Sammansatta Stats- och Bankont skottets Utlåtande N:o 4 (Utlåtande 1894:Subu4 subu)

Sammansatta Stats- och Bankont skottets Utlåtande N:o 4.

.t il ! J „ -''i . T * . 1

'' uyrffi* : • ''-.*•« i: i: I *1 „ 1 >!Ji* it! , ;,4\l''* £ * i T O

!»; : ■ •. ilo;; •••m-aj» *•.’»!!r•->, i . . .>>!fj:t''i''r''l!i* u: jsTioi

hit;,- !•''! ■! ; ;■ »> Ii; ,v ; .t

; f! 1 i ii : :l »«.» o-;* i no/T r. nobmijgiVJd a ;• ■ .fn! !|j; i-.

: : I i>. ‘:1 f-fjOii li; '' '' . ■ ■i

.. ^ r*.: ‘ 1

; i*>i<-; >1 0 K)f(nK!,ä a - j -i-al*.»

•■i <■ ’ -1 ii; !m il :»> i4i an} .jj le. i paj o b iir .•.-•c

• ii •;■[.* j |. A tik. till Rikad. kansli den 18 mars 1894, kl. 12 midd.

i!) t; ij;; ■ i; 1;'' h''i KU! . 1'' 1 ■ 1 i *»i; I »a!. 1 I;. •;; 11 f i n »å t.J f i tv. i j!i;! ] !;> ; {• u *

• t »j ; t }

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i eller anstånd
med utförandet af Riksdagens beslut angående uppförande
å Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen
och riksbanken.

•’T -1-it • Ii-.. :(./! ji n/, . I.iii 1 (■. ? < ;i 1

..it ..''iia,. i«i 1-viOhl. / [) f it ft! M • ‘fao! \ i->it , i .ii''1 •■i*.

Med anledning af eu inom Riksdagen gjord framställning beslöt
1888 års Riksdag,

l:o) att för inrymmande af Riksdagen, riksgäldskontor och justitieombudsmansexpeditioneti
samt af riksbanken må uppföras tvenne
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen;

2:o) a) att för detta ändamål bildas en byggnadsfond för riksdags-
och riksbankshus, hvaruti ingå dels den för uppförande af nytt
riksdagshus bildade fonden, uppgående med räntor till 2,900,000 kronor,
dels de till nytt hus för riksbanken afsätta 1,500,000 kronor, dels af
sådana medel i riksbanken, som blifvit afsätta för inlösen af gamla
sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels ock under 7 års tid årligen
ett anslag af 250,000 kronor, eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvarigenom
denna byggnadsfond uppbringas till en totalsumma af 6,405,000
kronor; samt

b) att af nyssnämnda 1,750,000 kronor på extra stat för år 1889
anvisa 250,000 kronor;

3:o) att af denna byggnadsfond må utgå:

a) till uppförande af ett nytt hofstall å artilleriplanen och anordnande
eller uppförande af ett vaktstall i kongl. slottets närhet en summa
af högst 1,070,000 kronor;

Bill. till Riksd. Prat. 4894. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. (N:is 4-5.)

2 Sammansatta, Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

b) till ersättande af det för landtförsvarets behof disponerade
förra artilleristallet vid artilleriplanen och för inlösen af byggnaderna
å egendomen n:o 6 i qvarteret Bodarne 55,000 kronor; samt

c) till inlösen af bazarbyggnaden å Norrbro och tvättinrättningen
i Norrström högst 280,000 kronor;

4:o) att totalbeloppet af kostnaden för båda byggnaderna å
Helgeandsholmen jemte dervid nödvändig byggnad af kajer och broar
samt platsens ordnande i öfrigt ej må öfverstiga hvad af fonden återstår,
sedan de under punkt 3:o) upptagna kostnader derifrån afdragits,
eller i rund summa 5,000,000 kronor;

5:o) att de besparingar i åtskilliga af de beräknade utgiftsbeloppen,
hvilka otvifvelaktigt kunna åstadkommas genom goda anordningar
och ett sorgfälligt utförande af byggnadsföretaget, må till statskassan
återföras;

6:o) att byggnaderna skola uppföras i enlighet med genom bankofullmägtiges
och fullmägtiges i riksgäldskontoret försorg upprättade
och af dem gillade ritningar;

7:o) att artilleriplanen eller den del af artillerigården, som är belägen
emellan Riddare-, Artilleri-, Kaptens- och Sibyllegatorna, äfvensom
erforderlig del af tomten n:o 6 i qvarteret Bodarna må, efter
afrödjande af det å artilleriplanen befintliga förra artilleriststallet,
disponeras för uppförande af nytt hofstall, med rätt för Kong]. Maj:t
att, för beredande af tjenligare byggnadsplats för hofstallsanläggningen,
med Stockholms stad träffa uppgörelse om utbyte af det för ändamålet
erforderliga jordområde mot vederlag antingen af annan mark
vid artilleriplanen eller ock, efter skeende uppskattning, af motsvarande
del af myntverkets till gata afsedda tomt;

8:o) att Riksdagens och riksgäldskontorets nuvarande hus må
efter Riksdagens och riksgäldskontorets afflyttning från desamma disponeras
för inrymmande deri af sådana statens embetsverk, hvilka sakna
egen lokal; samt .

9:o) att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebanan må
försäljas och de inflytande medlen ingå till statsverket.

I en inom Första Kammaren afgifven motion (n:o 22) föreslår
herr W. Wallin, att Riksdagen ville besluta:

tillsättandet af en komité, som utarbetar nya förslag till uppförande
af mindre kostsamma riksdags- och riksbankshus;

Sammansatta Stats- och BanJcoutskottets Utlåtande N:o 4. 3

att. byggnadsarbetena å Helgeandsholmen uppskjutas tills nämnda
komités förslag pröfvats; och

att ritningar till dessa hus måtte i alla händelser underställas
Kongl. Mäj:ts pröfning och fastställelse.

Jemväl inom Andra Kammaren hafva motioner blifvit väckta
rörande det beslutade uppförandet å Helgeandsholmen af riksdags- och
riksbankshus, nemligen:

a) af herr O. It. Thetnptafider (n:o 114) med förslag,

att Riksdagen må besluta, att med utförande af de beslutade
byggnaderna för Riksdag och riksbank å Helgeandsholmen skall anstå,
samt att låta de. uppgjorda planerna till holmens bebyggande och byggnadernas
inrednig underkastas en ytterligare sorgfällig granskning, med
bemyndigande för dem, åt hvilka granskningen anförtros, att i hvarje
afseende framställa de förslag, hvilka de anse bäst vara egnade att
främja dessa byggnadsfrågor lösning.

Sitt nämnda förslag har herr Themptander motiverat på följande
sätt:

»Det af 1888 ars Riksdag fattade beslut, som afsåg kongl.
hofstallets förflyttning från Helgeandsholmen till artilleriplanen, har
numera gatt i verkställighet och, sedan de å nämnda holme hittills
befintliga byggnader blifvit till större delen rifna, förestår nu utförandet
af de två byggnader för Riksdagen och riksbanken, hvilka af samma
Riksdag bcslötos. Allvarliga betänkligheter hafva alltid framställe från
åtskilliga håll mot dessa båda byggnaders förläggande å holmen, och
de finnas utförligt utvecklade i två motioner vid 1891 års riksdag,
väckta af friherre af Ugglas och herr Walldén, samt i den af herr
Fränekel vid samma riksdag afgifna reservation mot sammansatta statsoch
bankoutskottets utlåtande n:o 3 öfver berörda motioner, och jag
tillåter mig att hänvisa till och åberopa hvad i dessa aktstycken finnes
anfördt om olämpligheten af två byggnaders uppförande på holmen
enligt 1888 års beslut. Befogenheten af deras anmärkningar framträder
dock nu på ett mera i ögonen fallande sätt, sedan större delen
af de gamla byggnaderna på holmen blifvit afröjd, och den allmänhet,
som ej är van att med säkerhet bedöma dylika förhållanden efter ritningar
och planer, med egna ögon kan iakttaga, huru belamrad med
b3r£Snadcr den i det hela ganska lilla holmen måste blifva, huru långt
åt öster riksdagshuset måste framskjutas och derigenom med sina dimensioner
verka menligt på kongl. slottet eller, hvad än mera blir förhållandet,
nedtryckas åt detta, huru en stor del af bankhuset måste
kySSas å utfyllningar i strömmen och huru den tillämnade, icke mindre

Sammansätta Stats- och Banko utskottets Utlåtande N:o 4.

än 60 fot breda gatan mellan de båda byggnaderna kommer att utmynna
liksom i en gränd, då den skall fortsättas af Drottninggatan,
som icke ens uppnår två tredjedelar af nyss angifna bredd. Det må
icke heller väcka förundran, om 1888 års riksdagsbeslut i detta ämne
visar sig vid utförandet blifva mindre gynsamt, ty sällan torde väl ett
beslut i en så vigtig fråga hafva fattats med så liten föregående utredning
som då. Den motionär, hvilken har förtjensten att hafva föranledt
Riksdagen att definitivt gripa sig an med Helgeandsholmens befriande
från derå förut befintliga byggnader för att kunna användas för annat
ändamål, föreslog icke i sin motion uppförande af två byggnader å
holmen. Lika litet var sådant föreslaget i den kongl. proposition, som
framlades vid 1887 års riksdag, ty i strid mot hvad som derom i tryck
förekommit, ber jag få erinra, att nämnda proposition afsåg endast en
byggnad å holmen, hvilken skulle inrymma lokaler för både Riksdag
och riksbank. På den kongl. propositionen stödde motionären ock sitt
förslag om en byggnad, men 1888 års Riksdag beslöt enligt ett i sista
stunden framkashadt förslag att uppföra två byggnader å holmen. Villigt
medgifver jag, att stora olägenheter kunna hafva blifvit förbundna med
Riksdagens och riksbankens inrymmande i samma byggnad, och särskilt
att denna i följd deraf behöft blifva för stor eller också kommit
att blifva otillräcklig. Men då Riksdagen för att förekomma sådant
beslöt bygga två hus på holmen i stället för ett, innefattade detta ett
alldeles nytt uppslag, och dess bringande till verkställighet befarar jag
skola komma att bedömas temligen strängt af framtiden. Grundskilnaden
mellan två och ett hus på holmen ligger ju deri, att när, såsom
nu är meningen, två hus byggas, det större huset måste skjuta
fram alldeles för långt åt öster, under det att ett hus, om äfven stort,
kan förläggas längre åt vester och derigenom blifva mera oberoende
af slottsbyggnaden. År fråga endast om en byggnad, behöfver man
naturligtvis ej heller göra på långt när så stora utfyllningar i strömmen,
i synnerhet om man lyckas frigöra sig från den tankegången, att
Drottninggatan oundgängligen måste förlängas i rak linie öfver holmen,
och i stället låter dess fortsättning gå bågformigt kring den å holmen
uppförda byggnaden. Jag vill ock antyda, utan att närmare ingå på
ämnet, huru önskvärdt det vore att kunna lösa denna fråga utan de
mera vidtutseende rättsliga förvecklingar, som kunna uppstå genom
större utfyllningar i vattnet.

Den ofvan antydda olägenheten af riksdagshusets framdragande
för långt åt öster har emellertid, det medgifver jag, nu mera gjort sig
gällande i vida högre mån än Riksdagen år 1888 kunde antaga, och

Sammansluta Stats- och Banlcoutskottets Utlåtande N:o 4.

detta beroende på de så betydligt stegrade anspråk på utrymme inom
så väl riksdagshuset som bankhuset, hvilka efter den tiden framträdt
och måst tillgodoses. Det är helt andra och större byggnader, som nu
äro afsedda att utföras, än man år 1888 beräknade, och i detta vigtiga
förändrade förhållande ligger i min tanke en fullgiltig anledning för
Riksdagen att låta den år 1888 beslutade planen underkastas en revision.
Det är emellertid icke blott behofvet af ökadt utrymme inomhus, utan
äfven den på senare tid i den ursprungliga planen tillkomna förändring,
enligt hvilken gatan mellan de båda byggnaderna skall betydligt tillökas
på bredden, som medverkat till att hela byggnadskomplexen kommer
att få längre utsträckning i öster och vester, än Riksdagen år 1888
kunde antaga. Huru betänkligt detta förhållande är, hafva nog de, som
sysslat med den nu föreliggande planen, fullkomligt väl insett och derför,
så långt de med sina förutsättningar förmått, sökt hushålla med utrymmet
inom byggnaderna, men just derför torde det icke heller sakna
sitt intresse att, innan det blir för sent, jemväl undersöka, huru vida
icke man i vissa afseenden gått för långt i fråga om hushållning med
utrymme och med anordnande af mindre tillfredsställande lokaler i
entresolvåningar och dylikt blott af den hänsyn, man måst taga till
att icke göra byggnaderna för stora. Bättre är väl dock att bygga
blott ett hus å holmen, som för sitt ändamål erbjuder tillräckligt utrymme
för en längre framtid, än att bygga två hus, med hvilka man
i följd af bristande utrymme eller mindre väl anordnade lokaler snart
måste känna sig mindre väl till freds. Äfven ur sist angifna synpunkt
kan nog den plan, man nu står i begrepp att utföra, tarfva en revision.

Riksdagen kan vara uttröttad vid de många olika försök, som i
mer än tjugu år gjorts att lösa dessa byggnadsfrågor. Riksdagen erfar
dagligen under sin sammanvaro det trängande behofvet af rymligare
och mera tidsenliga lokaler för Riksdagen och dess delegationer, och
intresset att för riksbanken anskaffa en ändamålsenlig byggnad är med
rätta stort, men då man nu, efter hvad under de senaste åren skett,
måste anses stå lösningen af dessa frågor temligen nära, bör det dock,
efter mitt förmenande, vara en angelägen omsorg för Riksdagen att icke
förhasta sig med att utföra för sekler afsedda byggnadsföretag, innan
planerna derför underkastats den sorgfälligaste granskning. De, hvilka
hittills haft i uppdrag att besörja verkställighet af 1888 års riksdagsbeslut,
hafva nedlagt det mest förtjenstfulla arbete i detta sitt värf,
men deras uppgift har varit att verkställa, ej att kritisera Riksdagens
beslut. En sådan kritik, verkstäld af sakkunnige, hvartill jag räknar
så väl i byggnadsväg kunnige som äfven sådana, hvilka förstå att be -

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

döma behofvet af utrymme och inredningen i byggnaderna, skulle i
min tanke varå egnad att betrygga Riksdagen för att icke i detta vigtiga
fall låta planer komma till utförande, öfver livilka man sedermera
skulle endast hafva att klaga, utan möjlighet till ändring eller rättelse.
Om en sådan kritik eller revision, utöfvad med sakkunskap och oveld,
icke ger anledning att i hufvudsak ändra den nu föreliggande planen,
är ökad trygghet för lämpligheten af densamma vunnen, och olägenheten
endast ungefär ett års uppskof. Skulle en närmare granskning
af planen åter leda till en allmännare insigt om behofvet af dess förändring
i någon väsentlig mån, så att man t. ex. funne endast en af
de nu ifrågasatta byggnaderna kunna lämpligen förläggas å holmen,
blefve det ju en ovärderlig fördel att i tid hafva upptäckt ett sådant
förhållande».

b) af herr A. V. Ljungman (n:o 131), som hemställer,
det Riksdagen, med ändrande af sitt 1888 i ämnet fattade beslut i
hvad detta afsåg uppförande af en byggnad åt Riksdagen, måtte besluta
att å vestra hälften af Helgeandsholmen uppföra endast en byggnad
för inrymmande af banko- och riksgäldsverken, under vilkor att
Stockholms stad bekostar Helgeandsholmens förseende med kajer samt
alla för trafiken nödiga gator och broar.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört, att det
numera blifvit klart, att vestra delen af Helgeandsholmen icke egde så
stor ytvidd, som för de beslutade riksdags- och riksbankshusbyggnadernas
uppförande på fullt tillfredsställande sätt vore af nöden, hvartill
komme, att Helgeandsholmen, sålunda bebyggd, icke lemnade något
utrymme alls för nämnda båda byggnaders utvidgning i den mån framtidens
ökade anspråk komme att kräfva sådan.

Hå nu vidare vid sakens öfvervägande torde framstå såsom tydligt,
att nämnda del af Helgeandsholmen icke heller för uppförande af
én byggnad endast för Riksdagen och justitieombudsmansexpeditionen
erbjöde det med hänsyn äfven till behofvet af framtida utvidgning
nödiga utrymmet, och då Stockholms stad antagligen vore beredvillig
bekosta Helgeandsholmens förseende med kajer samt alla för trafiken
nödiga gator och broar — livilka eljest finge både anläggas och underhållas
af Riksdagen —, om Riksdagen forbonde sig att icke så tätt bebygga
ifrågavarande del af Helgeandsholmen, som det fullständiga
genomförandet af nämnda beslut kräfde, samt då platsen i fråga vore
icke blott fullt tillräcklig, utan äfven synnerligt passande för uppförande
af eu byggnad åt banko- och riksgäldsverken; så hade motionären föranlåtits
till ofvan nämnda hemställan.

Sammansatta Stats- och Bmlioutskottets Utlåtande N:o 4. 7

c) af herr F. Berglöf m.fl. (n:o 134), hvilka föreslå Riksdagen
besluta

att uppdraga åt bankofullmägtige och fullmägtige i riksgäldskontoret
att låta å Helgeandsholmen i naturlig storlek .uppföra och med
medel ur byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus intill ett belopp
af tjugufemtusen kronor bekosta en modell af det förslag till dessa
hus å samma holme, som fullmägtige finna af de hittills uppgjorda
vara det bästa, med rätt att, om så finnes ändamålsenligt, utesluta
sådana detaljer, som kunna anses vara af underordnad betydelse vid
bedömande af byggnadernas lämplighet på platsen.

För detta förslag hafva motionärerne andragit följande skäl:

»Sedan Riksdagen fattade sitt beslut, att å Helgeandsholmen skulle
uppföras två skilda byggnader, afseende att inrymma, den ena hufvudsakligen
Riksdagen och den andra riksbanken, hafva nära sex år förflutit
utan att ännu, så vidt vi hafva oss bekant, några ritningar till dessa
k)7ggaader blifvit på grund af Riksdagens uppdrag gillade af bankofullmägtige
och fullmägtige i riksgäldskontoret. En af orsakerna härtill
är utan tvifvel att söka i de svårigheter, som visat sig möta att på
platsen uppföra monumentala byggnader, mot hvilka icke några berättigade
anmärkningar kunna göras. Dessa svårigheters tillvaro framgår
bäst deraf, att flera förslag uppgjorts men sedermera öfvergifvits eller
väsentligen modifierats. Platsen är ock sådan, att man icke kan af
endast ritningar eller i liten skala utförda modeller bedöma, huru vida
ett förslag till två byggnader derstädes uppfyller de fordringar, som
måste ställas på detsamma, vare sig man tager hänsyn till sjelfva byggnadernas
förmåga att göra sig behörigen gällande eller till deras inverkan
på omgifningarne och särskilt på det kungliga slottet. Under
sådana omständigheter och då genom undanrödjande af de största bland
de gamla byggnaderna å holmen tillfälle numera är beredt att å byggnadsplatsen
uppföra en modell till husen af samma dimensioner som
dessa, föreställa vi oss, att det skulle vara till gagn för denna byggnadsfrågas
lyckliga lösning, om eu dylik modell uppfördes, något som
icke kan fordra längre tid, än att Riksdagens medlemmar finge tillfälle
att, innan do åtskiljas, bilda sig ett säkert omdöme i frågan, hvilket
utan tvifvel blefve det bästa stöd för bemälde. fullmägtige vid fullgörande
af deras grannlaga uppdrag. De kostnader, som eu sådan
modells uppförande skulle medföra, blefve säkerligen ej större, än att
de fullt uppvägdes af den trygghet, som vunnes derför, att ett så storartadt
och dyrbart b}rggnadsförslag på den mest framstående plats i

Sammansätta Stats- och Bankon t skot t ds Utlåtande N:o 4.

rikets hufvudstad icke utföres så, att det framdeles kommer att på goda
skäl stämplas såsom misslyckadt.»

Hvad först angår sistnämnda af herr F. Berglöf m. fl. afgifna
motion, har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma,
enär den ifrågasatta modellen näppeligen skulle ingifva åskådaren
en riktig föreställning om sättet, huru de blifvande byggnaderna
å Helgeandsholmen komme att verka i förhållande till omgifningarna,
samt motionärerne för öfrigt icke visat, att kostnaden för uppförandet
af en dylik modell skulle kunna hållas inom det af dem angifna belopp.

Beträffande härefter öfriga ofvan om förmäld a motioner vill utskottet
meddela, att, innan utskottet företog dem till slutligt afgörande,
utskottet hos riksdagshuskomitén anhöll om upplysning i nedan nämnda
afseenden, nemligen:

l:o) till hvilket belopp hela kostnaden för ifrågavarande båda
byggnaders uppförande och holmens fullständiga ordnande för detta
ändamål beräknas skola uppgå, äfvensom i hvad mån derför tillgängliga
eller påräkneliga medel kunna anses tillräckliga;

2:o) huruvida och i sådant fall i hvilken utsträckning, tall följd
af Norrströms reglerande, ombyggnad af Helgeandsholmen motliggande
kajer kan tänkas blifva staten ålagd samt hvilken kostnad dylik ombyggnad
kan betinga; och

3:o) hvilka anordningar äro ämnade att vidtagas för afledande af
röken från den för riksdags- och riksbankshusen gemensamma ångmaskinen.

Riksdagshuskomiténs skrifvelse med de sålunda begärda upplysningarna
har utskottet fogat till detta utlåtande såsom bilaga. Härförutom
har utskottet låtit åtskilliga yttranden rörande förslagsritningarna
till de blifvande byggnaderna å holmen åtfölja detta utlåtande
likaledes såsom bilagor.

Redan vid 1891 års riksdag förelågo motioner om anstånd med
uppförandet af de utaf 1888 års Riksdag beslutade byggnaderna å
Helgeandsholmen. I sitt utlåtande öfver nämnda, af herrar friherre af
Ugglas och Walldén väckta motioner yttrade sammansatta stats- och
bankoutskottet följande:

»Då motionärernes framställningar icke stödjas af några positiva
bevis, utan grundats allenast på allmänna antaganden och farhågor,

Sammansätta Stats- och JBankoutshottets Utlåtande N:o 4.

till Indika, enligt de upplysningar utskottet inhemtat, fullt giltig anledning
icke synes finnas i verkliga förhållandena;

då dessutom i motionerna saknas hvarje förslag till en bättre
lösning af frågan än den redan funna och af Riksdagen gillade;

då ett förläggande af riksdags- och riksbankshus på olika ställen
utan tvifvel skulle icke blott erbjuda stora svårigheter att genomföra,
utan äfven medföra betydligt ökad och för närvarande alldeles oberäknelig
kostnad;

och då, derest det skulle visa sig, att Riksdagens beslut i frågan
icke skulle kunna utföras eller byggnadsföretaget skulle komma att
erbjuda oförutsedda svårigheter, Riksdagens fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret icke lära underlåta att derom hos Riksdagen göra
anmälan;

har utskottet icke funnit skäl tillstyrka Riksdagen att med ändring
eller upphäfvande af sitt en gång fattade beslut, som till någon
del redan blifvit utfördt, vidtaga några af de åtgärder, motionärerne
föreslagit, utan får utskottet hemställa,

att herrar friherre af Ugglas’ och Walldéns ofvanberörda motioner
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.))

Denna sammansatta utskottets hemställan blef af båda Kamrarna
bifallen, af Första Kammaren utan votering och af Andra Kammaren
efter votering med 135 röster mot 81.

Da, efter det Riksdagen år 1891 fattade nämnda beslut, några nya
skäl för ändring i eller anstånd med utförandet af 1888 års Riksdags
beslut angående uppförandet å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus
icke tillkommit, utan tvärtom de anmärkningar, som rigtats
emot byggnadsföretaget, synas i hufvudsak hafva blifvit vederlagda,
anser utskottet ifrågavarande motioner icke böra till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

1 Utskottet hemställer,

att ofvan omförmälda af herrar W. Wallin, O. R.
Themptander, A. V. Ljungman samt F. Berglöf m. fl.
väckta motioner icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 13 mars 1894.

På det sammansatta utskottets vägnar:

Hugo Tamm.

Bill. till Ttiksd. Prof. 1804. 4 Sand. 2 Afd. 4 ljuft.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Reservation:

af herrar O. It. Themptander och E. Fränekel:

Då vi icke kunna finna, att den utredning af frågan, som åstadkommits
inom det sammansatta utskottet, är i någon mån egnad att
vederlägga de skäl, som anförts till stöd för ett anstånd med utförandet
af de beslutade storartade byggnadsföretagen å Helgeandsholmen
för att derunder frågan må kunna blifva föremål för en noggrannare
och mera kritisk granskning, än som hittills kommit henne till del,
hafva vi funnit oss manade att mot utskottets beslut afgifva vår reservation.

Yi åsyfta ingalunda, att Riksdagen nu skulle upphäfva sitt år
1888 fattade beslut och definitivt bestämma, hvar och huru byggnader
för Riksdagen och riksbanken skulle uppföras, ty då skulle vi göra oss
skyldiga till samma origtiga tillvägagående som vi anmärka hafva gjort
sig gällande vid denna frågas föregående behandling, eller att beslut
fattats utan förut skedd nöjaktig utredning. Vår mening är endast,
att åtgärder må vidtagas före nästa riksdag för att undersöka, huruvida
icke det vigtiga önskningsmålet att erhålla tidsenliga och välbelägna
nya lokaler för Riksdag och riksbank skulle kunna vinnas på
annat sätt än 1888 års Riksdag beslutat, och detta med en besparing i
kostnader, som ensam borde vara bestämmande för frågans utgång.
Det enda nemligen, som inom utskottet blifvit i någon mån utredt, är,
att kostnaderna för de båda byggnadernas uppförande samt för kajer
och broar samt holmens ordnande numera af riksdagshuskomitén beräknas
till 6,030,000 kronor i stället för 5,000,000 kronor, hvartill totalbeloppet
af denna kostnad vid 1888 års riksdag beräknades högst få
uppgå. Redan häraf visar sig, huru på företaget måste, nedläggas, en
vida större summa, än Riksdagen år 1888 antog, och deri se vi för Riksdagen
en fullgiltig anledning att underkasta 1888 års plan en förnyad
granskning. En likartad anledning förelåg icke vid 1891 års riksdag,
då ju äfven fråga var väckt om en ytterligare undersökning, ty då gaf
riksdagshuskomiténs svar på gjord förfrågan ej skäl att antaga, det
kostnadssumman skulle uppgå till så betydligt belopp utöfver det år
1888 beräknade. Det vore emellertid önskvärdt, om den verkliga kostnaden
komme att stanna vid den nu af komitén angifva siffra, och. vi
ega naturligtvis icke den'' sakkunskap, att vi mot komiténs beräkning

Sammansatta Stats- och Bankout skot tets Utlåtande N:o 4.

våga ställa en annan. För enskilda inedlemmar af Riksdagen måste
det ock vara omöjligt att åstadkomma sådana ritningar och kostnadsförslag,
på hvilka något afgörande afseende kan fästas. Bekant är
dock, att vid samtal med många personer med sakkunskap och erfarenhet
i byggnadsväg och vana att bedöma kostnaden för sådana utfyllnings-
och pålningsarbeten, som här äro i fråga, vi hört uttalas mycket
stora farhågor, att den verkliga kostnaden skall med millioner kronor
öfverstiga hvad som nu beräknats. Detta skall visserligen af våra motståndare
betraktas endast såsom löst prat. För oss har det varit en
pligt att, innan det är för sent, höja en varnande röst inom Riksdagen
mot att sätta i verket så dyrbara byggnadsföretag, utan att frågan
blifvit grundligare undersökt och fått skärskådas under mindre inflytelse
af den hardt när oförklarliga hänförelse för 1888 års beslut, som på
några håll är rådande.

Det torde icke vara nödigt att här upprepa de många gånger
framstälda arkitektoniska och estetiska skälen mot detta byggnadsföretag.
De hafva icke heller kunnat vederläggas genom den förevisade
modellen, hvars betraktande visserligen icke är vägledande för den,
som i framtiden skall se byggnaderna stående på fast mark. Huru de te
sig i fogelperspektiv, kan vara temligen likgiltigt. Deremot skulle onekligen
den af herr Berglöf m. fl. föreslagna modellen i naturlig storlek vara
i hög grad vägledande för uppfattningen, men då denna fråga behandlades
i utskottet vid något af dess tidigare sammanträden, kände vi
icke, att, såsom nu är förhållandet, medel på enskild väg insamlats för
att betäcka kostnaden utöfver 25,000 kronor för utförandet af modellen,
hvarå kostnadsförslag och entreprenadanbud nu ock föreligga- Icke
heller kunde vi bedöma, om några praktiska svårigheter mötte för en
sådan modells åstadkommande, men torde all tvekan i det afseendet
numera böra försvinna efter det uttalande af sakkunnige, som innehålles
i bifogade protokoll från Svenska teknologföreningens fackafdelning
för husbyggnadskonst. Skulle derför Riksdagen vara sinnad att
besluta ett anstånd med verkställigheten af 1888 års beslut, skulle det
säkerligen vara till icke ringa gagn, om den af motionärerna föreslagna
modellen uppfördes, så att den vore färdig till nästa Riksdags
början.

öfvertygade, som vi i allt fall äro, om olämpligheten af den
beslutade byggnadsplanen, anse vi ett anstånd med dess utförande företrädesvis
behöfligt för att närmare utreda de frågor, hvilka i vår nedan
gjorda hemställan beröras. Vi anse nemligen endast cn byggnad böra
förläggas å holmen, och deri böra inrymmas riksbank, riksgäldskontor

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

och lokal för justitieombudsmannen. Genom denna byggnads förläggande
å holmens landfästa del så långt vesterut som möjligt skulle
undvikas hela den dyrbara utfyllningen i vattnet och alla svårigheter
och tvister, hvilka på sådan grund eljest måste inträffa med strandegare,
föranledande både tidsutdrägt och svårberäkneliga kostnader.
Riksbanken erhölle för sin lokal det förträffligaste läge man kunde
önska, till och med bättre, än om Riksbanken skulle inrymmas i det
nu projekterade annexet bakom riksdagshuset. Byggnaden komme
icke att intaga det läge eller blifva af den storlek, att den komme att
i någon mån täfla med kongl. slottet. Med en sådan byggnads förläggande
å holmen blir förenligt att ordna holmen på ett sätt, som
öfverensstämmer med dess vackra läge, och derför synes oss Riksdagen
i sådant fall med fog kunna på Stockholms stad ställa anspråket,
att staden skall bekosta ordnandet af stränder, gator och öppna platser
å holmen, så att utom för sjelfva byggnaden staten endast har att vidkännas
kostnaden för anläggning af en bro i Drottninggatans förlängning,
hvilken bro skulle hafva sin hufvudsakliga betydelse såsom underlättande
trafiken till riksbanken.

Vidare och då vi äro öfvertygade, att ett tidsenligt och ändamålsenligt
inrättadt riksdagshus kan uppföras å samma tomt, der riksdagshuset
nu ligger, anse vi denna fråga böra göras till föremål för en
förnyad omsorgsfull utredning. Förslag derom hafva såsom kändt är,
förut varit å bane och omfattats med rätt stora sympatier å många
håll, men dels hade man då för tiden tankarne fästa på andra platser
för ett riksdagshus, dels hyste en stor del af Riksdagens medlemmar
ett lifligt intresse för att få Helgeandsholmen ordnad och bebyggd på
ett densamma värdigare sätt och undansköt med hänsyn dertill hvarje
definitivt steg för lösning af frågan om nytt riksdagshus. Till vår plan
om en ombyggnad af det nuvarande huset hör, bland annat, att ett
nytt hus uppföres å den nuvarande tomtens sydliga del för inrymmande
af samlingssalar för kamrarne, och lär man då kunna utföra denna
byggnad utan att Riksdagens kamrar ens behöfva under tiden afstå
från begagnande af sina nuvarande lokaler, hvilket naturligen är en
ganska vigtig sak.

Till sist vilja vi med några ord antyda hvilken väsentlig besparing
staten skulle göra genom frågans lösning i den af oss angifna
rigtning.

Riksdagshuskomitén beräknar kostnaden för riksbankhuset till
1,160,000 kronor. Om enligt vårt förslag jemväl riksgäldskontoret och
justitieombudsmansexpeditionen skola i byggnaden inrymmas, behöfver

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utledande N:o 4. J3

byggnadens kubikinnehåll tillökas med en femtedel. Vi höja således
kostnaden i motsvarande mån till i rundt tal 1,400,000 och lägga
dertill kostnaden dels för undergrunden, enligt deröfver af sakkunnig
oss lemnadt kostnadsförslag, med 200,000 kronor och dels för en bro
i Drottninggatans förlängning enligt komiténs beräkning 160,000 kronor
och vi afrunda sedermera ytterligare dessa poster till 1,800,000 kronor.
Vi erinra härvid om hvad vi förut yttrat om vanskligheten att utföra
byggnaderna å Helgeandsholmen inom de af komitén beräknade kostnader,
men vi hafva måst begagna komiténs beräkning och, om den
visar sig felaktig, gäller olägenheten deraf båda förslagen, endast att
den blir större i samma mån byggnadsföretaget å holmen blir mera
omfattande.

Nybyggnad å den nuvarande tomten för ett nytt riksdagshus är
beräknad i ett vid 1882 års riksdag framlagdt kostnadsförslag, uppgjordt
af fackman, till 844,000 kronor. I detta förslag ifrågasattes en
höjning med 200,000 kronor. Vi tveka ej, för att räkna högt, att fördubbla
den ursprungliga siffran och afrunda den till 1,700,000 kronor.

Kostnaden för båda byggnaderna skulle då blifva 1,800,000 +
1,700,000 kronor = 3,500,000 kronor, eller 2lli millioner kronor mindre
än hvad man beräknat för byggnaderna å Helgeandsholmen.

Ännu återstår dock en faktor till förmån för den till utförande
beslutade planen. Det nuvarande riksdagshuset skulle nemligen blifva
ledigt att disponeras till embetslokaler, naturligtvis dock först efter en
omfattande inre ombyggnad, hvarigenom, bland annat, plenisalarna
skulle förändras till embetslokaler. Vi hafva beräknat denna ombyggnadskostnad
till 75,000 kronor, vi hafva vidare antagit, att 150 särskilda
rum kunna inrättas i det nu befintliga huset med ett hyu-esvärde per
år af 200 kronor per rum. Detta gör ett hyresbelopp för hela huset
af 30,000 kronor. Kapitaliseras detta efter en räntefot af 6 &, blir
husets värde efter ombyggnaden 500,000 kronor, hvarifrån dock böra
afdragas de å ombyggnaden nedlagda 75,000 kronor, om man vill finna
hvad huset kan anses representera i värde i den stund, när det af
Riksdagen utrymmes. Detta värde blifver då 425,000 kronor. Afdrages
nu detta belopp från den besparing vi ofvan angifvit, skulle den verkliga
besparingen i allt fall uppgå till fulla två millioner, och märk väl,
Riksdagen hade då afsett en half million till inköp af lämpligt hus till
embetslokaler.

Möjligheten att göra en besparing af två millioner kronor synes
oss vara värd att af Riksdagen tagas i noggrant öfvervägande, och

14 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

när dertill kommer, att så många andra skäl tala för eu närmare undersökning
af den synnerligen vigtiga frågan, föranlåtas vi hemställa:

att, i anledning af motionärernes förslag, Riksdagen,
med beslutande af uppskof med vidare verkställighet
af Riksdagens år 1888 fattade beslut om
uppförande å Helgeandsholmen af nya riksdags- och
riksbankshus, må uppdraga åt fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret att före nästa riksdag

dels låta uppgöra ritning och kostnadsförslag till
uppförande å Helgeandsholmen af en byggnad, afsedd
att inrymma riksbank, riksgäldskontor och justitieombudsmansexpedition,
och placerad så långt vesterut
å holmen som möjligt, dock utan att någon utfyllning
i vattnet behöfver för byggnadens skull ifrågakomma;
börande kostnadsförslaget upptaga den beräknade
kostnaden för byggnaden med grundläggning
och hvad i öfrigt till bygnaden hörer samt anläggning
af bro mellan holmen och Drottninggatan, men
ej kostnaden för ordnande af kajer, gator och öppna
platser å holmen;

dels låta uppgöra ritning och kostnadsförslag till
utvidgning och ombyggnad af det nuvarande riksdagshuset,
med förläggande af kamrarnes plenisalar å
tomtens hittills nästan obebyggda södra de!, och med
iakttagande i fråga om utrymme af de fordringar på
golfyta, hvilka tillämpats i programmet för de å Helgeandsholmen
tilltänkta riksdagslokalerna;

dels inhemta yttrande af Stockholm stad, huruvida
staden är villig att bekosta ordnandet af stränder,
gator och öppna platser å Helgeandsholmen, under
förutsättning att å holmen uppföres endast en
byggnad, afsedd att inrymma riksbank, riksgäldskontor
och justitieombudsmansexpedition och så placerad som
ofvan angifvits.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Bilaga till reservationen:

• ^ f I t J T {

n i ■'' ;.m,-. »x ii li-jL it L O? *1

Utdrag ur protokollet hållet vid svenska teknologföreningens
fackafdelnings för husbyggnadskonst sammanträde den
29 januari 1894.

Arkitekt Enblom hemstälde, huruvida icke fackafdelningen borde
ingripa och för sin del understödja den inom riksdagen väckta motionen
om uppförande af en modell i naturlig storlek af riksbyggnaderna
på Helgeandsholmen.

I den diskussion, som härefter uppstod om denna fråga, uttalade
sig de flesta för nyttan af en sådan modell. För att utreda, om möjlighet
finnes att för ett rimligt pris åstadkomma en sådan modell, och
för att framlägga ett förslag för afdelningen, huru en sådan modell
skulle utföras, valdes herrar Lindahl, L. Peterson och Salm. Afdelningen
beslöt att i denna fråga icke vidtaga andra åtgärder än att
diskutera densamma vid en följande sammankomst.

Utdrag af protokoll hållet vid svenska teknologföreningens
fackafdelnings för husbyggnadskonst sammanträde den
26 februari 1894.

Sammansätta Stats- och BanJcoutshottets Utlåtande N:o 4.

§3.

Ordföranden uppläste komiterades yttrande jemte detsamma bilagdt
kostnadsanbud å modellbyggnader i naturlig storlek af riksbyggnaderna
å Helgeandsholmen.

Med anledning häraf uppstod en långvarig och mycket liflig
diskussion, under hvilken af alla talare nästan utan undantag framhölls
önskvärdheten och lämpligheten af sådana modellbyggnaders uppförande.
En del talare framhöllo dock, att kupolen å riksdagshuset, såsom synnerligen
inverkande på det massintryck, som denna byggnad kommer
att göra, om möjligt icke borde uteslutas, samt att de blifvande regleringarna
af den byggnaderna angifvande marken på något sätt borde
utmärkas. Af andra talare påpekades, att då de stora modellbyggnaderna
icke kunde komma att utvisa de blifvande byggnadernas arkitektoniska
detaljer, och allmänheten sålunda kunde erhålla en origtig
föreställning om byggnadernas blifvande utseende, en fullt utarbetad
modell i mindre skala borde exponeras samtidigt med att de stora modellerna
voro uppförda.

Under diskussionen uttalades af de fleste talarne ogillande af det
sätt, hvarpå de utförda modellerna af riksbyggnaderna blifvit förevisade
för allmänheten. Det vore i och för sig svårt för allmänheten att af
en liten modell göra sig ett klart begrepp om de afbildade byggnadernas
blifvande utseende i förhållande till sin omgifning; och särskildt
ansågs detta vara fallet med de utstälda modellerna, hvilka af de flesta
åskådarne betraktades från en högre belägen punkt än som i verkligheten
komme att ske.

Efter flera af ordföranden framstälda och af fackafdelningen besvarade
frågor beslöt afdelningen att som sin åsigt uttala, att uppförandet
af de ifrågasatta modellbyggnaderna å Helgeandsholmen, på
sätt blifvit föreslaget, vore särdeles önskvärdt och lämpligt, och borde
dervid om möjligt kupolbyggnaden å riksdagshuset på något sätt antydas
samt markens blifvande reglering utmärkas, hvarjemte till dessa
modellbyggnaders komplettering borde utställas en efter de senaste
uppgjorda ritningarna fullt utarbetad modell i mindre skala; dock ansåg
fackafdelningen, att, om äfven modell af kupolbyggnaden icke kunde
komma till stånd, de öfriga föreslagna modellerna borde utföras.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Bilagor:

I. Riksdagshuskomiténs skrifvelse den 17 februari 1894, med åtskilliga
af sammansatta stats- och bankoutskottet begärda upplysningar.

• • i* tjv; i \ ; j t - -1 * < J It f 1 _ i U} i i :'' i A

II. Herrar F. G. A. Dahls, I. G. Clasons och C. Grundströms
utlåtande den 30 juni 1893 angående granskning af uppgjorda
förslagsritningar till riksdags- och riksbankshus.

III. Bemälde granskningsmäns den 27 november 1893 afgifna förnyade
utlåtande i samma ämne.

fl■ i4J?vrvl i -j;n. f 1*. >.

IV. Herr friherre B. A. Leijonhufvuds särskilda mening i fråga om
anordnandet af riksdagshusets östra fasad.

V. Ofvan bemälde tre granskningsmäns yttrande öfver nyssnämnda
särskilda mening.

? i W 1 ” - ..........— " '' '' ’1

; -kr ■ ■

»'' 2 f. ■ ‘ 1J. i i: y ■ G i i 1 ''U>\ • <1 • i i 11 . • O /t i ’jil '' '' i • i ■ i

•bm; nioi. 1.0 * -.-ihuäMlii! «i:o- -!• 1

Bill. till liihsd. Prof. 1894. 4 Sami. 2 Afri. 4 Iluft.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

*r '' « n r f er

Till sammansätta stats- och beenkoutskottet.

I skrifvelse den 13 dennes har utskottet anhållit, att riksdagshuskomitén
ville, så snart ske kunde, låta på lämpligt sätt å platsen utmärka
ej mindre Helgeandsholmens tilltänkta strandling vester om
passagen mellan de blifvande riksdags- och riksbankshusen än äfven
riksbankshusets läge å holmen, sådan denna komme att se ut efter skedd
reglering.

Med anledning häraf har komitén låtit utstaka gränslinierna för
riksbankshuset på det sätt, att husets östra fasadlinie (mot Drottninggatans
förlängning) utmärkts med blå- och hvitmålade stänger, en i
hvardera hörnet mot norr och söder samt en i fasadens midtellinie.
Riksbankshusets återstående begränsningslinie — dock med undantag
för de ut- och ingående vinklarne — är utmärkt dels genom blå och
hvita pålar, som blifvit utsatta i vattnet, dels ock af en i vattnet flytande,
af Blånor bildad begränsningslinie. På grund af pågående arbeten
är dock denna linie på några ställen afbruten för pråmars fram- och
utsläppande, men, om utskottet finner sådant nödigt, kan en sammanhängande
linie anordnas, i fall arbetet på några dagar afbrytes; en åtgärd
hvilken komitén under nu rådande arbetslöshet ej ansett sig böra
vidtaga utan bestämd föreskrift derom. Utanför riksbankshusets konturlinie
äro vid kajliniens längst utspringande punkter blå- och gulmålade
pålar utsatta.

Utskottet har i ofvanberörda skrifvelse begärt komiténs yttrande öfver
l:o) till hvilket belopp hela kostnaden för ifrågavarande båda byggnaders
uppförande och holmens fullständiga ordnande för detta ändamål

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

beräknas skola uppgå, äfvensom i hvad mån derför tillgängliga eller
påräkneliga medel kunna anses tillräckliga.

Med afseende härå får komitén meddela, att kostnaderna för
riksdags- och riksbankshusen samt holmens ordnande approximativt
beräknats sålunda:

a) schaktning, pålning och kajreglering ........................kr. 1,720,000: —

hvari inberäknats 200,000 kronor till oförutsedda

utgifter,

b) riksdagshuset....................................... kr. 3,150,000: —

c) riksbankshuset ................................. » 1,160,000: — » 4,310,000: —

i hvilket. sistnämnda belopp ingå till oförutsedda
utgifter 105,000-kronor.

Hela kostnaden skulle alltså utgöra........................ kr. 6,030,000: —

Komitén anser sig härvid böra omnämna, att kostnaden för husen,
hvilken icke kan exakt uppgifvas förr än arbetsritningar fått utarbetas,
erhållits genom reduktion etter en med afseende på en föregående ritning
uppgjord fullständig kostnadsberäkning.

Till bestridande af ofvanberörda kostnader förefinnas eller påräknas
nedannämnda tillgångar i runda tal: : 7 •

anslag för åren 1894 och 1895

, i!bnjd''><nhT

. ll

	5,243,000: —
	500,000: -
	700,000: -
kr.	6,443,000: -

Skilnaden mellan de beräknade kostnaderna och de uppgifna tillgångarna
— 413,000 kronor — har komitén ansett vara tillräcklig för
oförutsedda utgifter utöfver de ofvan omförmälda beloppen samt för
åstadkommande af rikare konstnärlig utstyrsel.

Utskottet har vidare begärt upplysning,

2:o) huruvida och i sådant fall i hvilken utsträckning, till följd
af Norrströms reglerande, ombyggnad af Helgeandsholmen motliggande
kajer kan tänkas blifva staten ålagd, samt hvilken kostnad dylik ombyggnad
kan betinga.

För den händelse någon ombyggnad af ifrågavarande kajer skulle
erfordras, torde densamma icke komma att omfatta mer än kajen i närheten
af kanslihuset på en sträcka af omkring 100 meter, hvartill komitén
beräknat åtgå en summa af högst 60,000 kronor. Donna utgiftspost
kan dock, om den ifrågakommer, bestridas af de hyresmedel, som
tillgodokomma byggnadsfonden af bazarbyggnaden vid Norrbro, hvilken

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

får af komitén tillträdas den 1 nästkommande oktober och i hvilken
flere lokaler redan blifvit från nämnda tid af komitén uthyrda.

Slutligen har utskottet begärt upplysning

3:o) angående de anordningar, som äro ämnade att vidtagas för
afledande af röken från den för riksdags- och riksbankshusen gemensamma
ångmaskinen.

Någon ångmaskin har komitén icke antagit behöfva uppsättas i
annat fall, än att eget elektricitetsverk för riksdags- och riksbankshusen
framdeles skulle behöfvas. Deremot erfordras ångpannor för
uppvärmning, men den för uppeldningen behöfliga skorstenen har förlagts
inom ena huset och får en höjd från jordvåningen af allenast 30
å 33 meter. Skulle det visa sig mindre ändamålsenligt att för elektrisk
belysning anlita Stockholms elektricitetsverk, torde skorstenens höjd
ej behöfva ökas, om ock dimensionerna i öfrigt behöfva blifva något
olika. I alla händelser bör deu till följd af sin plats komma att föga
synas, och genom användande af Renligt bränsle torde någon besvärande
rök icke vara att befara, så mycket mindre som skorstenen
naturligtvis skall konstrueras enligt nutidens bästa metoder.

Stockholm den 17 februari 1894.

l- J [ti / it.in J

Riksdagshuskomitén:

— ■; • t ....... .. . . ... it j ‘i. ■/: »i s i, i

R. Törnebladh.

Sixten von Frusen. Edw. Sederholm. J. Nordenfalk.

B. Abr. Leijonhufvnd. Carl G. Beijer. F. G. A. Dahl.

C• B. Troilius.

v i ’
o

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4. 21

'' ir/U, . . Sn ''i.'') ''. .-3-'' ■,.)>. ^ r r» ...rid £.ltr»3T0in fclf)-Tfc''»8vd .

- •><] j» ''-f v, ,r, ■ i:.;; :ur. N i; :.t-i li-nsjK *båd is r>hn6brrr*i

-V i • ii>!.:i^r,/. < .>.■ yhnnjl iiKijd .Tidui-d a ao

r»>p..iÅso t-*i- >.ii . • »; iitoj* ilao .‘»axm^i-tu fiol*

d '' j ■ ''"V • :i''V. . K }*« f9

i .• I -1 I.Ui • '' i'' i ii ■ ■ ’*• 4* a TOt* ihUjHaohile

.HjvVU. iW: .. . r. W.: .= -_i. ;>> it :v>f!n>i Cl Jdi?bfr,»

i.- • Ifu; '' '' ^ .; :hn#:;r{

i.''-J i, i g i i iOiilij, i I . !f. 1:: * 1. iili.Udg Ui<.»<4 Tillita >

• ... .■ • : i. 5». • : , .bi>ii.]biiviiiii aa.ohtiT

Till herrar fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret.

■'' • • •’ j ;: '''' i -v .T >•{ .I:, i H>-jq:r

> '' : •• ■r- .• : i-f.T .OTKa-3'' (''■:> '' I .

Undertecknade, som den 24 sistlidne april blifvit af Eder utsedde
att granska af arkitekten A. Johansson upprättade förslagsritningar till
riksdags- och riksbanksbyggnader att uppföras å Helgeandsholmen, få,
efter nu fullgjordt uppdrag, häröfver afgifva följande yttrande.

.it «.:> .giiL’hfiijvju;

Vid granskningen hafva vi utgått från den förutsättningen, att
med det nu endast i eskiss utförda förslaget afsetts icke så mycket
utsigten att dermed omedelbart erhålla ett definitivt antagligt, projekt,
utan fast mera ett underlag till ledning vid lösningen af den lika svåra
och grannlaga som vigtiga byggnadsfrågan.

Utgående från denna synpunkt, vilja vi här nedan framställa de
erinringar, till hvilka vi vid granskningsarbetet kommit, hänvisande vi
dervid främst till medföljande exemplar af byggnadsprogrammet, deri
en del detaljanmärkningar angående åtskilliga lokalers storlek och belysning,
kommunikationsleders anordning etc. annoterats. Hvad åter
beträffar de mångfaldiga och olika lokalernas inbördes sammanhang
och lämpliga förläggande sins emellan, tro vi oss ej böra ingå i någon
detaljerad pröfning, då vi ha oss bekant, att vid planfördelningen arkitekten
haft att följa de råd och upplysningar, som meddelats af herrar
byggnadskomiterade, hvilka mer än undertecknade haft tillfälle att göra
sig förtrogna med de olika lokalernas ändamål och användning. ,

Riksdagshusets

läge emellan tvenne parallela trafikleder, Norrbro och Drottninggatan,
har gjort, att arkitekten beredt monumentalt ordnade entréer åt två

22 Sammansatta Stats- och Banlmdskottets Utlåtande N:o 4.

hvarandra motsatta håll; en naturlig konseqvens häraf har blifvit förbindandet
af de båda stora entréerna med en följd af vestibuler, trappor
och hallar, sträckande sig genom hela byggnadens djup. Dessa kräfva
stort utrymme och stora kostnader för utförandet, men förmå det oaktadt
ej att gifva interiören en önskvärd storslagen och monumental pregel,
alldenstund der på ett par ställen saknas tillräcklig höjd (lägsta stället
endast 13 fot!) och belysningen på flera håll är mycket sparsam.

Fasaden mot Norrbro karakteriseras såväl genom sin rika arkitektur
som genom den der framför lagda höga rampen'') såsom byggnadens
hufvudfasad. Trafiken från detta håll, som måhända ej kommer
att blifva större än den från Drottninggatan, skulle alltså från Norrbro
ledas uppför rampen, vidare fritrappan uppför till ingångshallen och
vestibulen. Denna senare, belägen hela 2 tr. upp, synes, att döma af
hufvudvåningens plan, snarare utgöra en mellanlänk emellan delarne
af det stora åt Norrbro belägna galleri, som utgör de båda kamrarnes
foyerer00), och skulle i följd af kapprummens och angränsande kommunikationsleders
läggning väl också i verkligheten få en motsvarande
användning, då i stället det derunder förlagda och alltför sparsamt belysta
utrymmet skulle få tjena såsom den egentliga vestibulen med
tillträde bakom rampen. På grund af det anförda måste vi beteckna
vestibularrangementet åt Norrbro-sidan såsom ej fullt tillfredsställande.

Midtelentréen från Drottninggatan åter, hvilken, på sätt ofvan
nämndes, är satt i förbindelse med den från Norrbro, utgöres af vestibul
och inom denna af ett trapphus, ledande till en inre vestibul, hvars
belysningsförhållanden äro mycket ogynsamma. Från denna inre, under
kupolen liggande vestibul leda vidare trappor till den korridor, som
sammanbinder de i hufvudvåningen belägna kapprummen; golfhöjden
i korridoren är något lägre än i omgifvande salar och kommunikationsleder,
och har detta föranledt trappstegs inläggande på ställen, der belysningen
ej är den bästa och der de sålunda måste komma att inverka
afbrytande och störande på en liflig samtrafik.

Utrymmet i plenisalarne är något mindre än det i byggnadsprogrammet
begärda, och anse sig undertecknade böra erinra om att
de inom kort skulle blifva otillräckliga, derest icke en begränsning af
riksdagsmännens antal beslutades. Sittplatsernas mått hafva icke be- •) ••)

•) Måhända ej fullt lämplig i vårt klimat: vintertiden isgata; stigningen 1:15 å 1:2®, i nödfall
1 : 12; här 1 på endast 9. .

••) Stora lokaler, som ej begärts i programmet, men som här tillkommit antagligen åt den anledning,
att det i byggnadens centrum under kupolen förlagda gemensamma samtalsrummet genom sitt
instängda läge och sin egenskap af genomgångsrum ej skulle kunna erbjuda riksdagsmännen önskad
trefnad.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4. 23

räknats större än i det gamla riksdagshusets salar; ingångarna äro
något skumma.

För allmänhetens och referenters tillträde till plenisalarnes åhörareläktare
är sörjdt medelst särskilda ingångar, korridorer och trappor,
tillträdet är dock ganska villsamt, synnerligast som dagern flerstädes
är ytterst sparsam.

Då vi såväl här ofvan som i de anteckningar, som återfinnas i
byggnadsprogrammet, fäst herrar fullmägtiges uppmärksamhet på de
ogynsamma belysningsförhållandena i byggnadens inre delar, vilja vi
här förklara, att dylika olägenheter vid en stor byggnadskomplex, sådan
som den ifrågavarande, sällan kunna fullständigt undvikas, och att här,
i följd af byggnadens nödvändiga sammanslutning på en liten areal, de
svårigheter, arkitekten i detta hänseende haft att öfvervinna, varit mycket
störa. Den uppifrån genom midtpartiets ljusbrunnar påräknade dagern
blir dels genom de dubbla glastaken, den har att passera, betydligt
försvagad, dels kan den i följd af ljusbrunnarnes djup och det på
grund häraf stora afståndet emellan de utvändiga och de invändiga
glastaken icke erhålla tillräcklig spridning; utan blir sålunda endast
golfvet belyst och rummet för öfrigt lemnadt i halfdunkel. Att i de
båda lägre vestibuler, dit dagern kan intränga endast genom mindre
öppningar i taken, belysningen blir otillräcklig, säger sig sjelft.

Hufvudfasaden mot Norrbro erinrar i mycket om Louvre-kolonnaden
i Paris och består såsom denna af ett lägre, rusticeradt, enkelt parti och
der ofvan af en hög och visserligen storslagen, men mera pompös än
egentligen för ett riksdagshus karakteristisk kolonnad. Vi anföra ett i
vissa delar här tillämpligt citat*) rörande Louvre-kolonnaden: »Malheureusement,
ce péristyle est sans rélation avec la distribution des piéces du
premier étage; c’est un hors d''oeuvre, qui n’a d’autre déstination que
celle de cliarmer les yeux, et qui empeche le palais d’avoir des jours
sur la place Saint-Germain 1’Auxerrois. Ce portique de temple gröe
sort. d’ailleurs de péristyle å une oeuvre de la Renaissance; jamais contraste
ne filt plus absolu; et il faut convenir, que rien n’est plus opposé
å la logique des beaux-arts que ce préambule majestueux å une oeuvre,
dont la grace fait surtout le charme.»

Kolonnadernas behållande eller förkastande står för öfrigt i nära
samband med midtpartiets blifvande gestaltning; estetiskt berättigad är
kolonnadinklädseln så till vida, att den bereder möjlighet till ernående
af stora mått och derigenom till eu monumental hållning i exteriören. *)

*) A. Joanne, pag. 2180; Paris, Hachette, 1867.

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Norrbrofasadens midtrisalit har på en bredd af endast 72 fot
ett framsprang af 17 fot och framför detta ytterligare ett mera sammandraget
midtparti i form af en tempelfront. Denna minskning och
sammandragning i fasaden och byggnadens hufvudcorps gör, att denna
icke eger tillräcklig valör i exteriören och omöjliggör dessutom en
dix-ekt belysning framifrån af de sidokorridorer, som, gående genom
hela byggnadens djup, utgöra midtpartiets begränsningar. Såsom eu
oegentlighet, som ej bidrager till en god hållning i fasaden, må ytterligare
omnämnas anordningen af trappor emellan frontkolonnernas piedestaler.
Fasadens figurkrön torde måhända lämpligare böra utgöras af
något annat än det i eskissen visade fyrspannet.

Den höga kupolen, som tillkommit i ändamål att insläppa ljus i
byggnadens trångt sammanslutna centrala delar och att åt det yttre
förläna intrycket af samlad helhet, kan icke sägas fullt motsvara sin
dubbla bestämmelse, enär han, såsom af sektionen med lätthet ses,
snarare försvårar än främjar ljustillförseln; i exteriören åter har han ej
nog valör för att samla byggnadskomplexens massor till ett helt.

Sidofasaderna artikuleras af pilastrar af samma höjd som hufvudfasadens
kolonnordning och delas af midtrisaliter. Sannolikt skulle
här hörnpartier, arrangerade på analogt sätt med dem i hufvudfasaden,
verkat bättre och gjort mindre märkbar den nu ganska påtagliga bristen
på öfverensstämmelse emellan sidofasadernas och kupolens midtelaxlar.

Fasaden mot Drottninggatan prydes af halfkolonner och pilastrar
och har upptill ofvan hörntrapporna höga, krönande partier, hvilkas
storlek med fördel skulle kunna afsevärdt reduceras.

Rikslanksbyggnaden

har i följd af sitt läge å holmens vestra del och intill Drottninggatan
helt naturligt sin entré från sistnämnda trafikled. Entréen består af
en rymlig vestibul samt inom denna af en rak, ej särdeles bred trappa,
ledande direkt till den för allmänheten afsedda delen af banksalen;
vestibulen har god dager från Drottninggatan, trapphuset åter har
öfverljus, och banksalen har så väl hög som låg sidodager och dessutom
öfverljus- Den under stora banksalen förlagda vexlingskassan är
deremot med hänseende till belysningen mindre väl tillgodosedd, likasom
också de dit från vestibulen ledande entréerna; dessa senare böra

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlånande N:o 4. 25

dock kunna med lätthet något förbättras både med hänsyn till dager
och ändamålsenlig läggning.

Riksbankshusets yttre motsvarar, åtminstone till de delar, vi haft
tillfälle att se, icke fullt de föreställningar, man gör sig om en dylik
byggnad. Byggnaden är redan genom sin planform mindre tilltalande,
och de långa, af omotiverade portaluppställningar af brutna 45°:s sidopartierna
_ ansluta sig just i följd af sin planläggning på ett allt annat
än organiskt sätt till den, såsom naturligt är, i |»-form lagda hufvudmassan.
Den vestliga fasaden prydes af en tempelfront, antydande en
hufvudentré; någon ingång finnes emellertid icke alls åt detta håll.
Banksalen har en öfverbyggnad af en lätt arkitektur, som synes oss
mindre främmande för exempelvis en utställningsbyggnad än för ett
bankhus. Andfasaderna mot norr och söder äro i sin närvarande form
icke tillfredsställande, likasom ej heller de båda stora tredelade

gatuportalerna,

som sammanbinda bankbyggnaden med riksdagshuset. En ändring så
väl i proportionerandet som artikulationen af dessa sammanbindningsbyggnader,
som tillkommit uteslutande af estetiska skäl, skulle utan
tvifvel lätt leda till ett godt resultat.

Då vi fått oss anförtrodt det lika grannlaga som svåra uppdraget
att granska och kritisera och dervid haft att påpeka de oegentligheter,
som ännu vidlåda det stora byggnadsprojektet, har detta skett med
lifligt erkännande så väl af de ovanligt stora svårigheter, som här mött
arkitekten, som ock af det skarpsinne, som utvecklats för att söka
öfvervinna desamma. Ehuru det icke egentligen tillhört vårt uppdrag,
hafva vi under fortgången af granskningsarbetet dels experimenterat
med modellen, i det vi låtit söndersåga den, borttaga några partier och
tillsätta nya, dels gifvit herrar byggnadskomiterades arkitekt uppslag,
dem vi trott kunna leda till förbättringar i ett eller annat afseende.

Dessa uppslag hafva i främsta rummet gält

i riksdagshuset:

entréanordningen mot Norrbro och deraf följande ändring af hufvndfasaden,
trapparrangement, ingångarne till plenisalarne, de för allmänBih.
till Biksd. Brok 1894. 4 Samt. 2 Afd. 4 Höft. 4

26 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

heten och referenter afsedda entréanordningarna till plenisalarnes läktare,
midtkupolens omgestaltning, ändamålsenlig indelning af restaurationslokalerna
och kanslirummen, indelningen af riksgäldskontoret och åtskilliga
utskotts lokaler, bostadslägenheter etc., och

i riksbanksbyggnaden:

de raka flygelpartiernas ersättande af segmentformade, läggning och
belysning af entréerna till vexlingslokalen, fasadpartiet mot Mälare*
sidan samt ändring af gatuportalerna.

Då dessa uppslag redan delgifvits arkitekten och till en del visats
i ritning pröfvade eller utförda, torde ett utförligare ordande om de
af oss antydda ändringsförslagen här icke vara behöfligt.

Stockholm den 30 juni 1893.

F. G. A. Dahl. Is. Gast. Clason.

C. Grundström.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

is ■ i - -s " . :;i . i''.ibr:;iai!.!i

III.

Till herrar fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontor et.

: * • * i!: i i H ‘--i :.1. TM-, : tf * > •» ] 0 \ iU I (> t loj

*• 11 •. -i * i isig -i. •,; ? _ .."! . • • . . ■ v j ] j: • '' i; : 1 iJ !ti f, , ^>''7

Sedan undertecknade den 4 sistlidne oktober erhållit förnyadt
uppdrag att granska arkitekten A. Johanssons ritningar till riksdagsoch
riksbanksbyggnader att uppföras å Helgeandsholmen, få vi nu efter
granskningens genomförande häröfver afgifva följande utlåtande.

De ändringar, som ritningsförslaget, med ledning af de vid vår
förra granskning och äfven senare gifna uppslag och erinringar, underkastats,
äro såväl för b}''ggnadernas inre anordning som för det yttre
af ganska genomgripande art, och visar förslaget nu enklare och klarare
läggning af hufvudkommunikationslederna, bättre belysningsförhållanden
och en mera lugn och värdig hållning i exteriören än hvad fallet var
med de af oss förliden vår granskade ritningarna.

För att underlätta jemförelsen emellan det äldre förslaget och
det nu föreliggande, vilja vi här beröra ändringsuppslagen och erinringarna
i vår senaste skrifvelse i samma ordningsföljd, som de der
förekomma, och dervid påpeka, i hvilken rigtning ändringarna gått och
hvad som genom deras genomförande vunnits.

Samma exemplar af byggnadsprogrammet, hvari af oss förra gången
anteckningar rörande diverse lokalers storlek etc. gjordes, har
äfven nu användts, och äro de senare anteckningarna till skilnad ifrån
de föregående markerade med rödt.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

Riksdagshuset.

En bland de vigt.igaste anmärkningarna, vi mot det förra förslaget
framkastade, gälde hufvudentréen mot Norrbro och den stora,
nästan två våningars höjd upptagande rampen. Denna senare är nu
fullständigt aflägsnad och ersatt af en låg och bred trappa, ledande
direkt till en hufvudvestibul. Onskvärdt vore, om till denna vestibul
tillfördes något mera dager än den, som insläppes genom fönstret ofvan
portarne; och kan sådant möjligen ske genom upptagande af stora,
genombrutna, med gallerverk i brons eller jern intäckta fyllningar i de
båda stora portarne.

Entréen från Drottninggatan är väl belyst.

Mot förbindelsen emellan de nämnda stora entréerna kunna delvis
nu samma erinringar göras, som vi i vår föregående skrifvelse uttalade,
nemligen att höjden på en del ställen är nog knapp för ernående
af en monumental interiör, och att dagern är nog sparsam; detta är i
synnerhet fallet vid utgreningen åt norr och söder af den från vestibulen
vid Drottninggatan ledande trappan. Den lägsta höjden i den
stora, genom hela byggnadens djup dragna, kommunikationsleden är
för en fri blick i interiören besvärande liten — knappt så stor som
höjden i ett anspråkslöst boningsrum.

De olägenheter, vi här påpekat beträffande belysningen och de
delvis obetydliga höjderna i interiören, äro dock svåra att fullständigt
öfvervinna, enär de förorsakats af nödvändigheten att starkt ekonomisera
med utrymmet, som i annat fall ej blifvit-tillräckligt för alla de i
byggnadsprogrammet fordrade lokalerna.

Det stora, i byggnadens centrum belägna kupolrummet, som förr
var ämnadt till gemensamt samtalsrum, men som dels genom sitt instängda
läge, dels genom sin egenskap af genomgångsrum härtill var
otjenligt, är nu apteradt till trapphus, och utgöres i stället kamrarnes
gemensamma samtalsrum af det stora, mot Norrbro i hufvudvåningen
liggande galleri, som i det förra förslaget benämndes »kamrarnes
foyerer» och var deladt i tvenne partier, skilda genom den i midtrisaliten
2 trappor upp lagda hufvudvestibulen. Fördelen af den sålunda
gjorda ändringen i disparitionen är påtaglig.

Plenisalarne hafva samma storlek som i det föregående förslaget,
d. v. s. äro något mindre än de i programmet fordrade; ingångarna
nu bättre ordnade och ljusare. Statsrådens platser äro inrangerade
bland de öfriga riksdagsmännens i stället för att, såsom flerstädes är
fallet, genom rigtning eller på annat sätt vara olika anordnade.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

De till plenisalarnes åhörareläktare ledande trapporna hafva nu
en jemförelsevis klar och redig läggning, men torde de ännu kunna,
något förbättras genom de öfverstå svängstegens borttagande; läktarnes
utrymme skulle dock genom den antydda ändringen komma att något
minskas, likväl ej mera, än att programmets fordringar blefve tillgodosedda.

Hufvudfasaden mot Norrbro företer påtagliga och stora olikheter
med den i det äldre förslaget visade. Genom den branta och. för våra
klimatiska förhållanden föga passande rampens aflägsnande har det
blifvit nödvändigt att transformera hela midtpartiet, hvarvid den förut
befintliga tempelfronten fått vika för en annan, af byggnadens inre
anordning betingad artikulation. Likaså har den förra, runda, höga
och i planutsträckningen obetydliga midtkupolen, som tillkommit för
att insläppa ljus i byggnadens centrala delar, ersatts af en fyrkantig,
bredare och lägre öfverbyggnad, bättre afpassad för sitt ändamål.

# I sammanhang med omarbetningen af hufvudfasaden har hela
exteriören omgestaltats, så att mera tilltalande proportioner uppstått i
byggnadens hela massfördelning.

De båda åt Drottninggatan förlagda trapphusens afslutningar qvarstå
och hafva samma storlek, men äro genombrutna i loggiaform, och
torde de kunna motiveras genom den möjlighet de bereda till kommunikation
med taket.

Vattentaket, som förut till större delen var plant och afsedt att
utföras i s. k. holzcement — ett ganska dyrt och hos oss dessutom
föga pröfvadt material — har nu å hela byggnaden ersatts af lindrigt
sluttande tak, ämnade att intäckas med plåt.

Biksbanksbyggnadens planfigur är nu afsevärdt olika, i det de mot
strömmarne liggande sidopartierna lagts i bågform, mot att de i det
förra förslaget voro rätliniga och lagda i 45°:s vinkel. Anslutningarna
med hufvudbyggnadens massor hafva härigenom vunnit, både hvad beträffar
planarrangementet och exteriörens gestaltning.

Mot den från vestibulen vid Drottninggatan upp till banksalen
ledande hufvudtrappan kan i viss grad göras samma erinring, som härofvan
gjordes emot den i riksdagshuset från den vestra vestibulen
ledande trappan, nemligen att höjden på ett ställe är nog knapp för
en monumental interiör.

I det ena såväl som i det andi’a fallet är dock en ändring till

30 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

det bättre nära förbunden med uppoffring af lokaler, som torde blifva
svåra att på annat håll återvinna.

De på ömse sidor om hufvudtrappan till den stora vexlingslokalen
ledande entréerna äro nu förändrade till större ändamålsenlighet; önskvärdt
hade dock varit, om åt korridorernas inre delar kunnat beredas
något mera dager.

Bankbyggnadens yttre har i vissa större delar omarbetats till
bättre öfverensstämmelse med dess inre. Så visa nu de båda ändfasaderna
mot norr och söder likasom ock den vestra fasaden och de
till denna sig anslutande sidopartierna en lugnare och allvarligare
hållning.

För vattentaken å denna byggnad gäller hvad här ofvan sades om
riksdagshusets tak.

De båda stora tredelade gatuportalerna, emot hvilka vi i vår senaste
skrifvelse uttalade oss, hafva i sin nuvarande gestalt tilltalande
proportioner och en kraftig arkitektur.

Då den i enlighet med arkitekten Johanssons förra förslag förfärdigade
modellen endast i några delar ändrats till öfverensstämmelse
med det senare, och modellen sålunda i sitt nuvarande skick icke ger
någon säker norm för bedömande af det föreliggande förslaget, tro vi,
att ett fullständigande af densamma är önskvärdt till ledning vid projektets
vidare behandling.

Enär ritningarna, såsom föreliggande endast i eskissform, ej kunnat
af oss särskilt granskas för utrönande af byggnadernas säkerhet mot
eldfara, likasom vi nu ej heller kunnat taga hänsyn till de stadgar och
bestämmelser, som utfärdats till efterrättelse vid uppförande af byggnader
för folkförsamlingar, tro vi oss böra framhålla vigten af att vid
de definitiva ritningarnas uppgörande en granskning äfven i dessa hänseenden
kommer att ega rum.

Då de svårigheter, som varit förbundna med det ifrågavarande
byggnadsproblemets lösning, varit mycket stora, beroende detta dels

Sammansatta Stats- och Bankoutskoitets Utlåtande N:o 4. 31

af den invecklade uppgiftens beskaffenhet, dels af byggnadsplatsens läge,
form och ringa utsträckning,- måste billigtvis om det af oss här kritiserade
förslaget gifvas det totalomdöme, att det i alla väsentliga delar
väl uppfyller de i byggnadsprogrammet uppstälda fordringarna såväl
med afseende på de begärda lokalernas lägen, storlek och ändamålsenlighet
som ock i afseende på en god och verkningsfull arkitektonisk
behandling af byggnadernas såväl inre som yttre.

De oegentligheter, som ännu vidlåda förslaget och som vi härofvan
och i byggnadsprogrammet samt i vårt föregående yttrande berört,
torde dels, vid ett fullständigare studium i större skala, kunna aflägsnas
genom fyndighet och skarpsinne, dels äro de mer eller mindre beroende
af uppgiftens innebörd och byggnadsplatsens beskaffenhet och torde
sålunda vara svåra att fullständigt öfvervinna.

Stockholm den 27 november 1893. . , ii

F. G. A. Dahl. Is. Gust. Clason.

C. Grundström.

Till hvad sålunda yttrats, anser undertecknad följande böra fogas:

Hvad här ofvan sagts gäller byggnadskomplexen i och för sig.
Från arkitektonisk synpunkt kan dock ett byggnadsförslag ej anses
fullständigt bedömdt, om icke äfven dess förhållande till omgifningen
skärskådats. I detta afseende synes det nu föreliggande förslaget bekräfta,
hvad äfven alla föregående förslag visat, nemligen vanskligheten
af att söka på den ifrågavarande platsen bringa en riksdagsbyggnad i
ett rigtigt förhållande till kongl. slottet.

Stockholm den 27 november 1893.

Is. Gust. Clason.

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 4.

IV.

Då jag hyser åtskilliga betänkligheter mot vissa delar af riksdagshusets
östra fasad (mot Norrbro) sådan den nu är föreslagen, ber jag
att till protokollet få bifoga följande

särskilda mening.

Riksdagshuset på Helgeandsholmen bör få en sådan arkitektur,
att det å ena sidan ej blir en blott dependans till det kongl. slottet,
och bör således ej heller uppföras i samma stil som detta, men också
å den andra sidan ej heller i en sådan stil, att der uppstår en skärande
kontrast emellan de båda praktbyggnaderna. Detta är nu en grundsats,
hvarom alla äro ense. Men den nu föreslagna östra fasaden af
riksdagshuset, hvilken kommer att presentera sig för åskådaren i omedelbart
samband med den norra fasaden af slottet, synes mig komma
att mot denna uppväcka en verklig disharmoni! Orsaken dertill ligger,
enligt mitt förmenande, hufvudsakligen uti den använda långa grekiska
kolonnaden, hvilken här ej är på sin rätta plats.

Sådana långa grekiska kolonnader böra in alles användas med
mycken varsamhet under vår nordliga latitud, med hvars i allmänhet
mörka och tunga eller i bästa fall bleka himmel de harmoniera mycket
mindre än med det djupblåa och klara himlahvalfvet i deras rätta hemland.
Att sådana kolonnader i alla fall förekomma på många ställen
i mellersta och norra Europa, såsom vid Louvren i Paris, vid Stulers
museum i Berlin med flera orter, jäfvar knappast denna min uppfattning,
huru ryktbara dessa byggnader än äro. Man må dessutom medgifva,
att nämnda båda kolonnader äro vida bättre motiverade, hvar på
sitt ställe, än hvad fallet blefve med deras svagare efterbildning å vårt

Sammansatta Stats- och BanJcoutskoticts Utlåtande N:o i. SB

riksdagshus. Först hafva de icke inom samma synvinkel en aftnan
monumental byggnad af öfvervägande betydelse, hvarpå afseende måst
göras och med hvilken jemförelse ej kan undvikas. Vidare äro de i
och för sig berättigade, såsom egande bakom sig en öppen portik, hvars
plafond de uppbära, och äro sålunda organiskt förenade med sjelfva
kyggnadeib hvilket ej är fallet med pelarraden på vårt riksdagshus.
Och i alla fall kan jag ej erkänna, att de nämnda praktbyggnaderna,
huru berömda de än äro, ingifva åskådaren den odelade estetiska njutning,
som man erfar vid betraktandet af en ren grekisk tempelfasad.
Skälet härtill torde vara, att, der sådana långa grekiska kolonnader användas,
hafva de anspråk på att utgöra byggnadens hufvudmoment och
att såsom sådant beherska det hela, såväl hvad angår byggnadens proportioner
som dess detaljer, så att det helas mål blir att framställa
ett arkitektoniskt helgjutet mästerstycke. Men detta låter sig sällan
göra vid våra, för vissa bestämda praktiska behof uppförda palatser.

Om jag således redan från början har betänkligheter af principal
art mot användande af fristående kolonnader å stora delar af fasader,
så har jag sådana särskildt mot det sätt, hvarpå kolonnerna här blifvit
använda.

Å nu framlagda förslag har östra fasaden halfpelare på midtel
partiet, äfvensom å de något framspringande hörnpartierna, men deremot
fristående kolonner på de emellan midteln och hörnpartierna liggande
indragna delarne. Detta synes mig vara just motsatsen mot hvad
som borde vara förhållandet. De mera framstående partierna, midteln
och hörnstyckena, af en stor byggnad äro också de, som böra erhålla
den praktfullaste arkitekturen, och det synes mig derför att, då man
vill ornera fasaden med kolonner, borde just de sistnämnda erhålla fristående
sådana, under det att mellanpartierna, såsom mera tillbakadragna
och anspråkslösare, erhölle endast halfkolonner. Så har man
ock gått till väga med det nya parlamentshuset i Berlin. Visserligen
är detta en vida mera storartad praktbyggnad, med hvilken vårt riksdagshus
ej kan täfla och hvars fasad är IV2 gånger så lång som det blifvande
riksdagshusets på Helgeandsholmen, men principen är tillämplig
äfven på detta, lika väl som det förra.

Mot dessa nu föreslagna fristående kolonner på mellaJistyckena
må vidare invändas, att de sakna ett fullgodt motiv, då de ej hafva
någon portik bakom sig och således ej äro utvuxna ur sjelfva konstruktionen,
utan sakna det organiska sambandet med sjelfva byggnaden.
De göra ett intryck, som om de vore ditsatta endast för prydnadens
skull, men i sjelfva verket vore alldeles öfverflödiga! Men ett sådant

Bih. till Piksd. Prof. 1894. 4 Sand. 2 Afd. 4 Huft. 5

Sammansatta Stats- och Bankoatskottds Utlåtande N:o 4.

intryck bör undvikas, och om äfven den stora allmänheten ej kan klargöra
sitt omdöme, ‘så undgår den dock ej att mottaga intryck såsom
af något ej fullt motiveradt i anordningarna. Detta otillfredsställande
intryck ökas derigenom, att kolonnerna äro uppstälda på ett högt soubassement
och att detta är genombrutet af två rader fönsteröppningar.
Störa och tunga fristående pelare fordra ett klippfast underlag_ att
hvila på, och der detta underlag ej utgöres af fast mark eller klippgrund,
bör undermuren göra intryck af solid fasthet. Då denna undermur
således måste representera så stor styrka och bärighet som möjligt,
bör den, om den höjer sig öfver jordytan, ej synas försvagad genom
många öppningar.

En rad måttligt stora fönster eller kraftiga hvalfbågar kan ännu
stundom medgifvas, utan att grundmuren förlorar något väsentligt af
sin apparenta styrka, och antyder då, att under pelarbyggnaden finnes
en fast hvalfbyggnad, som förmår uppbära den betydliga tyngden.
Men då två rader fönster förekomma eller ej kunna undvikas, är det
angeläget att så anordna marken framför, genom en glacis eller genom
uppgående ramper, att den undre fönsterraden undanskymmes vid betraktande
på lagom afstånd framifrån. Eljest får man det intrycket,
att kolonnaden hvilar på ett derunder beläget boningshus, hvilket ej
ingifver tanken på den behöfliga massiva fastheten. Men här låter sig
ett sådant undanskymmande af den nedre fönsterraden ej göra, då
byggnadens hufvudingång leder in i bottenvåningen, utan ramp eller
yttertrappa.

Denna hufvudingångens inledande genom bottenvåningen har äfven
haft till följd, att den måst afbryta det massiva soubassementet och
gör en öppning deruti, som för ögat ytterligare försvagar detsamma
och verkar störande. Genom det betydliga afståndet, hela 30 fot, som
fordras för stora portens placering, emellan de båda mellersta pelande
i midtelpartiet, jemte nyssnämnda öppning i soubassementet, förlorar
midtelpartiets arkitektur sitt sammanhang, och detta återvinnes ej genom
det högt upp anbragta entablementet, som skall sammanhålla ej endast
båda sidodelarnes (half-) pelare, utan ock derjemte de skilda delarne
af soubassementet.

Vidare anmärkes, att gafvelröstena öfver fönsterna emellan kolonnerna
och de öfver dem anbragta hvalfbågarne ej passa tillsammans
med de grekiska kolonnernas enkla former. De smaka snarare en bit
rococo, som här ej torde vara på sin rätta plats.

Såsom allmän regel i byggnader med arkitektoniska anspråk
gäller, att hörnpartierna återgifvas i samma stil å sidofasaderna som

Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 4.

å hufvudfasaden. Men här hafva hörnen, ganska rigtigt, en förstärkning
å framsidan, men på sidofasaderna saknas alldeles dess motsvarande
del. Det ser helt tomt ut! I det stället hafva dessa sidofasader
ett enkelt framsprång på midteln, hvilket kunnat undvaras, om hörnen
blifvit regelrätt anordnade.

I november 1893.

B. Abr. Leijonhufvud.

Till riksdagshuskomitén.

i'' »''.ili* •.; • * 1«..? j . i f:; ; i v *|- ;s | - !l •. /

Då undertecknade blifvit satta i tillfälle att taga del af de skriftligt
affattade anmärkningar, som af generalen friherre B. Abr. Leijonhufvud
framstälts särskilt mot det yttre af det af oss nu senast granskade
förslaget till riksdags- och riksbanksbyggnader å Helgeandsholmen,
anse vi oss med anledning deraf böra meddela följande.

Utan tvifvel är general Leijonhufvuds observation angående
kolonnaderna å riksdagsbyggnadens östra fasad, att »de göra ett intryck,
som om de vore ditsatta endast för prydnads skull», fullkomligt
rigtig, och är det endast denna deras egenskap af prydnad, som å detta
ställe göra dem berättigade; ty någon konstruktiv nödvändighet har
icke framtvingat dem. Det är icke ens något hos den ifrågavarande
byggnaden sjelf inneboende prydnadsbehof, som framkallat dem, utan
är det byggnadens ogynsamma närhet till kongl. slottets norra fasad,
som tvingar till dylika anordningar och i uppbyggnaden och dess
sirande lika väl som i grundplanen hindrar byggnaden att få fullkomligt
fritt utveckla sig efter sitt kynne och ändamål.

30 Sammansätta Stats- och Bankoutskottds Utlåtande N:o 4.

Huru vida man kan uppställa som regel, gällande för alla fall,
att eu fasad, hvars midt- och ändpartier blifvit upplösta i kolonnställnitlgar,
är rigtigare än en fasad, hvars mellan midt- och ändpartierna
liggande sidopartier upplösts i kolonnställningar, torde vara ovisst. Det
ena sättet lika väl som det andra ger åt fasaden sin bestämda rytm,
och är i allmänhet byggnadens plan afgörande för hvilketdera af de
båda sätten kan komma i fråga. Så äfven här.

På grund af riksdagsbyggnadens läge och storlek i förhållande till
slottet samt på grund af dess egen koncentrerade form — jemnhög
rektangel utan mera framspringande flyglar eller partier (en följd åter
af byggnadsplatsens inskränkthet) — hafva de olika författarne till de
hittills framkomna projekten med mer eller mindre konstlade medel
sökt dölja eller afhjelpa platsens olägenheter. Den i arkitekten Johanssons
näst föregående förslag framför byggnadens östra fasad anordnade
rampen var t. ex. uppenbart afsedd att söka gifva intrycket af att byggnaden
var belägen å en nivå något öfver den omgifvande marken, mera
i jemnhöjd med slottets, ett intryck, som den endast kunde gifva den
midt framför byggnaden stående betraktaren.

Alldeles frånsedt de olägenheter, denna ramp medförde i det inre
af byggnaden, samt de anmärkningar ur rent praktisk synpunkt, vi vid
ett föregående tillfälle haft anledning göra, torde det kunna ifrågasättas,
huru vida det, estetiskt sedt, vore lyckligt att strax intill den
väldiga rampen framför norra slottsfasaden söka anordna en mindre
dylik, hvilken på grund af sina dimensioner antagligen skulle komma
att göra intryck af »vilja men icke kunna».

För behandlingen äf riksdagshusets hufvudfasad böra icke väljas,
synes oss, liknande medel ined de å slottets norra fasad förekommande.

Hade t. ex. denna varit upplöst i kolonnställningar, torde dylika
bort undvikas å riksdagshuset; och tvärtom, när nu slottsfasaden är
hel och obruten, torde en så kraftig artikulering som möjligt af riksdagshusets
fasad vara det fördelaktigaste. — Det är icke derför
absolut nödvändigt att för riksdagsbyggnaden använda en annan stil
än slottets.

Det nu föreliggande projektet är också, i likhet med dess fleste
föregångare, utarbetadt i samma stil som slottet, nemligen senrenässans;
och torde, om man öfver hufvud anser att byggnaden bör hållas i
någon bestämd historisk stil, denna egna sig väl för ifrågavarande
byggnad.

Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 4.

En egenhet för senrenässansen och barocken är just, att i båda
dessa stilar mer än i någon annan kolonnen fråntagits sin naturliga
funktion såsom arbetande stöd och användts uteslutande såsom prydnad.
Man må kalla detta en oegentlighet, men nekas kan emellertid
icke, att en lyckligt anbragt och proportionerad kolonnad, låt vara utan
tvingande praktiska skäl för sin tillvaro, smeker vårt öga. Till den behöfliga
artikuleringen af riksdagshuset torde alltså, synes oss, icke
lämpligare arkitekturmotiv kunnat väljas än upplösning af fasaden på
ena eller andra sättet förmedelst kolonnställningar, då utrymmet icke
medgifver flyglar eller starkt framspringande partier.

Med rampens borttagande och den härigenom vunna större ändamålsenligheten
i det inre har det blifvit nödvändigt att förflytta kolonnaderna
från midt- och ändpartierna till de mellan dem liggande sidopartierna,
emedan den stora porten kräfver sådan bredd, att någon
kolonnställning å midtpartiet icke med fördel kan anordnas. Att dessa
kolonnader antagligen icke komma att »ingifva åskådaren den odelade
estetiska njutning, som man erfar vid betraktandet af en ren grekisk
tempelfasad» — är ty värr ett öde, som de dela med de allra flesta
sedan Greklands blomstringstid uppförda kolonnprydda byggnader. —
Man undviker ock härigenom samma uppställning å kolonnaden som å
det närliggande arffurstens palats.

Oaktadt förhållandet mellan kolonnställningens och soubassementets
höjd i det föreliggande förslaget icke kan kallas ofördelaktigt och genom
fönstrens placering under enterkolonnementerna intrycket af full
stabilitet på intet vis störes, kan dock icke nekas, att bättre hade varit,
om soubassementet blott innehållit en våning (hvarigenom äfven den
fördel vunnits, att plenisalarne kommit endast en trappa upp). Byggnadsplatsens
begränsning har emellertid härför lagt oöfverstigliga
hinder; och den i ett föregående projekt använda rampen, som äfven
hade till ändamål att söka dölja den nedersta soubassementsvåningen,
förmådde dock icke detta, annat än då byggnaden betraktades rätt
framifrån (och icke ens då annat än på en del af byggnaden), således
icke t. ex. från Gustaf Adolfs torg.

Med afseende på gafvelröstena öfver fönstren och de öfver dem
mellan kolonnerna anbragta hvalfbågarnc äro de, liksom kolonnaderna
framför dem, ett icke ovanligt senrenässansmotiv.

Huru vida ett på framsidan markeradt hörnparti äfven på sidofasaden
skall markeras, beror i första hand på planen, om der i det
inre verkligen finnes något hufvudsakligt rum att markera, och af
passande dimension. Faran i föreliggande fall att för starkt markera

Sammansatta Stats- och BanJooutskottets Utlåtande N:o 4.

hörnet både i hufvud- och sidofasad ligger i den benägenhet, en sådan
anordning har att medföra uppbyggnader å taket. Såsom exempel på
en framstående monumental byggnad med å hufvudfasad men icke å
sidofasad markerade ändpartier må anföras riksdagshuset i Wien.

Sammanfatta vi det nu sagda, framgår såsom vår åsigt:

att en kraftig artikulering af riksdagsbyggnadens fasad är nödvändig
på grund af dess läge i förhållande till kongl. slottet;

att på grund af byggnadsplatsens knapphet intet bättre medel
härtill förefinnes än kolonnader;

att i det senast utarbetade förslaget kolonnadernas naturliga plats
är framför sidopartierna mellan midt- och ändpartierna, hvilka senare
under sådana omständigheter måste hållas mindre sönderdelade, men
icke dess mindre rikt dekorerade, åtminstone hvad midtpartiet angår:
kolonnaderna på så vis anordnade markera äfven byggnadens vigtigaste
rum, plenisalarne;

att kolonnadernas underbyggnad icke verkar svag, men att det
varit lyckligare, om utrymmet medgifvit, att den kunnat inskränkas till
blott en våning;

att kolonnställning och fönsteromfattningar tillhöra samma stil;

att markering af sidofasadernas ändpartier i likhet med hufvudfasadens
icke med nödvändighet måste ega rum å monumental byggnad.

Stockholm den 4 januari 1894.

F. G. A. Dahl C. Grundström. Is. Gast. Clason.