Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2 (Utlåtande 1943:Sul1u2 sul1u)

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 12 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna och vattendomstolarna,
dels ock i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkterna
17, 19, 20, 21, 25 och 61, sid. 15, 20, 21, 23 och 105 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 januari 1943) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1943/44 beräkna dels till Hovrätterna: Avlöningar ett förslagsanslag av

1.986.000 kronor, dels till Häradsrätterna: Avlöningar ett förslagsanslag av

4.900.000 kronor, dels till Häradsrätterna: Omkostnader ett förslagsanslag av

420.000 kronor, dels till Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier ett reservationsanslag
av 150,000 kronor, dels till Vattendomstolarna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 288,000 kronor, dels ock till Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst ett förslagsanslag av 79,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 198, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den
2 april 1943, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
hovrätterna;

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för hovrätterna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44;

dels till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av 1,984,000 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för häradsrätterna; dels

fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för häradsrätterna,
att tillämpas under budgetåret 1943/44;

dels medgiva, att till häradshövding, som övergår å den nya avlöningsstaten,
må vid ingången av juli månad 1943 utbetalas ett belopp av 375 kronor,
motsvarande vad han skulle hava i sin befattning uppburit såsom lön för
nämnda månad, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande för honom, samt att kostnaderna härför må bestridas
från den i avlöningsstaten för häradsrätterna upptagna anslagsposten till
avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av 5,070,000 kronor;

dels till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret 1943/44 anvisa ett
förslagsanslag av 410,000 kronor;

dels till Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier m. m. för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 175,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. 2 avd. Nr 2.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44;

dels bemyndiga Kungl. Majit medgiva, att kostnad för s. k. särskild vattenrättsingenjör
må från och med budgetåret 1943/44 bestridas från anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal, även om posten därigenom
skulle överskridas;

dels till Vattendomstolarna; Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa ett
förslagsanslag av 318,000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 79,000 kronor.

I anledning av propositionen nr 198 ha inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen i första kammaren nr 243 av herr Gärde, nr 253 av
herr Sandén m. fl. och nr 254 av herrar Velander och Wistrand samt i andra
kammaren nr 356 av fröken Andersson och fru Rydh Munck af Rosenschöld,
nr 363 av herr Lindqvist m. fl., nr 364 av herr Wiberg och nr 365 av herrar
Pettersson i Dahl och Andersson i Falkenberg.

Sistnämnda proposition och motioner, som hänvisats till statsutskottet, ha
enligt överenskommelse mellan statsutskottet och första lagutskottet hänskjutits
till behandling av sammansatt stats- och första lagutskott.

De yrkanden, som framställts i motionerna, återgivas i det följande i anslutning
till redogörelse för den huvudsakliga innebörden av Kungl. Maj :ts
föreliggande förslag.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna anfört till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Hovrätterna: Avlöningar.

Antalet ordinarie ledamöter utgör i Svea hovrätt 41, därav ett krigshovrättsråd,
i Göta hovrätt 20, i hovrätten över Skåne och Blekinge 11 samt i hovrätten
för övre Norrland 5. Enligt beslut av Kungl. Majit den 10 oktober
1941 skall ett vid hovrätten över Skåne och Blekinge ledigblivet hovrättsrådsämbete
tills vidare icke återbesättas med ordinarie innehavare utan uppehållas
genom förordnande av adjungerad ledamot. Detsamma gäller enligt
Kungl. Majits beslut den 5 mars 1943 ett ledigblivet hovrättsrådsämbete i
Göta hovrätt. Medel för avlönande av extra ledamöter äro från och med den
1 juli 1942 beräknade allenast för Göta hovrätts del, nämligen till en extra
ledamot.

Krigshovrätten, som är en särskild avdelning av Svea hovrätt, består av
ordföranden och ytterligare en ledamot å Svea hovrätts sjunde division, krigshovrättsrådet
samt två militära ledamöter. På grund av den efter krigsutbrottet
inträffade ökningen av krigsrättsmål har förstärkning skett
av krigshovrättens arbetskrafter. Antalet sessionsdagar i krigshovrätten
har under år 1942 måst ökas till fem i veckan. Förstärkningen

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

av krigshovrättens arbetskrafter omfattar, så länge krigshovrätten sammanträder
fem dagar i veckan, fyra särskilt förordnande ledamöter, av vilka tre
fullgöra göromål, från vilka krigshovrättsrådet vunnit befrielse, och den
fjärde vikarierar i två dagar i veckan för envar av krigshovrättens övriga
civila ledamöter. Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall avlöningen till de särskilt
förordnade befattningshavarna — i likhet med vad som äger rum då
adjungerad ledamot uppehåller hovrättsrådsämbete (jfr II ht 1941 sid. 15 o.
27, II ht 1942 sid. 22 samt Sv. förf.-saml. 1941: 365) -— bestridas från anslagsposten
i hovrättens avlöningsstat till ordinarie tjänstemän.

Krigshovrättens militära ledamöter tjänstgöra samtliga sessionsdagar. Med
hänsyn till ökningen av antalet sammanträdesdagar har arvodet till dessa ledamöter
måst höjas. Arvodet, som enligt stat bestämts till 850 kronor för år,
utgår för närvarande efter 5,000 kronor för år.

Besluten angående förstärkning av krigshovrättens organisation ha varje
gång fattats för begränsad tid. Det senaste beslutet, enligt vilket organisationen
bestämts på sätt nu angivits, avser tiden den 1 april—den 30 juni 1943.

I ett den 18 juni 1942 avgivet betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser allmänna civilförvaltningen, andra delen, avseende
byråchefs- och rådstjänster m. m. (statens off. utredn. 1942:30 sid. 139)
ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagt förslag om förändring
till ordinarie tjänster av befattningarna såsom ordförande å division i hovrätt.
För närvarande åtnjuta ordförande och vice ordförande å hovrättsdivision
särskilda arvoden, utöver lön enligt lönegraden A 30, med 2,500 kronor
respektive 1,000 kronor. Arvodet till den divisionsordförande i Svea hovrätt,
som tillika är ordförande i krigshovrätten, utgår med 3,000 kronor. De sakkunnigas
förslag innebär, att ordförandebefattningarna å hovrätternas divisioner
skola förändras till ordinarie tjänster i lönegraden A 34. Genom denna
lönegradsuppflyttning skulle arvodena å 2,500 kronor anses evalverade och
följaktligen bortfalla, varemot till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som
tillika är ordförande i krigshovrätten och för närvarande åtnjuter arvode å

3,000 kronor, skulle utgå särskilt arvode å 500 kronor. Enär skillnaden i lönebeloppen
mellan 30 lönegradens löneklasser och motsvarande löneklasser i 34
lönegraden utgör i runt tal 2,000 kronor, skulle detta medföra en sänkning
av det samlade lönebeloppet. De sakkunniga förmena, att en sådan sänkning
finge anses uppvägd därav att en tilläggsförmån, som ej vore befattningshavaren
garanterad, överfördes till fast lön, varmed följde rätt till förbättrade
pensionsförmåner. Genom övergångsbestämmelser skulle emellertid sörjas
för att den som redan vore ordförande icke behövde vidkännas annan
avlöningsminskning än den som följde av höjda pensionsavdrag. Vad angår
vice ordförandena lia de sakkunniga icke funnit tillrådligt att, innan deras
uppgifter i den nya rättegångsordningen blivit fastställda, tillskapa högre pensionsberättigande
tjänst än den de för närvarande inneha.

över de sakkunnigas förslag lia yttranden avgivits av rikets hovrätter samt
statskontoret och allmänna lönenämnden. I skrivelse den 11 februari 1943
lia samtliga divisionsordförande i Svea hovrätt hemställt, att frågan örn ord -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

brändenäs tjänsteställning och avlöning snarast måtte bliva föremål för definitiv
reglering.

I samband med den av 1942 års riksdag beslutade löneregleringen för domsagopersonalen
föreligger, såsom inledningsvis nämnts, jämväl fråga om
lönereglering för vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid hovrätterna, nämligen assessorer, fiskaler och fiskalsaspiranter.
I detta sammanhang torde även böra beaktas frågan om reglering
av avlöningsförmånerna för adjungerad ledamot, som ej är assessor, samt för
amanuenser i hovrätt.

Enligt hovrätternas arbetsordningar skola assessorer finnas i erforderligt
antal för att vid ledighet inom hovrätterna tjänstgöra såsom adjungerade
ledamöter.

Beträffande antalet fiskaler, fiskalsaspiranter och amanuenser ha bestämmelser
meddelats i brev till rikets hovrätter den 6 juni 1941 (nr 365). Antalet
fiskaler, som hovrätterna äga förordna för utförande av fiskalsgöromål,
utgör enligt dessa bestämmelser högst 20 i Svea hovrätt, högst 10 i Göta hovrätt,
högst 6 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt högst 3 i hovrätten
för övre Norrland; dock må flera fiskaler icke förordnas än som vid varje
tidpunkt erfordras för göromålens behöriga bestridande. Fiskalsaspiranter
äga hovrätterna förordna till följande antal, nämligen Svea hovrätt 12, Göta
hovrätt 6, hovrätten över Skåne och Blekinge 3 samt hovrätten för övre
Norrland 1. Medel, vilka besparas därigenom, att vid något tillfälle antalet
fiskaler eller fiskalsaspiranter understiger det antal, som sålunda medgivits
beträffande hovrätten, må, utan hinder av vad nyss sagts angående antalet
fiskalsaspiranter, efter hovrättens beprövande under samma budgetår användas
till beredande av arvode åt fiskalsaspiranter. Av brist på medel måste
emellertid aspiranterna ej sällan tjänstgöra utan ersättning under den första
tiden i hovrätten. Amanuenser må anställas endast i Svea och Göta hovrätter,
nämligen två i Svea hovrätt och en i Göta hovrätt.

I nyssnämnda brev ha föreskrifter även meddelats angående avlöning till
följande befattningshavare i hovrätt, nämligen adjungerad ledamot, fiskal,
fiskalsaspirant, vikarie för notarie samt amanuens. Dessa bestämmelser med
däri sedermera gjorda ändringar innefatta i huvudsak följande.

Adjungerad ledamot, som är assessor, äger uppbära lön och övriga förmåner
som örn han vore extra ordinarie tjänsteman i 29 lönegraden, d. v. s.
med begynnelselön i 28 löneklassen.

Annan adjungerad ledamot äger uppbära begynnelselön enligt 26 löneklassen
och uppflyttas efter viss tids tjänstgöring i 28 löneklassen.

Fiskal åtnjuter lön efter 15 löneklassen. Efter att under sammanlagt ett
och ett halvt år ha tjänstgjort såsom fiskal eller, efter första fiskalsförordnandet,
såsom advokatfiskal, sekreterare eller ledamot i hovrätt, såsom
vikarie för häradshövding — inbegripet förordnande att biträda med
uppläggning av nya fastighetsböcker —, såsom biträdande domare eller sekreterare
i domsaga eller såsom ledamot i rådhusrätt, i vilken jämte borgmästaren
skola sitta minst två lagfarna ledamöter, uppflyttas emellertid vederbörande
i 21 löneklassen. Tjänstgöring som advokatfiskal eller sekreterare
i hovrätt får emellertid tillgodoräknas endast till en tid av högst 6 månader,
och för uppflyttning erfordras städse att minst 6 månader ha tjänst -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 5

gjort som ledamot eller fiskal i hovrätt eller eljest ha fullgjort fiskalsgöromål
efter hovrättens förordnande.

Arvode till fiskalsaspirant utgår med 3,360 kronor för år.

Vikarie för notarie uppbär, därest Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämt,
ersättning efter 4,200 kronor örn året.

Såsom amanuensarvoden utgår, till den ene amanuensen i Svea hovrätt
(hos besvärsaktuarien) och till amanuensen i Göta hovrätt ett belopp av
4,200 kronor och till den andre amanuensen i Svea hovrätt (hos advokatfiskal)
ett belopp av 1,600 kronor, allt för år räknat.

Å adjungerad ledamot, som ej är assessor, samt å fiskal tillämpas bestämmelserna
i civila icke-ordinariereglementet rörande extra ordinarie tjänstemän;
beträffande fiskal i 15 löneklassen skola emellertid bestämmelserna
rörande extra tjänstemän äga tillämpning.

Å arvode till fiskalsaspirant, vikarie för notarie samt amanuens utgår icke
dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg.

Enligt kungörelsen den 22 juni 1939, nr 340, är assessor skyldig att i den
utsträckning hovrätten bestämmer mottaga förordnande att förvalta häradshövdingämbete
eller att tjänstgöra såsom biträdande domare eller sekreterare
i domsaga. Den i tjänsten äldre är dock ej skyldig att framför den yngre
mottaga sådant förordnande under längre tid än sammanlagt två år.

I detta sammanhang må erinras, att en växlande tjänstgöring i överrätt
och underrätt ingår såsom ett normalt led i domarutbildningen och att avlöningsförmånerna
för rekryteringspersonalen på domarbanan — bortsett
från domsagonotarierna — med avseende å varje befordringsgrad utformats
på ett likartat sätt vid tjänstgöring i hovrätt och i domsaga. En närmare redogörelse
härför återfinnes i propositionen nr 252 (sid. 16 ff.) till 1942 års
riksdag, i det följande benämnd domsagopropositionen, till vilken redogörelse
torde få hänvisas. På grund av det samband i avseende å tjänstgöring och
avlöningsförhållanden som råder mellan hovrätterna och domsagorna, har
löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen — vilken var avsedd
att genomföras i samband med 1939 års allmänna lönereglering för
personal tillhörande den civila statsförvaltningen — fått anstå i avvaktan
på resultaten av domsagoutredningens överväganden rörande löneförhållandena
för den rättsbildade personalen i domsagorna. Vid 1942 års riksdag ha
i enlighet härmed löneregleringsfrågorna för hovrätternas och domsagornas
ifrågavarande personal behandlats i ett sammanhang.

Såväl den ordinarie som den icke-ordinarie hovrättspersonalen har i stor
omfattning tagits i anspråk för offentlig tjänst utom hovrätten. Ett antal
hovrättsråd och assessorer tjänstgör sålunda regelmässigt såsom tillförordnade
revisionssekreterare och såväl assessorer som fiskaler inneha i betydande
utsträckning förordnanden såsom biträdande domare, domsagosekreterare,
vattenrättssekreterare och ledamot i rådhusrätt. Befattningshavare
i olika grader tagas dessutom i stor men vid skilda tidpunkter växlande omfattning
i anspråk inom administrationen och för andra offentliga uppdrag.
Till belysande av det sagda må nämnas, alt av det sammanlagda antalet
assessorer och fiskaler vid rikets hovrätter, som den 1 januari 1943 utgjorde
76 resp. 143, endast 23 resp. 80 tjänstgjorde inom hovrätterna.

6 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen innebär enligt
1942 års riksdagsbeslut följande.

Hovrättsassessorerna skola erhålla ställning såsom extra ordinarie
tjänstemän i 29 lönegraden och sålunda bliva berättigade till lön, oberoende
av örn ledamotsplats i hovrätt eller tjänstgöring i domsaga kan beredas
dem.

Vad angår fiskalerna skall inom varje hovrätt inrättas befattningar
såsom extra ordinarie fiskaler i lönegraden Eo 22 till så stort antal som motsvarar
summan av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar
i domsagor under hovrätten. I övrigt skall någon ändring icke
ske beträffande de nuvarande grunderna för fiskalernas avlöning; således
skola de nuvarande 15 och 21 löneklasserna för extra fiskaler och reglerna
för uppflyttning i den sistnämnda löneklassen bibehållas.

Till fiskalsaspirant skall arvode i regel utgå redan under den
första tiden i hovrätten. Arvodets belopp skall vara 4,200 kronor eller detsamma
som för tingsnotarie. I hovrätten för övre Norrland skall härå utgå
ett tillägg av 300 kronor på samma sätt som för tingsnotarie i de under denna
hovrätt lydande domsagorna.

Vid 1942 års riksdag behandlades icke frågan örn avlöningsförmånerna för
fiskal som för ordnas till adjungerad ledamot. På denna
fråga ansåg sig domsagoutredningen icke ha anledning att närmare ingå,
enär den ej berörde domsagornas förhållanden och kunde lösas utan inverkan
på lönesystemet i övrigt (jfr statens off. utredn. 1939: 29 sid. 62). Förslag
i ämnet har framlagts av 1936 års lönekommitté, som förordade att vid
adjunktion vikariatsförordnande å assessorstjänst skulle utfärdas, i följd varav
vikariatsersättning skulle utgå enligt icke-ordinariereglementets regler för
vikariat å extra ordinarie tjänst inom 29 lönegraden. Detta förslag fann Svea
hovrätt otillfredsställande, alldenstund det innebure en avsevärd inkomstminskning.
Från löneteknisk synpunkt kunde enligt hovrätten anmärkas,
att adjunktionen rätteligen borde anses såsom vikariat å hovrättsrådstjänst,
d. v. s. å ordinarie tjänst i 30 lönegraden och icke å extra ordinarie tjänst i
29 lönegraden. Även Göta hovrätt ansåg det vara riktigare, att vikariatsersättningen
beräknades å 30 lönegraden och ifrågasatte, om ej vikariatslön borde
utgå vid längre förordnanden. Enligt hovrättens för Skåne och Blekinge uppfattning
borde ersättningen vid nu ifrågavarande förordnanden utgå enligt
bestämmelser motsvarande dem som nu gälla.

I samband med omorganisationen av domsagoförvaltningen skall enligt
riksdagens beslut förvaltningen av domsagoanslagen överflyttas
från länsstyrelserna till hovrätterna. Domsagopersonalens avlöningsförmåner
— med undantag för ersättning till tillfälliga biträden — skola
sålunda direkt utbetalas till vederbörande av hovrätterna. Expensmedel jämte
medel för ersättning till tillfälliga biträden skola av hovrätterna fördelas på
domsagorna och i första hand redovisas till hovrätterna. De nya arbetsupp -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

gifter, som sålunda tilläggas hovrätterna, medföra en ej ringa arbetsökning
för deras kanslipersonal och enligt riksdagsbeslutet skall denna personal därför
utökas med visst antal biträdesbefattningar i lönegraden Eo 4.

I särskilda skrivelser den 25, 27 och 28 augusti 1942 ha hovrätterna avgivit
förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1943/44. För innehållet i
dessa skrivelser redogöres å sid. 9—15 i propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»Vad först angår frågan om förändring till ordinarie tjänster av befattningarna
såsom ordförande å division i hovrätt tala otvivelaktigt starka skäl
för en sådan åtgärd. Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i
årets statsverksproposition anfört rörande lönespörsmålens behandling i nuvarande
ekonomiska läge (Inkomsterna sid. 18; För flera huvudtitlar gemensamma
frågor sid. 2) finner jag mig emellertid icke kunna förorda framläggande
av förslag härutinnan för årets riksdag.

Frågan örn den icke-ordinarie hovrättspersonalens avlöningsförhållanden
har i huvudsak vunnit sin lösning genom 1942 års riksdagsbeslut. Vid beräkningen
av hovrätternas anslagsbehov för nästa budgetår har man följaktligen
att utgå från att hovrättsassessorerna skola erhålla ställning såsom extra
ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 29, att vid varje hovrätt skola inrättas
visst antal extra ordinarie fiskalsbefattningar i lönegraden Eo 22 samt
att arvodet till fiskalsaspirant skall utgå med ett till 4,200 kronor — i hovrätten
för övre Norrland 4,500 kronor — förhöjt belopp.

Med hänsyn till den omfattning, vari hovrätternas personal tages i anspråk
för uppdrag utom hovrätt, möta svårigheter att på förhand bestämma det
totala behovet av assessorer. I hovrätternas personalförteckning bör
icke upptagas större antal dylika befattningshavare än som motsvarar hovrätternas
eget behov under normala förhållanden. Detta antal utgör för
närvarande 25, därav 14 i Svea hovrätt, 6 i Göta hovrätt, 3 i hovrätten över
Skåne och Blekinge samt 2 i hovrätten för Övre Norrland. Det ytterligare
behov av assessorer, som föranledes av att hovrätternas ordinarie ledamöter
i större utsträckning än normalt tjänstgöra utom hovrätt liksom av att
assessorer tagas i anspråk för tjänstgöring vid andra domstolar, inom administrationen
och hos riksdagen ävensom för offentliga utredningsuppdrag,
torde böra tillgodoses genom att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att
inom en av riksdagen för hovrätterna gemensamt bestämd ram förordna erforderligt
antal assessorer utöver vad som angivits i personalförteckningen.
För budgetåret 1943/44 kan det högsta antal assessorer, som sålunda må kunna
förordnas utöver det i personalförteckningen angivna, bestämmas till 50,
vilket motsvarar det i nuvarande läge förefintliga behovet.

Assessorerna böra vara skyldiga att tjänstgöra i annan hovrätt samt vid
häradsrätt och rådhusrätt, även under annan hovrätt än den vederbörande
tillhör, med bibehållande av sin löneställning såsom assessor. Tjänstgöringstid
i rådhusrätt bör därvid — i motsats till vad nu gäller -— tillgodoräk -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

nas vederbörande för uppflyttning i högre löneklass. Någon generell bestämmelse
om rätt för assessor att tillgodoräkna sådan tjänstgöring jämväl för
beräkning av det antal tjänsteår, som erfordras för full tjänstepension, torde
däremot icke böra meddelas. I den mån sådant tillgodoräknande kan bliva
erforderligt, synes Kungl. Maj :t böra lämna medgivande därtill för varje särskilt
fall (jfr statens off. utredn. 1941: 10 sid. 151).

Vad härefter angår fiskalerna har riksdagen förklarat sig anse att antalet
extra ordinarie fiskalsbefattningar i varje hovrätt skall motsvara summan
av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i
domsagor under hovrätten. Sistnämnda befattningar äro avsedda för personer,
vilka tjänstgjort som extra ordinarie fiskaler i hovrätt. Då även sekreterarbefattningarna
skola bliva av extra ordinarie natur, skulle detta emellertid
innebära en icke avsedd dubblering av extra ordinarie tjänster. Syftet med
den av riksdagen föreslagna anordningen torde kunna tillfredsställande tillgodoses,
även om antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar icke bestämmes
högre än som motsvarar hovrättens eget behov med sådan marginal att garanti
vinnes för att den som återvänder till hovrätten från sekreterarförordnande
i domsaga omedelbart kan beredas anställning såsom extra ordinarie
fiskal. Hovrätternas personalförteckning bör dock icke upptaga flera extra
ordinarie fiskaler än som motsvarar det maximiantal fiskaler, som för närvarande
må förordnas för fullgörande av fiskalsgöromål, d. v. s. 20 i Svea
hovrätt, 10 i Göta hovrätt, 6 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt 3 i
hovrätten för Övre Norrland eller sammanlagt 39. Av skäl som nyss nämnts
böra hovrätterna efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall äga
tillfälligt överskrida nämnda antal, med högst 3 i Svea hovrätt, högst 2 i
Göta hovrätt samt 1 i vardera av de båda minsta hovrätterna. För förordnande
såsom extra ordinarie fiskal böra i huvudsak uppställas samma kompetensvillkor
som för närvarande gälla för fiskals uppflyttning i 21 löneklassen.

Beträffande de fiskaler, som ännu icke erhållit extra ordinarie anställning,
har riksdagen föi’ordat att nu gällande avlöningsbestämmelser skola
bibehållas, d. v. s. att ersättning skall utgå enligt 15 löneklassen eller, efter
ett och ett halvt års meriterande tjänstgöring, enligt 21 löneklassen. Därest
ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning såsom extra tjänstemän
och inplaceras i lämplig lönegrad av löneplanen Ex i civila icke-ordinariereglementet,
synes emellertid det nuvarande provisoriet icke längre behöva
bibehållas. Inplacering torde böra ske i lönegraden Ex 20.

Fiskal bör, oavsett örn han innehar extra ordinarie eller extra anställning,
vara skyldig att med bibehållande av sin löneställning mottaga förordnanden
i annan hovrätt samt vid underrätter, även vid underrätt under annan hovrätt
än den han tillhör. Tjänstgöring vid rådhusrätt bör därvid i löneturshänseende
räknas lika med tjänstgöring i domsaga. Liksom beträffande assessorerna
torde däremot rätten att i pensionshänseende tillgodoräkna sådan tjänstgöring
böra bliva beroende av Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall.

Någon utökning av antalet fiskalsaspiranter synes icke behöva

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 9

ske annat än för hovrätten för övre Norrland. I övriga hovrätter torde nämligen
antalet aspirantarvoden för närvarande vara tillräckligt för att arvode
i regel skall kunna utgå redan under den första tiden i hovrätten. För norrländska
hovrätten bör, av skäl som denna hovrätt anfört, avses ytterligare
ett aspirantarvode. Liksom för närvarande böra även framdeles medel, vilka
besparas därigenom, att vid något tillfälle antalet fiskaler eller fiskalsaspiranter
understiger det antal, som medgivits beträffande hovrätten, få användas
till beredande av arvode åt fiskalsaspiranter utan hinder av vad som
föreskrivits rörande antalet sådana aspiranter.

Vad beträffar avlöningsförmånerna för adjungerad ledamot
som ej är assessor skulle det av 1936 års lönekommitté framlagda
förslaget att vid adjunktion skall utgå vikariatsersättning för vikariat å tjänst
i lönegraden Eo 29 innebära en avsevärd nedsättning av den nu vid adjunktion
utgående ersättningen. Med hänsyn till den försämring av befordringsmöjligheterna
på domarbanan som inträtt under senare år och som särskilt
tagit sig uttryck i en avsevärd stegring av åldern för befordran till assessor
— en utförlig redogörelse härför återfinnes i domsagoutredningens betänkande
(statens off. utredn. 1939: 29 sid. 120 ff.; se även Svensk Juristtidning
1942 sid. 701 ff.) — torde vikariatsersättningen i stället böra bestämmas till
så stort belopp att de sammanlagda löneförmånerna vid adjunktion motsvara
avlöning enligt 26 löneklassen.

Vad slutligen angår de särskilda arvodena vid förordnanden såsom vikarie
för notarie och såsom amanuens äro dessa arvoden avvägda i
förhållande till aspirantarvodena. Höjningen av de senare bör därför föranleda
en jämkning jämväl av de förra. I överensstämmelse med vad Svea
hovrätt föreslagit torde de nuvarande arvodena å 4,200 kronor till notarievikarier
och amanuenser böra höjas till 5,000 kronor och det nuvarande
amanuensarvodet å 1,600 kronor till 2,200 kronor.

Till följd av överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning
skall enligt riksdagens beslut visst antal biträden i lönegraden
Eo 4 nyanställas, nämligen två i Svea hovrätt och eit i vardera av Göta hovrätt
och hovrätten över Skåne och Blekinge. Med anledning av vad Göta
hovrätt anfört i denna del synes ytterligare ett biträde böra beräknas för
denna hovrätts vidkommande. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande
de nya biträdenas arbetsuppgifter torde samtliga böra placeras i 4 lönegraden.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de övergångsbestämmelser
i fråga örn lönelur m. m., som erfordras i anledning av löneregleringen
för den icke-ordinarie hovrättspersonalen. Assessorerna böra därvid tillförsäkras
samma förmån i fråga örn bibehållande av barntillägg som för närvarande
tillkommer dem.

Vad härefter angår beräkningen av dc olika anslagsposterna i hovrätternas
avlöningsstat bör löneregleringen för assessorer och övriga adjungerade ledamöter
medföra att allmänna regler göras tillämpliga jämväl beträffande sättet

10 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

för bestridande av avlöningskostnaderna för dessa befattningshavare. Avlöningen
till adjungerad ledamot bör följaktligen utgå från vederbörande anslagspost
till icke-ordinarie personal i stället för såsom hittills från ordinarieposten.
För ändamålet erforderliga belopp böra alltså överföras från ordinarieposterna
till icke-ordinariepostema.

Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän
torde av angivna skäl böra minskas med 146,000 kronor för Svea hovrätt,

60,000 kronor för Göta hovrätt, 30,000 kronor för hovrätten över Skåne och
Blekinge samt 28,000 kronor för hovrätten för övre Norrland. Härutöver torde
några ändringar icke erfordras beträffande dessa poster. Svea och Göta
hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge ha visserligen verkställt
omräkning av posterna, vilket för Svea hovrätts vidkommande resulterat i en
nedräkning och för de båda övriga hovrätterna i en uppräkning av posternas
belopp. Utgiftsredovisningen för sistförflutna budgetår utvisar emellertid underskott
för Svea hovrätt samt överskott för Göta hovrätt och skånska hovrätten.
För Göta hovrätts vidkommande redovisas sålunda en besparing å
mer än 4,000 kronor, vilket nära motsvarar den av denna hovrätt begärda
höjningen av posten, och vad beträffar hovrätten över Skåne och Blekinge
utgör besparingen inemot 2,900 kronor, vilket belopp torde erbjuda tillräcklig
marginal för uppkommande utgiftsökningar av automatisk natur. Sistnämnda
hovrätts ånyo framförda förslag örn uppflyttning i högre lönegrad
av två ordinarie biträdesbefattningar kan jag fortfarande icke biträda. Ej
heller beträffande norrländska hovrättens ordinariepost föreligger annan
anledning till ändring än den nyss angivna. Resultatet skulle alitsa bliva,
att anslagsposterna till ordinarie tjänstemän skulle bestämmas till 525,400
kronor för Svea hovrätt, 249,600 kronor för Göta hovrätt, 149,400 kronor för
hovrätten över Skåne och Blekinge samt 70,000 kronor för hovrätten för Övre
Norrland.

Beträffande anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, erfordras ej några
ändringar. Såvitt angår Svea hovrätts anslagspost å 30,200 kronor må emellertid
erinras, att belastningen kommer att bliva högre, örn och i den mån
krigshovrättens militära ledamöter fortfarande med hänsyn till tjänstgöring
utöver den normala komma att åtnjuta förhöjda arvoden.

Anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal
böra till en början höjas med de belopp som enligt vad nyss sagts
skola överföras från ordinarieposterna eller med resp. 146,000 kronor, 60,000
kronor, 30,000 kronor och 28,000 kronor. Med avseende å Svea hovrätts ickeordinariepost
är av betydelse att eventuella kostnader för förstärkning av
krigshovrättens arbetskrafter, liksom övriga kostnader för icke-ordinarie personal,
i fortsättningen skola bestridas från denna post i stället för ordinarieposten.
Då några särskilda medel hittills icke anvisats för detta av rådande
extraordinära förhållanden betingade ändamål och då möjlighet saknas att
bedöma i vad mån sådan förstärkning blir erforderlig även under nästa budgetår,
torde emellertid sagda omständighet icke böra påverka anslagsberäk -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 11

ningen under förutsättning att posten såsom föreslås i det följande kommer
att upptagas förslagsvis. Löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen
torde icke behöva föranleda annan ökning av förevarande anslagsposter
än som erfordras på grund av de föreslagna arvodeshöjningarna för
fiskalsaspiranter, notarievikarier och amanuenser. Härtill komma kostnaderna
för ytterligare en fiskalsaspirant i hovrätten för övre Norrland samt för
förstärkning av biträdespersonalen nied två extra ordinarie kontorsbiträden
i en var av Svea och Göta hovrätter samt ett dylikt biträde i hovrätten över
Skåne och Blekinge. övriga ändringsförslag under förevarande anslagsposter
finner jag mig icke kunna biträda. För nästa budgetår beräknas
posternas belopp i enlighet med det sagda till 366,700 kronor för Svea hovrätt
(+ 163,900 kronor), 183,300 kronor för Göta hovrätt (+. 71,500 kronor),

90.700 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge (+ 35,100 kronor) samt

66.700 kronor för hovrätten för övre Norrland (+ 33,700 kronor).

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen tjänstgöra hovrätternas
befattningshavare i stor utsträckning i andra domstolar och inom
administrationen. I den mån dylika befattningshavare återvända till hovrätten
kan det inträffa, att antalet i hovrätten tjänstgörande assessorer och fiskaler
kommer att överskrida det antal sådana befattningshavare, för vilket anslag
beräknats. Dylika situationer torde emellertid under nästa budgetår komma
att inträffa endast i undantagsfall och avlöningskostnaderna för sådana
övertaliga assessorer och fiskaler, vilka kostnader enligt vanliga regler skola
bestridas från anslagsposterna till icke-ordinarie personal, synas därför kunna
täckas inom ramen av de under dessa poster anvisade beloppen. Vid en
mera omfattande återgång till hovrätten kan emellertid antalet övertaliga befattningshavare
bliva så stort att anslagsposterna bliva otillräckliga. En ökad
belastning av dessa poster kan även uppstå, därest hovrättsråd i större utsträckning
än beräknats tagas i anspråk för uppgifter utom hovrätterna. Med
hänsyn till dylika situationer bör möjlighet finnas för Kungl. Majit att medgiva
överskridande av anslagsposterna till icke-ordinarie personal. Dessa torde
därför böra upptagas förslagsvis, men föreskrift bör meddelas, att posterna
icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Majit.

Anslagsposterna till rörligt tillägg kunna med ledning av belastningssiffrorna
för sistförflutna budgetår nedsättas över lag. Posterna torde
böra bestämmas till 120,700 kronor för Svea hovrätt (— 10,400 kronor),
58,100 kronor för Göta hovrätt (—4,900 kronor), 32,900 kronor för hovrätten
över Skåne och Blekinge (— 2,100 kronor) samt 16,400 kronor för hovrätten
för Övre Norrland (— 2,800 kronor).

Anslagets slutsumma skulle enligt det sagda bliva 1,984,000 kronor
(+ 20,000 kronor), att fördelas med 1,043,000 kronor på Svea hovrätt
(+ 7,500 kronor), 505,000 kronor på Göta hovrätt (+ 6,600 kronor),

280,000 kronor på hovrätten över Skåne och Blekinge (+ 3,000 kronor)
samt 156,000 kronor på hovrätten för övre Norrland (+ 2,900 kronor).

I personalförteckningen torde böra vidtagas erforderliga ändringar. Bland
annat bör, såsom följd av den ändrade arbetsfördelning i Svea hovrätt, som

12 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

föranledes av överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning
(jfr domsagoprop. sid. 91), en av de nuvarande aktuariebefattningarna i
nämnda hovrätt utan ändring beträffande lönegradsplaceringen förändras
till en kamrerarebefattning.»

I en till utskottet under hand ingiven, inom justitiedepartementet upprättad
promemoria har anförts bland annat följande:

I underdånig skrivelse den 17 maj 1943, vilken i avskrift bifogas denna
promemoria, har hovrätten över Skåne och Blekinge hemställt, att vid hovrätten
åter måtte få förordnas en extra ledamot från och med den 1 juli
1943. Till stöd för framställningen åberopas att hovrättens arbetsbörda under
åren 1942 och 1943 ökats så att tillströmningen av mål för närvarande kan
sägas motsvara den under förkrigstiden normala.

I propositionen nr 198 till årets riksdag har föreslagits, att hovrätternas
anslagsposter till icke-ordinarie personal från och med budgetåret 1943/44
skola upptagas förslagsvis men maximeras av Kungl. Maj:t. Såsom motivering
för att posterna skola få överskridas med Kungl. Maj:ts tillstånd anförde
föredragande departementschefen följande----

Motiveringen ger vid handen att Kungl. Maj:t icke utan särskilt bemyndigande
av riksdagen kan medgiva överskridande av hovrätternas icke-ordinarieposter
för anställande av ytterligare extra ledamöter. Med hänsyn till vad
hovrätten över Skåne och Blekinge i sin skrivelse anfört synes emellertid
angeläget, att Kungl. Maj:t erhåller möjlighet att, i den mån så prövas erforderligt,
medgiva anställande under nästa budgetår av en extra ledamot i
denna hovrätt utan hinder av att vederbörande anslagspost till icke-ordinarie
personal därigenom kommer att överskridas.

I motionen I: 243 hemställes, att riksdagen i samband med behandlingen
av propositionen nr 198 målte besluta, att befattningarna såsom divisionsordförande
i rikets hovrätter förändras till ordinarie tjänster med placering i
löneplan B och lönegrad B 2 i civila avlöningsreglementet. Såsom motivering
för denna hemställan anföres i motionen bland annat följande:

Redan enligt gällande rättegångsordning ställas å divisionsordförandena
stora krav i fråga om skicklighet och erfarenhet. Dessa krav komma att
ökas vid den nya rättegångsbalkens ikraftträdande, då förhandlingarna i
hovrätterna i regel bliva muntliga och ordförandena komma att leda förhandlingarna
i flertalet mål. Det synes därför angeläget, att ordförandekåren
redan nu så organiseras, att den kan fylla de krav, som den nya
rättegångsordningen kommer att ställa på densamma. En tillfredsställande
rekrytering av ordförandekåren kan ej vinnas, örn kåren icke erhåller
såväl en högre tjänsteställning som en däremot svarande avlöning.
Med den löneställning, som de sakkunniga föreslagit, torde rekryteringen
av dessa befattningar komma att begränsas till tidigare innehavare av hovrältsrådstjänster.
Enligt min mening böra emellertid ordförandeposternas
innehavare utväljas ur en väsentligt vidare krets. Till dessa poster böra
sålunda ifrågakomma även förtjänta underrättsdomare. Med hänsyn till
vikten av ifrågavarande befattningar kan det knappast överensstämma med
deras oberoende ställning, att de tillsättas på förordnande, utan de böra av
principiella skäl vara fullmaktstjänster. Såsom flertalet av hovrätterna anfört,
böra de placeras i löneplan B, i vilken häradshövdingar och vattenrättsdomare
hava placerats. Detta är av betydelse särskilt med hänsyn till

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 13

rätten till pension. Då ordförandebefattningarna i varje särskilt fall böra
besättas med den för posten mest lämplige och då häradshövdingarna inplacerats
i lönegraden B 2 med en lägsta lön av 16,000 kronor, synes det uppenbart,
att ordförandebefattningarna icke kunna stå sig i konkurrensen, örn
de icke placeras i lönegraden B 2.

Ett stärkande av hovrätternas ställning är även ur statsekonomisk synpunkt
av betydelse, då därav i hög grad beror den omfattning, i vilken
målen fullföljas till högsta domstolen. För begränsning av högsta domstolens
arbetsbörda ha i såväl gällande lag som i nya rättegångsbalken särskilda
anordningar måst vidtagas. Dessa anordningar vila på den förutsättningen
att hovrätternas rättsskipning äger en hög grad av tillförlitlighet. Det
är ock endast under denna förutsättning, som en sådan begränsning i fullföljdrätten
kan anses motsvara sitt syfte och i längden kan upprätthållas.

I fråga örn den ekonomiska konsekvensen av en placering av ordförandeposterna
i lönegraden B 2 må erinras, att i rikets hovrätter finnas sammanlagt
femton ordförandebefattningar. De åtta ordförandena i Svea hovrätt
uppbära för närvarande en löneinkomst, inklusive det särskilda ordförandearvodet,
av 16,000 kronor, motsvarande den för lönegraden B 2 fastställda
lönen. Ordförandena i rikets övriga hovrätter åtnjuta med hänsyn till
ortsgrupperingen något lägre lön än motsvarande befattningshavare i Svea
hovrätt. Lönerna för ordförandena i dessa hovrätter skulle, därest ordförandebefattningarna
placerades i lönegraden B 2, medföra en omedelbar merutgift
för statsverket av allenast 5,400 kronor årligen. Visserligen får statsverket
i sinom tid ytterligare vidkännas den kostnadsökning, som föranledes
av de större pensioner, som bliva en konsekvens av en högre lönegradsplacering,
men denna utgift uppväges i någon mån av de ökade pensionsavdrag,
som drabba löntagarna genast vid löneregleringens genomförande.

Den omedelbara merkostnaden för statsverket skulle sålunda hänföra sig
till hovrätterna utom Stockholm. Ur rekryteringssynpunkt torde det emellertid
vara nödvändigt att höja lönerna icke minst för ordförandena i dessa
hovrätter.

Jag önskar till sist framhålla, att jag anser det ur rättsskipningens synpunkt
och framför allt med hänsyn till rättegångsreformen vara en tvingande
nödvändighet, att frågan om divisionsordförandenas ställning och avlöning
snarast definitivt regleras.

I likalydande motionerna 1:253 och 11:363 hemställes, att riksdagen vid
behandlingen av nu förevarande proposition måtte beakta i motionerna framförda
önskemål örn vissa uttalanden av riksdagen. Av motionernas innehåll
må i detta sammanhang återgivas följande:

Genom en kungl, kungörelse den 4 maj 1934 (SFS nr 117) meddelades bestämmelser
angående kompetenskraven för befattning såsom assessor vid
rådhusrätt eller såsom stadsnotarie. Dessa inneburo, att till innehavare av sådan
befattning finge, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annat medgåve,
utses allenast den som innehaft förordnande såsom fiskal i hovrätt och som
av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Däremot
finnas inga bestämmelser örn motsvarande kompetens för erhållande av borgmästare-
eller rådmanstjänst. I åtskilliga arbetsordningar för rådhusrätter
hava de emellertid successivt införts beträffande rådsmanstjänsterna. 1934
års kungörelse har redan medfört goda verkningar beträffande stadsdomstolarnas
rekrytering. Det utbyte av arbetskrafter, som länge ägt rum mellan
hovrätter och häradsrätter, har vunnit efterföljd beträffande rådhusrätterna.

14 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Kompetenskravens generella utvidgning till att avse jämväl de ordinarie rådmanstjänsterna
— i fråga örn borgmästaretjänsterna torde någon begränsning
av städernas valfrihet ej böra göras — skulle otvivelaktigt lända rättsskipningen
till båtnad. Frågan äger intimt samband med andra bestämmelser
angående hovrättsaspiranternas tjänstgöring i stadsdomstolar, som beröras
i den kungl, propositionen. Ett uttalande av riksdagen i nyss antydd riktning
skulle möjliggöra för Kungl. Majit att verkställa den komplettering av
1934 års kungörelse i ämnet, vilken länge framstått såsom önskvärd.

I motionen 11:356 hemställes, att riksdagen måtte besluta sådan höjning
av anslaget för budgetåret 1943/44 till avlöningar till icke ordinarie personal
vid Göta hovrätt att jämväl en befattning i lönegrad Eo 9 kan inrättas. Den
befattning, som i motionen avses, är en av de båda biträdesbefattningar, som
enligt Kungl. Majits förslag skola nyinrättas vid hovrätten med placering i
lönegraden Eo 4.

Till utskottet ha från föreningen yngre jurister vid Svea hovrätt och föreningen
yngre jurister under Göta hovrätt inkommit skrivelser, i vilka framförts
vissa önskemål beträffande löneregleringen för assessorer och fiskaler.

Häradsrätterna: Avlöningar.

Vid beräkning av häradsrätternas anslagsbehov för nästa budgetår har
man att utgå från den av 1942 års riksdag beslutade omorganisationen av
domsagoförvaltningen och löneregleringen för domsagopersonalen. Vissa med
omorganisationen och löneregleringen sammanhängande frågor ha emellertid
i avvaktan på anslagsfrågornas behandling lämnats öppna. Med hänsyn
bland annat härtill torde inledningsvis böra lämnas en översikt rörande
domsagornas nuvarande personalorganisation och gällande
avlöningsbestämmelser för domsagopersonalen
(jfr prop. nr 252/1942 sid. 3 ff.; 73 f.).

Sedan Gotlands norra och Gotlands södra domsagor enligt beslut av 1942
års riksdag från och med den 1 januari 1943 sammanslagits till en domsaga,
utgör antalet domsagor i riket och därmed antalet häradshövdingar 115.
Häradshövdingarna äro för närvarande de enda befattningshavare i domsagorna
som inneha ordinarie statsanställning. Av övrig personal i domsagorna
äro endast de avlönade rättsbildade befattningshavarna statsanställda, medan
oavlönade notarier och icke rättsbildade domsagobiträden närmast äro
att anse såsom häradshövdingens privata medhjälpare.

I propositionen lämnas å sid. 24—26 en redogörelse för det sätt på vilket
häradshövdingarna enligt gällande ordning avlönas.

Bestämmelserna om avlöningsförmånerna för den rättsbildade domsagopersonalen
i övrigt återfinnas i Kungl. Majits kungörelse den 26 maj 1933
(nr 310). Biträdande domare och sekreterare i domsaga
åtnjuta sålunda, örn de äro assessorer, arvode efter den löneklass de tillhöra
i sistnämnda egenskap. På motsvarande sätt uppbär sekreterare, som är

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 15

fiskal, arvode enligt 15 löneklassen eller, efter sådan tjänstgöring som för
fiskal medför rätt till uppflyttning i 21 löneklassen, enligt sistnämnda löneklass.
Till sekreterare i domsaga under hovrätten för Övre Norrland utgår ett
särskilt tilläggsarvode å 500 kronor för år. Å fiskal och adjungerad ledamot i
hovrätt tillämpas, såsom tidigare nämnts, även i andra hänseenden än i fråga
om själva lönen bestämmelserna i icke-ordinariereglementet rörande extra ordinäre
tjänstemän, å fiskal i 15 löneklassen dock bestämmelserna rörande extra
tjänstemän. Sådan tillämpning av bestämmelserna i icke-ordinariereglementet
förekommer däremot icke med avseende å sekreterare och biträdande
domare i domsaga. Dessa senare kunna således exempelvis icke bibehållas
vid arvode i händelse av sjukdom.

Av notarierna uppbär förste notarie i årligt arvode 2,700 kronor och
andre notarie 2,000 kronor; i ovan angivna norrländska domsagor är dock
arvodet 3,000 kronor resp. 2,200 kronor. Å dessa arvoden utgår dyrtidstillägg
enligt de för oreglerade verk gällande grunderna men ej kristillägg.

Vad angår avlöning till vikarie för häradshövding eller för annan befattningshavare
i domsaga gäller, att om biträdande domare, sekreterare eller
förste eller andra notarie förordnas att upprätthålla högre befattning än
sin egen, åtnjuter han lön i sin vanliga tjänst utan vikariatsarvode. Annan
vikarie för häradshövding än befattningshavare i domsagan uppbär arvode,
örn han är assessor i hovrätt, efter den löneklass han tillhör som assessor,
om han haft fiskalsförordnande men ej är assessor, efter den löneklass han
tillhör som fiskal, samt örn han icke uppehållit befattning som fiskal, efter

3,000 kronor om året jämte oreglerat dyrtidstillägg. Endast då domsaga är
ledig eller då häradshövding i undantagsfall ej är berättigad att under
ledighet uppbära några inkomster av domsagan, äger vikarien åtnjuta inkomster
i likhet med ordinarie häradshövding, dock att i stället för själva lönen
skall utgå ett arvode motsvarande lönens halva belopp eller 2,250 kronor
för år. Förordnas någon som ej är befattningshavare i domsagan att vikariera
för förste notarie, sekreterare eller biträdande domare, utgår avlöning efter
samma grunder som skulle tillämpas örn han vöre innehavare av tjänsten.

Särskilda avlöningsbestämmelser gälla för det fall att annan än befattningshavare
i domsagan förordnas att förvalta häradshövdingämbetet under tid, då
häradshövdingen åtnjuter ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker,
eller att biträda häradshövdingen vid fastighetsböckernas uppläggande. Enligt
4 § kungörelsen den 18 november 1932 (nr 520), sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 137), utgår vid sådant förordnande
— som alltid gäller kortare tid och regelmässigt endast meddelas aspirant
eller yngre fiskal — arvode till den förordnade efter 3,000 kronor om året;
dock må hovrätten bestämma, att årligt arvode, motsvarande lön enligt 15
löneklassen i civila icke-ordinariereglementet, jämte rörligt tillägg och kristillägg
därå, i stället skall tillkomma den förordnade, därest han vid annan
tjänstgöring skolat åtnjuta avlöning enligt nämnda löneklass eller eljest med
hänsyn till av honom fullgjord tjänstgöring särskilda skäl därtill föreligga.

16 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

19 4 2 års riksdagsbeslut innebär i princip, att sportelsystemet såsom
avlöningsform för häradshövdingarna avskaffas och att, såsom en följd
härav, de kostnader för domsagoförvaltningen, som nu bestridas av häradshövdingarna
med hjälp av sportelinkomsterna, skola övertagas av staten.

I fråga örn häradshövdingarnas avlöning innebär beslutet att
häradshövdingarna placeras i lönegraden B 2 med en grundlön av 16,000
kronor, varå rörligt tillägg och kristillägg skola utgå enligt vanliga grunder.
Därjämte skola flertalet häradshövdingar erhålla viss avlöningsförstärkning.
För detta ändamål indelas domsagorna i fem fasta avlöningsgrupper; i den
lägsta gruppen skola endast utgå löneförmåner efter nyssnämnda lönegrad,
under det att till häradshövding i grupperna II—V skall utgå avlöningsförstärkning
med resp. 1,250 kronor, 2,500 kronor, 3,750 kronor och 5,000
kronor. Gruppindelningen skall fastställas av Kungl. Majit inom en av riksdagen
angiven ram.

Enligt ett vid domsagopropositionen fogat, på grundval av dåvarande förhållanden
uppgjort förslag till gruppindelning skulle antalet domsagor i de
olika grupperna utgöra: 23 i grupp I, 27 i grupp II, 29 i grupp III, 31 i grupp
IV och 6 i grupp V. För att lämna utrymme för uppfattning av domsaga
i högre lönegrupp, då så funnes påkallat med hänsyn exempelvis till att
med domsagan införlivades en stad som tidigare haft rådhusrätt, föreslogs
emellertid i propositionen att riksdagen skulle medgiva Kungl. Majit att,
örn särskilda förhållanden därtill föranledde, till en var av lönegrupperna
II—IV hänföra två domsagor utöver det antal, som nyss angivits, eller
således till grupp II högst 29, till grupp III högst 31 och till grupp IV högst
33. Nedflyttning av en domsaga till lägre avlöningsgrupp skulle däremot icke
kunna förekomma under häradshövdingens tjänstetid. Riksdagen ingick icke
i prövning av frågan örn domsagornas fördelning på de olika avlöningsgrupperna
och maximiantalet domsagor i varje grupp utan ansåg sig böra taga
ställning till dessa spörsmål först i samband med fastställande av stater för
budgetåret 1943/44.

Jämväl i några andra hänseenden än i fråga om rätten att utöver lön åtnjuta
avlöningsförstärkning skola beträffande häradshövdingarna gälla avvikelser
från avlöningsreglementets allmänna regler. Kallortstiilägg skall sålunda
ej utgå till dem. Det i 4 § 2 mom. reglementet stadgade förbudet att mottaga
uppdrag utom tjänsten skall vidare göras ovillkorligt, såvitt angår häradshövdingarna,
och dessutom skall för dem stadgas ovillkorligt förbud jämväl
att mottaga skiljemannauppdrag annat än som ordförande eller såsom ensam
skiljedomare.

Med hänsyn till att häradshövdingarna i åtskilliga fall skulle genom löneregleringen
erhålla minskade inkomster har det ansetts skäligt att viss övergångsersättning
skall utgå. Denna skall enligt riksdagens beslut beräknas
med ledning av medelinkomsten under de tio åren närmast före löneregleringens
ikraftträdande, eller sålunda perioden 1933—1942. Under första övergångsåret
skall ersättning utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan de
på detta sätt uppskattade inkomsterna och de nya löneförmånerna, dock

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

högst med 10,000 kronor; ersättningen skall sedan successivt minskas med
en tiondel varje år. I fall då häradshövdingämbete tillsättes efter propositionens
avlämnande skall någon övergångsersättning ej utgå. Beträffande
sådana häradshövdingar, som utnämnts efter det 1937 års domsagoutredning
avlämnade sitt betänkande, har riksdagen ansett frågan örn rätt till övergångsersättning
böra bliva föremål för ytterligare övervägande.

Även beträffande domsaga, i vilken häradshövdingen ej är skyldig att
övergå å den nya staten och ej heller frivilligt underkastar sig densamma,
skall förvaltningen förstatligas i samband med att sportelinkomsterna indragas
till statsverket. Avlöningsförmånerna för häradshövding som ej önskar
övergå å den nya staten skola regleras i särskild ordning. Sådan häradshövding
skall fortfarande erhålla lön, tjänstgöringspenningar, partiell löneförbättring,
dyrtidstillägg och kristillägg. Däremot skola förvaltningskostnadsbidrag,
ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser och stämpelprovision
bortfalla, den sistnämnda successivt i överensstämmelse med de
grunder som i sådant hänseende tillämpats vid 1939 års allmänna lönereglering.
För minskad inkomst genom sportlernas indragande till statsverket
skall ersättning utgå med så stort belopp att häradshövdingens samtliga löneförmåner
komma att ungefärligen motsvara hans nuvarande genomsnittliga
inkomst, frånräknat ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser,
i den mån denna inkomst icke överstiger löneförmånerna för befattningshavare
i lönegraden B 2.

Beträffande domsagornas personalorganisation innebär
riksdagens beslut en ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan notarierna
och de icke rättsbildade biträdena. Till biträdena skola överflyttas åtskilliga
göromål, som för närvarande regelmässigt bruka anförtros notarierna,
och dessa skola i stället i högre grad än tidigare sysselsättas med uppgifter,
för vilka juridisk insikt kräves. I samband härmed skall notarietiden förkortas
från tre till två och ett halvt år och antalet notarier minskas. Den
icke rättsbildade personalen skall samtidigt förstärkas såväl kvantitativt som
kvalitativt.

Vad angår notarierna skola de nuvarande förste och andre notarierna
ersättas av en enhetlig notariegrad, vars innehavare skall benämnas
tingsnotarie. För förordnande såsom tingsnotarie skall bland annat fordras
ett halvt års tidigare tjänstgöring i domsaga; under sistnämnda tid skall
biträdet benämnas tingsnotarieaspirant. Tingsnotarie och tingsnotarieaspirant
skola erhålla arvode med resp. 4,200 kronor och 2,400 kronor för år
med 300 kronors förhöjning beträffande domsagor, lydande under hovrätten
för Övre Norrland, samt Härjedalens domsaga. Å dessa arvoden skall ej
utgå rörligt tillägg eller kristillägg; omprövning av arvodenas storlek skall
emellertid ske, då mera utpräglad förändring i levnadskostnaderna därtill giver
anledning. Oavlönad juridisk arbetskraft skall i princip icke få användas
inom domsagoförvaltningen.

För tillgodoseende av lingsnotariernas anspråk på semester, sjukavlöning,
reseersättning m. m. skola vissa bestämmelser i civila ickc-ordinaricregle Bihang

till riksdagens protokoll 1943. G samt. 2 avd. Nr Z. 2

18 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

mentet göras tillämpliga å dem, varvid de skola hänföras till lönegrad Ex 12,
löneklassen 9. Tingsnotarieaspirant skall däremot icke komma i åtnjutande
av andra förmåner utöver aspirantarvodet än reseersättning.

I domsagopropositionen beräknades för varje domsaga minst två notarier,
för vissa av de större domsagorna därutöver en tredje notarie och
för de fyra största domsagorna, eller Södra Roslags, Södertörns, Askims, Risings
och Sävedals samt Sollentuna och Färentuna domsagor, inalles fem
notarier i var och en av de tre förstnämnda och fyra notarier i den sistnämnda.
Efter denna beräkningsgrund uppskattades det erforderliga antalet
notariearvoden till 255.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de icke rättsbildade domsagobiträdena
föranledde ej erinran från riksdagens sida. Enligt förslaget
skulle den fullt utbyggda biträdesorganisationen bestå av 208 ordinarie
biträden, varav 42 i lönegrad A 11, 54 i lönegrad A 9, 51 i lönegrad A 7, 55
i lönegrad A 4 och 6 i lönegrad A 2. Behovet av icke-ordinarie biträden beräknades
tills vidare till 68, *varav 38 i lönegrad Eo 2 och 30 i lönegrad Ex 2.

Vad angår den mera kvalificerade rättsbildade personalen
i domsagorna skola ordinarie inskrivningsdomarbefattningar i lönegraden
A 29 inrättas i de tre största domsagorna, d. v. s. förutom i Södra
Roslags domsaga, där särskild inskrivningsavdelning redan finnes, i Södertörns
samt Askims, Risings och Sävedals domsagor. För tillgodoseende av
de största och större domsagornas behov av arbetskrafter utöver häradshövdingarna
för i huvudsak dömande verksamhet skola inrättas elva tingsdomarbefattningar,
vilka skola ersätta de nuvarande biträdande domarna
och assessorssekreterarna. Även tingsdomarbefattningarna skola hänföras
till 29 lönegraden och göras ordinarie utan avvaktan på processreformens
genomförande. Detta skall dock ske successivt under ett antal år.

Sekreterarorganisationen i övrigt skall bibehållas oförändrad men anställnings-
och avlöningsförhållandena för tingssekreterarna skola regleras i överensstämmelse
med vad som i sådant hänseende skall gälla för hovrättsfiskalema.

I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden ha hovrätterna behandlat
jämväl anslagsbehovet för de under respektive hovrätter lydande dom
sagorna. Beträffande skrivelsernas innehåll i detta hänseende hänvisas till
sid. 32—36 i propositionen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 16 december 1942 har styrelsen för föreningen
Sveriges häradshövdingar gjort framställning angående vissa övergångsbestämmelser
för sådana icke-rättsbildade domsagobiträden
vilka på grund av sin ålder icke kunna erhålla
ordinarie eller extra ordinarie tjänst inom den nya
domsagoorganisationen.

över styrelsens framställning ha yttranden, efter remiss, avgivits av rikets
hovrätter samt statskontoret.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 19

Föredragande departementschefen har beträffade frågan om domsagornas
fördelning på olika avlöningsgrupper och maximiantalet domsagor i varje
grupp anfört följande:

»Till grund för det i domsagopropositionen framlagda förslaget härutinnan
lågo omfattande undersökningar rörande arbetsbördan i domsagorna, varvid
hänsyn tagits icke blott till antalet mål och ärenden av olika slag utan jämväl
till sådana faktorer, som icke kunna statistiskt återgivas, såsom fastighetsförhållandenas
mer eller mindre invecklade beskaffenhet och antalet tingsställen.
Betydelse hade även tillmätts vissa andra förhållanden, som icke omedelbart
inverka på arbetsbördan, exempelvis kansliortens belägenhet. Beträffande
några domsagor hade lönegruppsplaceringen gjorts beroende av ifrågasatta
förändringar i den judiciella indelningen. Detta gällde de båda Gotlandsdomsagorna
samt Södersysslets och Nordmarks domsagor, i fråga om vilka domsagor
förslag om sammanslagning förelagts 1942 års riksdag, ävensom östernärkes
domsaga, beträffande vilken förelåg fråga om inkorporering av vissa
områden med Örebro stad. I förslaget till gruppindelning hade sistnämnda
domsaga hänförts till lönegrupp III och de fyra övriga nämnda till lönegrupp
I.

Spörsmålet om domsagornas gruppindelning har nu varit föremål för ytterligare
övervägande inom justitiedepartementet, sedan det tidigare föreliggande
statistiska materialet kompletterats med uppgifter för det senast förflutna kalenderåret.
Beträffande de domsagor, vilkas lönegruppsplacering gjorts beroende
av indelningsändringar, erinras att den föreslagna föreningen av de båda
Gotlandsdomsagorna kommit till stånd medan däremot någon förändring ej
skett beträffande Södersysslets och Nordmarks domsagor. I enlighet med vad
som förutsatts i domsagopropositionen torde den genom sammanslagningen
uppkomna Gotlandsdomsagan böra hänföras till lönegrupp III. Östernärkes
domsaga bör, sedan de till inkorporering föreslagna områdena numera införlivats
med Örebro stad, placeras i lönegrupp II. Med avseende å gruppindelningen
i övrigt är av betydelse, att staden Skara, därest Kungl. Maj:ts i proposition
nr 159 till årets riksdag framlagda förslag bifalles, från och med
den 1 januari 1944 kommer att förenas med Skånings, Valle och Vilske domsaga,
vilken domsaga i sådant fall bör placeras i lönegrupp II i stället för
lönegrupp I enligt förslaget. I detta sammanhang må nämnas, att även städerna
Simrishamn och Ronneby vid bifall till i nämnda proposition framlagda
förslag med ingången av nästa kalenderår komma att införlivas med
angränsande domsagor. Till dessa utvidgningar av vissa domsagors områden
har emellertid hänsyn tagits redan i det till 1942 års riksdag framlagda förslaget
till gruppindelning. Den nu verkställda översynen av domsagornas
lönegruppsplacering har icke givit anledning att utöver vad nyss sagts frångå
sagda förslag mer jin i ett fall, nämligen beträffande Piteå domsaga, vilken
enligt förslaget hänförts till lönegrupp III. Sedan staden Piteå, som är kansliort
för domsagan, från och med den 1 januari 1943 förenats med denna,
tillhör domsagan de mest arbetstyngda inom sagda grupp. I betraktande av
kansliortens nordliga läge och med hänsyn jämväl till ali domsagan har tings -

20 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

ställen, förutom å kansliorten, i Arvidsjaur och Arjeplog, vilka orter äro belägna
på betydande avstånd från Piteå, synes domsagan böra hänföras till
lönegrupp IV. Denna placering har även förordats av hovrätten för Övre
Norrland. Antalet domsagor i de olika grupperna skulle enligt det sagda bliva:
20 i grupp I, 29 i grupp II, 28 i grupp III, 32 i grupp IV och 6 i grupp V.»

Över den sålunda gjorda gruppindelningen har vid det propositionen
bilagda utdraget av statsrådsprotokollet såsom Bilaga A fogats en uppställning,
till vilken utskottet hänvisar.

Departementschefen har beträffande gruppindelningen vidare uttalat:

»Såsom föreslagits i domsagopropositionen torde gruppindelningen böra
fastställas av Kungl. Maj:t inom en av riksdagen angiven ram, vilken lämpligen
bör bestämmas så att utrymme finnes för uppflyttning i högre löne«-grupp, då så beträffande någon domsaga finnes påkallat med hänsyn exempelvis
till att med domsagan införlivas en stad som tidigare haft rådhusrätt.
Kungl. Majit torde därför böra äga möjlighet att, om särskilda förhållanden
därtill föranleda, till envar av lönegrupperna II—IV hänföra högst två domsagor
utöver det antal som nyss angivits eller således — med utgångspunkt
från den angivna gruppindelningen — till grupp II högst 31, till grupp III
högst 30 samt till grupp IV högst 34 domsagor.»

I enlighet med riksdagens beslut har, enligt vad departementschefen framhåller,
till grund för beräkningen av övergångsersättningarna till häradshövdingar,
som efter löneregleringen skulle få minskade inkomster, lagts medelinkomsten
under tioårsperioden 1933—1942. Beloppen ha specificerats i förenämnda
bilaga. De sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande ändamål,
som enligt de i domsagopropositionen på grundval av inkomsterna under
åren 1932—1941 gjorda beräkningarna uppgingo till 97,306 kronor för första
övergångsåret, bliva enligt de nya beräkningarna 87,039 kronor för samma tid.

Departementschefen har beträffande frågan om övergångsersättning åt
häradshövdingar vidare uttalat:

»Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle övergångsersättning utgå i samtliga
fall då häradshövding komme att vidkännas inkomstminskning, dock ej till
häradshövdingen i Södra Roslags domsaga, som enligt förbehåll vid utnämningen
(jfr prop. nr 150/1940 s. 17) förklarats skyldig att underkasta sig
lönereglering utan rätt till sådan ersättning. Riksdagen har emellertid ansett
tveksamt, huruvida ersättning borde utgå till häradshövdingar som utnämnts
efter det domsagoutredningen den 22 september 1939 avlämnade sitt
betänkande, enär även i fullmakterna för dessa inryckts föreskrift örn skyldighet
att underkasta sig framtida lönereglering, ehuru ingenting nämnts om
eventuell rätt till övergångsersättning. Frågan gäller sex häradshövdingar,
till vilka med tillämpning av angivna beräkningsgrund skulle komma att utgå
övergångsersättningar med sammanlagt 6,207 kronor under första året. Med
avseende å detta spörsmål må erinras, att förslaget om övergångsersättning
till häradshövdingarna står i principiell överensstämmelse med det förfaringssätt
som tillämpades vid löneregleringen för landsstatstjänstemännen år
1925, då landssekreterarnas och landskamrerarnas sportler indrogos. Denna

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 21

lönereglering trädde i kraft den 1 juli 1925. I fullmakterna för landssekreterare
och landskamrerare, som utnämnts de närmaste åren dessförinnan,
hade intagits föreskrift om skyldighet för vederbörande att underkasta sig
de avlöningsbestämmelser som kunde bliva gällande i sammanhang med förestående
lönereglering för landsstaten. Dessa befattningshavare tillerkändes
emellertid från den 1 juli 1925 övergångsersättning efter samma grunder som
övriga landssekreterare resp. landskamrerare. Liksom föreslagits beträffande
häradshövdingarna utgick sålunda övergångsersättning, oavsett om övergångsskyldighet
stadgats i fullmakterna eller icke. En sådan lösning torde
också bäst överensstämma med billighetens krav. Däremot kan det synas
mera tveksamt huruvida övergångsersättningen i de fall, då övergångsskyldighet
stadgats, skall beräknas, liksom för tidigare utnämnda häradshövdingar,
efter de tio sista årens sportelavkastning i domsagan eller allenast
efter den sportelavkastning vederbörande häradshövding själv uppburit. Med
hänsyn till den relativt korta tid som ifrågavarande häradshövdingar innehaft
sina ämbeten och de extraordinära förhållanden som därunder varit rådande,
synes emellertid en beräkning enligt sistnämnda alternativ vara mindre tillfredsställande.
Jag förordar därför, att övergångsersättningarna, i överensstämmelse
med vad som skedde vid landsstatslöneregleringen, beräknas efter
enhetliga grunder för samtliga häradshövdingar. Till häradshövdingen i Södra
Roslags domsaga skall dock såsom förut nämnts någon ersättning icke
utgå.»

Vad i övrigt angår anslaget till Häradsrätterna: Avlöningar har departementschefen
anfört bland annat följande:

»Till vinnande av upplysning i vad mån de häradshövdingar, som icke äro
skyldiga att övergå å ny stat, önska kvarstå å den äldre staten, torde dessa
häradshövdingar böra anmodas att göra anmälan härom till justitiedepartementet.
Enär häradshövding, som kvarstår å gammal stat, enligt statsmakternas
förra året fattade beslut icke kommer att åtnjuta högre årliga löneförmåner
än om han underkastar sig lönereglering — däremot kommer sådan
häradshövding att såtillvida bliva förmånligare ställd som han äger kvarstå i
tjänst under längre tid än den som övergår å ny stat — kan man, oavsett
örn alla häradshövdingar övergå å ny stat eller ej, beräkna häradsrätternas
anslagsbehov för nästa budgetår som örn samtliga häradshövdingar komma
att åtnjuta avlöning enligt den nya ordningen. Skulle för någon häradshövding,
som vill kvarstå å äldre stat, fråga uppkomma om personligt lönetililägg
utöver vad som motsvarar löneförmåner enligt lönegraden B 2, torde,
i enlighet med vad som i sådant hänseende förutsattes vid 1942 års riksdagsbehandling,
denna fråga få underställas riksdagen i särskild ordning.

I samband med regleringen av häradshövdingarnas löner bör stadgas
förbud för häradshövding att mottaga sådana uppdrag eller befattningar som
avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet ävensom skiljemannauppdrag
annat än som ordförande eller såsom ensam skiljedomare (jfr doinsagoprop.
sid. 42 f; sammansatt stats- och första lagutskotts utlåt, nr 3 sid. 39). Såsom
föredragande departementschefen uttalade i domsagopropositionen bör

22 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

härvid en övergångsbestämmelse meddelas av innebörd, att det föreslagna
ovillkorliga förbudet mot innehav av uppdrag under de tio första åren efter
löneregleringens ikraftträdande icke skall gälla sådana uppdrag som innehavas
vid tiden för ikraftträdandet. Kungl. Maj:ts tillstånd skall dock utgöra
villkor för fortsatt innehav av ett uppdrag, därest sådant tillstånd såvitt angår
andra tjänstemän erfordras på grund av avlöningsreglementets bestämmelser.

Häradshövdingarna böra övergångsvis äga åtnjuta barntillägg efter samma
grunder som tillämpats vid 1939 års lönereglering för befattningshavare vid
allmänna civilförvaltningen.

Vad angår avlöningsförhållandena för domsagopersonalen i övrigt torde
1942 års riksdagsbeslut böra kompletteras beträffande vissa detaljer. I domsagopropositionen
behandlades sålunda ej närmare frågan om ersättning
till vikarie för befattningshavare i domsaga. I fråga om domsagobiträdena
torde i detta hänseende allmänna regler böra gälla. För övriga befattningshavare
synas däremot reglerna örn ersättning vid vikariat böra utformas i huvudsaklig
anslutning till nuvarande bestämmelser i ämnet. Tingsdomare,
tingssekreterare eller tingsnotarie, som förordnas att upprätthålla högre befattning
i domsagan, bör alltså icke vara berättigad att i anledning härav
uppbära särskild vikariatsersättning. Detsamma bör gälla, därest någon, som
ej är befattningshavare i domsagan, förordnas att vikariera för häradshövding,
tingsdomare, chef för inskrivningsavdelning eller tingssekreterare. Kan
förordnande att uppehålla häradshövdingämbetet väntas bliva av längre varaktighet,
torde Kungl. Majit böra äga medgiva, att den förordnade må uppbära
vikariatslön med belopp som bestämmes för varje särskilt fall. Enär
vikarie för häradshövding jämlikt 1 kap. 10 § rättegångsbalken skall förordnas
av hovrätten, bör vikariatslön i dessa fall kunna utgå utan hinder av att
förordnandet ej meddelats i den ordning som är stadgad för den uppehållna
tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikarie för tingsnotarie bör
åtnjuta ersättning som om han själv vöre innehavare av den uppehållna
tjänsten.

Gällande bestämmelser angående ersättning vid vissa förordnanden i anledning
av arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker torde böra anslutas
till de nya lönebestämmelserna. Det nu utgående arvodet å 3,000 kronor
vid förordnande att förvalta häradshövdingämbete under tid, då häradshövdingen
åtnjuter ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker, eller
att biträda häradshövding vid fastighetsböckernas uppläggande, bör sålunda
höjas till belopp motsvarande det beslutade arvodet för tingsnotarier och
fiskalsaspiranter, d. v. s. 4,200 kronor, eller i förut omförmälda, mera avlägset
belägna domsagor 4,500 kronor. I principiell överensstämmelse med
vad som nu gäller bör hovrätten dock kunna bestämma, att den förordnade
i stället skall åtnjuta lön och övriga förmåner såsom extra tjänsteman i lönegraden
Ex 20, därest han vid annan tjänstgöring skolat åtnjuta sådana avlöningsförmåner
eller eljest med hänsyn till av honom fullgjord tjänstgöring
särskilda skäl därtill föranleda.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 23

De nya avlöningsbastämmelserna för domsagopersonalen böra kompletteras
med vissa övergångsbestämmelser för de nuvarande befattningshavarna.
Frågan om rätt för de befattningshavare, vilka i samband med löneregleringen
erhålla ordinarie eller extra ordinarie anställning, att i löneturs- och
pensionshänseende tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring torde få avgöras
av Kungl. Maj:t. Vad särskilt angår den nuvarande chefen för inskrivningsavdelningen
i Södra Roslags domsaga bör denne, örn han utnämnes till denna
befattning, vid inplacering i löneklass få tillgodoräkna sig hela den tid
han bestritt sin nuvarande tjänst. Tingssekreterare bör i sådant hänseende
äga tillgodoräkna tid varunder han i egenskap av fiskal eller domsagosekreterare
uppburit lön enligt 21 löneklassen och vad beträffar de icke rättsbildade
domsagobiträdena bör vid löneklassplaceringen skälig hänsyn tagas till
tidigare tjänstgöring i domsaga och eventuellt annorstädes.

De icke rättsbildade biträden, som på grund av hög ålder icke kunna vinna
pensionsberättigande anställning i statens tjänst, böra i enlighet med häradshövdingföreningens
förslag kunna beredas fortsatt anställning i arvodestjänst
under en övergångstid av fem år. Absolut avgångsskyldighet bör dock inträda
vid uppnådda 67 år. Ersättningen till dessa biträden bör, såsom statskontoret
förutsatt, icke bestämmas högre än vad som motsvarar avlöning till extra
tjänsteman i den lönegrad de kunna anses tillhöra under den fortsatta anställningen.
Frågan om pension till nu ifrågavarande biträden torde böra underställas
riksdagen i varje särskilt fall.

Utöver vad nu nämnts torde övergångsbestämmelser erfordras beträffande
en del detaljfrågor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
föreskrifter härutinnan.

Enligt det i domsagopropositionen framlagda förslaget till personalorganisation
för domsagorna skulle, under förutsättning bland annat att Södersysslets
och Nordmarks domsagor förenades till en domsaga, följande befattningshavare
vara anställda i domsagorna, nämligen 114 häradshövdingar, 11 tingsdomare,
3 inskrivningsdomare, 45 tingssekreterare, 255 tingsnotarier samt 208
ordinarie och 68 icke-ordinarie domsagobiträden. Biträdena skulle vid fullt
utbyggd organisation vara placerade i följande lönegrader, nämligen 42 i
A 11, 54 i A 9, 51 i A 7, 55 i A 4, 6 i A 2, 38 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Riksdagen
framställde ej erinran mot det sålunda beräknade antalet befattningshavare
av olika slag utom i vad avsåg antalet tingsnotarier. Härutinnan uttalade
riksdagen att antalet ej syntes böra fastlåsas vid en bestämd siffra utan att
Kungl. Maj :t borde kunna disponera över ett antal notariearvoden såsom reserv.
I sina skrivelser med anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 ha hovrätterna
icke ifrågasatt andra jämkningar beträffande personalorganisationen
än som betingas dels av att angivna domsagor i Värmlands län skola bestå
såsom särskilda judiciella enbeter och dels av att erforderlig marginal, i överensstämmelse
med vad riksdagen uttalat, bör finnas beträffande antalet tingsnotarier.
Av förstnämnda anledning bör antalet häradshövdingar ökas med

24 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

en, antalet tingssekreterare minskas med en och antalet tingsnotarier ökas
med två, varjämte i stället för ett biträde i lönegraden A 9 och ett i lönegraden
A 4 böra upptagas två biträden i lönegraden A 7. Det behövliga antalet
notariearvoden i reserv torde tills vidare kunna beräknas till tio procent av
det eljest erforderliga antalet. Erinras må, att hela antalet notarier i domsagorna
genom omorganisationen skall minskas med omkring en tredjedel.
Frånsett nu berörda jämkningar torde andra ändringar icke böra vidtagas
beträffande personalorganisationen än viss förstärkning av den för de fyra
största domsagorna avsedda personalen. Enligt domsagoutredningens till
grund för Kungl. Maj:ts förslag liggande plan för notarieorganisationen i dessa
domsagor skulle för en var av Södra Roslags, Södertörns samt Askims, Risings
och Sävedals domsagor avses 5 och för Sollentuna och Färentuna domsaga
4 notariearvoden, varvid utredningen emellertid förutsatt, att i varje
domsaga alltid skulle tjänstgöra sammanlagt minst 6 resp. 5 notarier och notarieaspiranter
(jfr domsagoprop. sid. 75). Principen att samtliga notarier,
som erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta ersättning synes emellertid
böra föranleda att för var och en av ifrågavarande fyra domsagor beräknas
ytterligare ett notariearvode. Vad särskilt angår Sollentuna domsaga må
vidare erinras, att utredningens förslag om inrättande även i denna domsaga
av en inskrivningsavdelning med särskild chef icke biträtts av statsmakterna.
Vid sådant förhållande synes för domsagan böra avses ytterligare ett biträde
med placering i lönegraden AILI enlighet med vad nu sagts skulle antalet
iingsdomare och inskrivningsdomare utgöra oförändrat 11 resp. 3 samt antalet
tingssekreterare 44. Antalet tingsnotarier skulle bliva 261, vartill skulle
komma 26 arvoden i reserv, eller sålunda sammanlagt 287. Den ordinarie biträdesorganisationen
skulle bestå av 209 biträden, därav 43 i A 11, 53 i A 9,
53 i A 7, 54 i A 4 och 6 i A 2. Härtill skulle liksom förut komma 38 biträden
i Eo 2 och 30 biträden i Ex 2. Fördelningen på de olika domsagorna av tingsdomare,
tingssekreterare, tingsnotarier och biträden torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t.

Enligt riksdagens beslut skola tingsdomarna successivt upptagas på ordinarie
stat. Under första övergångsåret torde, såsom vederbörande hovrätter
förordat, endast tingsdomarbefattningarna i de tre största domsagorna samt
ytterligare en dylik befattning under hovrätten över Skåne och Blekinge —
lämpligen i östra och Medelsta domsaga — böra göras ordinarie. För utbyggandet
av biträdesorganisationen skall, såsom förutsattes i domsagopropositionen,
gälla en övergångstid av fem år, i undantagsfall längre tid. Under
övergångstiden skall antalet biträdesbefattningar i högre lönegrader successivt
ökas. För budgetåret 1943/44 torde i enlighet härmed icke böra inrättas flera
befattningar i 11, 9 och 7 lönegraderna än som motsvarar högst en fjärdedel
av hela det antal dylika befattningar som skola finnas vid fullt utbyggd
organisation. I den mån tills vidare får anstå med inrättande av högre biträdesbefattningar,
bör i stället antalet tingsnotarier få utökas. Att på förhand
med någon större grad av säkerhet beräkna det antal befattningshavare av
ena eller andra slaget, som härvid kan behöva tagas i anspråk för de särskil -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 25

da domsagornas skötsel, är emellertid, såsom Svea hovrätt framhållit, ej möjligt.
Då emellertid det minskade medelsbehovet till biträdesorganisationen
kommer att uppvägas av ökade kostnader för notarier, torde man vid anslagsberäkningen
kunna utgå från ett anslagsbehov motsvarande kostnaderna för
den fullt utbyggda organisationen. Detta förfaringssätt har också tillämpats
av samtliga anslagsäskande hovrätter. Vid denna beräkning torde emellertid
hänsyn böra tagas till aft inga biträdesbefattningar under den första tiden
skola upptagas å ordinarie stat.

Såsom förutsattes i domsagopropositionen böra särskilda avlöningsstater
fastställas för en var av justitiestaterna under de olika hovrätterna. Det
torde emellertid vara tillräckligt att dessa stater fastställas av Kungl. Majit
inom ramen för en av riksdagen fastställd gemensam avlöningsstat för samtliga
domsagor i riket. Beräkningen för budgetåret 1943/44 av de olika anslagsposterna
i denna gemensamma stat torde med tillämpning av vad som
anförts i det föregående böra ske på följande sätt.

Under en anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän
bör beräknas lön åt 115 häradshövdingar, 4 tingsdomare och 3 chefer
för inskrivningsavdelning med (1,721,320+ 42,852 + 33,039) 1,797,211 kronor.
Vidare böra från denna post bestridas kostnaderna för avlöningsförstärkningar
och övergångsersättningar till vissa häradshövdingar. Med utgångspunkt
från den i bilaga A angivna lönegrupp sindelningen av domsagorna
kunna dessa kostnader beräknas till 256,250 kronor resp. 87,039 kronor.
Enär häradshövdingarna enligt gällande ordning åtnjuta lön i förskott
men avlöningen efter löneregleringens genomförande kommer att utbetalas
i efterskott, bör dessutom i överensstämmelse med vad som tidigare skett
vid liknande tillfällen (se t. ex. prop. 164/1932 sid. 25 och 56) upptagas ett
belopp till övergångslön åt dem. Till häradshövding bör sålunda vid ingången
av juli månad 1943 utbetalas ett belopp av 375 kronor, motsvarande vad han
skulle ha i sin befattning uppburit såsom lön för nämnda månad, örn de
dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande för
honom. För detta ändamål erfordras 43,125 kronor. Posten skulle alltså uppföras
med (1,797,211 + 256,250 + 87,039 + 43,125 = 2,183,625) i runt tal

2,184,000 kronor.

Liksom i gällande avlöningsstat för häradsrätterna bör i den nya staten
upptagas en post till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, å 2,800 kronor. Beloppet motsvarar nu utgående
arvoden till tingstolkar (jfr statsliggaren sid. 124).

Samtliga övriga lönekostnader för domsagornas personal, frånsett rörligt
tillägg och kristillägg, böra under nästa budgetår bestridas från en anslagspost
till avlöningar till icke-ordinarie personal. Under
denna post böra följaktligen beräknas avlöningar till 7 tingsdomare, 44
tingssekreterare och 287 tingsnotarier med (68,862 + 278,730 + 1,214,400)
1,561,992 kronor. Kostnaderna för personalorganisationen i övrigt böra av
skäl, som närmare utvecklats i det föregående, beräknas till belopp motsva -

26 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

rande kostnaderna för den fullt utbyggda biträdesorganisationen, varvid
emellertid samtliga biträden böra tänkas uppförda å extra ordinarie eller
extra stat. Medelsbehovet skulle i enlighet härmed beräknas motsvara avlöningskostnaderna
för följande antal biträden i olika lönegrader, nämligen 43
i Eo 11, 53 i Eo 9, 53 i Eo 7, 54 i Eo 4, 44 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Dessa kostnader
bliva 839,832 kronor. Härtill komma kostnader för vikarier, vilka utgifter
torde böra upptagas något högre än i domsagopropositionen, förslagsvis med

50,000 kronor. Slutligen böra under denna anslagspost upptagas medel jämväl
till ersättningar vid förordnanden i domsaga i anledning av arbetet med
uppläggande av nya fastighetsböcker. Kostnaderna för detta ändamål, vilka
för närvarande uppgå till omkring 34,000 kronor (jfr domsagoprop. sid 96),
torde — med hänsyn bland annat till den i det föregående föreslagna regleringen
av ersättningen vid ifrågavarande förordnanden — böra upptagas med
i runt tal 40,000 kronor. Vid de nu gjorda beräkningarna ha avlöningskostnaderna
beräknats efter medellöneklass och å medelort. I enlighet med det
anförda skulle anslagsposten till icke-ordinarie personal uppföras med
(1,561,992 + 839,832 + 50,000 + 40,000 = 2,491,824) i runt tal 2,492,000 kronor.
Posten bör, såsom förutsatts i domsagopropositionen, tills vidare uppföras
förslagsvis. I samband med att särskilda avlöningsstater fastställas för
justitiestaterna under de olika hovrätterna bör föreskrift meddelas, att de i
dessa stater uppförda anslagsposterna till icke-ordinarie personal icke må
överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för rörligt tillägg böra bestridas från en för ändamålet
särskilt uppförd anslagspost å 391,200 kronor. Vid detta belopps bestämmande
har hänsyn tagits till att sådant tillägg icke skall utgå å tingsnotarie-
eller tingsnotarieaspirantarvoden.

För häradsrätterna torde böra fastställas en personalförteckning enligt vanliga
grunder. Chef för inskrivningsavdelning synes böra erhålla tjänstebenämningen
särskild inskrivningsdomare.»

I motionen II: 365 hemställes, att riksdagen ville vid bestämmandet av
den ram, inom vilken Kungl. Majit har att fastställa domsagornas gruppindelning,
föreskriva, att Hallands mellersta domsaga skall hänföras till lönegrupp
IV, samt göra det uttalande beträffande antalet domsagor inom vederbörande
lönegrupp m. m., som härav påkallas.

I förenämnda motionerna I: 253 och II: 363, vilkas innehåll delvis återgivits
i den föregående redogörelsen, har även upptagits till behandling frågan
om tingsnotariernas och tingsnotarieaspiranternas löneställning. Motionärerna
anföra härom bland annat följande:

Även sedan lönerna förbättrats och, såsom i den nu föreliggande propositionen
skett, den princip fastslagits, att all för domsagornas skötsel erforderlig
arbetskraft skall avlönas, framgår av lönebeloppen till tingsnotarierna
ännu i årets proposition, att den under sportelsystemets hägn ingrodda
uppfattningen att notarierna i själva verket utföra ett arbete i eget utbildningsintresse
alltjämt fortlever och inverkar på lönesättningen. I själva verket
torde det icke kunna sägas om tingsnotarierna mera än örn andra stats -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

tjänstemän i motsvarande åldersklasser, att de arbeta för egen utbildning.
Det arbete de utföra är absolut nödvändigt för domsagornas behöriga skötsel.
I stadsdomstolarna utföres motsvarande arbete regelmässigt av ordinarie
arbetskraft i rådmans-, assessors- eller stadsnotarieställning.

Sedan förra årets riksdag fastslagit grunderna för domsagornas lönereglering,
däribland även tingsnotariemas lömeställning, kan det icke heller
ifrågakomma att i år motionsvis påyrka någon rubbning i vad som
redan beslutats. Men när riksdagen nu går att godkänna själva löneregleringen,
torde det vara på sin plats, att erinran göres därom att denna för
tingsnotariemas del icke kan betraktas som definitiv.

Att goda löner tillerkänts de ordinarie domarna är icke allt som behövs
för domarkårens tillfredsställande rekrytering. Det bär ofta framhållits,
att det ligger i statens eget intresse, att tillträdet till domarbanan underlättas
för aspiranter, som äro ekonomiskt beroende av att de erhålla full
betalning för utfört arbete, så att domarämbetena icke förbehållas personer
från mera burgna hem. Ur denna synpunkt är det av vikt, att underbetalningen
av de unga under de första arbetsåren upphör och dessa erhålla
en löneställning fullt motsvarande det utförda arbetet.

Det skulle sakna praktisk betydelse att nu i detalj angiva den utveckling
av löneregleringen för tingsnotarierna och tingsnotarieaspiranterna, vilken
framstår såsom önskvärd. Undertecknade åsyfta med motionen allenast
att uppnå ett uttalande av riksdagen, att en revision av nämnda tjänstemäns
löneställning inom relativt kort tid kan visa sig behövlig.

Till utskottet har från Sveriges yngre juristers förening inkommit en
skrivelse, i vilken framförts vissa önskemål beträffande löneregleringen för
notarierna.

Förslaget till domsagostadga.

Under hösten 1942 har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria
med utkast till domsagostadga (justitiedepartementets promemorior
1942: 6), varöver efter remiss yttranden avgivits av samtliga hovrätter ävensom
styrelserna för föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen yngre
jurister vid Svea hovrätt, föreningen yngre jurister under Göta hovrätt och
Sveriges yngre juristers förening. Utkastet har därefter gjorts till föremål
för översyn. Det i anledning härav upprättade förslaget har fogats vid det
propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet såsom Bilaga B, till
vilken bilaga utskottet hänvisar.

Föredragande departementschefen har beträffande förslaget till domsagostadga
anfört bland annat följande:

»I förslaget ha till skillnad från gällande stadga upptagits bestämmelser
(2 §) om tillsättning av häradshövdingämbeten. I domsagopropositionen
framhölls, att övervägande skäl syntes tala för att bibehålla hovrätterna
vid deras nuvarande rätt att avgiva förslag till återbesättande av sådana ämbeten.
Den nuvarande ordningen kunde emellertid icke anses tillfredsställande
ur den synpunkten, att hovrätternas förslag i regel bleve utan betydelse,
enär de mest meriterade sökandena brukade anmäla sig direkt hos

28 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Kungl. Majit. Det syntes därför böra övervägas, huruvida icke en ändring
borde ske i så måtto, att rätten att göra ansökan direkt hos Kungl. Majit,
vilken nu ansågs böra tillkomma ordinarie innehavare av domarämbete, på
lämpligt sätt inskränktes. Riksdagen ansåg för sin del, att häradshövdingämbeten
borde utan undantag sökas hos Kungl. Majit och att sålunda hovrättsförslagen
borde avskaffas. För att tillgodose det behov, som avsetts med
hovrättsförslagen, kunde det enligt riksdagens mening vara lämpligt att
Kungl. Majit innan ärendet avgjordes inhämtade yttranden från hovrätternas
presidenter.

Enligt min mening tala starka skäl för hovrättsförslagens bibehållande.
Det syfte riksdagen velat vinna synes bliva tillgodosett, om rätten att söka
häradshövdingämbete direkt hos Kungl. Majit i huvudsak avskaffas. Denna
rätt torde böra tillkomma endast vissa högt kvalificerade ämbetsmän i
förtroendeställning, såsom riksdagens ombudsmän, justitiekanslern samt
statssekreterare och expeditionschefer. I vissa fall kan det vara lämpligt att
efter det hovrättsförslag avgivits inhämta yttrande från övriga hovrätter eller
hovrättspresidenter eller någon av dem beträffande de sökande. Här åsyftas
bl. a. det fall att en sökande, vilken tillhör eller lyder under viss hovrätt, ansöker
om ett häradshövdingämbete under en annan hovrätt.

Enligt förslaget till domsagostadga skall i överensstämmelse med riksdagens
beslut tingsdomare utnämnas eller förordnas av Kungl. Majit (3 §).
Tingsdomarna äro avsedda att ersätta de nuvarande biträdande domarna och
assessorssekreterarna. Förordnande skall i regel meddelas för en tid av tre
år. Till tingsdomare synes företrädesvis böra utses assessor i hovrätt.
Vikarie för tingsdomare skall enligt förslaget förordnas av hovrätt, vilken
även har att besluta örn befattningens uppehållande då den icke är tillsatt
(30 §).

Enligt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 340) är assessor icke skyldig att
framför yngre assessor mottaga förordnande såsom domhavande eller biträdande
domare under längre tid än sammanlagt två år. I domsagopropositionen
framhölls, att assessor i hovrätt borde vara pliktig att mottaga
förordnande som tingsdomare samt att frågan, huruvida sådan skyldighet
skulle vara tidsbegränsad, syntes böra bliva föremål för ytterligare övervägande.
Riksdagen anförde, att skäl talade för att den nuvarande tidsbegränsningen
borttoges.

Enligt min mening böra hovrättsassessorerna vara pliktiga att utan tidsbegränsning
mottaga förordnanden av ifrågavarande slag. Tidsbegränsningens
avskaffande torde i praktiken icke bliva av någon större betydelse, bl. a.
med hänsyn till att tingsdomarbefattningarna komma att successivt besättas
med ordinarie innehavare. Beträffande av hovrätt meddelade vikariatsförordnanden
synes i kontrollsyfte den begränsningen böra gälla, att assessor,
vilken innehaft förordnande att förvalta häradshövdingämbete eller att
tjänstgöra som tingsdomare under sammanlagt tre år, må av hovrätten meddelas
ytterligare dylikt förordnande endast under förutsättning att annan
assessor, som kan anlitas för uppgiften, icke finnes att tillgå eller ock

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 29

Kungl. Majit för särskilt fall lämnat sitt medgivande därtill. En bestämmelse
härom har upptagits i förslaget till domsagostadga (32 §). Skyldighet för
assessor att i nu nämnd omfattning mottaga förordnanden av ifrågavarande
slag synes lämpligen böra föreskrivas i hovrätternas arbetsordningar.

Riksdagen har ansett, att av tiden för tingsmeritering sex månader må
kunna fullgöras genom viss tjänstgöring hos åklagare. I förslaget har i anledning
härav upptagits ett stadgande (20 §), att med tjänstgöring i domsaga
må till en tid av högst sex månader likställas väl vitsordad tjänstgöring såsom
biträde åt landsfogde eller förste stadsfiskalen i Stockholm. I överensstämmelse
med vad riksdagen förordat har i förslaget till domsagostadga
föreskrivits (9 §), att samtliga tjänster såsom domsagobiträden skola tillsättas
av hovrätten efter förslag av häradshövdingen.»

I likalydande motionerna I: 254 och II: 364 hemställes, att riksdagen måtte
hos Kungl. Majit hemställa om sådana ändringar i förslaget till domsagostadga: att

ansökan om häradshövdingeämbete skall göras direkt hos Kungl. Majit;

att tingsnotarieaspirant och tingsnotarie skola antagas av häradshövding
samt

att domsagobiträde skall tillsättas av häradshövdingen.

I förenämnda skrivelse från Sveriges yngre juristers förening har anhållits
att motionärernas förslag beträffande anställningen av biträdespersonal
måtte av utskottet avstyrkas.

Häradsrätterna: Omkostnader.

Enär häradshövdingarna sedan gammalt haft att själva svara för de förvaltningskostnader
i domsagorna som icke bäras av de tingshusbyggnadsskyldige,
ha, frånsett anslagen till reseersättningar och till nya fastighetsböcker
för landet, några medel till omkostnader för domsagoförvaltningen
hittills icke funnits anvisade å riksstaten. I samband med att häradshövdingarnas
sportler indragas till statsverket skola icke blott de av dem bestridda
förvaltningsutgifterna utan jämväl vissa utgifter, som för närvarande
bekostas av de tingshusbyggnadsskyldige, övertagas av statsverket.

Närmare bestämmelser rörande fördelningen av kanslikostnaderna i domsaga
mellan statsverket och de tingshusbyggnadsskyldige ha meddelats i lagen
den 18 juli 1942 (nr 658) örn bestridande av kostnaderna för domsagas
kansli. Enligt 1 § denna lag, som skall träda i kraft den 1 juli 1943, åligger
det tingslag att bekosta erforderliga lokaler för domsagas kansli jämte
möbler och andra dylika inventarier ävensom uppvärmning, belysning och
städning av lokalerna, övriga kostnader för domsagas kansli, såsom för
skrivmaskiner, skrivmaterialier och andra dylika förbrukningsartiklar, inbindning
av domböcker och protokoll samt telefon, bestridas av statsverket.

I domsagopropositionen har, med utgångspunkt från sagda bestämmelser,

30 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

det årliga anslagsbehovet till häradsrätternas omkostnader beräknats till

390.000 kronor.

Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna hänvisas
till domsagopropositionen sid. 94—95.

1942 års riksdag fann ej anledning till erinran mot den sålunda gjorda
beräkningen men förutsatte, liksom beträffande avlöningskostnaderna, att
en närmare prövning av de olika beloppen skulle ske vid fastställande av
staten för budgetåret 1943/44. Riksdagen påpekade emellertid, att ett till bokinköp
för domsagorna beräknat belopp, 10,000 kronor, förefölle vara väl
knappt tilltaget.

I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden ha Svea och Göta
hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge verkställt beräkningar rörande
anslagsbehovet till omkostnader under nästa budgetår för de under
respektive hovrätter lydande domsagorna. Hovrätten för Övre Norrland har
beträffande anslagsbehovet till omkostnader vid domsagorna under denna
hovrätt, liksom beträffande avlöningskostnaderna, endast hänvisat till redan
föreliggande utredning i ämnet.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Den i domsagopropositionen gjorda beräkningen rörande de årliga omkostnaderna
i domsagorna torde kunna läggas till grund för anslagsberäkningen
för nästa budgetår. Med hänsyn till riksdagens uttalande rörande det
för bokinköp avsedda beloppet och då man dessutom under första övergångsåret
torde böra räkna med en del mindre utgifter av engångsnatur, synes
anslagssumman emellertid böra höjas med förslagsvis 20,000 kronor till

410.000 kronor.»

Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier, m. m.

Vid domsagoförvaltningens förstatligande kommer statsverket att åsamkas
vissa engångskostnader för inlösen av kontorsmaskiner, huvudsakligen skrivmaskiner,
samt skriv- och kontorsmateriel i övrigt. 1937 års domsagoutredning
beräknade dessa utgifter till 150,000 kronor. I domsagopropositionen
ansågs detta belopp tillräckligt (sid. 97).

Häradshövdingarna i rikets domsagor ha efter anmodan till justitiedepartementet
inkommit med närmare uppgifter rörande de inventarier som kunna
ifrågakomma till inlösen. Såvitt angår förefintliga kontorsmaskiner ha de
lämnade uppgifterna varit föremål för bearbetning inom generalpoststyrelsens
upphandlings- och förrådsavdelning, varvid verkställts en approximativ
värdering av dessa maskiner efter samma principer som de, vilka år 1941
tillämpats vid statsverkets inlösen av motsvarande maskiner å landsfiskalskontoren.
Därvid har förutsatts att endast skriv- och räknemaskiner samt
dupliceringsmaskiner skola inlösas, medan däremot inlösen av dikteringsapparater
ansetts icke böra komma i fråga. På grundval av den sålunda
verkställda värderingen och med hänsyn jämväl till inträffad värdestegring

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 31

å kontorsmaskiner kan, enligt vad i propositionen anförts, det för ändamålet
erforderliga anslagsbeloppet uppskattas till i runt tal 125,000 kronor.
Värdet av övriga kontorsutensilier samt skrivmateriel o. dyl. har av häradshövdingarna
själva beräknats till i runt tal 50,000 kronor. Sammanlagt skulle
alltså för inlösen av inventarier m. m. krävas 175,000 kronor, vilket belopp
enligt propositionen torde böra anvisas som förslagsanslag.

Vattendomstolarna: Avlöningar.

Den 9 juni 1939 har Kungl. Majit fastställt följande personalförteckning
för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

4 vattenrättsdomare............................................ B 2

6 vattenrättsingenjörer ................................. A 30

4 kontorsbiträden.............................................. A 4

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20:
t vattenrättsingenjör .......................................... Eo 30.

Av de i personalförteckningen upptagna tjänstemännen å ordinarie stat
äro anställda vid en var av vattendomstolarna en vattenrättsdomare och ett
kontorsbiträde, vid Norrbygdens vattendomstol två vattenrättsingenjörer
samt vid österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt
fyra vattenrättsingenjörer. Den i personalförteckningen upptagne
extra ordinarie vattenrättsingenjören är anställd vid österbygdens, Söderbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt.

Såsom icke-ordinarie befattningshavare äro vidare anställda vid Norrbygdens
vattendomstol en vattenrättssekreterare samt vid envar av österbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar en vattenrättssekreterare
och en vattenrättsamanuens. Vid Söderbygdens vattendomstol må
dock anställas mer än en vattenrättsamanuens under förutsättning att härigenom
icke uppkommer ökad kostnad för statsverket. Förutom till nu nämnda
icke-ordinarie befattningshavare har alltsedan budgetåret 1936/37 medel
beräknats till en biträdande vattenrättssekreterare, avsedd för vattendomstolarna
gemensamt. Medelsanvisningen för detta ändamål möjliggjorde ursprungligen
anställande av dylik vattenrättssekreterare under hela året, men
från och med budgetåret 1941/42 inskränktes medelsanvisningen till belopp,
motsvarande avlöning till en biträdande vattenrättssekreterare under allenast
halva året. Före sistnämnda budgetår fanns vattenrättsamanuens anställd,
förutom vid en var av de tre sydliga vattendomstolarna, jämväl vid Norrbygdens
vattendomstol (jfr II ht 1941 sid. 44).

Jämlikt 49 § 3 mom. 2. civila avlöningsreglementet äger vattenrättsdomare
uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år. Vattenrättssekrete -

32 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

rarbefattningarna äro att anse såsom arvodestjänster. Då biträdande vattenrättssekreterare
förordnats, har ersättningen hittills alltid bestämts att utgå
efter 21 löneklassen.

I skrivelse, dagtecknad i oktober 1942, ha rikets vattenrättsdomare gjort
framställning om löneförbättring för vattenrättsdomarna
genom förhöjning av den till dem utgående avlöningsförstärkningen. Under
hänvisning till att spörsmålet örn häradshövdingarnas inplacering i gällande
avlöningsreglemente blivit löst vid 1942 års riksdag uttalas i skrivelsen
att frågan om vattenrättsdomarnas avlöningsförmåner skäligen
syntes böra bliva föremål för omprövning. Lönenivån borde stå i rättvist
och lämpligt förhållande till de för häradshövdingarna fastställda löneförmånerna.
För en dylik omprövning talade också det förhållandet, att vattendomstolarnas
arbete i hög grad ökats efter det vattenrättsdomarnas löneställning
senast reglerats. I fortsättningen erinras, att vattenrättsdomarnas
lönenivå vid jämförelse med den för häradshövdingarna beslutade lönesättningen
ligger 250 kronor över lönen i domsaga hänförd till lönegrupp II men

1,000 kronor under lönen i nästföljande grupp, 2,250 kronor under lönen i
lönegrupp IV, som omfattar det procentuellt största antalet domsagor, samt
3,500 kronor under lönen i lönegrupp V. Vattenrättsdomarna ansåge sig i
lönehänseende böra likställas med häradshövding i domsaga inom lönegrupp
V, ehuru de likväl tills vidare funne sig kunna åtnöjas med att i sådant hänseende
jämställas med häradshövding i domsaga inom närmast lägre lönegrupp.
I överensstämmelse härmed hemställdes, att den vattenrättsdomare
tillkommande avlöningsförstärkningen måtte fastställas till 3,750 kronor samt
att den härigenom skedda löneregleringen måtte träda i kraft från och med
den 1 juli 1943.

över vattenrättsdomarnas framställning ha utlåtanden avgivits av statskontoret,
allmänna lönenämnden och vattenöverdomstolen.

Statskontoret har därvid erinrat, att 1937 års domsagoutredning, vars förslag
legat till grund för den vid 1942 års riksdag genomförda löneregleringen
för domsagopersonalen, beträffande häradshövdingarna anfört, att en ungefärlig
paritet med avlöningsställningen för andra underrättsordförande borde
eftersträvas, därvid närmast borgmästarna i de större städerna och vattenrättsdomarna
komme i fråga för jämförelse. Vad utredningen anfört rörande
utgångspunkterna för den föreslagna lönesättningen föranledde ingen
invändning från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida. Då sålunda häradshövdingarnas
löneställning avvägts med hänsyn till de avlöningsförmåner,
som vid ifrågavarande tidpunkt tillkommo vattenrättsdomarna, ansåge statskontoret,
att redan av denna anledning anspråk på ökade förmåner för vattenrättsdomarna
icke kunde grundas på sagda lönereglering. Statskontoret
har vidare fäst uppmärksamheten på att, ehuruväl häradshövdingarna genom
1942 års riksdagsbeslut erhållit en i jämförelse med det allmänna löneläget
inom civilförvaltningen särdeles gynnsam löneställning, regleringen
dock torde få anses ha i stort sett inneburit en sänkning av häradshöv -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

dingarnas tidigare lönenivå. Denna sänkning av häradshövdingarnas lönestandard
syntes statskontoret göra det än ogörligare att taga löneregleringen
till intäkt för en ökning av vattenrättsdomarnas förmåner. På grund av det
anförda och då statskontoret ej heller i övrigt funnit skäl föreligga för tillmötesgående
av framställningen, har ämbetsverket avstyrkt bifall till densamma.

Allmänna lönenämnden åter har med utgångspunkt från vad i framställningen
anförts uttalat, att den beslutade löneregleringen för häradshövdingarna
skäligen borde medföra förhöjning av vattenrättsdomarnas löneställning.
Lönenämnden ansåge sig därför böra tillstyrka, att vattenrättsdomarnas avlöningsförstärkning
från och med den 1 juli 1943 finge utgå med något högre
belopp än för närvarande. Enligt lönenämndens mening skulle en lämplig avvägning
åvägabringas, därest avlöningsförstärkningen för vattenrättsdomare
bestämdes till 2,500 kronor eller samma belopp, som gäller för häradshövding
i lönegrupp III.

Vattenöverdomstolen har uttalat, att vattenrättsdomarnas löneförmåner borde
fastställas till sådan nivå, att man i konkurrens med andra domartjänster
erhölle tillräckligt kvalificerade krafter för ifrågavarande befattningar. Rekryteringen
av vattenrättsdomarna torde huvudsakligen komma att ske bland revisionssekreterarna,
vilka sålunda efter att ha tjänstgjort sina år i nedre justitierevisionen
finge att välja mellan häradshövding- och vattenrättsdomarbefattningarna.
Den arbetsbörda och det ansvar, som åvilade vattenrättsdomarna,
syntes närmast kunna jämföras med förhållandena i de största domsagorna.
Att arbetsbördan nådde en sådan storleksordning berodde bland annat
därpå, att en betydande procent av vattenmålen vore av synnerligen stor
omfattning med så gott som hela den jordägande befolkningen i en vidsträckt
bygd såsom parter. I vatlenmålen förekomme även till avgörande frågor av
utomordentligt invecklad beskaffenhet, vilka ställde stora krav på domarens
omdöme. Vidare kunde framhållas, att domar i vattenmål icke kunde revideras
i samma omfattning som domar i andra mål. Endast därest överinstanserna
så omorganiserades, att personer med kvalificerad teknisk sakkunskap
ställdes till deras förfogande såsom domstolsledamöter, samt överinstanserna
i stor utsträckning bereddes tillfälle till syn på stället, skulle en revision av
sådan omfattning vara tänkbar. Härigenom ökades ytterligare det ansvar, som
vilade å vattenrättsdomarnas axlar. Vattenöverdomstolen ansåge det icke vara
möjligt att erhålla tillräckligt kvalificerade vattenrättsdomare, såvida de ej
i lönehänseende jämställdes åtminstone med häradshövdingarna i domsagor
inom lönegrupp IV och man sålunda kunde påräkna att till vattenrättsdomare
erhålla de dugligaste revisionssekreterarna.

Vattenöverdomstolen framhåller vidare, att för ifrågavarande befattningar
erfordras en speciell och svårförvärvad sakkunskap.

Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenöverdomstolen tillstyrkt,
att avlöningsförstärkningen för vattenrättsdomare bestämmes till
minst 3,750 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 6 sami. 2 avd. Nr 2.

34 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Beträffande ifrågavarande anslag föreligger vidare till bedömande frågan
om förstärkning av arbetskrafterna vid Norrbygdens
vattendomstol. På grund av den stora arbetsbördan vid denna vattendomstol
har Kungl. Maj:t, sedan förevarande anslagsfråga senast var föremål
för riksdagens prövning, vid upprepade tillfällen lämnat medgivande till dylik
förstärkning. Genom särskilda beslut den 22 maj och den 2 oktober 1942 har
sålunda vattenöverdomstolen bemyndigats att förordna biträdande vattenrättssekreterare
vid nämnda vattendomstol under sammanlagt högst sex månader
av innevarande budgetår. Hela det för dylikt ändamål anvisade beloppet,
som varit avsett för vattendomstolarna gemensamt, har sålunda tagits i anspråk
för Norrbygdens vattendomstol. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut
den 12 februari 1943 med anlitande av andra huvudtitelns anslag till
extra utgifter ställt medel till samma vattendomstols förfogande dels för avlönande
under tiden den 1 mars—den 30 juni 1943 av en vattenrättsamanuens
dels ock för bestridande under första halvåret 1943 av kostnader
för tillfällig skrivhjälp. Till grund för Kungl. Maj:ts berörda beslut ha legat
framställningar från vattenrättsdomaren i Norrbggdens vattendomstol i skrivelser
den 7 april, den 20 juli och den 22 december 1942. I dessa skrivelser
har till stöd för framställningarna åberopats den betydande arbetsbördan vid
vattendomstolen. I skrivelsen den 7 april 1942 anfördes bland annat, att arbetsbördan
vid domstolen nödvändiggjorde att mål i större omfattning än
som dittills skett handlades av särskild ordförande. Därvid syntes i regel
vattenrättssekreteraren böra anlitas. Den ökning i vattenrättssekreterarens
arbetsuppgifter, som bleve en följd av hans självständiga handläggning av
mål, föranledde att vattenrättssekreteraren måste få möjlighet att avlasta en
del av sina uppgifter å en biträdande sekreterare.

I vattenrättsdomarens framställning den 20 juli 1942 underströks särskilt
nödvändigheten att på kortast möjliga tid genomföra för kraftförsörjningen
i riket betydelsefulla större vattenkraftanläggningar och sjöregleringar. De
anspråk som därvid ställdes på vattendomstolen från kraftproducenternas
sida syntes alltmer växa samtidigt som omfattningen av de ersättningsfrågor
och andra tvisteämnen vattendomstolen hade att behandla ökades.

I framställningen den 22 december 1942 åberopades i huvudsak den tidigare
förebragta utredningen rörande arbetsbördan.

Frågan örn förstärkning av arbetskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol
har även upptagits till behandling av vattenfallsstyrelsen, som uttalat såsom
sin mening att arbetskrafterna vid vattendomstolen snarast måste förstärkas,
därvid styrelsen tänkt sig antingen inrättandet av en särskild vattendomstol
för handläggande av vissa grupper av mål eller av mål från vissa vattenområden,
eller ock tillsättande av en biträdande vattenrättsdomare, en biträdande
vattenrättssekreterare och eventuellt en biträdande vattenrättsingenjör.

I infordrat utlåtande har vattenöverdomstolen, efter hörande av vederbörande
vattenrättsdomare, uttalat att arbetskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol
snarast möjligt borde förstärkas på det sätt, att en biträdande
vattenrättsdomare förordnades av vattenöverdomstolen (jfr statsut -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 35

skottets utlåtande nr 2/1942 sid. 12) att i ordinarie vattenrättsdomarens
ställe handlägga vissa mål. Den tid, under vilken behovet av en biträdande
vattenrättsdomare förelåge, torde, såvitt för närvarande kunde
bedömas, kunna beräknas till återstoden av innevarande och hela nästkommande
budgetår. Förutom en biträdande vattenrättsdomare torde tidvis böra
anlitas en biträdande vattenrättsingenjör med sakkunskap i vattenbyggnadsfrågor.
Örn arbetskrafterna på detta sätt förstärktes, syntes behov av ytterligare
förordnande av biträdande vattenrättssekreterare ej föreligga. Beslut i
ärendet torde böra i vanlig ordning meddelas av vattenöverdomstolen efter
hemställan av vattendomstolen. Frågan örn avlöningsförmåner åt de förordnade
syntes böra upptagas till prövning i ett senare sammanhang.

Föredragande departementschefen har anfört bland annat följande:

»Vid den år 1942 beslutade löneregleringen för häradshövdingarna ha statsmakterna
icke prövat frågan om förhållandet mellan vattenrättsdomarnas
och häradshövdingarnas avlöningsförmåner. Vid oförändrad lönenivå för vattenrättsdomarna
skulle dessa bliva jämställda med häradshövdingarna i de
mindre domsagorna, oaktat vattendomstolarna — såsom närmare utvecklats
från såväl vattenrättsdomarbåll som av vattenöverdomstolen — i fråga örn
arbetets omfattning och det domaren åvilande ansvaret närmast äro jämförliga
med de största domsagorna i riket. De senaste årens lagstiftning på vattenrättens
område — angående grundvatten, tillfällig vattenreglering och vattenförorening
— ha för vattendomstolarna medfört en avsevärd arbetsökning.
Med hänsyn till de stora krav på juridisk insikt och praktiskt omdöme, som
måste ställas på vattenrättsdomarbefattningarnas innehavare, är det angeläget
att synnerligen dugliga domarkrafter kunna påräknas för dessa befattningar.
Därest vattenrättsdomarna i lönehänseende bliva jämställda med häradshövdingarna
i de mindre domsagorna, föreligger allvarlig risk för att
så ej blir fallet. Den anpassning av vattenrättsdomarnas löneställning, som
med hänsyn härtill framstår som en nödvändig konsekvens av regleringen av
häradshövdingarnas löneförmåner, torde ej böra uppskjutas. Enligt min mening
bör avlöningsförstärkningen till vattenrättsdomarna bestämmas till samma
belopp, som häradshövding i domsaga, hänförd till lönegrupp IV, äger
åtnjuta, eller sålunda 3,750 kronor. För vattenrättsdomare synas böra gälla
samma inskränkningar i fråga om rätten att innehava enskilda uppdrag som
föreslagits beträffande häradshövding.

Sedan budgetåret 1941/42 har såsom i det föregående nämnts medelsanvisningen
lill biträdande vattenrättssekreterare begränsats till hälften mot tidigare
samt vattenrättsamanuensbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol
indragits. Dessa personalinskränkningar, som vidtagits i besparingssyfte, voro
av provisorisk natur. De nya arbetsuppgifter, som genom de senare årens
lagstiftningsåtgärder tillförts vattendomstolarna, i förening med det på grund
av krisförhållandena påskyndade utbyggandet av landets vattenkrafttillgångar
ha medfört en betydande ökning av arbetsbördan vid vattendomsto -

36 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

larna, särskilt vid Norrbygdens vattendomstol. Det har därför, såsom förut
nämnts, blivit nödvändigt att med anlitande av andra huvudtitelns anslag
till extra utgifter redan under innevarande budgetår anvisa medel till förstärkning
av arbetskrafterna vid nämnda vattendomstol. På grund härav och
då, såsom av den i ärendet förebragta utredningen framgår, en snabb handläggning
vid vattendomstolarna under nuvarande förhållanden är av den
största betydelse för förbättringen av rikets kraftförsörjning, torde under
nästa budgetår en återgång böra ske till den tidigare personalorganisationen.
Medel till biträdande vattenrättssekreterare böra sålunda åter beräknas för
helt år och vattenrättsamanuensbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol
bör återbesättas. Den extraordinära arbetsanhopningen vid nämnda vattendomstol
nödvändiggör dessutom, att biträdande vattenrättsdomare förordnas
därstädes under hela nästa budgetår. Tidvis erfordras härjämte en biträdande
vattenrättsingenjör (s. k. särskild vattenrättsingenjör). Slutligen torde för vattendomstolarna
gemensamt böra anvisas ett belopp till extra skrivhjälp, förslagsvis
motsvarande avlöning till ett extra skrivbiträde.

Arvode till den biträdande vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol
torde böra fastställas till så stort belopp, att arvodet kommer att
motsvara lön enligt 30 löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg. Om så
befinnes erforderligt för undvikande av löneminskning för befattningshavare,
som finnes böra förordnas å tjänsten, synes dessutom Kungl. Maj:t böra kunna
tillerkänna den förordnade ett personlig lönetillägg å högst 1,000 kronor.

Vad härefter angår anslagsberäkningen bör vid bifall till förslaget om förhöjning
av vattenrättsdomarnas avlöningsförstärkning anslagsposten till a vIöningar
till ordinarie tjänstemän höjas med 9,000 kronor
till 161,700 kronor. Beträffande posten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj: t, nu uppförd med

9,000 kronor, erfordras ej någon ändring. Anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal bör i enlighet med vad i det föregående
anförts höjas med kostnaderna för en biträdande vattenrättsdomare
(15,200), en biträdande vattenrättssekreterare under ett halvt år (3,800), en
vattenrättsamanuens vid Norrbygdens vattendomstol (5,300) samt extra skrivhjälp
(2,400), sammanlagt 26,700 kronor. Posten beräknas alltså till 116,700
kronor.

Enligt beslut av 1942 års riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t att under
budgetåren 1941/42 och 1942/43 i mån av behov medgiva överskridande av
förevarande anslagspost för bestridande av vikariatsersättning åt s. k. särskild
vattenrättsingenjör (jfr riksdagens skrivelse nr 2/1942 sid. 9). Rörande behovet
att för ifrågavarande ändamål överskrida posten torde få hänvisas till den
utredning i ämnet, som verkställts i en till statsutskottet vid nämnda riksdag
under hand ingiven promemoria (statsutskottets utlåt, nr 2/1942 sid. 12 f.).
Då behovet är stadigvarande, och ifrågavarande kostnader icke ens tillnärmelsevis
låta sig beräkna på förhand, torde bemyndigandet i fortsättningen
böra gälla tills vidare.

Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn bland annat till

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 37

belastningen under sistförflutna budgetåret nedsättas med 5,700 kronor till
30,600 kronor.

Anslaget i dess helhet skulle alltså uppföras med (161,700 + 9,000 +
116,700 + 30,600) 318,000 kronor.»

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

Till följd av löneregleringen för domsagopersonalen kan enligt vad i propositionen
anföres detta anslag, som i gällande riksstat är uppfört med

740,000 kronor, sänkas med 661,000 kronor, motsvarande nu utgående dyrtidstillägg
till häradshövdingar och domsagonotarier samt inskrivningsdomaren
i Södra Roslags domsaga (jfr domsagoprop. sid. 96). För nästa budgetår
skulle anslaget alltså upptagas med 79,000 kronor.

Beträffande frågan om förändring till ordinarie tjänster av befattningarna Utskottet.
såsom ordförande å hovrättsdivision delar utskottet den av departementschefen
uttalade uppfattningen att otvivelaktigt starka skäl tala för en sådan åtgärd.
Såsom i motionen I: 243 framhålles, ställas redan enligt gällande rättegångsordning
å innehavarna av ifrågavarande chefsbefattningar stora krav
i fråga örn skicklighet och erfarenhet, och dessa krav komma att ökas vid
den nya rättegångsbalkens ikraftträdande, då förhandlingarna i hovrätten i
regel bliva muntliga. Uppenbart är det därför av största vikt att sörja för
en fullt tillfredsställande rekrytering av divisionsordförandepostema redan
nu. En sådan rekrytering torde förutsätta att divisionsordförandena erhålla
en högre tjänsteställning samt en däremot svarande avlöning. Av vikt är att
en dylik förändring av ordförandebefattningama icke genomföres på sådant
sätt att resultatet allenast blir en förbättrad löneställning för de äldsta hovrättsråden
i tur efter anciennitet, utan bör syftet vara att tillföra hovrätterna
en kvalitativ förstärkning. Med hänsyn till de av chefen för finansdepartementet
i statsverkspropositionen uttalade principerna för lönespörsmålens
behandling vid årets riksdag har utskottet emellertid ansett sig icke kunna
förorda bifall till motionen. Däremot vill utskottet förorda att en omorganisation
av divisionsordförandebefattningarna efter antydda principer måtte
genomföras så snart ske kan.

Vad angår assessorerna har man, då det gäller att beräkna hur många sådana
befattningshavare som erfordras, att taga hänsyn till icke blott hovrätternas
behov av vikarier för tjänstlediga hovrättsråd utan även behovet av
assessorer för förordnanden i nedre justitierevisionen och för offentliga uppdrag.
Däremot saknas anledning att i detta sammanhang räkna med de assessorer
som förordnas till tingsdomare, enär de erhålla extra ordinarie anställning
vid häradsrätterna.

I hovrätternas personalförteckning böra tydligen icke upptagas flera assessorer
än som äro avsedda för tjänstgöring i hovrätterna. Bestämmandet av
detta antal synes såvitt möjligt böra ske efter en för samtliga hovrätter en -

38 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

hetlig beräkningsgrund. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett uttalande
av 1942 års riksdag vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 5 med förslag till rättegångsbalk. I sitt av riksdagen uti denna del godkända
utlåtande i ärendet framhöll första särskilda utskottet vikten av att
ledamotsplatser reserverades för assessorer och föreslog att minimiantalet
hovrättsråd å varje division skulle bestämmas till tre. Den lämpligaste sammansättningen
av en ordinär hovrättsdivision torde i allmänhet vara tre hovrättsråd
och två assessorer, och detta svarar även mot vad som för närvarande
normalt torde vara förhållandet. Det skulle med hänsyn härtill kunna ifrågasättas
att successivt genomföra en minskning av antalet hovrättsrådsämbeten.
Då emellertid för närvarande icke med bestämdhet kan beräknas hur många
divisioner och följaktligen ej heller hur många hovrättsråd som bliva behövliga
efter rättegångsreformens genomförande, synes det ej lämpligt att redan
nu verkställa en sådan förändring, vilken ju utan samtidigt inrättande av ordinarie
assessorstjänster skulle leda till en avsevärd försämring av befordringsmöjligheterna
för domaraspiranter. Då antalet hovrättsrådsämbeten således
föreslås skola bibehållas oförminskat, förutsätter emellertid utskottet, att
nyssnämnda proportion mellan de å division tjänstgörande hovrättsråden och
assessorerna såvitt möjligt bibehålies. Då utskottet alltså räknar med endast
tre tjänstgörande hovrättsråd å varje division, bör enligt utskottets mening
i hovrätternas personalförteckning upptagas, för Svea hovrätt 16, för Göta
hovrätt 8, för hovrätten över Skåne och Blekinge, vars arbetskrafter efter
tillkomsten av den extra ledamot som föreslagits kunna sägas motsvara två
och en halv divisioner, 5 samt för hovrätten för Övre Norrland 2 assessorer.
Den omständigheten att å vissa hovrättsdivisioner för närvarande tjänstgöra
flera än tre hovrättsråd bör ej föranleda ändring i vad sålunda föreslagits
men måste givetvis beaktas vid beräkningen av anslagsposterna i hovrätternas
avlöningsstat, vilket även skett i Kungl. Maj:ts förslag.

Behovet av assessorer för förordnanden i nedre justitierevisionen och för
offentliga uppdrag skall enligt Kungl. Maj:ts förslag tillgodoses genom att
Kungl. Maj:t skall erhålla bemyndigande att utöver vad som angivits i personalförteckningen
förordna högst 50 assessorer. Detta antal torde med hänsyn
till den av utskottet ovan förordade höjningen av antalet assessorer i personalförteckningen
kunna minskas till 45. Då förordnandena i nedre justitierevisionen
uppenbart icke kunna begränsas genom någon på förhand fixerad
siffra måste strävandena till begränsning helt inriktas på det antal assessorer,
som tages i anspråk för offentliga uppdrag. Som en lämplig anordning i
detta syfte vill utskottet förorda, att anlitandet av assessorer för uppdrag utanför
domstolarna göres beroende av en central kontroll. Av Kungl. Majit eller
departementschef i annat departement än justitiedepartementet för assessor
meddelat förordnande å offentligt uppdrag synes därför böra föregås av gemensam
beredning med chefen för detta departement. Genom den föreslagna
kontrollen vinnes även den fördelen, att det av föreningen yngre jurister under
Göta hovrätt framförda önskemålet örn en såvitt möjligt proportionell
fördelning av uppdragen på assessorer från de olika hovrätterna torde komma
att i skälig utsträckning beaktas.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Vad nu sagts om assessorer gäller också i tillämpliga delar extra ordinarie
fiskaler och tingssekreterare. Särskilt beträffande tingssekreterarna är det av
vikt att dessa icke ryckas från sitt domsagoarbete annat än vid trängande behov,
så att icke på detta område insmyger sig ett hittills okänt vikariatssystem.

För den händelse en oförutsedd återgång av assessorer från offentliga uppdrag
till domstolsarbete skulle komma i fråga kan detta såsom i propositionen
beaktats medföra att assessor med bibehållen assessorslön måste tjänstgöra
som fiskal i hovrätt. En lämpligare användning för dylika assessorer
skulle erhållas, örn en möjlighet öppnades för Kungl. Maj:t att medgiva förordnande
av assessor att med bibehållen assessorslön tjänstgöra som tingssekreterare
i större domsaga. Utskottet tillstyrker därför att en dylik befogenhet
tillerkännes Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang vill utskottet uttala angelägenheten av att vissa minimikrav
i fråga örn domstolstjänstgöring upprätthållas såsom förutsättning
för förordnande till assessor. För närvarande gäller i detta avseende enligt
stadgande i hovrätternas arbetsordningar, att hovrätt, där ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, till assessor må föreslå allenast den, som efter
att hava uppehållit befattning såsom fiskal tjänstgjort dels under sammanlagt
ett år såsom biträdande domare eller sekreterare i domsaga eller
såsom vikarie för häradshövding — däri innefattat jämväl tjänstgöring såsom
biträde åt häradshövding vid uppläggande av nya fastighetsböcker —
eller såsom vattenrättssekreterare eller såsom ledamot i sådan rådhusrätt i
vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna
ledamöter, dels ock, likaledes under sammanlagt ett år, såsom ledamot
i hovrätten. Utöver dessa två års tjänstgöring, ett i underrätt och ett såsom
adjungerad ledamot i hovrätt, torde hittills assessor nästan undantagslöst
även hava haft minst ett års fiskalsförordnande. Till förebyggande av en
ogynnsam utveckling i framtiden i den riktning att hovrättstjänstgöringen
under fiskaistiden minskas till förmån för uppdrag utanför domstolarna, vill
utskottet förorda, att såsom förutsättning för förordnande till assessor uppställes
dels ett års tjänstgöring såsom sekreterare eller därmed likställd
tjänstgöring i underrätt efter erhållet fiskalsförordnande, dels två års tjänstgöring
såsom fiskal eller adjungerad ledamot i hovrätt, därav minst ett år
såsom adjungerad ledamot.

Då den i förenämnda departementspromemoria ifrågasatta förstärkningen
av hovrättens över Skåne och Blekinge arbetskrafter med en extra ledamot
torde vara erforderlig med hänsyn till den inträdda ökningen av hovrättens
arbetsbörda, får utskottet tillstyrka bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva
anställande under nästa budgetår av en extra ledamot i nämnda hovrätt
utan hinder av att vederbörande anslagspost till icke-ordinarie personal
därigenom överskrides.

Enligt 1942 års riksdagsbeslut skulle inom varje hovrätt inrättas extra
ordinarie fiskalsbefattningar till så stort antal som motsvarar summan av

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i domsagor
under hovrätten. Kungl. Maj:t har härutinnan av anslagstekniska skäl
föreslagit den ändringen, att antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar i varje
hovrätt skall begränsas till vad som motsvarar hovrättens eget behov av
fiskaler men att i stället tingssekreterartjänsterna skola göras till extra ordinarie
befattningar i samma lönegrad som nyssnämnda fiskalsbefattningar.
Mot denna uppdelning av ifrågavarande för fiskaler avsedda extra ordinarie
befattningar på hovrätternas och häradsrätternas avlöningsstater är enligt
utskottets mening i och för sig intet att erinra. Såsom i propositionen beaktats,
uppkomma emellertid vissa spörsmål med avseende å tingssekreterarbefattningarnas
infogande i befordringssystemet. Enligt Kungl. Majits förslag
skulle till tingssekreterarbefattning i regel icke förordnas annan än den
som innehade befattning som extra ordinarie fiskal i hovrätt. Emellertid
torde vid ingången av nästkommande budgetår till innehavare av befattningarna
som extra ordinarie fiskal allmänt komma att förordnas fiskaler, som
redan fullgjort tjänstgöring som domsagosekreterare ofta under längre tid
än den stadgade maximitiden av tre år, och även för framtiden har man
att räkna med att tingssekreterarbefattningama icke kunna rekryteras med
extra ordinarie fiskaler utan att befordringsgången måste bliva den motsatta,
d. v. s. att till extra ordinarie fiskaler regelmässigt komma att förordnas
sådana förutvarande extra fiskaler som efter fullgjord tingssekreterartjänstgöring
återvända till hovrätten för fortsatt fiskalstjänstgöring och
adjunktion. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola hovrätterna för beredande av
extra ordinarie anställning åt befattningshavare, som innehaft förordnande
såsom tingssekreterare, äga att i den mån så erfordras, efter medgivande av
Kungl. Majit i varje särskilt fall, förordna fiskaler utöver vad som angivits
i personalförteckningen, Svea hovrätt högst 3, Göta hovrätt högst 2, hovrätten
över Skåne och Blekinge 1 samt hovrätten för Övre Norrland 1. Den sålunda
föreslagna marginalen synes för att tillgodose det avsedda syftet böra
göras något vidare. Härvid måste emellertid beaktas, att antalet övertaliga
extra ordinarie fiskaler icke bör få överstiga vad som ur arbetssynpunkt
är erforderligt. Ur denna synpunkt torde hinder icke möta mot att förordna
övertaliga extra ordinarie fiskaler intill det antal, som motsvarar antalet
extra ordinarie fiskaler, vilka stadigvarande tjänstgöra såsom adjungerade
ledamöter i stället för ledamöter som på grund av stadigvarande förordnande
såsom revisionssekreterare eller annat stadigvarande uppdrag ej
längre tjänstgöra i hovrätten. Uppställes dessutom den begränsningen att till
förordnande som övertalig extra ordinarie fiskal får ifrågakomma endast
den som fullgjort minst tre års tjänstgöring såsom sekreterare i domsaga,
torde någon ytterligare inskränkning beträffande möjligheten att överskrida
det i personalförteckningen angivna antalet extra ordinarie fiskaler icke
erfordras. Utskottet föreslår alltså den ändring beträffande Anm. 2 till den
av Kungl. Majit föreslagna personalförteckningen, att hovrätt för att bereda
extra ordinarie anställning åt befattningshavare som under sammanlagt minst

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 41

tre år innehaft förordnande såsom sekreterare i domsaga eller tingssekreterare
eller såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare, må i den mån
så erfordras, efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall, förordna
extra ordinarie fiskaler utöver vad i personalförteckningen angivits, dock
högst intill det antal som motsvarar antalet extra ordinarie fiskaler vilka
innehava stadigvarande adjunktion för ledamöter med stadigvarande uppdrag
utanför hovrätten.

Enligt Kungl. Majits förslag skola de fiskaler, som icke erhålla extra ordinarie
anställning, erhålla ställning såsom extra tjänstemän och inplaceras i
lönegraden Ex 20. Mot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit anledning
till erinran. De som antagits till extra fiskaler böra tydligen uppbära
lön såsom sådana så länge kvalificerat fiskalsarbete för dem finnes att tillgå.
Till extra fiskaler med heltidsavlöning synas emellertid utöver de ständiga vikarierna
för tjänstlediga extra ordinarie fiskaler ej böra antagas flera än som
motsvarar högst hälften av det antal aspiranter som må anställas i hovrätten,
därvid motsvarande minskning av antalet aspiranter äger rum.

Utskottet förutsätter att genom övergångsbestämmelser kommer att fastslås,
att de som redan uppflyttats i 21 löneklassen fortfarande få förbliva i
denna. Även beträffande fiskaler, som ännu kvarstå i 15 löneklassen, torde
övergångsbestämmelser böra meddelas så att de icke komma i sämre ställning
än örn nuvarande lönebestämmelser bibehållits.

För antagande till tingssekreterare böra uppställas samma kompetensvillkor
som enligt Kungl. Majits förslag fordras för förordnande såsom extra
ordinarie fiskal, d. v. s. förutom fiskalskompetens de tjänstgöringsmeriter
som för närvarande fordras för uppflyttning till 21 löneklassen. Finnes fiskal
med dessa meriter ej att tillgå, bör tingssekreterartjänsten kunna uppehållas
av person som innehaft fiskalsförordnande i hovrätt. Utskottet föreslår följaktligen,
att 5 § andra stycket i Kungl. Majits förslag till domsagostadga
ändras i överensstämmelse med vad sålunda förordats beträffande kompetensvillkoren
för tingssekreterarbefattning. Fiskal, som uppehåller tingssekreterartjänst
utan att vara anställd som extra ordinarie, bör liksom för närvarande
åtnjuta avlöning motsvarande den han skulle uppburit såsom tjänstgörande
extra fiskal i hovrätten.

Beträffande förordnande i anledning av arbetet med uppläggande av nya
fastighetsböcker gäller för närvarande, alt hovrätten, därest den förordnade
vid annan tjänstgöring skulle varit berättigad till avlöning enligt 15 löneklassen,
äger bestämma alt han skall åtnjuta arvode motsvarande lön enligt
nyssnämnda löneklass jämte rörligt tillägg och kristillägg. Detta stadgande
föreslås i propositionen ändrat sålunda, att hovrätten skall äga bestämma,
att den förordnade skall åtnjuta avlöning och övriga förmåner såsom extra
tjänsteman i Ex 20, därest han vid annan tjänstgöring skolat åtnjuta sådana
avlöningsförmåner eller eljest med hänsyn till av honom fullgjord tjänstgöring
särskilda skäl därtill föranleda. Då det framdeles någon gång torde kom -

42 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

ma att inträffa att för förordnande av ifrågavarande slag behöver tagas i
anspråk fiskal, som uppbär lön enligt 21 löneklassen, och det för sådant fall
bär finnas möjlighet att låta den förordnade bibehållas vid sin löneställning,
föreslår utskottet att till ifrågavarande stadgande fogas det tillägg, att därest
den förordnade vid annan tjänstgöring skulle varit berättigad till avlöning
enligt 21 löneklassen, han må tillerkännas arvode, motsvarande sådan lön
jämte rörligt tillägg och kristillägg.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola assessorerna och fiskalerna vara skyldiga
att mottaga förordnanden vid rådhusrätterna. I anslutning till vad propositionen
sålunda och i övrigt innehåller beträffande hovrättspersonalens tjänstgöring
i stadsdomstolarna har i motionerna I: 253 och II: 363 upptagits frågan
huruvida icke tiden skulle vara inne att beträffande rådmanst jäns terna föreskriva
vad som redan stadgats i fråga om rådhusrätternas assessors- och stadsnotarietjänster,
nämligen att till innehavare av sådan befattning icke må utses
annan än den som innehaft förordnande som fiskal i hovrätt och som av
hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Utskottet
som delar motionärernas uppfattning örn gagnet av en växelverkan i utbildningshänseende
mellan hovrätter och rådhusrätter i nu angivna hänseende,
förordar att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller, att de kompetenskrav
som uppställts för erhållande av assessors- och stadsnotarietjänst vid
rådhusrätt måtte utsträckas att gälla jämväl rådmanstjänst. Utskottet vill i
detta sammanhang understryka angelägenheten av att vederbörande verkligen
av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande. Ett sådant
omdöme måste tydligen grundas på någon icke allt för kort tids hovrättstjänstgöring.

Till följd av överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning
skola vid de tre största hovrätterna nyanställas visst antal biträden. Göta
hovrätt har hemställt örn anslag till två nya biträdesbefattningar, därav en i
lönegraden Eo 9 och en i lönegraden Eo 4. I propositionen har också för Göta
hovrätts vidkommande beräknats två befattningar, men i avvaktan på närmare
erfarenhet rörande de nya biträdenas arbetsuppgifter ha båda ansetts
böra placeras i 4 lönegraden. Med anledning härav har i motionen II: 356
yrkats sådan höjning av anslaget, att en av befattningarna kan placeras i 9
lönegraden. Utskottet finner för sin del icke skäl att nu föreslå någon ändring
i Kungl. Majlis förslag i denna del, utan torde någon erfarenhet av
den nya ordningen böra avvaktas innan fråga om ändring i lönegradsplaceringen
för ifrågavarande biträdesbefattning upptages till prövning.

Beträffande domsagornas fördelning på olika avlöningsgrupper och maximiantalet
domsagor i varje grupp har utskottet icke varit i tillfälle att ingå i
någon närmare granskning av förslaget i denna del. Utskottet, som förutsätter
att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga fortsatt uppmärksamhet, är icke nu berett
att i anledning av motionen II: 365 förorda någon ändring i Kungl. Maj :ts
förslag.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2. 43

Vad i propositionen föreslagits rörande övergångsersättning till vissa häradshövdingar
har icke givit utskottet anledning till någon erinran.

I de likalydande motionerna I: 253 och II: 363 framhålles att den för tingsnotarierna
och tingsnotarieaspiranterna föreslagna löneställningen icke kan
betraktas som definitiv utan att en förbättring av densamma är önskvärd,
särskilt för att underlätta tillträdet till domarbanan för aspiranter som äro
beroende av att de erhålla full betalning för utfört arbete. Frågan om en förbättrad
löneställning för nämnda personal har även upptagits av Sveriges
yngre juristers förening i en till utskottet ingiven framställning, i vilken föreslagits
att tingsnotarierna måtte beredas ställning som extra tjänstemän
med placering i så hög lönegrad att avlöningen jämte dyrtidskompensation
icke understege 500 kronor per månad. Det torde, såsom motionärerna också
förutsatt, icke kunna ifrågakomma att riksdagen nu skulle ingå i förnyad
prövning av den vid nästföregående riksdag avgjorda frågan örn tingsnotariernas
och tingsnotarieaspiranternas löneställning. Utskottet finner emellertid
de av motionärerna framförda synpunkterna förtjänta av beaktande.

Beträffande domsagobiträdena förutsattes i 1942 års domsagoproposition
att för utbyggande av organisationen skulle gälla en övergångstid av fem år,
under vilken tid antalet biträdesbefattningar i högre lönegrader successivt
skulle ökas. I enlighet härmed har i den nu föreliggande propositionen uttalats,
att för budgetåret 1943/44 icke torde böra inrättas flera befattningar i 11, 9
och 7 lönegraderna än som motsvarar högst en fjärdedel av hela det antal
dylika befattningar som skola finnas vid fullt utbyggd organisation. Därest det
emellertid skulle visa sig att ett större antal högre befattningar erfordras
för att bereda skälig avlöning åt i domsagorna nu tjänstgörande biträden,
som uppenbarligen äro väl kvalificerade för dylika tjänster, bör enligt utskottets
uppfattning Kungl. Maj:t äga medgiva, att ytterligare något antal
befattningar i nyssnämnda lönegrader inrättas.

Beträffande tillsättningen av häradshövdingämbeten har riksdagen vid behandlingen
av 1942 års domsagoproposition uttalat, att sådana ämbeten borde
utan undantag sökas hos Kungl. Maj :t och att sålunda hovrättsförslagen borde
avskaffas. För att tillgodose syftet med dessa förslag vore det enligt riksdagens
mening lämpligt, att Kungl. Maj:t innan ärendet avgjordes inhämtade
yttranden från hovrätternas presidenter. Enligt det vid nu föreliggande
proposition fogade förslaget till domsagostadga skulle hovrättsförslagen
bibehållas. I de likalydande motionerna 1:254 och II: 364 har emellertid yrkats
den ändring i förslaget, att ansökan örn häradshövdingämbete skall göras
direkt hos Kungl. Maj:t. Enligt utskottets mening lia tillräckliga skäl icke
anförts för att riksdagen skulle frånträda sin i denna fråga intagna ståndpunkt.
Med bifall till motionerna i denna del föreslår följaktligen utskottet att
2 § i förslaget till domsagostadga ändras i enlighet med riksdagens ovan återgivna
uttalande.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag lill domsagostadga skall hovrätten antaga

44 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter samt utnämna domsagobiträden. I
motionerna 1:254 och 11:364 hemställes örn sådana ändringar i förslaget,
att ifrågavarande befattningshavare skola tillsättas av häradshövdingen. Då
Kungl. Maj:ts förslag i dessa frågor överensstämmer med riksdagens vid behandlingen
av 1942 års domsagoproposition fattade beslut, får utskottet avstyrka
motionerna.

Uti 8 § i förslaget till domsagostadga omnämnes kunnighet i maskinskrivning
och stenograf som merit vid ansökan om anställning såsom tingsnotarieaspirant.
Det synes böra uppställas som framtidsmål, att såsom behörighetsvillkor
för sådan anställning föreskrives färdighet i stenografi. Efter någon
övergångstid synes detta krav böra fullt genomföras.

Vad i övrigt angår förslaget till domsagostadga vill utskottet till vad i
24 § stadgas därom, att domsagobiträde efter hovrättens förordnande skall
äga på eget ansvar ombesörja upphandling av skrivmaterialier och dylikt,
föreslå ett tillägg av innebörd, att åliggandet skall fullgöras i enlighet med
av häradshövdingen meddelade anvisningar. Beträffande den i nämnda paragraf
upptagna bestämmelsen, att häradshövdingen bör minst en gång i månaden
granska domsagans räkenskaper samt inventera kassa och stämpelförråd,
har med hänsyn till den arbetsbelastning för häradshövdingen som
kontrollåtgärderna torde komma att innebära inom utskottet ifrågasatts huruvida
icke den obligatoriska kontrollen skulle kunna inskränkas till minst
en gång i kvartalet, men har utskottet funnit övervägande skäl tala för bestämmelsens
bibehållande i föreslaget skick.

Enligt 42 § i förslaget till domsagostadga skulle kansli hållas öppet å påskafton,
midsommarafton och julafton, som är inskrivningsdag. Då det synes
olämpligt att hålla inskrivningsdag å nämnda högtidsaftnar, torde i stället
för den föreslagna bestämmelsen böra i inskrivningskungörelsen införas ett
stadgande av innebörd, att inskrivningsdag som skulle hållits å påskafton,
midsommarafton eller julafton skall hållas å nästa söckendag.

I anslutning till vad riksdagen vid behandlingen av 1942 års domsagoproposition
uttalat torde åt 44 § i nämnda förslag böra givas den lydelse, att häradshövding,
där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden annorlunda
medgiver, skall vara bosatt å kansliorten.

Den omständigheten, att notarietiden skall förkortas från tre till två och
ett halvt år, har föranlett, att i förslaget till domsagostadga upptagits vissa
övergångsstadganden. Mot utformningen av dessa har utskottet intet att erinra.
Det har varit ifrågasatt att såsom en övergång tjänstgöringstiden i domsaga
skulle vara två år nio månader innan den slutligen nedsattes till två
år sex månader. Såsom skäl härför har framhållits angelägenheten av att
icke alltför många notarier på en gång slutade i domsagorna den 1 juli
1943 i följd av den förkortning av notarietiden som då inträdde, vilket
bland annat skulle kunna medföra en alltför stark tillströmning till hovrätterna.
Då emellertid hovrätterna icke äro skyldiga att mottaga flera
aspiranter än som kunna beredas sysselsättning och de i Kungl. Maj:ts förslag
till domsagostadga upptagna övergångsbestämmelserna medgiva att

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2,

notarietiden under en övergångstid utsträckes till tre år, finner utskottet den
ifrågasatta övergångsbestämmelsen om en tjänstgöringstid av två år nio
månader icke vara erforderlig.

Vad propositionen innehåller i de delar som ej ovan av utskottet berörts
har ej givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte

I) i anledning av Kungl. Majrts förslag

a) godkänna följande personalförteckning för hovrätterna:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Svea hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

40 hovrättsråd .................................. A 30

1 krigshovrättsråd .............................. A 30

1 sekreterare .................................. A 27

1 advokatfiskal ................................ A 24

1 överkrigsfiskal .............................. A 24

1 aktuarie .................................... A 22

1 arkivarie .................................... A 22

1 kamrerare .................................. A 22

3 notarier .................................... A 22

1 kontorist .................................... A 9

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

6 kanslibiträden .............................. A 7

6 expeditionsvakter ............................ A 5

6 kontorsbiträden ..............................A 4

4 skrivbiträden ................................ A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

16 assessorer ................................. Eo 29

20 fiskaler .................................... Eo 22

Göta hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

20 hovrättsråd .................................. A 30

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Befattning Lönegrad

1 sekreterare ..................................A 27

1 advokatfiskal ................................ A 24

1 aktuarie .....................................A 22

2 notarier .................................... A 22

1 förste expeditionsvakt......................... A 7

3 kanslibiträden ............................... A 7

3 expeditionsvakter ............................ A 5

3 kontorsbiträden .............................. A 4

3 skrivbiträden ................................ A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

8 assessorer .................................. Eo 29

10 fiskaler .................................... Eo 22

Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

11 hovrättsråd ................................. A 30

1 sekreterare .................................. A 26

1 aktuarie .................................... A 22

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

1 kanslibiträde ................................ A 7

1 expeditionsvakt .............................. A 5

3 kontorsbiträden ............................. A 4

1 skrivbiträde ................................. A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

5 assessorer ................................. Eo 29

6 fiskaler .................................... Eo 22

Hovrätten för Övre Norrland.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

5 hovrättsråd .................................. A 30

1 sekreterare .................................. A 26

1 kanslibiträde ................................ A 7

1 expeditionsvakt .............................. A 5

1 kontorsbiträde ............................... A 4

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

Befattning Lönegrad

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

2 assessorer .................................. Eo 29

3 fiskaler ................................... Eo 22;

Anm. 1. I den mån så erfordras på grund av att hovrätternas befattningshavare
tagas i anspråk för uppdrag utom hovrätterna må förordnas
högst 45 assessorer utöver de i personalförteckningen angivna.

Anm. 2. För beredande av extra ordinarie anställning åt befattningshavare,
som under minst tre år innehaft förordnande såsom sekreterare i domsaga
eller tingssekreterare eller såsom vikarie för häradshövding eller tingsdomare,
må hovrätt i den mån så erfordras, efter medgivande av Kungl.
Maj :t i varje särskilt fall, förordna extra ordinarie fiskaler utöver vad som
angivits i personalförteckningen, dock högst intill det antal som motsvarar
antalet extra ordinarie fiskaler vilka innehava stadigvarande adjunktion för
ledamöter med stadigvarande uppdrag utanför hovrätten.

b) fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 525,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.. » 30,200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 366,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 120,700

Summa kronor 1,043,000

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 249,600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit ........... » 14,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 183,300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 58,100

Summa kronor 505,000

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 149,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit........... »

7,000

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... kronor 90,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 32,900

Summa kronor 280,000
Hovrätten för övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 70,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit........... » 2,900

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 66,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 16,400

Summa kronor 156,000;

c) bemyndiga Kungl. Majit att medgiva anställande under

budgetåret 1943/44 av en extra ledamot i hovrätten över Skåne
och Blekinge utan hinder av att vederbörande anslagspost till
icke-ordinarie personal därigenom överskrides;

d) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa
ett förslagsanslag av 1,984,000 kronor;

II) med bifall till Kungl. Majits förslag
a) godkänna följande personalförteckning för häradsrätterna: -

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar ............................ B 2

4 tingsdomare ................................ A 29

3 särskilda inskrivningsdomare ................ A 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

7 tingsdomare .............................. Eo 29

44 tingssekreterare ............................ Eo 22;

b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna, att
tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 2,184,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 2,800

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... kronor 2,492,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 391,200

Summa kronor 5,070,000;

c) medgiva, att till häradshövding, som övergår å den nya
avlöningsstaten, må vid ingången av juli månad 1943 utbetalas
ett belopp av 375 kronor, motsvarande vad han skulle
hava i sin befattning uppburit såsom lön för nämnda månad,
örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande för honom, samt att kostnaderna härför
må bestridas från den i avlöningsstaten för häradsrätterna
upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän; d)

till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av 5,070,000 kronor;

e) till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av 410,000 kronor;

f) till Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier m. m.
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 175,000
kronor;

g) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................... kronor 161,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.. » 9,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 116,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 30,600

Summa kronor 318,000;

h) bemyndiga Kungl. Majit medgiva, att kostnad för s. k.
särskild vattenrättsingenjör må från och med budgetåret
1943/44 bestridas från anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal, även örn posten därigenom skulle överskridas; i)

till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret 1943/
44 anvisa ett förslagsanslag av 318,000 kronor;

j) till Dgrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av 79,000
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. 2 avd. Nr 2.

BO Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 2.

B) att riksdagen i anledning av motionerna I: 253 och II:
363 måtte hos Kungl. Majit anhålla, att de kompetenskrav
som uppställts för erhållande av assessors- och stadsnotarietjänst
vid rådhusrätt måtte utsträckas att gälla jämväl rådmanst
jänst; samt

C) att motionerna I: 253 och II: 363 i vad de ej behandlats
under B) här ovan ävensom motionerna I: 243 och 254 samt
II: 356, 364 och 365 måtte anses besvarade genom vad utskottet
i sitt utlåtande anfört och hemställt.

Stockholm den 1 juni 1943.

På sammansatt stats- och första lagutskotts vägnar:
ERNST ERIKSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Bernhard Nilsson, Gustaf Iwar
Anderson, Åqvist och Hansson i Rubbestad samt fru Alvén;

från första lagutskottet: herrar Gärde, Schlyter, Siljeström, Lindqvist, Hedlund
i Östersund och Ryberg.

Reservation

av herr Hansson i Rubbestad.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

432042