Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1 (Utlåtande 1896:Bulu1 bulu)

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

N:o 1.

Ank. till Kiksd. kansli den 6 maj 1896, kl. 11 f. m.

Sammansätta hanko- och lagutskottets utlåtande, rörande herr
M. Dahns motion angående förändringar och tillägg i
lagen om Rikets Ständers hank af den 1 mars 1830.

Sedan till bankoutskottet hänvisats en inom Andra Kammaren af
herr M. Dahn väckt motion (n:o 233) angående förändringar och tillägg
i lagen om Rikets Ständers bank af den 1 mars 1830, hvilken motion
föranledts af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 50,
70, 72, 98, 109 och 111 §§ af regeringsformen samt 32, 65, 68, 71 och
73 §§ riksdagsordningen, har banköutskottet efter öfverenskommelse
med lagutskottet öfverlemnat denna motion till behandling af sammansatt
banko- och lagutskott.

I förevarande motion föreslås, att Riksdagen för sin del måtte besluta
följande ändringar och tillägg i lagen om Rikets Ständers hank af
den 1 mars 1830 genom att i samma lag införa nedanstående stadgan
den :

§ r

Riksbanken eger rätt att utgifva sedlar till det belopp, som motsvaras
af följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa så beräknad som i 9 § sägs;
h) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande, mot
sjöfara försäkradt guldmynt eller omyntadt guld;

c) hos bankinrättningar och handelshus på utrikes ort i löpande
räkning innestående medel.

Bih. till Riksd. Prot. 18U6. 6 Sami. 2 Afd. 1 Haft. (N:is /, 2.J

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

§ 8.

Utöfver det i 7 § medgifna belopp är riksbanken berättigad till en
sedelutgifning af högst 90 millioner kronor, under vilkor, att de på
grund häraf utgifna sedlar motsvaras af följande tillgångar sammanräknade
:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,
som å utländsk börs noteras;

c) vexlar betalbara inom och utom riket.

§ 9.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken
tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt
samt omyntadt guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än 25 millioner
kronor. Derutöfver skall, då de på grund af 8 § utgifna sedlar öfverstiga
60 millioner kronor, riksbanken hålla i metallisk kassa minst
fyratio procent af det belopp, hvarmed de på sådan grund utgifna
sedlar öfverskjuta sistnämnda summa.

§ io.

Lika med nuvarande 7 § i lagen af den 1 mars 1830.

•

Till stöd för motionen anföres:

På grund af Kongl. Maj:ts proposition n:o 22, angående förslag
till grundlagsändringar, hvarvid var fogad en projekterad ny lag för
riksbanken, afseende dess ombildning till en central bank med ensam
sedelutgifningsrätt i riket, och då denna banklag vore af synnerlig vigt
för riksbankens trygghet, särskildt med hänsyn till dess guldkassa och
sedelutgifning, hade motionären ansett, att så vigtiga bestämmelser som
frågan om riksbankens sedelutgifning och metalliska kassa ej borde
fortfarande hvila på så lösa grunder, som stadganden i ett gemensam
votering underkastadt reglemente utgjorde, utan redan nu komma under
skydd af lag, och att derför Riksdagen, med godkännande af de delar
af det vid den kongl. propositionen fogade förslag till banklag, hvilka
innefattades i här ofvan upptagna §§ 7, 8 och 9, för sin del måtte be -

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

sluta sådant tillägg till lagen om Rikets Ständers bank af omförmälda
dag, att nämnda tre §§ af det kongl. förslaget intoges i densamma.
Då riksbanken, enligt fullmägtiges berättelse, redan egde i metallisk
kassa — utom skiljemynt — öfver 24 millioner kronor i guld och dessutom
med lätthet kunde förvandla af sin obligationsfond, som ju utgjorde
öfver 23 millioner kronor, hvad som för närvarande möjligen
kunde fattas i 25 millioner kronor guldkassa, behöfde Riksdagen ej
vidtaga några särskilda finansåtgärder för införande af omnämnda lagtillägg.

Efter anmodan från bankoutskottet hafva herrar bankofullmägtige
öfver motionen afgifvit följande yttrande:

Mer än en gång hafva fullmägtige haft tillfälle att framhålla, hurusom
det för tryggande af bankens verksamhet måste anses vara synnerligen
önskvärdt, att bestämmelserna angående riksbankens metalliska
kassa och sedelutgifningsrätt erhålla karakteren af lag, till hvars ändring
fordras samtycke af såväl Konung som Riksdag.

Från sådan synpunkt betraktadt är således det af motionären framstälda
förslaget enligt fullmägtiges åsigt obetingadt att förorda.

Detta förslag innehåller dock samma bestämmelser, som förekomma
i det af Kongl. Maj:t till Riksdagens kännedom i sammanhang medföreslagna
grundlagsändringar meddelade utkastet till banklag. Då dessa
bestämmelser äro satta i omedelbart sammanhang med öfverlemnandet
af all sedelutgifningsrätt i landet åt Riksbanken, lära de så mycket
mindre böra fastslås utan att Riksbanken får ensam öfvertaga sedelutgifningen,
som i motsatt fall de skulle ålägga Riksbanken förpligtelser
i afseende å metalliska kassans upprätthållande, hvilka icke uppvägas
af motsvarande förmåner.

Den högre sedelutgifningsrätt, som skulle tillkomma Riksbanken,
skulle nemligen denna icke blifva i tillfälle att begagna, hvilket framgår
särskildt deraf, att Riksbanken under nuvarande förhållanden icke
kunnat på långt när hålla i rörelsen det sedelbelopp, som den redan
nu har rätt att utgifva.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få fullmägtige såsom sin
mening uttala, att ett antagande af förslaget i dess nuvarande form
icke kan anses för Riksbanken önskvärdt, hvaremot öfverflyttandet af
nuvarande §§ 5 och 6 i nu gällande reglemente för riksbanken till
lagen om Rikets Ständers bank af den 1 mars 1830 utan tvifvel skulle
vara för riksbanken fördelaktigt.

4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

På sätt redan är erinradt, är det förslag till lag för riksbanken,
som åtföljer den kongl. propositionen med förslag till vissa grundlagsändringar
för genomförande af en ifrågasatt bankreform uppgjordt under
förutsättning af, att Riksbanken skulle ensam utgifva sedlar här i
riket, och endast för denna förutsättning äro de i förslaget inrymda
bestämmelser afpassade, under det att motionären oberoende af denna
förutsättning vill i den nu gällande 1830 års banklag inflytta de stadganden
oförändrade, som återfinnas i det till Riksdagens kännedom framlagda
lagförslaget. Derpå hafva ock fullmägtige med rätta fäst uppmärksamheten
och påpekat, dels hurusom de af motionären föreslagna
bestämmelser om metalliska kassan skulle ålägga Riksbanken förpligtelser,
hvilka icke skulle uppvägas af motsvarande förmåner, så länge
Riksbanken icke vore ensam sedelutgifvande, och dels att riksbanken
under nuvarande förhållanden icke skulle kunna begagna sig af den
större sedelutgifningsrätt, motionären föreslagit. Lika med fullmägtige
finner utskottet derför ett antagande af motionärens förslag icke vara
ur riksbankens intresse önskvärdt, och då en omarbetning af förslaget
för att göra det afpassadt efter nu förefintliga förhållanden ingalunda
kan vara lämpligt i närvarande stund, då man kan hafva att påräkna,
%tt Riksdagen snart får att behandla ett fullständigt förslag till ny riksbankslag,
hemställer utskottet,

att herr Dahns förevarande motion icke må vinna
Riksdagens bifall.

Stockholm den 6 maj 1896.

På sammansatta banko- och lagutskottets vägnar:

O. R. THEMPTANDER.