Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1 (Utlåtande 1890:Bulu1 bulu)

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

N:o 1.

Ant. till Ritsd. kansli den 24 april 1890. kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om höjande af riksbankens
grundfond och reservfond samt om ändring af § 4 i lagen
för rikets ständers bank den 1 mars 1830.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till bankoutskottet
hänvisad motion n:o 68 har herr Dahn hemstält, att Riksdagen
för sin del ville besluta sådan ändring af § 4 i lagen om rikets
ständers bank af den 1 mars 1830, att l:o) riksbankens grundfond liojes
från fyratio till fyratiofem millioner kronor och 2:o) riksbankens reservfond
från fem till sju och en half million kronor.

Efter anmodan hafva fullmägtige i riksbanken i denna fråga afo-ifvit
utlåtande, som är af följande hufvudsakliga lydelse: »Beträffande
den ifrågasatta förhöjningen af grundfonden anse sig fullmägtige sa
mycket hellre kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag, som lämpligheten
af dylik höjning redan blifvit af fullmägtige vitsordad i berättelsen
till 1889 års bankoutskott. . . ,

I fråga om ökning af reservfonden anförde fullmägtige i det

yttrande till bankoutskottet, som fullmägtige 1888 afgåfvo öfver samme
motionärs förslag om förstärkning af reservfonden till 10 millionei,

f°ljan »Enligt nuvarande lydelsen af § 4 i bankoreglementet bör riksbanken
uti goda utländska statspapper innehafva minst ett belopp, som
motsvarar reservfonden. Om motionen bifalles, så att reservfonden be
stämmes till 10 millioner kronor, skulle det således åligga fullmägtige

Bill. till Likså. Brot. 1890. 6 Sami 2 Afl. 1 Haft,

Sammansätta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o l.

att genast uppbringa behållningen . af utländska statspapper till nyss
berörda belopp. Fullt delande motionärens uppfattning om önskvärdheten
deraf, att den ifrågavarande behållningen ökas till 10 millioner
kronor, kunna dock fullmägtige ej finna skäl vara för handen att nu
fixera reservfonden och med detsamma förrådet af utländska statspapper
till den angifna. summan. Anskaffandet af goda utländska statspapper
kan nemligen ej ställas oberoende af bankens affärsförhållanden till
utlandet och rådande konjunkturer å den internationella marknaden.
Fullmägtige hafva redan länge låtit sig angeläget vara att, i den mån
konjunkturerna dertill lemna! tillfälle och sådant utan hinder af omsorgen
att upprätthålla den metalliska kassan kunnat ske, småningom
för riksbankens räkning inköpa utländska statspapper af sådan beskaffenhet,
som här ofvan omförmälts. Också har behållningen af
dylika på senare tider ökats, så att den, efter att hafva varit bokförd

vid 1885 års slut till..................................................... kronor 5,688,362: 57,

» 1886 » » » ...................................................... » 6,650,357: 57,

» 1887 » » utgjorde.......................................... » 7,646,696: 56.

Det måste naturligtvis fortfarande blifva fullmägtiges omsorg att

i mån som omständigheterna göra det möjligt och lämpligt öka denna
behållning. På sådant sätt torde den inom en icke aflägsen tid kunna
uppbringas till omkring 10 millioner kronor. När sådant inträffar, torde
råtta tidpunkten vara inne att genom reglementsbestämmelse fastslå
hvad som genom affärernas naturliga utveckling redan blifvit en verklighet.
. För det närvarande synas deremot förändrade stadganden i
ämnet icke lämpliga.»

Utskottet yttrade med anledning häraf bland annat:

»Med hänsyn till nu gällande stadgande att riksbanken bör i
d}dika papper innehafva minst ett belopp, som motsvarar reservfonden,
anser utskottet derför ock att, förrän behållningen uppgått till sådant
belopp, att detsamma medgifver vidtagande af förhöjning i samma fond,
beslut i det af motionärerna afsedda syfte ej bör fattas; och ehuru i
enlighet med denna åsigt visserligen, vid det förhållande att riksbanken
för närvarande är egare af dylika papper till ett bokfördt belopp af
kronor 7,618,696: 56, hinder ej skulle möta mot förstärkande af reservfonden
med exempelvis. 2 millioner kronor, synes det dock utskottet ej
vara skäl höja vare sig denna eller grundfonden med mindre belopp
än 5. millioner för hvarje gång, helst bestämmelserna om dessa fonder
äro intagna i lagen för rikets ständers bank och en förändring i

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 3

bankoreglementets stadgande härutinnan äfven torde erfordra sådan i
nämnda lag.»

Sedan frågan 1888 behandlades, har riksbankens tillgång på utländska
statspapper ytterligare stigit, så att banken nu innehar sådana
till bokfördt värde af 8,438,738: 57. Från synpunkten af befintliga tillgångar
möter sålunda ingen svårighet att redan nu vidtaga den nu
ifrågasatta mindre höjningen af reservfonden, om sådan, utan hinder
af hvad utskottet 1888 anförde rörande det minsta belopp, med hvilket
reservfonden borde på en gång höjas, anses böra ega rum i samband
med föreslagen ändring i bestämmelserna om grundfonden, hvarvid
dock förutsättes, att riksbankens vinst för 1889 icke blifver för andra
ändamål använd till större del, än att disponibla medel förslå till såväl
grundfondens ökning med 5 som reservfondens med 21k million.»

För behandling af nu ifrågavarande ärende har bankoutskottet
begärt sammanträde med lagutskottet, och får det sammansatta bankooch
lagutskottet härmed öfver motionen afgifva utlåtande samt dervid
till en början meddela, att enligt senast förrättadt bokslut riksbanken
vid sistlidne års utgång, utöfver grundfonden och reservfonden samt
hvad som jemlikt 1889 års Riksdags beslut skall under innevarande år
utbetalas till statsverket, innehade ett belopp af kronor 9,255,995: 16,
nemligen

dels återstående behållning af vinstmedel från föregående
år ..................................................................... kronor 6,634,269: 35

dels vinst för år 1889 ...................................................... » ^ 2,621,725: 81

Säger kronor 9,255,995: 16
af hvilket belopp enligt hvad Riksdagen nyligen

beslutat.......................................................................... kronor 1,300,000: —

skola under år 1891 öfverlemnas till statskontoret,

så att följaktligen till Riksdagens förfogande återstå kronor 7,955,995: 16

Då riksbankens tillgångar sålunda äro mer än tillräckliga för den
af motionären åsyftade förhöjningen af riksbankens grundfond, anser
utskottet, i likhet med hvad jemväl fullmägtige tillstyrkt, densamma
böra ytterligare höjas med det föreslagna beloppet och bestämmelse
derom i banklagen införas.

Hvad åter beträffar senare delen af förslaget eller att jemväl
reservfonden skulle ökas med ett belopp af 2xh million kronor, hvarigenom,
och i händelse detta förslag äfvensom motionen i hvad den afser
grundfonden bifölles, riksbankens så kallade reserverade medel enligt
ofvannämnda redogörelse ej komme att uppgå till mer än något

4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

öfver 450,000 kronor, vill det synas utskottet, att tidpunkten för reservfondens
ytterligare ökning under nuvarande omständigheter ej är fullt
lämplig. Till följd af dels felslagen hafreskörd, dels underpris å vår
förnämsta exportvara trä, har nemligen på senare tid tillgången för
riksbanken att köpa vexlar i utlandet varit betydligt begränsad under
det å andra sidan importen synes vara i ständigt stigande, och särskildt
priset å åtskilliga för landet nödvändiga utländska förnöden!] etsvaror
väsentligt stegrats; och då härtill kommer att behofvet af utländska
valutor för fullgörande af annuiteter å statsskulden fortfarande är ganska
betydligt, kan det under sådana förhållanden inträffa, att riksbanken
biifver nödsakad att till förstärkande af sina tillgångar utomlands använda
någon del af sina utländska obligationer. Skulle nu reservfonden
och derigenom äfven det minsta belopp, riksbanken bör i dylika papper
innehafva, i enlighet med motionärens förslag komma att i betydlig
man ökas, kunde i detta fall följden blifva att fullmägtige måste vidtaga
särskilda åtgärder för att, enligt reglementets föreskrift, så fort
sig göra låter, åter inköpa dylika papper, äfven om konjunkturer och
andra förhållanden vore missgynnande. Dessutom och om gränsen mellan
stadgadt minimum för de tillgångar, af hvilka reservfonden skall
bestå, och hvad som riksbanken uti sådana innehar biifver satt för ringa,
kan lätteligen yppa sig olägenhet derutinnan, att fullmägtige, derest
någon del af de utländska obligationerna skulle befinnas vara af beskaffenhet
att böra afyttras eller försäljning af sådana skulle i ekonomiskt
hänseende vara fördelaktig, fullmägtige förhindras att vidtaga
åtgärd derför af den orsak, att derigenom stadgandet om berörda minimum
biifver öfverskridet.

Visserligen kan å andra sidan sägas, att riksbanken skulle kunna
till ökande af sina trasseringstillgångar i utlandet afyttra eu del af
sina inhemska obligationer, som hafva marknad utomlands, men för
utskottet vill det synas önskligt, att dylika obligationer så mycket som
möjligt qvarstanna inom landet och att riksbanken ej direkt bidrager
till att genom afyttrande af sådana öka landets skuld till utlandet.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då härtill kommer,
att derest omständigheterna fordrade anlitande i någon högre mån
af riksbankens utländska obligationstillgångar, sådant otvifvelaktigt skulle
väcka mer uppmärksamhet, när fråga blefve om reservfondens medel,
än om hvad som ej vore till densamma hänförligt, samt då utskottet
lika med 1888 års bankoutskottet anser lämpligast, att riksbankens
ifrågavarande slags fonder ej höjas med mindre belopp än 5 millioner

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5

kronor hvarje gång, har utskottet ansett sig ej för närvarande böra
tillstyrka förevarande motion i hvad afser reservfondens höjande.

Utskottet hemställer följaktligen

att Riksdagen måtte för sin del besluta:

Nuvarande lydelse:

Banken skall hafva en grundfond
af fyratio millioner kronor och en
reservfond af fem millioner kronor.
Dessa fonder, hvaruti värdet af
bankens fasta egendom, inventarier
samt mynt- och medaljsamling icke
inberäknas, må ej minskas i annat
fall, än att banken skulle göra förlust,
som icke kan ersättas af möjligen
befintliga till framtida förfogande
reserverade medel, och skall
i sådant fall bristen i första rummet
afföras å reservfonden samt
ovilkorligen af först uppkommande
behållning ersättas.

samt

l:o

att § 4 af lagen för Rikets
Ständers bank den 1 mars 1830,
sådan denna § lyder enligt kongl.
kungörelsen den 3 juli 1885, skall
erhålla följande

förändrade lydelse:

Banken skall hafva eu grundfond
af fyratiofem millioner kronor
o. s. v. lika med nuvarande lydelsen.

2:o

att motionärens förslag om höjande af riksbankens
reservfond ej för närvarande måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Derjemte och under förutsättning af bifall till hvad sålunda i
punkt l:o föreslagits hemställer utskottet

Sammansätta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

3:o

åt,t bankoutskottet må erhålla uppdrag att till
Riksdagen inkomma med förslag till den ändring i
reglementet för riksbanken, som i anledning af beslut
om grundfondens höjande blifver erforderlig.

Stockholm den 22 april 1890.

På det sammansatta utskottets vägnar:

Per Sainzelius.

Reservation

af herr Dalm: »Jag anser att utskottet bort tillstyrka äfven senare
delen af motionen (eller reservfondens höjande). Bankkomitéerna af
så väl 1881 som 1889 föreslå riksbankens reservfond till 25 procent af
grundfonden, och Kongl. Maj:t har ju i år accepterat senaste komiténs
förslag. I de flesta större och solidare bankerna i Europa är reservfonden,
som i tider af verkligt trångmål för banken i främsta rummet
måste kläda skott, bestämd till nämnda eller ännu högre siffra af grundfonden.
I synnerhet för Sveriges riksbank synes mig en stark reservfond
bestående af goda, lätt realiserbara utländska stats- eller större
städers obligationer lämplig. De utgöra ett guldsurrogat, som, utan
att ligga räntelöst och så att säga tära på bankovinsten, i väsentlig
mån göra guldets tjenst; de utländska statspapper, som banken redan
eger, gå med ungefär samma kurs efter lika räntesats som de senast
emitterade svenska statsobligationerna; ja, de danska 3Va procents obligationerna,
som väl få anses som första klassens statspapper, hafva städse
stått lägre än våra af 1886, hvilka ju för ej länge sedan stodo en

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 7

procent öfver pari, fast de för ett kort tillfälle — kanslerskrisen? —
gingo ner. Skulle derför verkligen banken, såsom utskottet vill låta
påskina, behöfva realisera något af sin obligationsfond i anledning af
brist på »hafrevexlar» eller till följd af eljest störd handelsbalans —
något som dock säkert ej kommer i fråga, då ju bankens tillgodohafvande
i utlandet betydligt ökats sedan fjoråret och banken dessutom
ej ensam är förmedlare med afseende på penningetransaktioner för vår
utländska handel — vore det väl för banken förmånligare att afyttra
af sina svenska obligationer än af de utländska, som ju stundom kunna
vara svåråtkomliga nog för banken att få köpa och som väl vore bra
att hafva till hands vid sådana oroliga och kritiska tider, då det kanske
ej är möjligt att sälja ett svenskt statspapper. Beträffande utskottets
betänklighet att banken genom afyttring af svenska obligationer till
utlandet skulle öka statsskulden, så synes den mig något naiv, ty om
banken vid betalning af en skuld till utlandet använder en viss summa
af sin utländska obligationsfond eller anser det lämpligare att behålla
detta sitt utländska tillgodoliafvande och i stället betalar med svenska
papper, qvittar det ju lika. Att utskottet anser lämpligt att endast höja
reservfonden med minst fem millioner på eu gång förefaller mig ganska
egendomligt, när bankkomitéerna och äfven Kongl. Maj:t ansett att den
borde årligen ökas med tio procent af bankens årsvinst, tills nämnda
fond vuxit till minst tjugofem procent af grundfonden. Jag anser
derför, att utskottet, då bankofullmägtige förklarat, att något hinder ej
förefans för reservfondens ökande till af mig föreslagna belopp, bort
tillstyrka min motion äfven i denna del.