kronor, kostade färdig 667,000 kronor. Också har en af
våra mest erfarne byggmästare här i staden beräknat, att de båda byggnaderna
å Helgeandsholmen icke kunna utföras under 100 kronor pr
qvadratmeter, d. v. s. blott till ett pris af 15,200,000 kronor!

Detta under förutsättning, att man skall lägga nära hälften af
banken i Norrström och gifva båda byggnaderna den oerhörda höjd
och storlek som beräknats.

Men nu förslår den tillgängliga byggnadsfonden icke ens till den
obehörigen af fullmägtige faststälda kostnaden af 6,440,438 kronor; ty
om man från den af byggnadskomitén (inberäknadt årsanslaget för
1895, hvilket skall blifva det sista) beräknade tillgången af 6,443,000
kronor afdrager de obehörigen medräknade räntorna (ty då statsanslag
gifvas, är icke meningen, att de skola utbetalas i förskott och gifva
ränta), återstå endast 5,743,000 kronor, således nära 700,000 kr. mindre
än den faststälda kostnadsberäkningen.

Hvarifrån skall nu återstoden af de flera millioner, som otvifvelaktigt
vidare erfordras, tagas?

Antag, att blott dubbla beloppet af de nu senast beräknade 6,440,000
kronor erfordras; så är det dock mer än 12 millioner kronor, som vi
skola nedlägga i sumphålen på Helgeandsholmen och vattnen der omkring,
och detta på en tid, då vi icke kunna bestrida våra vanliga statsutgifter
utan att till de gamla skatterna lägga en tilläggsbevillning af
5 millioner samt nya skatter, sådana som en stämpelskatt af 2,600,000
kronor, en påtänkt maltskatt af 2,500,000 och arfsskatt af 1 million
jemte en höjd bränviusskatt af 3 millioner m. m., hvarjemte vi nu
äfven börjat betala norska statsutgifter.

Sammansatta Stats- och Banhoutshottets Utlåtande N:o 5.

Kan det sägas öfverensstämmande med sundt förstånd, att en så
hårdt betungad nation går att kasta 12 å 15 millioner kronor i sjön
för ett byggnadsföretag, som både är obehörigt i det omfång, man nu
vill företaga det, och till skada och skam för landet.

Huru föga man kan förlita sig på det senaste kostnadsförslaget,
inses lätt, då man ihågkommer, dels att riksdagsbuskomitén ännu 1891,
i ett svar till sammansatta stats- och bankoutskottet, tre år efter riksdagsbeslutet,
uppgaf, att den 1888 anvisade byggnadsfonden icke behöfde
öfverskridas, dels ock det slösande öfverdåd, hvartill samma
komité hittills gjort sig skyldig. Såsom exempel på det senare kan
nämnas, att en enda arkitekt under 3:ne år undfått arfvoden af sammanräknadt
17,000 kronor, ehuru det sedermera icke blef hans, utan
en annan arkitekts arbeten, som nu begagnas, att derjemte komiténB
biträdande arkitekt och ritbiträden erhållit under dessa tre år (1891,
1892 och 1893) 22,922 kronor, samt att under samma tre år, och innan
ännu ett spadtag lärer ha varit taget på holmen, komiténs årskostnader
uppgått: 1891 till 69,273 kronor 23 öre, 1892 till 72,267 kronor 90 öre
och 1893 till 42,820 kronor 5 öre, allt enligt komiténs egna till riksgäld
skontoret afgifna berättelser.

Jag kommer nu till byggnadsföretagets bedömande ur

Arkitektonisk och estetisk synpunkt.

För hvarje med skönhetssinne begåfvad menniska skall det utan
tvifvel anses vara för en stad synnerligen lyckligt, om en stor och
strid ström genomskär densamma, i synnerhet om densamma innesluter
en ö eller en holme, som med sina planteringar kan gifva ett behagligt
afbrott åt stadens husmassor. Sådana öar finnas i Moldaufloden vid
Prag, i Rhonefloden vid Genéve och, om jag rätt minnes, äfven i
Donau vid Pest, men ingenstädes är läget jemförlig! med Helgeandsholmens
vid Mälarens utlopp; och om man här, likasom man på ön i
Rhonefloden har en staty af Rousseau, anbragte på Helgeandsholmen
bland blommor och grönt en eller par statyer öfver någon eller några
af våra stora män, jemte en i tempelform byggd konsertlokal eller ett
galleri för konstalster, skulle hela verlden skatta oss lyckliga att midt
i vår hufvudstad ega en sådan perla invid det imponerande slottet.

Hvad är det man deremot nu vill göra af denna holme? Jo, en
stenmassa, som endast på främsta delen lemnar litet utrymme för några
buskar och en vattenkonst, men för öfrigt är så hög och stor, att den

Sammansatta Stats- och B anka uislcottets Utlåtande N:o 5.

med 25 fot öfverstiger de högsta enskilda hus i staden (dessa få icke
öfverstiga 68 fot, men riksdagshusets tak skall uppstiga till 93 tot
öfver marken) och till en betydlig del måste söka sig plats i Norrström.

Då man först hörde talas om den egendomliga planen att på holmen
förlägga riksdagshuset, för hvilket plats lätteligen kunnat finnas
på mångfaldiga andra ställen i staden, tog man för gifvet, att detta hus
skulle blifva lågt och lemna godt rum för planteringar och grönt.
Planen blef i stället, att det skulle blifva så stort och högt som möjligt;
och man lät icke ens afskräcka sig af holmens ringa vidd. Hvad
som icke kunde rymmas på land, kunde ju läggas i strömmen. Detta
skall nu blifva riksbankens lott, af hvilken bank 46 procent sägas komma
att ligga i vatten, ehuru ett hufvudskäl till bankens förflyttning
från sin nuvarande lokal uppgafs vara fuktigheten i bankens hvalf!

Det besynnerligaste i hela detta företag är den likgiltighet, man
röjer för dess inverkan på slottet, och den ifver man visar för att bygga
högt. Om slottet icke vore så högt och hade så högt läge, skulle man
bestämdt sträfva att komma öfver detsamma. Nu är detta icke möjligt,
utom med tornet, der det ju lyckats; men nog gör man ett försök.

Slottet har på lägsta sidan 98 och på den högsta (mot Norrbro)
126 fots höjd. — Nya riksdagshuset skall blifva 78—93 fot och tornet
207 fot högt. De förra måtten öfverstiga dem å nya riksdagshuset i
Berlin, hvars höjd till taklisten är 68 och till ryggåsen 92 fot.

Vinterpalatset i Petersburg har blott 70 fots höjd.

Tornet blir 7 fot högre än Storkyrkans torn, 3 fot högre än tornen
i Notre Dame i Paris och 87 fot högre än tornet på Förenta staternas
parlamentshus, som är 120 fot högt.

Då det nya representantshuset i Wien är blott 2 våningar högt,
skall detta blifva tre, utom jordvåningen.

Hvad som i viss mån, utom begäret att täfla med slottet, föranledt
de stora höjdmåtten, är den öfverdrifna höjd man gifvit plenisalarne.
De nuvarande hafva 27,5 fots höjd, men de nya skola blifva
46,5 fot höga, således 19 fot mera. Underhusets sal i London är något
lägre, men dess bredd är alldeles lika med vår Andra Kammares sal,
45 fot. Ledamöternas i denna kammare antal är dock endast 240
emot underhusets 672.

Man hade förestält sig, att, då en komité disponerar öfver så stora
penningmedel och för hela sitt byggnadsföretag riskerar en så förkrossande
dom af en stor allmänhet, den åtminstone skulle ha förskaffat sig
utmärkt vackra ritningar till de stora byggnaderna. Men detta är ingalunda
fallet. Utan att vara ful, är dock fasaden på riksdagshuset

Ihh. till Biksd. Prof. 1895. 4 Samt. 2 Afd. 4 Höft. 2

Sammansätta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 5.

icke så vacker som af en sådan kunde fordras — dess öfra del företer
bland annat en tröttande enformighet; och den del, man å de oss delgifna
ritningarne ser af riksbanken, synes ha bort förete ett arkitektoniskt
mera anslående yttre, då den så tydligt synes från Vasabron
och då den undanskymmer en stor del af det vackra slottet. Ett fel
i dessa ritningar är äfven, att man icke får se de båda byggnadernas
utseende åt Drottninggatans förlängning, icke heller riksdagshusets och
bankens utseende åt Mynttorget. När man bygger på en ö, får man
ihågkomma, att alla sidor bilda fadder, och ingen af dem får vara styfbarn
i utseende.

Äfven de ritningar, som meddelats Riksdagen öfver de af ett särskilt
konsortium uppgjorda förslagen till riksbyggnader, äro för skönhetssinnets
fordringar icke fullt tillfredsställande, men de äro icke heller
definitiva, utan kunna ändras. Det å dem nedlagda arbetet har i allt
fall gjort den stora nytta, att man deraf fått se, dels att en om- och
tillbyggnad å gamla riksdagshuset kan ske för en summa af 786,000
kronor, dels ock att en vida tjenligare plats än å Helgeandsholmen
finnes för ett riksdagshus, som å Riddarholmen kan uppföras för 3,814,000
kronor. Härvid är dessutom att märka, det dessa förslag grunda sig
på effektiva anbud från allehanda verkstäder, då deremot riksbyggnadskomiténs
förslag äro helt lösliga, saknande all verklig, synlig grundval
och ansvarighet.

Det är alldeles nödvändigt, om det af 1888 års Riksdag antagna
och på den mest lösliga fot grundade förslaget skall utföras, att innan
dess företaget antingen utbjudes på entreprenad, eller ock likartade anbud
med dem, som konsortiet anskaffat och meddelat, infordras.

Men då hela planläggningen att på ett otillräckligt utrymme förlägga
så vigtiga och stora byggnader, som derjemte skola skada slottets
utseende, är felaktig;

då man redan visat sig komma att betydligt öfverskrida den af
Riksdagen faststälda byggnadssumman;

då man äfven deri afvikit från 1888 års beslut, att man framskjutit
riksdagshuset 20 fot mera åt öster, hvarigenom den fria platsen blir
ännu mindre, än förut antagits, samt derjemte ökat byggnadens höjd
mera, än på den tiden af dåvarande arkitekt beräknats, hvartill kommer
den vigtiga omständighet, dels att statens tillgångar nu ännu mindre
än förut tillåta det slöseri, som det gamla beslutet innefattar, dels ock
att den inskränkning i riksdagsmännens antal, som fixeringsbeslutet
sedermera medfört, kommer att göra ett så kolossalt riksdagshus som
det tillämnade alldeles obehöfligt, får jag vördsamt hemställa,

Sammansatta Stats- och BanlcoutskoUets Utlåtande N:o 5. 11

att, med frånträdande — — — — — — — — — — — — —

--— (jfr. ofvan) — — — — — —--—---— — —

— — helt annan art.»

3:o) Motion n:o 41 inom Första Kammaren af herr O. M. Björnstjerna,
som föreslår,

att så framt en minskning af det beslutade riksdagshusets höjd
eller massa kan derigenom lämpligen åstadkommas och faran så medelst
aflägsnas för byggnadens menliga inverkan på det närbelägna
kong], slottets utseende, bemyndigas fullmägtige i riksbanken och riksgäldsko
ntoret, utan hinder af Riksdagens tidigare i ämnet fattade beslut,
att från det blifvande riksdagshuset utesluta riksgäldskontorets och
justitieombudsmansexpeditionens lokaler.

Motionären anför till stöd för nämnda förslag följande:»

Äfven hos dem, som deltagit i beslutet om riksdagshusets och
riksbankens uppförande å Helgeandsholmen och hvilka fortfarande önska
se detta beslut förverkligadt, måste det väcka oro att erfara de allt
större proportioner, hvartill ifrågavarande byggnader enligt de uppgjorda
ritningarne vuxit och det deraf inom vidsträckta kretsar framkallade
klander mot hela förslaget. I det år 1874 prisbelönta förslag, som afsåg
en byggnad för Riks^gen och riksgäldskontoret på Helgeandsholmen,
upptogs grundytan till 50,205 qvadratfot.

Såsom behöflig grundplan för riksdagshuset på riksarkivets och
riksgäldskontorets tomter beräknade 1879 års komité 35,882 qvadratfot;
år 1881, då tre särskilda förslag framlades till riksdagshusets uppförande
på olika platser å Riddarholmen, beräknades den behöfliga
tomtytan till 48,000 qvadratfot; 1884 års komité, som uppgjorde förslag
till riksdagshus, inbegripande riksgäldskontor och justitieombudsmansexpedition,
såväl å Helgeandsholmen som på flere andra platser, beräknade
tomtarealen öfver allt till 57,000 qvadratfot, men efter de nu föreliggande
ritningar, som bära påskrift: »enligt af fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret den 5 november 1894 faststäldt förslag» påräknas
dertill, äfven efter senaste nedprutning, 65,000 qvadratfot.

På förfrågan af 1884 års komité uppgåfvo fullmägtige i riksbanken
den behöfliga grundytan för ett nytt riksbankshus till 10,000 qvadratfot,
hvartill komitén lade 50 procent för murar och gårdar, så att 15,000
qvadratfot beräknades till tomt för banken. Enligt nu framlagda förslag
upptager den mer än 30,000 qvadratfot.

Allt detta — hviket icke kunnat förutses vid beslutets fattande
inom Riksdagen, lika litet som af motionärerna i ämnet eller reservanterna
i 1884 års komité, då do tillstyrkte uppförande af blott ett bus

12 Sammansatta Stats- och BanJcoutsJco/tets Utlåtande N:o 5.

på holmen, gemensamt för Riksdag och bank, anseende Drottninggatans
förlängning i rak linie öfver till Mynttorget vara fullkomligt obehöflig
— har onekligen i hög grad förändrat förslagets karakter och gifvit
stöd åt motståndarnes klander.

Uppenbart måste vara, att om dessa byggnader förläggas så nära
slottet, böra de ej erhålla dimensioner af så kolossal beskaffenhet, att
slottets imponerande utseende derigenom komme att skadas. Men
detta befarar jag måste blifva händelsen, så framt riksdagshuset upptöres
oförändradt efter de för öfrigt mycket vackra ritningar, som nu
äro i fråga. I främsta rummet gäller detta den ofantliga kupolen, hvilken
ensam för sig med kronan och figuren på toppen är mer än 100
fot hög och högre än den högsta delen af sjelfva riksdagshusets fasad
åt Norrbro. — Förlädes riksdagshuset på en helt och hållet fri plats
utan närliggande byggnader, skulle den måhända taga sig väl ut, om
än starkt måste ifrågasättas, huruvida konungakronan är en lämplig
symbol på ett riksdagshus, men här synes hela denna öfverbyggnad
liksom den stora kolonnaden vara tillkomna i särskild afsigt att täfla
med och öfverglänsa det kongl. slottet, hvars högsta taklist kupolpartiet
öfverskjuter med ej mindre än 71 fot.

Borttages denna kupol, hvilken måste uppenbart verka skymmande
och nedtryckande på slottet, får byggnaden i mångas tanke ett ädlare
och mindre pråligt utseende, hvarjemte kostnaden minskas med omkring
200,000 kronor, som kunna bättre användas för andra ändamål.

Att påyrka ett Riksdagens beslut i deuna rigtning, vore likväl ej
på sin plats, då frågan med fullt förtroende lärer böra öfverlemnas till
herrar fullmägtiges göda smak, men ett snart tillkännagifvande, att kupolen
och, om möjligt, äfven den i vårt land med dess snö och mörka
vinterdagar föga lämpliga kolonnaden blifvit utdömda, skulle sannolikt
väsentligt bidraga till deras lugnande, som nu motarbeta riksdagshusets
förläggande till Helgeandsholmen och hvilkas motstånd måhända än
mer ökats genom de nya förslag, Riksdagens ledamöter nyligen inbjudits
taga i betraktande, hvari denna kupol, i svartkonstritning, får ett
så afskräckande utseende.

Kunde riksdagshusets massa i någon mån minskas, särskildt hvad
beträffar byggnadens höjd i närheten af slottet, skulle utan tvifvel en
gynsam verkan derigenom åstadkommas. En utväg dertill synes äfven
utan allt för stor svårighet kunna ernås.

I full öfverensstämmelse med Riksdagens beslut år 1888 har utrymme
afsetts för riksgäldskontor och justitieombudsmansexpeditionen
i det nya riksdagshuset, hvilka lokaler å de föreliggande ritningarne

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 13

upptaga en ganska betydlig del af bottenvåningen. Någon nödvändighet
föreligger dock ej att öfverflytta dessa verk till riksdagshuset, och
om genom deras uteslutande samt inskränkning i vissa andra, mindre
behöfliga eller allt för stort tilltagna lokaler, en minskning i byggnadens
höjd på södra och norra sidorna kunde ernås, vore dermed sannolikt
ganska mycket vunnet äfven till förekommande af ett affall bland
dem, som hittills fasthållit vid Helgeaudsholms-förslaget.

Om det monumentala intrycket af riksdagsbyggnaden något förringas,
betyder detta föga, blott densamma ej verkar menligt på slottets
utseende».

4:o) Motion n:o 142 inom Andra Kammaren af herr O. R. Themptander,
hvilken motion är af lika lydelse med den här ofvan omförmälda,
af herr Fränekel inom Första Kammaren väckta.

5:o) Motion n:o 143 inom Andra Kammaren af herr J. G. Nyström,
med hemställan, att Riksdagen, med ändring af sitt 1888 i ämnet
fattade beslut, i hvad det afsåg byggande af riksdagshus, och under
förutsättning att Stockholms stad deremot åtager sig och bekostar
Helgeandsholmens ordnande med kajer, broar, gator, planeringar och
planteringar, måtte besluta om- och tillbyggnad af nuvarande riksdagshus
å Riddarholmen samt nybyggnad af allenast bankhus å Helgeandsholmen.

Denna hemställan är motiverad på nedan nämnda sätt.

»Ehuru Riksdagen den 31 mars 1894 ej funnit skäligt bifalla då
väckta motioner om ändring i beslutet rörande uppförandet af riksdagsoch
riksbankshus å Helgeandsholmen, hafva derefter så omfattande
undersökningar och beräkningar blifvit utförda, att någon tvekan enligt
min mening ej längre kan råda derom, att byggnadsfrågan ej bör lösas
enligt 1888 års riksdagsbeslut.

De fullständiga ritningar jemte beskrifningar och kostnadsförslag,
som upprättats af arkitekterna Ringström, Wickman och Boberg, gifva
vid handen, att genom om- och tillbyggnad af det gamla riksdagshuset
tillräckliga och tillfredsställande lokaler vinnas, med utrymmen af i det
närmaste samma mått, som det tillämnade riksdagshuset å Helgeandsholmen
skulle innehålla, men för en kostnad, som medför en besparing
af 2,957,145 kronor.

. En byggnad för riksbank å Helgeandsholmen enligt arkitekternas
förslag skulle visserligen med 172,686 kronor öfverstiga kostnaden för
det faststälda bankhuset, men om en ändring i planen, hvarigenom
frågan om ett riksdagshus på Helgeandsholmen iörfölle, från Stockholms
stad framkallade ett så afsevärdt bidrag, att det motsvarade kostna -

14 Sammansatta Stats- och Bankouislcoitets Utlåtande N:o 5.

derna för broar, kajer och öfriga yttre anordningar å Helgeandsholmen,
blefve de belopp, som af Riksdagen behöfde anvisas, i stället för nu
beräknade ........................................................................................ 6,440,438: 86,

för om-och tillbyggnad af gamla riksdagshuset 786,000: —

» bankhus å Helgeandsholmen........................ 1,705,000: —

» redan utförda arbeten .................................. 225,870: 14 2,716,870: 14,

hvarigenom vunnes en besparing å ................................. kr. 3,723,568: 72.»

Från statsutskottet hafva härjemte till det sammansatta utskottet
öfverlemnats handlingar rörande Stockholms stadsfullmägtiges beslut om
åtgärder i syfte att söka utverka Helgeandsholmens bebyggande endast
med riksbankshus, hvilka af öfverståthållareembetet, med anhållan
att berörda beslut måtte varda Riksdagen delgifvet, till Kongl. Maj:t insända
handlingar af Kongl. Maj:t öfverlemnats till förstnämnda utskott.

Stockholms stadsfullmägtiges omförmälda, den 1 sistlidne februari
fattade beslut innehåller, att fullmägtige, under förutsättning att den
ändring vidtages i Riksdagens beslut den 5 maj 1888 om byggnader å
Helgeandsholmen, att endast riksbankshus uppföres å denna holme och
förlägges öster om och invid Drottninggatans förlängning, samt att
återstoden af holmen för all framtid lemnas obebyggd och må utan
särskild godtgörelse såsom öppen plats intagas i stadsplanen för Stockholm,
erbjuda sig att, jemte det förenämnda tillägg till stadsplanen
beslutas,

antingen enligt plan, som af Kongl. Maj:t fastställes, på stadens
bekostnad ordna holmens obebyggda del med kajer, gator, planteringar
och körbroar i Drottninggatans förlängning samt för framtiden underhålla
samma del af holmen med tillhörande anläggningar,

eller ock verkställa nämnda ordnande och underhåll af holmen,
utom i hvad angår anläggning af broar i Drottninggatans förlängning
och erforderliga anordningar för beredande af tillträde till riksbankshuset
från Norrbro, samt, såvida dessa broar och anordningar bekostas
af statsmedel, i stället för de sålunda undantagna arbetena kostnadsfritt
på staten öfverlåta stadens rätt till tomterna rids 4 och 15 i qvarteret
Riddarholmen och den mellan dem varande gränddessein jemte
hvad Riksdagen med anledning af Helgeandsholmens bebyggande med

Sammansatta Stats- och Bankoutskottels Utlåtande N:o 5.

endast riksbankshus kan för byggnadsföretag behöfva af stadens intill
nyssnämnda tomter liggande öppna mark, dock ingenstädes närmare
Riddarholmshamnens nuvarande kajlinie än 21 meter (70,8 fot).

Med anledning af det i herr Björnstjernas motion förekommande
förslag har utskottet anhållit om fullmägtiges i riksbanken och i riksgäldskontoret
yttrande öfver motionen, och har utskottet derjemte begärt,
att fullmägtige vid afgifvande af nämnda yttrande ville utlåta sig
derom, huru vida ej den i motionen åsyftade minskning af riksdagshusets
dimensioner kunde åstadkommas antingen genom att rätta fordringarna
å utrymme efter det af 1884 års komité uppgjorda program,
som låg till grund för de utredningar, med ledning hvaraf 1888 års
Riksdag fattade sitt beslut, men hvilka fordringar, att döma af de den
5 november 1894 godkända ritningarna, efter år 1888 väsentligt ökats,
eller genom tillämpning i hufvudsak af de i större skala utförda ritningar,
hvilka upprättades efter kammarherren Meldahls härvaro, men
före öfverintendenten H. Zettervalls utträde ur riksdagshuskomitén.

Sedan fullmägtige infordrat riksdagshuskomiténs utlåtande i ämnet,
hafva fullmägtige åberopat komiténs till dem afgifna yttrande såsom
sitt eget, och har utskottet till följd deraf såsom bilaga till detta utlåtande
fogat nämnda yttrande.

Hvad nu först angår förslaget om uppförande af nytt riksdagshus
å Riddarholmen, der såsom lämplig och, på grund af Stockholms stads
erbjudande, tillgänglig plats framhållits de intill hvarandra gränsande
tomter, som upptagas af kammarrättens och marinförvaltningens hus
samt stadens egendomar n:is 4 och 15 i qvarteret Riddarholmen, har
utskottet, då genom en sådan ändring i den faststälda planen ingen
besparing skulle vinnas, ej fäst vidare afseende vid detta förslag, utan
hufvudsakligen egnat sin uppmärksamhet åt förslaget om till- och ombyggnad
af nuvarande riksdagshus.

Väl är det rigtigt, att om Riksdagen afstode från att å Helgeandsholmen
uppföra hus, afsedt för Riksdagen, riksgäldskontor och justitieombudsmansexpeditionen,
och i stället beslöte att för närvarande åtnöja

Sammansatta Stats- och Hankoutskottets Utlåtande N:o 5.

sig med en om- och tillbyggnad af riksdagshuset å Riddareholmen, utgifterna
härför skulle utvisa en besparing i jemförelse med kostnaderna
för en riksdagsbyggnad å Helgeandsholmen, men denna besparing
skulle, enligt utskottets mening, komma att visa sig endast vara af tillfällig
natur. Under den långa tid, som frågan om anskaffande af rymligare
lokaler för Riksdagen stått på dagordningen, har nemligen en
ombyggnad af det hus, hvari Riksdagen är inrymd, icke, då förslag
derom framkommit, betraktats annat än såsom ett provisorium, och utskottet
är öfvert.ygadt om att, i händelse Riksdagen stannade vid en
tillbyggnad och förändring, låt vara än så genomgripande, af nämnda
hus, frågan om uppförande af en ny riksdagsbyggnad icke skulle kunna
undanskjutas för någon längre tid, utan fortfarande hållen vid lif inom
en ganska nära framtid kräfva sin lösning. Då stode emellertid Riksdagen
utan någon tomt för ett nytt riksdagshus, och samma svårighet
att finna lämplig plats derför, som yppats under frågans föregående
behandling, skulle i oförminskad grad qvarstå. Om frågan ej afgöres
genom uppförande enligt Riksdagens beslut af riksdagshus å den för
detta ändamål samt till ny bankbyggnad förvärfvade tomten, för hvilken
Riksdagen redan utgifvit omkring 2,400,000 kronor, kommer föreliggande
byggnadsfrågas definitiva lösning uppenbarligen att väsentligt
försvåras och fördyras.

Af dessa skäl, och då denna fråga nu kan, enligt af fullmägtige
verkstäld beräkning, utan ytterligare tillskott lösas med användande af
de i detta syfte under en följd af år afsätta medel, har utskottet funnit
sig böra afstyrka Riksdagen att frångå sitt år 1888 fattade samt
åren 1891 och 1894 uttryckligen vidhållna beslut om uppförande å
Helgeandsholmen af både riksdags- och riksbankshus.

Beträffande härefter herr Björnstjernas motion, så torde af riksdagshuskomiténs,
detta utlåtande bifogade yttrande framgå, att det i
samma motion uttryckta önskningsmål om minskning af det blifvande
riksdagshusets å Helgeandsholmen höjd eller massa icke kan nås på
det af motionären ifrågasatta sätt. Utskottet har emellertid af berörda
yttrande inhemtat, ej mindre att fullmägtiges uppmärksamhet är fästad
å husets dimensioner, samt att dessa redan blifvit något minskade, än
äfven att frågan om anbringandet af den å de godkända ritningarna
förekommande kupolen kommer att underkastas ytterligare pröfning.
Med anledning häraf är utskottet förvissadt, att fullmägtige komma att
vidtaga den minskning i husets höjd och dimensioner i öfrigt, som är
förenlig med dettas fulla ändamålsenlighet och yttre prydlighet.

Sammansatta Stats- och, Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 17

I fråga slutligen om herr Ljungbergs förslag, att omsorgen om
riksbyggnadernas uppförande tages från fullmägtige i riksbanken och
i riksgäldskontoret och lemnas åt en komité af fem sakkunnige och
estetiskt bildade män, anser sig utskottet böra erinra, att riksdagshuskomitén
med sig adjungerat åtskilliga sakkunnige och att fullmägtige
vid fullgörande af sitt. uppdrag inhemtat yttranden af särskilda sakkunnige,
då anledning dertill förekommit, ett förfarande, som fullmägtige
säkerligen komma att följa äfven hädanefter. Med hänsjm härtill
och då byggnadernas uppförande med minsta möjliga kostnad synes
vara att i vida högre grad förvänta, om ansvaret för byggnadsföretagets
utförande hvilar på fullmägtige, än om samma ansvar hvilar på personer,
hvilka till Riksdagen icke intaga den förtroendeställning, som utmärker
dess fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret, har
utskottet icke kunnat biträda herr Ljungbergs ifrågavarande förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att ofvan omförmälda af herrar Fränekel, Ljungberg,
Björnstjerna, Themptander och Nyström väckta
motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1895.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. till BiJcsd. Prot. 1895. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft.

Sammansatta Stats- och Banlcoutskottels Utlåtande N:o 5.

Reservationer:

af herrar 0. R. Tkemptander och E. Fränekel:

»Då, sedan bland annat genom Stockholms stadsfullmägtiges här
efteråt aftryckta skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1 sistlidna februari
frågan om nya lokaler för Riksdagen och riksbanken kommit i en väsendtligen
förändrad ställning, Riksdagen nu skall ånyo taga denna
fråga under ompröfning, hafva vi, som icke kunnat biträda det slut,
hvartill det sammansatta stats- och bankoutskottet kommit, till stöd för
vår afvikande mening funnit det vara i sin ordning att i korthet angifva
de hufvudsakliga synpunkter, ur hvilka ärendet i dess närvarande
skick bör efter vår uppfattning bedömas.

Genom de till Riksdagens ledamöter i tryck utdelade ritningar
med tillhörande beskrifningar, hvilka på bekostnad af enskilda, för
denna allmännyttiga sak intresserade personer blifvit efter slutet af
1894 års riksdag utarbetade af arkitekterna G. R. Ringström, Gustaf
Wickman och Ferdinand Boberg, har det blifvit klart och tydligt
ådagalagdt, att det låter sig göra att för en måttlig kostnad genom
till- och ombyggnad å den nu varande riksdagshustomten bereda åt
Riksdagen alla för dess räkning behöfliga lokaler i en byggnad, som i
afseende å såväl utrymmen och andra mått för plenisalar samt utskottsoch
alla öfriga vigtiga lokaler som äfven samtliga lokalers läge i förhållande
till hvarandra kan bestå i täflan med den riksda^sbyggnad å
Helgeandsholmen, hvartill fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
vilkorligen faststält ritningarna.

Så finner man, att genom tillbyggnaden Första Kammaren, hvars
nuvarande samlingssals golfyta håller 2,040 qvadratfot, skulle kunna få
en sal med 3,620 qvadratfot mot 3,390 qvadratfot å Helgeandsholmen,
och Andra Kammaren, som nu samlas i eu sal med en golfyta af 2,728
qvadratfot, kunde få utbyta denna mot en med 4,644 qvadratfots golfyta,
medan plenisalen i huset å Helgeandsholmen blefve 4,525 qvadratfot.
Mot en höjd af 27 fot i de nuvarande plenisalarne erhölles i utbyte 37
fots höjd i tillbyggnaden, eller allenast 3 fot mindre än å Helgeandsholmen.

Ombyggnaden af det nuvarande riksdagshuset skulle bland annat
bestå i de nuvarande kamrarnas entresolerande utom på de ställen,
som äro afsedda för konstitutions- och statsutskottens samlingsrum,

Sammansatta Stats- och BankoutsJcottcts Utlåtande N:o 5. 19

hvilka skulle få behålla hela den nuvarande höjden. De båda våningar,
som på sådant sätt blefve bildade, komme att hålla i höjden den
nedre 15 och den öfre 11,5 fot. För att gifva ett begrepp om dessa
mått må nämnas, att statsutskottets nuvarande lokaler äro 12 fot höga.
Detta utskott, som för närvarande förfogar öfver en golfyta af 3,390
qvadratfot, erhölle efter ombyggnaden 3,956 qvadratfot, mot 4,300 å
Helgeandsholmen. Öfriga utskottslokaler, som nu intaga 5,882 qvadratfot,
skidle efter ombyggnaden få sina golfytor ökade till 10,485 qvadratfot.
Motsvarande tal i det beslutade riksdagshuset å Helgeandsholmen
är 10,876.

En jemförelse emellan storleken å golfytorna i nedannämnda
lokaler, angifha i ofvan begagnade ordning, först nuvarande, sedan det
ombyggda och slutligen det å Helgeandsholmen förlagda riksdagshusets,
visar följande tal i qvadratfot: det gemensamma samtalsrummet 749,
1,624 och 3,310 — kamrarnas klubbrum sammanlagda 3,362, 5,309
och 6,752, deras kanslier sammanlagda 3,197, 5,748 och 3,886, matsalar
och caféer 1,650, 4,112 och 3,997, riksdagsbiblioteket 2,830, 5,330
och 4,247 samt byggnadernas alla lokaler tillhopa 28,001, 47,803 och
49,175.

Vid ett närmare aktgifvande på den lyckade plandispositionen i
bemälde arkitekters förslag och med förestående tal för ögonen kan
det icke numera med fog bestridas, att till- och ombyggnadsförslaget
är i alla hufvudsakliga delar fullt jemförbart. med det af fullmägtige i
riksbanken och riksgäldskontoret godkända riksdagshuset. En genomgående
granskning leder till och med till det resultat, att det senare
i följd af tömtens läge och form lider af fel, som icke vidlåda det
förra. Så är den bebyggda ytan till mer än 43 procent upptagen af
kommunikationsleder, under det att vid monumentala byggnader i allmänhet
denna procent anses icke få öfverstiga 33. Det oaktadt äro
dessa kommunikationsleder delvis allt för knappt tilltagna, så att t. ex.
hufvudkorridorerna ingenstädes äro mer än 10 och på några ställen
blott 9 fot breda. De 8 ljusgårdarnas mått äro mycket otillfredsställande.
En af dem har med ett djup af 70 fot en bottenyta af 400
qvadratfot, eller golfytan af ett vanligt boningsrum. Arbetslokalerna
hafva inknappats på lyxlokalernas bekostnad. Exempelvis må nämnas,
att statsutskott ts sessionssal icke skulle få mer än 1,120 qvadratfot i
golfyta, fastän den nuvarande sessionssalens mått, 1,176 qvadratfot,
anses vara för litet. Enligt ombyggnadsförslaget blefve måttet 1,352
qvadratfot. Flertalet tillfälliga utskott komme att ligga obeqvämt, 3
trappor upp från Norrbro och 4 trappor från Drottninggatans förläng -

Sammansatta Stats- och BankoutsJcottefs Utlåtande N:o 5.

ning. Biblioteket komme i tre särskilda våningar. Plenisalarnas dagbelysning
erhölles genom ett yttertak af glas, något som i vårt klimat
innebär ett vågadt experiment. Med dagern i det stora gemensamma
samtalsrummet blefve det illa bestäldt. Flera önskvärda lokaler saknas,
såsom kanslirum för statsutskottet samt rum för dess ordförande.
Det har icke sörjts för reserverade loger i plenisalarna för den motsatta
kammarens ledamöter. Ytterligare bristfälligheter kunde anföras;
men det nu sagda torde vara nog för att motivera det omdöme, att,
oaktadt all på dessa planers utarbetande använda tid och möda, dessa
lemna mycket öfrigt att önska och att det svårligen kan anses vara
försvarbart att använda inemot 4 millioner kronor på ett riksdagshus,
som i åtskilliga hänseenden blefve allt utom tillfredsställande.

Genom det nu sagda tro vi oss hafva visat, att på grund af det
arbete, som efter 1894 års riksdag nedlagts på till- och ombyggnadsproblemet,
något berättigadt tvifvel icke längre kan råda om möjligheten
att å den nuvarande tomten uppföra ett riksdagshus, som, vid
det förhållande att antalet ledamöter i båda kamrarna fixerats, förmår
att under en lång följd af år, snart sagdt huru länge som helst, tillfredsställa
alla de fordringar, som böra och skäligen kunna ställas på
en sådan byggnad. Genom de omarbetade, till Riksdagens ledamöter
i aftryck utdelade fasadritningarna har det likaledes blifvit ådagalagdt,
att åt en byggnad på detta ställe kan gifvas det prydliga yttre, som
påkallas af det ändamål, för hvilket den är afsedd. Kommer härtill,
att platsen allt ifrån 1830-talet befunnits synnerligen lämplig till riksdagshus
icke minst genom sin närbelägenhet till embetsverkens lokaler,
och att den i detta hänseende har företräde framför Helgeandsholmen,
utom hvad beträffar kanslihuset, som dock säkerligen inom en snar
framtid blir flyttadt till en plats, hvarifrån afståndet till Riddarholmen
och Helgeandsholmen äro i de närmaste lika, hafva onekligen under
det sistförflutna året särdeles starka skäl tillkommit att å nyo allvarligt
öfverväga den flera gånger förut uppkastade, men med hänsyn till dels
den motsedda starka ökningen i riksdagsmännens antal, dels obenägenheten
att utgifva ett större belopp för hvad man förestälde sig endast
kunna blifva ett tillfälligt provisorium, öfvergifna tanken att på angifna
sätt tillgodogöra sig den nuvarande riksdagshustomten.

Utom de ofvan omtalade har det emellertid hittills funnits ett
ytterligare vigtigt skäl att icke lyssna till de tid efter annan framlagda
till- och ombyggnadsyrkandena, föreställningen, att ett dylikt arbete ej
kunde utföras, utan att Riksdagen ett eller annat år måste bereda sig
andra lokaler för att kunna ostörd fortgå i sin verksamhet. Äfven i

Sammansatta Stats- och Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 5.

detta hänseende hafva dock de senast verkstälda utredningarna lemnat
ett alldeles nytt uppslag. I de tryckta beskrifningarna till bemälde
arkitekters ritningar omtalas, att tillbyggnaden är så planlagd, att den
kan ske utan rubbning eller afbrytande af Riksdagens verksamhet, samt
att de behöfliga förändringarna i den gamla byggnaden kunna verkställas
mellan två riksdagar. En af förslagsställarne bar inför det
sammansatta utskottet redogjort för, huru de tänkt sig gången af dessa
arbeten. Början skulle omedelbart efter riksdagens afsilande göras
med rifning af de låga byggnaderna invid Riddarholmshamnen. Under
närmast följande sommar och höst verkställas skälfning och grundläggning
för tillbyggnaden, så att dennas grund blir färdig före vinterns
inträde. Efter nästföljande riksdags slut påbörjas murningBarbetet, så
att nybyggnaden i afseende å stommen, inräknadt bjelklag och taktäckning,
står färdig vid närmast derpå följande riksdag. Oberoende
af dess sammanträdande kunna då nybyggnadens inredningsarbeten
börja och fortgå samt med all säkerhet afslutas senast vid slutet af
nästföljande riksdag. Vid sistnämnda tidpunkt skulle sammanbyggandet
af nybyggnaden och det nuvarande riksdagshuset samt ändringarna i detta
senare påbörjas. Dessa arbeten samt möjligen återstående kompletteringsarbeten
inom nybyggnaden beräknas kunna med all säkerhet verkställas
till den tid, när Riksdagen skall å nyo samlas, så att det hela då kan
tagas i bruk. Enligt denna plan, som säkerligen kan i allo genomföras,
skulle, om uppdrag detta år lemnas fullmäglige i riksbanken och
riksgäldskontoret att anskaffa ett riksdagshus genom till- och ombyggnad
å den nuvarande tomten, de nya lokalerna kunna tillträdas med
början af 1899 års riksdag.

Att Riksdagens qvarstannande på den nuvarande tomten skulle
medföra högst betydliga besparingar, ligger för öppen dag. Huru
stora dessa besparingar skulle blifva, skola vi bär nedan närmare angifva.
Men detta tungt vägande skäl är icke det enda, som bör läggas
till de förut anförda. Äfven ur riksbankens synpunkt är enligt vår
uppfattning eu sådan lösning af de förenade byggnadsfrågorna att
högeligen förorda.

De nuvarande riksbankshusens otjenliga beskaffenhet, omöjligheten
att kunna äfven med genomgripande förändringar göra dem ändamålsenliga
samt deras läge, som ansågs olämpligt, då den större affärsrörelsen
både sina lokaler i de vestligaste delarne af den inre staden
och antogs komma att efter hand alltmera draga sig åt norr, hat va
allt sedan år 1872, således redan för 23 år sedan, föranledt, sträfvanden
att få en ny riksbanksbyggnad uppförd i omförmälda trakt af staden,

22 Sammansatta Stats- och Bankoutskotlets Utlåtande N:o 5.

helst å Helgeandsholmen; och denna angelägenhet har tidt och ofta
framhållits vara af särdeles brådskande beskaffenhet med hänsyn särskilt
till faran att förvara riksbankens dyrbara valutor i så bristfälliga
lokaler som de nuvarande.

Förhoppningarna att få denna byggnadsfråga hastigt löst hafva
alldeles gäckats. Sedan behofvet af eu helt och hållet ny riksbanksbyggnad
först offentligt erkändes, har, som sagdt, nära ett fjerdedels
århundrade förflutit; och oaktadt man nu kan räkna 7 år tillbaka till
den dag, då beslutet att å Helgeandsholmen uppföra en ny byggnad
åt riksbanken fattades, har ännu icke något arbete ör denna påbörjats,
ett förhållande, som till den väsentligaste delen är att tillskrifva valet
af byggnadsplats med derpå beroende nödvändighet att låta med hvarje,
äfven det minsta fyllnadsarbete i vattnet anstå, till dess att vattenrättsärendet
blifvit slutligen handlagdt. Nu har visserligen rådstufvurätten
gifvit sin dom i detta mål och derigenom på vissa vilkor medgifvit
den begärda utfyllningen; men bland vad, som häremot erlagts, finnes
ett redan i hofrätten full följ dt, hvilket, om det i högre rätt vinner afseende,
skulle alldeles omintetgöra möjligheten att å Helgeandsholmen
bereda plats åt riksbanken och således, om arbetena med riksdagshusets
uppförande på holmen finge oberoende deraf fortgå, antingen
göra dessa arbeten helt och hållet gagnlösa eller föranleda deras fullbordande
på ett sätt, som äfven de ifrigaste anhängarne af holmens
bebyggande måste totalt underkänna. Sagda talan går ut derpå, att
den begärda strömregleringen icke må medgifvas på den grund, att
beredande af mark för byggnad, afsedd att inrymma samlings- och
bostadslägenheter, icke är ett ändamål, för hvars tillgodoseende 1880
års vattenrättsförordning tillåter förändring i en sjös vattenstånd. I
händelse åter detta yrkande ogillas, komme i allt fall den tidpunkt att
ytterligare betydligt aflägsnas, då de vidlyftiga fyllningsarbetena kunna
få påböijas. Tager man vidare i betraktande den tidsödande omsorg,
som måste egnas åt de svåra arbetena för husets grundläggning i vattnet,
så inses, att för närvarande icke med någon grad af visshet kan
bestämmas, när ett å Helgeandsholmens vestligaste del och i vattnet
derutanför uppfördt riksbankshus kan blifva färdigt att tagas i bruk.

Helt annat ställer sig förhållandet i detta hänseende, om nuvarande
riksdagshustomten tillgodogöres för Riksdagens eget behof. Då
kommer någon fyllning för beredande af riksbankstomt å Helgeandsholmen
icke i fråga, enär banken skulle, på sätt Stockholms stad förutsatt i sitt
erbjudande, förläggas uppe på holmen strax öster om den vidgade
Drottninggatans förlängning. De pålningsarbeten, som redan äro på

Sammansatta Stats- och BankoutsJeottets Utlåtande N:o 5.

denna plats verkställa för riksdagshusets grundläggning, komme riksbankshuset
till godo, vid hvilket förhållande icke det ringaste tvifvel
kan råda derom, att riksbanken skulle kunna tillträda denna nya lokal
senast samtidigt med Riksdagens inflyttning i det till- och ombyggda
huset, eller vid början af år 1899.

Men det är ej blott säkerheten att inom en beräknelig tid vinna
det åsyftade målet, som enligt vår åsigt talar för bankbyggnadens uppförande
å nyss angifna plats på Helgeandsholmen. Med det hittills
beslutade läget bakom riksdagshuset komme ingalunda den fördel att
vinnas, som framför allt afsetts med valet af Helgeandsholmen, att
banken blefve förlagd invid en af de förnämsta stråkvägarne för den
allmänna rörelsen. Den starka folkströmmen öfver Norrbro han nemligen
genom broar i Drottninggatans förlängning icke beräknas blifva
förminskad med andra än dem, som på väg till och från gatorna
vester om Malmtorgsgatan och trafiklederna i dess förlängning norrut
komma att begagna sig af den nya trafikleden. En god ledning till «
bedömande af denna minskning, eller det väsentligaste af den trafik,
som kan påräknas för gatan utanför den tillärnade riksbanken
vester om Drottninggatan, finnes i den verkstälda räkningen af det
antal åkdon, som i november 1893 passerade de i Gustaf Adolfs torg
utmynnande trafiklederna med undantag af den vestra Strömgatan, der
rörelsen är högst obetydlig. Det befans då, att af 2,803 personåkdon,
som under dagen passerade omförmälda gatubarn, 602 foro till eller
från Fredsgatan. Denna senare trafik utgjorde således omkring 21,5
procent af hela rörelsen till och från torget. Under sådana omständigheter
torde man vara berättigad antaga såsom mycket sannolikt, att
högst en fjerdedel af de 1,322 personåkdon, som samma dag färdades
öfver Norrbro, skolat taga vägen öfver Drottninggatsbroarna, om dessa
då funnits, samt att hela personrörelsen skolat fördela sig efter samma
proportion. Denna uppskattning af den relativa styrkan af rörelsen å
de båda lederna, hvilken bekräftas af den relativa storleken å befolkningen
inom de områden å Norr- och Östermalm, dit omförmälda gator
leda, kan så mycket mindre anses innebära en underskattning af den
nya trafikleden, som någon större körtrafik å denna ej kan påräknas
förr, än när möjligen vid en aflägsen tidpunkt den inre staden blir ombyggd;
och detta slag af rörelse skulle, så länge kanslihuset qvarstode,
vara nästan alldeles omöjliggjordt af sättet för den södra brons anslutning
till Mynttorget. Af fyra personer, som komme att taga vägen
förbi en midt på Helgeandsholmen förlagd riksbank, kunde således tre
antagas behöfva göra en omväg, derest de ville besöka en bakom riks -

Sammansatta Stats- och Banlcoutskottets Utlåtande N:o 5.

dagshuset liggande bank. Endast i förra fallet blefve följaktligen huset
beläget på en plats, der den dagliga rörelsen är betydligt starkare än
på någon annan punkt i hufvudstaden.

Rigtigheten af detta åskådningssätt skulle möjligen kunna betviflas
på den grund, att de, som i första hand hafva att tillvarataga
riksbankens intresse, fullmägtige i denna bank, icke gjort någon invändning
mot det valda läget. En dylik slutsats torde dock knappast
vara rigtig; ty äfven om det mindre lyckliga i riksbankens förläggande
bakom riksdagshuset stått klart för desse riksdagens förtroendemän,
och äfven om, hvilket svårligen kan betviflas, de i valet mellan en så
förlagd och eu fristående riksbanksbyggnad å holmen obetingadt skulle
föredraga den senare, kunna nog giltiga grunder tänkas för den omtalade
tystnaden, såsom fruktan för att genom nya uppslag ytterligare
framflytta den dag, då den nya lokalen blir färdig, ett åskådningssätt,
som var fullt förklarligt, så länge icke något antagligt förslag att å
annat ställe bereda plats för Riksdagen förelåg. I öfrigt kan det icke
väcka någon förundran, om fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret,
som erhållit kategoriskt uppdrag af sina principaler att uppföra
de båda byggnaderna å Helgeandsholmen, ansett det ligga utom
deras befogenhet att, så länge uppdraget icke visat sig aldeles outförbart,
inkomma med förslag om ändring i detsamma. Å andra sidan
torde det vara notoriskt, att de tvifvel om det välbetänkta i 1888 års
beslut, som på senare tiden i ganska hög grad rådt hos många bland
Riksdagens ledamöter, undertryckts af den föreställningen, att de, som
hade beslutets verkställighet om hand, icke skulle underlåta göra anmälan
hos sina principaler, derest allt för stora svårigheter mötte att
utföra uppdraget. En dylik, å ömse sidor visad granlagenhet, huru
förklarlig och aktningsvärd den än må vara, bör tydligen icke lägga
hinder i vägen för beslutets ändring, om det kan visas, att genom en
sådan ändring betydliga förbättringar i vissa och jemngoda resultat i
andra delar af byggnadsplanerna kunna,vinnas för en utgift, som mycket
väsentligt understiger hvad beslutets oförändrade genomförande komme
att kosta. Den förra delen af denna bevisning tro vi oss redan hafva
lemnat och öfvergå derför nu till kostnadsfrågan.

Dervid bör till en början uppmärksamheten fästas å den väsentliga
olikhet, som förefinnes mellan det sätt, hvarpå riksdagshuskomitén
låtit uppgöra sina kostnadsförslag till de båda riksbyggnaderna, och
de grundsatser, bemälde aiddtekter följt vid sina beräkningar. Dessa
senare äro, enligt hvad i den vid ritningarna tryckta texten angifves,
grundade med två undantag på erhållna anbud af välkända yrkesidkare;

Sammansatta Stats- och Tian koutskottets Utlåtande N:o 5.

och i sagda undantagsfall, som afse värmeledningen och jernarbeten i
riksdagshuset, sammanlagdt uppgående till 89,000 kronor, föreligga
beräkningar af en namngifven ingeniör och af aktiebolaget Atlas. Huru
i detta hänseende förhåller sig med riksdagshuskomiténs beräkningar,
kan icke med säkerhet uppgifvas, då komitén i detta lika som i åtskilliga
andra afseenden omsorgsfullt fördolt detaljerna af sin verksamhet,
hvilket förefaller anmärkningsvärd! vid ett företag af den allmänna
betydelse som det förevarande. Man torde emellertid utan stor fara
för misstag kunna antaga, att några anbud från yrkesidkare icke funnits
till ledning för komiténs sakkunniga biträden vid kostnadsberäkningarnas
uppgörande och kontrollerande. Det är under sådana omständigheter
uppenbart, att minst lika stort vitsord bör tillerkännas arkitekternas
som komiténs beräkningar. Också visar det sig, enligt hvad
arkitekterna ådagalagt, att, om de pris, de på ofvan nämnda sätt erhållit,
tillämpas på kubikmassorna i komiténs byggnader, dessa skulle
blifva icke obetydligt dyrare, än komiténs kostnadsförslag angifver,
hvilket är .så mycket vigtigare att besinna, som, hvad särskild! angår
grundläggningen för riksbanken, denna måste till största delen ske i
vattnet och således är särdeles vansklig att beräkna, under det att nuvarande
riksdagshustomtens beskaffenhet icke gifver anledning att befara
några oförutsedda svårigheter vid der ifrågakommande grundläggning.

De behof, Riksdagen år 1888 afsåg att tillgodose, voro nya lokaler
för Riksdagen, riksgäldskontor!, justitieombudsmannen, riksbanken samt
de embetsverk, hvilka kunde inrymmas i nuvarande riksdagshuset,
sedan detta apterats för sådant ändamål. Hvad Riksdagen för genomförande
af dessa planer kan antagas behöfva utgifva bör nu jemföras
med de kostnader, som beräknas drabba Riksdagen, derest, med godkännande
af Stockholms stads anbud, 1888 års beslut ändras så, att
det nuvarande riksdagshuset ombygges, nytt riksbankshus xippföres å
Helgeandsholmen och nytt embetsverkshus å Riddarholmen, men riksgäldskontor!
och justitieombudsmannen få qvarstanna i sina för dem
tillräckliga lokaler. Denna jemförelse lemnar följande resultat:

1888 års beslut oförändradt:

Enligt riksdagshuskomiténs beräkningar:

Helgeandsholmens förvärfvande till och ordnande såsom bygg''
Uih. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft. 4

SammansaUa Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

nadsplats med tillhörande kaj- och brobyggnader samt gator, inräknadt

stensättning framför husens gaflar.................................. kr. 2,720,850: -*-n

Riksdagshuset ............................................................„............. „ 3,743,145: —1

Riksbankshuset ........................................................................ „ 1,332,314: —

Portalen mellan dessa hus..................................................... „ 200,000: —

■=* kr. 7,996,309: —

Dertill kommer det nuvarande riksdagshusets
reparation och inredning för embetsverken, hvilket,
derest icke någon tillbyggnad ifrågakommer, möjligen
skulle kunna, enligt sakkunnig mans uppgift, ske för „ 60,000: ~-

Summa kronor 8,056,309:

Härifrån bör dock afdragas värdet af riksgäldskontorets
enligt detta alternativ för andra behof disponibla
hus, som under ärendets föregående behandling
städse uppskattats till .................................................. „ 250,000: —

Den återstående kostnaden blir följaktligen .............kr. 7,806,309: —

1888 års beslut med ifrågasatta ändringar:

Helgeandsholmens förvärfvande till

byggnadsplats ................................. kr. 1,330,000: —

Enligt arkitekterna Ringströms,

Wickmans och Bobergs beräkningar:

Riksdagshusets ombyggnad ............... „ 786,000: —

Riksbankshuset........................................ „ 1,705,000: —

Embetsverkshus med tomt .........,....... „ 1,076,704: — kr. 4,897,704: _

Detta alternativs antagande skulle således medföra
för Riksdagen en besparing af................................kr. 2,908,605:

Nu angifna besparing är dock endast ett minimum; ty, oberoende
af den omständighet att arkitekterna räknat med högre grundpris än
riksdagshuskomitén, hvilket ensamt för riksbanken vållat en nedsättning
af besparingen med 66,000 kronor i rundt tal, har staten genom
rådstufvurättens dom i omförmälda vattenrättsmål fått sig ålagdt
dels att afhjelpa eller undanrödja hvarje skada eller fara, som under
20 år kan genom strömmens åverkan föranledas å stadens kaj mellan
Gamla Norrbro och kanslihusets nordvestra hörn, dels att utföra uppgiga
arbeten vid de blifvande kajerna å holmens norra och södra

Sammansatta Stats■ och Bankotttslcottets Utlåtande N:o 5.

stränder för att bereda erforderliga damfästen vid en framtida reglering
af Mälarens vattenhöjd eller andra större strömarbeten i vattendraget.
Derest förstnämnda, af rätten på förslag af dess sakkunniga
biträde gjorda åläggande kommer att föranleda det förutsatta byggnadsarbetet,
kan detta enligt äldre beräkningar antagas komma att medföra
för statsverket en utgift af 80,000 kronor. Till denna möjliga komme
den säkra utgiften för fullgörande af det senare åläggandet. Huru
stor denna utgift skulle blifva, är icke beräknadt, men antagligen
blefve den ganska betydlig och säkerligen vida större än den enda i
arkitekternas motförslag icke särskildt angifva kostnaden, eller den som
skulle kunna vållas af den senast ifrågasatta rikare dekoreringen af två
fasader å det till- och ombyggda riksdagshuset. Vi göra oss derför
helt visst icke skyldiga till någon öfverdrift, då vi bestämdt påstå oss
hafva ådagalagt, att Riksdagen genom att på det ifrågasatta sättet
ändra sina byggnadsplaner skulle göra en besparing af minst 3 millioner
kronor och det oaktadt dels erhålla ett med det nu tilltänkta jemngodt
riksdagsh’is, en vida bättre belägen och rymligare bankbyggnad,
med möjlighet till framtida utvidgning, samt i stället för ett genom
inredning i en gammal byggnad beredt och af sådan anledning mer
eller mindre otillfredsställande hus för inhysande af embetsverk, hvilka
nu hyra sina lokaler, ett alldeles nytt sådant hus med omkring 40
procent större utrymme, än som kan anskaffas i det nuvarande riksdagshuset,
dels vinna den oskattbara förmånen att kunna med säkerhet beräkna
att inom några få år komma i besittning af alla dessa nya
lokaler.

Mot den af oss nu förda bevisning har det sammansatta utskottet
icke att uppställa något annat än det påståendet, att ett, om- och till—
byggdt riksdagshus komme att betraktas endast såsom ett provisorium,
hvadan den genom detta förslag vunna besparing, hvars tillvaro utskottet
sålunda medgifvit,, enligt utskottets åsigt endast blefve af tillfällig
natur.

I det föregående är genom anförande af åtskilliga sakförhållanden,
hvilka skulle kunna mångfaldigas, ådagalagdt, att den riksdagsbyggnad,
åt hvilken utskottet icke velat förläna annan egenskap än
att vara ett provisorium, som måste inom kort tid utbytas mot en denitiv
byggnad, blefve i högst få, långt ifrån väsentliga afseenden
underlägsen, i andra jemngod med och i åtskilliga, ganska vigtiga betydligt
öfverlägsen den byggnad å Helgeandsholmen, som utskottet
funnit uppfylla alla fordringar å ett för all framtid tillfredsställande
hus för rikets representation. Vi hafva ansett oss berättigade att med

Sammansatta Stats- och BanJcoutskottcfs Utlåtande N:o 5.

stöd af denna bevisning här ofvan mot utskottets ställa det påstående,
att ett i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bemälde arkitekters förslag
anordnadt riksdagshus skulle befinnas tillfredsställande under en
lång följd af år, snart sagdt huru länge som helst. Åt den af utskottet
för eu motsatt åsigt anförda omständigheten, att föregående byggnadsplaner
å platsen endast afsett något provisoriskt, torde icke kunna
tilläggas någon afgörande betydelse, då dessa planer, såsom utskottet
sjelft synes medgifva, varit vida mindre genomgripande än de nu föreliggande
och äfven varit dem betydligt underlägsna, samt, något hvarpå
den största vigt bör läggas, det vid omförmälda tillfällen nödvändiga
afseende! derå, att byggnadsplanerna lämpades efter en motsedd
tillökning af ledamöternas antal i båda kamrarna, nu kan lemnas helt
och hållet utanför räkningen. Vid nu angifna förhållande behöfver
Riksdagen ej heller låta afskräcka sig af den af utskottet omtalade
bristen på andra lämpliga platser för en riksdagsbyggnad. Äfven om
någon sådan plats ej kan för närvarande uppvisas, framgår just af denna
byggnadsfrågas historia, ått det långt ifrån är osannolikt, att framdeles
en eller annan i allo värdig plats för ett riksdaghus kan blifva att tillgå.
Det är ej sagdt, att Riksdagen någonsin vill flytta från sitt nya
hus å Riddarholmen; men om så skulle i en aflägsen framtid blifva
förhållandet, står det med hänsyn till denna byggnads tillfredsställande
beskaffenhet helt och hållet i Riksdagens skön att dermed uppskjuta
till dess, att nu antydda ändrade förhållanden i afseende å tillgång af
ändamålsenlig byggnadsplats inträdt. Det belopp af 3 millioner kronor,
som skulle sparas genom om- och tillbyggnaden, är så högt, att detsamma
med ränta på ränta till den tid, då det gamla huset kan komma
att öfvergifvas, blefve fullt tillräckligt att betäcka kostnaderna för
den nya tomten med byggnaden derå. Om man icke för alla tider vill
nöjas med den här föreslagna, utan, derest helt andra förhållanden inträda,
vill, så som utskottet förutsatt, hafva en annan lösning, blir följaktligen
denna genom det af oss förordade förslaget hvarken försvårad
eller fördyrad.

Utskottets förklaring, att enligt af fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontoret verkstäld beräkning för de beslutade byggnadsplanernas
utförande ytterligare tillskott icke fordras till de för ändamålet
under en följd af år afsätta medel, stödjer sig antagligen på de
i riksdagshuskomiténs senaste årsberättelse intagna sannolikhetsberäkningar,
hvilka redan visa en slutsumma, som med nära 1 */2 million
öfverstiger det belopp af högst 5 millioner kronor, byggnadsarbetena
och platsens ordnande finge enligt Riksdagens beslut år 1888 kosta.

Sammansatta Stats- och BankoutsJcottets Utlåtande N:o 5.

Huru vida grunden för dessa beräkningar är fullt hållbar, derom sväfvar
man, såsom förut visats, i okunnighet; men säkert är, att deri icke
ingår något belopp för de betydliga kaj- och andra murningsarbeten,
som staten i vattenrättsmålet fått sig ålagdt att dels definitivt, dels
eventuel låta utföra på sin bekostnad. Den enda utvägen för Riksdagens
förtroendemän att under sådana omständigheter infria löftet om
att hålla sig inom det uppgifna kostnadsbeloppet. skulle då vara att i
en utsträckning, som ännu icke kan beräknas, tillämpa det betecknande
förbehållet om rätt att i de faststälda ritningarna göra ändringar i den
»arkitektoniska konstruktionen». Redan tillvaron af ett dylikt förbehåll
vid ett påbörjadt byggnadsföretag af den vigt och betydelse för landet
som det förevarande torde få anses vara exempellöst i monumentala
byggnaders historia. Utsigten att få se det tillämpadt, att få på
den mest framstående plats i rikets hufvudstad skåda ett riksdagspalats,
söm, sedan det en gång blifvit till sitt utseende och sina dimensioner
bestämdt, under utförandet utan hänsyn till smakens fordringar
ändras för att göra nödvändiga besparingar, borde för Riksdagen
vara ett verkande skäl att icke längre fortgå på den osäkerhetens
väg, som beträddes för sju år sedan.

Det framför andra verkande motivet för Riksdagen att icke lyssna
till de hittills gjorda yrkandena om en annan lösning af riksbyggnadsfrågorna
än den, som vann Riksdagens bifall år 1888, är utan tvifvel
obenägenheten att ändra ett förut fattadt beslut. Denna byggnadshistoria
företer dock en rik samling af sådana ändringar.

1872 beslöts utredning om båda husens uppförande å Helgeandsholmen.

1874 återtogs på grund af gemensam omröstning det i sådant hänseende
fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret lemnade
uppdrag.

1875 gjordes hos Kongl. Maj:t en förfrågan, som alternativt åsyftade
att å holmen bereda plats för riksbanken.

1881 afslogs en kongl. proposition, som gick ut på att möjliggöra beredande
af plats å holmen för riksbanken.

1882 då Riksdagen hos Kongl. Maj: t begärde utredning af byggnadsfrågorna,
undantogs uttryckligen från utredningen frågan om
Helgeandsholmens användande till plats för riksdagshuset.

1887 afslogs den kongl. propositionen om uppförande å holmen af ett
gemensamt riksdags- och riksbankshus.

1888 beslöts på förslag af enskild motionär de båda byggnadernas uppförande
å holmen.

Då Riksdagen sålunda år 1888 icke drog i betänkande att, oak -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

tadt någon ny utredning ej mellankommit, definitivt besluta Helgeandsholmens
bebyggande med två hus för Riksdagen och riksbanken och
anslå ett för våra förhållanden synnerligen högt belopp för byggnader,
om hvilkas blifvande beskaffenhet så godt som intet var kändt, och i
afseende å hvilka möjligheten att utan allt för stora svårigheter och
olägenheter uppföra dem på den valda platsen utredningen var särdeles
bristfällig, och i betraktande af de mot hvarandra stridande beslut, som
åtskilliga gånger före sagda tid i denna byggnadsfråga fattats af Riksdagen,
förefaller det vara uppenbart, att, om i öfrigt goda grunder
kunna anföras för en annan lösning af problemet, den omständighet
icke bör nu vara absolut afgörande, att den innebär en ändring af ett
för 7 år sedan fattadt beslut, som ännu icke hunnit längre i verkställighet,
än att en sådan ändring kan ske utan nämnvärd olägenhet.
Att, i trots af den bland arkitekter och inom konstnärskretsar samt
hos den bildade allmänheten och till och med i de djupa lederna alltmer
utbredda åsigten om omöjligheten att på ett något så när tillfredsställande
sätt utföra 1888 års beslut, Riksdagen icke lånat ett villigt
öra åt de åren 1891 och 1894 gjorda förslagen om ändring i samma
beslut, må anses vara förklarligt i betraktande deraf, att då ej angafs
något annat sätt för beredande af de behöfliga nya lokalerna, och att,
enär hufvudstadens kommun ännu icke angifvit, hvilka uppoffringar den
ville underkasta sig för att få så stor del af Helgeandsholmen som
möjligt ordnad till öppen plats, då ännu icke kunde beräknas, i hvilken
mån Riksdagen i händelse af beslutets ändring komme att hållas skadeslös
för sina uppoffringar i syfte att förvärfva holmen och göra en del
deraf tjenlig till byggnadsplats.

Nu åter är ställningen en helt annan. Kommunen har gjort ett
erbjudande, som väl må kallas mycket respektabelt. Genom fullständigt
utarbetade ritningar med kostnadsberäkningar har det blifvit klargjordt,
att alla de behöfliga lokalerna, till en del lika, till en del mera
ändamålsenliga än enligt riksdagshuskomiterades förslag, kunna med
riksdagshusets om- och tillbyggnad beredas; att genom bankhusets förläggande
uppe på holmen i stället för vester om Drottninggatan och
i sjön derutanför vinnas rymligare lokaler på en plats, som i afseende
å ändamålsenlighet med hänsyn till bankens rörelse icke tål någon
jemförelse med den andra; att de nya riksdags- och riksbankshusen
blefve färdiga inom eu jemförelsevis kort tid, under det att, hvad det
nu beslutade riksbankshuset beträffar, det ännu står i vida fältet, om
och när det kan blifva uppfördt å Helgeandsholmen och i vattnet derutanför;
att ett helt och hållet nytt och ändamålsenligare samt vida

Sammansatta Stats- och BankoutsJcottefs Utlåtande N:o 5.

rymligare embetsverkshus erhölles genom ändringsförslagets antagande,
än om ändamålet tillgodosåges genom reparation och inredning af det
nuvarande riksdagshuset; samt att, i händelse 1888 års beslut på nedan
angifna sätt ändras, kostnaderna för det hela nedbringas från, lågt
räknadt, 8 millioner till ett belopp, som håller sig under 5 millioner
kronor.

Bättre och säkrare valuta samt en besparing på minst 3 millioner
kronor borde, föreställa vi oss, vara en tillräcklig anledning för Riksdagen
att å nyo betänka sig i frågan och icke, sedan denna inträdt i
ett helt nytt skede, likgiltigt förskansa sig bakom obenägenheten att
ändra ett beslut, med hvilket helt visst endast få af Riksdagens ledamöter
nu mera äro fullt belåtna.

■j; Yi hemställa derför,

att med antagande af det af Stockholms stad den 1 februari
1895 gjorda, genom Kongl. Maj:t Riksdagen meddelade anbud
i afseende å Helgeandsholmens ordnande med mera, Riksdagen
må så till vida ändra sitt år 1888 fattade beslut om
uppförande af nya riksdags- och riksbankshus, att endast det
senare af dessa hus må förläggas å Helgeandsholmen, och att
riksdagshuset om- och tillbygges på dess nuvarande plats i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af arkitekterna G. R.
Ringström, Gustaf Wickman och Ferdinand Boberg uppgjorda
förslag; samt att Riksdagen må meddela sina fullmägtige i
riksbanken och riksgäldskontoret erforderligt uppdrag att gå i
författning om verkställigheten af 1888 års beslut enligt de
förändrade bestämmelserna.

af herr A. F. O. Cederberg mot viss del af utskottets motivering.

Herrar C. H. Falk, A. Persson och J. A. Sjö hafva anhållit att få
antecknadt, att de inom utskottet icke deltagit i den slutliga behandlingen
af det i detta utlåtande omförmälda ärende.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Till herrar fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontor.

I en till herrar fullmägtige den 25 sistlidne febiuari afbiten skrifvelse
har sammansatta stats- och bankoutskottet begärt fullmägtiges
yttrande öfver eu inom Riksdagens Första Kammare af herr Björnstjerna
väckt motion (n:o 41), i hvilken föreslagits, att, sä framt en minskning
af det beslutade riksdagshusets höjd eller massa kunde derigenom
lämpligen åstadkommas och faran såmedelst aflägsnas för byggnadens
menliga inverkan på det närbelägna kongl. slottets utseende, fullmägtige
måtte bemyndigas att, utan hinder af Riksdagens tidigare i ämnet
fattade beslut, från det blifvande riksdagshuset utesluta riksgäldskontorets
och justitieombudsmansexpeditionens lokaler.

Derjemte har utskottet begärt, att fullmägtige vid afgifvande af
nämnda yttrande'' ville utlåta sig derom, huruvida ej den i motionen
åsyftade i,minskning af riksdagshusets dimensioner kunde åstadkommas
antingen genom att rätta fordringarna å utrymme efter det af 1884 års
komité uppgjorda program, som låg till grund för de utredningar, med
ledning hvaraf 1888 års Riksdag fattade sitt beslut, men hvilka fordringar,
att döma af de den 5 november 1894 godkända ritningarna, efter
år 1888 väsentligt ökats, eller genom tillämpning i hufvudsak af de i
större skala utförda ritningar, hvilka upprättades efter kammarherren
Meldahls härvaro, men före öfverintendenten H. Zettervalls utträde ur
riksdagshuskomitén, hvarjemte utskottet begärt, att sistnämda ritningar
skola utskottet tillhandahållas; och hafva herrar fullmägtige med anledning
häraf infordrat riksdagshuskomiténs utlåtande.

Komitén har förehaft detta ärende och har för åstadkommande
af nödig utredning låtit uppgöra samt får härhos öfverlemna en tablå
(Bilaga A.), innehållande uppgifter för jemförelse mellan, å ena sidan,
grundytan för det riksdagshus, hvartill ritningar blefvo den 5 november
1894 faststälda äfvensom arealen af den fria ytan för hufvudvåningen
och, å andra sidan, motsvarande grundyta och golfyta enligt 1884 års
komitéutredning och öfverintendenten Zettervalls år 1892 uppgjorda
förslagsritningar.

Beträffande utskottets skrifvelse i öfrigt får komitén först i fråga
om herr Björnstjernas motion anföra följande.

Motionären har uppstält frågan, huruvida en minskning i riks -

Sammansatta Stats och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 33

dagshusets höjd eller massa kan åstadskommas genom uteslutning ur
detsamma af de lokaler, som afsetts för riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen.

Den åsyftade reduktionen i husets massa är möjlig endast under
förutsättning, att efter de nämnda lokalernas uteslutande

antingen i det sålunda lediga utrymmet i bottenvåningen kan
beredas plats för de utskott, hvilka förlagts till öfra våningen, på det
att den senare till allra största delen kunde utgå;

eller ock sousbassementet minskas, så att detsamma, i stället för
att såsom nu upptaga jord- och bottenvåning, inskränkes till en enda
våning, innehållande icke allenast de efter uteslutandet återstående
lokalerna i bottenvåningen, utan äfven de nu till jordvåningen förlagda
lokalerna, nemligen tryckeriexpedition, vaktmästarebostäder, kök m. m.

Då emellertid på sätt vidlagda tablå närmare utvisar (Bilaga B)
riksgäldskontorets och justitieombudsmansexpeditionens lokaler enligt
de faststälda ritningarna erhållit en areal af tillsammans 8,032 qvadratfot,
men utskottslokalerna i öfra våningen upptaga 15,538 samt de
ofvannämnda lokalerna i jordvåningen 12,734: a qvadratfot, är det
uppenbart, att uteslutandet ur riksdagshuset af riksgäldskontorets och
justitieombudsmansexpeditionens lokaler icke kan medföra så stor besparing
i utrymme, att den ifrågasatta reduktionen i riksdagshusets böjd
kan enligt ena eller andra alternativet åstadkommas, utan att i afseende
å. den ena eller andra gruppen af lokaler en inskränkning skulle ega
rum, genom hvilken dessa blefve för sitt ändamål otillräckliga.

Beträffande höj ddimensionerna vill komitén erinra, att fastställelsen
af ritningarna den 5 november 1894 meddelats under förbehåll, att de
ändringar finge göras, som kunde blifva af förhållandena påkallade och
under arbetets fortgång funnes lämpliga, särskildt i fråga om den arkitektoniska
konstruktionen och byggnadernas inredning, för så vidt
ändringarna kunde med tillgängliga medel genomföras. Framför allt
synes frågan, huruvida eller i hvilken form den tilltänkta kupolen skall
komma till utförande eller icke, böra i behörig tid tagas i ytterligare
öfvervägande efter inhemtadt yttrande af fackmän.

Hvad vidare angår förhållandet mellan utrymmet i 1884 års
komitéförslag och det, som de faststälda ritningarna angifva, torde
uppmärksamheten böra fästas derå, att grundytan för riksdagshuset (se
sid. 29 och bil. A i 1884 års komitébetänkande) visserligen upptagits
till endast 57,000 qvadratfot, men deremot i den å sid. 34 och följande
i komitébetänkandet omförmälda normalplan för blifvande riksdagshus,
som inom komitén utarbetats, beräknats komma att kräfva för byggBih.
till Riksd. Prot. 1895. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft. 5

Sammansatta Stats- och B a nioutskottets Utlåtande N:o 5.

naden med gårdar ett ytinnehåll af 61,500 qvadratfot. Enligt det af
herrar fnllmägtige faststälda förslaget utgör ytinnehållet 64,660 qvadratfot,
eller 3,160 qvadratfot mera än normalplanens.

Såsom af den ofvan åberopade tablån (Bil. A.) framgår, innehåller
enligt de faststälda ritningarna hufvudvåningen, hvars ytinnehåll i sjelfva
verket måste blifva bestämmande för det hela, i fri grundyta 775 qvadratfot
utöfver hvad år 1884 beräknats. En reduktion härutinnan skulle
komma att antingen ske på bekostnad af ljusgårdarna, mot hvilkas
knapphet i äldre, inom komitén uppgjorda förslag anmärkningar rigtats,
eller ock menligt inverka på ändamålsenligheten af de i hufvudvåningen
förlagda lokalerna. Särskild! förtjenar härvid att tagas i betraktande,
att det vid förslagets utarbetande befunnits nödigt att i hela
byggnaden genomföra korridorsystemet, så att hvarje rum kan erhålla
sin egen ingång från en korridor. Genom denna anordning har arealen
ökats med omkring 3,000 qvadratfot, motsvarande den ungefärliga skilnaden
emellan normalplanens af 1884 och de faststälda ritningarnas beräknade
grundyta.

Att byggnadens grundyta blifvit i förhållande till den fria ytan
i hufvudvåningen något ökad, beror för öfrigt derpå, att byggnadens
yttre erhållit en monumental gestaltning, hvarigenom murarne måst
blifva tjockare än i 1884 års förslag, i någon mån ock af värmeledningens
införande.

I fråga om det förslag, som uppgjorts efter kammarherren Meldahls
härvaro, må erinras, att det upptager öfverbyggnad, inrymmande
en del lokaler, öfver Drottninggatans förlängning vid båda ändpunkterna
samt förutsätter en gatubredd, som vid ändpartierna är 34, men
för öfrigt 50 till 54 fot bred. Då denna bredd med afseende dels å
hvad nu skall ega rum i nybyggda stadsdelar, dels å ljusförhållandena
ansågs böra ökas till omkring 60 fot, fann sig komitén i sammanhang
härmed äfven böra öfvergifva förslaget om anbringande af den ifrågasatta
öfverbyggnaden.

Beträffande för öfrigt det faststälda ritningsförslagets förhållande
till det äldre, torde få hänvisas till den ofvannämnda tablån (Bil. A.),
af hvilken torde framgå, att minskning i husets dimensioner icke skulle
kunna komma till stånd genom tillämpning af det förslag, utskottet
afsett. Härvid tillåter sig komitén likväl fästa uppmärksamheten på
den uppgift, som i tablån intagits derom, att i de ritningar, hvilka i
större skala utarbetats efter den faststälda planen, minskning af höjden,
sådan den i denna beräknats, är åstadkommen med 1 fot.

Sammansatta Stats- och BanJcoutskottets Utlåtande N:o 5.

Komitén har fogat anstalt derom, att de i utskottets skrifvelse
omförmälda ritningarna skola i behörig tid tillhandahållas utskottet.
Stockholm den 11 mars 1895.

Riksdagshuskomitén:

R. TÖRNEBLADH.

SIXTEN von FRIESEN. EDV. SEDERHOLM.

J. NORDENFALK. B. Abr. LEIJONHUFVUD.

F. G. A. DAHL. LARS BERG.

C. R. Troilius.

Sammansatta Stats- och Bankoutshottets Utlåtande N:o 5.

1 ■’ n hl- ■ j . '' '' '' '' i ! '' i ''Vt O/.:''- ‘P."»i'' * H i 1 ). . >i i # I /? avs O 1U10

Bilaga A.

Jemförelse mellan det faststälda förslaget till riksdagshus å Helgeandsholmen
och 1884 års komités förslag.

A. Areal af golf och gårdar i hufyudvåningeii:

i det faststälda förslaget ...................................................... 48,875 qvadratfot

enligt 1884 års komités program...................................... 48,100 „

Det faststälda förslaget har således 775 <JYadratfot
Större fri yta i hufvudvåningen än den i
1884 års program angifna.

B. Grundyta:

i det faststälda förslaget ..................................................... 64,660

enligt 1884 års program 57,000 qvadratfot , som

dock i 1884 års normalplan steg till .............................. 61,500

Således är grundytan i det faststälda förslaget
3,160 qyadratfot större än .grundytan enligt det
normalförslag, som af 1884 års komité uppgjordes
och pröfvades å de föreslagna byggnadsplatserna.

Första

Andra

klubbrum

C. Specifikation af fria ytan i det faststälda förslagets
hufvudvåning.

Första Kammarens samlingssal .. .

Andra „ „

Första „ kapprum..........

Andra „ „ ..........

Talmännens och statsrådens rum.

Första Kammarens kansli................

Andra

3,771

4,776

1,745

978

1,179

3,278

3,413

Transport 25,064 qvadratfot

Sammansatta Stats- och B an koutskottets Utlåtande N:o 5. 37

Gemensamma samtalsrummet .................	Transport 25,064 qvadratfot. ......................... 3,627 „
2:ne förrum till „ .................	........................... 658	11
Bibliotek........................................................	........................... 1,462	11
Telegraf........................................................	........................... 260	11
Entréerna till samlingssalarne .....	......''■ 823	ii
2:ne mindre samtalsrum intill salarna..	...........v. it 419	11
Toaletter 1.’.......................................................	........................... 819	11
Tamburnål 1.....................................................	................. 781	11
Smärre utrymmen och förvaringsrum ..	........................... 510	11 t''
Trappor ...........................................................	.......................... 4,440	11
Korridorer och vestibuler..........................	........................... 7,856	I II
Gårdar.............................................................	....................... 5,156	11

Summa 48,875 qvadratfot.

II.

Jemförelse mellan det faststälda förslaget och det äldre, uppgjordt
efter Kammarherre Meldahls härvaro, men före Öfverintendenteu Zettervalls
utträde ur riksdagshuskomitén.

A. Grundyta:

i det faststälda förslaget ..................................................... 64,660 qvadratfot

i det äldre förslaget ............................................................... 69,074 „

;-i Det faststälda förslaget har sålunda i jemförelse med det äldre
grundytan minskad med 4,414 Qvadratfot.

Obs. Gårdarnes areal är i det faststälda förslaget större än i
det äldre.

B. Höjddiinensioner:

a) Höjd öfver slusströskeln:

	Äldre förslaget.	Faststälda för-slaget.	Kongl. slottet.
Till taklistens öfverkant............	113	80	fot.	112	30	fot.	150	00	fot.
„ balustraden å mellanpar-tierna .................................	120	80	11	118	80	11	158	50	11
„ hörnpartiernas öfverkant	124	80	11	118	80	11	158	00	11
„ kupolens öfverstå spets	277	80	11	243	80	11	—	—	—

3»

Sammansatta Stats• och Banlcoutslcottefs Utlåtande N:o 5.

b) Höjd från Horrör os nivå:

	Äldre förslaget.	Faststälda för-slaget.	Kongl. slottet.
Till taklistens öfverkant „ balustraden å mellan-	75	00	fot.	73	50	fot.	in	20	fot.
partierna...........................	82	00		80	00	77	119	70
„ hörnpartiernas öfverkant	86	00	77	80	00	77	119	70	77
„ kupolens, högsta spets...	239	00	77	205	00	77	—	—

I det faststälda förslaget har sålunda i jemförelse med det äldre
förslaget höjden från Norrbros nivå

till taklistens öfverkant minskats med........................................ l,so fot.

„ balustraden å mellanpartierna minskats med ................... 2,oo „

„ hörnpartiernas öfverkant „ „ .................... 6,oo

„ kupolens öfverstå spets „ „ ..................... 34,oo „

Obs. Höjden från marken till taklisten å det fastställa förslaget
har i den fortgående bearbetningen af arbetsritningarna minskats
från 73,50 till 72,so fot.

C. Längddimensioner:

	Äldre förslaget.	Faststälda förslaget.
Hufvudfasadens längd...................................	355	00	fot.	344	22	fot.
Norra sidofasadens längd..............................	218	00	77	171	70	77

Minskningen i fasadutsträckningarne i det faststälda förslaget i
jemförelse med det äldre är således för hufvudfasaden 10,78 fot, för
norra sidofasaden 46,30 fot. (Denna stora längd å sidofasaden i det
äldre förslaget på grund af flyglarna öfver Drottninggatan.)

Stockholm den 11 mars 1895.

F. G. A. Dahl.

År. Johansson.

Sammansatta Stats• och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5

Bilaga B.

Öfra Våningens utskottslokaler hafva följande ytinnehåll (korridorer
undantagna):

Statsutskottet ...........

Bevillningsutskottet ...
Konstitutionsutskottet
3 tillfälliga utskott ...
Särskilda utskotten ...
Lagutskottet ...............

396,81 m2.

181,85 „

167,08 „

148,79 „

337,24 „

137,95 „ 1,369,72 m2.

eller 15,538 infot.

Jordvåningens åt byggnadens yttre sidor belägna lokaler hafva följande
ytinnehåll (korridorer undantagna):

Bostadslägenheter ..................................................... 654,80 m2.

Kök och rum för restauratören ........................... 247,7 4 „

Tryckeriexpeditionen.............................................. 220,04 „ 1,122,58 m2.

eller 12,734,*4 infot.

Riksgäldskontorets och Justitieombudsmannens arbetslokaler i

bottenvåningen hafva följande ytinnehåll (korridorerna undantagna):

Riksgäldskontor.......................................................... 593,04 m2.

Justitieombudsmannen ................................................ 115,04 „ 708,os m2.

eller 8,032,65 infot.

Stockholm den 11 mars 1895.

År. Johansson.

Sammansatta Stats- och Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 5.

Bilaga till herrar Thernptanders och FräncJcels reservation. y.

Stockholms stadsfullmägtiges skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1 februari 1895,
angående åtgärder i syfte att söka utverka Helgeandsholmens bebyggande
endast med riksbankshns.

Till Konungen.

./i; rm;; .h..: • v., • ,>j:ob.rmg-y-d i Bland

åtgärder för hufvudstadens förskönande intager Helt visst
Helgeandsholmens ordnande det främsta rummet. Stockholms inbyggares
lifliga intresse för denna angelägenhet sträcker sig långt tillbaka
i tiden, ända inemot början af detta århundrade. Kunskap om och
medkänsla för de inom residensstaden allmänt rådande förhoppningarna
att få se den lilla holmen i Norrström tätt under den Tessinska kungaborgen
ordnad så, som dess härliga läge kräfver, voro säkerligen de
ledande motiven för framlidne konung Oscar I, då han för snart 40 år
sedan anbefalde uppgörande af förslag till kongl. hofstallets förflyttande
till annan lämplig plats samt Helgeandsholmens planerande och förskönande
m. m. och på samma gång förklarade sig för ändamålets befordrande
vilja utan ersättning upplåta sina egendomar vid Gamla Norrbro.
Detta uppslag ledde emellertid, såsom känd! är, icke till något
resultat. Frågan var dock af natur att icke kunna falla. Den väcktes
å nyo till lif genom det vid 1872 års riksdag fattade beslutet om utredning
angående möjligheten att använda holmen till plats för riksdagshus
och riksbank. Äfven denna utredning afbröts, men återupptogs,
hvad beträffar riksbanken, efter öfverståthållareembetets initiativ,
till grund hvarför åberopades 1875 års Riksdags förfrågan till Eders
Kongl. Maj:t, huruvida kanslihuset eller annan lämplig och närbelägen,
staten tillhörig plats kunde öfverlåtas till riksbanken för bebyggande.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Då inom den med anledning häraf utsedda kongl. komité!) enighet
icke kunde vinnas om vilkoren för kostnadernas fördelning mellan riksbanken
och kommunen vid deras öfvertagande gemensamt af holmen,
föreslog komiténs flertal, att Stockholms stad skulle få sig erbjudet
att på vissa vilkor erhålla disposition af holmen mot skyldighet att
ordna densamma såsom öppen plats enligt plan, som kunde blifva faststäld
af Eders Kongl. Maj:t. Då, efter det ärendet undergått ytterligare
behandling, bland annat genom remiss till fullmägtige i riksbanken,
detsamma af Eders Kongl. Maj:t hänsköts till Stockholms stadsfullmägtiges
yttrande, omfattade remissen icke allenast det vid komiténs
nedsättande förutsatta alternativ, att endast riksbankshus skulle
uppföras å Helgeandsholmen, utan äfven det fall, att plats derstädes
skulle beredas jemväl för nytt riksdagshus, hvarjemte det lemnades
öppet för stadsfullmägtige att i sitt svar uttala sig jemväl om det andra
i komiténs uppdrag intagna alternativ, att staden ensam skulle förvärfva
dispositionsrätt till holmen.

Det svar, stadsfullmägtige den 10 januari 1878 afgåfvo å nyssnämnda
kongl. remiss, var visserligen negativt i den mening, att fullmägtige
efter omröstning med 50 röster mot 42 stannade vid det slut,
att de icke under dåvarande omständigheter kunde ikläda kommunen
några förbindelser i afseende å Helgeandsholmen. Såsom i svarsskrifvelsen
med mycken styrka betonades, fritogo stadsfullmägtige sig dock
från den möjliga tolkning af deras beslut, att det skulle innebära likgiltighet
för holmens ordnande, och förklarade i detta sammanhang,
att lösningen af denna fråga på ett sätt, som är fullt värdigt den mest
karakteristiska platsen i Sveriges vackra hufvudstad, länge varit och
fortfarande var en kär förhoppning för Stockholms invånare och dess
kommunalstyrelse. Det sades ock uttryckligen, att enda anledningen,
hvarför fullmägtige då afböjde det ur kommunens synpunkt lämpligaste
förslaget, nemligen det, som gick ut derpå, att staden skulle mottaga
och till öppen plats utlägga hela holmen, var, att kommunens dåvarande
tillgångar icke medgåfvo att bestrida de utgifter, som förslagets
genomförande skulle medföra. På helt annan grund gafs svaret, i hvad
det afsåg de andra alternativen och i främsta rummet förslaget att
uppföra både riksdags- och riksbankshus på holmen; ty för detta fall
förklarade stadsfullmägtige sig icke vilja ikläda staden några förbindelser,
enär någon anledning icke fans för kommunen att bygga kajer
omkring och pryda en plats, hvilken hade sin egentliga betydelse såsom
riksdagshusets och riksbankens närmaste omgifning. Samma kategoriska
förklaring utsträcktes till det fall, att plats skulle beredas endast för

Bill. till Riksd. Prat. 1895. 4 Sand. 2 Afd 4 Hiift. 0

42 Sammansatta Stats- och Banlcoutshottets Utlåtande N:o 5.

riksdagshus. Deremot var motiveringen en väsentligen annan för det
fall, att endast riksbankshus skulle komma i fråga, i det att den grundades
derpå, att vid den tiden en tillräckligt stor och ändamålsenlig
tomplats beräknats kunna blifva att tillgå vester om den förlängda
Drottninggatan, vid hvithet förhållande stadsfullmägtige icke heller ville
tillförbinda sig några åtaganden, om bankhuset, såsom då tycktes vara
förutsatt, förlädes öster om Drottninggatans förlängning.

Omförmälda komitébetänkande hade icke någon påföljd, och flera
försök, som senare gjordes att bereda plats å Helgeandsholmen ensamt
för riksbanken, misslyckades.

Ett nytt uppslag i byggnadsfrågorna innehölls i en skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t från 1883 års Riksdag, hvari begärdes utredning,
hvar och huru lämplig byggnadsplats eller lämpliga byggnadsplatser
för nytt riksdagshus och nytt riksbankshus kunde beredas. I den skrifvelse,
som afslutades med denna begäran, förklarade Riksdagen, att det
icke syntes vara lämpligt att i utredningen inbegripa frågorna om
Helgeandsholmens ordnande och nytt hofstalls anskaffande, enär beträffande
dem redan förelåg utredning, af hvilken framginge, att deras
sammanblandning med frågan om åstadkommande af ett nytt riksdagshus
torde betydligt aflägsna möjligheten att snart erhålla ett sådant.
Oaktadt detta förbehåll blef riksdagshusets förläggande till Helgeandsholmen
ett ämne, som tog stor uppmärksamhet i anspråk inom den
komité, åt hvilken Eders Kongl. Magt lemnade i uppdrag att verkställa
den af Riksdagen begärda 113m utredningen; och komiténs samtliga
tio ledamöter angåfvo i särskilda yttranden sina åsigter i denna
fråga, dervid det utröntes, att de delat sig i två jemnstarka grupper,
i det att fem önskade och fem icke önskade riksdagshusets uppförande
å Helgeandsholmen.

Följden af 1884 års komitébetänkande blef en kongl. proposition
till 1887 års Riksdag om uppförande å Helgeandsholmen af ett gemensamt
riksdags- och riksbankshus, hvilken proposition emellertid föll, i
det den afslogs vid gemensam votering med 174 röster mot 101. Såsom
bekant, upptogs frågan af enskild motionär vid 1888 års riksdag
med den utgång, att Riksdagen beslöt, att för inrymmande af Riksdagen,
riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen samt af riksbanken
må uppföras tvenne skilda b}rggnader å vestra delen af Helgeandsholmen.
För att sätta detta beslut i verket beslöts vid samma tillfälle
bland annat, att för ändamålet skulle bildas en byggnadsfond af uppgifven
storlek för riksdags- och riksbankshus; att totalbeloppet af kostnaden
för båda byggnaderna jemte dervid nödvändig byggnad af kajer

Sammansatta Stats- och BanJcoutshottets Utlåtande N:o 5.

och broar samt platsens ordnande i öfrigt ej finge öfverstiga ett angifvet
belopp; samt att byggnaderna skulle uppföras i enlighet med
ritningar, som genom bankofullmägtiges och fullmägtiges i riksgäldskontoret
försorg upprättades och af dem gillades.

På grund af uppdragets sistnämnda del hafva bemälde fullmägtige
den 5 november 1894 godkänt de dem förelagda ritningar såväl i
fråga om husens läge och begränsningslinier som ock beträffande den
hufvudsakliga anordningen af byggnaderna, dock att fullmägtige ville
hafva sig förbehållet att göra de ändringar, som kunde blifva af förhållandena
påkallade och under arbetets fortgång funnes lämpliga, särskilt
i fråga om den arkitektoniska konstruktionen och byggnadernas
inredning, för så vidt ändringarna kunde med tillgängliga medel genomföras.

Den långa tid, som förflutit mellan Riksdagens beslut och ritningars
samt kostnadsförslags godkännande, antyder, att ovanligt stora svårigheter
varit förknippade med ifrågavarande byggnadsföretag. De vigtigaste
anledningarna till dessa svårigheter äro lätt insedda och äfven
till stor del förutsagda. Det måste vara ett ytterst vanskligt problem
att tätt under den väldiga slottsbyggnadens hufvudfasad uppresa två
monumentala byggnader på den lilla holmen i Norrström, der de från
början tilltänkta byggnadsplatserna voro knappt tilltagna och under
planernas utarbetande visat sig otillräckliga, så att de måst i större
utsträckning, än som vid beslutets fattande förutsattes, beredas genom
utfyllningar, för hvilkas medgifvande kräfvas vidlyftiga rättsförhandlingar
för att icke komma i strid med enskildes rättigheter och vigtiga
allmänna intressen af flera slag. Dessa rättsförhandlingar äro ännu
icke afslutade, hvadan fyllningsarbetena ej kunnat påbörjas; och de antydda
arkitektoniska svårigheterna hafva framkallat ett tidsödande omarbetande
i flera omgångar af uppgjorda byggnadsritningar. Under
sådana omständigheter kan det ej väcka någon förundran, att förslag
om modifikationer i byggnadsbeslutet blifvit under utredningstiden väckta
vid riksdagen, och att dessa förslag på det lifligaste förordats ej blott
inom den beslutande församlingen, utan äfven utanför densamma i tal
och skrift af personer, som lika med det öfvervägande antalet af de
sakkunnige inom landet äro lifligt öfvertygade derom, att ett riksdagshus
på Helgeandsholmen skall komma att mycket strängt bedömas af
ofterverlden, hvilken åsigt säkerligen vunnit många nya anhängare

Sammansatta Stats- och Bankontskottcts Utlåtande N:o 5.

sedan efter dervarande byggnaders rifning holmens verkliga beskaffenhet
blifvit för hvar man klar.

Från dessa ganska heta strider har Stockholms kommunalstyrelse
omsorgsfullt hållit sig alldeles fjerran, väl inseende, att, sedan stadsfullmägtige
lemnat obegagnadt det tillfälle, som år 1878 erbjöd sig att
göra sina åsigter gällande, och Riksdagen tagit frågan om Helgeandsholmens
blifvande öde i sin hand, det icke kunde vara tillständigt för
stadens styrelse att opåkallad inblanda sig i frågan. , Stadsfullmägtige
hafva derför sedan denna tid inskränkt sig till att besvara de framställningar,
som å Riksdagens eller dess delegerades vägnar gjorts hos
dem. Dessa svar hafva af nu angifna grund äfven varit samvetsgrant
affattade i den anda, att icke det ringaste hinder borde från kommunens
sida läggas i vägen för genomförande af 1888 års Riksdags
beslut. När fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret i slutet af
år 1891, med öfverlemnande af det då tilltänkta förslaget till reglering
af Helgeandsholmens stränder, uttalade den förhoppning, att stadsfullmägtige
måtte meddela dem de önskningar, de kundo vilja i saken
framställa, svarade derför stadsfullmägtige, att, då med hänsyn till de
förändringar af strömförhållandena i Norrström, samma förslag förutsatte,
samt med hänsyn jemväl till de betydliga utfylluingar, som voro
afsedda att göras vester om holmen, samt till öfriga i sammanhang
med regleringen stående arbeten samma reglering ovilkorligen måste
innebära sådan åtgärd till vattendrags förändring till djup och läge,
som afses i § 17 kongl. förordningen om jordegares rätt öfver vatten
å hans grund den 30 december 1880, och hvilken icke finge göras
utan vidtagande af vissa, i samma förordning föreskrifna förberedande
formaliteter, stadsfullmägtige vid sådant förhållande för det dåvarande
saknade anledning att ingå i vidare pröfning af strandregleringsfrågan
eller framhålla några önskningsmål i denna fråga från stadens sida.
Det förfarande inför rätten, som Riksdagens bemälde delegerade efter
att hafva mottagit detta stadsfullmägtiges svar anhängiggjorde, har på
ett otvetydigt sätt ådagalagt, att kommunens förtroendemän icke kunde
hafva varit försvarade med att i regleringsfrågan träffa frivillig öfverenskommelse
med Riksdagens ombud, enär kommunen såsom innehafvare
af Norrström icke utan att utsätta sig för anspråk på skadestånd till
oberäkneliga belopp kunde medgifva en reglering, om hvilken det ej i
laga ordning blifvit utredt, att den kunde ske utan att skada vigtiga
intressen. Att detta varit den enda grunden för stadsfullmägtiges förbehållsamma
svar i nyssnämnda framställning, visar sig alldeles uppenbart
vid nästa skriftvexling mellan Riksdagens och kommunens förtroende -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 45

män. Då fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret i slutet af år
1893 förklarade sig vilja träda i underhandling med staden beträffande
möjligheten att få på staten öfverlåten den rätt, staden kunde ega till
en uppgifven mindre del af Helgeandsholmen, och tillika anhöllo, att
stadsfullmägtige ville uppgifva, huruvida och på hvilka vilkor staden
kunde vara villig att till förmån för staten afstå från sagda rätt, tillmötesgingo
stadsfullmägtige denna önskan, endast med det förbehåll
att underhandlingarna skulle få omfatta alla de delar af holmen och de
för Riksdagens räkning behöfliga delar af vattnet derinvid, å hvilka de,
som å stadens vägnar undersökt förhållandena med eganderätten till
holmen och omgifvande vatten, funnit staden lagligen kunna göra anspråk
gällande, hvadan stadsfullmägtige uppdrogo åt drätselnämndens
första afdelning att sjelf eller genom särskildt dertill utsedda personer
träda i underhandling med fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
eller af dem utsedde delegerade angående vilkoren för öfverlåtelse
på staten af stadens rätt till delar af Helgeandsholmen och af
vidliggande vatten. Delegerade utsågos derefter å ömse sidor och enade
sig om ett förslag till öfverenskommelse, som Riksdagens bemälde fullmägtige
anmälde sig vilja insända till Eders Kongl. Magt med förord,
derest stadsfullmägtige inom utsatt tid förklarade sig, i hvad staden
angår, godkänna detsamma. Godkännandet lemnades af stadsfullmägtige,
hvarom fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret erhöllo
underrättelse inom den begärda tiden.

Den passiva hållning i Helgeandsholms-frågan, kommunalstyrelsen
intagit under den tid, som förlupit sedan Riksdagen beslutat att använda
holmen för sina byggnadsbehof, hafva stadsfullmägtige ansett
nu böra öfvergifvas, af den anledning att på sista tiden några förhållanden
inträdt, som kunna berättiga fullmägtige att sjelfvilligt bryta
den tystnad i ärendet, som de hittills iakttagit. Vid närmare öfvervägande
torde det påstående kunna med fog göras, att sådana ändrade
förhållanden verkligen inträdt, som göra stadsfullmägtiges framträdande
nu i sista stunden, innan det är för sent, fullt försvarbart. Att en
dylik åtgärd numera ej kan missförstås, sedan stadsfullmägtige på ett
otvetydbart sätt ådagalagt, att de lojalt vilja, i hvad på dem beror,
befordra 1888 års beslut till utförande, om det fortfarande vidhålles af
Riksdagen, lärer vara uppenbart, i betraktande af hvad ofvan blifvit

4H Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 5.

erinradt om det sätt, hvarpå stadsfullmägtige tillmötesgått Riksdagens
ombud i byggnadsfrågan.

Bland de antydda ändrade förhållandena framträder i första rummet
1894 års Riksdags behandling af de då väckta förslag om uppskof
med utförande af 1888 års beslut eller modifikationer i samma beslut.
Under dessa förslags behandling framhöllo åtskilliga talare, att anledningen,
hvarför de icke kunde biträda de väckta förslagen, var den,
att några tillförlitliga positiva förslag, huru byggnadsfrågan skulle i
sin helhet lösas, ej framlagts. Vid sidan af detta skäl åberopades den
omständighet, att Stockholms stad ej förklarat, hvilka uppoffringar kommunen
ville göra, derest Riksdagen modifierade sitt beslut. Denna
senare synpunkt, som med styrka framhölls af mycket inflytelserika
medlemmar i båda kamrarna, vann så mycket afseende, att förslag, i
hvilka den gjorts gällande, kommo under omröstning i såväl Första som
Andra Kammaren. På det förra stället gick ett dithörande yrkande ut
derpå, att Riksdagen skulle uppdraga åt fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontoret att inhemta yttrande af Stockholms stad om, hvilket
åtagande staden var villig ikläda sig, under förutsättning att på Helgeandsholmen
uppföres endast en af de s. k. riksbyggnaderna, hvarjemte i
ett annat sådant yrkande upptogs holmens ordnande af staden såsom
förutsättning för eu möjlig ändring i 1888 års beslut. Dessa yrkanden
samlade omkring sig, det förra i kontraproposition mot det senare 47
och det senare yrkandet i den slutliga omröstningen 37 röster mot 89,
som tillföllo det sammansatta stats- och bankoutskottets afstyrkande
förslag. Om man besinnar det ovanliga i den föreslagna åtgärden,
kan man svårligen bestrida, att, såsom en framstående ledamot yttrade
under debatten, öfvertygelserna i frågan sedan år 1891 modifierats i
icke så ringa mån. Äfven i Andra Kammaren segrade visserligen nämnda
utskotts afstyrkande förslag; men mot de för denna mening röstande
136 ledamöterna stodo ej mindre än 84, som biträdde den dåvarande
vice talmannens yrkande, hvari ingick uppdrag åt bemälde fullmägtige
att inom utsatt kort tid inhemta yttrande, huruvida Stockholms stad
kunde vara villig att bekosta såväl Drottninggatans fortsättning öfver
Norrström och Helgeandsholmen fram till Mynttorget som ordnandet
af stränder, kajer, gator och öppna platser å Helgeandsholmen och
dessa allt framgent på stadens bekostnad underhålla, under förutsättning
att å holmen uppföres å dess vestra hälft endast en byggnad,
antingen riksdagshus eller riksbankshus, detta senare afsedt att inrymma
riksbank, riksgäldskontor och justitieombudsmansexpedition. I detta
yrkande, som tillika innehöll, att för nästa Riksdag skulle alternativt

Sammansatta Stats och BantcoutsTcottets Utlåtande N:o 5. 47

framläggas förslag till utvidgning och ombyggnad af det nuvarande
riksdagshuset med syfte att göra detsamma fullt tillräckligt för sitt
ändamål, gick således förslagsställaren tillika med de 83, som slöto sig
till honom, ett steg längre än omförmälda 47 i Första Kammaren, i det
att bestämdt uppgafs, hvad som fordrades af kommunen för modifikation
i 1888 års byggnadsbeslut.

Denna vädjan till Stockholms kommun från en tredjedel af Riksdagens
ledamöter gifver enligt stadsfullmägtiges uppfattning en fullgiltig
hemul för kommunalstyrelsen att frångå sin afvaktande ställning,
på samma gång som den utgjort en kraftig maning för stadsfullmägtige
att med stöd af den mening, som allt mer utbreder sig bland detta
samhälles medlemmar om det i hög grad önskliga i att förekomma
Helgeandsholmens bebyggande med två stora hus, göra ett försök att
bringa frågan om holmens ordnande till en tillfredsställande lösning.

Det är emellertid icke blott hvad som i frågan tilldragit sig vid
sista riksdagen, som kan och bör åberopas för ett erbjudande till Riksdagen
från kommunens sida. Ett sådant försök har påkallats äfven af
den utredning, som efter nämnda Riksdags slut kommit byggnadsfrågorna
till del. På enskilda personers bekostnad kafva nemligen förslag
uppgjorts till endast riksbankshus å Helgeandsholmen, till riksdagshus
å Riddarholmen, å qvarteret mellan Gymnasiegränden och nedfarten
till Riddarholmshamnen från Birger Jarls torg, samt till andra byggnadsföretag
och anordningar, som stå i sammanhang med de båda förstnämnda;
hvarjemte samma personer gått i författning om utarbetande
af ett förslag till om- och tillbyggande af det nuvarande riksdagshuset.
Huruvida dessa förslag med större eller mindre förändringar egna sig
att läggas till grund för de byggnadsplaner, Riksdagen kan finna böra
uppgöras, derest den önskade modifikationen i 1888 års beslut utverkas,
ligger helt och hållet utanför stadsfullmägtiges befogenhet att bedöma;
men på det sätt hafva de ansetts böra inverka på frågan, huru vida
fullmägtige nu böra angående Helgeandsholmen fatta ett beslut, som i
vederbörlig ordning delgifves Riksdagen, att ett sådant beslut är tillrådligt
äfven ur den synpunkten, att det numera kan anses bevisadt,
att tillräcklig plats kan på Riddarholmen beredas för ett nytt riksdagshus
med en inredning, som motsvarar högt stälda fordringar på utrymme
och beqvämlighet, samt att det nuvarande riksdagshuset kan
utan att rubba Riksdagens verksamhet om- och tillbyggas så, att det
blir mycket dugligt för sitt ändamål. Om något tvifvel i förstnämnda
hänseende förut funnits, måste det hafva bli f vi t helt och hållet undanröjdi
genom det i aftryck bilagda intyg härom, som afgifvits af en för

Sammansatta Stats och BankoutsJcottets Utlåtande N:o 5.

Helgeandsholmsfrågans bedömande hitkallad utländsk arkitekt, hvilken
i sitt fack erkändt intager ett synnerligen framstående rum.

Af de två ändringsalternativ, som ifrågasattes vid 1894 års riksdag,
endast riksdagshus eller endast bankhus å Helgeandsholmen, grunda
stadsfullmägtige sina erbjudanden på det senare. De tid efter annan
gjorda förslagen om ändring i byggnadsplanerna å holmen hafva haft
sitt berättigande i den af nästan alla sakkunnige, som uttalat sig i
frågan, ifrigt förfäktade åsigt, att en byggnad med de stora mått och
den monumentala karakter, som måste gifvas åt ett hus för landets
representation, omöjligen kan uppföras på Helgeandsholmen utan att i
betänklig grad tillsidosätta sådana hänsyn, öfver hvilkas förbiseende
framtiden kommer att fälla en sträng dom. Denna åsigt uttalades på
ett otvetydigt sätt redan år 1878 af stadsfullmägtige, har sedan dess
allt mer och mer vunnit nya anhängare bland allmänheten och är vidare
utvecklad i omförmälda yttrande af ofvan omtalade utländske mästare i
byggnadskonst. För detta alternativ kan det under sådana omständigheter
icke komma i fråga att använda något af kommunens medel.

Helt annorlunda ställer sig frågan, om endast bankhusets byggande
å HelgeandsholmÄi är det mål, som eftersträfvas. Stadsfullmägtige
hafva redan förut låtit förstå, att en sådan lösning icke behöfde komma
i strid med det intresse, det tillkommer dem att bevaka. Det är visserligen
sant, att denna antydan utgick från den förutsättning, att bankplatsen
blefve vester om Drottninggatans förlängning; men förhållandena
hafva under den derefter förflutna tiden så väsentligen förändrats, att
denna plats icke vidare är att tänka på. Med stöd af då föreliggande
beräkningar antogo stagsfullmägtige, att omförmälda del af Helgeandsholmen,
som erbjuder på fast mark en byggnadsyta af mer än 1,600
qvm., skulle räcka till för ändamålet; och så sent som år 1884 höll
denna beräkning streck, enär i samma års komitéutlåtande med stöd
af uppgifter från bankofullmägtige 15,000 qvf., motsvarande 1,322,25
qvm., beräknades blifva behöfliga till byggnadsplats för riksbanken.
Sedan dess hafva åter fordringarna på utrymme ökats så, att i de faststälda
byggnadsritningarna riksbankshuset upptager ett ytinnehåll af
2,783 qvm. Under sådana omständigheter, och då det vid lösningen
af den föreliggande frågan är ur kommunens synpunkt af stor vigt att
undvika andra utfyllningar vid holmens stränder än dem, som tarfvas
för dessas afjemnande, måste man vid nu ifrågavarande alternativ utgå
från den förutsättning, att plats åt riksbankshuset beredes öster om
den utdragna Drottninggatan. Att sådant låter sig göra utan att betaga
Helgeandsholmen något väsentligt af dess behag, framgår af det om -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 49

döme i detta hänseende, som uttalas i förenämnda, på tillskyndan af
enskilda personer afgifna utlåtande.

Närmast följer nu att redogöra för de grunder, efter hvilka stadsfullmägtige
bestämt, hvad staden skall bjuda för att söka utverka
holmens bebyggande med endast riksbankshus. I detta hänseende har
en synnerligen god ledning funnits i ofvan omförmälda, i Andra Kammaren
gjorda yrkande vid sistförflutna riksdag. Stadsfullmägtige hafva
derför ansett anbudet böra gå ut på att med stadens medel bekosta
ordnandet af holmens obebyggda del med kajer, gator, planteringar och
broar i Drottninggatans förlängning samt att för framtiden underhålla
samma del med tillhörande anläggningar. De med detta åtagande följande
anläggningskostnaderna hafva med stöd af stadens byggnadskontors
approximativa kostnadsförslag beräknats till sammanlagt 1,352,000
kronor, deraf 340,000 kronor för broarna. Dragés nu den senare summan
från den förra, erhålles det belopp af 1,012,000, hvartill byggnadskontoret
beräknat kostnaderna för sjelfva holmens ordnande. Deri ingå
166,500 kronor för de till riksbankshuset enligt omförmälda förslag
hörande stödmurar, trappor och planeringsarbeten mot östra sidan,
hvadan holmens ordnande i öfrigt skulle kosta 845,500 kronor.

Till förenämnda kostnader för en gång, 1,352,000 kronor, komma
utgifterna i följd af åtagandet att underhålla anläggningarna. Mot förenämnda
erbjudande hafva stadsfullmägtige funnit staden böra förbehålla
sig, att den obebyggda delen utan särskild ersättning i vederbörlig ordning
förklaras skola ständigt så förblifva och till yttermera visso kunna
i sådan egenskap intagas i stadsplanen, hvilket naturligtvis icke innebär,
att marken skulle med eganderätt öfverlåtas på staden. Detta intagande
i stadsplanen hafva stadsfullmägtige också ansett lämpligt att redan nu
vilkorligen besluta.

Genom ofvan omtalade utgift af 1,352,000 kronor för en gång
jemte förbindelsen att bestrida de årliga underhållskostnaderna, hvilket
erbjudande torde få anses innebära en stor uppoffring för kommunen,
hafva stadsfullmägtige förestält sig det vigtiga målet skola kunna vinnas.
Om man besinnar, att Riksdagen för att bereda möjlighet till
Helgeandsholmens bebyggande utgifvit 1,070,000 kronor till det nya
hofstallet samt vaktstall invid kongl. slottet, 250,000 kronor i lösen
för basaren och 10,000 kronor i lösen för tvättinrättningen å holmen,
tillhopa 1,330,000 kronor, eller i det närmaste samma utgift för eu
gång, som staden skulle göra för ordnande af platsen med ditledande
broar, synes också detta anbud vara bygdt på eu fullt hållbar grund,
då det i sina hufvuddrag innebär, att, om Riksdagen vill så modifiera
Bill. till Rilcsd. Prof. 1895. 4. Sami. 2 Afd. 4 Häft. 7

Sammansatta Stats- och BanJcmilskottefs Utlåtande N:o 5.

sitt beslut om Helgeandsholmens användande till byggnadsplats, att
holmen tages i lika stort anspråk för Riksdagens behof som för de ändamål,
det tillhör kommunalstyrelsen att tillgodose, kommunen är villig
att lika med Riksdagen deltaga i kostnaderna för holmens förvärfvande
och ordnande och låta sitt bidrag utgå på det sätt, att, sedan Riksdagen
sörjt för det förra, staden tager det senare om hand.

Kommunalstyrelsen har derutöfver funnit sig böra för de eventualiteter,
att Riksdagen, när den skall bereda plats för sina egna nya lokaler,
behöfver taga i anspråk kommunen tillhöriga egendomar eller mark å
Riddarholmen, erbjuda sig att lemna det sålunda behöfliga utrymmet.
Kommunens anbud är på denna grund alternativt, så att hvad af stadens
egendomar eller mark mellan Gymnasiegränden och nedfarten från
Birger Jarls torg till Riddarholmshamnen kan tarfvas för Riksdagens
byggnadsbehof afstås utan särskild ersättning; dock att, enär kommunens
uppoffring för ändamålet, Helgeandsholmens ordnande, bör hållas inom
angifna gräns, motsvarande minskning göres i anbudet angående holmens
ordnande. Endast genom ett sådant alternativt anbud kan kommunen
undvika att komma eller åtminstone synas komma hindrande i vägen
för Riksdagen att på det sätt, den kan finna ändamålsenligt, lösa riksdagshusfrågan,
vare sig ett nybyggnadsförslag på denna mark vinner
afseende eller Riksdagen föredrager att låta till- och ombygga det nuvarande
riksdagshuset och i sammanhang dermed önskar förvärfva gymnasietomterna
och den vidliggande mark, som behöfves, derest Riksdagen
vill å Riddarholmen uppföra ett hus för de embetsverk, hvilka,
om nuvarande riksdagshuset blifvit ledigt, skolat der inrymmas. Den
byggnadsmark, som staden, om detta alternativ väljes af Riksdagen,
skulle under ofvan uppgifna vilkor afstå, har, med hänsyn bland annat
till fartygsrörelsens behof, begränsats så, att den icke komme att någonstädes
ligga närmare nuvarande kajlinie än 21 meter. Då detta område
innehåller enligt vederbörande tjenstemäns uträkning omkring 4,574
qvm., och medelvärdet af deri ingående bebyggda och obebyggda tomter
samt öppna mark uppskattats vid försäljning till 136 kronor qvm.
(omkr. 12 kronor qvf.), representerar denna del af erbjudandet en uppoffring
å kommunens sida af omkring 622,064 kronor.

De åtaganden i afseende å Helgeandsholmen, som vid detta alternativ
lämpa sig att undantagas, äro dels ordnandet af tillträdesplatsen
från Norrbro till bankhuset, dels broarna öfver Norrström, det förra
enär platsen närmast är att betrakta såsom en till banken hörande plats,
och de senare såsom icke under nuvarande förhållanden påkallade af
den allmänna rörelsen, utan behöfliga endast på den grund, att riks -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5. 51

banksbyggnaden skulle uppföras å holmen. I kostnadsberäkningarna
äro, såsom förut omtalats, broarna upptagna med 340,000 och platsen
öster om bankhuset med 166,500 kronor. Den senare summan är visserligen
beräknad under antagande, att arkitekternas byggnadsförslag
kommer till stånd; men då ett riksbankshus öster om och invid förlängningen
af Drottninggatan icke kan i afseende å den egentliga byggnadsplatsens
läge komma att synnerligen afvika från nyssnämnda förslag,
hade omförmälda 166,500 kronor kunnat läggas till grund vid nu ifrågavarande
jemförelse. Dragas då dessa båda prestationers sammanlagda
värde 506,500 kronor från förenämnda 1,352,000 kronor, återstår, enligt
hvad förut i annat sammanhang omtalats, 845,500 kronor såsom kostnaderna
för ordnande af holmens återstod. Detta sistnämnda belopp
jemte det uppskattade värdet af den alternativt erbjudna byggnadsmarken,
622,064 kronor, eller 1,467,564 kronor, skulle således utvisa
storleken af stadens uppoffring, derest det senare alternativet antages
af Riksdagen.

Med hänsyn till det ofvan anförda hafva stadsfullmägtige, under förutsättning
att den ändring vidtages i Riksdagens beslut den 5 maj 1888
om byggnader å Helgeandsholmen, att endast riksbankshus uppföres a
denna holme och förlägges öster om och invid Drottninggatans förlängning,
samt att återstoden af holmen för all framtid lemnas obebyggd
och må utan särskild godtgörelse såsom öppen plats intagas i stadsplanen
för Stockholm, denna dag beslutat erbjuda sig att, jemte det
förenämnda tillägg till stadsplanen beslutas,

antingen enligt plan, som af Eders Kungl. Maj:t fastställes, på
stadens bekostnad ordna holmens obebyggda dermed kajer, gator, planteringar
och körbroar i Drottninggatans förlängning samt för framtiden
underhålla samma del af holmen med tillhörande anläggningar

eller ock verkställa nämnda ordnande och underhåll af holineu,
utom i hvad angår anläggning af broar i Drottninggatans förlängning
och erforderliga anordningar för beredande af tillträde till riksbankshuset
från Norrbro, samt, såvida dessa broar och anordningar bekostas
af statsmedel, i stället för de sålunda undantagna arbetena kostnadsfritt
på staten öfverlåta stadens rätt till tomterna n:is 4 och 15 i qvarteret
Riddarholmen och den mellan dem varande gränddessein jemte hvad
Riksdagen med anledning af Helgeandsholmens bebyggande med endast
riksbankshus kan för byggnadsföretag behöfva af stadens intill nyssnämnda
tomter liggande öppna mark, dock ingenstädes närmare Riddarholmshamnens
nuvarande kajlinie än 21 meter (70,8 fot).

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 5.

Med anmälan härom få stadsfullmägtige i underdånighet anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes gifva Riksdagen del af detta stadsfullmägtiges
beslut.

Stockholm den 1 februari 1895.

På stadsfullmägtiges vägnar:

Underdånigast

CARL E. EKGREN.

K. A. WALLENBERG. WALFRID BILLING. OSCAR ALMGREN.

Moritz Rubenson.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1895.