Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1892:Subu4 subu)

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1892, kl. 8 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om åtgärder
för spridande inom landet af svenska statens
obligationer.

* ''• ''!* -*. ‘ • ‘**‘’ ** • > ’ : . * i.i•'' • J''S: . -:lA ''..i -''a : . u, y ■ .....

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 117) har herr G.
Elowson hemstält, att, under förutsättning af motsvarande ändring i reglementet
för riksbankens styrelse och förvaltning, Riksdagen behagade besluta,
att sådana bestämmelser måtte intagas i reglementet för riksgäldskontor et,
hvarigenom tillfälle skulle beredas en hvar inom Sverige mantalsskrifven
person eller firma att hos riksbankens afdelningskontor köpa svenska statens
obligationer i kronor till ett belopp icke öfverstigande nominelt 10,000
kronor samt till det pris och på de vilkor i öfrig!, som riksgäldskontoret
kunde finna skäligt föreskrifva.

Härjemte har herr Elowson i motion (n:o 118 inom Andra Kammaren)
hemstält, att, under förutsättning af att sådana bestämmelser intoges i
reglementet för riksgäldskontoret, hvarigenom tillfälle bereddes en hvar
inom Sverige mantalsskrifven person eller firma, att hos riksbankens afdelningskontor
köpa svenska statens obligationer i kronor till ett belopp, icke
öfverstigande nominelt 10,000 kronor, samt till det pris och på de vilkor
i öfrigt, som riksgäldskontoret funne skäligt föreskrifva, Riksdagen behagade
besluta, det nödiga bestämmelser angående dylik försäljning blefvc intagna
i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

Till stöd för dessa förslag har motionären till en början framhållit
vigten deraf att ett lands statsskuld är inhemsk, och har vidare anfört
hufvudsakligen följande.

Bill. till Riksd. Vrot. 18112. 4 Sand. 2 Afl. .7 Höft. (N:o 4.)

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Visserligen kunde man säga, att en, om ock ringa, ansats till eu omflyttning
af vår statsskuld från utlandet till inhemska kapitalister blifvit
gjord derigenom att nya lån företrädesvis upplades i kronor. Detta torde
dock icke vara nog för att få låneförskrifningarna att stanna qvar inom
landet. Dertill fordrades äfven att erhålla fast placering, och en bättre
sådan än obligationernas spridning bland småfolket gåfves för visso icke.

Härför hade dock högst litet blifvit åtgjordt. Statens obligationer
torde nemligen med yttersta svårighet komma att bana sig väg till den
stora massan af folket, så länge de till försäljning utbjödes på sätt hittills
egt rum. Ty som bekant tillginge det så, när riksgäldskontoret ville afyttra
obligationer, att en viss dag och timme tillkännagåfves, på hvilken
teckning af andel i det ifrågavarande lånet kunde ske i Stockholm. Uppenbart
vore, att den stora allmänheten icke kunde begagna sig af detta tillfälle,
då teckningen skedde på eu för de flesta aflägsen ort.

För att göra statens obligationer kända och spridda hos folket, torde
det vara nödigt, att de i mindre partier funnes till salu hela året om på
flera ställen inom landsorten. Detta skulle kunna ske genom samverkan
mellan riksbanken och riksgäldskontoret. Tid efter annan inrättades nya
afdelningskontor af riksbanken, hvilka inom en ej allt för aflägsen framtid
torde hafva utgrenat sig till hvarje län. Obligationsförsäljningen kunde
derför lämpligen ske genom riksbankskontoren, som också borde tillhandagå
allmänheten med inlösen af räntekuponger och utlottade obligationer. Genom
en dylik verksamhet skulle riksbankens afdelningskontor i ännu högre
grad blifva till gagn för landet,

Nu vore det visserligen så, att riksbanken sjelf drefve depositionsrörelse.
Derför skulle någon kunna invända, att nämnda rörelse möjligen
blefve hämmad genom den ifrågasatta obligationsförsäljningen. Härpå svarades,
att det säkert under de första åren skulle gå mycket smått med
försäljningen af obligationer, enär det fordrades tid för att göra dem kända
och eftersökta af småkapitalisterna. Dessutom torde riksbankens eget kapital,
som år för år ökades, komma att blifva för banken tillräckligt, Då,
såsom kändt vore, riksbanken betalade en relativt låg depositionsränta,
hvaraf följden blifvit, att. dess depositioner vore en obetydlig bråkdel af de
enskilda bankinrättningarnes tillsammans, så häntyddes ock härigenom, att.
upplåning ansåges för riksbanken obehöflig.

Om obligationsförsäljning, så som nu blifvit ifrågasatt, pröfvades
kunna ega rum, torde emellertid vara nödigt bestämma, att den blott finge
försiggå i mindre poster. Måhända skulle gränsen kunna uppdragas så,
att ingen finge köpa obligationer till högre belopp än 10,000 kronor. Det
afsedda ändamålet., att obligationerna skulle gå ut bland småfolket och

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

stanna der, uppnåddes eljest icke. Ty begränsades ej summan ganska
mycket, blefve följden, att de obligationer, avdelningskontoren hade i uppdrag
att sälja, mycket snart öfvertoges af banker och kassor inom provinserna,
under det att folket finge lika litet som nu lära sig att för sina
besparingar skaffa ett säkert papper, som derjemte vid behof lätt kunde
förvandlas i penningar.

o Tillfället att hos riksbankens afdelningskontor när som helst under
året kunna få köpa statsobligationer i mindre partier, skulle säkerligen så
småningom till sina följder blifva af stor betydelse för den nationella ekonomien.
Helt visst skulle obligationerna, om de blefve kända af och tillgängliga
för småkapitalisterna, spridas på många händer och jemväl hos
den stora allmänheten qvarstanna.

Den kurs, hvartill en statsobligation finge af. riksbankens afdelningskontor
försäljas, skulle naturligtvis bestämmas af riksgäldskontoret. Lika
uppenbart torde vara, att riksgäldskontoret skulle ega att, der anledning
dertill förefunnes, göra meddelande om behöflig ändring af obligationernas
försäljningspris. De närmare vilkoren för redovisningen af de genom obligationsförsäljningen
inflytande penningemedlen torde jemväl böra af riksgäldskontoret
föreskrifvas.

För att dylik spridning af obligationer inom landet skulle på den
angifva vägen kunna försiggå, torde icke erfordras uti reglementet för
riksbankens styrelse och förvaltning annan ändring, än som betingades af
Riksdagens medgifvande, att den föreslagna försäljningen af obligationer
iinge genom riksbankens afdelningskontor ombesörjas.

Då ändamålet med försäljningen af riksgäldskontorets i kronor utfärdade
obligationer genom riksbankens afdelningskontor skulle vara att
få dessa obligationer spridda inom landet, så funnes icke anledning att
afdelningskontoren skulle utlemna dem till annan än svensk medborgare
eller svensk firma.

Sedan dessa motioner hänvisats, n:o 117 till statsutskottet och n:o 118
till bankoutskottet, samt nämnda båda utskott öfverlemnat desamma till
sammansatta stats- och bankoutskottet, begärde och erhöll sammansatta utskottet
yttrande af fullmägtige i riksgäldskontoret öfver motionen n:o 117
och af fullmägtige i riksbanken öfver motionen n:o 118.

Fullmägtige i riksgäldskontoret anförde i frågan:

»Åtgärder för att befrämja spridning inom landet af svenska statens
obligationer hafva icke saknats. Redan år 1855, då det första jernvägs -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande A:o 4.

lånet upptogs, medgaf Kongl. Magt, uppå fullinägtiges i riksgäldskontoret
derom gjorda framställning, att räntekupongerna till nämnda statslån Unge
i uppbörden af stats- och riksgäldsmedel i landsorterna med städerna, utom
Stockholm, emottaga^, och år 1861 tillät Kongl. Maj:t, likaledes uppå hemställan
af fullmägtige, att kupongerna till samma års inhemska statslån
tinge dels i landtränterierna, utom för Stockholms län, i den mån kassabehållningen
i dessa ränterier sådant medgåfve, inlösas, dels ock vid uppbörden
af de till landtränterierna ingående stats- och riksgäldsmedel emottagas.
Dylika föreskrifter meddelades jemväl med afseende på kupongerna
till 1870 och 1872 årens lån. Vid 1875 års riksdag infördes i riksgäldskontorets
reglemente bestämmelse derom, att fullmägtige skulle söka utverka,
att, om nya statsobligationer blefve i svenskt mynt förskrifna eller
deras belopp i svenskt mynt evalverades, dessa obligationer tillhörande
kuponger finge, på samma sätt som i afseende å kuponger till 1870 och
1872 års lån egde rum, i landtränterierna inlösas och i uppbörden mottagas.
Ehuru med anledning häraf sådant medgifvande lemnats för samtliga
nu utelöpande statslån, med undantag af 1878 års lån, h vilket är förskrifvet
i pund sterling och francs utan evalvering i svenskt mynt, förekommer
dock endast sällan, att kuponger inlösas i landtränterierna eller
emottagas i uppbörden.

Äfven andra bemödanden hafva gjorts att underlätta försäljningen
inom landet af statens obligationer. Då Riksdagen i skrifvelse den 26
februari 1872 understälde Kongl. Maj:ts fastställelse sitt beslut om upptagande
af ett svenskt statslån, löpande med 4 % ränta, anhöll Riksdagen
tillika, att Kongl. Maj:t för befrämjande af obligationernas spridning inom
landet och till underlättande af möjligheten för inhemska obligationsinnehafvare
att utan allt för stor omgång och besvär förskaffa sig kännedom
om numren å de obligationer, som blifvit utlottade, täcktes tillåta, att utlottningslistorna
rörande såväl 1870 års som öfriga i svenskt mynt förskrifna
statsobligationer finge såsom bihang medfölja svensk författningssamling.
Sedan Kongl. Maj:t bifallit denna Riksdagens framställning, infördes
föreskrift härom i det vid samma riksdag utfärdade reglemente för
riksgäldskontoret; och har nämnda bestämmelse sedermera alltjemt i reglementet
influtit.

Mera än någon af dessa åtgärder torde emellertid uppläggandet af
1887 års från innehafvarens sida ouppsägbara 3,6 % lån hafva bidragit till
spridning inom landet af statens obligationer. I olikhet med hvad motionären
antagit, hafva under de senare åren obligationer af detta lån ständigt
för köpare funnits att tillgå i riksgäldskontoret, och då, såsom inträffat,
från landsorten inkommit skriftlig framställning om inköp af dylika obliga -

Sammansatta Stats- och Bankontskottets Utlåtande N:o 4.

tioner, hafva desamma mot insändande af liqvid kostnadsfritt öfversändts
till köparen.

Motionärens förslag går nu ut derpå, att tillfälle skulle beredas allmänheten
att vid riksbankens afdelningskontor i landsorten kunna inköpa
statsobligationer och att i Riksgäldskontorets reglemente skulle införas bestämmelser
i detta syfte. Med anledning häraf få fullmägtige erinra, att
fullmägtige icke äro bundna vid något visst sätt för afyttrande af riksgäldskontorets
obligationer, utan att det står fullmägtige fritt att härvid gå till
väga på det sätt, som bäst anses föra till målet. Och då fullmägtige, lika
med motionären, finna det synnerligen önskvärdt, att svenska statsobligationer
vinna eu så stor spridning inom landet som möjligt, lära fullmägtige
icke underlåta att, i den mån förhållandena sådant medgifva, vid försäljning
af riksgäldskontorets obligationer vidtaga de för tillfället lämpligaste
åtgärder härför, hvarvid försäljning genom riksbankens afdelningskontor
eller andra solida penninginrättningar möjligen kan ifrågakomma. Dock
synes ett sådant t ill vågagående som motionären föreslagit, eller att försäljningen
endast skulle få ske till inom Sverige mantalsskrifven person eller
firma och vara inskränkt till belopp, icke öfverstigande nominelt 10,000
kronor, vara mindre lämpligt och dessutom af beskaffenhet att med lätthet
kunna kringgås. Ett uttryckligt stadgande i reglementet om några vissa
åtgärder i detta eller annat hithörande afseende synes emellertid icke erforderligt.
»

Fullmägtige i riksbanken yttrade:

»Vid det förhållande, att riksbankens befattning med den ifrågasatta
spridningen af statens obligationer endast skulle bestå i utförandet af det
uppdrag, som kan blifva lemnadt från riksgäldskontoret, lär något yttrande
i hufvudfrågan, eller huruvida tillhandahållande, vare sig såsom föreslaget
blifvit eller på annat sätt, åt allmänheten af riksgäldskontorets obligationer
pröfvas böra ske, ej från fullmägtiges sida påkallas.

Beträffande åter de åtgärder, som kunna blifva erforderliga, i händelse
motionen i större eller mindre mån vinner afseende, anse fullmägtige, att,
om den ifrågasatta försäljningen skall ega rum genom riksbankens afdelningskontor,
andra bestämmelser i bankoreglementet ej tills vidare påkallas
än ett bemyndigande för fullmägtige att på vilkor och sätt, som kunna
aftalas med fullmägtige i riksgäldskontoret, låta genom afdelningskontoren
i orterna verkställa försäljning af kontorets obligationer.»

Sammanfatta Stats- och Bankoutskottets Utlutande N:o 4.

I likhet med såväl motionären som fullmägtige i riksgäldskontoret
anser utskottet angeläget, att svenska statens obligationer erhålla största
möjliga spridning inom landet. För vinnande af detta ändamål torde
emellertid, på sätt motionären anmärkt, ännu icke hafva vidtagits så omfattande
åtgärder, att icke ganska mycket i detta afseende återstår att gorå,
till en början för att till eu större allmänhet utsträcka kännedomen derom
att svenska statsobligationer numera finnas för köpare att tillgå i riksgäldskontoret,
ett förhållande, som för närvarande torde vara föga kändt.

Hvilka särskilda åtgärder som kunna och böra väljas för att åstadkomma
de svenska statsobligationernas placering äfven hos de små kapitalisterna,
lärer dock knappast kunna på förhand bestämmas, då det väl låter
tänka sig, att vid olika tillfällen olika förfaringssätt af omständigheterna
påkallas. Till följd af denna sin uppfattning har utskottet ansett fullmägtige
i riksgäldskontoret fortfarande böra, såsom hittills, ega full frihet
att vid upplåning af medel för kontorets räkning å hvarje tidpunkt tillvägagå
på det sätt, som synes bäst passande.

Med anledning häraf och då den af motionären förordade åtgärd
redan nu, der den anses lämplig, kan, såvidt på fullmägtige i riksgäldskontoret
beror, genomföras, har utskottet funnit det föreslagna tillägget
till reglementet för nämnda kontor öfverflödigt, vid hvilket- förhållande
utskottet icke ansett nödigt att ingå uti eu närmare granskning af detaljerna
i motionärens förslag.

Deremot har utskottet, enär fullmägtige i riksbanken, eldigt hvad
deras ofvan anförda yttrande gifver vid handen, synas anse sig för närvarande
sakna befogenhet att med fullmägtige i riksgäldskontoret träffa
aftal om försäljning genom riksbankens afdelningskontor åt svenska statens
obligationer, ansett, att i bankoreglementet borde införas ett stadgande,
innefattande bemyndigande för fullmägtige att på vilkor och sätt, som
kunde aftalas med fullmägtige i riksgäldskontoret, låta genom afdelningskontoren
i orterna verkställa försäljning af riksgäldskontorets
obligationer.

Sedan Riksdagen emellertid, uppå hemställan af bankoutskottet i
dess utlåtande n:o 18, vidtagit den ändring af bankoreglementets 1''2 §
2 monn att fullmägtige bemyndigats icke blott köpa och sälja in- och
utländska obligationer och statspapper utan äfven förmedla kö]) och försäljning
af dylika värdehandlingar, lärer icke vidare någon tvekan kunna
ega rum derom att fullmägtige i riksbanken må med fullmägtige i riksgäldskontoret
träffa aftal om försäljning genom afdelningskontoren i orterna
af svenska statens obligationer. Att denna uppfattning delas åt fullmägtige
i riksbanken inhemtas af bankoutskottets nyssberörda utlåtande.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

På grund af hvad sammansatta utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,

att herr Elowsons ifrågavarande motioner icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1892.

På det sammansatta utskottets vägnar:
HlJGO TAMM.

f 4if«.

:tUxM >ui