Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1890:Subulu3 subulu)

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1890, kl. 11 f. m.

Sammansätta stats-, banko- och lagutskottets utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till lag, innefattande
tillägg till förordningen angående en postsparbank
för riket den 22 juni 1883.

Kongl. Maj:t har den 7 sistlidne mars till Riksdagen afiåtit en så
lydande proposition (n:o 36):

»Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna
dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag,

innefattande tillägg- till förordningen angående en postsparbank för

riket den 22 juni 1888.

Härigenom förordnas som följer:

Angående medel, som af arbetsinkomsten vid allmänna straff- och
arbetsanstalterna tilldelas der intagna fångar och genom vederbörande
myndighets försorg insättas i postsparbanken, galle de särskilda föreskrifter,
som af Konungen meddelas.»

Såsom af det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 7 mars 1890 inhemtas, har statsrådet och chefen

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. 1

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till
en början erinrat, att, sedan i ett af fångvårdsstyrelsen utarbetadt förslag
till reglemente angående arbetspremier med mera vid de centrala straffoch
arbetsanstalterna föreslagits, att berörda premier skulle för fångarnes
räkning insättas i postsparbanken och derifrån, efter frigifuingen, under
vissa vilkor och i viss ordning, hållas dem till hända, hade Kongl. Maj:t
för att göra det möjligt att vid tvångsarbetsanstalterna tillämpa en sådan
ordning, hvilken synts vara i alla afseenden lämplig, på föredragning af
chefen för justitiedepartementet godkänt och för innevarande års Riksdag
framlagt förslag till ändrad lydelse af 11 och 13 §§ i lagen angående
lösdrifvares behandling den 12 juni 1885, hvarefter Riksdagen i skrifvelse
den 25 sistlidne februari tillkännagifvit, att nämnda proposition
blifvit af Riksdagen bifallen. För genomförande af ifrågavarande anordning
erfordrades emellertid äfven vissa jemkningar i de för postsparbanken
nu gällande bestämmelser. Då det icke vore nödigt eller
lämpligt att i sjelfva förordningen om postsparbanken upptaga dessa
detaljföreskrifter, ansåge departementschefen det böra genom förbehåll i
nämnda förordning öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att i sådant hänseende
meddela erforderliga bestämmelser, hvarför han låtit upprätta ett författningsförslag,
hvilket, under form af tillägg till förordningen om postsparbanken,
lemnade Kongl. Maj:t rätt att i oinförmälda hänseende förordna.

Utskottet, som tagit kännedom om ofvannäinnda af fångvårdsstyrelsen
utarbetade förslag till reglemente angående arbetspremier
m. m. vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna, har dervid,
bland annat, inhemtat:

att, enligt detsamma, fånges arbetspremier skola fördelas i två lika
delar, af hvilka den ena —- den disponibla delen — må under fängelsetiden
användas till förstärkande af fångens kost eller till bestridande
af andra hans utgifter samt den andra — den besparade delen — förräntas
för att, under vissa inskränkningar och vilkor, efter frigifningen
komma fången till godo;

att vid hvarje qvartals ingång skall hvad af fånges disponibla arbetspremier
under nästföregående qvartal icke tagits i användning, omföras
till och anses såsom besparade arbetspremier, hvilka, så snart de
uppgå första gången till tio kronor och sedermera till helt krontal, för
fångens räkning insättas i postsparbanken med förbehåll och vilkor, att
vid frigifningen innestående kapitalbehållning med godtskrifven ränta,
om denna behållning, räntan inberäknad, uppgår till 20 kronor och
deröfver, icke må af fången efter frigifningen uppsägas och uttagas till

Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

större belopp i månaden, räknadt från utgången af den kalendermånad,
derunder han frigifvits, än tio kronor, der behållningen icke uppgår
till 100 kronor; 15 kronor, der behållningen uppgår till 100 men
icke till 300 kronor; 20 kronor, der behållningen uppgår till 300 men
icke till 500 kronor; 25 kronor, der behållningen uppgår till 500 men
icke till 900 kronor; samt 30 kronor, der behållningen uppgår till 900
kronop och deröfver;

att dispositionsrätt öfver fånges å sparbanksbok innestående behållningar
af arbetspremiemedel tillkommer under fånges fängelsetid, i fråga
om uppsägning af dessa medel, anstaltens föreståndare och, i fråga om
deras uttagning och qvitterande, anstaltens redogörare;

att, om frigifven fånge varder dömd att undergå straffarbete, fängelsestraff
eller tvångsarbete, har han förverkat all rätt till de å hans
postsparbanksbok innestående premiemedel, så till kapital som ränta,
öfver hvilka vid utslagets befordrande till verkställighet, hans rätt att
fritt förfoga ännu ej inträdt eller hvilka han ditintills underlåtit ur
postsparbanken uttaga, hvilka sålunda förverkade medel skola tillfalla
anslaget till fångars vård och underhåll;

att, om frigifven fånge aflider under det i postsparbanken för honom
insatta arbetspremiemedel ännu derstädes helt och hållet eller till
någon del innestå, och de befinnas icke enligt ofvannämnda stadgande
förverkade, tillfalla de fångvårdens besparingskassemedel;

att fånges premiemedel jemväl förverkas:

då genom domstols laga kraft vunna utslag honom ålagts straff för
brott, begånget efter ankomsten till straff- eller tvångsarbetsanstalten;

då han såsom vådlig för säkerheten inom tvångsarbetsanstalt till
centralfängelse förflyttas;

då han för svårare disciplinär förseelse ådömes inneslutning i cell
i ett år eller derutöfver, äfven om sålunda ådömd bestraffning i följd
af straff- eller tvångsarbetstidens utgång icke kan fullständigt verkställas;
samt

då han rymmer eller i rymningsbrott deltager.

Enär, såsom af hvad sålunda inhemtats framgår, Kongl. Maj:t med
framlagda tillägg till förordningen angående en postsparbank för riket
endast afser de medel, som af arbetsinkomsten vid allmänna straff- och
arbetsanstalter tilldelas der intagna fångar och genom vederbörande
myndighets försorg insättas i postsparbanken, samt sådana förändringar
i ofvannämnda förordning, genom hvilka möjliggöres, att dessa medel,
der de icke blifvit eller blifva förverkade, må komma fången till godo,
icke på en gång vid frigifningen utan efter hand, hvarigenom dels ett

4 Sammansatta Stats-, Banko- och Lagutskottets Utlåtande iV. o 3.

disciplinärt band lägges på honom under första tiden efter hans frigif
nino-, dels ock fången beröfvas tillfälle att strax gorå sig af med denna
sin tillgång och så nödgas antingen återfalla i brott eller komma sin
kommun till last, hemställer utskottet,

att Kongl. M-aj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas. ,

Stockholm den 30 april 1890.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

STOCKHOLM, IVAK ELEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1890.