Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1895:Subu3 subu)

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

• • •« f I

•i ‘ >i''.r 1 l"t i M Jifl K i .{;* il

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1895, kl. 8 e. m.

i. . . !■!- '' ■) ; .''•.ii i’.'', u^-1 i."'' •: '' ung'')»’

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om upphörande af
allmänna hypoteksbanken och inrättande af en ny liypoteksinstitution
under statens förvaltning och garanti, dels om
skrifvelse till Kongl. Maj:t omgående utredning af möjligheten
och sättet för inbetalning i förtid af äldre län
från hypoteksförening eller nedsättning af räntan derå,
utan betungande vilkor för låntagaren.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 30) har herr C. P.
af Buren föreslagit,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att vår nuvarande hypoteksinstitution
skall upphöra och ställas på utredning, samt att en ny hypoteksbank
skall inrättas, som grundar sin rörelse på inhemska obligationer,
garanterade af staten, hvilka belånas inom landet.

Till stöd för detta förslag har motionären, med framhållande af angelägenheten
utaf en nedsättning i räntan å jordbrukshypotekslånen, anfört,
att enligt hans mening detta stora mål kunde uppnås derigenom, att
svenska staten öfvertoge hypoteksinstitutionerna under sin omedelbara förvaltning,
ty det vore alldeles säkert, att svenska staten med sin kredit och
sin större solidaritet samt med det tjenstemannaansvar, som staten ålade
sina embets- och tjensteman, vore i stånd att vida lättare kunna åstadkomma
utredning och en räntenedsättning än en enskild korporation, och

Bill. till Riksd. Prof. 1835. 4 Sami. 2 Afd. 2 Iläft. (N:o It). 1

2 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3-

detta utan att statskassan eller den enskilde, som af hypoteksväsendet i vårt
land ej berördes, dertill behof de bidraga, emedan det naturligtvis icke kunde
begäras, att staten på detta sätt skulle träda emellan och offra ett stort
antal millioner för att hjelpa i utlandet skuldsatte jordbrukare.

Derför borde, för det första, hypoteksbankens verksamhet afslutas,
och vår nuvarande hypoteksinstitution ställas på utredning under statens
omedelbara förvaltning och med det tjenstemannaansvar, som staten ålade
sina ernbets- och tjensteman, emedan en så stark magt som denna hypoteksinstitution
måste utredas af en ännu starkare magt, staten, och

för det andra, eu ny hypoteksbank inrättas under samma förvaltning
och tjenstemannaansvar, som grundade sin rörelse på inhemska obligationer,
garanterade af staten, Indika belånades inom landet. Dessa obligationer
skulle löpa med 3 procent, emedan den svenska jorden ej kunde
med sina stegrade skatter betala en högre ränta, och då obligationernas
säkerhet grundade sig icke allenast på jordens halfva taxeringsvärde, utan
äfven på statens garanti, eller den bästa säkerhet man kunde få, måste de
framlocka och lösa 100-tals millioner kronor ur sin onyttiga depositionshvila
och blifva begärliga till en kurs, hvarå man säkerligen, då tiden nu
vore gynsam, icke behöfde förlora.

Omförmälda motion har öfverlemnats till förberedande behandling af
sammansatta stats- och bankoutskottet, som jemväl fått emottaga en af
herr P. O. Lundell m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 80),
hvari föreslås,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t måtte låta utreda om och på hvad sätt lämpligen tillfälle kan beredas
för låntagare i hypoteksförening, som förmedlar lån från allmänna
hypoteksbanken, att utan betungande vilkor få antingen sina äldre lån inbetala
eller få dessas räntefot nedsatt till 4 procent i likhet med räntan
å nyare lån, som äro från hypoteksföreningarna utlemnade, samt att
Kongl. Maj:t måtte till nästa lagtima Riksdag inkomma med förslag i angifna
syfte.

Motionärerna, hvilka i motionen anfört åtskilligt, som enligt deras
uppfattning skulle föranleda skyldighet för staten att bidraga till lättandet
af de bördor, som hvilade å låntagare i hypoteksföreningarna för jordegare,
hafva i fråga om sättet för statens mellankomst i detta fall yttrat
följande.

Enligt kongl. förordningen den 26 april 1861 om allmänna hypoteksbanken
öfverlemnades till nämnda bank, såsom garanti för dess obligationer,
statsobligationer till belopp af åtta millioner riksdaler riksmynt.
Af den kännedom, motionärerna inhemtat öfver allmänna hypoteksbankens

Sammansatta Stats- och liankoutskottets Utlåtande N:o 3. 3

ställning, syntes framgå, att något lämpligare medel att bereda låntagare
tillfälle att få utan hårdare vilkor inbetala sina äldre lån eller få räntefoten
nedsatt, än att för bidrag till godtgörande af förut nämnda kapitalrabatter
å hypoteksbankens lån, som löpte med 4 procent ränta eller derutöfver
och vore upptagna före kong!, förordningen angående allmänna
liypoteksbanken den 16 maj 1860, måtte få användas till större eller mindre
belopp af de sålunda till liypoteksbanken öfverlemnade statsobligationer,
och alltså det belopp om trettio millioner krono;- i statsobligationer,
som enligt kongl. förordningen den 16 maj 1890 afsatts till grundfond för
hypoteksbanken, måtte få minskas med angifna åtta millioner. Detta belopp
af åtta millioner i obligationer hade staten under vissa eventualiteter
förbundit sig att afstå för gäldande af de lån, som hypoteksbanken före
1890 upptagit. Visserligen förelåge icke nu sådana omständigheter, som
angåfves i 13 § kongl. förordningen den 26 april 1861, men de omständigheter,
som nu gjorde sig gällande, torde vara lika behjertansvärda, som
de i förenämnda paragraf angifna. Skäligen kunde dock icke ifrågasättas,
att hela det belopp, som erfordi-ades för kapitalrabatternas gäldande, skulle
tagas ur obligationsfonden; ett bidrag af fyra procent å vid konvertering
återstående kapitalbelopp skulle låntagare utan vidare svårigheter kunna
gälda, om de mot ett sådant bidrag kunde få sina lån inbetalda eller
räntefoten nedsatt till fyra procent. En synnerligen lämplig tid att taga
dessa frågor i allvarligt öfvervägande förelåge just nu, enär enligt hypoteksbankens
senast utgifna revisionsberättelse omkring 120 millioner kronor
af hypoteksbankens obligationsskuld vore inbetalbar under åren 1895
och 1897, till följd hvaraf efter dessa år en betydande del af dem, som
innehade lån i hypoteksföreningarna, äfven skulle kunna få sina lån inbetala,
blott anordningar vidtoges, så att ej allt, för hårda vilkor låntagare
ålades för kapitalrabatternas gäldande. De bidrag, som för närvarande
vore bestämda vid låns inbetalande, vore otvifvelaktigt för högt beräknade,
enär ränteskilnad efter 5 procent påfördes för hela lånens återstående tid.

För att utan statsbudgetens direkta betungande bereda tillfälle till de
ifrågasatta räntenedsättningarna för låntagare i hypoteksföreningarna, hade
motionärerna tänkt sig, att Kongl. Maj:t kunde, såsom antyddes i förlidet
års skrifvelse, med indragande af större delen af de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt öfverföra samma rätt till riksbanken. Genom en sådan
anordning skulle riksbanken blifva i tillfälle att till belåning öfvertaga
omkring 50 millioner från hypoteksföreningarna frigjorda inteckningar,
Indika kunde läggas såsom garanti för eu ökad sedelutgifning, och då de
enskilda bankernas sedelutgifning efter hand minskades, skulle riksbankens
ökade sedelstock blifva nödig för den inhemska rörelsen och sålunda i

Sammansatta Sluta- och Bankoutskotteta Utlåtande N:o S.

ringa grad utöfva tryck på bankens guldförråd. Af den ökade vinst, soin
genom en dylik sakernas ordning skulle tillskyndas riksbanken, hade motionärerna
tänkt sig. att något belopp, t. ex. en million kronor årligen,
under några år kunde anslås till återlösande af de statsobligationer, som
blifvit använda för inbetalning af hypoteksbankens kapitalrabatter. Sålunda
skulle den vigtiga frågan om räntornas nedsättning å äldre hypotekslån
kunna regleras utan statsbudgetens direkta betungande och utan ifrågasättande
af nya kveditanstalter för jordbruket, men med den vinst för
allmänheten att få anspråken på höga jordbrukstullar betydligt nedstämda.
De enda olägenheter, som kunde uppstå, vore en möjligen något minskad
utdelning för aktieegare i enskilda banker, men dessa inrättningar skulle
nog ordna sin rörelse så, att den äfven utan betydande sedelutgifning
komme att lemna nöjaktig vinst.

Utskottet, som inhemtat, att styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken
den 18 sistlidne januari till Kong! Maj:t afgifvit underdånigt utlåtande
öfver åtskilliga till styrelsens yttrande remitterade framställningar angående
vidtagande af åtgärder för nedsättning af räntan å hypotekslån m. m.,
har förskaffat sig en afskrift af berörda utlåtande. Härjemte har till utskottet
öfverlemnats afskrift af en utaf bankinspektören den 31 december
1894 till chefen för kongl. finansdepartementet stäld berättelse, med bilagor,
om verkstäld inspektion i allmänna hypoteksbanken; och har utskottet
erhållit vederbörligt tillstånd att, om utskottet skulle finna sådant
lämpligt, offentliggöra denna berättelse.

Med anledning häraf, och då omförmälda utlåtande och berättelse äro
synnerligen upplysande för de i ofvan nämnda motioner behandlade frågor,
har utskottet ansett sig böra i sammanhang med detta utlåtande till trycket
befordra såväl hypoteksbankens styrelses utlåtande som bankinspektörens
berättelse jemte de till denna hörande bilagor.

Ifrågavarande motioner, båda åsyftande att åt innehafvande af lån
från hypoteksförening, bereda lindring i lånevilkoren, skilja sig från hvarandra
i det väsentliga stycket, att, medan herr Lundell m. fl. vill vinna
berörda mål med bibehållande af jordbrukskreditanstalterna i deras nuvarande
organisation, herr af Burén åter såsom den enda utvägen betecknar
en genomgripande förändring i nämnda organisation. Enligt herr

Sammamada Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

af Burens åsigt hafva hypoteksföreningamas delegare ingen hjelp att vänta,
så länge allmänna hypoteksbanken fortfarande ombesörjer upplåningen.
Denna bank bör derför »ställas på utredning», och dess uppgift fyllas af
en ny centralanstalt, stäld under statens omedelbara förvaltning och garanti.
Herr af Burén förmenar nemligen, att statens kredit skulle vara så mycket
större än allmänna hypoteksbankens, att låntagarne i en dylik statsanstalt
kunna erhålla väsentligt förmånligare lånevilkor än dem, som hypoteksbanken
är eller kan blifva i stånd att bjuda sina låntagare, och bemälde
motionär, hvilken anser 3 procent vara den högsta ränta, den svenska
jorden numera förmår bära å den intecknade skulden, förordar med hänsyn
härtill, att det för den nya hypoteksinstitutionens utlåningsrörelse
erforderliga kapital skulle anskaffas genom försäljning inom landet åt
statsgaranterade 3 procent-obligationer.

I afseende härå får utskottet till en början erinra, att ett beslut om
upphörande af nuvarande hypoteksbank ingalunda skulle upphäfva den
betalningsskyldighet, som innefattas i bankens utgifna obligationer eller
träffade låneaftal, hvilka tydligen icke kunna rubbas genom någon bankens
ensidiga åtgärd, utan måste efter ordalydelsen fullgöras. År detta å ena
sidan visst, är det å andra sidan lika obestridligt, att för infriandet af
bankens skuld måste finnas motsvarande tillgångar; och då dessa tillgångar
icke, med obetydliga undantag, bestå i annat än fordringar hos
bankens delegare — jordegare genom hypoteksföreningarna — hvilka
fordringar vid sin uppkomst noga rättats, så till kapital som ränta, efter
den skuld, de skola betacka, ligger i öppen dag, att samma fordringar
icke kunna nedsättas i annan män, än bankens deremot svarande skuld
genom konvertering minskas. Men af det sålunda sagda följer, att bankens
nuvarande delegare icke skulle erfara den minsta förbättring i sina vilkor
derigenom att hypoteksbanken ersattes med en statsinstitution, för så vidt
nemligen man ej finge antaga, att en sådan, efter öfvertagande af bankens
skuld, lyckades att konvertera denna skuld fördelaktigare, än banken sjelf
kunde åstadkomma. Detta spörsmål, som sammanfaller med det huruvida
en ny statshypoteksbank genom upplåning mot lägre ränta än den,
allmänna hypoteksbanken måste vidkännas, skulle blifva i tillfälle att utlemna
lån på billigare vilkor än sistnämnda bank, berör just förutsättningen
för herr af Buréns motion, eller statens förmenta betydligt
större kredit, och det torde derför vara skäl att egna någon uppmärksamhet
åt denna fråga.

Om statens kredit vore så mycket större än allmänna hypoteksbankens,
att staten skulle kunna på afsevärdt bättre vilkor skaffa förlagskapital åt
jordbruket, skulle detta förhållande otvifvelaktigt finna uttryck i kurserna

*'' Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:a H.

för statens och hypoteksbankens obligationer, hvilka sistnämnda i dylikt
tall borde noteras icke så få procent under statens med samma räntefot,
liksom äfven hypoteksbanken vid upptagandet af lån skulle hafva måst
underkasta sig åtskilligt högre effektiv ränta än staten. Nu är detta
emellertid alldeles icke händelsen. Vid uppläggandet af nya lån hafva
hypoteksbankens obligationer, under motsvariga penningetider, uppnått
enahanda eller i det allra närmaste samma kurser som statens obligationer,
förskrifna med lika ränta, och skilnaden i börsnoteringarna å statens och
hypoteksbankens med hvarandra jemförliga obligationer har varit och är
så obetydlig, att hypoteksbankens kredit kan anses vara nästan lika god
som statens.

Vid sådant förhållande synes det uppenbart, att för hypoteksföreningarnas
låntagare intet skulle stå att vinna genom ett statens öfvertagande af uppdraget
åt t anskaffa lånemedel åt jordbruket, åtminstone ej, om den af herr
af Burén skarpt framhållna grundsats skall upprätthållas, att statskassan
eller den enskilde, som ej beröres af hypoteksväsendet, icke får drabbas
af någon uppoffring för detta ändamål, en grundsats, som bemälde
motionär sjelf ej kunnat fasthålla. Å den svenska penningemarknaden,
hvilken enligt hans åsigt uteslutande borde anlitas för uppbringandet af
erforderliga medel, råder nemligen ännu icke sådan tillgång på ledigt
kapital, att statsobligationer, löpande med 3 procent ränta, för närvarande
ega någon utsigt till afsättning inom landet till pari kurs, allra minst i
den omfattning, som skulle erfordras för anskaffande af ifrågavarande
medel. En försäljning af 3 procent-obligationer kan icke ske utan betydlig
kapitalrabatt, men då denna jemväl måste af låntagarne godtgöras,
derest ej staten skall ikläda sig förlusten, skulle låntagarne icke komma
i åtnjutande af de i herr af Buréns motion afsedda fördelar.

I herr Lundells m. fl. motion utsäges deremot öppet, att en statens
mellankomst är nödvändig. Utskottet har dock icke kunnat finna tillfyllestgörande
skäl vara förebragta för rättmätigheten i att pålägga staten
direkta utgifter för bispringandet af hypoteksföreningarnas låntagare. För
öfrigt tillåter sig utskottet anmärka att, om räntan å alla hypotekslån
skulle nedsättas till 4 procent, det derför behöfliga statsbidraget ej skulle
kunna begränsas till det, af motionärerna omförmälda belopp, 8,000,000
kronor, utan med all sannolikhet skulle medtaga minst hela grundfonden,
30,000,000 kronor.

Den af motionärerna anvisade utvägen, att låta riksbanken genom
öfvertagande af en större del af de enskilda bankernas sedelutgifning anskaffa
medel till jordbruksfastighetslån, synes på intet sätt vara att tillråda,
särskildt ur den synpunkten, att en betydlig sedelutgifnings hyllande på

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

så fastlåsta tillgångar som fordringar, intecknade i jordegendom, skulle
strida mot alla godkända grunder för en sund sedelutgifningspolitik.

Med denna utskottets uppfattning är det klart, att utskottet icke kan
tillstyrka aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t i det syfte, motionärerna
föreslagit. På delegarnes i hypoteksbanken beslut är bankens ledning och
verksamhet hufvudsakligen beroende, och det torde derför böra åt dem
öfverlemnas att så ordna denna verksamhet, att de lättnader, som äro förenliga
med bankens trygghet och kredit, jemväl beredas. På sätt ofvan
blifvit anfördt äro dessa lättnader beroende på möjligheten att efter hand
nedsätta räntan å bankens obligationslån genom konverteringar, hvilkas
fördelar naturligen skola tillfalla de förutvarande låntagarne. Om lämpligaste
formen härför tillkommer det delegarne att fatta beslut med fästad!
afseende å samtliga på denna fråga inverkande omständigheter.

Ehuru utskottet sålunda ansett föreliggande motioner icke böra föranleda
någon åtgärd från Riksdagens sida, har utskottet likväl ej velat
underlåta att fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som utan gensägelse
kan innebära en viss fara för att delegare i hypoteksföreningar
kunna nödgas till ganska känbara utgifter utöfver dem, som betingas af
ränta och amortering å deras lån. Utskottet syftar härmed på det allmänt
kända, af bankinspektören i hans berättelse påpekade och närmai''e utvecklade
sakförhållandet, att gällande lagstiftning lemnar delegare i hypoteksförening
tillfälle att frigöra sin egendom från hypotekslån, hvilket frigörande
emellertid sker på öfriga låntagares i föreningen bekostnad, i det
att ansvaret för derigenom för föreningen uppkommande ränteförlust lägges
på dessa. Denna fara har visserligen hittills icke uppträdt synnerligen
hotande, men då den onekligen förefinnes, har utskottet här velat uttala
önskvärdheten af en sådan ändring i lag, att densamma för framtiden
varder undanröjd.

Utskottet hemställer,

att ofvan omförmälda af herr af Buren samt af
herr Lundell m. fl. väckta motioner icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1895.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Reservation

:U:''Å 1 i <. .)>'')] > v. «t;éj !•''«''*;’ >i :■ i;lii -,?/} i

af herr J. A. Sjö.

uf >;> ft- re.-.* Ki> ;»■ ■ " v /1. > i-.utin;r . 7

!.'') i;, IIU''-'' ili:! i- liv, . T*'' j i i ii/;-. >il \>7 r.tii;--i • /!..

Herr 0. R. Themptandev har anhållit att få antecknadt, att han inom
utskottet icke deltagit i behandlingen af det i detta utlåtande omförmälda
ärende.

T O ;

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Styrelsens öfver Sveriges allmänna hypoteksbank underdåniga
utlåtande den 18 januari 1895.

lerJ Uur / ji <. jwijiVj. Jh, lvu ‘löhnu /! humi

Till Konungen.

Genom nådiga remisser å särskilda hos Eders Kong! Maj:t gjorda
underdåniga framställningar dels af Östergötlands läns hushållningssällskap
om vidtagande af erforderliga åtgärder för sänkning af räntan å hypotekslån
till 3 eller högst 3 Va %, dels af Vermlands läns hushållningssällskap
om verkställande af utredning rörande möjligheten af och sättet för nedsättning
af räntan å dylika lån, dels ock af Kalmar läns södra hushållningssällskap
om vidtagande af åtgärder i antydd rigtning till jordbruksfastighetskreditens
förbättrande, har Eders Kongl. Maj:t anbefalt allmänna
hypoteksbankens styrelse att öfver berörda framställningar afgifva underdånigt
utlåtande.

Till åtlydnad deraf får bankstyrelsen i underdånighet anföra följande:

Sedan frågan om inrättande af en allmän hypoteksbank för riket
funnit sin lösning genom Rikets Ständers vid 1860 års riksdag i ämnet
fattade beslut, hvilket föranledde utfärdandet af nådiga kungörelsen den 26
april 1861 angående Sveriges allmänna hypoteksbank, blef det denna inrättnings
uppgift att ombesörja all den upplåning, som vore nödig för att
åt hypoteksföreningarna bereda medel till de på årlig afbetalning stälda
lån, som af föreningarna enligt faststälda grunder skulle deras delegare tillhandahållas.

Bih. till Riksd. Prat. 1895, d Sand. 2 Afd. 2 Haft.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

För fullgörande af den hypoteksbanken sålunda förelagda uppgift har
banken tid efter annan upptagit flere särskilda obligationslån, hvilket, på
tillskyndelse af hypoteksföreningarnas delegare, stundom måst ske under
för dylika operationer ogynsamma förhållanden. Af lånen hafva de, som
upptagits under tiden från och med år 1861 till och med år 1885, varit
förskrifna med ränta af 5, 4 Va eller 4 %„ men den effektiva räntan har å
dem alla utgjort omkring 5 %. Under åren 1886 och 1889 upplade hypoteksbanken
två särskilda 3 V2 % lån, hvilka betingade ett pris af 92,50 %
å 95,50 % och begge till största delen blefvo använda till konvertering af
äldre lån.

Då nu hypoteksbankens inlåningsränta, hvilken under berörda tid icke
varit nämnvärdt högre än den, som svenska staten för samtidigt upptagna
lån fått vidkännas, stält sig på ofvan angifna sätt, och banken på de upptagna
lånen har att erlägga ränta. halfårsvis samt måste vidkännas provisioner
och andra kostnader, under det att ränta å hypotekslånen betalas
för helt år, har hypoteksbanken naturligen ej varit i tillfälle att utlemna
lån annat än mot 5 0j0 ränta eller ock, der räntan blifvit satt lägre, mot
viss kapitalrabatt, hvars belopp för hvarje år blifvit af bankdelegarne
sjelfva bestämdt; och då vidare, enligt hvad som framgår af den öfversigt
af hypoteksbankens ställning efter 1893 års bokslut, hvilken finnes bilagd
stybelsens härvid fogade berättelse för samma år, banken icke eger andra
tillgångar till fullgörande af sina förbindelser till bankens långifvare än
dem, som enligt frivilligt ingångna, lagligen gällande förbindelser böra
genom hypoteksföreningarna af deras låntagare gäldas såsom ränta och
amortering å utlemnade hypotekslån, så är styrelsen, ehuru lifligt behjertande
den betryckta ställning, hvari ej mindre jordbruket än andra näringar
inom vårt likasom i andra land för närvarande befinner sig, likväl icke i
tillfälle att tillråda och förorda nedsättning af den å redan utlemnade
hypotekslån förskrifna ränta annorlunda, än i den mån hypoteksbanken
genom nu pågående och framdeles möjligen blifvande konverteringar kan
bereda sig räntenedsättning å de af banken upptagna lån, hvilket, hvad
angår blifvande konverteringar, kommer att bero af räntan å den allmänna
penningemarknaden vid den tid, då konverteringar kunna af banken företagas.

Hvad vidare angår den jemväl framkastade frågan om hos hypoteksföreningarna
belånade inteckningars »frigörande», så är redan nu medgifvet
hypoteksföreningarnas låntagare att före den stadgade amorteringstidens
utgång inbetala erhållna lån med hypoteksbankens 5 % obligationer till
parikurs och med andra bankens obligationer till den kurs, som för hvarje
särskildt fall bestämmes så, att förlust ej varder banken tillskyndad, hvilket

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

uppenbarligen skulle blifva fallet, derest banken nödgades att utan ränteskilnadsersättning
emottaga till betalning ej förfallna lånemedel, för hvilka
banken, som ej eget'' att godtyckligt öka amorteringen å egna lån, icke kunde
finna placering till samma ränta, som bort erläggas å det i förtid inbetalda
hypotekslånet; och är härvid att märka, att hvarje förlust, som drabbar
hypoteksbanken, återfaller på hypoteksföreningarnas delegare.

Uti den af bruksegaren C. P. af Burén till Östergötlands läns hushållningssällskap
ingifna motion, som ligger till grund för samma hushållningssällskaps
hos Eders Ivongl. Maj:t gjorda underdåniga framställning,
anföres, bland annat, att på frågan, huruvida hypoteksföreningarnas låntagare
vunnit de fördelaktigare vilkor i afseende å ränta m. m., som Eders
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående allmänna hypoteksbanken
den 16 maj 1890 afsett att bereda, svaret i allmänhet torde blifva, att
sedan dess icke någon lindring kommit låntagarne till del.

I anledning häraf anser sig styrelsen böra i underdånighet erinra, att
hypoteksbanken, som redan före nämnda tidpunkt varit i tillfälle medgifva
hypoteksföreningarna befrielse från utgifvande af bidrag till bestridande af
bankens förvaltningsomkostnader, under tiden efter utfärdandet af den
nådiga förordningen utlemnat 4 ej0 lån till belopp af omkring 20 millioner
kronor och medgifvit, att med 5 % ränta löpande lån till belopp af något
öfver 47 millioner kronor fått omsättas till en räntefot af 43/« %.

Slutligen kan styrelsen icke underlåta att i underdånighet framhålla,
dels att en hvar låntagare i hypoteksförening antingen sjelf upptagit sitt
lån och dervid frivilligt iklädt sig de förbindelser, som dermed följa, eller
ock köpt sin innehafvande fastighet med vetskap om att den vore behäftad
med ett sådant lån; dels att räntan å de utlemnade hypotekslånen
under en lång följd af år varit lägre än den i landet allmänt gällande,
hvilken först under det senaste årtiondet nedgått under 5 %, och att å
ömse sidor ouppsägbara lån, upptagna på 40 års amortering, naturligtvis
ej kunna följa med fluktuationerna inom penningeinarknaden, så att
räntan sänkes vid ett tillfälligt öfverflöd på penningar och höjes, då detta
upphör; dels ock att, då bruksegaren af Burén i motiveringen till sin berörda
motion söker göra gällande, att jordbruket med sitt för närvarande
förminskade utbyte icke längre förmår bära den ränta af ända till 5 %,
som ett stort antal jordegare hafva att erlägga å erhållna hypotekslån,
detta icke synes stå väl tillsammans med hvad han yttrar om den säkerhet,
hypoteksinstitutionen har i den belånade jorden, nemligen att denna är
den allra bästa*; ty vore förhållandet verkligen sådant, att jorden ej
vidare förmådde bära den skuldbörda, som för upptagna hypotekslån hvilar

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

å densamma, så skulle den säkerhet för lånen, hypoteksföreningarna innehafva,
ingalunda kunna sägas vara god och ännu mindre den bästa
möjliga.

De remitterade handlingarna varda härmed återstälda.

Underdånigst
G. S. Akekhielm.

Alb. Anderson. H. P. W. Gahn.

C. J. Kuylenstjernci. Nils von Hofsten.

Stockholm den 18 januari 1895.

./. W. Bergman.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Bankinspektörens berättelse den 31 december 1894.

Till hans excellens herr statsministern och chefen för kong! finansdepartementet.

Jemlikt ers excellens’ förordnande har jag, med biträde af assistenten
å bankbyrån, under den 10—17 innevarande december anstalt granskning
af Sveriges allmänna hypoteksbanks förvaltning och räkenskaper; och får
jag öfver denna förrättning härmed afgifva vördsam berättelse.

Hypoteksbankens ställning den 30 sistlidne november framgår af bilagda
öfversigt (Bil. l), som af byråassistenten upprättades med ledning
af ett balansextrakt ur hypoteksbankens hufvudbok. Angående vissa deri
upptagna poster ber jag få anföra följande.

Amorteringslån, förskottslån och stående lån till hy poteksföreningarna

................................................ kr. 337,664,371: 35.

Beloppet utgör brutto af till föreningarna utlemnade
medel. Det härå amorterade beloppet återfinnes
i öfversigtens kreditsida och uppgår till................. ;> 54,999,162: 22,

hvadan nettobeloppet af hypoteksbankens utlåning till

föreningarna uppgår till .................................... kr. 282,665,209: 13.

Vid låns utlemnande afgifvas af föreningarna förbindelser till hypoteksbanken
eldigt bilagda formulär (Bil. 2), hvarå tecknas intyg af hypoteksbankens
ombud angående hypotekens inläggande och förvarande.

Kapitalrabatter ............................................................... kr. 23,834,160: —.

Beloppet utgör beräknadt kapitalvärde af ränteskilnaden mellan bankens
in- och utlåning. Till denna post, den för hypoteksbankens ställ -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

ning mest betydelsefulla och mest omtvistade, skall jag här nedan återkomma.

A räkningar med utländska korrespondenter
..................................... kr. 3,823,735: 70

och å dito mot 4 % ränta .................... » 2,666,666: 67 kr. 6,490,402: 37.

Det förstnämnda heloppet består hufvudsakligen af fordran i konverteringsräkning
med hTorddeutsche Bank in Hamburg, utgörande kronor
3,812,533: 33, hvilket belopp, afsedt till konvertering af hypoteksbankens
1879 ars tyska 4V2 % lån, lämpligen torde kunna afdragas från bankens
obligationsskuld.

A räkningar med inhemska banker.................................. kr. 184,000: —

Beloppet utgöres af hypoteksbankens fordringar i uppoch
afskrifningsräkning med skandinaviska kredit aktiebolaget

...................................... kr. 60,000: —

Skånes enskilda bank............................... » 71,000: —

Aktiebolaget Stockholms handelsbank » 53,000: — » 184,000:

Tillfälliga lån ........................................................................... » 6,220,500: —

Redovisas sålunda:

Enskilda bankers och aktiebankers depositionsbevis.
..................................... kr. 5,550,000: —

Belånade inteckningar i fast egendom

å landet............................................■ > 670,500: — , 6,220,500: —

Såväl depositionsbevis som inteckningar inventerades efter en öfver
dem upprättad förteckning. Depositionsbevisen voro förskrifna med 31/2
eller 3% % ränta och några å mindre belopp med 4 %. Inteckningslånen
löpte med en ränta af 4Vs å 5V< % och inteckningarna syntes i allmänhet
hafva ett godt läge i förhållande till intecknade fastigheternas taxeringsvärden,
då de i regel ligga inom hälften af detta värde.

Den tillfälliga utlåningen lemnar för närvarande en medelränta af i
det närmaste 4 %.

Inköpta egna obligationer ................... kr. 2,776,777: 82

D:° främmande d:o.................................. > 358,745: - kr. 3,135,522: 82.

Inventerades efter bankens hufvudbok och antecknades
sålunda:

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Allmänna hypoteksbankens af 1879 års 4 % lån

Fr 6,000 = kr. 4,320 al pari ...... kr. 4,320: —

D:o af 1880 års 4''/t %, konverterade

till 4 %, kr. 1,800 al pari ............ » 1,800: —

D:o af 1880 års 4 Va % ej konverterade,
kr. 468,400 al pari.............. » 468,400: —

D:o af 1883 års 4''/t 0/0, ej konverterade,
kr. 158,000 al pari..... » 158,000: —

D:o af 1877 års 5 % lån, mars-serien,

kr. 219,500 al pari......................... » 219,500: —

D:o af 1877 års 5 % lån, sept.-serien,

kr. 159,000 al pari......................... » 159,000: —

D:o af 1878 års 4 % lån M. 118,200

= kr. 105,066: 67, bokförda till.. » 98,066: 67

D:o af 1879 års tyska 4Va °/o lån
M. 1,854,000 = kr. 1,648,000
å 101,2 ............................................. » 1,667,691: 15

kr. 2,776,777: 82.

Af sistnämnda obligationer förvarades M. 467,700
hos Deutsche Bank in Berlin enligt företedda intyg.

Söderfors bruks aktiebolags 6 % af år 1878

kr. 270,000: —, bokförda till ........ kr. 266,861: —

Hedemora landsförsamlings 5 % af år

1878 kr. 98,800 å 93 % ................ * 91,884: — » 358,745: —

Summa kr. 3,135,522: 82.

Utländska valutor ................................................................... kr. 994,271: 19

Utgjordes af 5 st. förbindelser af aktiebolaget Stockholms
handelsbank att den 17 d:s till herrar von
Erlanger & Söhne Frankfurt a M. för hypoteksbankens
räkning inbetala M. 1,125,000 å 88,80 kr. 999,000: —
hvarifrån afgår kursskilnad å tidigare

köpta valutor........................................... » 4,728:81 » 994,271: 19

Ersatt kapitalrabatt ....................................... kr. 69,984: 70

Ränteskilnadsersättning.................................... » 8,723: 74 kr. 78,708: 44

Den förra posten utgör under året afdragna kapitalrabatter vid utlemnande
af lån, löpande med 4 % ränta, och den senare den behållning,

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

som uppkommit derigenom, att vid inbetalningar under året af äldre
5 % lån de såsom liqvid till en af styrelsen för hvarje gång bestämd
kurs aflemnade hypoteksbankens 4l/s, 4 eller 3Va % obligationer i bankens
räkenskaper upptagits till deras nominella belopp.

Garantifonden................................................................................ kr. 3,123,140: 64.

Denna så kallade fond har icke, som man skulle kunna förmoda, bildats
genom afsättning af besparade vinstmedel, utan är hufvudsakligen en
bokföringspost, som framvisar skilnaden emellan det beräknade kapitalvärdet
af ränteskilnaden mellan hypoteksbankens in- och utlåning å ena
och de återstående oguldna kapitalrabatterna å andra sidan. Till denna
post skall jag återkomma här nedan.

Den 10 december efter banktimmens slut skulle kassabehållningen i
enlighet med den afslutade kassaboken utgöra kr. 47,044: 05, som af
byråassistenten då uppräknades utan anmärkning.

En post i hypoteksbankens bokslut har ofta betraktats med misstänksamma
blickar, ja till och med gifvit anledning till så närgångna anmärkningar,
att man på grund af densamma velat ifrågasätta hypoteksbankens
solvens. Det är den bland tillgångarna upptagna posten »Kapitalrabatter^,
hvilken i senaste bokslut utförts med ett belopp af 23,834,160 kronor.

Man har sagt, att då kapitalrabatterna intet annat äro än en del af
hypoteksbankens utgifna obligationer, för hvilka valuta icke erhållits, den
omnämnda posten utgör en helt och hållet fingerad tillgång.

Nu är emellertid alldeles uppenbart, att då hypoteksbanken fått vidkännas
kapitalrabatt vid sin upplåning och således genom sina utgifna
obligationer förskrifvit högre belopp än som influtit till utlåning, kapitalrabatten,
för så vidt den icke afdrogs vid låns utlemnande, måste lika väl
som de utlemnade lånebeloppen upptagas såsom tillgång, för att få debet
och kredit att gå i hop, derest man icke vill förfara så, att bland skulderna
upptages endast nettoinkomsten af sålda obligationer och icke deras nominella
belopp. Detta förfaringssätt, som användes vid verldens största hypoteksinrättning,
Credit fonder de France, synes dock knappast förenligt med
en fullt ärlig bokföring, då ju utelöpande obligationer till sitt nominalbelopp
utgöra en obestridlig skuld.

Men om man således är nödsakad att upptaga kapitalrabatterna bland
aktiva, för att få dessa att balansera mot passiva, så utgör detta tydligen
endast ett motiv, men icke ett försvar för en sådan åtgärd. Försvaret
ligger deri, att utlåningen verkställes mot så mycket högre ränta än upplåningen,
att utlåningsräirtan hetäcker icke allenast räntan å det upplånade
kapitalet, utan ock lemnar tillgång till liqviderande af kapitalrabatterna.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

I sådant fall uppgår ju kapitalvärdet af ränteskilnaden minst till kapitalrabatternas
belopp. Om det förhåller sig så — och detta är ju vilkoret
för att rörelsen icke skall gå med förlust — lärer det väl låta försvara
sig att såsom tillgång bokföra kapitalrabatterna, eller, rättare uttryckt, ett
belopp, motsvarande kapitalrabatterna, då ju sjelfva kapitalrabatterna, som
utgöra en utan valuta reserverad skuld, aldrig kunna blifva en tillgång.

Men om sålunda kapitalrabatterna kunna och måste bokföras bland
aktiva, så kan man äfven härvid tillvägagå på flera sätt. I Stockholms
inteckningsgarantiaktiebolags årsbalans ser man inga kapitalrabatter bland
tillgångarne, ehuru kändt är, att bolaget i stor omfattning sålt sina obligationer
under pari. Detta beror derpå, att man i beloppet af utgifna lån
upptagit ej blott dessa låns återstående kapitalbelopp, utan derjemte den
kapitaliserade ränteskilnaden mellan upp- och utlåningen, så att den balanserade
kapitalrabatten innefattas under rubriken af utlemnade lån. Om
ock en sådan bokföringsåtgärd, för hvilken inteckningsbolaget finner stöd
i en bestämmelse i sitt reglemente, må kunna försvaras, synes det vara
vida att föredraga att kapitalrabatten bokföres såsom en särskild post, så
att dess belopp blir vid hvarje bokslut synligt. Men äfven om man så
förfar, kan kapitalrabatten bokföras på två sätt. Antingen kan, såsom t. ex.
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer tillvägagår, bland tillgångarne
upptagas den effektiva kapitalrabattens återstående belopp, eller ock kan
man, såsom hypoteksbanken numera förfar, såsom tillgång bokföra det
kapitaliserade ränteskilnadsvärdet. Då detta värde är högre än återstående
beloppet af den verkliga kapitalrabatten, måste öfverskottet bokföras bland
passiva. Detta sker under rubrik »garantifond för kapitalrabatternas amortering»;
och återstoden af de verkliga kapitalrabatterna finner man således
genom att subtrahera garantifonden från de såsom tillgång bokförda kapitalrabatterna
(kronor 23,834,160 — 3,123,140: 64 — 20,711,019: 36). Garantifonden,
hvilken, jemte den genom afsättning af vinstmedel uppkomna reservfonden,
upptages under rubriken »egna fonder», är således endast en genom
en bokföringsåtgärd framkonstruerad tillgång.

Det var i bokslutet för 1881, som denna, »garantifond» första gången
förekom. Förut hade bokföringen af kapitalrabatterna och afskrifningarna
å kapitalrabatträkningarna verkstälts efter olika grunder. Stundom hade
det för amortering af kapitalrabatterna afsedda belopp direkt afskrifvits,
stundom hade det afsatts till särskilda fonder. Utaf den utredning, som
föregick styrelsens den 17 januari 1882 fattade beslut om bildande af en
garantifond, liksom af styrelsens till delegarne den 13 mars samma år
aflåtna skrifvelse i frågan inhemtas, att i de tabeller, som då voro uppgjorda
för att visa, »huru mycket hvarje år borde å kapitalrabatterna af Bih.

till Itikicl. Frat. 1895. 4 Samt. 2 Afd. 2 lliift. 3

18 Sammansatta Stats- och Bankoutskott ds Utlåtande N:o 3.

skrifva^, på det att, när lånen blifvit slntbetalda, de respektive kapitalrabatterna
jemväl må ur räkenskaperna hafva försvunnit», en utlåningsränta
af 5 % lagts till grund vid beräkningen af det ränteöfverskott, medelst
hvilket afskrifningarna skulle ske. Af de ofvan citerade uttrycken vill det
synas, som om dessa tabeller gingo ut på att kapitalrabattafskrifningen
utsträcktes till det upptagna lånets hela löpetid, men i sjelfva verket lära
afskrifningstiderna, som faststäldes särskildt för hvarje lån, hafva bestämts
temligen godtyckligt; så omfattade t. ex. afskrifningsplanen för ett år 1878
påf81 år upptaget tyskt lån en tid af 66 år. Emellertid hyste man en,
för öfrigt ingalunda ogrundad farhåga, att en medelränta af 5 % icke skulle
kunna erhållas under den beräknade tiden; dels voro nemligen föreningarnas
med 5 % förskrift^ lån af banken stälda på vida kortare återbetalningstid
än den för hypoteksbankens egna lån bestämda, och dels kunde icke 5 °lo
ränta erhållas för bankens tillfälligt placerade medel, som tidtals uppgingo
till ganska betydande belopp. För att utjemna denna befarade brist i
utlåningsräntan fordrades, menade man, en fond, och de lyckliga lånetransaktionerna
under 1881 lemnade tillfälle att bilda en sådan. De under
nämnda år verkstälda försäljningar af 1878 års tyska 4 % och 1880 års
svenska 4 y2 % lån hade nemligen egt rum till så fördelaktiga kurser, att
dessa låns kapitalrabatträkningar upptogo betydligt lägre belopp än de
kapitalrabatter, som kunnat beviljas. Man höjde derför de bokförda kapitalrabatterna
för dessa två lån till de belopp, som efter beräkning af 5 % årlig
ränta kunde under lånens amorteringstid utjemnas, och för de belopp, hvarmed
dessa kapitalrabatter blefvo höjda, krediterades den nybildade garantifonden,
en fond, som, efter hvad styrelsen sjelf erkänner, »strängt taget
skulle, för att motsvaras af verkliga tillgångar, hafva bildats successivt»,
nemligen genom ränteöfverskott. Emellertid kom fonden till omedelbar
användning, då redan vid 1881 års bokslut af densamma »till afskrifning
å kapitalrabatten för 1879 års franska lån användts så stor del, som erfordrades
för att bringa detta konto i öfverensstämmelse med den kapitalrabatt,
som enligt antagna grunder kunde medelst de under lånets återbetalningstid
uppkommande ränteöfverskott afskrifvas». Att kapitalrabatten
på det olyckliga 1879 års franska 4% lån var så stor, att den icke kunde
blifva betald ens om banken under lånets hela sextioåriga återbetalningstid
kunde påräkna 5 % ränta på de penningar, som verkligen uppburos, kan
icke förvåna, då man vet, att banken vid försäljning af åtminstone de första
20 millioner francs fick vidkännas 17 % kapitalrabatt jemte en eller annan
procent i låneomkostnader; och styrelsens önskan att slippa i böckerna
figurera med denna öfver höfvan stora kapitalrabatt var nog en mägtigt
bidragande orsak till garantifondens bildande.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Styrelse!! förklarar i sitt protokoll för den 17 januari 1882 »bankens
fördel och trygghet fordra», att en dylik fond bildades. Men jag är ingalunda
lika förvissad om åtgärdens förträfflighet. Till en början förefaller
det anmärkningsvärd^ att, då såsom skäl för fondens tillkomst uppgifves,
att 5 % medelränta icke kan påräknas å utlånade medel, fonden baseras
just på beräkning af en sådan utlånings ränta, Men äfven om man bortser
derifrån, att fonden sålunda framkonstruerats med tillhjelp af en faktor,
som man sjelf erkänt ohållbar, så synes åtgärden mindre lycklig, såsom
stridande mot den grundsats, att vid bokföring bör undvikas hvarje siffra,
som icke står på verklighetens mark.

Om man 1881 med rätta fann det betänkligt, att kapitalrabattsafskrifningsplanerna
utsträcktes vida öfver den tid, för hvilken utlåningskontrakten
voro afslutade, så hade tydligen den enda bot för detta missförhållande
varit en förkortning af tiden i afskrifningsplanerna; och då man,
såsom jag här nedan skall visa, numera välbetänkt vidtagit denna åtgärd,
torde med fog kunna ifrågasättas, om icke den så kallade garantifonden
lämpligen kunde aflägsnas ur räkenskapen samt den såsom tillgång upptagna
kapitalrabattsposten med motsvarande belopp minskas, så att den
framter återstoden af den verkliga kapitalrabatten. Den nu upptagna
posten kapitalrabatter säges väl motsvara »beräknadt kapitalvärde af ränteskilnaden
mellan upp- och utlåningen», men, såsom framdeles skall visas,
är detta kapitalvärde, noga räknadt, högre. Det är ju visst sant, att ingen
fara ligger deri, att en beräknad tillgång upptages lägre än som kunnat
ske; men häraf blir emellertid en följd, att den ifrågavarande debetposten
betecknar hvarken de effektiva kapitalrabatterna eller kapitalvärdet af ränteskilnaden,
utan någonting som ligger emellan dessa begge värden och som
synes utfördt till ett temligen godtyckligt belopp. Men sådana belopp äro
icke lämpliga i eu bokföring, enär de lätt kunna uppväcka misstro.

Tillvaron af denna garantifond har ock vållat några sins emellan
stridiga beslut af styrelsen under de senaste åren. De belopp, som under
1890 och 1891 af föreningarna erlades såsom kapitalrabatt å utlemnade
4 % lån, omkring 160,000 kronor hvardera året, blefvo nemligen enligt
styrelsens beslut den 24 januari 1891 och den 19 januari 1892 öfverförda
till garantifonden, hvarigenom denna fond, som framkommit genom en
ren bokföringsåtgärd, fick inrymma ett par verkliga inkomstposter. De
motsvarande poster, som influtit under 1892 och 1893, hafva åter anVändts
till afskrifning å kapitalrabattsposten, hvilket synes mig vara det rätta.

Ett skäl för garantifondens bibehållande har styrelsen i sammanhang
med sitt den 18 februari 1885 fattade beslut om nya tabeller för kapitalrabatternas
afskrifvande uttalat, i det den erinrar, att, om något år rånte -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

öfverskottet ej vore tillräckligt för stadgade afskrifningar, bristen borde
fyllas af garantifonden. Men om denna brist är blott tillfällig eller jemförelsevis
obetydlig, synes den kunna betäckas från reservfonden. I annat
fall böra afskrifningstabellerna ändras; ty att framkonstruera större kapitalrabatter
än de verkliga, för att derigenom hålla i beredskap ett slags reserv,
garantifonden, med tillhjelp af hvilken större afskrifning, än den uppkomna
årsvinsten medgifver, kan verkställas å dessa beräknade kapitalrabatter,
detta förfaringssätt synes onödigt inveckladt och utan praktisk nytta. Att
få ned beloppet af de bokförda kapitalrabatterna till omkring 20 millioner
kronor med uppoffrande af garantifonden, kunde deremot vara gagneligt,
då mången nu lärer föreställa sig, att bankens återstående kapitalrabattskuld
uppgår till de bokförda kapitalrabatternas belopp.

Frågan om sättet för bokföring af kapitalrabatterna är emellertid tydligen
af underordnad vigt mot den frågan, huruvida tillgäng verkligen finnes
bakom kapitalrabattskulden, så att banken kan med visshet antagas blifva
i tillfälle att gälda densamma.

Att denna tillgång, om man frånser den genom sparade vinster bildade
reservfonden, icke är och icke kan vara annat än värdet af ränteskilnaden
mellan in- och utlåningen, framgår af hvad här ofvan blifvit
yttradt. -Jag_ öfvergår derför nu till eu kortfattad framställning af beräkningen
utaf detta värde och dess förhållande till kapitalrabattskulden, dervid
jag knappast lärer behöfva förutskicka den erinran, att, då man här
måste räkna med faktorer, som peka långt in i framtiden och sålunda
måste vara i viss mån osäkra, man icke kan komma till ett positivt bestämd^
resultat.

År 1885 godkändes nya beräkningar och tabeller öfver kapitalrabatternas
afskrifning i syfte att bereda afskrifningens verkställande inom de
utlemnade lånens löpetid, 41*U är, räknade från och med andra året från
lånets upptagande. Dessa beräkningar afsågo icke afskrifning af den verkliga
kapitalrabatten, utan, i öfverensstämmelse med det begagnade bokföringssättet,
af den kapitalrabatt, som kunnat Finnas å ett på aftalade vilkor
upptaget lån (t. ex. 1880 års svenska lån: 75 millioner kronor, 4''A % ränta,
amortisabelt på 75 år, med halfarsränteliqvider och amortering en gång
årligen) under antagande att nettobeloppet är utlånadt mot en annuitet af
5 *U °/o, deraf 5 % ränta och */« °j0 kapitalafbetalning samt att det årliga
öfverskottet af kapital- och ränteinbetalning anses växa med ränta å 4 V2 °jo Dessa

beräkningar äro, med några siffror från ofvannämnda 1880 års
lån, uppstälda sålunda:

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

	1	2	3	4	5	6	7
År	Upptagna 41/a °/o lånet.	Nettobelopp utlånadt a 5 %.	Skilnaden mellan in-	Beräknade	Årliga öfverskott.	År efter år samlad fond
	och utgående kapital-afbetalning.	ränte- inkomster.	ränteutgifter.	för kapital-rabatternas amortering.
1881	75,000,000	70,450,000
		(Här upptages nemligen ej det belopp, som verkligen var att utlåna, utan man af-drager de be-räknade kapi-talrabatterna.)		(Här^iugår ock ränta å beloppet i kol. 3.)		(Beloppet i kol. 4 efter afdrag af det i kol. 6.) (Det är be-loppet i denna kol. som är-ligen af-skrida.)
1922	60,822,350	00	56,272,350	—	—	—	4,550,000

Proba: Mot qvarstående beloppet af det upptagna lånet 60,822,350

gäller det enligt 3 kol. samlade belopp................... 56,272,350

samt det i kol. 7 befintliga belopp.......................... 4,550,000 60,822,350.

gäller det enligt 3 kol. samlade belopp................... 56,272,350

samt det i kol. 7 befintliga belopp.......................... 4,550,000 60,822,350.

I öfverensstämmelse med beräkningar enligt ofvanstående schema äro
upprättade tabeller, utvisande kapitalrabatternas afskrifning för hvarje år.
Dessa beräkningar och tabeller gälla emellertid endast hypoteksbankens
sex äldsta lån. För afskrifning af kapitalrabatten å 1886 och 1889 års
3Vs °j0 lån faststäldes af styrelsen den 15 januari 1890 särskild tabell, som
tillämpades vid bokslutet för år 1889 och följande år. Denna tabell går
ut på afskrifning under 30 dr af den kapitalrabatt, som kunnat lemnas å
ett upptaget, på 75 år amortisabelt, amorteringslån, under antagande att
nettobeloppet är utlånadt mot en annuitet af 6,5051 %, hvaraf ränta 5 %,
samt att det årliga öfverskottet af kapital- och ränteinbetalning anses växa
med ränta å 3V2 °jo.

Den kapitalrabatt, som under nämnda förutsättningar kunnat beviljas,
uppgår till 16,4 °/0, men är upptagen för 1886 års lån blott till 14,G %
och för 1889 års lån endast till 14,37 %, hvarför afskrifningen sker blott

, . 1,460 och 1,437 , , , .

i denna proportion, d. v. s. till respektive--ilhlÖ at 116 beloPP>

som i tabellen äro uppstäda.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Här föreligga således de förut antydda fall, då kapitalrabatter bokföras
hvarken till sina effektiva belopp eller till det beräknade kapitalvärdet
af ränteskilnaden.

Då det kan vara af intresse att se, huru banken kommer till ett sådant,
som det vill synas temligen godtyckligt funnet kapitalrabattbelopp,
bifogas här en afskrift (Bil. 3) af kapitalrabattsräkningen för ett af de sistnämnda
begge lånen, nemligen det af år 1886. Man finner deraf, att den
kapitalrabatt, banken verkligen fått vidkännas för hvad den sålt af detta
lån, vexlar mellan 5 och 7Vz 0/0, men att räkningen derutöfver debiterats
ej blott för diverse lånekostnader, såsom räntedifferenser, stämpel in. in.,
utan ock för dels qvarstående kapitalrabatt för det konverterade lånet af
1874, något öfver en million kronor, och dels till garantifonden förda IV2
million kronor. Någon anledning, hvarför just sistnämnda siffra hitförts,
kan ej uppgifvas. Den är emellertid, som förut sagts, lägre än beräkningen
af ränteskilnadsvärdet medgifvit.

En afskrifningstid af 30 år bestämdes i fråga om sistnämnda två lån
derför att detta, då tabellen faststäldes, utgjorde 5 %-amorteringslånens
återstående medellöpetid. En annuitet af 6,5051 % måste inflyta för att
lån, som löper med 5 % ränta, skall på 30 år kunna amortera kapitalrabatten;
och ehuru den faktiskt ingående annuiteten utgör endast 5,75 %,
har afskrifningsplanen hittills kunnat följas.

Vid jemförelse af räkenskapen med samtliga de nu omförmälda afskrifningsplanerna
befans, att dessa hittills äro behörigen iakttagna. I fråga
om 1880 års lån, 1879 års tyska lån och 1878 års lån, lista serien, visade
afskrifningstabellerna alldeles samma siffror för den år 1893 balanserade
kapitalrabatten som samma års bokslut; alla dessa tre lån äro nemligen
slutsålda och skola således till siffran stämma med tabellerna, som äro
upprättade för de upptagna lånens hela nominalbelopp. För de öfriga
lånen, hvilka icke äro slutsålda, uträknades approximativt och med ledning
af tabellerna den kapitalrabatt, som för de sålda lånebeloppen fick
qvarstå, med beräkning jemväl af den extra afskrifning, som vid 1892
och 1893 års bokslut egt rum, med den från hypoteksföreningarna influtna
kapitalrabatten; och kom man äfven här till samma resultat som 1893 års
bokslut visar.

Då intet tvifvel finnes derom, att dessa tabeller äro matematiskt rigtiga,
blir frågan om bankens förmåga att gälda kapitalrabatterna och detta
på de i afskrifningsplanerna beräknade tider, inskränkt till spörsmålet,
huruvida de uppställa förutsättningarna för dessa afskrifningsplaner äro
fullt hållbara.

Dervid är klart, att den ena faktorn, med hvilken man har att räkna,

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande, N:o 3.

nemligen bankens upplåningsvilkor, icke kan ändras annorledes än med
bankens begifvande, genom konverteringar, och då till det bättre.

I fråga om de förutsatta utlåningsvilkoren står man deremot icke på
så säker mark. Om man då först rigtar sin uppmärksamhet på de förutsättningar,
som ligga till grund för de år 1885 af styrelsen godkända
beräkningar, stannar man till en början vid den beräknade afskrifningstiden
af 413A år, under hvilken tid de utlånade penningarne förutsättas
lemna en ränta af 5 %. Denna afskrifningstid motsvarar de utlemnade
5 % lånens hela löpetid, och ehuru häri ligger eu förbättring vid jemförelse
med de förut tillämpade tabellerna, kan man icke underlåta att
anmärka, det afskrifningstiden rätteligen för hvarje lån bort beräknas till
den tid, som i medeltal återstod för de utgifna lånen, vid den tidpunkt,
från hvilken 1885 års afskrifningsplaner börjat tillämpas, t. ex. i fråga om
förenämnda 1880 års lån, år 1881. Betydelsen af denna anmärkning förringas
dock af det kända förhållande, att de utgifna amorteringslånen i
regeln omsättas. Men här möter åter den betänkligheten, att 5 °j0 lånen
numera i stor utsträckning omsättas till lån med 43/4 % ränta. Redan vid
1893 års bokslut representerade denna lånetyp ett belopp af mera än 41
millioner, allt omsatta 5 % lån. Nu är väl sant, att löpetiden för dessa
43/, °lo lån är omkring 61 år och att till följd deraf kapitalvärdet af ränteskilnaden,
långt ifrån att minskas, stiger genom en sådan omsättning. Men
om således bankens förmåga att omsider gälda kapitalrabatten ingalunda
minskas genom omsättningen af 5 % lånen, synes dock uppenbart, att, om
dessa omsättningar fortgå i samma utsträckning som hittills och icke kompenseras
genom konverteringsåtgärder, som bereda ökadt ränteöfverskott
till kapitalrabattsafskrifning, man inom en icke aflägsen framtid kan befinna
sig i det läge, att årsvinsterna icke medgifva afskrifning enligt nu
gällande planer. Men en utsträckning af tiden för kapitalrabattsafskrifningen
bör, så vidt ske kan, undvikas.

Vidare ligger en svaghet uti 1885 års tabeller deri, att det årliga
öfverskottet af kapital- och ränteinbetalning antages växa efter en räntefot
af 4 V 2 A* Rn sa hög genomsmttsränta a bankens disponibla penningar
kan numera icke betingas.

T afseende å 1890 års afskrifningstabeller för 3''A % lånen, hvilka tabeller
afse en afskrifning under nöjaktigt kort tid och förutsätta öfverskottsmedlens
rentabilitet efter endast 3 Va %, ställer man sig tveksam blott
för den frågan, om de allt framgent kunna följas, då de förutsätta en ingående
annuitet af 6,5 % och således betydligt högre än den effektiva.
Emellertid har man vid boksluten för 1892 och 1893 välbetänkt verkstält
eu extra afskrifning å kapitalrabatterna för 1886 års lån af tillsammans

Sammansatta Stats- och Bankoulskottcts Utlåtande N:o 3.

omkring 377,000 kronor, med hvilket belopp jemte det belopp af omkring
320,000 kronor under enahanda förhållanden åren 1890 och 1891 influtna
medel, hvilka man, såsom förut nämnts, lagt till garantifonden, kapitalrabattsafskrifningen
under följande år nödfallsvis kan minskas för detta
lån, utan att planen förryckes.

Då således en beräkning af ränteskilnadsvärdet är och måste vara beroende
på flera, mer och mindre obestämbara faktorer, har hypoteksbankens
kamrerare uppgjort och byråassistenten granskat ett slags kontrollkalkyl,
som synes vara af intresse och derför här bifogas (Bil. 4.) Uttrycket
»motsvaras af» är liktydigt med »har samma värde som» och bör,
t. ex. beträffande 4''A % obligationerna, så förstås, att 122,615,000 kronor
4V2 °!o obligationer amorteras under 25 år genom en lika stor annuitet,
som ett 5 % amorteringslån å 116,545,000 kronor under samma tid lemnar.
Tiden af 25 år är upptagen derför, att detta nu är den återstående medellöpetiden
för 5 % lånen. Denna kalkyl visar ett ränteskilnadsvärde, som
med 622,000 kronor öfverstiger det bokförda.

Men tydligen äro icke heller grunderna för denna kalkyl odisputabla.
Så beräknas både 4 % lånen och diverse tillfälliga tillgångar å 4 % för
eu tid af 25 år, ehuru de förra äro uppsägbara efter 10 år och de senare,
om ock för närvarande i medeltal förräntade efter 4 %, äro när som helst
eller inom kort tid rörliga. Det kan således icke för visst antagas, att
dessa placeringar under 25 år lemna 4 % ränta. Men denna omständighet
synes mer än uppvägas deraf, att alla »diverse tillgångar» icke äro medtagna
i beräkningen samt att 43A % lånen äro beräknade endast till omkring
‘U af deras löpetid. Beräknades dessa lån för hela sin löpetid, skulle
ränteskilnadsvärdet ökas med mer än 1 Va million kronor.

Min uppfattning är, att intet tvifvel kan råda derom, att bankens tillgångar
väl förslå till betäckande af kapitalrabatterna, helst om man tager
i beräkning den samlade reservfonden och den bokförda garantifonden.
Äfven om man låter den sistnämnda fonden qvarstå i stället för att med
densamma minska de bokförda kapitalrabatterna, är det ju klart, att dessa
aldrig behöfva amorteras ned till lägre belopp än garantifonden, ty när
kapitalrabatterna och garantifonden mötas på samma siffra, återstår intet
annat än att qvitta dem mot hvarandra.

Den enda grundade anledningen till farhåga för kapitalrabatternas
betäckande torde ligga deri, att hypoteksföreningarna kunna blifva, urståndsätta
att fullgöra sina förbindelser till banken derigenom att de aftal, de
träffat med sina låntagare, brytas, innan de gått till ända. Detta kan,
såsom bekant, enligt gällande lagstiftning ske genom exekutiva försäljningar.
Så länge dessa försäljningar inskränkas till dem, som orsakas af verkligt

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

obestånd, kunna icke förlusterna antagas blifva så stora, att de hota vederbörande
hypoteksföreningars solvens. Betänkligare blir saken, då man vet,
huruledes fullt solvente gäldenärer ofta icke draga i betänkande att genom
svekliga tillställningar, såsom fingerade lagsökningar m. in., framkalla
exekutiva försäljningar, för att sålunda blifva qvitt obeqväma lånekontrakt.
I vissa landsändar lära sådana knep öppet omtalas, utan att den fintlige
arrangörens anseende derigenom lider men. Emellertid kan man väl antaga,
att rättsmedvetandet ännu i regeln är så vaket, att slikt tillvägagående
icke vinner allt för stor utsträckning. Men på senaste tiden lärer man
ha börjat begagna en annan metod, som tillåter gäldenären att helt passivt
afvakta den önskade katastrofen, exekutiv auktion. Han underlåter helt
enkelt att betala förfallna annuiteter. Slutligen måste naturligtvis hypoteksföreningen
lagsöka, fastigheten säljes exekutivt, hypotekslånet inbetalas
med det så kallade återstående kapitalbeloppet, och, så vidt jag kan
finna, går detta lika väl för sig, om egaren sjelf återropar sin fastighet.
En sådan affär skall i många fall löna sig och synes utan svårighet kunna
bringas till stånd, åtminstone i de talrika fall, der egaren icke står i personligt
betalningsansvar för hypotekslån. Särskildt i dessa billiga penningtider,
då frestelsen för våra af ekonomiska bekymmer tryckta landtbrukare
att göra sig qvitt de dyra hypotekslånen onekligen är stor, finnes i nämnda
hänseende en fara, som icke bör ringaktas, för våra hypoteksföreningar
och dermed ock för hypoteksbanken. Det vore synnerligen önskvärdt, om
denna fara kunde genom förändrad lagstiftning undanrödjas.

Af skäl, jag vid omförmälände af de olika kapitalrabattsafskrifningsplanerna
antydt, kan det emellertid ifrågasättas, om kapitalrabatterna allt
framgent kunna afskrifvas i den ordning, dessa planer innehålla. Då man
känner den starka misstro och ovilja, hvarmed de bokförda kapitalrabatterna,
som alltid blifva i viss mån till värdet obestämbara, betraktas såväl
inom som utom landet, vore det dock mycket att önska, om de kunde
inom eu icke alltför aflägsen framtid bringas ur verlden. En möjlighet
till en kraftig kapitalrabattsafskrifning torde också genom de senaste konverteringsåtgärderna
vara beredd, ehuru resultatet af desamma först om
ett par år blir fullt synligt. Jag syftar på de kända operationerna med
1879 års tyska lån samt 1880 och 1883 års svenska lån. Af det tyska
lånet, som är uppsagdt att återbetalas den 1 april 1895 och hvarå vid
1893 års slut återstod omkring 31 millioner kronor, blef under 1894 ett
belopp af omkring 23 millioner konverteradt mot 1878 års tyska 4 % lån;
återstoden af lånet är och blir under hand infriad af disponibla medel.
Af 1880 och 1883 års svenska 4‘A % lån, som voro konvertibla 1897 och
å hvilka vid 1893 års slut återstod omkring 91 millioner, är ett belopp

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Samt. 2 Afd. 2 Haft. i

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

af omkring 50 millioner genom påstämpling konverteradt till 4 °/0. Räntevinsten
å det tyska lånet, omkring 150,000 kronor årligen, börjar redan
att göra sig gällande 1895, men för de afstämplade svenska obligationerna,
omkring 250,000 kronor årligen, först 1897, emedan den af hypoteksbanken
förskottsvis utbetalade ränteskilnaden kommer att belasta hvarje års bokslut
till lånens förfallotid. Om återstoden af 1880 och 1883 års lån konverteras
lika gynsamt, uppstår 1897 en ytterligare räntevinst af omkring
200,000 kronor, så att banken inom en icke aflägsen framtid bör kunna
påräkna en med omkring 600,000 kronor ökad årsvinst. Det är denna
vinsts användande till kapitalrabattsafskrifning jag anser vara att tillråda.

Bilagda, af byråassistenten upprättade tabell öfver obligationsstocken
(Bil. 5), utbetalda obligationsräntan samt kapitalrabattsbeloppet för åren
1884—1893 utvisar, bland annat, att kapitalrabatternas förhållande till
obligationsskulden under nämnda tioårsperiod sjunkit från 7,6 % till 6,4 %,
hvilket ju innebär en icke oväsentlig förbättring.

Delegarnes och styrelsens under de senare åren fattade beslut, af
hvilka jag tagit del, gifva icke anledning till många uttalanden utöfver
hvad jag här ofvan yttrat. Delegarnes den 15 augusti 1890 i anledning
af den nya hypoteksbanksförordningen fattade beslut angående förändrade
bestämmelser för utlemnande och inbetalning af lån kan jag dock icke
alldeles förbigå. Detta beslut innehöll bland annat,

att hypoteksföreningarna egde tillåta sina låntagare att mot 4% °/o
ränta och V* % amortering omsätta redan erhållna lån för återstående skulder
eller, om amorteringen icke uppgått till 500 kronor, för lånets ursprungliga
belopp;

samt att till föreningarna skulle, mot erläggande af 4 % kapitalrabatt,
utlemnas nya, med 4 % ränta löpande lån, antingen såsom amorteringslån
eller stående lån.

Af skäl, jag förut anfört, är det antagligt, att omsättningen från 5 °j0
till 4% °!o lån förlänger tiden för kapitalrabatternas afskrifning, och i det
utlåtande, som den af särskilda komiterade förstärkta styrelsen i saken afgaf,
ställes detta uttryckligen i utsigt. Nu är det väl sant, att, då vid
dessa omsättningar icke är fråga om penningars utlemnande till hypoteksföreningarna,
den i 8 § af förordningen intagna bestämmelsen om sättet för
kapitalrabattens gäldande icke synes här vara direkt tillämplig, men knappast
lärer det kunna med fog bestridas, att hvarje åtgärd, som medför en
förlängning af tiden för kapitalrabattens utlemnande, går i motsatt retning
mot förordningen. Det kan derför visserligen sägas, att beslutet i
denna del strider mot författningens anda. Men äfven mot dess bokstaf
strider, såsom mig synes, att medgifva sådan omsättning äfven för den

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

af-amorterade delen af lånet, om denna ej uppgår till 500 kronor, ty här
utlemnas ju nya penningar utan gäldande af kapitalrabatt. Medgifvandet
kan synas vara af ringa betydelse, men lärer väl dock kunna spela en
viss roll, då hypoteksföreningarnas låntagare uppgå till ett antal af ölver

70,000. , . . . .

Hvad slutligen beträffar utlemnande!. af nya lån till liypoteksförenmgarna
mot 4 % ränta och 4 % kapitalrabatt, hvilket motsvarar en effektiv
ränta af 4få % under lånens löpetid, 47 år, så kan det ifrågasättas, om
detta är förenligt med författningens föreskrift derom, att den kapitalrabatt
och öfriga omkostnader, hypoteksbanken vid sin upplåning fått vidkännas,
skola vid låns utlemnande till hypoteksföreningarna af dem gäldas
efter den beräkning af dessa omkostnader, delegarne fastställa. Någon af
delegarne faststäld »beräkning» af kapitalrabatten har jag ej sett, men af
förenämnda tabell synes, att kapitalrabatten uppgår till öfver 6 % af obligationsskulden;
och derför ligger ju den tanken nära, att lån icke borde
utlemnas med mindre än 6 % kapitalrabatt. Man ville emellertid^ gorå
gällande, att, enär de penningar, som användas till dessa lån, icke åstadkommits
genom ny upplåning, utan tagits af de belopp, hvarmed ingående
annuiteter öfverskjuta de utgående, dessa penningar redan »aftjenat sin
kapitalrabatt» och derför kunnat utlemnas utan allt afdrag af någon sådan.
En sådan uppfattning kan ju synas hafva skäl för sig, men jag är
ej öfvertygad att den är rigtig. Den grundas nemligen ytterst pa den
förutsättning, att den nu befintliga kapitalrabattskulden hvilar blott pa
5 % lånen och de lån, hvari dessa blifvit omsatta, eller 43/y °j0 lånen; men
att dessa lån icke förmå uppbära kapitalrabattskulden framgar bland annat
af kamrerarens förut omnämnda kalkyl, der såsom asqvivalent för de mot
kapitalrabatt inlånade penningar måst upptagas icke blott de sistnämnda
lånen, utan ock just de ifrågavarande 4 0j0 lånen jemte diverse tillfälligt
placerade medel. Det synes mig derför, som om hypoteksbankens alla
tillgångar få antagas häfta för kapitalrabatten och att derför nya lan till
hypoteksföreningarna icke borde utlemnas mot lägre kapitalrabatt än den
som kan beräknas i medeltal belasta hypoteksbankens tillgångar. Nu kan
ju häremot invändas, att hypoteksbanken under nuvarande penningmarknad
icke kan betinga sig fördelaktigare utlaningsvilkor, än som innefattas
i dessa 4 % kapitalrabatt och 4 % ränta, och detta är nog sant. Men
vilkoren blefve icke drygare, om räntan sänktes t. ex. till 3 U °io och kapitalrabatten
höjdes i motsvarande proportion; och om, såsom författningen medgifver,
denna kapitalrabatt fick befalas under loppet af tio ar, skulle antagligen
sådana lån blifva lika begärliga som de af den nu faststälda typen.

Af hvad jag i denna berättelse haft äran anföra lärer framgå, att

28 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

efter min uppfattning hypoteksbankens ställning är god; men den är ingalunda
sådan, att man kan tillmötesgå de från flera landsändar framstälda
fordringar på nedsättning af hypotekslåneräntan. En blick på de sista 10
arens bokslut gifver redan detta vid handen. Sedan afskrifning af kapitalrabatten
enligt faststälda planer egt rum, visade boksluten för åren 1884
—1893 följande öfverskott i jemna tusental: 1884 kronor 141,000, 1885
kronor 133,000, 1886 kronor 314,000, 1887 kronor 266,000, 1888 kronor
39,000, 1889 kronor 47,000, 1890 kronor 125,000, 1891 kronor 120,000,
1892 kronor 114,000 och 1893 kronor 46,000, eller i medeltal kronor
134,000; beroende detta resultat delvis derpå, att förvaltningsbidrag till
hypoteksbanken upphört att utgå med år 1887. Under denna tidsperiod
har banken således icke tålt någon minskning i inkomsterna, lika litet som
den kan bära någon sådan under de närmaste åren. Att förhållandena
till följd af konverteringsvinster antagligen ställa sig något gynsammare
med ar 1897, är förut visadt; men, såsom jag ock redan yttrat, vore det
synnerligen önskvärdt, om bankens delegare ville medgifva, att den ökade
ränteskilnaden användes till afskrifning af kapitalrabatten, till dess denna
försvunnit eller väsentligt reducerats.

Men. det synes heller icke vara af hypoteksbanken, låntagarne vänta
lindring i sina onekligen mycket betungande hypotekslåneaftal. Framstälda
förslag gå tvärt om ut på hypoteksbankens upphäfvande. Staten skall
öfvertaga hypoteksinstitutionen under sin förvaltning, hvarigenom hypoteksräntan
skall till följd af svenska statens kredit, men utan att statskassan
behöfver dertill bidraga, nedbringas till 3 eller högst 3''A %.
Räntan å hypoteksbankens utelöpande obligationer skall betalas a) med de
intecknade länens 3 å 3''A °j0 ränta, b) med hypoteksbankens och hypoteksföreningarnas
tillgångar, som realiseras, och c) genom tillskott af
lantagarne. Riksbanken skall öfvertaga alla hos hypoteksverket belånade
inteckningar, hvarigenom riksbanken konsolideras, så att den kan öfvertaga
all sedelutgifning.

Nu är det emellertid tydligt, att svenska statens goda kredit icke kan
förbättra vilkoren för hypoteksbankens redan upptagna lån, på hvilka lånevilkor
det ju beror, att den kontraherade utlåningsräntan icke kan sänkas;
att ;>hypoteksbankens och hypoteksföreningarnas tillgångar» just bestå i
fordringarna hos deras låntagare och således icke kunna lemna något extra
bidrag till räntan å hypoteksbankens obligationsskuld; och att riksbankens
ställning ingalunda konsolideras derigenom att den finge förvara hypotekslånetagarnes
inteckningar.

Den ifrågasatta anordningen skulle således hufvudsakligen få till följd,
att statens kredit skadades derigenom, att den gäld för hvilken staten an -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

svarar, betydligt förökades, att riksbankens verksamhet förrycktes genom
att på banken inympades en rörelsegren, som är för dess ändamål alldeles
främmande, samt att hypotekslånetagavne finge erlägga lika hög ränta som
nu, men i två poster, ordinarie ränta och tillskottsränta.

Stockholm och kongl. finansdepartementets bankbyrå den 31 december
1894.

Rob. Benckert.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o

Bil. 1,

Öfversigt af Allmänna Hypoteksbankens ställning den 30 november 1894.

	Kronor	öre	Kronor	öre		Kronor	öre	Kronor	öre
Hypoteksföreningarna: Amorteringslån, förskottslån och stående lån ............... Kapitalrabatter ...................... Å räkningar med utländska kor-respondenter ....................	3,823,735 2,666,666	70	337,664,371 23,834,160	35	Utelöpande obligationer ........... Saldo af annuitetsräkningar..... Hypoteksföreningarna: Amorterade belopp ........... Saldo af annuitetsräkningar	54,999,162 539,653	22 43	321,364,006 356,778 55,538,815	67 52 65
D:o mot 4 % ränta.................	67	6,490,402	37	Ersatt kapitalrabatt............	69,984	70
D:o med inhemska banker.........			184,000 6,220,500		Ränteskilnadsersättning ......	8,723	74	78,708	44
Tillfälliga lån ....................			—	Egna fonder:
Inköpta egna obligationer.........	2,776,777	82			Garantifonden för kapital-
D:o främmande d:o.................	358,745	—	3,135,522	82	rabatternas amortering......	3,123,140	64
Bankhuset..............................			393,395 994,271	03	Reservfonden.....................	2,510,870	59	5,634,011	23
Utländska valutor ..................			19
Kassakonto............................ Saldo af utgifna och influtna			36,463	32
räntor .................................			384,720	37
Upplupna, ej förfallna räntor ... Annuitets- och förvaltningsom-			2,624,896	92
kostnader ..........................			153,793	93
Konverteringsutgifter för 1880
och 1883 årens lån............			855,823	21
Summa			382,972,320	51	Summa		... \| 382,972,320	51

Bil. 2.

...................................-.............. Hypoteksförening

Rapport öfver Y^f^sta Amorteringslån vid qyartalssammanträdet den

| |

N:ol Län j Härad

Socken

Egendomens

Namn

N:o

Hemman tal -

Egare

Äldre

amor terings lån -

Värde enligt

Upp;

skattning

Taxering

Beviljad

delaktig het Kronor -

Ut lemnadt lån Kronor -

Anmärk ningar -

Sammansatta Stats- oeh Bankoutskottets Utlåtande N.-o 3.

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. 3.

Kapitalrabatt å 1886 års 8y2 %-lån.

			Kronor	öre
1886
Maj	4	7Va °!o rabatt å M. 15,000,000 .........................	1,000,000
Juni	20	tysk stämpel ........... 71/2 °jo rabatt å M. 151,500 ...........................	26,666	67
Dec.	31	10,100	—
»	»	Diverse omkostnader .........	19,119	01
»	»	räntedifferens ...............	83,344	92
»	»	garantifonden........................	1,500,000 2,639,230
			60
1887
Febr.	1	tysk stämpel ..............................	269	51
Dec.	31	obligation stryck.......................	20,990	50
»	»	räntedifferens........................	49,479	19
			2,709,969	80
1888
Febr.	20	71/2 °!o rabatt å M. 337,500 + tysk stämpel ...	23,100	—
»	23	» » » 732,300 » »	48,494	53
Mars	5	7 % » » 1,000,200.................................	62,234	66
»	10	» » » 500,100 .................................	31,117	33
»	28	» » » 250,200....................................	15,568	—
»	»	tysk stämpel ................	3,556	27
April	7	7 0,''0 rabatt å M. 250,200 ..........................	15,568	—
»	14	» » » 500,100 .....................................	31,117	33
»	17	tysk stämpel ..................................	355	73
»	19	» »	533	87
Maj	6	7 % rabatt å M. 2,499,300 + tysk stämpel..	159,955	20
	12	53/4 °io » » 3,000,000	158,666	66
Juni	9	» » » 500,100 » »	26,449	73
»	11	» » » 500,100 » »	26,449	73

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3. 33

			Kronor	öre
1888		.
Juli	2	5s/4 % rabatt å M. 500,100 + tysk stämpel ..	26,449	73
»	12	» » » 500,100 » »	26,449	73
»	15	» » » 2,999,700 » »	158,650	80
»	28	5 % » » 13,000,200	577,786	66
Dec.	31	räntedifferens .......................................	177,597	22
»	31	kvarstående kapitalrabatt å 1874 års lån......	1,074,760
1889
Jan.	15	inlösningsprovision vid konverteringen af 1874
		års 4% % lån.......................................	138,720	66
			5,493,551	64
Dec.	31	afskrifning enligt plan................................	227,781	64
1890			5,265,770	—
Dec.	31	» » »	229,460	—
1891			5,036,310	—
Dec.	31	» » »	231,030	—
1892			4,805,280
Dec.	31	» » » ............... kr. 231,981: 16
»	»	» extra .......................... » 182,678: 84	414,660
1893			4,390,620
Dec.	31	» enligt plan .............. kr. 232,107: 08
»	»	» extra ........................... » 194,352: 92	426,460	—
			3,964,160	—

Bill. titt Riksd. Prot. 18.93. 4 Sami. 2 Afd. 2 Hiift.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. 4.

Obligationslån Amorteringslån

Kronor Kronor

5 °!o 16,089,000: — motsvaras af 5 % ................................. 16,089,000: —

41/2 » 122,615,000:— » » » på 25 år............... 116,545,000: —

4 » 100,472,000: — » » » » ............... 90,646,000: —

» » 15,987,000: — » »4 % » ............... 15,987,000: —

» » 6,903,000: — * » 43/4 % på 40 år............ 6,195,000: —

3V2 » 42,477,000: — » » » » » ............ 35,332,000: —

» » 14,333,000: — » » div. tillgå 4 % på 25 år 13,586,000: —

318,876,000:— 294,380,000: —

Ränteskilnadsvärde 24,496,000: —
318,876,000: —

Bokförda värdet kr. 23,834,000: —

»Diverse tillgångar»:

Förlag till amorteringslån.......................................................Kr. 2,480,000: —

Föreningarnas äldre afdelning................................................ » 2,411,000: —

Depositioner här och i utlandet.................................... » 9,266,000: —

Inteckningslån ............................................................................. » 790,000: —-

Inköpta obligationer .................................................................. » 1,309,000: —

Utländska valutor........................................................................ » 648,000: —

Bankräkningar............................................................................. » 205,000: —

Kassa..............................................:................................................ » 123,000: —

Bankhuset ........................... » 400,000: •

Kr. 17,632,000: —

Afgår för diverse skulder........................................................._»_281,000: —

Kr. 17,351,000: —

När derifrån afgår ofvan beräknade................................... » 13,586,000: —

återstår kr. 3,765,000: —

jemte saldo af upplupna räntor........................................... » 2,624,000: —

tillsammans kr. 6,389,000: —

Bil. 5

Tabell,

utvisande Allmänna Hypoteksbankens utelöpande obligationer, utbetalda obligationsräntor, af
vinstmedel verkstälda afskrifningar å kapitalrabatters konto och kapitalrabatternas belopp
efter afdrag af garantifonden för tioårsperioden 1884—1893.

År	Utelöpande obliga-tioner vid hvarje års slut	Utbetalda räntor å obligationsskulden	D:o i procent	Af vinstmedlen disponeradt be-lopp till amorte-ring af kapital-rabatten.	D:o i förhål-lande till obliga-tions-skulden	Kapitalrabatternas belopp vid hvarje års slut efter afdrag af garantifonden	D:o i procent af ute-löpande obliga-tioner
1884 ................	309,958,400	—	14,007,551	67	4,519	565,380	97	0,182	23,815,511	55	7,683
1885 .................	319,398,700	—	13,977,153	75	4,376	628,791	38	0,196	24,458,786	—	7,657
1886 ...............	333,066,233	33	13,986,448	16	4,199	668,286	16	0,200	24,936,441	60	7,486
1887..................	331,926,700	—	14,184,479	92	4,273	681,300	—	0,205	24,325,880	80	7,328
1888.................	342,687,000	—	14,626,505	84	4,268	694,400	—	0,202	25,201,581	98	7,354
1889................	323,608,466	66	14,196,277	49	4,386	916,174	67	0,283	25,207,921	04	7,789
1990 ................	322,545,600	—	13,432,171	25	4,164	929,920	—	0,288	24,116,259	57	7,476
1891................	321,364,486	67	13,441,340	51	4,182	943,810	—	0,293	23,010,269	36	7,160
1892..................	320,159,433	33	13,341,231	77	4,167	955,581	16	0,298	21,872,009	36	6,831
1893 .................	318,876,500	—	13,284,723	36	4,166	966,637	08	0,303	20,711,019	36	6,494

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.