Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1 Utlåtande 1868:Bulu1Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1

Utlåtande 1868:Bulu1

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

1

.\:o 1.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 26 Mars 1868, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändring i lagens
stadgande om ränta.

I fråga om ändring af nu gällande lagbestämmelser angående ränta
hafva vid denna riksdag förslag blifvit framställda:

af Herr Jöns Pehrsson, som i motion N:o 126, Andra Kammaren,
uti punken 2:o) föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, det »maximum för
all ränta, både för banker och enskilde, bestämmes till sex för hundrade
om året»;

af Herr A. Medin, som i motion N:o 207, Andra Kammaren, föreslagit,
»att Riksdagen ville aflåta underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
det lagen om räntans frigifvande för korta papper måtte sålunda ändras,
att ej öfver sex procent får tagas i ränta och provision för dylika papper,
per år räknadt; och

af Herr Anders Gudmundsson, som i motion N:o 249, Andra Kammaren,
yrkat, »att vid penninge-försträckningar från såväl Riksbanken som
privatbanker, hvilka ega sedelutgifningsrätt, högsta tillåtna ränta ej får öfverstiga
sex för hundrade.»

Den förstnämnda af dessa motioner, hvilken i andra delar framställer
förslag, som röra dels Riksbanken, dels lagstiftningen angående enskilda
banker, har blifvit hänvisad till Banko-Utskottet, hvaremot de två sistnämnda
motionerna hänvisats till JLag-Utskottet, hvarefter dessa Utskott öfverensBih.
till Riksd. Prat. 1868. 6 Samt. 2 Ajd. 1 Höft. 1

2

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

kommit att, enligt 47 § Riksdags-ordningen, genom deputerade med hvarandra
sammanträda för handläggning af de nu nämnda, jemte andra frågor.

Såsom inhemtas af de anförda förslagen, såväl som af de skäl motionärerne
för dem anfört, afse Herrar Jöns Pehrssons och Medins förslag
ett fullkomligt upphäfvande af den, efter beslut vid 1862-1863 årens riksdag,
genom Kongl. Förordningen af den 13 September 1864, såsom undantag
från stadgandet i 9 Kap. 6 § Handelsbalken om förbud att taga
eller låta förskrifva sig större ränta än sex för hundrade om året, medgifna
frihet i ränteaftalet hvad angår försträckningar, som mot förskrifning,
utan säkerhet af inteckning i fast egendom eller pant af i sådan egendom
intecknadt skuldebref, lemnas på viss tid, ej öfverstigande sex månader; hvarjemte
Herr Medins förslag synes afse, att lagen tillika borde innehålla stadgande
om förbud att vid försträckningar öfverenskomma om någon särskild
afgift. Enligt Herr Anders Gudmundssons förslag åter skulle den för
närvarande medgifna räntefriheten fortfarande bibehållas, utom hvad angår
Riksbanken samt de enskilda banker, Indika ega sedelutgifningsrätt.

När vid sistförflutne riksdag yrkanden framställdes dels om en fullkomlig
frihet i ränteaftalet, dels om en vidare, partiel utsträckning af den
redan genom lag medgifna, anförde det Sammansatta Banko- och Lag-Utskott,
som öfver dessa ämnen afgaf Utlåtande: att den lagbestämmelse,
genom hvilken räntan i vissa fall frigifvits, till sin beskaffenhet vore ett öfvergångsstadgande
från förut gällande lag om en viss ränta, såsom den
högsta lagliga, till en fullkomlig frigörelse af ränteaftalet; att det varit förutsedt
att öfvergången icke skulle blifva utan stark inverkan på landets
näringar och handelsverksamhet; att beskaffenheten af denna inverkan komme
att väsendtligen bero på de allmänna förhållanden, under hvilka den
nya lagbestämmelsen trädde i gällande kraft, äfvensom att öfvergången, liksom
hvarje annan dylik, skulle medföra ojemnhet och olägenheter. Utskottet
erinrade vidare derom, att de allmänna förhållanden, under hvilka lagen
om utvidgad räntefribet trädde i kraft voro, och sedermera nästan oafbrutit
varit mycket ogynnsamma för landets näringar och handel; att det omdöme
man i allmänhet bildat sig om den införda större friheten i ränteaftal icke
kunnat undgå att väsendtligen bestämmas af nyssnämnda förhållanden och
att till följd deraf erfarenheten om den utvidgade räntefrihetens verkan i
det stora hela kunde befaras vara alltför ofullständig, för att ännu lemna
säker ledning för vidtagandet af något nytt steg, vare sig i rigtning till en
fullkomlig frihet eller till en återgång.

Dessa erinringar synas Utskottet ännu ega både giltighet och fortfarande
tillämplighet på de förhållanden, som sedan sistlidne riksdag egt

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3

rum; och på grund deraf finner Utskottet sig icke böra förorda någon förändring
af nu gällande lagbestämmelser angående ränta, utan hemställer,

l:o

att Herrar Jöns Pehrssons och A. Medins ifrågavarande
förslag må lemnas utan afseende;

2:o

att afseende icke heller må fästas vid Herr Anders Gudmundssons
här förevarande förslag.

Stockholm den 26 Mars 1868.

W. F. Tersmeden.

\:o

9

mt*

Ank. till Riksd. Kansli deri 26 Mars 1868, kl. 1 c. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändringar i lagstiftningen
för enskilda banker.

I och för handläggning af åtskilliga till Banko-Utskottet hänvisade
motioner i fråga om ändring i lagstiftningen för enskilda banker har bemälda
Utskott begärt sammanträde med Lag-Utskottet; hvadan sålunda i
enlighet med 47 § Riksdags-ordningen Sammansatt Utskott nu går att öfver
ifrågavarande motioner utlåta sig.

>

Tillbaka till dokumentetTill toppen