Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 29 mars 1905, ki. 11 f. m.
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 3, i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition om viss ändring
af § 15 i Kungl. Maj:ts förnyade förordning angående
de allmänna grunder, som vid hypoteksförening ars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända, den 16 maj 1890.
Uti eu till Riksdagen aflåten proposition (n:o 25) af den 16 december
1904, som öfverlämnats till förberedande behandling af det sammansatta
stats- och bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen att för dess del besluta, att § 15 i Kungl.
Maj :ts förnyade förordning angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända,
den 16 maj 1890 skall erhålla följande lydelse:
Försummar låntagare hos hypoteksförening att på behöriga, i hypoteksföreningarnas
reglementen utsatta tider verkställa full likvid af ränta,
kapitalafbetalning och öfriga afgifter, äge styrelsen hvad sålunda förfallet är,
senast vid nästa sammankomst, genom lagsökning utkräfva låta; och vare
därjämte den försumlige pliktig att från och med förfallodagen dröjsmålsränta
å hela det förfallna beloppet, efter en procent för månaden, erlägga,
hypoteksförening dock medgifvet att dröjsmålsräntan nedsätta till lägst en
half procent för månaden.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Enligt § 15 i förnyade nådiga förordningen angående de allmänna
grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända, den 16 maj 1890 är låntagare, som förBih.
till IUksä. Prof. 1905. 4 Samt. 2 Afl. G Höft, (N:o 8). 1
2
Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Utlåtande N:o 8.
summar att å behörig tid verkställa full likvid af ränta, kapitalafbetalning
och öfriga afgifter, pliktig att från och med förfallodagen erlägga dröj sm ålsränta
å hela det förfallna beloppet efter eu procent för månaden, hypoteksförening
dock medgifvet att dröj sm ålsräntan nedsätta till lägst två tredjedels
procent för månaden.
I motion till Sveriges allmänna hypoteksbank, hvilken motion första
gången förekommit till behandling å delägarnes i hypoteksbanken ordinarie
sammankomst den 16 juni 1903, hade på föranstaltande af styrelsen för
hypoteksföreningen mellan jordägare i Älfsborgs län med Dalsland samt
Göteborgs och Bohus län föreslagits, att § 15 i förenämnda förordning
måtte erhålla sådan förändrad lydelse, att det blefve hypoteksföreningarna
medgifvet att nedsätta omförmälda dröj sm ålsränta till en half procent i
månaden.
Styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken, som i skrifvelse till
delägarne öfver motionen afgifvit utlåtande, erinrade däri, hurusom beträffande
den dröjsmålsränta, hypoteksförening vid eftersatt likvid till
hypoteksbanken af ränta, kapitalafbetalning och öfriga afgifter hade att
till banken erlägga, stadgades i § 10 af förnyade nådiga förordningen angående
Sveriges allmänna hypoteksbank den 16 maj 1890, att, därest sådan
inbetalning underlätes, hypoteksföreningen skulle erlägga ränta å förfallna
beloppet med en half procent i månaden. Lägsta beloppet af den dröjsmålsränta,
hypoteksföreningarnas låntagare vore pliktiga att erlägga till
föreningarna, vore, såsom bankstyrelsen vidare anför, sålunda satt något
högre än den dröjsmålsränta, föreningarna hade att erlägga till banken,
uppenbarligen af den anledning, att föreningarna skulle erhålla någon godtgörelse
för extra kostnader och ränteförlust, som till följd af den eftersatta
likviden kunde drabba dem. Denna skillnad i räntesatser skulle,
om motionen bifölles, hos den eller de föreningar, där det framställda förslaget
vunne tillämpning, helt och hållet bortfalla. Då emellertid motionen
icke afsåge förpliktelse för hypoteksföreningarna i gemen att nedsätta det
för närvarande bestämda lägsta beloppet af dröj sm ålsräntan till föreningarna,
två tredjedels procent, utan endast att bereda tillfälle för förening,
som ansåge det föreslagna beloppet, en half procent, för ändamålet tillräckligt,
att till detta belopp nedsätta dröjsmålsräntan, hade bankstyrelsen funnit
motionen icke gifva anledning till anmärkning från bankens sida, hvadan
styrelsen tillstyrkt, att densamma måtte af bankdelägarne bifallas.
Sedan jämväl revisorerna i afgifvit yttrande tillstyrkt förslaget, blef
detsamma af delägarne i hypoteksbanken såväl å förenämnda sammankomst
som ock å ordinarie sammankomst den 17 juni innevarande år godkändt.
Sammansatta Stats- (och Banko-) utskottets Utlåtande N:o 8.
3
Med tillkännagifvande häraf har styrelsen öfver hypotek»!)ankel! i underdånig
skrifvelse den 15 sistlidna september anhållit om fastställelse å den
sålunda beslutade ändringen i förstnämnda nådiga förordning.»
Då utskottet icke bär något att erinra emot Ivungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Ivungl. Maj:ts förslag,
må för sin del besluta, att § 15 i förnyade förordningen
angående de allmänna grunder, som vid
hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända, skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Försummar låntagare hos hypoteksförening att på
behöriga, i hypoteksföreningarnas reglementen utsatta tider
verkställa full likvid af ränta, kapitalafbetalning och
öfriga afgifter, äge styrelsen hvad sålunda förfallet är,
senast vid nästa sammankomst, genom lagsökning utkräfva
låta; och vare därjämte den försumlige pliktig att från
och med förfallodagen dröjsmålsränta å hela det förfallna
beloppet, efter en procent för månaden, erlägga,
hypoteksförening dock medgifvet att dröjsmålsräntan
nedsätta till lägst en half procent för månaden.
Stockholm den 29 mars 1905.
På det sammansatta utskottets vägnar:
IIUÖO TAMM.