Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1891:Subu3 subu)

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

t ■ •: ■: . V -.V; •• " • '' ! i \ . i* i • : ) p

; ■ f:* r-i U; ■>, ■•"i .

i }p.0/ ‘i:. g p:j ! , ]

11.;; f - '' f ! .1 . ", -i, ■ 1 , il i ti pp i- i .

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1891 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anstånd- med uppförande
ä Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen
och riksbanken.

Med anledning af en inom Riksdagen gjord framställning beslöt
1888 års Riksdag,

l:o) att för inrymmande af Riksdagen, riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen
samt af riksbanken må uppföras tvenne
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen;

2:6) a) att för detta ändamål bildas en byggnadsfond för riksdags-
och riksbankshus, hvaruti ingå dels den för uppförande af nytt
riksdaghus bildade fonden, uppgående med räntor till 2,900,000 kronor,
dels de till nytt hus för riksbanken afsätta 1,500,000 kronor, dels af
sådana medel i riksbanken, som blifvit afsätta för inlösen af gamla
sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels ock under 7 års tid årligen
ett anslag af 250,000 kronor, eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvarigenom
denna byggnadsfond uppbringas till en totalsumma af 6,405,000
kronor; samt

b) att af nyssnämnda 1,750,000 kronor på extra stat för år 1889
anvisa 250,000 kronor;

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 2 Afd. 3 Käft. (N:o 3).

Sammansatta Stats■ och Banko ut skott ds Utlåtande N:o 3.

3:o) att af denna byggnadsfond må utgå:

a) till uppförande af ett nytt hofstall å artilleriplanen och anordnande
eller uppförande af ett vaktstall i kongl. slottets närhet en summa
af högst 1,070,000 kronor;

b) till ersättande af det för landtförsvarets behof disponerade
förra artilleristallet vid artilleriplanen och för inlösen af byggnaderna
å egendomen n:o 6 i qvarteret Bodarne 55,000 kronor; samt

c) till inlösen af bazarbyggnaden å Norrbro och tvättinrättningen
i Norrström högst 280,000 kronor;

4:o) att totalbeloppet af kostnaden för båda byggnaderna å
Helgeandsholmen jemte dervid nödvändig byggnad af kajer och broar samt
platsens ordnande i öfrig! ej må öfverstiga hvad af fonden återstår,
sedan de under punkt 3:o) upptagna kostnader derifrån afdragits, eller
i rund summa 5,000,000 kronor;

5:o) att de besparingar i åtskilliga af de beräknade utgiftsbeloppen,
hvilka otvifvelaktigt kunna åstadkommas genom goda anordningar
och ett sorgfälligt utförande af byggnadsföretaget, må till statskassan
återföras;

6:o) att byggnaderna skola uppföras i enlighet med genom bankofullmägtiges
och fullmägtiges i riksgäldskontoret försorg upprättade och
af dem gillade ritningar;

7:o) att artilleriplanen eller den del af artillerigården, som är
belägen emellan Riddare-, Artilleri-, Kaptens- och Sibyllegatorna, äfvensom
erforderlig del af tomten n:o 6 i qvarteret Bodarne må, efter afrödjande
af det å Artilleriplanen befintliga förra artilleristallet, disponeras
för uppförande af nytt hofstall, med rätt för Kongl. Maj:t att,
för beredande af tjenligare byggnadsplats för hofstallanläggningen, med
Stockholms stad träffa uppgörelse om utbyte af det för ändamålet erforderliga
jordområde mot vederlag antingen af annan mark vid Artilleriplanen
eller ock, efter skeende uppskattning, af motsvarande del af
myntverkets till gata afsedda tomt;

8:o) att Riksdagens och riksgäld skontorets nuvarande hus må
efter Riksdagens och riksgäld skontorets afflyttning från desamma disponeras
för inrymmande deri af sådana statens embetsverk, hvilka sakna
egen lokal; samt

9:o) att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebanan må
försäljas och de inflytande medlen ingå till statsverket.

Sammansatta Stats och Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.

I eu till bankoutskottet hänvisad, inom Första Kammaren väckt
motion (n:o 23) har friherre af Ugglas hemstält, att Riksdagen måtte
besluta:

att, sedan slutligt förslag till ifrågavarande byggnader å Helgeandsholmen
till fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret ingifvits
af de för frågans utredning utsedda personer, fullmägtige böra söka
att från kongl. akademien för de fria konsterna här i Stockholm införskaffa
yttrande rörande de för riksdags- och bankhusen uppgjorda
ritningar, särskildt med afseende å lämpligheten af den för dessa byggnader
afsedda plats;

att fullmägtige derjemte böra taga i förnyadt öfvervägande och
söka utreda, huru vida icke för det tillämnade nya bankhuset annan
lämplig l^ggnadstomt än å Helgeandsholmen må kunna beredas, och
att, derest förslag å sådan tomt erliålles, låta uppgöra ritningar med
kostnadsberäkningar till bankhus å sagda tomt samt till ensamt riksdagshus
å Helgeandsholmen;

att, sedan ärendet blifvit sålunda utredt, detsamma skall för
Riksdagen å nyo anmälas; samt

att med alla åtgärder för fullgörande af det fullmägtige utaf
1888 års Riksdag lemnade uppdrag i afseende å riksdags-och riksbanksbyggnader
å Helgeandsholmen, i hvad samma uppdrag innefattar dessa
nybyggnaders utförande, skall anstå i afvaktan på det beslut Riksdagen
kan komma att fatta, sedan ärendet i ofvannämnda ordning anmälts
för Riksdagen.

Härjemte har herr W''alidén, med hvilken herrar von Frusen och
Hedin instämt, i eu inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet
öfverlemnad motion (n:o 116) hemstält, att Riksdagen måtte besluta:

dels att uppdraga åt banko fullmägtige och fullmägtige i riksgäldskontoret
att låta utreda, huru vida icke annan byggnadstomt än
å Helgeandsholmen kan beredas vare sig för det nya riksbankshuset
eller det nya riksdagshuset; att, sedan förslag till sådan tomt erhållits,
låta uppgöra nya ritningar med kostnadsberäkningar till byggnaden å
sagda tomt och till den andra byggnaden å Helgeandsholmen; att derefter
från kongl. akademien för de fria konsterna införskaffa yttrande
öfver ritningarna och kostnadsberäkningarna ej mindre till de sammanbyggda
riksdags- och riksbankshusen, sådana dessa ritningar och beräkningar
komma att till fullmägtige ingifvas af de för frågans utredning
af dem utsedda personer, än ock till den ena byggnaden å den
nya tomtplatsen och till den andra å Helgeandsholmen; samt att, sedan

4 Sammansatta Stats- och Bankoutskott ds Utlåtande N:o 3.

ärendet blifvit sålunda ytterligare utredt, anmäla detsamma hus Riksdagen; dels

att med alla åtgärder för fullgörande af det bankofullmägtige
och fullmägtige i riksgäld skontoret af 1888 års Riksdag lemnade
uppdrag i afseende å riksdags- och riksbanksbyggnader å Helgeandsholmen,
i hvad samma uppdrag innefattar ritningarnas gillande och
byggnadsföretagets utförande, skall anstå i afvaktan på det beslut,
Riksdagen kan komma att fatta, sedan ärendet i ofvannämnda ordning
anmälts hos Riksdagen.

Dessa båda motioner hafva blifvit behandlade af sammansatta
stats- och bankoutskottet, som jemväl fått emottaga åtskilliga i anledning
af motionerna inom Riksdagen afgifna yttranden.

Motionärerne erinra till en början, att, då Riksdagen år 1888 beslöt,
att för inrymmande af Riksdagen, riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen
samt af riksbanken skulle uppföras tvenne
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen, någon utredning
angående ett så beskaffadt byggnadsföretag icke förelåg, samt förmena,
att numera funnes anledning till berättigade tvifvel i fråga om Helgeandsholmens
lämplighet till byggnadsplats för både riksdags- och riksbankshus;
och har den ene af motionärerne, till stöd för den uppfattningen
att Helgeandsholmen icke erbjöde tillräckligt utrymme för ett
lämpligt anordnande af båda ifrågavarande byggnader, anfört:

att fastän Riksdagens beslut om uppförande af tvä skilda byggnader
icke kunnat fullständigt genomföras, man ändock nödgats förlägga
riksbankshuset till någon del å mark, utfyld i sjön, till det yttersta
inskränka bredden å de riksdagshuset omgifvande gator och kajer, anordna
ljusgårdar af mycket små dimensioner m. m.;

att den framstående utländske arkitekt, som hitkallats för att
granska de här utförda ritningarne, i sitt utlåtande upprepade gånger
betonat, att han icke haft att yttra sig om lämpligheten af Riksdagens
program att på holmen sammanföra ifrågavarande byggnader, utan endast
om sättet, huru detta program blifvit utfördt, och sålunda likasom velat
fritaga sig från att anses eller blifva åberopad såsom någon auktoritet
för sjelfva byggnadsplatsens lämplighet, hvithet han väl icke behöft
göra, om han funnit platsen fullt passande för genomförande af Riksdagens
program; samt slutligen att svenska teknologföreniugens fackafdelning
för husbyggnadskonst, hvilket samfund, enligt hvad kändt är,
såsom medlemmar räknar många vid bedömande af dylika frågor
ganska sakkunniga personer, uti ett uttalande,. som varit synligt i all -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

manna tidningarne, framstält mycket stora betänkligheter mot Helgeandsholmens
bebyggande i enlighet med 1888 års riksdagsbeslut.

Då en utredning af frågan icke kunde antagas vålla något uppskof
med byggnadsföretagen, hade motionärerne ansett angeläget, dels
att undersökning verkstäldes huru vida icke för endera byggnaden
annan plats kunde beredas, i hvilket afseende friherre af Ugglas uttryckligen
förklarat, att han icke ifrågasatte annat, än att riksdagshuset
skulle uppföras å Helgeandsholmen, dels att från en svensk sakkunnig
myndighet infordrades yttrande öfver föreliggande byggnadsfråga.

Innan sammansatta utskottet företog ofvan berörda två motioner
till slutligt afgörande, anhöll utskottet om fullmägtiges i riksbanken och
riksgäldskontoret yttrande i nedan nämnda två hänseenden nemligen:

l:o) huru vida, efter de ändringar, som blifvit gjorda i den år
1888 för Riksdagen framlagda plan till Helgeandsholmens bebyggande,
och genom Indika ändringar så väl byggnaderna utvidgats som ytterligare
utfyllning och förändrad grundläggning blifvit nödvändiga, den
• i mom. 4 af 1888 års Riksdags, i dess skrifvelser n:is 75 och 76 omförmälta,
beslut faststälda maximikostnad, i rund summa 5,000,000 kronor,
kommer att öfverskridas; och

2:o) hvilka besparingar skulle vinnas, derest bankbyggnaden förlädes
till annan plats, och sålunda de till följd af den föreslagna bankbyggnaden
erforderliga utfyllningar, grundläggning, kajer och broar
icke komme till utförande.

Med anledning häraf begärde fullmägtige don s. k. riksdagshuskomiténs
yttrande häröfver; och yttrade komitén följande:

»Sedan sammansatta stats- och bankoutskottet, med anledning af
till utskottet hänvisade motioner i fråga om uppskof med utförande af
1888 års Riksdags beslut om uppförande å Helgeandsholmen af två
skilda byggnader för Riksdagen m. m. och riksbanken, i skrifvelse den
24 sistlidne februari begärt herrar fullmägtiges utlåtande i två uppgiga
afseende!!, hafva herrar fullmägtige den 26 i samma månad begärt
riksdagshuskomiténs yttrande häröfver, och får komitén, sedan
dess adjungerade ledamöter blifvit hörde, och efter samråd med dem
så väl som med komiténs ingeniörsbiträde och särskild! antagna arkitekt
nu afgifva följande utlåtande.

Om med »den år 1888 för Riksdagen framlagda plan till Helgeandsholmens
bebyggande» afses den af det då tillsatta sammansatta

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

stats- och bankoutskottet tillstyrkta anordning, äro i den samma inga
sådana ändringar vidtagna, som åsyftas i 1891 års sammansatta statsoch
bankoutskotts skrifvelse, om man ej vill till dem räkna ifrågasatt
utflyttning af vestra strandlinien för beredande af rätare kajer.
Skulle åter orden afse den motion, som ligger till grund för 1888 års
riksdagsbeslut i ämnet och den till 1887 års Riksdag aftåtna kongl.
proposition, hvarå nyssnämnda motion stöder sig, förekommer den
skilnad, att i stället för eu enda byggnad, inrymmande så väl Riksdagen
som riksgäldskontoret, riksbanken in. m., skulle uppföras två byggnader,
den ena för Riksdagen m. m. och den andra för riksbanken, samt gata
öppnas mellan de båda husen. I hvilken utsträckning denna skiljaktighet
må kunna antagas inverka på kostnaden, beror naturligtvis i
viss mån derpå, huru stor den båda byggnaderna omfattande komplexen
tänkts skola blifva. Härutinnan föreligger endast det af öfverintendenten
Zettervall vid hans reservation till det den 29 november 1884 afgifna
komitébetänkandet framlagda förslag, angående hvars förhållande till
det af 1887 års sammansatta stats- och bankoutskott förordade detta
senare yttrat sig i sitt utlåtande till Riksdagen.

Med afseende emellertid å de kostnader, som kunna antagas blifva
förenade med det af riksdagshuskomitén utarbetade, men ännu icke
definitiva förslaget, tillåter sig komitén anföra följande.

A. Beträffande den under punkten l:o) uppstälda frågan.

In gen annan nämnvärd ändring i utfyllningsplanen har vidtagits,
än att nu den vester om Drottninggatans förlängning varande strandlinien
tätt eu jemnlöpande kajlinie i motsats till den förutvarande åsyftade
planen (1884 års komitébetänkande), der kajlinien haft flere utöda
ingående vinklar. Härigenom har utan afsevärdt ökad utfyllning
ett betydligt vidgadt utrymme erhållits, på samma gång som åt strandlinien
beredts eu för strömdelningen förmånligare form. Denna omständighet
jemte det gynnsamma resultat, som grundens närmare undersökning
visat, har åstadkommit, att eu besparing af omkring 300,000
kronor kunnat beräknas i förut antagen grundläggningskostnad, med
hvilket belopp således den för sjelfva husbyggnaderna tillgängliga
summan kan ökas. Af utskottets frågeformulering synes framgå, att
man trott, att pålgrunden för åtminstone bankbyggnaden skulle hvila
på utfyld mark, men sådant är alldeles icke förhållandet. *) Ty pålarne
komma — äfven de, som nedslås direkt i vattnet — att till största

*) Rigtigheten af denna uppgift torde bekräftas af bilagda sektion.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

delen anbringas i och hvila på fast, redan befintlig och följaktligen ej
genom utfyllning bildad undergrund.

Emedan hitintills endast grundritningar till de båda byggnaderna
föreligga, men icke några detaljritningar kunnat utarbetas, har det varit
och är fortfarande omöjligt att uppgöra detaljeradt, kostnadsförslag
öfver sjelfva husbyggnaden. Men så vidt komitén af de befintliga ritningarna
kan bedöma, behöfver den af 1888 års Riksdag anvisade
byggnadsfonden icke öfverskridas för uppförande af byggnaderna i
enkel, men värdig stil enligt de utarbetade förslagsritningarna.

B. Beträffande den under punkten 2:o) uppstäda frågan.

Genom bankbyggnadens borttagande skulle, så vidt komitén kan
finna, icke grundläggning och murning för kajen vester om Drottninggatans
förlängning blifva obehöflig, enär man ej kan tänka sig en riksdagshusbyggnad
uppförd å Helgeandsholmen, utan att en reglering och
kajanläggning på holmens vestra del kommer till stånd. Komitén föreställer
sig nemligen, att det ej kan komma i fråga, att denna del af
holmen skall lemnas i det skick, hvari den befinnes efter borttagande
af förutvarande hus och med oordnade strandlinier. Komitén måste
tvärt om antaga, att, äfven om blott riksdagshuset skulle å holmen
uppföras, planering och kajbyggnad på dennas vestra del skulle erfordras.
Såsom en nödvändig följd häraf framgår, att sjelfva kajbyggnaden
i det närmaste blifver oförändrad till utsträckningen, nien att
den vestliga kajen måste ej obetydligt höjas eller läggas i terrasser.
Härtill kommer, att den antagligen något tillbakadragna kajlinien för
nordvestra delen af holmen der föranleder en ökad bortschaktning samt
muddring, som skulle ställa sig betydligt dyrare än den nu tillämnade
utfyllningen, för hvars åstadkommande just afsehaktningen skulle bereda
erforderligt material. Dessa omständigheter verka dertill, att med afseende
på kajanordningen genom den af utskottet ifrågasatta utbrytningen
af bankbyggnaden i sjelfva kaj- och brobyggnadsförslagen, ej
större besparing skulle uppkomma än högst det belopp af 220,000 kronor,
som är beräknadt till de båda broarna, derest dessa skulle komma att
utelemnas, och under antagande att sjelfva bankbyggnadens uppförande
på annan plats icke skulle kräfva större kostnad än den på Helgeandsholmen
afsedda. Enligt komiténs förmening blifver dock, äfven i sådant
fall, besparingen ingen, enär, om endast riksdagshus skulle uppföras å
holmen, åt detta måste gifvas en helt annan afsilning åt vester
än den, som motiveras af riksbankbyggnadens bibehållande, såsom

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

komiténs förslag antyder. Det är nemligen uppenbart, att, om riksdagshuset
ensamt förlägges å holmen, det skall blifva nödvändigt att åt
baksidan genom särskilda anordningar, så att säga, upplösa byggnadens
åt denna sida kolossala fasad med deraf följande ökade kostnader.
Och hvad sjelfva riksdagshusbyggnaden angår, måste den i detta fall och
just på grund af ofvan antydda särskilda anordningar ökas, åtminstone
till ytinnehållet.

Af ofvanstående lär framgå, att ej i afsende å byggnaderna på
Helgeandsholmen någon besparing vinnes, utan tvärt om ökad kostnad
uppstår genom riksbankshusets förläggande till annan plats, hvaremot
— något som för öfrigt knappast torde behöfva omförmälas — riksbankens
flyttning till annan tomt föranleder en alldeles särskild och
eljest obehöflig kostnad för en ny sådan.»

Sedan fullmägtige erhållit detta riksdagshuskomiténs yttrande,
anförde fullmägtige för egen del i utlåtande af den 2 innevarande månad
följande:

»Medelst skrifvelse af den 24 sistlidne februari har utskottet anmodat
fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret att i de hänseenden,
som skrifvelsen närmare omfönnäler, afgifva yttrande angående
två vid innevarande riksdag väckta motioner i fråga om uppskof med
verkställande af 1888 års Riksdags beslut om Helgeandsholmens bebyggande
med riksdags- och riksbankshus; och, sedan fullmägtige i
anledning häraf från de fullmägtiges delegerade, som hafva särskild
befattning med hithörande frågor eller den s, k. riksdagshuskomitén,
infordrat och erhållit utlåtande i ämnet, få fullmägtige, hufvudsakligen
instämmande i samma utlåtande, likväl i afseende å den i punkten 1
framstälda fråga anföra, att, då grundritningar till ifrågavarande byggnadsföretag
ej äro faststälda, och följaktligen ännu mindre erforderliga
detaljritningar med tillhörande kostnadsförslag kunnat uppgöras, samt
arbetskostnad och materialiepris jemte andra inverkande omständigheter
ej så långt i förväg kunna med någon visshet beräknas, fullmägtige
icke tilltro sig att redan nu afgifva något bestämdt yttrande angående
den slutliga kostnaden för dessa byggnadsarbeten, för hvilkas utförande
är att disponera icke allenast det af utskottet omförmälda beloppet
5 millioner kronor, utan äfven derå under byggnadstiden upplöpande
ränta».

Af ett fullmägtiges berörda utlåtande bilagdt utdrag af protokollet,
hållet vid gemensamt sammanträde mellan fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret den 2 i denna månad, har utskottet in -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

hemtat, att ordföranden hos fullmägtige i riksgäldskontoret herr Boström
i frågan särskildt anfört:

»Jemte det jag, lika med öfriga fullmägtige, finner något bestämdt
yttrande nu ej kunna gifvas angående den beräkneliga kostnaden
för ifrågavarande byggnader, har jag ansett att, med anledning
af det sammansatta utskottets första fråga, fullmägtige bort erinra om,
att, ehuru enligt 1888 års riksdagsbeslut de begge byggnaderna skulle
vara skilda, de dock enligt de senast uppgjorda förslagsritningarna äro
förenade genom hvalf, slagna i Drottninggatans förlängning, öfver
hvilka hvalf äro afsedda att uppföras hus till lika höjd med de begge
byggnaderna, hvarigenom dessa, om de än fortfarande kunna anses
skilda, dock förete sammanhängande sidofasader.

Ej heller har jag ansett mig kunna såsom eget svar instämma
i hvad riksdagshuskomitén för öfrigt yttrat, då den, bland annat, ansett
eu besparing af 300,000 kronor kunna vinnas i den beräknade
grundläggningskostnaden. Komitén utgår dervid från den förutsättning,
att byggnadsgrunden skulle erhållas genom pålning. Meningarna kunna
dock vara delade, om ej en än mera betryggande grund skulle kunna
erhållas, hvarigenom dock de för grundläggningen afsedda medlen
möjligen kunna komma att visa sig otillräckliga i stället för att lemna
öfverskott».

I detta yttrande, så vidt det angick de i första stycket om förmälda
hvalfven öfver Drottninggatans förlängning, hade en af fullmägtige
i riksbanken herr Richter instämt.

Härförutom har till utskottets ordförande öfverlemnats en af
riksdagshuskomitén till fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
aflåten särskild skrifvelse i frågan, hvilken skrifvelse utskottet på grund
af de upplysningar, densamma innehåller, låtit såsom bilaga åtfölja
detta- utlåtande. ,

Då motionärernes framställningar icke stödjas af några positiva
bevis, utan grundats allenast på allmänna antaganden och farhågor,
till hvilka, enligt de upplysningar, utskottet inhemtat, fullt giltig anledning
icke synes finnas i verkliga förhållandena;

då dessutom i motionerna saknas hvarje förslag till en bättre
lösning af frågan än den redan funna och af Riksdagen gillade;

då ett förläggande af riksdags- och riksbankshus på olika ställen
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 2 Afd. 3 Hiift. 2

Sammansatta Stats- och Bankoutskolteis Utlåtande N:o 3,

utan tvifvel skulle icke blott erbjuda stora svårigheter att genomföra,
utan äfven medföra betydligt ökad och för närvarande alldeles oberäknelig
kostnad;

och då, derest det skulle visa sig, att Riksdagens beslut i frågan
icke skulle kunna utföras eller byggnadsföretaget skulle komma att
erbjuda oförutsedda svårigheter, Riksdagens fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret icke lära underlåta att derom hos Riksdagen göra
anmälan,

har utskottet icke funnit skäl tillstyrka Riksdagen att med ändring
eller upphäfvande af sitt en gång fattade beslut, som till någon
del redan blifvit utfördt, vidtaga några af de åtgärder, motionärerne
föreslagit, utan får utskottet hemställa,

att herrar friherre af Ugglas’ och Walidéns ofvanberörda
motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 24 april 1891

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

af herr E. Fränekel: »Det slut, hvartill utskottet kommit, finner
jag för min del lika litet tillfredsställande som de derför anförda
grunder.

Hvarken friherre af Ugglas’ eller herr Walldéns förslag innehåller
någon hemställan, att Riksdagen nu skulle ändra eller upphäfva
1888 års beslut om uppförande å Helgeandsholmen af två skilda hus
för Riksdagens och riksbankens behof. I båda motionerna begäres

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

endast en utredning för att få utrönt, huru vida de förutsättningar, under
hvilka samma beslut fattats, verkligen visat sig vara för handen,
och endast i händelse utredningen skulle ådagalägga, att sakerna faktiskt
ställ, sig annorlunda, än Riksdagen antagit, endast för detta fall
hafva motionärerne tänkt sig en ändring af beslutet. Något upphäfvande
af beslutet har ingendera ens ant.ydningsvis omtalat. Utskottet
har således saknat hvarje anledning att nu afstyrka ändring i eller
upphäfvande af sagda beslut.

Deremot har utskottet bort, men helt och hållet undvikit, att
ingå i närmare bedömande af den frågan, huru vida icke giltiga skäl
föreligga för de begärda utredningarna. Det säges visserligen i utlåtandet,
att några positiva bevis för utredningarnas behöflighet ej blifvit
af motionärerne företedda, men jag hemställer, huru vida icke såsom
sådana fullgiltiga bevis böra godkännas de åberopade omständigheter
:

att afsigten för närvarande synes vara att uppföra två med hvarandra
sammanbyggda hus i stället för två skilda byggnader;

att försöket att genom en allmän pristäflan åstadkomma ett tillfredsställande
byggnadsförslag enligt det uppgjorda programmet misslyckats; att

det derefter tillkomna nya byggnadsförslaget redan måst
öfvergifvas;

att ej heller den öfverarbetning af detta förslag, som efter etatsrådet
Meldahls kritik vidtagits, lemnat ett tillfredsställande resultat;

att den tänkta planen icke kan utföras, utan att ändra förhållandena
med vattnets aflopp på ett ställe, der strömmens beskaffenhet berör
ömtåliga och vigtiga intressen;

att personer, hvilkas sakkunskap icke kan bestridas, till stort
antal inlagt gensaga mot Helgeandsholmens bebyggande enligt 1888
års riksdagsbeslut, sådant detta tolkats af riksdagshuskomitén m. m.

Nu har visserligen utskottet, för att visa det oberättigade i de
sakkunniges betänkligheter, såsom bilaga till sitt utlåtande tryckt komiténs
bemötande af hvad »Svenska Teknologföreningens fackafdelning
för husbyggnadskonst» andragit i frågan. För att sätta Riksdagen i
tillfälle att bedöma, på hvilkendera sida de bästa skälen förekomma,
har jag funnit mig böra såsom bilaga till denna reservation foga
den handling, mot hvilken komitén polemiserat, hvarmed jag dock icke
vill hafva instämt i fackafdelningens åsigt, att vid ett eventuelt val
riksbankshuset och icke riksdagshuset skall uppföras å Helgeandsholmen.

12 Sammansatta Stats■ och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Att motionärerne icke uppgjort något förslag till »lösning af
frågan» kan naturligtvis vid nu upplysta förhållanden ej utgöra giltigt
skäl att afstyrka den begärda utredningen.

Ej heller torde man kunna nöjas med utskottets hänvisning till
att, om Riksdagens beslut icke skulle kunna utföras eller byggnadsföretaget
komme att erbjuda oförutsedda svårigheter, saken blefve anmäld
för Riksdagen. Redan den omständighet, att, oaktadt hela tre år förflutit
från det Riksdagen fattat sitt beslut, utskottet icke vågar taga på sitt
ansvar att bestämdt förklara beslutet kunna utföras, utgör et± vigtig^
gif akt för Riksdagen; och säkert är, att, derest den sålunda såsom
möjlig förutsatta anmälan komme några år härefter, ett sådant dröjsmål
skulle kosta betydligt och på ett betänkligt sätt framskjuta den
tidpunkt, då Riksdagen och riksbanken kunde få tillträda sina nya
lokaler.

En vederläggning af de betänkligheter, som sålunda yppat sig
mot det sätt för Helgeandsholmens bebyggande, som för närvarande
tillernas, på grund af, men till eu del i strid med, Riksdagens uppdrag,
synes mig hafva vant oundgänglig för att kunna på ett giltigt
sätt motivera ett afstyrkande af all utredning. Men så har utskottet
ej förfarit, ty såsom en vederläggning lärer man icke kunna rubricera
de »allmänna antaganden och farhågor», att de båda byggnadernas
förläggande på olika ställen skulle erbjuda stora svårigheter att genomföra
samt medföra betydligt ökad, för närvarande alldeles oberäknelig,
kostnad.

Förmodligen har utskottet, oaktadt sådant ej uttryckligen uttalats,
stödt detta omdöme på de svar, fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
samt riksdagshuskomitén lemnat på de två af utskottet formulerade
frågorna.

Till en början vill jag då, hvad angår första frågan, slå fast,
att fullmägtige tydligen icke velat i allo vidkännas det svar, komitén
gifvit å denna fråga, i det att fullmägtige förklara, att de icke tilltro
sig att »redan nu» afgifva något »bestämdt» yttrande angående byggnadsarbetenas
slutliga kostnad således; efter tre år kunna vederbörande icke
uppgifva det bestämda kostnadsbeloppet för arbeten, som blifvit beslutade
under det uttryckliga vilkor et, att kostnaden ej må öfverstiga hvad
som för ändamålet afsetts, eller en rund summa af 5,000,000 kronor,
och det oaktadt man redan anser sig kunna påräkna de räntor å fonden,
som beräknas uppkomma derigenom, att arbetet dragés ut på tiden!
En onekligen betecknande illustration till den förmenta obehöfligheten
af ytterligare utredningar! Komitén åter låter förstå, att något öfver -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

skridande af byggnadsfonden icke behöfver ifrågakomma, »så vidt komité])
af de befintliga ritningarna kan bedöma», ett vilkorligt löfte, för
hvars uppfyllande fullmägtige, som sagd!, icke velat gå i borgen.
Huru vida åter de »befintliga» ritningarna verkligen komma att följas,
derom lemnas man i okunnighet, hvithet är så mycket mera betänkligt,
som komitén kort förut upplyst, att »endast grundritningar till de båda
byggnaderna föreligga men icke några detaljritningar». I hvilken mån
de af etatsrådet Meldahl förordade åtgärder att höja riksdagshuset och
vidtaga åtskilliga ändrade anordningar i vigtiga delar af byggnadsförslaget
skola sättas i verket, och huru mycket de skulle fördyra byggnaden
kan följaktligen ej nu bedömas, i synnerhet som ej ens planen
synes vara fullt bestämd. — På grund af de allmänna ordalag, komitén
nyttjat vid tal om den förändrade kajlinien vester om Drottninggatan
är det icke heller möjligt att klart fatta, huru det problemet skulle
kunna lösas att utan afsevärdt ökad utfyllning erhålla ett betydligt
vidgadt utrymme på detta ställe och på samma gång spara omkring
300,000 kronor vid eu grundläggning, som till betydlig del skall verkställas
på ställen, der nu rinnande vatten finnes. Ån obegripligare blir
detta, om den yta, riksbanksbyggnaden kommer att intaga, skall vara
nära dubbelt så stor, som 1883 års komité antog. År det dunkla talets
enkla mening den, att de besparingar, som behöfva ske för att motväga
de genom etatsrådet Meldahls ändringsförslag tillkomna kostnader,
skola vinnas på det sätt, att de nödvändiggjorda nya fyllningarna i
strömmen skola åstadkommas för billigare pris, derigenom, att kostnaderna
för bortförandet af den vid grundgräfningarna och afschaktningarna
erhållna jorden begagnas till fyllning, antager frågan högst
äfventyrliga dimensioner, dä som bekant i strömfrågan mot hvarandra
stå två vigtiga intressen, af hvilka det ena kräfver, att icke någon
fyllning, och det andra att icke någon bortschaktning i utloppet må
ega rum. Rättigheten att så förfara står derför i vida fältet, och om
den mot förmodan skulle kunna vinnas, fordras för ändamålet årslånga
förhandlingar. Utan sådana i lag föreskrifna förhandlingar kan komitén
naturligtvis icke våga att vidtaga så genomgripande åtgärder, då
sådant skulle kunna gifva berättigade anspråk på så stora skadeersättningar,
att de åsyftade besparingarna, jemförda med dem, blefve rent
försvinnande.

Den andra af utskottet uppstälda frågan synes riksdagshuskomitén
hafva i icke så ringa grad missförstått. Att, äfven om ingen
riksbanksbyggnad uppföres å vestra delen af Helgeandsholmen, en kajbyggnad
derstädes är af nöden är uppenbart; men lika klart tyckes

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

det vara, att i sådant fall för riksbanksbyggnad å annan plats funnes
att tillgå ej blott brobyggnadsbeloppet 253,000 kronor, utan äfven minst
hvad som beräknats åtgå för en riksbank å holmen, 658,000 kronor,
eller tillsammans 911,000 kronor. Svårt är att förstå, huru komitén, som
i brist på slutliga ritningar, icke kunnat annat än vilkorligt yttra sig om
hela byggnadsförslagets kostnader, kan vara i stånd att utan någon lodning
af ritningar förklara, att dessa besparingar genom riksdagshusets
uppförande ensamt å holmen skulle fullt uppvägas genom den nya utslutning
af samma hus, som behöfdes för att »upplösa» byggnadens
kolossala fasad åt denna sida. Ån svagare te sig komiténs beräkningar,
när man besinnar, att den på holmen tillernade större bankbyggnaden
nu säkerligen så mycket mindre kan utföras för det af 1883 års komité
beräknade pris, som den till vida större del än dä var påtänkt skidle läggas
å plats, som utgör del af strömmen.

Utskottets sista skäl för motionernas afstyrkande är, att Riksdagens
beslut »till någon del redan blifvit utfördt.» Sakförhållandet kan
icke bestridas; men då, om man bortser från rent förberedande åtgärder,
det utförda består i arbetena för det 113m hofstallet och hvad dermed
eger sammanhang samt inlösen af basarbyggnaden och tvättinrättningen,
och detta måst utföras, ehvad en eller två b)^ggnader skola uppföras
å Helgeandsholmen, är det tydligt, att detta sakförhållande icke
har den ringaste bevisningskraft, då man skall afgöra, huru vida eu utredning
om det ena eller andra alternativets företräde skall beslutas
eller ej. Att en sådan utredning icke behöfver med en enda dag fördröja
påbörjande af b}rggnadsarbetena å Helgeandsholmen, hafva motionärerne
visat.

Den utredning, jag sålunda på nu anförda och andra vigtiga skäl,
som det skulle blifva för vidlyftigt att här omtala, anser behöflig, finner
jag med hänsyn till de svårigheter, som enligt all sannolikhet skulle
ställa sig i vägen för att utan mycket bet)Hliga kostnader skaffa annan
plats för riksdagshuset, såsom herr Waldén alternativt föreslagit, böra
gå ut på att i enlighet med friherre af Ugglas’ förslag undersöka, huru
vida icke annan byggnadsplats kunde beredas åt banken, samt huru
ett sådant alternativ ställer sig i förhållande till de nuvarande byggnadsplanerna
å Helgeandsholmen.

Min hemställan blir följaktligen: »att Riksdagen, med vidhållande
af sitt år 1888 fattade beslut, att för inrymmande af'' Riksdagen, riksgäldskontor
och justitieombudsmansexpedition en byggnad skall uppföras
å vestra delen af Helgeandsholmen, ville uppdraga åt fullmägtige
i banken och riksgäldskontor, att innan verkställighet af Riksdagens

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3-

beslut, i fråga om uppförande å holmen af ett bankhus må ifrågakomma,
taga i förnyadt öfvervägande frågan om icke byggnadsplats för riksbanken
skulle annorstädes kunna beredas samt till nästa Riksdag inkomma
med fullständig utredning så väl derom som angående de kostnader,
som genom en sådan förändring af Riksdagens beslut kunde
uppkomma;))

af herr Gumcdius;

af herrar A. Persson och P. Pehrson mot vissa delar af motiveringen.

Bilaga till herr Fränekels reservation.

Sedan svenska teknologföreningens fackafdelning förhusbyggnadskonst
den 18 februari 1S90 beslutat att till öfverläggning upptaga frågan
om lämpligheten af Helgeandsholmens bebyggande enligt af Riksdagen
fattadt beslut, och sedan denna fråga vid åtskilliga sammankomster
blifvit diskuterad, öfverlemnades den samma till utsedda komiterade,
hvilka den 9 januari detta år inkommo med följande på grund af
torda diskussionsprotokoll utarbetade sammanfattning af de under öfverläggningarne
uttalade åsigter, om hvilka de flesta enats, hvilken sammanfattning
sistnämnda dag föredrogs och af fackafdelningen enhälligt
godkändes. Den meddelas här i sin helhet.

Då det riksmöte, som år 1888 fattade beslut om riksdagshus
och riksbanks byggande å Helgeandsholmen, ej fäst afseende vid kongl.
öfverintendentsembetets afstyrkande utlåtande af 1877, och det nu fogat
sig så, att denna högsta auktoritet på husbyggnadsområdet icke blifvit
hörd och må hända ej heller kunnat tillfrågas, hvilket senare synes
bekräftadt genom tillkallandet af en utländsk auktoritet, som antagligen

Sammansatta Stats- och Bankoutskott ds Utlåtande N:o 3.

icke käft i uppdrag att yttra sig om valet af byggnadsplats och sättet
för dess användning; så må det icke anses olämpligt, att man inom en
förening, bestående af fackmän, upptagit denna byggnadsfråga till öfverläggning
och härmedelst velat bringa ett sammandrag af den förda
diskussionen till allmänhetens kännedom. Detta så mycket mera som
flere talare vid ofvan nämnda riksmöte påtagligen förgäfves sökte det
stöd, som ett på fackkunskap grundadt uttalande skulle hafva gifvit dem.

Då det vidare för utanför stående fackmän varit omöjligt att
förut med tillbörlig sakkännedom yttra sig om frågan i det outredda
skick, denna hittills befunnit sig, anser fackafdelningen det emellertid
nu mera såsom sin pligt att i denna så vigtiga byggnadsfråga uttala
sin åsigt, hvilken kan sammanfattas i följande hufvudpunkter:

l:o) Helgeandsholmen hör ej anordnas endast till öppen promenadplats
utan äfven till någon del bebyggas, enär denna plats är allt för
dyrbar att ej göras räntebärande, och eu byggnad af lämpliga dimensioner
och med måttliga anspråk samt i öfrigt rätt anordnad med afseende
på platsens karakter ingalunda bör komma att misspryda denna
genom sitt läge så betydelsefulla del af vår hufvudstad.

2:o) Helgeandsholmen bör icke bebyggas i enlighet med 1888 års riksdagsbeslut,
hufvudsakligen på grund af byggnadsplatsens otillräcklighet,
hvilken för hvar och en som närmare granskat de tillgängliga projekten
tydligen framgår:

dels derutaf att man måste med konst från strömmen förvärfva
ett icke obetydligt område och detta just der, hvarest strömfårans
åverkan på byggnadernas konstgjorda grund skulle blifva starkast, och
der den naturliga undergrunden bevisligen är allra sämst, och sålunda,
enligt hvad erfarenheten visat, kan befaras att grundläggningen kommer
att sluka summor, hvilka på förhand svårligen kunna med anspråk på
tillförlitlighet beräknas;

dels derutaf att man redan i byggnadsprogrammet måste tillmäta
åtskilliga lokaler såsom ljusgårdar, trappor, korridorer in. m. ett synnerligen
knappt utrymme;

dels ock deraf att man nu slutligen för att vinna nödigt utrymme
måst, tvärt emot Riksdagens beslut, sammanbygga de båda husen.

Trots alla dessa bemödanden att sålunda reducera behofven och
att genom utfyllningar i strömmen samt öfver- och sammanbyggnader
söka afvinna platsen allt tänkbart utrymme, har man dock lika litet i
det senast utarbetade som i föregående projekter lyckats tillfredsställa
ens ganska måttliga pretentioner på naturlig belysning inom åtskilliga
hufvudsakliga partier af riksdagsbyggnaden, hvilket måste betraktas

Sammansatta Stats■ och Bankoutskottets Utlåtande N:o

som ett svårt fel hos en byggnad, som i allmänhet endast kommer att
användas under den mörkare delen af året.

I hvilket ytterligt trångmål man befinner sig genom att söka
kombinera de båda byggnaderna å den lilla holmen bevisar dock mer
än allt annat den ringa bredd, man gifvit dels strandgatorna och dels
den endast 40 fot breda gatan mellan de båda husen.

I eu tid, då man öfver allt öppnar breda gator, då man enligt
lag och författning i allmänhet ej får anlägga smalare gator än 18
meter (60,6 fot) då man sträfvar att genom beqväma kommunikationer
underlätta samfärdseln mellan de olika stadsdelarne, vill man göra sig
skyldig till en sådan otidsenlig och opraktisk anordning som öppnandet
af eu ny, gen farled mellan Norrmalm och staden inom broarne, hvilken
öfver hufvud taget har mindre bredd än den obetydligaste nyutlagda
gata i utkanten af hufvudstaden, men dessutom på en sammanlagd
längd af 180 fot (under sammanbindningsbyggnaderna) måste klämmas
ihop, så att den i bästa fall kan blifva 28 fot bred, häri inberäknade
de båda gångbanorna. Ett dylikt pass finnes redan mellan rådhuset
och riddarhuset, hvaraf man borde hafva hemtat erfarenhet nog för att ej
anordna ytterligare två till.

Härtill komma de icke mindre beaktansvärda estetiska skäl, som
emot de båda byggnadernas sammanförande till Helgeandsholmen kunna
anföras, nemligen att man icke utan att brj^ta mot en sund, för alla
tider bestående smak, kan sammanföra två byggnader af så helt och
hållet olika ändamål och karakter till en helhet. Huru teoretiskt än
ett sådant skäl må synas, kommer det dock att vid utförandet visa sig,
huruledes den ena byggnaden vill tvinga på den andra former, som
äro för denna främmande och olämpliga samt tvärt om. Ingendera får
tillfälle att fritt utveckla sig, hvar efter sitt behof, ingendera att så afpassas
för sitt särskilda ändamål, som under mera obundna förhållanden
skulle varit fallet.

De båda byggnadernas olika ändamål förutsätta dessutom helt
olika byggnadsplatser, riksdagshuset ett lugnt, från den bullrande samfärdseln
afskildt läge, riksbanken deremot en belägenhet, der rörelsen
och trafiken är som lifligast.

3:o) Riksdagshuset bör ej förläggas å Helgeandsholmen:

dels derför att platsen, såsom ofvan påpekats, är för trång och
till följd deraf tvingar till inskränkningar i utrymmet, som man snart
nog skulle ångra, och som äfven delvis komme att förtaga de inre
lokalerna dem tillkommande monumentalitet;

dels derför att läget i förhållande till omgifningen omöjliggör
Bill. till Biksd. Prot. 1891. 4 Sami 2 Afd. 3 Höft. 3

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o

den karakter af sjelfständighet och värdighet, som bör finnas hos den
andra statsmagtens residens.

Ifrån vester, norr och öster sedt, skulle det högt liggande slottet
med sina väldiga massor verka nedtryckande på det djupt nedanför
liggande riksdagshuset, livilket från öster dessutom skulle till en del
döljas af Norrbro samt, ifrån slottet sedt, förete en för utsigten skymmande
tak-komplex.

4:o) Riksbanken bör med fördel kunna förläggas till Helgeandsholmen
:

dels derför att utrymmet för denna mindre byggnad bör blifva
fullt tillräckligt, äfven utan utfyllning;

dels derför att riksbanksbyggnaden bär mindre fordran på ett
dominerande läge än riksdagshuset och icke heller bör blifva lidande
af kongl. slottets närhet, på grund deraf att någon täflan mellan slottet
och riksbanken icke kan i fråga komma vare sig i afseende å byggnadernas
storlek eller bestämmelser;

dels ock derför att denna relativt låga byggnad icke skulle komma
att störa utsigten från kong], slottet;

dels ock slutligen skulle banken här finna ett i möjligaste mån
centralt och mot eldfara skyddadt läge.

5:0) Den utredning, som föregått Riksdagens beslut, har icke varit
tillräckligt uttömmande för frågans afgörande. Såsom afl det förut sagda
tydligt framgår, synes frågan ur såväl estetisk som arkitektonisk synpunkt
ej halva vid Riksdagens beslut i ämnet varjt så väl och uttömmande
utredd, som för ett rätt bedömande af densamma varit önskligt
och behöflig!.

Ej heller synes man från ekonomisk synpunkt sedt hafva till fullo
klargjort alla de spörsmål, som här kunnat uppstå. Så torde genom
ett ändamålsenligt och rigtigt ordnande af strömförhållandena samt
genom utförandet af en dyrabrare grundläggning än man ursprungligen
tänkt sig — förorsakad af de ofördelaktigare förhållanden, som en noggrannare
undersökning af undergrundens läge och beskaffenhet gifvit
vid handen — åtskilliga utgiftsposter tillkomma utöfver dem, man vid
beslutets fattande beräknat.

Sålunda torde man icke utan vidare kunna göra den tillämnade
utfyllningen å holmens sydvestra del, utan att komma i kollision såväl
med Stockholms stad, som antagligen är egare till dervarande vattenområde,
som Mälarstrandegarne, hvilkas rätt derigenom beröres, enär
genom denna utfyllning en uppdämning eger rum, som kommer att höja
Mälarens vattenyta till olägenhet för strandegarne.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Om man för att undvika dessa genom utfyllningen uppkomma
olägenheter företager den för strändernas reglering i täflingsprogrammet
angifna afskärningen af holmens nordvestra hörn, blir förhållandet ännu
betänkligare, ehuru af motsatt art. Härigenom kommer nemligen vattenafloppet
att betydligt ökas utöfver det nuvarande, och sålunda Mälarens
vattenyta att sänkas.

Hvad en sådan sänkning af vattenståndet i Mälaren skulle hafva
för följder är svårt att förutsäga, men antagligen skulle genom en sådan
sänkning den sedan urminnes tid pågående trafiken omöjliggöras på vissa
farleder å sjön. Pålarne under åtskilliga i hufvudstaden uppförda hus
likasom byggnaderna sjelfva skulle komma att förstöras genom borttagandet
af det oundgängligt nödvändiga skydd mot pålarnes förruttnelse,
som vattnet erbjuder.

Vidare skulle Stockholms stad helt sannolikt icke längre kunna
taga sitt behof af sötvatten för vattenledningsverket från Årstaviken,
emedan den ofta inströmmande uppsjön komme att tillföra denna afsevärda
mängder till dryck olämpligt saltvatten, hvarjemte en del af
kloakernas innehåll komme att medfölja.

För att undvika dessa förhållanden blir anläggandet af en dambyggnad
eller något dylikt nödvändigt, hvilket torde komma att förorsaka
en rätt väsentlig utgift, som vid den utredning, som föregått Riksdagens
beslut, ej synes vara medräknad.

Hvad sedermera grundläggningsarbetena beträffar, så förefaller
den föreslagna utfyllningen å sydvestra hörnet med i densamma tillämnad
pålning för uppbärande af byggnaderna vara ytterst riskabel
under härvarande starka strömförhållanden och vid det jemförelsevis
stora djup till fast botten, som här enligt de uppgifter, som varit tillgängliga,
förefinnes. Erfarenheten har nemligen visat, att under årens
lopp rätt betydliga utskärningar å botten och stränder af härvarande
utlopp egt rum, hvaraf man nog äfven här i framtiden får vidkännas
olägenheter, så framt man ej häremot vidtager dyrbara skyddsåtgärder.

Vid 1888 års riksdag förelåg endast ritningar till en sammanhängande
riksdags- och riksbanks-byggnad, under det man utan vidare
utredning beslöt att bygga tvenne skilda byggnader. Oförutsedda ökade
kostnader komma antagligen att härigenom uppstå. Men beklagligt nog
synes de slutsummor, hvartill kostnaderna för byggnaderna skola uppgå,
varit grundade på partiella kostnadsberäkningar, utan att de sakkunniga
personer, som dervid blifvit anmodade, varit i tillfälle att bedöma samtliga
de anordningar, som måst blifva en följd af byggnadernas förläggande
till den ena eller andra af de föreslagna platserna.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Kommer så härtill, att frågan om eganderätten till vissa delar
af holmen synes vara outredd, samt att Stockholms stad bestämdt förklarat:
»att, derest plats skulle å Helgeandsholmen beredas för både
riksdags- och riksbanks-byggnad, staden icke ville ikläda sig några
förbindelser)) med afseende på holmens ordnande, så finnas skäl nog
för det antagandet, att en icke oväsentlig kostnadstillökning utöfver
den beräknade kan komma att uppstå, och till det påståendet, att frågan
ur ekonomisk synpunkt var mindre väl utredd, då den förelädes Riksdagen
till bedömande.

Dessa ofvan framstälda åsigter, som framgått ur de inom fackafdelningen
förda diskussionerna, kunna ingalunda betraktas såsom
resultat af ensidiga meningsutbyten, ty samma åsigter hafva i hufvudsak
redan för länge sedan omfattats och uttalats af män, som genom sina
förtjenster intagit framstående positioner inom samhället. Särskildt förtjena
omnämnas de uttalanden som 1884 gjordes af herrar frih. G. af
Ugglas, Älb. Lindhagen, E. von der Lancken och W. Walldén• Af synnerligt
intresse är den reservation i frågan, som afgafs af numera framlidne
justitierådet Lindhagen, en man som inlagt stora förtjenster genom sin
framsynthet och sitt nit för utvecklingen och försköningen af hufvudstaden.
Han åberopar äfven till styrkande af sina uttalanden ett memorial af
professor F. W. Scholander, hvilket denne såsom tillförordnad öfverintendent
afgifvit angående Helgeandsholmens bebyggande, och man kan
ej nog beklaga, att hvad deri är yttradt utaf en af våra högst stående
och för sin klarsynthet mest erkända konstnärer icke blilvit mera beaktadt
än hittills skett inom de magtegande kretsarne.

Stockholm den 9 januari 1891.

ds. Gast. Clason.

Professor i arkitektur vid
Tekniska Högskolan.

Alb. M. Isoz.

Löjtnant vid Väg- och
vattenbyggnadscorpsen.

Hugo Hörlin.

Arkitekt, öfverlärare vid
Tekniska skolan.

P. Ax. Lindahl.

Löjtnant vid väg- och
vattenbyggnadscorpsen.

Carl Möller.

Arkitekt.

Gustaf Wickman.

Arkitekt.

Kasper Salm.

Arkitekt.

Sammansatta Stats■ och Bankoutskottets Utlåtande Nio 3.

Bilaga till utskottets utlåtande.

Till herrar fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontor.

Vid besvarandet af den remiss, herrar fullmägtige tillstält riksdagshuskomitén
med anledning af sammansatta stats- och bankoutskottets
skrifvelse den 24 sist-lidne februari, lär det icke tillkomma komitén
att utlåta sig om annat än de der framstälda frågorna. Då emellertid
särskild! i en af de motioner, som föranledt utskottets ifrågavarande
skrifvelse, hänsyn tagits till en förut offentliggjord uppsats i ämnet,
nemligen en af svenska teknologföreningens fackafdelning för husbyggnadskonst
utgifven, anser sig komitén för belysande af byggnadsfrågor
i allmänhet böra anföra följande:

Den nämnda föreningen har grundat sina anmärkningar mot förläggandet
af riksdags- och riksbankshus å Helgeandsholmen hufvudsakligen
derpå,

l:o) att utrymmet skulle vara för litet;

2:o) att grunden vore otjenlig;

3:o) att Drottninggatans förlängning erhölle för ringa bredd;

4:o) att de omgifvande strandgatorna blefve för smala;

5:o) att byggnadsplatsen ej medgåfve anordnandet af tillräckliga
gårdsutrymmen; och

6:o) att strömförhållandena skulle menligt påverkas af kajregleringen.

Komitén anser sig med afseende härå böra meddela, att hos densamma
icke begärts eller erhållits någon särskild upplysning om vare
sig sjelfva byggningarna eller gatuanordningarna eller strömregleringen,
sådana komitén tänkt sig dessa ordnade, utan synes fackafdelningen
hafva fäst sig nästan uteslutande vid den modell, som varit att skåda
i komiténs lokal, och hvad de ritningar angår, som blifvit föremål för
afdelningens granskning, tagit hänsyn allenast till de ursprungliga, som
voro uppgjorda före etatsrådet Meldahls tillkallande, och hvilka, efter
det dennes den 27 november 1890 i Post- och Inrikestidningar offentliggjorda
utlåtande afgifvits, numera väsentligt omarbetats.

Sammansatta Stats- och Banko utskottets Utlåtande N:o 3.

Fackafdelningens anmärkningar beröra således i sjelfva verket
icke det nu föreliggande Helgeandsholmsförslaget, men då dessa anmärkningar
på vissa håll uppfattats såsom grundade på verkliga fakta,
har komitén ansett det vara sin pligt att för herrar fullmägtige uppvisa
rätta halten af afdelningens anmärkningar.

1. Beträffande anmärkningen att utrymmet vore för litet.

Helgeandsholmen är bland de centralt belägna platser i hufvudstaden,
som kunna komma i fråga, den enda, der riksdags- och riksbankbyggnader
just på grund af tomtplatsens storlek kunna uppföras
tillsammans. Att det utrymme, denna plats erbjuder, icke är för litet,
framgår bäst deraf, att mellan riksdagshuset och Norrbro kunnat lemnas
en öppen plats, i storlek närmande sig Gustaf Adolfs torg, samt att
för riksbankshuset en areal af 42,000 qv.-fot är tillgänglig, hvaraf man
för detta hus dock ej behöft taga i anspråk men än 32,600 qv.-fot.
Att åter, detta oaktadt, byggnaderna icke tilltagits för små, så att de
ej skulle kunna antagas komma att motsvara framdeles möjligen uppstående
behof af ökadt utrymme, synes deraf, att reservlokaler i båda
byggnaderna anordnats om tillhopa ungefär 40,000 qv.-fot.

2. Beträffande anmärkningen att grunden är otjenlig.

Grundens beskaffenhet har efter hand, och i mån den hunnit
sorgfälligt undersökas, visat sig vara till och med bättre än den preliminära
undersökningen gaf vid handen. Det har befunnits, att, med
undantag af ett enda, helt obetydligt område, de öfverstå lagren bestått
af sand och grus, och att derefter på ett djup af 35—60 fot en ovanligt
hård och stenblandad undergrund finnes. För att erhålla visshet,
att under detta lager icke doldes något af lösare beskaffenhet, hafva
emellertid borrningarna fortsatts till dess fast berg mött, hvarvid utrönts,
att intet lösare lager förekommer mellan den fasta grunden och berghällen,
äfvensom att det underliggande berget är ganska jemnt och icke
har någon menlig eller ens afsevärd lutning. 1 samma syfte, d. v. s.
för grundens sorgfälliga undersökning, har företagits profpålning, hvilken
gifvit vid handen, att pålarne förr söndertrasats än kunnat neddrifvas
i det hårda lagret.*) På grund af det resultat, som de sålunda

*) De vid profpålningen använda pålarne hafva uppdragits och qvarligga fortfarande å
Helgeandsholmen samt lemna ett ojäfaktigt bevis för hvad ofvan nämnts.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

verkstad a undersökningarna af byggnadsgrunden lemnat, har man funnit
sig kunna göra en icke oväsentlig besparing i de ursprungligen beräknande
grundläggningskostnaderna.

3. Beträffande anmärkningen ätt Drottninggatans förlängning erhäller
för ringa bredd.

Emot af fackafdelningen uppgifna 38 fot är bredden å Drottninggatan
mellan båda husen 52 fot. Portalerna öfver Drottninggatans
förlängning har fackafdelningen uppgifvit hafva eu bredd af 28 fot. 1
verkligheten hafva dessa portaler mellan socklarne enligt de senast uppgjorda
ritningarna lika stor bredd som Drottninggatan vid Rosenbad
eller 34 fot.

I sammanhang härmed tillåter sig komitén upptaga den äfven
på annat håll framstapla erinran, att portalerna skulle verka störande
genom buller af körande, men för ljudets dämpande har man tänkt sig
körbanan öfver Helgeandsholmen belagd med träkubb eller asfalt samt
portalerna försedda med isolerande bottnar.

4. Beträffande anmärkningen att strandgatorna blefve för smala.

Fackafdelningen uppgifver, att ifrågavarande gator endast få en
bredd af 20 fot, medan de enligt riksdagshuskomiténs förslag komma
att ega en bredd af 30 fot.

5. Beträffande anmärkningen att byggnadsplatsen ej medgifver anordnandet
af tillräckliga gårdsutrymmen.

De ljusgårdar, som upptagits i komiténs omarbetade förslag, äro
ej obetydligt större än hvad i flere jemförliga byggnader utomlands
beståtts.

G. Beträffande anmärkningen att strömförhållandena skulle menligt
påverkas af kajregleringen.

Hvad strömmen beträffar, komma förhållandena att så ordnas, att
vattenutströmningen skulle blifva oförändrad, utan att minsta hinder
lägges i vägen för den omreglering, som framdeles må ifrågakomma.
Innan komiténs arbeten i och för kajanordningarna börja, lära herrar
fullmägtige för öfrig! komma att lemna derutinnan uppgjordt förslagtill
granskning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Sammansatta Stats■ och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

Så vidt komitén icke är origtigt underrättad, hafva incningarne
hos en stor del moståndare till förslaget enats derom, att å Helgeandsholmen,
om den skall bebyggas endast med ett hus, helst bör uppföras
blott riksdagshuset, hvadan det företrädesvis borde sökas annan tomt
för riksbanken. Med afseende härpå får komitén redogöra för de alldeles
särskilda skäl, hvilka, enligt komiténs åsigt, afgjordt tala för att
just Helgeandsholmen är den för uppförande af kombinerade riksdagshus-
och riksbanksbyggnader lämpligaste plats, som, med skälig hänsyn
till kostnaderna, kan väljas:

a) utrymmet är, såsom ofvan visats, fullt tillräckligt;

b) eu så stor fasadlängd som omkring 800 fot för riksbanken
lär svårligen erhållas å annan plats än Helgeandsholmen;

c) å denna plats kunna i riksbankshuset sådana anordningar vidtagas,
att den besökande allmänheten, till hvilken lokal den än vill begifva
sig, endast kommer att trafikera en enda trappa; ett förhållande,
som måste anses synnerligen fördelaktigt;

d) holmen erbjuder eu så beskaffad centralt belägen plats, att
bankbyggnaden der kan uppföras isolerad från hvarje annat byggnadsqvarter
och på ett afstånd af ej mindre än 135 fot till närmaste bostadsbyggnad
;

e) å holmen är utrymmet så stort, att ångmaskin för sedeltryckeriet
och elektrisk belysning kan förläggas helt och hållet utom bankbyggnaden
och således isolerad från denna;

f) hela undervåningen i den å Helgeandsholmen förlagda bankbyggnaden
får full direkt belysning från alla sidor.

Slutligen torde få i detta sammanhang meddelas, att de båda byggnadernas
särskiljande så, att den ena eller andra af dem skulle förläggas
till annan plats medför en fullständig rubbning i alla hittills verkstälda
kostnadsberäkningar, hvilka till god del och väsentligen grundats
just på den besparing i anläggningskostnaden, som vinnes genom byggnadernas
sammanförande, på sätt komitén i sina olika förslag antyda

Vid anskaffandet af en ny, centralt belägen byggnadstomt för
ettdera huset är det icke fråga om några nya hundratusental kronor,
utan, såsom kändt torde vara, om millioner. Komitén behöfver härutinnan
endast nämna bland tomter, som från mer eller mindre kompetent
håll ifrågasatts, arffurstens palats med grannbyggnader, qvarteret
Rosenbad och Bergstrahlska huset, för att eu hvar skall inse, huru
högst betydligt den 1888 beräknade kostnadssumman skall ökas, om
riksbankens hus skall läggas å annat håll. Den tomt, som genom 1888
års Riksdags beslut förvärfvats för riksdagshus och riksbank, harkräft

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 3.

en kostnad af omkring 1,4 millioner kronor, och antagandet, att denna
tomt skulle vara tillräcklig och lämplig för det åsyftade ändamålet, har
genom gjorda undersökningar vunnit full bekräftelse.

Förbises får ej heller, att oafvisliga behof kräfva, att Riksdagen
och riksbanken sä snart som möjligt få inflytta i nya, ändamålsenliga
lokaler, hvilket ingalunda kan blifva fallet, i händelse för riksbankshuset
skulle uppsökas en ny tomt och enighet vinnas för slutligt bestämmande
af en sådan Stockholm

den 3 mars 1891.

På riksdagshuskomiténs vägnar:

R. TÖRNEBLADH.

Bill. till Riks. Prof. 1891

4 Sami.

2 Afd. 3 Käft.