Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 8 (Utlåtande 1894:Subu8 subu)

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 maj 1894, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående skyldighet för embete- och tjenstemän att
i vissa fall anlita riksbanken m. in.

Till det sammansatta stats- och bankoutskottet har öfverlemnats
en af herr S. J. Kardell inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 33),
hvari hufvudsakligen anförts, att det händt och ännu stundom hände,
att tjenstemän, som omhänderhade penningar för det allmännas räkning,
både sådana medel insatta på upp- och afskrifningsräkning eller deposition
i enskilda bankinrättningar, äfvensom att de sedan i samband
dermed spridde enskilda bankers sedlar och liqvider; men att ett dylikt
tillvägagående på sådana orter, der tillfälle funnes att anlita riksbanken,
icke vore på sin plats, utan att lämpligaste sättet för penningarnes
fruktbargörande vore att insätta dem på folioräkning i riksbanken och
sålunda låta denna göra sig dem till nytta; och har motionären derför
hemstält, att Riksdagen måtte besluta, att i alla de städer, der riksbankskontor
finnas, statens tjenstemän vid insättningar på bank af på
tjenstens vägnar omhänderhafda medel skola vara skyldige att insätta
dem på folioräkning i riksbanken, äfvensom att de alltid skola göra
sina utbetalningar med riksbankens sedlar.

Fullmägtige i riksbanken, hvilkas yttrande öfver denna motion det
sammansatta utskottet begärde, androgo dervid följande:

»I det utlåtande, som fullmägtige afgåfvo till bankoutskottet vid
1892 års riksdag med anledning af ifrågasatt mottagande direkt i riksBih.
till Rihd. Prat. 1804. 4 Sami. 2 Afd. 1 Höft. (N:is 8-10.) 1

Sammansatta Stats- och Hank outskottets Utlåtande N:o 8.

banken af postanstalternas leverering^!- till postverket och postsparbanken,
anförde fullmägtige bland annat, att, om de särskilda postanstalterna
i de städer, der riksbanken hade afdelningskontor, likasom
ock alla andra statens verk och inrättningar derstädes för sin penningförvaltning
skulle anlita riksbanken genom direkta insättningar och uttag
å folioräkning, detta endast skulle innebära en direkt tillämpning
af hvad delvis redan egde rum och i bankoreglementet vore afscdt,
ehuru praxis derutinnan, såsom* af införskaffade uppgifter framginge,
ingalunda hade varit stadgad.

I öfverensstämmelse med hvad fullmägtige vid ifrågavarande tillfälle
uttalat och då, enligt hvad af härhos bilagda sammanfattade uppgifter
från afdelningskontoren inhemtas, ganska många allmänna verk
och inrättningar icke begagna sig af folioräkning hos riksbanken, anse
fullmägtige det i motionen framhållna syftemålet förtjena allt afseende,
helst genom dess främjande jemväl skulle vinnas lättadt tillfälle för
vederbörande embete- och tjenstemän att vid utbetalningar alltid använda
riksbankens sedlar, hvilket torde få från det allmännas synpunkt
betraktas såsom med god ordning öfverensstämmande.»

Jemte utlåtandet öfverlemnades till utskottet de deri omförmälda
uppgifter, innehållande meddelanden om hvilka embetsverk och inrättningar
å de olika riksbanksplatserna begagna sig af riksbankens afdelningskontor
eller icke.

Rigtigheten af den synpunkt, ur hvilken motionären framstäf sitt
förslag, synes utskottet ligga i så öppen dag, att derom ej erfordras
något ytterligare uttalande från utskottets sida. Emot förslaget torde
likväl kunna invändas, att, då motionären önskar erhålla lagstadgad
skyldighet för embets- och tjenstemän att alltid göra utbetalningar å
tjenstens vägnar med riksbankens sedlar, förslaget i denna del går för
långt, enär åtskilliga tillfällen finnas, då utbetalningar skola ske samtidigt
dermed, att en betydlig uppbörd inflyter i enskilda bankers sedlar.
I dylika fall lärer det vara olämpligt att vederbörande tjensteman på
förhand för alla sina utbetalningar förser sig med riksbankssedlar, hvarigenom
han nödgas hålla större kassa än han behöfver, hvilket torde
vara en gifven olägenhet, i synnerhet då tjenstemannen under uppbördsoch
utbetalningsperiod befinner sig på resa.

Att då tjensteman innehar staten tillhöriga uppbördsmedel och
fråga om dessas insättande i bank föreligger, sådan insättning, så vidt
möjligt är, bör tske i riksbanken, torde äfven vara uppenbart. Utskottet
anser sig ega anledning tillägga, att det bör vara lika klart, att insättningen,
vare sig den eger rum i riksbanken eller i enskild bankinrätt -

Sammansatta Stats- och Banko utskottets Utlåtande N:o 8. 3

ning'', skall ske för det allmännas räkning och icke å embete- eller
tjenstemans enskilda konto, detta till undvikande af hvarje sammanblandning
utaf allmänna och enskilda medel.

Med anledning häraf och då ofvan omförmälda önskemål icke torde
kunna genomföras utan medelst föreskrifter, utfärdade af Kongl. Maj:t,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr S. J. Kardells
ifrågavarande motion, må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att, då kronan tillhöriga uppbördsmedel skola
insättas i bank, dylik insättning sker hos riksbanken,
när tillfälle dertill gifves, samt att utbetalningar för
statens räkning, så vidt möjligt är och lämpligen kan
ske, verkställas med riksbankens sedlar.

Stockholm den 4 maj 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER,

Herrar C. H. Falk och E. V. Stridsberg hafva anhållit att få antecknadt,
att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen af det i
detta utlåtande omförmälda ärende.