Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2 (Utlåtande 1890:Subu2 subu)

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1890, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag
till förnyade förordningar angående Sveriges allmänna
hypoteksbank och angående de allmänna grunder, som
vid hypoteksförening ars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända.

I en den 12 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 37). har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för dess del bifalla
propositionen vidlagda förslag till förnyade förordningar dels angående
Sveriges allmänna hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder,
som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända.

Under den 5 april 1889 tillsatte Kongl. Maj:t en komité med
uppdrag ej mindre att afgifva yttrande öfver väckta förslag om nedsättning
af det nu stadgade minsta årliga amorteringsbeloppet för
hypotekslån och om rätt för delegare i hypoteksförening att i män af
hypotekslåns amortering’ återbekomma motsvarande inteckningssäkerhet,
an äfven att i öfrigt och hufvudsakligen undersöka, om genom ändring
i gällande författningar angående allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningarne
eller på annat sätt tillfälle kunde beredas jordegare att
erhålla mindre betungande lånevilkor, än nu vore förhållandet, samt
att till Kongl. Maj:t inkomma med de förslag, hvartill nämnda upp-''
drag kunde föranleda.

Bill till Riksd. Brok 1890. 4 Sami. 2 Afä. 2 Höft.

Sammansätta Stats- och Banlwutslwttets Utlåtande N:o 2.

Den 9 november 1889 afgaf komiton betänkande med föislag till
ändring af dels stadgarne för Sveriges allmänna hypoteksbank och
dels grunderna för hypoteksföreningars bildande och verksamhet, hvilka
stadgar och grunder äro faststälda genom särskilda nådiga förordningar
af den 26 april 1861 med deri sedermera vidtagna förändringar.

Ur ett den kongl. propositionen bifogadt statsrådsprotokoll öfver
finansärenden, till hvilket utskottet tillåter sig hänvisa, bär utskottet
ansett sig böra angående innehållet i komiténs omförmälda betänkande
och förslag här meddela följande. . .

Komitén erinrar till en början, att förslagen om nedsättning åt
den minsta årliga amorteringen och om rätt att i mån af verkstäld
amortering förfoga öfver motsvarande intcckningssäkerhet icke, i och
för sig genomförda, syntes kunna medföra den allmänna och varaktiga
lättnad i vilkoren för erhållande af lån å jordegendom, som vore önskvärd
och äfven torde kunna vinnas. Dessa förslag vore af väsentlig
betydelse endast i den mån de kunde ingå såsom led i en mera genomgripande
ombildning af hypoteksbankens och hypoteksföreningarnes
lånerörelse. Komitén har derför såsom sitt mål uppstält en ombildning
af hypoteksbanken och hypoteksföreningarne till fullt tidsenliga låneanstalter
med förmåga att på ett tillfredsställande sätt fylla jordbruksnäringens
lånebehof och har i främsta rummet grundat sitt förslag i
denna syftning på den grundsatsen, att den största möjliga frihet borde

medgifvas vid valet af låneformer.

Under det att hypoteksföreningarne nu utlemna blott ett slag åt
lån amorteringslån, för hvilka är bestämdt ett minimum^ f procent, af
årlig amortering, till följd hvaraf 41:åriga amorteringslån blifvit den
enda lånetypen, har komitén ansett oundgängligen nödigt, att ti ä e
beredes jordegare att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne
välja mellan lån med viss årlig amortering och lån utan faststäld amortering.
Men äfven i afseende å lån af sistnämnda beskaffenhet borde
vid lånets utlemnande fastställas en viss, längre tid, inom hval s förlopp
lånet skulle vara till fullo återbetaldt, vederbörande naturligtvis obetaget
att, om förhållandena vid denna tidpunkt sådant medgåfve, få omsatta
detsamma, Beträffande amorteringslånen är i förslaget endast foreskrifvet,
att de skola återbetalas genom viss årlig amortering, hvarigenom
utrymme lemnats för en större avtalsfrihet i fråga om icke
endast olika amorteringstider, utan ock olika amorteringssätt, exempelvis
likformiga och fallande annuiteter. Sålunda tillmötesgår man äfven
delegarnes i hypoteksbanken upprepade framställning om nedsättning
af den nu föreskrift^ minsta årliga amorteringen.

I fråga om båda slagen af lån har komitén bestämt en tid åt

Sammansatta Stats- och BanJcoutskottets Utlåtande N:o 2.

tio år, efter hvars förlopp lånet skall kunna af låntagaren uppsägas till
återbetalning efter sex månader. '' Lånens ouppsägbarhet under hela
amorteringstiden har nemligen, såsom komitén erinrar, alltid varit eu
af de skarpast framhållna och mest berättigade anledningarne till missnöje
med de nuvarande hypotekslånen.

Beloppet af lån från hypoteksförening bestämmes i visst förhållande
till fastighets värde enligt bevillningstaxering eller särskild värdering,
och skall vid fastställande af sådant lånevärde hänsyn tagas endast till
jordvärdet samt således hvarken till åbyggnad, såsom i nu gällande
författning redan är föreskrifvet, ej heller till »skog eller annat, som
kan från egendomen skiljas». Till hälften af det sålunda satta värdet må,
enligt komiténs förslag liksom efter gällande bestämmelser, amorteringlån
beviljas; hvaremot lån utan amortering eller s. k. stående lån, i afseende
å hvilka riskerna af vexlande egendomskonjunkturer och af pantens
försämring enligt komiténs mening vore större, må meddelas endast
till en tredjedel af samma värde.

För att kunna förskaffa hypoteksföreningarne och derigenom
dessas låntagare de fördelar, som innefattas i bestämmelserna om frihet
vid valet af låneformer och rätt att efter viss tid till inbetalning uppsäga
erhållet lån, måste hypoteksbanken uppenbarligen inrätta sin egen
upplåning i öfverensstämmelse dermed; och komitén har derför föreslagit
stadganden i syfte, att jemväl de af hypoteksbanken upptagna
lån skulle vara stälda att inom viss, vid lånets upptagande bestämd
tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller efter uppsägning
utan faststäld amortering, samt att lånen skulle vara från hypoteksbankens
sida uppsägbar efter högst tio år.

Med hänsyn till de vexlande förhållandena på marknaden för
hypoteksbankens upplåning -borde det deremot lemuas hypoteksbanken
öppet att i hvarje särskildt fall pröfva, huru vida det för banken är
fördelaktigast att upptaga ett lån mot lägre ränta med större kapitalrabatt
eller mot en något högre ränta med mindre eller ingen kapitalrabatt.
Men komitén har dock såsom ur flere synpunkter synnerligen
önskvärdt betecknat, att, om ock af antydda skäl någon bestämmelse
härom icke kunde inflyta i förordningen om allmänna hypoteksbanken,
den effektiva räntan å de af banken upptagna lån så mycket som möjligt
närmade sig den i bankens förbindelser förskrifna. Härigenom
ernåddes i första rummet den afsevärda fördel, att för dessa lån icke
någon betydlig kapitalrabatt behöfde balanseras i hypoteksbankens
räkenskaper.

Då det emellertid visat sig, att beloppet af den redan balanserade
kapitalrabatten gifvit anledning till åtskilliga svårigheter och äfven

Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 2.

föranledt misstydningar af den art:, att till och med hypoteksbankens
soliditet blifvit ifrågasatt, bär komitén funnit det synnerligen angeläget,
att densamma så snart som möjligt utjemnas. Långt ifrån att, såsom
enligt gällande författning, det borde vara hypoteksbanken förbjudet
att utan särskildt tillstånd af Kong!. Maj:t utlemna lån med kapitalrabatt,
har komitén uppstält såsom regel, att kapitalrabatten bör, till
så stor del deraf som å utlemnadt lån belöper, godtgöras banken vid
lånets utlemnande. Men då åtskilliga låntagare möjligen skulle anse
alltför betungande, om hela kapitalrabatten innehålles vid lånets utlemnande,
har i förslaget lemnats delegarne öppet att besluta, det
kapitalrabatten må kunna gäldas genom afbetalningar under vissa år.
För att göra det för banken möjligt att medgifva sina låntagare här
ofvan omförmälda rätt att efter tio år uppsäga sina erhållna lån, utan
att den beräknade afskrifningen af befintliga kapitalrabatter rubbas,
har det dock varit nödigt föreskrifva, att den på det utlemnade lånet
belöpande kapitalrabatt till banken fullständigt inbetalas före utgången
af nämnda tio år med visst, i skuldförbindelsen bestämdt årligt belopp.

Beträffande storleken af den kapitalrabatt, som låntagaren sålunda
borde vidkännas, erinrar komitén, att det väl vore det naturligaste, att
densamma sattes lika med den kapitalrabatt, banken fått vidkännas vid
upplåning af de medel, af hvilka det ifrågavarande lånet utlemnades.
Men då den effektiva räntan å hypoteksbankens upplånade penningar
veslade ej blott efter de olika vilkor, som vid lånens upptagande betingades,
utan ock efter den kurs, hvartill banken lyckades sälja sina
obligationer, samt det i verkligheten icke kunde utrönas, att ett visst
belopp utlemnades af medel, som beredts genom eu viss upplåningsåtgärd,
kunde icke heller den kapitalrabatt, som borde påföras låntagaren,
på detta sätt bestämmas. Såsom den lämpligaste anordning
har komitén derför föreslagit, att denna kapitalrabatt årligen af
hypoteksbankens delegare å allmän ordinarie sammankomst fastställes
med hänsyn till den kapitalrabatt, som banken efter af styrelsen gjorda
beräkningar sjelf fått vidkännas, att gälla för alla de lån, som utlemnas
under tiden till nästa ordinarie sammankomst. På enahanda sätt skulle
förfaras i afseende å öfriga omkostnader vid hypoteksbankens upplåning.

Beträffande den flera gånger och senast af 1886 års ekonomiska
komité väckta frågan om rätt för låntagare hos hypoteksförening att
i mån af verkstäld amortering förfoga öfver aflemnadt hypotek har
komitén visat, att ordalydelsen af 10 § i förordningen om hypoteksbanken,
lika med 9 § i den af utskottet tillstyrkta förnyade förordningen
angående samma bank, hvilken paragrafs bestämmelser åberopats
mot utlemnande af s. k. öfverhypotek, icke innefattar hinder för hypoteks -

Sammansatta Stats- och BanJcoutslcottets Utlåtande N:o 2.

banken att medgifva utlemnande eller partielt dödande af inteckningar
i mån af hypotekslåns amortering.

Komitén fortsätter härefter:

»Mot medgifvande af rätt för låntagare att i allmänhet förfoga
öfver sådant öfverhypotek har emellertid anförts, dels att vid all den
upplåning, hypoteksbanken hittills företagit, låneaftalen grundats på
en motsatt uppfattning, hvarför långifvarne skulle kunna med skäl anse
sin rätt trädas för nära genom godkännande af en annan tolkning af
stadgandet, dels ock att, då delegarne i hypotekstöreningarne i denna
sin egenskap hade sina så väl rättigheter som skyldigheter bestämda
i förhållande till sitt delaktighetsbelopp, hvilket efter någon tids amortering
alltid öfverstege återstoden af det lån, delegare hos hypoteksförening
erhållit, delaktighetsbeloppet — och dermed ock delegarnes
ansvarighet i hvad det öfverskjuter lånets återstod skulle komma
att sakna motsvarande realsäkerhet.

Hvad då först angår den förstnämnda af dessa båda anmärkningar,
så inser komitén till fullo vigten deraf, att icke någon åtgärd vidtages,
som kan på något sätt minska det förtroende, som hittills kommit
hypoteksbanken till del ej mindre på den utländska än på den inhemska
lånemarknaden. Då nu hypoteksbankens styrelse offentligen
uttalat den uppfattning åt ifrågavarande stadgande, att detsamma lägger
hinder i^ vägen för öfverhypoteks utlemnande, hvarigenom bankens
långifvare fått anledning att anse densamma såsom faststäld, anser
komitén, att en annan uppfattning icke bör i lagstiftningen göras gällande,
utan att något vederlag ställes för den minskning i säkerhet
för hypoteksbankens upptagna lån, som derigenom må anses ega rum.
Ett sådant vederlag synes icke lämpligen kunna gifvas i annan form
än genom en förstärkning af hypoteksbankens, utaf staten lemnade
grundfond; och denna förstärkning har sjmts komitén böra ske med
ett temligeu betydligt belopp, hvadan komitén föreslår, att grundfonden
höjes till 30 millioner kronor. Detta belopp kan icke anses för högt,
då man tager i betraktande den redan högst betydliga omfattningen af
hypoteksbankens rörelse, hvilken komitén antager komma att ytterligare
ökas, om de af komitén föreslagna ändrade bestämmelser i fråga
om lånerörelsen vinna godkännande. Grundfondens ökande torde ej
heller kunna anses medföra någon ökad risk för statsverket, då grundfonden
i alla händelser icke får användas i annan ordning, än i § 13
af förordningen om hypoteksbanken föreskrifves, och enligt komiténs
förslag, likasom enligt nu gällande bestämmelser, de i andra stycket
åt § 15 omförmälda särskilda åtgärder skola vidtagas, så snart grundfonden
minskats med fyra millioner kronor.

6 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

Äfven ur eu annan synpunkt anser komitén en höjning af grundfonden
vara erforderlig i sammanhang med införandet af en uttiycklig
bestämmelse om rätt för låntagare att i mån af verkstäld amortering
förfoga öfver aflemnadt hypotek. Då vid utlemnande af nu löpande
lån något afdrag icke skett lör den kapitalrabatt, hypoteksbanken fått
vidkännas, finnes icke någon särskild realsäkerhet för densamma, och
man har plägat möta en erinran härom med eu hänvisning på de för delegarnes
lån qvarliggande s. k. öfverhypotek. Göras dessa öfverhypotek
åtkomliga för låntagaren, så torde en förstärkt grundfond kunna anses
innefatta en lämplig ersättning härför. Om en förstärkning af grundfonden
derför är nyttig och nödig för att förebygga oro hos allmänheten,
så är dermed icke sagdt, att denna grundfond erfordras såsom
hypotek för kapitalrabatten. Ty i sjelfva verket har denna hypotek
bakom sig lika väl som bankens öfriga fordringar. Den hypoteksbankens
tillgång, som svarar mot kapitalrabatten, utgöres nemligen af
skilnaden mellan in- och utlaningsräntan; och da hypoteksbanken har
pant för sina utlemnade lån, både för kapital och ränta, har den således
ock pant för den fordran, som svarar mot kapital!abatten.»

Den andra anmärkningen, som framställe mot frigifvande af öfverhypotek,
eller att pant derigenom icke skulle komma att finnas lör
hela delaktighetsbeloppet, anser komiten helt och hållet förfalla genom
antagande af det utaf komitén föreslagna stadgandet, att delaktighet
i hypoteksförening och i hypoteksbanken skall bestämmas efter oguldna
beloppet af erhållet lån. Härigenom komme delegares rättigheter och
skyldigheter att, på sätt med billighet och rättvisa mest öfverensstämde,
mätas efter beloppet af den skuld, hvari delegare häftade vid
tidpunkten för dessa rättigheters utöfvande eller skyldigheters till lärnpctndo.

_ ^ . .

Såsom en gifven följd af den förändrade grunden för delaktighet
i hypoteksförening äro de icke låntagande delegame uteslutne, hval!
genom hypoteksföreningarne befrias från skyldighet att mottaga penningar
till förräntande efter en ofta otidsenligt hög räntefot.

Då komitén sålunda ansett ordalydelsen af nuvarande § 10 i förordningen
om allmänna hypoteksbanken icke lägga handel i vägen föi
delegarne att förfoga öfver aflenmade hypotek, och innehållet af denna
paragraf lagts till grund för de aftal, hypoteksbanken vid sin upplåning
ingått, har komitén funnit lämpligast att icke föiesla någon ändring i
berörda paragraf, utan i sitt förslag förlagt den uttryckliga bestämmelsen
i ämnet till en följande paragraf.

Beträffande särskild! de nuvarande låntagarnes ställning och de
lättnader, som kunde dem beredas, erinrar komitén, att de fördelar,

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

som de föreslagna bestämmelserna innebure, komme äfven nuvarande
delegare till godo på det sätt, att de mot de hypotek, som genom
verkstäld amortering frigjordes, kunde erhålla nya lån på de förmånligare
vilkor komitén föreslagit.

Emellertid borde man äfven på annat sätt särskildt tillgodose de
billiga anspråken hos desse låntagare, hvilka bore bördan af de tyngre
vilkoren. Då hypoteksbanken vore genom ingångna låneaftal bunden
vid eu efter nutidens förhållanden hög räntefot, kunde detta tydligen
icke ske genom en omedelbar nedsättning af räntan å hypotekslånen.
Deremot har komitén föreslagit, att i förordningen om hypoteksbanken
införes den bestämmelse, att den räntenedsättning, som genom hypoteksbankens
årliga ränteöfverskott möjliggöres, skall i främsta rummet 1 illgodokomma
hypoteksföreningarne och dermed ock deras låntagare, förde
lån, å hvilka högsta ränta erlägges.

Derjemte har man velat för de äldre låntagarne öppna eu möjlighet
att få på en gång inbetala sina lån, naturligtvis mot godtgörande
af den härigenom för hypoteksbanken uppkommande ränteförlust. Då
dennas storlek berodde på förhållandet mellan den ränta, som för lånet
erlades, och den ränta, hvartill bankon kunde ånyo utlåna de i förtid
inflytande medlen, kunde beloppet af räntegodtgörelsen icke eu gång
för alla fastställas. Men komitén har dock icke ansett, akt beslut härom
borde fattas i hvarje särskildt fall, utan har föreslagit, att bankens
delegare årligen å ordinarie sammankomst, efter förslag af hypoteksbankens
styrelse, skulle bestämma, på hvilka vilkor sådan inbetalning
finge ske under tiden till nästa ordinarie årssammankomst; och då
banken tydligen icke kunde förpligtas mottaga förskottsinbetalningar
i vidsträcktare mån, än den både användning för de inflytande medlen,
skulle delegarne samtidigt besluta, i hvilken utsträckning sådan
inbetalning finge ske.

Komitén har derjemte, i öfverensstämmelse med ett af hypoteksbankens
delegare med anslutning till den i Riksdagens förenämnda
underdåniga skrifvelse af den 6 juli* 1887 uttalade önskan vid 1889
års ordinarie sammankomst fattadt beslut, föreslagit nedsättning af
den ränta, som vid försenad liqvid skulle erläggas till hypoteksbanken
af hypoteksföreningarne samt till dessa af deras delegare.

Öfver komiténs betänkande har styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken
efter delegarnes i banken hörande afgifvit underdånigt utlåtande.

I enlighet med delegarnes beslut har styrelsen hemstält, dels att den
af komitén föreslagna uppsägningstid af sex månader för de från
hypoteksbanken erhållna lån må utsträckas till ett år äfvensom uttryck -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

ligen stadgas, att vid omsättning af lån, utlemnadt före den tid, då
stadgandet om nppsägningsrätt träder i kraft, sådan rätt icke eger
rum för den del af det nya lånet, som motsvarar den oguldna delen
af det gamla lånet, dels att bestämmelsen om den ränta, som hypoteksförening
har att vid försenad liqvid erlägga till hypoteksbanken, må
formuleras i närmare öfverensstämmelse med delegarnes derom förut
hittade beslut och dels en mindre jemkning företagas i den föreslagna
lydelsen af § 7 i förordningen angående grunderna för hypoteksföreningars
bildande och verksamhet.

1 öfrigt hafva styrelsen och bankdelegarne funnit förslagen icke
gifva anledning till anmärkning.

Fullmägtige i riksgäldskontoret, hvilka Kong!. Maj:t lemnat tillfälle
att inkomma med yttrande i ärendet, hafva anfört, att fullmägtige,
som ansett sig hafva att betrakta ofvannämda förslag endast ur riksgäldskontorets
synpunkt, i främsta rummet fäst sin uppmärksamhet
vid den af komitén tillstyrkta förstärkningen af hypoteksbankens,. utaf
staten lemnade grundfond genom att höja densamma till 30 millioner
kronor. Då denna höjning icke torde kunna anses medföra någon i
afsevärd mån ökad risk för statsverket samt det föreslagna beloppet
af grundfonden syntes vara väl afpassadt efter det omfång, hypoteksbankens
rörelse numera erhållit, hade fullmägtige icke något att erinra
mot komiténs förslag i denna del.

Deremot hade fullmägtige på anförda skäl hemstält, dels att -räntefoten å de obligationer, som skulle öfver! emu as till grundfond för
hypoteksbanken, bestämdes till 3|- procent, dels att för vinnande af
tydlighet i förordningen infördes uttrycklig föreskrift derom, att fullmägtige
i riksgäldskontoret egde att, utse ombud äfven till allmän extra
ordinarie sammankomst mellan hypoteksbankens delegare.

Komitén hade framlagt sitt förslag i form af ändringar i kongl.
förordningarna den 26 april 18C1 angående dels eu allmän hypoteksbank
för riket och dels de allmänna gruöder, som vid hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända; men då de
flesta paragrafer i dessa förordningar, som delvis redan vore ändrade
genom kungörelserna den 5 oktober 1866, den 29 maj 1874, den 23 maj
1879 och den 13 juli 1887, blifvit omredigerade samt åtskilliga af de
paragrafer, som lemnats orörda, innehölle bestämmelser, som uteslutande
afsåge tiden för hypoteksbankens bildande och tidigaste verksamhet
samt derför numera icke egde tillämplighet, har ansetts erforderligt,
att, för vinnande af reda och öfverskådlighet, nya förordningar
i ämnet utfärdades. Till följd häraf upptaga de nu föreslagna

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

förnyade förordningarna i ämnet komiténs af Kong]. Maj:t gillade förslag
med de af fnllmägtiges i riksgäldskontoret hemställan och hypoteksbanksdelegarnes
beslut föranledda ändringar och tillägg, men innehålla
derutöfver icke andra afvikelse!'' från 1861 års förordningar, än att bestämmelser,
som af nyss antydda anledning icke vidare äro tillämpliga,
uteslutits.

Då, såsom statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt
anförande till statsrådsprotokollet yttrat, genom de föreslagna ändringarne
i gällande författningar angående allmänna hypoteksbanken och
hypoteksföreningarne landets jordegare komme att beredas de väsentliga
fördelarne att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne
kunna välja mellan lån med viss årlig amortering och lån utan faststäld
amortering; att, i den mån amortering egt rum å erhållet lån, få
återbekomma derför aflemnad säkerhet samt i allmänhet att erhålla lån
på mindre betungande vilkor än hittills, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande proposition.

Vid den granskning, författningsförslagen inom utskottet undergått,
har utskottet emellertid funnit sig böra i vissa paragrafer föreslå
några förtydliganden och smärre jemkningar i uttryckssättet, för hvilka
utskottet nu går att redogöra.

Förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

§ 1 i förslaget till denna förordning har följande lydelse:

»Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål att för de inom
riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästande hypoteksföreningar
ombesörja all den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar
bereda medel till de lån, som af dem, enligt faststälda grunder, skola
deras delegare tillhandahållas. Denna hypoteksbank skall hafva sitt
säte i Stockholm.»

Då inom riket finnas »hypoteksföreningar» mellan egare af hus
och tomter i städer, men de i denna förordning omförmälda hypoteksföreningar
endast få meddela lån mot säkerhet i jordegendom, har utskottet
ansett i paragrafen böra tydligen utmärkas, att delegare i
hypoteksbanken äro hypoteksföreningar för »egare eller innehafvare
af jord», hvilket uttryck är hemtadt från § 1 af förordningen angående
de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända.

Första delen af § 8 lyder sålunda:

Bih. till Riksd. Prof. 1890. å Sami. 2 Afd. 2 Höft.

10 Sammansatta Stats- och Bankmtskottets Utlåtande N:o 2.

»Hypoteksbanken eger att till de i banken delegande hypoteksföreningar
utlemna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering
eller efter viss längre tids förlopp utan faststäld amortering.
Lån, som af hypoteksbanken utlemnas, skall, sedan tio år förflutit från
lånets utlemnande, kunna af låntagaren uppsägas till inbetalning efter
ett år»; — — — — — — ---— — — — — — — — — —

De häri å 4:de och 5:te raderna förekommande orden »skall kunna»
gifva, enligt utskottets uppfattning, en onödig tyngd åt meningen, hvarför
utskottet utbytt dem mot ordet »kan».

§ 11 är af följande innehåll:

»1 den mån afbetalning skett å lån, som från hypoteksbanken utlemnats,
eger låntagare rätt att förfoga öfver motsvarande andel af den
för lånet stälda inteckningssäkerhet, hvarvid det åligger hypoteksbanken
tillse, att full säkerhet fortfarande finnes för bankens återstående
fordran till såväl kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter;
och skola härvid iakttagas de närmare föreskrifter, hvilka i förordningen
angående de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola lända till efterrättelse, meddelas
i fråga om rätt för låntagare hos hypoteksförening att i mån af verkstäld
amortering förfoga öfver aflemnad inteckningssäkerhet.»

Affattningen af denna paragraf har synts utskottet icke fullt tillfredsställande.
Låntagares rätt att i mån af afbetalning förfoga öfver
motsvarande del af hypoteket torde nemligen vara alltför skarpt framhållen''
i jemförelse med uttryckandet af den inskränkning i nämnda
rätt, som’ ligger i hypoteksbankens pligt att tillse, det full säkerhet
fortfarande finnes. Utskottet har derför uteslutit de å andra raden befintliga
orden »rätt att» samt å tredje raden mellan orden »det» och
»åligger» insatt ordet »dock», genom hvilken förändrade ordalydelse utskottet
föreställer sig, att ofvan anmärkta oegentlighet i paragrafens
affattning blifvit undanröjd.

Förordningen angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

§ 17 i förslaget till denna förordning lyder:

»I mån af verkstäld amortering vare låntagare hos hypoteksförening
berättigad att förfoga öfver motsvarande andel af den för lånet
stälda inteckningssäkerhet, antingen, der flere inteckningar för samma
lån aflemnats, genom återbekommande af den bland dessa, som är till
förmånsrätten den sista, eller, om endast en inteckning är aflemnad,
genom dödande af visst belopp å densamma. Sistnämnda åtgärd verk -

Sammansatta Stats- och BanTcoutskottets Utlåtande N:o 2. 11

ställes genom liypoteksföreningens styrelses försorg, men på låntagarens
bekostnad.

Vid pröfning af gjord framställning i ofvan omförmälda syfte
åligger det liypoteksföreningens styrelse att noga tillse, det full säkerhet
fortfarande finnes för föreningens återstående fordran till såväl
kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter.»

För att bringa lydelsen af denna paragraf till öfverensstämmelse
med motsvarande § 11 i utskottets förslag till förnyad förordning angående
Sveriges allmänna hypoteksbank, har utskottet å andra styckets
andra rad mellan orden »det» och »liypoteksföreningens» inskjutit ordet
»dock», hvarigenom jemväl motsättningen mellan bestämmelserna i
första och i andra stycket mera framhålles.

Vid behandlingen af 5 § i förordningen angående hypoteksföreningars
bildande m. in. har inom utskottet anmärkts, att hypoteksförening
vägrat att såsom säkerhet för lån emottaga inteckning i jordegendom,
som saknat för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader,
hvarjemte det blifvit ifrågasatt, huru vida icke, till förekommande af
dylik vägran, i paragrafen borde intagas uttrycklig föreskrift derom,
att lån må efter särskild pröfning af styrelsen kunna beviljas äfven
mot inteckning i jordegendom, hvarå icke finnes åbyggnad. Men då,
enligt utskottets uppfattning, lydelsen af ifrågavarande paragraf i förslaget,
lika litet som motsvarande paragraf i nu gällande förordning,
lägger hinder i vägen för beviljande af lån mot dylik säkerhet, samt
det inom utskottet blifvit upplyst, att åtskilliga hypoteksföreningar
meddela lån å sådan jordegendom, har utskottet icke ansett nödigt,
att i paragrafen inryckes ett särskildt stadgande af ofvan angifna
innehåll.

Inom utskottet har äfven väckts fråga derom, att till 16 § i nyssnämnda
förordning foga en bestämmelse, att rätten att inbetala från
hypoteksförening erhållet lån eller del deraf å annan tid, än vid lånets
utlemnande blifvit aftaladt, skulle i främsta rummet tillkomma dem,
som innehade de äldsta lånen, å hvilka amortering följaktligen längst
egt rum, samt att, derest flere lån af samma ålder på en gång anmäldes
till inbetalning, de till beloppen mindre skulle ega företräde
framför de större. Utskottet har emellertid icke ansett en sådan
bestämmelse erforderlig. Utskottet kan nemligen icke föreställa sig
annat, än att vid tillämpningen af det föreslagna stadgandet om rätt
till dylik inbetalning sådana grundsatser skola inom de olika hypoteksföreningarna
göra sig gällande, hvilka öfverensstämma med billighet

12 Sammansatta Stats- och Banlcoutskottets Utlåtande N:o 2.

och rättvisa, samt att tillfälle till inbetalning beredes så många som
möjligt af de föreningens delegare, som förklarat sig vilja begagna sig
af berörda förmån. Till detta antagande eger utskottet så mycket
större anledning, som det är utskottet bekant, att i fråga om utgåendet
af lån reglementen för hypoteksföreningar innehålla, att lån på mindre
summor skola ega företrädesrätt framför dem på högre belopp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för sin del antaga,

a) dels följande:

Förnyade förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

§ 1.

Sveriges allmänna hypoteksbank har till ändamål
att för de inom riket bildade, i föreskrifven ordning
stadfästade hypoteksföreningar för egare eller
innehafvare af jord ombesörja all den upplåning, som
erfordras för att åt dessa föreningar bereda medel
till de lån, som af dem, enligt faststälda grunder,
skola deras delegare tillhandahållas. Denna hypoteksbank
skall hafva sitt säte i Stockholm.

§ 2.

Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall
ingå hvarje hypoteksförening, som hädanefter inom
riket bildas; så ock hvarje redan inom riket bildad
hypoteksförening för all den upplåning, föreningen
hädanefter finner sitt ändamål påkalla, af sådan beskaffenhet,
som i § 1 sägs.

§ 3.

Delaktighet i .hypoteksbanken bestämmes efter
oguldna beloppet af från hypoteksbanken erhållet lån;

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

dock eger icke någon hypoteksförening inträda såsom
delegare i hypoteksbanken för mindre belopp än en
million kronor.

§ 4.

Till grundfond för allmänna hypoteksbanken
öfverlemna!- staten genom riksgäldskontor ett belopp
af trettio millioner kronor i af staten utgifna obligationer,
ouppsägbara å innehafvare^ sida samt förskrifna
med tre och en half procent årlig ränta;
egande hypoteksbanken öfver dem förfoga efter som
här nedan sägs.

§ 5

Ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande
hypoteksförening, eller hvilken annan kreditinrättning
som helst, än allena den allmänna hypoteksbanken,
må utgifva tryckta eller graverade, till innehafvaren
stälda, på viss årlig afbetalning eller på
uppsägning lydande, räntebärande obligationer, i hvilka
för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet
utlofvas.

§ 6.

I den mån de särskilda hypoteksföreningar,
hvilka ingått såsom delegare i hypoteksbanken, anmäla
sig till erhållande af lån, skall hypoteksbanken,
så vida andra för ändamålet användbara medel icke för
densamma äro att tillgå, vidtaga erforderliga åtgärder
för upptagande af lån mot räntebärande, till innehafvaren
stälda obligationer.

Hafva flere föreningar anmält sig till erhållande
af lån och kunna deras lånebehof ej på en gång fullt
tillgodoses, må de för ändamålet tillgängliga medel
mellan de lånsökande föreningarne fördelas i mån af
de utaf hvarje förening före nästförflutne q vartals
utgång anmälda lånebehof.

Sammansatta Stats- och Banlcoutskottets Utlåtande N:o 2.

§ 7.

Hypoteksbanken eger upptaga lån att inom viss,
vid lånets upptagande bestämd tid återbetalas antingen
genom årlig amortering eller efter uppsägning utan
faststäld amortering. Lån, som af hypoteksbanken
upptages, skall vara från hypoteksbankens sida uppsägbart
efter viss tid, högst tio år, från lånets upptagande;
och skola i öfrigt lånevilkoren vara sådana,
att de äro förenliga med grunderna för låns utgifvande
till hypoteksföreningarnes delegare.

§ »•

Hypoteksbanken eger att till de i banken delegande
hypoteksföreningar utlemna lån att återbetalas
antingen genom viss årlig amortering eller efter viss
längre tids förlopp utan faststäld amortering. Lån,
som af hypoteksbanken utlemnas, kan, sedan tio år
förflutit från lånets utlemnande, af låntagaren uppsägas
till inbetalning efter ett år; dock att vid omsättning
af lån, utlemnadt före den tid, då detta
stadgande träder i tillämpning, sådan uppsägningsrätt
icke eger rum för den del af det nya lånet, som motsvarar
den oguldna delen af det gamla lånet. Den
kapitalrabatt och öfriga kostnader, som hypoteksbanken
vid sin upplåning kan hafva fått vidkännas, skola
vid låns utlemnande till hypoteksföreningarne af dem
gäldas efter den beräkning af dessa omkostnader, som
hypoteksbankens delegare vid hvarje ordinarie årssammankomst
skola för tiden till nästa ordinarie årssammankomst
fastställa; dock ega delegarne å sådan
sammankomst besluta, att omförmälda kapitalrabatt
och omkostnader må kunna gäldas genom årliga afbetalningar
under viss tid, ej öfverstigande tio år från
låns utlemnande.

I öfrigt eger hj^poteksbanken vid utlåning till
hypoteksföreningarne angående ränta, återbetalningstider
och öfriga lånevilkor träffa de aftal och göra
de bestämmelser, som, med fästadt afseende dels på

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2. 15

jordbruksnäringens behof af längre eller kortare återbetalningstider,
dels på möjligheten att inom eller
utom riket anskaffa medel, befinnas ändamålsenliga
och nödiga. Dock må ej utan förutgånget beslut af
liypoteksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän
sammankomst samt Kongl. Maj:ts dertill lemnade bifall
lån till hypoteksförening utlemnas annorledes än
i kontanta penningar eller emot högre ränta än fem
för hundra om året.

§ 9.

Hypoteksbanken åligger att, vid all den upplåning,
densamma till utlåning åt hypoteksföreningarne
ombesörjer, noggrant tillse, att tillräcklig säkerhet
derför i jordegendom ställes och under hela afbetalningstiden
bibehålies i enlighet med de grunder, som
i sådant afseende äro bestämda genom Kongl. Maj:t,s
denna dag utfärdade särskilda nådiga förordning angående
de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till
efterrättelse lända.

De af hypoteksförening för erhållna lån stälda
säkerhetshandlingar skola under offentlig vård på
lämplig ort nedsättas.

§ io.

Hypoteksförening, som i hypoteksbanken undfått
lån, vare pligtig att årligen på bestämda tider
till banken verkställa liqvid af den ränta, kapitalafbetalning
och öfriga afgifter, som vid lånets utgifvande
till föreningen blifvit bestämda; erlägge ock
bidrag till förvaltningskostnaderna, efter hvad derom
är stadgadt. Underlåtes någon sådan inbetalning,
erlägge hypoteksföreningen ränta å förfallna beloppet
efter en half procent i månaden.

Delegarne i allmänna hypoteksbanken skola årligen
å allmän ordinarie sammankomst bestämma, i
hvilken utsträckning och på hvilka vilkor hypoteksförening
må ega att tidigare än aftaladt är till

Sammansatta Stats- och Banlwutslwttets Utlåtande N:o 2.

hypoteksbanken inbetala lån, vid hvars utlemnande
förbehåll om sådan rätt icke blifvit gjordt.

§ 11.

I den mån afbetalning skett å lån, som från
hypoteksbanken utlemnats, eg er låntagare förfoga öfver
motsvarande andel af den för lånet stälda inteckningssäkerhet,
hvarvid det dock åligger hypoteksbanken
tillse, att full säkerhet fortfarande finnes för bankens
återstående fordran till så väl kapital och ränta som
eljest förskrifna afgifter; och skola härvid iakttagas
de närmare föreskrifter, hvilka i förordningen angående
de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola lända till
efterrättelse, meddelas i fråga om rätt för låntagare
hos hypoteksförening att i mån af verkstäld amortering
förfoga öfver aflemnad inteckningssäkerhet.

§ 12-

Alla i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningar
ansvara^ en hvar i mån af sin delaktighet
i banken, för fullgörandet af de förbindelser, banken
genom utgifna obligationer eller annorledes sig iklädt.

Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses
och i sådant afseende kunna användas: först de förskrifningar
med åtföljande säkerheter i jordegendom,
dem hypoteksföreningarne för undfångna lån till
hypoteksbanken afgifvit, dernäst bankens alla öfriga
tillgångar och slutligen grundfonden, på sätt här
nedan sägs.

§ 13-

De i § 4 omförmälda, af staten till allmänna
hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade obligationer
må ej i någon händelse till anskaffande af medel
för bankens utlåningar begagnas, utan endast i
följande två fall kunna, genom deras försäljning till
större och mindre del, efter behof, användas, nemligen:

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2. 17

a) i den oförmodade händelse att sådant i den ordning,
som i § 12 är sagd, vid bankens utredning för
infriande af bankens förbindelser oundvikligen erfordras,
och b) då i följd af uraktlåten eller fördröjd
inbetalning af hvad delegande hypoteksföreningar för
undfångna lån enligt § 10 böra erlägga eller af annan
anledning banken saknar egna, för tillfället användbara
tillgångar till fullgörande af sina förbindelser
mot sina långifvare.

I de under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden
tillhöriga obligationer till större eller mindre de]
äfven kunna af hypoteksbanken pantsättas; åliggande
hypoteksbanken i hvarje händelse att om obligationernas
användande riksgäldskontoret genast underrätta.

§ 14-

Har af den under litt. b) i nästföregående §
nämnda anledning försäljning egt rum, vare hypoteksbanken
pligtig såväl att, så snart ske kan, åter inköpa
ett, det försålda motsvarande, belopp af samma
obligationer som ock att till riksgäldskontoret godtgöra
den för de försålda obligationerna belöpande
ränta, till dess att grundfonden på nämnda sätt blifva
till sitt ursprungliga belopp återstäld.

Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill
efter aftal emellan riksgäldskontoret och hypoteksbanken
bestämmes och som ej må utsträckas öfver
två år, erlägge hypoteksbanken till riksgäldskontoret
för de ännu utelöpande obligationerna full liqvid och
varde derigenom berättigad att, i de användas ställe,
nya obligationer till motsvarande belopp erhålla.

Der, på sätt i § 13 medgifvet är, obligationer
blifvit för hypoteksbankens behof pantsatta, skola de
senast inom ett år från pantsättningsdagen af banken
åter inlösas.

§ 15.

För den händelse att erforderliga medel till det
återköp eller den liqvid, som i § 14 sägs, ej på annat
Bill. till Riksd. Prat. 1890. 4 Sand. 2 Afd. 2 Iläft. ?>

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

sätt kunna anskaffas, ege hypoteksbanken för sådant
ändamål erforderligt tillskott från de i banken delegande
hypoteksföreningar, i mån af deras delaktighet
i banken, inom utsatt tid infordra, och vare, i
sådant fall, desse pligtige att, genom en efter behofvet
lämpad, på delegarne i förhållande till deras delaktighet
uttaxerad afgift, det nödiga beloppet upptaga.

Om genom försäljning eller pantsättning af de
till grundfonden hörande obligationer för det i § 13
litt. b) uppgifna ändamål grundfonden vid något tillfälle
skulle komma att nedgå med fyra millioner
kronor, må ej hypoteksbanken nytt lån upptaga förr,
än grundfonden blifvit till sitt ursprungliga belopp
återstäld; skolande i ofvannämnda fall hypoteksbankens
delegare, derest icke allmän ordinarie sammankomst,
efter hvad i § 20 sägs, inom en månad infaller, genast
kallas till extra sammankomst för vidtagande af de
åtgärder, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

§ 16-

Der så händer, att på afslutade upplåningskontrakt
eller af annan anledning medel till hypoteksbanken
inflyta, som ej genast kunna till utlåning i
vederbörlig ordning för delegande hypoteksföreningar
eller till fullgörande af andra bankens förbindelser
användas, ege hypoteksbanken sådana medel på kortare
tid antingen utlåna mot säkerhet i jordegendom eller
i statens eller egna eller hypoteksföreningars räntebärande
obligationer eller ock göra fruktbärande genom
uppköp af sådana obligationer eller, om sådant finnes
lämpligare, genom medlens insättande i bankinrättning
mot ränta.

§ U.

Af den behållning, som å hypoteksbankens rörelse
kan uppstå, sedan bankens förvaltningskostnader blifvit
bestridda och vederbörliga afskrifningar verkstälda,
bildas en reservfond, hvilken, så länge hypoteksbankens
verksamhet fortfar, icke annorlunda må komma

Sammansatta Stats- och Bankoutsliottets Utlåtande N:o 2. 19

hypoteksföreningarne till godo än dels genom nedsättning
uti eller befrielse från utgifvande af det i §
10 omförmälda bidrag till gäldande af bypoteksbankens
förvaltningskostnader och dels genom nedsättning i
förskrifven ränta å de till föreningarne utlemnade lån,
allt på sätt och i den ordning här nedan stadgas.

Då det i hypoteksbankens ofvan angifna behållning
ingående årliga ränteöfverskott, efter afdrag
af de belopp, som erfordras såväl för afskrifning enligt
antagen plan å kapitalrabatträkningarne som för debiterade
annuitetsomkostnader, befinnes tillräckligt att
betäcka bankens förvaltningskostnader, ega delegarne
vid allmän sammankomst besluta, att bidrag till gäldande
af samma kostnader ej må från föreningarne
utgå; dock skall skyldigheten för föreningarne att
gälda dylikt bidrag åter inträda, derest sådant under
något år för förvaltningskostnadernas betäckande skulle
finnas erforderligt.

Då det årliga ränteöfverskottet, efter afdrag af
förutnämnda afskrifningar jemte förvaltningskostnaderna,
uppgår till eu tiondedels procent af ursprungliga
beloppet utaf de hos föreningarne utestående lån,
för hvilka den högsta ränta erlägges, må nedsättning
af räntan å dessa lån till motsvarande belopp kunna
af delegarne beslutas.

§ 18-

Hypoteksbanken förvaltas af en styrelse med
säte i hufvudstaden. Styrelsen skall bestå af fem
ledamöter: en utsedd af Kongl. Maj:t och som tillika
skall vara ordförande, en utsedd af fullmägtige i riksgäldskontoret,
hvilken tillika skall vara vice ordförande,
och tre valda af de i banken deleganae hypoteksföreningar.
Sistnämnde tre ledamöter utses af hypoteksföreningarnes
ombud efter hufvudtalet vid den i §
20 omförmälda sammankomst. För dessa tre ledamöter
utses då på enahanda sätt tre suppleanter.

I vigtiga fall ege styrelsen dessutom till rådplägning
och deltagande i beslutet kalla ett ombud
för hvarje delegande förening. Fn hvar ledamot af

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

styrelsen äfvensom för tillfället inkalladt- ombud svare,
en för alla och alla för en, för alla de beslut rörande
bankens förvaltning, till hvilka han med sin röst
bidragit. Beslut må ej fattas, utan att tre ledamöter
äro tillstädes och två af dem om beslutet ense. I fall
af skiljaktiga meningar gälle den mening, om hvilken
de fleste sig förenat. Åro rösterna lika delade, vare
deri mening beslut, hvilken ordföranden biträder.

§ 19.

Revision af hypoteksbankens förvaltning och
räkenskaper skall årligen verkställas på tid, som vid
allmän sammankomst emellan bankens delegare bestämmes.
De i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningarne
utse härtill årligen fyra revisorer sålunda,
att en hvar af fyra hypoteksföreningar efter tur väljer
eu revisor. Utom de revisorer, som af de delegande
föreningarne sålunda väljas, skall en revisor af fullmägtige
i riksgäldskontor utses, och före han vid
revisionen ordet.

Till deltagande i revisionen af de hypoteksföreningars
förvaltning, som i hypoteksbanken äro
delegare, skall ett ombud af bankens styrelse utses.

§ 20.

Hvarje år, efter det revision af hypoteksbankens
förvaltning blifvit afslutad, skall allmän ordinarie
sammankomst emellan bankens delegare ega rum i
hufvudstaden å dag, som i sådant afseende på nästföregående
sammankomst bestämmes, och hvarje
förening dertill sända tre ombud, af hvilka minst ett
bör af föreningens styrelse vara ledamot. Fullmägtige
i riksgäldskontoret skola ock ett ombud dertill utse.

På denna sammankomst, dervid revisorerne, så
vidt ske kan, böra vara tillstädes, skall revisionsberättelsen
till granskning företagas, beslut rörande
décharge för styrelsen fattas och val af de ledamöter
och suppleanter, som af föreningarne skola utses
för att i styrelsen ingå, då anställas. Vid samman -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2. 21

komsten skola delegarne jemväl till efterrättelse för
samtliga i hypoteksbanken delegande föreningar bestämma
de grunder, efter hvilka inom hvarje förening
särskild värdering af jordegendom skall ske i de
fall, då lånerätt i förening skall efter sådan grund
bestämmas, samt, efter förslag af styrelsen, besluta
om vilkor vid låns utlemnande och om förvaltningsbidrag
äfvensom uti de ämnen, hvilka i §§ 8, 10 och
17 här ofvan omförmälas såsom ankommande på delegarnes
beslut.

Vid allmän ordinarie sammankomst må i öfrigt
behandlas alla frågor, som hafva afseende på hypoteksbankens
verksamhet. Dock skall förslag, som afser
utverkande af ändring i denna förordning eller i förordningen
angående de grunder, som vid hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse lända, före februari månads utgång
och hvarje annat förslag, som icke framlägges af styrelsen,
minst åtta dagar före sammankomstens början
skriftligen aflemnas till styrelsen. Underlåtes detta,
må förslaget ej upptagas till pröfning. Öfver förslag
om ändring i någon af nämnda två förordningar böra
styrelsen och revisorerue afgifva yttranden, som skola
å sammankomsten föredragas; och må sådant förslag
icke anses antaget förr än delegarne vid två på hvarandra
följande sammankomster bifallit detsamma.

Bestämmande af arfvoden och aflöningar för
ledamöterne i hypoteksbankens styrelse äfvensom för
bankens tjenstemän ankomme ock på beslut af delegarne
vid allmän ordinarie sammankomst.

§ 21.

Allmän extra ordinarie sammankomst ege styrelsen
utlysa, när det af omständigheterna påkallas.
Kallelse dertill skall de delegande hypoteksföreningarnes
styrelser meddelas minst en månad förut och
tillika upptaga de frågor och ärenden, som på sammankomsten
skola förekomma. Till sådan sammankomst
eg a ock fnllmägtige i riksgäldskontoret att utse ett
ombud.

Sammansatta Stats- och Bcmkoutskottets Utlåtande N:o 2.

§ 22.

Utom i de frågor, som angå decharge för styrelsen
och val af styrelseledamöter samt arfvoden för
desse och för revisorerne, ega såväl styrelsens ledamöter
som revisorerne att i besluten vid all män sammankomst
taga del.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets
ombud deltaga.

§ 23.

Vid allmän sammankomst föres ordet af den,
som i hypoteksbankens styrelse ordförande är. År
han af förfall hindrad, varde ordförande för tillfället
vid sammankomsten vald.

Besluten afgöras efter omröstning per capita
genom enkel pluralitet. Utfälla rösterna lika för olika
meningar, gälle såsom beslut den mening, ordföranden
biträder, utom i fråga om val, som genom lottning
afgöras bör.

§ 24.

Revisionsberättelsen skall, innan årets ordinarie
sammankomst hålles, i tryck offentliggöras och samtliga
i hypoteksbanken delegande föreningars styrelser,
fullmägtige i riksgäldskontoret samt kongl. finansdepartementet
delgifvas.

§ 25.

Alla hypoteksbanken tillhöriga handlingar, kassor
och räkenskaper skola när som helst hållas tillgängliga
för den undersökning, Kongl. Maj:t eller chefen
för finansdepartementet kan finna för godt att låta
anställa.

Sammansatta Stats- och Banko utskottets Utlåtande N:o 2.
b) och dels följande:

Förnyade förordning angående de allmänna grunder, soin vid
hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända.

§ 1.

Egare eller innehafvare af jord, hvilka inom
någon del af riket önska bilda hypoteksförening och
till delaktighet deruti för ett belopp af minst en
million kronor sig tecknat, söke derå Kongl. Majrts
nådiga stadfästelse och ingifve derjemte ett i öfverensstämmelse
med de i denna förordning stadgade
grunder uppgjordt förslag till det reglemente, de i
sådant afseende för sig vilja antaga.

§ 2.

Såsom delegare i hypoteksförening må ej andra
vinna inträde än de, som inom det område, föreningen
omfattar, äro egare af sjelfständig jordlägenhet
och sin eganderätt dertill styrka, så ock innehafvare
af fideikommissegendom, derest fideikommiss-stiftelsen
egendomens inteckning och belåning medgifvit eller
Kongl. Maj:t funnit skäligt tillåtelse dertill meddela.
För jordegendom, som under någon stads domvärjo
lyder, må ock inträde i hypoteksförening kunna beviljas,
derest genom bevis från stadens magistrat
styrkes, att den, som inträde sökt, till grunden egen,
fri och ständig rätt innehar.

§ 3.

Delaktighet i hypoteksförening bestämmes efter
ogul dna beloppet af lån, som från föreningen erhållits.

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

§ 4.

Beloppet af lån, som må af hypoteksförening
meddelas å viss jordegendom, bestämmes antingen
efter egendomens bevillningstaxering eller efter särskild
värdering; och må lån till hälften af värdet
kunna medgifvas utom i det fall, som i § 14 här
nedan omförmäles, föreningens styrelse alltid obetaget
att förordna om särskild värdering och efter sig
företeende omständigheter bestämma lånets belopp
lägre än hälften af egendomens på någotdera af ofvannämnda
sätt utrönta värde.

§ 5.

Vid bestämmande enligt nästföregående § af
det värde, i förhållande hvartill lån å egendom meddelas,
må endast jordvärdet, men icke åbyggnad, skog
eller annat, som kan från egendomen skiljas, tagas i
beräkning. Lån må icke i något fall meddelas å
egendom, der ej de för jordbrukets bedrifvande nödiga
åbyggnader äro mot brandskada försäkrade i någon
af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter
inom riket, hvilken styrelsen finner erbjuda
full säkerhet.

§ 6.

En hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger
eller innehar jordegendom, å hvilken enligt de i denna
förordning stadgade grunder lån kan meddelas, vare,
der ej andra omständigheter det hindra, berättigad
till erhållande af lån i hypoteksförening. Lån till
lägre belopp än femhundra kronor må ej meddelas.

§ 7.

På flera under särskilt bruk varande, såsom
säkerhet för lån i hypoteksförening godkända, samma
lånsökande tillhörande jordegendomar må antingen

Sammansatta Stats- och Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 2. 25

ett samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas. Sökes
samfäldt lån, varde likväl, der så lämpligen ske kan,
i skuldebrefvet och inteckningshandlingen utsatt det
belopp, för hvilket hvarje sådan egendom eller lägenhet
särskildt skall häfta.

§ 8.

Ofvergår sådan egendom eller lägenhet till annan
egare eller styckas fastighet, som i hypoteksförening
är belånad, och vilja egarne till de särskilda fastighetsdelarne
hvar för sig sin andel i det samfälda
lånet behålla, må detta vara tillåtet, såvida hvarje
sådan fastighetsdel uppgår till det värde, att särskildt
lån kunnat enligt de i denna förordning bestämda
grunder ursprungligen derå meddelas.

§ 9.

Lån till delegare i hypoteksförening må i allmänhet
endast mot första inteckning i uppgifven
egendom kunna beviljas. Derest egendomen förut är
med laga inteckning till säkerhet för annans fordran
behäftad och sådan inteckning ej på föreningen i
vederbörlig ordning öfverflyttas eller till förmånsrätt
efter det hos föreningen sökta lånet tillbakasättes,
varde det lånebelopp, som eljest hade kunnat på
samma egendom beviljas, med så stor del minskadt,
som motsvarar hufvudstol med derå beräknad tre års
ränta af den äldre intecknade gälden.

§ io.

Utom hvad angående inteckningssäkerheten nu
är sagdt åligger ock delegare, som lån hos hypoteksförening
söker, att vederbörligen styrka sin uteslutande
rätt att den uppgifna egendomen ega eller besitta
och med laga verkan inteckna låta.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 2 Afd. 2 Häft.

Sammansatta Stats- och Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 2.

§ 11-

öfvergår egendom, som för lån, hypoteksförening
till säkerhet, intecknad är, genom arf,_ köp eller
på annan grund till annan egare eller laga innehafvare,
vare denne pligtig, derest han lånet behålla vill, att
inom ett år från den dag, han af egendomen egare
eller innehafvare bl ef, hos föreningens styrelse sig,
till lånets öfvertagande på sitt namn, skriftligen anmäla.
Försummas det, ankomme på styrelsen att,
när den så skäligt finner, lånet uppsäga till inbetalning
inom ett år, räknadt från uppsägningsdagen.

§ 12.

Om så inträffar, att egendom, som hypoteksförening
till säkerhet för meddeladt lån intecknad är,
under lånetidens lopp genom vanvård eller annorledes
undergått sådan förändring, att full anledning
finnes att säkerhetens framtida tillräcklighet betvifla,
eller yppas andra omständigheter, som till minskning
af säkerhet inverka, vare föreningens styrelse pligtig
tillse, huruvida lånet, antingen till hela beloppet eller
till större eller mindre del, efter omständigheterna
uppsägas bör till återbetalning inom ett år, räknadt
från dagen för uppsägningen, såvida ej lånets innehafvare
annan fullgod säkerhet i jordegendom, till
fyllnad i den förra, lemna kan.

§ 13-

För lån, som af hypoteksförening utlemnas, gälle
till efterrättelse de vilkor och bestämmelser, som i
förordningen angående en allmän hypoteksbank för
riket äro föreskrifna för lån från hypoteksbanken till
hypoteksförening; och skola lån från hypoteksförening
utlemnas på de för låntagaren mest fördelaktiga vilkor
i afseende på ränta, kapitalrabatt, förvaltningsbidrag

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

och öfriga omkostnader samt återbetalningssätt, som
föreningens till hypoteksbanken åtagna förbindelser
medgifva.

§ 14-

Lån utan faststäld amortering, med skyldighet
till återbetalning inom viss, Längre tid, må meddelas
till en tredjedel af egendoms enligt bestämmelserna i
§§ 4 och 5 här ofvan utrönta värde, föreningens
styrelse obetaget att bestämma lånets belopp lägre än
tredjedelen af samma värde.

§ 15.

Försummar låntagare hos hypoteksförening att
på behöriga, i hypoteksföreningarnes reglementen utsatta
tider verkställa full liqvid af ränta, kapitalafbetalning
och öfriga afgifter, ege styrelsen hvad sålunda
förfallet är, senast vid nästa sammankomst,
genom lagsökning utkräfva låta, och vare derjemte
den försumlige pligtig att från och med förfallodagen
dröjsmålsränta å hela det förfallna beloppet, efter en
procent för månaden, erlägga, hypoteksförening dock
medgifvet att dröjsmålsräntan nedsätta till lägst två
tredjedels procent för månaden.

§ 16.

I fråga om rätt för låntagare att inbetala från
hypoteksförening erhållet lån eller del deraf å annan
tid, än vid lånets utlemnande blifvit aftaladt, gälle
hvad i § 10 i förordningen angående en allmän hypoteksbank
för riket finnes föreskrifvet om inbetalning
af lån från hypoteksbanken.

§ 17-

I mån af verkstäld amortering vare låntagare
hos hypoteksförening berättigad att förfoga öfver
motsvarande andel af den för lånet stälda intecknings -

Sammansatta Stats- och Banlioutslcottets Utlåtande N:o 2.

säkerhet, antingen, der flere inteckningar för samma
lån aflemnats, genom återbekommande af den bland
dessa, som är till förmånsrätten den sista, eller, om
endast en inteckning är aflemnad, genom dödande af
visst belopp å densamma. Sistnämnde åtgärd verkställes
genom hypoteksföreningens styrelses försoi Si
men på låntagarens bekostnad.

Vid pröfning af gjord framställning i ofvan
omförmälda syfte åligger det dock hypoteksföreningens
styrelse att noga tillse, det full säkerhet fortfarande
finnes för föreningens återstående fordran
till såväl kapital och ränta som eljest lörskrifna utgifter.

§ 18.

Delegare i hypoteksförening vare för föreningens
förbindelser ansvarige, en hvar i mån af sin
delaktighet.

§ 19-

Hypoteksförening, som efter utfärdandet af
denna förordning bildas, vare pligtig att såsom deltagare
i allmänna hypoteksbanken ingå och, i fråga
om sina upplåningar, sig i alla delar till efterrättelse
ställa hvad derom uti den angående nämnde bank
utgifna nådiga förordning af denna dag finnes stadgadt.

Detsamma gälle ock för redan befintliga hypoteksföreningar
i afseende å de upplåningar, som hädanefter
af deras ändamål påkallas.

§ 20.

Hypoteksförening, som hädanefter bildas, ege
ej rätt att annan utlåningsrörelse bedrifva,’ än som
består uti de för dess räkning af eller genom allmänna
hypoteksbanken upplånta medlens fördelning
såsom lån på föreningens delegare.

Sammansatta Stuts- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

§ 21.

Hvad i nästföregående § är sagdt. gälle ock
för redan bildad hypoteksförening, som i allmänna
hypoteksbanken såsom delegare ingått, i hvad angår
föreningens verksamhet i sådan dess egenskap.
I fråga deremot om de medel, som till sådan förening
inflyta i och för liqvider af eller såsom inbetalningar
på äldre lån, dem föreningen i eget namn
upptagit och för hvilka den allena ansvarar, äfvensom
i fråga om medel, som af i föreningen redan
befintlige icke-låntagande delegare inbetalas, samt
medel, som till dess reservfond höra, må det förblifva
vid hvad i sådant afseende i det för föreningen gällande
reglemente nu är stadgadt.

§ 22.

Det förvaltningsbidrag, som enligt §§ 10 och
20 i förordningen angående allmänna hypoteksbanken
skall utgå till hypoteksbanken, äfvensom hypoteksföreningens
egna förvaltningskostnader skola i
män af behof erläggas af föreningens delegare på sätt
föreningen beslutar.

§ 23.

De närmare föreskrifter, som vid förvaltningen
af hypoteksförenings angelägenheter skola till efterrättelse
lända, upptagas i det reglemente, föreningen,
enligt hvad i § 1 sägs, eger uppgöra och Kongl.
Maj:t till nådig pröfning och stadfästelse underställa;
och svare ledamöterna i hypoteksföreningens styrelse,
en för alla och alla för en, för de beslut rörande
föreningens förvaltning, till hvilka de med sin röst
bidragit.

Stockholm den 26 april 1890.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Samt. 2 Afd. 2 Raft.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 2.

Reservation

af herr A. Persson, hvilken ansett, att de i utskottets betänkande
omförmälda och af utskottet i princip godkända, ifrågasatta förändringarna
i §§ 5 och 16 af förslaget till förnyad förordning angående
grunderna för hypoteksföreningars bildande m. in. bort inflyta icke blott
i motiveringen utan äfven i sjelfva förordningen;

och hafva med herr A. Persson instämt herrar P. O. Hörnfeldt,
P. Pelirson, A. V. Ljungman och L. Norrhy.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.