Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3 (Utlåtande 1942:Sul1u3 sul1u)

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juli 1942 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av domsagoförvaltningen m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition, nr 252, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
godkänna av föredragande departementschefen framlagda huvudgrunder för
en omorganisatioh av domsagoförvaltningen m. m., avsedd att träda i tilllämpning
den 1 juli 1943, sedan riksdagen, på framställning, anvisat medel
för de av omorganisationen föranledda kostnaderna.

I anledning av förevarande propositionen ha inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 262 av herr Sandén
m. fl. och nr 263 av herr Tamm m. fl. samt motionerna i andra kammaren
nr 381 av herr Sefve m. fl. och nr 382 av herr Ryling m. fl.

Berörda proposition och motioner, som hänvisats till statsutskottet, lia
enligt överenskommelse mellan statsutskottet och första lagutskottet hänskjutits
till behandling av sammansatt stats- och första lagutskott.

De yrkanden, som framställts i motionerna, återgivas i det följande i anslutning
till redogörelse för den huvudsakliga innebörden av Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, vilka motionärerna anfört till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
i detta utlåtande, hänvisa till propositionen och motionerna.

I propositionen lämnas till en början redogörelser för dels häradshövdingarnas
avlöningsförhållanden enligt gällande ordning (sid. 3—10), dels tidigare
reformförslag i fråga om häradshövdingarnas avlöning (sid. 10 och 11),
dels ock domsagornas nuvarande personalorganisation och domarutbildningen
(sid. 11—20). Till dessa redogörelser tillåter sig utskottet hänvisa.

I enlighet med Kungl. Maj:ts den 18 juni 1937 givna bemyndigande tillkallade
chefen för justitiedepartementet generaldirektören E. R. Stridsberg,
tillika ordförande, samt nuvarande statsråden G. H. Andersson och J. F.
Domö, häradshövdingen B. R. Zetterstrand ävensom ledamöterna av riksdagen
lantbrukaren P. J. Gustafsson i Benestad och riksgäldsfullmäktigen E. G.
E. Eriksson för att inom justitiedepartementet verkställa utredning angående
frågorna om lönereglering för häradshövdingarna på grundval av sportlernas

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. 2 ard. Nr 3.

2 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

avskaffande och om de rättsbildade och de icke rättsbildade domsagobiträdenas
anställnings- och avlöningsförhållanden samt om behovet av dylika biträden
i de olika domsagorna.

Sedan de sakkunniga, som antogo benämningen 1937 års domsagoutredning,
avlämnat sitt betänkande (stat. off. utredn. 1939: 29), ha yttranden
däröver efter remiss avgivits av nedre justitierevisionen, hovrätterna, statskontoret,
allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,
Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, örebro, Västernorrlands och Norrbottens
län, ett stort antal häradshövdingar, föreningen Sveriges häradshövdingar,
föreningarna för yngre jurister i Svea och Göta hovrätter samt Sveriges
advokatsamfund.

Utskottet övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika hithörande
spörsmålen, varvid utskottet följer den i propositionen gjorda uppställningen.

Inledande anmärkningar.

Huvudpunkterna i utredningens förslag.

Domsagoutredningens förslag bygger i enlighet med givna direktiv på sportelsystemets
avskaffande såsom avlöningsform för häradshövdingarna. Dessa
skola sålunda bliva helt statsavlönade och i fråga örn lön och andra förmåner
vara underkastade civila avlöningsreglementets bestämmelser. Förslaget innebär
vidare, såsom en följd av sportelsystemets avskaffande, att domsagoförvaltningen
förstatligas. Staten skall sålunda övertaga såväl kostnaderna för
rättsbildad och icke rättsbildad biträdespersonal i domsagorna som ock
övriga förvaltningsutgifter, vilka nu åvila häradshövdingarna. 1 fråga om sådana
kostnader, som för närvarande bäras av de tingshusbyggnadsskyldiga
— i huvudsak kostnaderna för häradsrätternas sammanträdeslokaler och
arkiv samt vanligen även för kanslilokaler med inredning — har domsagoutredningen
utgått från att tingshusbyggnadsskyldigheten fortfarande skall
åvila tingslagen i den omfattning som i nära anslutning till nu rådande förhållanden
föreslagits av särskilda sakkunniga i ett år 1936 avgivet betänkande
angående revision av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldigheten.

Beträffande domsagopersonalen innebär utredningens förslag en minskning
av den rättsbildade och en ökning av den icke rättsbildade personalen.
Notariernas antal skall sålunda nedbringas med omkring en tredjedel. I samband
därmed föreslås att notarietiden förkortas från tre till två år. En enhetlig
notariegrad (tingsnotarier) skall införas i stället för nuvarande förste
och andre notarier. Jämte notarier skola notarieaspiranter kunna anställas.
Arvodena för notariepersonalen skola undergå viss höjning. Den icke rättsbildade
personalen föreslås ökad med omkring en tredjedel. I varje domsaga
skall anställas ett icke rättsbildat biträde i lönegraden A 11, i större domsagor
därjämte biträden i lönegraderna A 7 och A 4. Av dessa biträden äro de
förstnämnda avsedda huvudsakligen för mera kvalificerade göromål, såsom
beträffande inskrivningsväsendet, kassabokföringen och stämpelförsäljningen.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 3

I fråga om sekreterarebefattningarna i domsagorna föreslås icke några större
förändringar. 1 de fyra största domsagorna skall enligt förslaget den ordinarie
rättsbildade personalen ökas, så att i en var av dessa domsagor skall
finnas en inskrivningsdomare (lönegrad A 29) samt i tre av dem dessutom
en tingsdomare (lönegrad A 30) för utövande av egentlig dömande verksamhet
vid sidan av häradshövdingen.

Förslaget berör även den icke ordinarie rättsbildade personalen i hovrätterna.
Här må endast nämnas, att godkända aspiranter skola enligt förslaget
kunna antagas till extra fiskaler med avlöning såsom extra tjänstemän i 18
lönegraden. Efter viss tids anställning såsom extra fiskaler skola de kunna
antagas till fiskaler med placering såsom extra ordinarie tjänstemän i 22 lönegraden.
Även assessorerna skola erhålla extra ordinarie anställning samt
placeras i 29 lönegraden.

Huvuddragen i förslaget lia vunnit allmän anslutning i de avgivna yttrandena
(prop. sid. 21).

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i denna del
uttalat följande:

»Det nuvarande lönesystemet för häradshövdingarna är synnerligen föråldrat
och invecklat. Trots påbyggnader i form av lönetillägg av olika slag, som
lid efter annan skett, är systemet till sina verkningar i hög grad ojämnt, icke
blott så att inkomsterna äro mycket olika i de skilda domsagorna, ibland utan
motsvarande skillnad i fråga örn arbetsbördan, utan även såtillvida att inkomsterna
i en och samma domsaga kunna uppvisa betydande växlingar. I
de direktiv som meddelades domsagoutredningen vid dess tillsättande framhöll
jag dessutom såsom en framträdande olägenhet hos sportelsystemet i
domsagorna, att detta försvårade ett tillfredsställande ordnande av såväl de
rättsbildade som de icke rättsbildade biträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden.
För närvarande användes otvivelaktigt i åtskilliga domsagor de
unga juristernas arbetskraft för uppgifter som enligt eljest tillämpade grunder
för en rationell arbetsfördelning bora utföras av icke rättsbildad personal.
Även ur utbildningssynpunkt är denna ordning till skada. De rättsbildade
biträdena få ibland under lång tid såsom ''extra notarier'' arbeta utan avlöning,
och de arvoden som erbjudas dem äro förhållandevis låga. Sistnämnda
omständigheter böra beaktas även ur den synpunkten att de äro ägnade att
motverka den breda rekrytering av domarkåren som måste anses önskvärd.
Det torde vara allmänt erkänt, att de icke rättsbildade domsagobiträdenas anställningsförhållanden
äro otillfredsställande. Lönerna äro genomgående lägre
än de löner motsvarande befattningshavare i statens tjänst åtnjuta, och pensionsförhållandena
äro icke nöjaktigt ordnade.

Domsagoutredningens förslag synes vara ägnat att i möjligaste mån avhjälpa
de anmärkta bristerna och alt åvägabringa en mera rationell anordning
av domsagornas personalorganisation och domsagoförvallningen överhuvud
laget. De särskilda frågor som beröras i förslaget komma i den följande
framställningen att var för sig upptagas till behandling, i den mån de nu

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

böra underställas riksdagens prövning eller eljest äro av större intresse. I
detta sammanhang skola endast några spörsmål av mera allmän natur omnämnas.

I direktiven för utredningen anförde jag såsom ett särskilt skäl för upptagande
av frågan örn en revision av lönesystemet för häradshövdingarna,
att den åtminstone i princip borde ha vunnit sin lösning innan den nya rättegångsordningen
infördes. Givet är att — hur angelägen en rationalisering av
domsagoförvaltningen än måste anses vara under nu gällande rättegångsordning
— en sådan reform i ännu högre grad är påkallad med hänsyn till
de krav en ny processordning kommer att ställa på domsagopersonalen. Särskilt
torde böra beaktas betydelsen av att häradshövdingarna i större utsträckning
än nuvarande organisationsförhållanden medgiva frigöras från
befattning med göromål, som icke omedelbart sammanhänga med de egentliga
domaruppgifterna.

Det må här erinras, att det förslag till ny rättegångsbalk, som på grundval
av processlagberedningens betänkande förelagts årets riksdag, icke åsyftar
några ändringar i domstolarnas organisation. Ej heller ifrågasättas ändrade
bestämmelser örn domsagoindelningen, och processreformens införande är
icke avsett att lia någon omedelbar inverkan på densamma. Beträffande
arbetskrafterna i domsagorna föreslås i rättegångsbalken allenast stadganden
därom att domsaga skall förestås av häradshövding samt att, örn göromålen
kräva det, i domsaga skall finnas en eller flera biträdande domare.
Förslaget till ny rättegångsbalk avser huvudsakligen en omläggning av själva
rättegångsförfarandet, och vad som följaktligen i detta sammanhang fordrar
uppmärksamhet är frågan i vilken man och pa vad sätt det ändrade förfarandet
kan väntas inverka på arbetsbördan och arbetsuppgifterna samt
därmed på personalbehovet i domsagorna.

Det sålunda föreliggande sambandet mellah de nu ifrågavarande organisations-
och lönefrågorna samt processreformen har beaktats av domsagoutredningen.
Huruvida arbetet med rättegångsmålen i domsagorna kommer
att såsom helhet öka eliel minska genom det nya rättegångssättets införande,
har utredningen ansett vara en fråga som icke kan på förhand besvaras.
Med hänsyn till vad processlagberedningen i sitt betänkande anfört därom
att arbetsförhållandena vid underrätterna enligt beredningens uppfattning
icke torde komma att undergå någon mera väsentlig förändring, har domsagoutredningen
ansett sig, såvitt angår den egentliga rättegångsverksamheten,
i huvudsak kunna grunda sitt förslag på de nuvarande förhållandena.

Frågan örn det nya processförfarandets inverkan på personalbehovet vid
domstolarna har av mig behandlats i propositionen rörande rättegångsväsendets
reformering (sid. 468 o. f.). Jag tillåter mig hänvisa till den där
lämnade framställningen och till de sammanfattningsvis gjorda uttalandena,
att den sammanlagda arbetsbördan vid underrätterna icke torde komma att
ökas genom rättegångsreformen och att man borde utgå från att behovet
av arbetskrafter vid underrätterna i stort sett även efter reformens genomförande
vore att bedöma ur samma synpunkter, som redan nu göra sig gällan -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande iVr 3. 5

de, eller med andra ord antalet mål och dessas mera eller mindre svårutredda
beskaffenhet.

Om det sålunda synes vara befogat att förslaget rörande domsagoorganisationen
grundas på nuvarande förhållanden, måste emellertid såsom utredningen
framhållit samtidigt iakttagas, att organisationen blir sådan att den
kan tänkas övertaga de förändrade uppgifter, processreformen kommer att
medföra, eller i allt fall att den smidigt kan ändras efter de nya förhållandena.
Då behovet av arbetskrafter av olika kvalifikationer kan med full
säkerhet bedömas först sedan erfarenhet vunnits rörande den nya rättegångsordningens
tillämpning, bör en viss varsamhet iakttagas särskilt såvitt
angår inrättandet av ordinarie tjänster. Dock kan givetvis, enär inskrivningsväsendet
icke beröres av rättegångsreformen, en mera definitiv
reglering ske beträffande de befattningar som avses uteslutande för inskrivningsärendenas
handläggning.

Såsom förut anmärkts bäras för närvarande vissa kostnader för domsagorna
av de tingshusbyggnadsskyldiga. Gränsen mellan häradshövdingens
och de tingshusbyggnadsskyldigas åligganden är emellertid obestämd, och
förhållandena äro på detta område i praktiken växlande inom olika domsagor,
särskilt beträffande kostnaderna för kanslilokalerna. Då efter sportelsystemets
avskaffande staten skall övertaga samtliga kostnader för domsagoförvaltningen
i den mån det icke tillkommer de tingshusbyggnadsskyldiga
att sörja härför, måste en klar gräns uppdragas mellan statens och de
tingshusbyggnadsskyldigas ekonomiska skyldigheter. Denna fråga, för vars
lösning erfordras bestämmelser av lags natur, har varit föremål för särskild
utredning inom justitiedepartementet. Jag torde få tillfälle att senare
i dag anmäla det lagförslag som upprättats på grundval av utredningen.

Av det anförda framgår, att jag godkänner de allmänna utgångspunkterna
för domsagoutredningens förslag och är beredd att tillstyrka en reform
i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Detta synes, efter de jämkningar
som i det följande skola angivas, lämpligen böra genomföras med
ingången av budgetåret 1943/44. Då den föreslagna omorganisationen förutsätter
utarbetandet av, bland annat, ny domsagostadga och även i övrigt
kräver omfattande förarbeten, finner jag det vara erfordeiligt att grunderna
för reformen redan nu underställas riksdagens prövning. Därest förslaget
i princip vinner riksdagens gillande, är det min avsikt att för 1943 års riksdag
framlägga detaljerade förslag till avlönings- och omkostnadsstater för
domsagorna.»

Häradshövdingarnas avlöningsförmåner lii. m.

Utredningens förslag.

Det nya avlöningssystemet för häradshövdingarna skall enligt förslaget helt
anslutas till civila avlöningsreglementet. Löneregleringen skall förenas med en
indragning av häradshövdingarnas rätt till sportler och stämpelprovision
samt med eif vidsträckt förbud för dem att innelmva bisysslor. Indragningen

6 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

av rätten till stämpelprovision — vilken föreslås skola komma till stånd, oavsett
om häradshövdingarna även i fortsättningen skulle åläggas att vara stämpelförsäljare
— motiveras med att stämpelprovisionen, såvitt angår befattningshavare
vid nyreglerade verk, genomgående avvecklats i samband med
civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Till grund för det föreslagna förbudet
att innehava privata uppdrag åberopas vikten av att häradshövdingarna
äro oberoende i ekonomiskt hänseende. Förslaget i denna del innefattar
dels att det i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgade förbudet att mottaga
dylika uppdrag skall göras ovillkorligt såvitt angår häradshövdingarna,
och dels att för dem skall stadgas ovillkorligt förbud jämväl att mottaga skiljemannauppdrag,
såvida det ej meddelas av offentlig myndighet.

Med hänsyn till häradshövdingämbetenas betydelse och i betraktande avrådande
avlöningsförhållanden för olika slag av domare, har domsagoutredningen
funnit, att den lägsta avlöning som borde komma i fråga för häradshövding
vore omkring 16,000 kronor samt att det stora flertalet häradshövdingar
borde hava ej obetydligt högre lön. Häradshövdingarnas avlöningsförmåner
borde väl icke överstiga justitierådens, men betänkligheter syntes
icke möta mot att tillägga ett mindre antal häradshövdingar löneförmåner
som närmade sig justitierådslönen; i 1928 års betänkande rörande processreformens
ekonomiska verkningar hade föreslagits, att lagmännen i de allra
största domsagorna skulle erhålla inkomster motsvarande sistnämnda lön
samt därjämte stämpelprovision. Utredningen hade fördenskull stannat för
att förorda en löneskala för häradshövdingarna å 16,000—21,000 kronor
jämte rörligt tillägg efter vanliga grunder, vilken skala enligt utredningens
uppfattning motsvarade den spännvidd som borde råda mellan lönerna i olika
domsagor, med hänsyn framför allt till arbetsbördan och det därmed förenade
ansvaret.

I fråga om den tekniska utformningen av häradshövdingarnas lönesystem
föreslår domsagoutredningen, att samtliga häradshövdingar placeras i lönegraden
B 2, i vilken lönen utgår med 16,000 kronor förutom rörligt tillägg.
Till häradshövdingarna i de minsta domsagorna skola icke utgå ytterligare
avlöningsförmåner. Häradshövdingarna i flertalet domsagor åter förutsättas
erhålla särskilda avlöningstillägg inom den förut angivna skalan. Genom den
sålunda föreslagna anordningen skulle vinnas, att samtliga häradshövdingar
samt vattenrättsdomarna, vilka redan äro placerade i nämnda lönegrad, erhålla
samma pensionsvillkor, vilket skulle underlätta övergång från ett ämbete
till annat.

För bestämmande av de tillägg, som utöver lön efter lönegraden B 2 skola
utgå, har domsagoutredningen förordat en indelning av domsagorna i fasta
avlöningsgrupper, i huvudsak med utgångspunkt från arbetsbördan i de olika
domsagorna. Till häradshövdingarna i lägsta gruppens domsagor föreslås
skola utgå endast löneförmåner efter lönegraden B 2, medan för häradshövdingarna
i övriga lönegrupper föreslås avlöningsförstärkning med bestämt
belopp för varje lönegrupp. I fråga om gruppindelningen har utredningen
föreslagit en indelning i fem grupper, därvid skillnaden i lönebelopp mellan

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

angränsande grupper blir 1,250 kronor. Lönegrupperingen framgår av följande
tabell, där även angives antalet domsagor, som utredningen vid sina
undersökningar ansett böra hänföras till varje grupp.

Lönegrupp

I......

II......

III ......

IV ......

V......

Avlönings förstärkning -

1,250

2,500

3,750

5,000

Sammanlagda
löneförmåner
utom rörligt
tillägg
16,000
17,250
18,500
19,750
21,000

Antal

domsagor

Häradshövdingarnas avlöningsförstärkning skall enligt förslaget vara dem
tillförsäkrad för deras ämbetstid på samma sätt som den egentliga lönen.
Domsagas placering i lägre lönegrupp än förut skall sålunda icke föranleda,
att den sittande häradshövdingens avlöningförstärkning minskas. Med hänsyn
härtill skall domsagas eventuella omplacering i lönegrupp regelmässigt
tagas under övervägande vid ombyte å häradshövdingtjänsten. Domsagas
omflyttning i lönegrupp skall dessutom tagas under omprövning vid införlivande
med domsagan av stad, som tidigare haft rådhusrätt, samt eljest
vid områdesregleringar. I övrigt skola enstaka domsagor uppflyttas i lönegrupp
endast vid varaktiga, synnerligen betydande och av särskilda förhållanden
föranledda ökningar i arbetsbördan. Efter en längre tidsperiods
förlopp skall en allmän omprövning av gruppindelningen äga rum. Domsagornas
indelning i lönegrupper skall fastställas av Kungl. Majit inom av
riksdagen angiven ram.

Frånsett att häradshövdingarna skola äga åtnjuta avlöningsförstärkning,
att kallortstillägg till dem ej skall utgå samt att för dem skola gälla särskilda
regler i fråga örn rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten, har utredningen
icke ansett undantag från avlöningsreglementets allmänna regler erforderliga
med avseende å häradshövdingarna. Avlöningsreglementets bestämmelser
örn semester och tjänstledighet skola sålunda utan inskränkning
tillämpas å häradshövdingarna. I fråga om semestern innebär detta egentligen
endast den ändringen i förhållande till gällande ordning, att häradshövding,
som icke fyllt 40 år — för närvarande finnes ingen sådan häradshövding
— får sin semester inskränkt från eljest utgående 45 dagar till 35
dagar årligen. Däremot skola häradshövdingarna icke Vidare äga åtnjuta
sådan ledighet för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av
enskilda angelägenheter, som de enligt gällande domsagostadga kunna — i
regel utan att vidkännas minskning i avlöningsförmånerna — erhålla under
en och en halv månad örn året eller i vissa fall längre tid.

Genom häradshövdingarnas placering i lönegraden B 2 komma deras pensionsförmåner
att förbättras samtidigt som pensionsavdragen höjas.
Resultatet av reformen i pensionshänseende framgår av följande tabell.

8 Sammansatt stats- oell första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Häradshövdingarnas pensionsförhållanden.

Enligt gällande bestämmelser. Vid inplacering i lönegrad B 2.

Tjänstepension.

(Vid full pensions- och tjänsteålder.)

Pensionsunderlag .................. 6,672: — Pensionsunderlag (1008/41).......... 8,820: —

Dyrtidstillägg ...................... 1,344:— Rörligt tillägg...................... 900: —

Kristillägg.......................... 752: 64 Kristillägg ........................ 840: —

8,768: 64 10,560: —

Familjepension.

Grundpens. med förhöjningar 2,032: 80

= ny familjepension enl. 508/39 ... 2,256:—• Pensionsunderlag (1009/41) .......... 3,264: —

Procentuellt tillägg.................. 586:56 Rörligt tillägg...................... 489: 60

Kristillägg.......................... 346:08 Kristillägg......................... 457: 10

3,188: 64 4,210: 70

Till första barnet 50 % förhöjning, till varje Till första barnet 50 % förhöjning, till varje
följande 20 % förhöjning. följande 20 % förhöjning.

Avdrag å lön.

För tjänstepension.................. — För tjänstepension (1008/41) ........ 528: —

För familjepension.................. 1 235: 20 För familjepension (1009/41) ........ 504: —

Vid jämförelse mellan häradshövdingarnas nettobehållning enligt gällande
ordning och enligt förslaget bör sålunda observeras, att pensionsavdragen
bliva inemot 800 kronor högre enligt förslaget.

I samband med avlönings- och pensionsförhållandenas reglering böra enligt
domsagoutredningens förslag de därefter utnämnda häradshövdingarna
befrias från skyldigheten att tillhöra den för häradshövdingarna samt landssekreterarna
och landskamrerarna gemensamma familjepensionsföreningen.

Mot majoritetens inom domsagoutredningen förslag till löneställning för
häradshövdingarna ha två ledamöter i utredningen, herrar Gustafsson och
Eriksson, reserverat sig. Reservanterna föreslå under hänvisning till lönegradsplaceringen
för andra chefsbefattningar inom statsförvaltningen, att minimum
i löneskalan för häradshövdingarna bestämmes till 15,000 kronor i
stället för 16,000 kronor.

Till de häradshövdingar, som vid övergången till den nya ordninge
n erhålla minskade avlöningsförmåner, skall enligt domsagoutredningens
förslag utgå övergångsersättning med belopp som under första övergångsåret
skall bestämmas till fyra femtedelar av skillnaden mellan å ena sidan
vederbörande häradshövdings medelinkomst undei de fem kalenderåren närmast
före löneregleringens ikraftträdande och å andra sidan de nya avlöningsbeloppen,
beräknade till lönen efter lönegrad B 2 jämte utgående avlöningsförstärkning.
De med den föreslagna beräkningen erhållna beloppen
skola avrundas till närmast jämna hundratal kronor samt maximeras till

10,000 kronor. Övergångsersättning skall för varje år efter det första, sedan

1 Delägare enligt 903/1920 = 235: 20.
. > 541/1926 = 258:72.

. > 357/1937 = 259:18.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

den nya löneregleringen trätt i kraft, minskas med en tiondel av det ursprungliga
beloppet, så att ersättningarna efter tio år äro helt avskrivna.

I fråga om rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten föreslår domsagoutredningen
en övergångsbestämmelse av innebörd, att det föreslagna förbudet
för häradshövdingarna att innehava vissa dylika uppdrag under de första
tio åren efter den nya löneregleringens ikraftträdande ej skall gälla sådana
uppdrag som innehavas vid ikraftträdandet. Kungl. Maj:ts tillstånd skall
dock utgöra villkor för häradshövdings fortsatta innehav av dylikt uppdrag,
därest innehav av motsvarande slags uppdrag såvitt angår andra tjänstemän
enligt avlöningsreglementet är beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd.

Även beträffande skyldigheten att avgå med pension föreslår domsagoutredningen
en övergångsbestämmelse. För häradshövding, som utnämnts före
den 1 juli 1935 och icke anmält att han önskar övergå å den från nämnda
dag gällande ordningen, inträder enligt nuvarande bestämmelser avgångsskyldighet
först vid 70 års ålder. Enligt utredningens uppfattning bör denna
åldersgräns i samband med det nya avlöningssystemets genomförande efter
hand sänkas till den för övriga häradshövdingar redan gällande åldern av 67
år. Utredningen föreslår sålunda, att för häradshövdingar, utnämnda före
den 1 juli 1935, som övergå på den nya lönestaten, ifrågavarande åldersgräns
skall bibehållas vid 70 år under de två åren närmast efter den nya lönestatens
ikraftträdande, därefter under två år utgöra 69 år, under de två följande
åren 68 år samt först därefter bliva 67 år. Därest det nya lönesystemet
sättes i kraft den 1 juli 1943, skulle således sänkningen av åldersgränsen till
67 år bliva fullt genomförd den 1 juli 1949.

Till häradshövding, som icke övergår på den nya lönestaten,
skall enligt domsagoutredningens förslag fortfarande utgå lön och
tjänstgöringspenningar enligt hittills gällande ordning. Däremot skola förvaltningskostnadsbidrag,
dyrtidstillägg, stämpelprovision och partiell löneförbättring
icke vidare förekomma.

Yttrandena över utredningens förslag i förevarande del av ämnet ha i
propositionen återgivits å sid. 31—40.

Departementschefen har anfört följande:

»Vad domsagoutredningen föreslagit i fråga om häradshövdingarnas avlöning
och vad därmed sammanhänger anser jag mig i allt väsentligt kunna
tillstyrka.

En löneskala å 16,000—21,000 kronor synes av skäl som utredningen i
betänkandet närmare utvecklat vara väl avvägd och torde såsom utredningen
anfört motsvara den spännvidd, som bör råda mellan lönerna i olika
domsagor, med hänsyn framför allt till arbetsbördan och det därmed förenade
ansvaret. Jämte lönen bör utgå rörligt tillägg och jämväl kristillägg
enligt vanliga grunder. Då häradshövdingarnas avlöningssystem enligt förslaget
anslutes till civila avlöningsreglementet, bör såsom utredningen förordat
deras rätt till stämpelprovision upphöra. Den i yttrandena berörda frågan
örn häradshövdingarnas befriande i viss utsträckning från skyldigheten att

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

handhava stämpelförsäljning torde komma att upptagas till prövning i särskild
ordning.

Domsagoutredningens förslag innebär i fråga om den tekniska utformningen
av lönesystemet, att samtliga häradshövdingar, i likhet med vad som
redan tidigare skett beträffande vattenrättsdomarna, placeras i lönegraden
B 2. Domsagorna skola emellertid indelas i fem fasta avlöningsgrupper. Löneförmåner
efter nämnda lönegrad skola ulan andra tillägg än rörligt tillägg
och kristillägg utgå till häradshövdingar i domsagor som tillhöra den lägsta
gruppen, medan häradshövdingar i övriga lönegrupper därjämte skola
erhålla avlöningsförstärkning med bestämt belopp för varje grupp. Skillnaden
i lönebelopp mellan angränsande grupper skall enligt förslaget bliva
1,250 kronor. Även i dessa hänseenden ansluter jag mig till förslaget.

För domsagornas inplacering i de särskilda lönegrupperna har utredningen
verkställt omfattande undersökningar rörande arbetsbördan i domsagorna.
Det är utan tvivel riktigt att, såsom utredningen framhållit, vid gruppindelningen
hänsyn tages icke blott till antalet mål och ärenden av olika slag
utan även till sådana faktorer som icke kunna statistiskt angivas. Arbetsbördan
ökas exempelvis, om fastighetsförhållandena, såsom i vissa domsagor
inom Kopparbergs län, äro av invecklad beskaffenhet. Ytterligare må framhållas
att arbetsbördan är till en viss grad beroende av sådana omständigheter
som att ting hållas på olika tingsställen, i synnerhet om resorna till
tingen äro långa och tidsödande. Vid gruppindelningen bör emellertid, såsom
jämväl skett i domsagoutredningens förslag, även tagas i betraktande vissa
förhållanden som icke omedelbart äga betydelse för arbetsbördan, t. ex.
kansliortens karaktär och belägenhet. På grund härav torde i enlighet med
förslaget vissa domsagor i övre Norrland liksom Härjedalens domsaga böra
placeras i högre lönegrupp än arbetsbördan i och för sig skulle motivera.

De av domsagoutredningen verkställda statistiska undersökningarna rörande
arbetsbördan i domsagorna ha inom departementet fullföljts beträffande
åren 1939—1941. Efter granskning av de sålunda kompletterade uppgifterna
och övervägande av de övriga förhållanden, vilka enligt vad nyss
anmärkts böra beaktas vid domsagornas indelning i lönegrupper, anser jag
mig kunna i huvudsak tillstyrka det av utiedningen framlagda förslaget till
gruppindelning. Endast ett fåtal justeringar synas böra ifrågakomma, delvis
lill följd av förändringar som i olika avseenden inträffat efter förslagets
framläggande. Norra Möre och Stranda samt Villands domsagor torde sålunda
böra hänföras till grupp I i stället för grupp II, och till grupp II torde
böra från grupp III överföras Östersysslets domsaga, Aska, Dals och Bobergs
domsaga, Marks och Borås domsagor samt Gärds och Albo domsaga. Förslag
örn sammanslagning av de båda Gotlandsdomsagorna samt av Södersysslets
och Nordmarks domsagor — samtliga av domsagoutredningen uppförda i
grupp I — har såsom förut nämnts genom proposition förelagts årets riksdag.
Om propositionen bifalles, böra de nya domsagorna tillhöra grupp III; i
motsatt fall är avvikelse från förslaget icke påkallad beträffande ifrågavarande
domsagor. Huruvida Östernärkes domsaga skall såsom föreslagits

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 11

tillhöra grupp III eller hänföras till grupp II synes vara beroende av huruvida
vissa till domsagan hörande områden komma att före löneregleringens
ikraftträdande införlivas med Örebro stad i enlighet med därom väckt förslag.
I övrigt har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga att för närvarande
föreslå någon ändring i den av utredningen förordade indelningen. Omplacering
bör på sätt utredningen framhållit ske, därest beträffande en domsaga
arbetsförhållandena undergå betydande och varaktig ändring. Dock bör den
avlöningsförstärkning, som följer av fastställd gruppindelning för en domsaga,
anses häradshövdingen tillförsäkrad under hans ämbetstid på samma
sätt som den egentliga lönen.

I överensstämmelse med vad nu sagts rörande domsagornas indelning i
lönegrupper har på grundval av den för närvarande gällande domsagoindelningen
upprättats förslag till gruppindelning, vilket torde få fogas vid statsrådsprotokollet
såsom bilaga. Enligt detta förslag skulle i grupp I upptagas 23,
i grupp II 27, i grupp III 29, i grupp IV 31 samt i grupp V 6 domsagor.
Gruppindelningen bör såsom utredningen föreslagit fastställas av Kungl.
Majit inom en av riksdagen angiven ram. Denna torde lämpligen böra bestämmas
så att utrymme finnes för uppfattning i högre lönegrupp, då så
beträffande någon domsaga finnes påkallat med hänsyn exempelvis till att
med domsagan införlivas en stad som tidigare haft rådhusrätt. Jag vill
därför föreslå, att riksdagen medgiver Kungl. Majit att, örn särskilda förhållanden
därtill föranleda, till en var av lönegrupperna II—IV hänföra två
domsagor utöver det antal som nyss angivits, eller således — med utgångspunkt
från den angivna gruppindelningen — till grupp II högst 29, till grupp
III högst 31 och till grupp IV högst 33 domsagor.

I 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgas förbud för dem som äro
underkastade reglementet att utan särskilt, beträffande högre tjänstemän
av Kungl. Majit meddelat tillstånd mottaga uppdrag såsom styrelseledamot
eller tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet
har huvudsakligen ekonomiskt syfte, eller annat därmed jämförligt uppdrag.
Domsagoutredningens förslag innebär att för häradshövdingar skall gälla ett
ovillkorligt förbud att mottaga icke blott dylikt uppdrag utan även skiljemannauppdrag,
såvida det ej meddelas av offentlig myndighet. Häradshövdingarna
skulle sålunda i fråga örn rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten
bliva likställda med justitieråd och regeringsråd. För de av utredningen förordade
bestämmelserna tala otvivelaktigt principiella skäl av synnerlig styrka.
Det är såsom utredningen framhållit av särskild vikt, att en häradshövding
är oberoende i ekonomiskt hänseende och alt anledningar till misstanke örn
bristande oväld undanröjas. Framhållas må även, att de löneförmåner som
enligt förslaget tillerkännas häradshövdingarna i viss mån äro avvägda med
hänsyn till att restriktioner av ifrågavarande slag skola fastställas. Jag delar
på grund härav utredningens uppfattning, att ovillkorligt förbud bör stadgas
för häradshövding att mottaga sådana uppdrag som avses i 4 § 2 mom.
civila avlöningsreglementet. Även i fråga örn skiljemannauppdragen synas
restriktioner vara på angivna grunder motiverade. Härvidlag kan man emel -

12 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

lertid icke underlåta att taga hänsyn till den i yttrandena framförda invändningen,
att ett förbud på åtskilliga orter i landet kunde medföra olägenheter
såtillvida att domarerfarenhet icke skulle stå till buds vid avgörandet av
tvister enligt skiljemannalagen och att skiljemannainstitutet härigenom skulle
förlora i värde. De svårigheter, som i vissa fall skulle uppstå att finna annan
lämplig skiljeman än en häradshövding, lia även föranlett utredningen att
från förbudet undantaga skiljemannauppdrag som meddelas av offentlig
myndighet. Med hänsyn till angivna förhållanden finner jag mig böra förorda
den jämkningen i förslaget, att ifrågavarande förbud icke heller skall gälla
enskilda uppdrag att vara ordförande i skiljenämnd eller ensam skiljedomare.
I likhet med domsagoutredningen anser jag, att en övergångsbestämmelse
bör meddelas av innebörd att det föreslagna ovillkorliga förbudet mot innehav
av uppdrag under de tio första åren efter löneregleringens ikraftträdande
icke skall gälla sådana uppdrag som innehavas vid ikraftträdandet. Dock
bör, likaledes i enlighet med förslaget, Kungl. Maj:ts tillstånd utgöra villkor
för fortsatt innehav av ett uppdrag, därest sådant tillstånd såvitt angår
andra tjänstemän erfordras på grund av avlöningsreglementets bestämmelser.

I likhet med domsagoutredningen anser jag det icke vara erforderligt att
beträffande häradshövdingarna stadga undantag från de regler örn semesterledighet
som gälla enligt civila avlöningsreglemenlet. Även i fråga om tjänstledighet
för offentligt uppdrag m. m. samt till följd av olycksfall i tjänsten,
sjukdom m. nr. böra såsom utredningen förordat avlöningsreglementets föreskrifter
äga tillämpning. Liksom hittills skall häradshövding enligt det föreliggande
förslaget i viss utsträckning vara befriad från tjänstegöromål, vilka
anses kunna anförtros åt underordnade befattningshavare. Bestämmelser
härom finnas upptagna i domsagostadgan, vilken kommer att omarbetas
med anledning av de ändringar i personalorganisationen som kunna bliva
beslutade i förevarande sammanhang. Det är uppenbart och följer även av
civila avlöningsreglementet, att någon avkortning av häradhövdings lön icke
ifrågakommer vid befrielse från tjänstegöromål i denna ordning; såsom domsagoutredningen
framhållit kan här icke anses vara fråga örn tjänstledighet
för häradshövding utan om en av tjänstgöringsförhållandena påkallad arbetsfördelning
i domsagorna. I domsagostadgan finnes för närvarande ett
stadgande därom att tjänstledighet må beviljas häradshövding för vinnande
av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägenheter under
sammanlagt högst en och halv månad årligen. I regel utgår under sådan
ledighet oavkortad lön. Rätten till ledighet är enligt nämnda stadgande begränsad
på så sätt, att den i regel icke kan medgivas för tid varunder allmänt
tingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande infaller.
Denna ledighet äger samband med de säregna förhållandena i domsagorna,
kännetecknade bland annat av stor ojämnhet i arbetsbördan, vilken tidvis —
såsom till följd av större rannsakningar och andra extra förrättningar — kan
stiga långt utöver den normala. Med hänsyn härtill torde det för närvarande
icke vara tillrådligt att helt bortskära möjligheten till sådan särskild ledighet
för häradshövding, utan synes man i avvaktan på närmare erfarenheter tills

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

vidare böra stanna vid en avkortning av ledigheten. Denna, vilken liksom för
närvarande icke bör få innebära befrielse från de ordinarie egentliga domargöromålen,
torde sålunda böra inskränkas till femton dagar om året.

Mot vad domsagoutredningen anfört i fråga om häradshövdingarnas pensionsförmåner
synes intet vara att erinra, liksom ej heller mot förslaget rörande
befrielse för häradshövdingarna att tillhöra den för dem samt landssekreterarna
och landskamrerarna gemensamma familjepensionsföreningen.
Utredningens förslag angående successiv sänkning av pensionsåldern för de
häradshövdingar, som äro utnämnda före den 1 juli 1935 och ej övergått på
ny pensionsstat, torde utgöra en ur billighetssynpunkt tillfredsställande lösning.

Enär häradshövdingarna i allmänhet skulle genom den föreslagna löneregleringen
erhålla minskade löneinkomster, har domsagoutredningen funnit
det vara skäligt att en viss gottgörelse härför beredes dem. Storleken av
denna ersättning skulle enligt förslaget för varje häradshövding bestämmas
med hänsyn till hans genomsnittliga inkomst under femårsperioden närmast
före löneregleringens ikraftträdande. Ersättningen skulle successivt minskas
samt helt upphöra efter tio år.

I några av de i ärendet avgivna yttrandena, bland andra de som avgivits
av Svea hovrätt, skånska hovrätten och häradshövdingföreningen, har uttalats
den meningen att någon reducering av ersättningen icke borde ske eller
att reduceringen borde på visst sätt begränsas. Hovrätterna ha härför åberopat
billighetsskäl, medan häradshövdingföreningen grundat sitt yrkande
på den uppfattningen att de nuvarande häradshövdingarna ägde ett rättsligt
anspråk på att bibehållas vid sina löneförmåner.

Med anledning av dessa uttalanden må framhållas, att motsvarande spörsmål
tidigare vid olika tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning.
Vid löneregleringen för landsstatstjänstemännen år 1925, då landssekreterares
och landskamrerares sportler indrogos, bestämdes att dessa ämbetsmän
skulle såsom ersättning för minskade inkomster, beräknade efter genomsnittet
för de fem närmast föregående åren, erhålla ett personligt lönetillägg,
vilket efter hand skulle minskas på sådant sätt att det helt bortföll
tio år efter löneregleringens genomförande. Efter liknande grunder beslöts
år 1939 avveckling av den stämpelprovision som utgått till befattningshavare,
å vilka de civila avlöningsreglementena bleve tillämpliga. Befattningshavare,
som före den 1 juli 1939 varit berättigade till stämpelprovision och
för samma år ägt uppbära dylik provision, skulle för år 1940 äga tillgodoräkna
sig oavkortad provision, varefter denna för varje år skulle minskas
med en femtedel och således upphöra efter fem år. I detta sammanhang
bör även erinras örn de åtgärder som i lönehänseende vidtagits med anledning
av 1934 års lagstiftning örn inteckningsförnyelsernas avskaffande.
Nämnda år beslöts att häradshövdingarna liksom rådhusrätternas befattningshavare
samt sportelberättigade städer skulle erhålla gottgörelse av statsverket
för förlusten av sportelinkomsten av dylika inteckningsärenden. Ersättningen
till häradshövdingarna skulle utgå så länge nuvarande lönereg -

Sammansatt stats- och första lar/utskotts utlåtande Nr 3.

tering förbleve gällande, men frågan om jämkning i ersättningsbeloppen
skulle upptagas till övervägande efter förloppet av några år. Så skedde år
1940, då en reduktion av ersätiningsbeloppen beslöts efter vissa grunder. Vid
behandlingen av denna ersättningsfråga i propositionen till 1934 års riksdag
(nr 101) uttalade föredragande departementschefen, i motsats till vad som
gjorts gällande i ett i ärendet avgivet yttrande, den uppfattningen att de
sportelberättigades anspråk på gottgörelse endast kunde grundas på billiglietsskäl,
icke på en staten åvilande skyldighet. I detta avseende må här ytterligare
endast hänvisas till vad domsagoutredningen anfört därom att häradshövdingarna
icke synas äga något rättsligen grundat anspråk på att
lösensatserna i expeditionslösenförordningen skola bibehållas just vid sina
nuvarande belopp, vilka bestämts med hänsyn till att häradshövdingarna
skulle svara för förvaltningskostnaderna.

Såsom framgår av vad nu anförts står det föreliggande förslaget om övergångsersättning
till häradshövdingarna i principiell överensstämmelse med
tidigare tillämpat förfaringssätt i motsvarande fall. Den närmaste parallellen
erbjuder 1925 års lönereglering för landsstatstjänstemännen, till vilken
förslaget även i sak nära ansluter sig. Då förslaget synes mig uppfylla de
krav som ur billighetssynpunkt rimligen kunna uppställas, finner jag mig
böra förorda dess genomförande efter vissa jämkningar som i det följande
skola omnämnas.

Utredningen har föreslagit att övergångsersättningen, såsom skedde beträffande
landssekreterarna och landskamrerarna, skall beräknas på grundval av
vederbörande häradshövdings medelinkomst under de fem åren närmast före
löneregleringens ikraftträdande. De av utredningen i betänkandet angivna
ersättningsbeloppen, vilka äro avsedda att giva en föreställning om beloppens
storlek, äro grundade på inkomsterna under åren 1934—1938. Dessa år voro
en period av utpräglad högkonjunktur, under vilken sportelinkomsterna lågo
på en hög nivå. Åren efter 1939 ha däremot medfört en viss, ibland rätt betydande
minskning av sportlerna. Med hänsyn till dessa växlingar synes det,
såsom jämväl i yttrandena ifrågasatts, vara lämpligt att övergångsersättningen
bestämmes med ledning av medelinkomsten under en längre period,
förslagsvis de tio åren närmast före löneregleringens ikraftträdande.

I överensstämmelse med domsagoutredningens förslag torde ersättningen
under första övergångsåret böra utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan
de på angivet sätt uppskattade inkomsterna enligt nuvarande ordning
och de nya löneförmånerna. De senare utgöra som förut angivits lön enligt
lönegrad B 2 samt för häradshövdingar i domsagor, som placeras i någon
av lönegrupperna II—V, jämväl avlöningsförstärkning. Även rörligt tillägg
och kristillägg böra inräknas vid jämförelsen. Att rörligt tillägg icke inräknades
i utredningens förslag motiverades med att detta tillägg ungefärligen
motsvarade den höjning av pensionsavgifterna som skulle inträda vid övergången
till den nya ordningen. Sedan förslaget avgavs, har emellertid tilllägget
avsevärt höjts samt kristillägg tillkommit.

En beräkning av övergångsersättningarna efter dessa grunder medför i järn -

Sammansatt stats- och första hif/utskotts utlåtande Nr 3. 15''

förelse med utredningens beräkningar en genomgående sänkning av ersättningsbeloppen.
Härtill bidrager, förutom de nyssnämnda ändrade beräkningsgrunderna,
den omständigheten att ersättningen för förlorad lösen för
inteckningsförnyelser, såsom förut omnämnts, i åtskilliga domsagor betydligt
nedsatts sedan domsagoutredningen avgav sitt förslag. Då den nya löneregleringen
förutsättes skola träda i kraft den 1 juli 1943, böra ersättningsbeloppen,
då uppgifter för år 1942 föreligga, omräknas med ledning av medelinkomsten
under tioårsperioden 1933—1942. Härav kunna givetvis mindre
jämkningar föranledas i de nu på grundval av inkomsterna för åren 1932—
1941 uträknade beloppen. Dessa senare ha för varje domsaga införts å den
bilaga till statsrådsprotokollet, som utvisar domsagornas indelning i lönegrupper.
Det bör anmärkas, att på grund av särskilt beslut av 1940 års lagtima
riksdag i samband med reglering av avlöningen till häradshövdingen i
Södra Roslags domsaga bestämts, att övergångsersättning till honom icke
skall utgå. Vid sådant förhållande skulle endast två häradshövdingar erhålla
högre ersättning än 6,000 kronor, nämligen häradshövdingarna i Södertörns
samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. Dessas avlöningsförmåner
skulle i följd av den föreslagna regleringen undergå en så betydande minskning,
att det icke synes skäligt att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, nedsätta
det maximum å 10,000 kronor, som utredningen föreslagit beträffande ersättningsbeloppen.

I fråga om övergångsersättningen synes den restriktionen böra föreskrivas,
att sådan ersättning icke skall utgå i fall då häradshövdingämbete
tillsättes efter det nu ifrågavarande förslag genom proposition förelagts riksdagen.

I likhet med domsagoutredningen finner jag det vara erforderligt att genomföra
förstatligande av förvaltningen i samtliga domsagor, även om icke
alla häradshövdingar skulle övergå på den nya lönestaten. Häradshövding
som kvarstår på den äldre staten bör fortfarande erhålla lön och tjänstgölingspenningar
enligt hittills gällande ordning. Även partiell löneförbättring,
dyrtids tillägg och kristillägg synas böra utgå. Däremot torde ersättning för
förlorad lösen för inteckningsförnyelser och stämpelprovision böra bortfalla,
den senare successivt i överensstämmelse med de grunder som fastställdes år
1939. Uppenbarligen böra de nuvarande förvaltningskostnadsbidragen icke
vidare förekomma. Vad angår löseninkomsterna torde det vara lämpligt att
dessa för samtliga häradshövdingar indragas tili statsverket genom att lösen
enligt expeditionslösenförordningen förvandlas till stämpel. Häradshövding
som kvarstar a äldre stat torde böra tillerkännas ersättning för härigenom
minskad inkomst efter grunder som kunna finnas skäliga. Ersättningen synes
böra bestämmas till sådant belopp att häradshövdingens samtliga löneförmåner
komma att ungefärligen motsvara hans nuvarande genomsnittliga inkomst,
frånräkna! ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser, i
den mån denna inkomst icke överstiger löneförmånerna för befattningshavare
i lönegraden B 2. Örn inkomsten för närvarande i mera avsevärd grad överstiger
löneförmånerna i nämnda lönegrad, torde ett personligt lönetillägg

16 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande J\''r 3.

kunna ifrågakomma; eventuellt härom uppkommande frågor böra lämpligen
underställas riksdagens prövning. De ändrade föreskrifter, som i samband
med den nya löneregleringen komma att fastställas beträffande tjänstgöringsskyldighet
och tjänstledighet liksom beträffande ersättning för resor i tjänsten,
synas böra gälla jämväl för häradshövding som icke övergår på den
nya lönestaten. I övrigt böra för sådan häradshövding nuvarande regler fortfarande
gälla. Han bör sålunda bibehållas vid honom eventuellt tillkommande
rätt att kvarstå i tjänst till 70 års ålder. Någon ändring i nu gällande regler
om tjänste- och familjepension kommer för sådan häradshövding tydligen
icke i fråga.»

I motionen I: 262 av herr Sandén m. fl. har yrkats, att riksdagen i beslut
angående de av Kungl. Maj:t föreslagna huvudgrunderna för en omorganisation
av domsagoförvaltningen måtte fastslå att bland lönevillkoren skall ingå
skyldighet för häradshövding att vara bosatt å domsagans kansliort, där ej
Kungl. Maj:t för särskilt fall medger undantag.

I de likalydande motionerna 1:263 av herr Tamm m. fl. och 11:381 av
herr Sefve m. fl. har yrkats, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte beakta av motionärerna anförda synpunkter i fråga om
häradshövdings rätt att åtaga sig enskilt uppdrag ävensom beträffande den
i propositionen föreslagna övergångsersättningen till vissa häradshövdingar
samt löneförmåner m. m. för häradshövding som ej övergår å den nya staten.

Domsagornas personalorganisation.

Tingsnotarierna och domsagobiträdena.
Utredningens förslag.

Utredningens förslag innefattar, att en omfördelning av kansligöromålen
skall komma till stånd mellan de rättsbildade och de icke rättsbildade biträdena
— de senare i det följande benämnda domsagobiträdena — och att såsom
följd härav de sistnämndas antal skall ökas och antalet notarier minskas.

För domsagobiträdena föreslår utredningen tjänster i 11, 7 och 4
lönegraderna. I varje domsaga skall inrättas en tjänst i lönegraden A 11, i de
tre största därutöver ytterligare en dylik tjänst. För att tillgodose behovet av
ytterligare kvalificerad arbetskraft i vissa större domsagor skall dessutom i
33 av dem finnas jämväl en tjänst i A 7. Fördelningen av arbetet mellan
dessa båda befattningshavare har domsagoutredningen föreställt sig i regel
skola bliva den, att befattningshavaren i 11 lönegraden sysslar övervägande
med inskrivningsväsendet och den i 7 lönegraden ombesörjer kassabokföring,
redovisning och stämpelförsäljning, expedition av allmänheten och kommissionärsgöromål.
För det egentliga skrivningsarbetet i domsagorna samt andra
kansligöromål av mindre krävande natur föreslås tjänster i 4 lönegraden. I
flertalet domsagor skall finnas en ordinarie tjänst i denna lönegrad medan

Sammansatt stats- och första laqutskotts utlåtande Nr 3.

i 28 domsagor, där göromålen icke synts vara av den storleksordning, att
två icke rättsbildade arbetskrafter med säkerhet kunna utnyttjas till fullo,
någon dylik tjänst icke upptagits. Endast för de fyra största domsagorna
i riket, vilkas personalorganisation behandlas under, en särskild avdelning i
det följande, avses mer än en ordinarie tjänst i sistnämnda lönegrad. Tillhopa
föreslås sålunda 249 ordinarie domsagobiträden.

Utöver den ordinarie biträdespersonalen skall finnas icke-ordinarie dylik
personal. Medelsbehovet till icke-ordinarie biträdespersonal skall till en början
beräknas efter kostnaden för 30 extra ordinarie och 50 extra befattningshavare
i 4 lönegraden. Med hänsyn bland annat till svårigheten att på förhand
beräkna i vad mån vidlyftiga mål eller andra mera tillfälliga arbetsuppgifter
kunna komma att kräva extra arbetskraft skola anslagsmedlen till icke-ordinarie
tjänstemän — åtminstone att börja med — beräknas förslagsvis.

För nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen föreslår utredningen
en övergångstid av fem år, under vilken de föreslagna tjänsterna för
sådan personal kunna stå obesatta. I särskilda fall skall övergångstiden kunna
utsträckas utöver fem år. Under övergångstiden skola notarier till större
antal än som föreslagits kunna vara anställda i domsagorna. Sålunda skall i
domsaga, där under övergångstiden tjänst i 11 eiler 7 lönegraden står obesatt,
tingsnotarie i stället kunna förordnas, även om därigenom det av domsagoutredningen
beräknade antalet notarier i domsagan överskrides.

Beträffande sådana nu anställda icke rättsbildade biträden, vilka på grund
av ålder eller annan orsak äro mindre arbetsföra och därför icke böra erhålla
ordinarie eller extra ordinarie anställning, föreslår utredningen, att de skola
komma i åtnjutande av statspension men att frågan härom skall prövas individuellt
efter framställning i varje särskilt fall.

Under förutsättning att utredningens förslag i fråga om den icke rättsbildade
personalen genomföres samt sekreterare anställas i ungefär samma omfattning
som för närvarande anser utredningen att antalet tjänstgörande
notarier, inbegripet de nuvarande extra notarierna, skall kunna nedbringas
med ungefär en tredjedel av det nuvarande antalet och att samtidigt
en förkortning av notarietiden från tre till två år bör äga rum.

Förkortningen av notarietiden föreslås skola genomföras i etapper så, att
tiden sänkes till 21/2 år vid nyorganisationens ikraftträdande och till 2 år först
3 år därefter.

Antalet notarier föreslås skola utgöra två i det stora flertalet domsagor
och endast i förhållandevis få domsagor tre eller flera. Med hänsyn till nödvändigheten
av att upprätthålla kontinuiteten i arbetet och till behovet av
tillgång på notarier med kompetens att på eget ansvar utföra vissa göromål
skall i varje domsaga finnas minst två notarier även örn i några av de minsta
domsagorna arbetsmängden i och för sig åtminstone tidtals icke skulle motivera
mer än en notarie. Flera än två notarietjänster skola förekomma endast
i domsagor med sekreterare eller högre befattningshavare. Antalet sekreterardomsagor,
för vilka domsagoutredningen föreslår tre notarietjänster,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. 2 avd. Nr 3.

18 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

uppgår till 15. Endast beträffande de fyra största domsagorna i riket har utredningen
funnit flera än tre notarietjänster erforderliga.

I fråga om notariernas kompetens föreslås att reglerna skola utformas i huvudsaklig
anslutning till vad som nu gäller.

Beträffande notariernas anställnings- och avlöningsförhållanden har domsagoutredningen
uttalat den uppfattningen, att de rättsbildade biträden, som
erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Även nyanställda
biträden, vilka erfordras för tillbörlig rekrytering av personalen i domsagan,
skola i regel åtnjuta något arvode, ehuru deras tid delvis måste åtgå till att
sätta sig in i arbetet.

De nuvarande förste och andre notariegraderna skola enligt förslaget ersättas
med en enhetlig notariegrad. Till dessa enhetliga notarietjänster, vilkas
innehavare skola benämnas tingsnotarier, skola kunna förordnas rättsbildade
biträden, vilka fyllt 23 år och tjänstgjort i domsaga ett halvt år efter examen,
d. v. s. samma villkor som nu gälla för förordnande till förste notarie; sålunda
förordnad tingsnotarie skall ock ha behörighet motsvarande nuvarande
förste notaries. Dylikt förordnande skall i regel kunna erhållas efter
den föreskrivna föregående minimitjänstgöringen örn ett halvt år eller efter
obetydligt längre tid. Med hänsyn till notarietidens kortvarighet samt den
omständigheten, att endast en mindre del av notarierna fortsätta på domarbanan,
har utredningen ej ansett lämpligt att inordna dem under civila ickeordinariereglementet
utan föreslagit ett för alla tingsnotarier lika arvode.
Arvodets belopp föreslås till 3,600 kronor för år, varå rörligt tillägg icke skall
utgå. Däremot skall i förekommande fall utgå kallortstillägg. Notarierna skola
erhålla semester av samma längd, som gäller för extra tjänstemän eller 15
dagar årligen, men häradshövdingen skall i anslutning till vad nu gäller äga
rätt att bevilja notarierna ytterligare ledighet i viss utsträckning, exempelvis
15 dagar årligen.

I den föreslagna tvååriga notarietiden skall inräknas den tjänstgöringstid
örn minst ett halvt år, som infaller före förordnandet till tingsnotarietjänst.
Under denna första tjänstgöringstid skola biträdena benämnas tingsnotarieaspiranter
och tilldelas ett arvode å 2,100 kronor för år räknat, varå likaledes
icke skall utgå rörligt tillägg men däremot kallortstillägg.

I anslagstekniskt avseende föreslår domsagoutredningen den anordningen,
att i varje domsaga inrättas tingsnotarietjänster till det antal som motsvarar
maximiantalet tingsnotarier, vilka enligt angivna grunder kunna tjänstgöra
i domsagan, med möjlighet att i stället för en notarie ha en notarieaspirant
anställd. Anslaget till notarier och notarieaspiranter skall beräknas efter
notariearvode å samtliga de föreslagna notarietjänsterna. När i domsaga finnes
notarieaspirant i stället för notarie, skall denna aspirant alltid erhålla
aspirantarvode. De belopp som sålunda inbesparas genom att notarieaspirantarvode
å 2,100 kronor utgår i stället för notariearvode å 3,600 kronor
skola få användas till avlönande av ytterligare notarieaspiranter. De notarieaspirantarvoden,
vilka på nämnda sätt skulle tillkomma, skola icke fast

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 19

knytas till vissa domsagor utan tilldelas notarieaspiranterna av hovrätten med
hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna.

Rörande innehållet i de avgivna yttrandena hänvisas till därför lämnad redogörelse
i propositionen å sid. 53—61.

Hovrätternas domaraspiranter och deras tjänstgöring
i domsagorna. Tingssekreterarna.

Utredningens förslag.

Vad till en början angår fiskalsaspiranterna — d. v. s. de domaraspiranter
som efter i domsagorna fullbordad notarietjänstgöring börja provtjänstgöra
i hovrätterna — skall, i överensstämmelse med vad lönekommittén
ifrågasatt, arvode till dem i regel utgå redan under den första tiden i
hovrätten. För att de icke skola behöva vidkännas minskning i de relativt
lågt tillmätta löneförmåner de förut åtnjutit och med hänsyn till angelägenheten
att icke genom oförmånliga avlöningsförhållanden under den första
hovrättstjänstgöringen avhålla dugande men mindre bemedlade personer
från att beträda domarbanan föreslås, att arvodet till fiskalsaspiranterna
bestämmes till samma belopp som det föreslagna arvodet till tingsnotarierna
eller 3,600 kronor.

I överensstämmelse med vad som nu gäller skola de som funnits skickade
och lämpliga för domarbanan erhålla första fiskalsförordnande tidigast sex
månader och ej senare än ett år efter hovrättstjänstgöringens början. De
vilka ej kunna antagas till hovrättstjänstgöring skola utan nämnvärt uppskov
skiljas från hovrätten.

Vad härefter angår fiskalerna föreslår domsagoutredningen att de vid
provföredragningarna godkända aspiranterna — i den omfattning som erfordras
för en lämpligt avvägd rekrytering å domarbanan — antagas till extra
fiskaler med avlöning såsom extra tjänstemän i 18 lönegraden. Med bibehållande
av sin ställning och lön som extra fiskaler och i förekommande fall
med åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, skola de kunna förordnas att
vikariera å alla tjänster för rättsbildad personal i domsaga ävensom att biträda
med uppläggning av nya fastighetsböcker. De skola ock kunna tagas
i anspråk för vikariat i stadsdomstolarna. Mera krävande förordnanden
skola dock om möjligt ej tilldelas extra fiskal.

Efter viss tids anställning som extra fiskal, förslagsvis l1/2 år, därav under
viss minimitid utförts fiskalsgöromål i hovrätten, skola domaraspiranterna,
örn de fortfarande finnas lämpade för domarbanan, kunna antagas
till extra ordinarie fiskaler med placering i 22 lönegraden.

Extra ordinarie fiskal skall enligt domsagoutredningens förslag vara skyldig
att med bibehållande av sin löneställning mottaga alla slag av förordnanden
vid underrätter, även vid underrätt under annan hovrätt än den han
tillhör. Vid sådant förordnande i domsaga skola avlöningsreglementets bestämmelser
örn flyttningsersättning respektive tjänstgöringstraktamente tilllämpas.

20 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Hovrättsassessorerna slutligen, vilkas huvuduppgift är att
tjänstgöra som ledamöter i hovrätterna vid ordinarie ledamöters förfall, ha
som förut nämnts skyldighet att, då så påfordras, i viss utsträckning tjänstgöra
som vikarie för häradshövding eller som biträdande domare eller sekreterare
i domsaga. Vid tjänstgöring av angivet slag i såväl hovrätt som häradsrätt
åtnjuta assessorerna avlöning såsom extra ordinarie tjänstemän i
29 lönegraden. 1936 års lönekommitté har föreslagit, att assessorerna helt
skola erhålla ställning som extra ordinarie tjänstemän i nämnda lönegrad,
vilket skulle medföra att de ägde rätt till lön, oberoende av om ledamotsplats
i hovrätt eller tjänstgöring i häradsrätt kunde beredas dem eller ej.
Domsagoutredningen har anslutit sig till lönekommitténs förslag i detta hänseende
men förutsatt att särskilda regler angående assessors skiljande från
tjänsten alltjämt skola gälla. Vidare skola assessorerna i samband med erhållandet
av ställningen såsom extra ordinarie tjänstemän åläggas tjänstgöringsskyldighet
i olika befattningar såväl vid häradsrätt som rådhusrätt,
även under annan hovrätt än den vederbörande tillhör, med bibehållande
av sin löneställning Som assessorer och i övrigt på motsvarande villkor som
fiskal.

Vad härefter angår den icke-ordinarie hovrättspersonalens
tjänstgöring i domsagorna innefattar domsagoutredningens
förslag, såsom nämnts, att det nuvarande befordringssystemet på domarbanan
med växlande tjänstgöring i överrätt och underrätt skall bibehållas.
Detta system som utbildats i sin nuvarande omfattning i samband med
sekreterarinstitutionens inrättande år 1933, har emellertid medfört en avsevärd
försämring av befordringsmöjligheterna på domarbanan. På grund därav
finner utredningen att en ökning under nuvarande förhållanden av domsagosekreterarnas
antal såvitt möjligt bör undvikas.

För förordnanden såsom sekreterare i domsaga skola liksom nu anlitas
såväl fiskaler som assessorer. Sålunda förordnad befattningshavare skall,
oavsett om han är fiskal eller assessor, benämnas tingssekreterare. För
fiskalerna skall sekreterartjänstgöringen vara obligatorisk och omfatta
ungefär tre år. Sekreterare på fiskalsstadiet skall beredas tillfälle att självständigt
utöva egentlig dömande verksamhet men denna domarverksamhet
skall ganska starkt begränsas såväl kvantitativt som kvalitativt.

Den självständiga dömande verksamhet ifrågavarande sekreterare skola
utöva skall emellertid enligt utredningens åsikt upptaga endast en relativt
mindre del av deras tid. En av fiskalssekreterarnas huvuduppgifter skall — i
överensstämmelse med vad som förutsättes i förslaget till ny rättegångsbalk —
vara att självständigt förestå det egentliga kansliarbetet. Vidare skola de taga
en tämligen ingående befattning med inskrivningsväsendet. Häradshövdingarna
skola visserligen ägna inskrivningsväsendet erforderlig översyn och
själva i viss utsträckning fungera som inskrivningsdomare men sekreterarna
skola utöva inskrivningsdomarskap i betydande omfattning. De skola dessutom
i allmänhet fungera som lagsökningsdomare och konkursdomare.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 21

Behovet i vissa större domsagor av medhjälpare åt häradshövdingen med
högre kvalifikationer än fiskals föreslår utredningen skola tillgodoses på två
olika sätt. I de domsagor, där visserligen en sådan högre kvalificerad befattningshavare
erfordras, men å andra sidan icke finnes utrymme för någon
ytterligare befattningshavare med högre kvalifikationer än notariernas, skall
inrättas en sekreterarbefattning, avsedd att beklädas av hovrättsassessor med
tidsbegränsat förordnande. I de domsagor, där jämte häradshövdingen stadigvarande
erfordras mer än en befattningshavare med högre kompetens än
notaries, föreslår domsagoutredningen icke anställande av hovrättsassessorer
utan inrättande av ordinarie domartjänster vid sidan av häradshövdingämbetena
jämte för fiskaler avsedda sekreterartjänster. Detta gäller de fyra
största domsagorna, vilkas organisation behandlas för sig i det följande.

De såsom sekreterare förordnade assessorerna skola intaga en ställning,
som väsentligen endast i fråga om omfattningen av den dömande
verksamhet de utöva skiljer sig från en sekreterares med fiskalskompetens,
i det att inga mål med hänsyn till sin beskaffenhet böra undantagas från
deras handläggning.

Assessorerna skola, som förut betonats, vara skyldiga att mottaga förordnande
i domsaga, men denna skyldighet skall såsom nu vara tidsbegränsad
till två år, för den händelse yngre assessor finnes att tillgå. De assessorer som
bliva sekreterare i domsagorna skola kvarstå i den vanliga domarkarriären
och ha full säkerhet för att de genom sekreterartjänstgöringen icke i någon
mån diskrediteras för den vanliga hovrättsbanan. Ehuru assessors skyldighet
att mottaga sekreterarförordnande icke bör omfatta längre tid än två år,
finner domsagoutredningen det likväl med hänsyn till kontinuiteten i domsagoarbetet
önskvärt, att assessorernas sekreterartid i regel blir av längre varaktighet.
Befordringsförhållandena föreslås därför skola ordnas på sådant
sätt, att en del assessorer frivilligt välja detta alternativ. En assessor skall
exempelvis kunna kvarstanna i domsaga som sekreterare och kunna beräkna
att därifrån få befordran direkt till häradshövding i någon förhållandevis
mindre eftersökt domsaga vid en tidigare tidpunkt än han skulle kunna erhålla
hovrättsrådsämbete. Skulle sådan befordran icke vinnas, innan vederbörande
står i tur att erhålla revisionssekreterarförordnande, skall emellertid dylikt
förordnande kunna tilldelas honom.

Enligt domsagoutredningens förslag skola sekreterare anställas endast i
sådana domsagor, där utrymme lämpligen finnes för dömande verksamhet
från deras sida. Med denna utgångspunkt och med reservation för förändringar,
som kunna föranledas av processreformen, har utredningen funnit
sig icke kunna föreslå någon utökning av sekreterarinstitutionen utan endast
förordat vissa omplaceringar inom ramen av antalet sekreterare år 1939, utgörande
43 fiskalssekreterare och 8 assessorssekreterare. Fördelningen av
sekreterarna på de olika domsagorna förutsättes skola ankomma på Kungl.
Maj:t, som när anledning gives skall kunna överflytta sekreterartjänst från
en domsaga till annan.

22 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

För de avgivna yttrandena över förevarande del av utredningens förslag
har redogörelse lämnats i propositionen å sid. 67—72.

De fyra största domsagornas personalorganisation.

För den nuvarande organisationen i de fyra största domsagorna i riket —
Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna, Södertörns samt Askims, Hisings
och Sä vedals — lämnas i propositionen (sid. 73 och 74) en redogörelse, vartill
utskottet hänvisar.

Utredningens förslag.

Utredningen föreslår, att i samtliga förevarande domsagor inrättas en särskild
inskrivningsavdelning i likhet med den som nu finnes i Södra Roslags
domsaga. Avdelningen skall förestås av en särskild chef med titeln inskrivningsdomare.
I Sollentuna- och Askimsdomsagoma, där inskrivningsväsendet
är av mindre omfattning än i Södra Roslags och Södertörns domsagor, skola
inskrivningsdomarna kunna tilläggas — utöver de uppgifter som i Södra
Roslags domsaga nu åvila motsvarande befattningshavare — även vissa andra
ärenden, exempelvis lagsökningsmål. För att fylla syftet med de särskilda
inskrivningsavdelningarna skola deras chefer principiellt göras till ordinarie
befattningshavare. Tjänsterna skola icke inpassas i den vanliga domarkarriären
och några allmänna regler för rekryteringen skola ej uppställas.
Med hänsyn till platsernas karaktär av sluttjänster samt den självständiga
ställning och det ansvar för fastighetsärendenas rätta handläggning,
som skall tillkomma tjänsteinnehavarna, skola dessa icke placeras i lägre
lönegrad än A 29, vilket motsvarar vad som gäller för de assessorstjänster
vid Stockholms rådhusrätt, vilkas innehavare äro inskrivningsdomare.

I Södra Roslags, Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor
föreslås inrättande av ordinarie tjänster motsvarande de ordinarie biträdande
domartjänster, som processlagberedningen tänkt sig i vissa fall. I dessa domsagor
föreslås därjämte på den för domargöromålen avsedda kansliavdelningen
en tingssekreterare på fiskalsstadiet. I Sollentunadomsagan skall på
sistnämnda avdelning icke finnas annan befattningshavare med högre kvalifikationer
än en dylik sekreterare. De i de tre förstnämnda domsagorna föreslagna
nya ordinarie befattningarna för den dömande verksamheten skola
göras lockande för väl meriterade och dugliga hovrättsassessorer. Med hänsyn
härtill och till arbetsuppgiftens karaktär skola tjänsterna i avlöningshänseende
jämställas med de nuvarande hovrättsrådsämbetena och således placeras
i lönegraden A 30. För befattningshavarna föreslås benämningen tingsdomare.

I de tre största domsagorna skola tingsdagarna fördelas i stort sett jämnt
mellan häradshövdingen och tingsdomaren; dock skall tingssekreteraren i regel
förordnas att hålla en allmän rättegångsdag i varje fyraveckorsperiod. I
Sollentunadomsagan skall tingssekreteraren likaledes hålla en allmän rättegångsdag
i fyraveckorsperioden, medan häradshövdingen i denna domsaga

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 23

förutsättes kunna hålla de övriga allmänna rättegångsdagarna. Fördelningen
av övriga domargöromål skall bestämmas i särskild arbetsordning för varje
domsaga.

Beträffande notarieorganisationen föreslår domsagoutredningen, att för envar
av de tre största domsagorna avses 5 och i Sollentunadomsagan 4 notariearvoden,
varvid utredningen förutsätter att i varje domsaga alltid tjänstgöra
sammanlagt minst 6 respektive 5 notarier och notarieaspiranter.

Beträffande domsagobiträdena föreslås i fråga om högre tjänster i envar
av ifrågavarande domsagor med undantag av Sollentunadomsagan 2 tjänster
i lönegraden All och en i A 7. Arbetsfördelningen mellan dessa befattningshavare
har utredningen tänkt sig så, att av befattningshavarna i A 11 en
skulle tjänstgöra på inskrivningsavdelningen och en förestå expeditionen för
allmänheten, bokföringen m. m., under det att befattningshavaren i A 7 närmast
skulle förestå skrivningsarbetet på det egentliga domarkansliet. I Sollentunadomsagan
föreslås en tjänst i A 11 för inskrivningsavdelningen samt
en i A 7 för expeditionen för allmänheten m. m. Antalet ordinarie tjänster i
lönegraden A 4 föreslås i Södra Roslags domsaga till 5, i Södertörns till 4
samt i envar av Sollentuna- och Askimsdomsagorna till 2. Härtill skulle komma
extra ordinarie eller extra befattningshavare till icke närmare angivet
antal.

Vad yttrandena i förevarande hänseende innehålla har återgivits å sid. 76
och 77 i propositionen.

Departementschefen har beträffande domsagornas personalorganisation
anfört följande:

»Till sitt biträde vid utförandet av de mångskiftande göromålen i domsagorna
skall enligt domsagoutredningens förslag häradshövdingen alltjämt
vara hänvisad till såväl rättsbildade som icke rättsbildade arbetskrafter. I förhållande
till nuvarande ordning innebär utredningens förslag emellertid vissa
ändringar. Sålunda förordas en ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan
notarierna och de icke rättsbildade biträdena samt en reglering av dessa
personalgruppers ävensom den mera kvalificerade personalens anställningsoch
löneförhållanden.

I förstnämnda hänseende föreslås, att till icke rättsbildade befattningshavare
skola överflyttas åtskilliga göromål, vilka för närvarande, såsom
t. ex. i avseende å inskrivningsärenden, regelmässigt pläga anförtros domsagonotarierna.
Härigenom skulle det bliva möjligt att i högre grad än tidigare
sysselsätta notarierna med uppgifter, för vilka juridisk insikt kräves.
Den ändrade fördelningen av göromålen anses medföra, att antalet för domsagoarbetet
erforderliga notarier kan avsevärt nedbringas samt att den nuvarande
treåriga notarietiden kan undergå en, såsom i ärendet från olika håll
framhållits, ur skilda synpunkter önskvärd förkortning. Å andra sidan medför
den ändrade arbetsfördelningen, att den icke rättsbildade personalen
måste såväl kvantitativt som, i all synnerhet, kvalitativt förstärkas. Till vad
utredningen i förevarande avseende föreslagit och vars närmare innebörd
framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen giver jag, i likhet

24 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

med flertalet av de över förslaget hörda, min principiella anslutning. Arbetsuppgifter
som icke kräva juridisk insikt böra sålunda åvila notarierna
endast i den utsträckning som kan anses erforderlig på grund av arbetsförhållandena
i domsagorna och med hänsyn till att de böra erhålla en allsidig
praktisk utbildning.

Givet är emellertid att, såsom utredningen också förutsatt, en så betydande
avkortning av notarietiden som till två år icke bör på en gång genomföras.
Utredningen har för sin del tänkt sig en treårig övergångstid, varunder notarietiden
skulle vara två och ett halvt år. Det synes mig lämpligare att en
notarietid på två och ett halvt år bestämmes att gälla tillsvidare i avbidan på
erfarenhet örn verkningarna av den ändrade arbetsfördelningen. När rättegångsreformen
inom, såsom jag hoppas, ett fåtal år bringas i tillämpning, lärer
för övrigt anledning föreligga att upptaga detta spörsmål till förnyat övervägande.

Jämsides med kravet på en förkortning av notarietiden ha i yttrandena
rests anspråk på att notariernas kompetens att handlägga mål och ärenden
vid häradsrätterna skall utvidgas. Rörande detta senare spörsmål må först
framhållas, att betänkligheterna mot en utvidgning av kompetensen tydligen
måste ökas i samma mån som notarietiden förkortas. Det kan emellertid
ifrågasättas, huruvida den nuvarande notarietiden är fullt tillfredsställande
avvägd i förhållande till de arbetsuppgifter, som därunder successivt anförtros
notarierna. I själva verket torde det förhålla sig så, att det för erhållande
av befogenhet att handlägga inskrivningsärenden och bagatellmål samt, i
undantagsfall, i övrigt förvalta häradshövdingämbete hittills fordrats väl
lång tids föregående tjänstgöring i domsaga. Detta framgår därav att — sedan
det under nu rådande kristid med dess av de militära inkallelserna föranledda
brist på domsagonotarier visat sig för domsagoarbetets uppehållande erforderligt
att intill ett halvt år förkorta tiden för den föregående tjänstgöring
i domsaga som erfordras för förvärvande av de olika behörighetsgraderna —
någon olägenhet härav icke försports. Vid sådant förhållande synas mig betänkligheter
icke föreligga mot att såtillvida tillmötesgå kraven på ökade befogenheter
för notarierna att den nu tillämpade provisoriska ordningen på
detta område göres beståndande. Att utsträcka notariekompetensen till att
jämväl såsom regel avse handläggning av andra mål och ärenden än bagatellmål
och inskrivningsärenden synes mig däremot för närvarande
icke vara tillrådligt. Fortsatt uppmärksamhet bör emellertid ägnas denna
fråga.

I likhet med domsagoutredningen anser jag, att de notarier, som erfordras
för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Något arvode bör jämväl
tillkomma de aspiranter, som anställas för rekrytering av notariepersonalen.
Utredningen har uppskattat det efter genomförd ändrad arbetsfördelning
för samtliga domsagor erforderliga antalet avlönade notarier till 258,
motsvarande omkring två tredjedelar av hela antalet notarier, som vid tiden
för förslagets avgivande voro anställda i domsagorna. För varje domsaga
har därvid, bland annat ur kontinuitets- och rekryteringssynpunkter, minst

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 25

två notarier ansetts erforderliga, för vissa av de större domsagorna därutöver
en tredje notarie och för de fyra största domsagorna, eller Södra Roslags,
Södertörns, Askims, Risings och Sävedals samt Sollentuna och Färentuna
domsagor, inalles fem notarier i var och en av de tre förstnämnda domsagorna
och fyra notarier i den sistnämnda. I fråga örn denna beräkning finner
jag icke anledning till annan erinran än att, vid bifall till de föreslagna
sammanslagningarna av vissa domsagor i Gotlands och Värmlands län, antalet
notariearvoden torde böra nedsättas till 255. Inom den anslagsram som
erfordras för avlönande av detta notarieantal bör det tillkomma Kungl. Majit
att fördela tillgängliga notariearvoden mellan de olika domsagorna.

Domsagoutredningens förslag att med slopande av de nuvarande förste och
andre notariebefattningarna inrätta en enhetlig notariegrad, vars innehavare
skola benämnas tingsnotarier, finner jag mig böra godtaga. För tingsnotarie
föreslår utredningen ett årligt arvode av 3,600 kronor och för tingsnotarieaspirant
ett årligt arvode av 2,100 kronor. Beloppen ha satts i relation till de
nuvarande förste och andre notariearvodena, med tillägg av därå utgående
dyrtidstillägg enligt det år 1939 gällande index. Jag finner de föreslagna arvodena
i och för sig väl avvägda och följaktligen icke i behov av annan justering
än den som föranledes av den efter år 1939 inträdda levnadskostnadsstegringen.
Arvodena torde sålunda nu böra bestämmas för tingsnotarie till
4,200 kronor och för tingsnotarieaspirant till 2,400 kronor. Omprövning av
arvodenas storlek bör givetvis ske, då mera utpräglad förändring i levnadskostnaderna
därtill giver anledning. Domsagoutredningen har föreslagit att
å ifrågavarande arvoden skulle utgå kallortstillägg. För min del finner jag
lämpligare att, liksom hittills, viss förhöjning av arvodena bestämmes för
domsagor, lydande under hovrätten för övre Norrland, och för Härjedalens
domsaga. Denna arvodesökning synes i båda fallen skäligen böra utgöra 300
kronor.

För tillgodoseende av tingsnotariernas anspråk på semester, sjukavlöning,
reseersättning m. m. synas vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet
böra göras tillämpliga å dem. Med hänsyn till storleken av de för dem
föreslagna arvodena böra därvid tingsnotarierna hänföras till lönegrad Ex 12,
löneklassen 9. Tingsnotarieaspirant torde däremot icke böra komma i åtnjutande
av andra förmåner utöver aspirantarvodet än reseersättning. Vid inplacering
i rese- och traktamentsklass i allmänna resereglementet synes, liksom
för de nuvarande förste och andre notarierna, klass II D skäligen böra
komma i fråga för såväl tingsnotarier som tingsnotarieaspiranter.

Vad domsagoutredningen i övrigt föreslagit angående tingsnotarie eller sålunda
villkoren för erhållande av dylikt förordnande, behörigheten i sådan
egenskap, varaktigheten av anställningen samt domsagotjänstgöringens meritvärde
tillstyrkes av mig, med de modifikationer som kunna föranledas av att
nolarietiden enligt mitt förslag tills vidare bör utgöra två och ett halvt i stället
för två år.

I detta sammanhang torde böra beaktas det särskilda spörsmål de unga
juristernas oavlönade tjänstgöring i domsagorna utgör. Utredningen har, som

26 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

nämnts, tänkt sig att samtliga jurister som erfordras för en domsagas skötsel
skola erhålla arvoden. Emellertid förutsätter utredningen, att häradshövdingen
liksom hittills skall kunna låta en juris kandidat tjänstgöra i domsagan
utan att vara av hovrätten förordnad notarieaspirant eller notarie. I sådant
fall skall tjänstgöringen dock icke medföra någon rätt till meritberäkning.
Fara kan emellertid föreligga för att längre eller kortare tids oavlönad
tjänstgöring i domsaga blir villkor för att den unge juristen skall komma i
åtanke vid tillsättande av notarieaspiranttjänst i domsagan. Till förebyggande
av en sådan utveckling böra i händelse av behov särskilda åtgärder
vidtagas. Det är nämligen ett viktigt samhällsintresse att begåvade unga jurister
icke av ekonomiska skäl avhållas från domarbanan.

Överflyttandet av nya och mera kvalificerade arbetsuppgifter å de icke
rättsbildade domsagobiträdena nödvändiggör, som nämnts, en såväl kvantitativ
som kvalitativ förstärkning av denna personal. Under en övergångstid
är det emellertid, enligt domsagoutredningen, avsett att i stället för kvalificerat
domsagobiträde skall kunna vara anställd avlönad tingsnotarie.

För närvarande finnas — bortsett från dem som helt syssla med uppläggande
av nya fastighetsböcker — omkring 200 icke rättsbildade biträden i
domsagorna. Dessa ha en medelinkomst av omkring 2,700—2,800 kronor om
året. Endast sex biträden uppnå en inkomst av över 4,000 kronor och endast
två en inkomst av över 5,000 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att
nettolönen å medelort inberäknat rörligt tillägg och kristillägg i lönegrad A 2
för närvarande utgör c:a 2,900—3,700 kronor, i lönegrad A 4 c:a 3,300—4,100
kronor, i lönegrad A 7 c:a 3,900—4,800 kronor och i lönegrad A 11 c:a 4,700
—5,800 kronor.

Enligt utredningen skulle tillsättas följande antal ordinarie domsagobiträden,
nämligen 119 i lönegraden All, minst ett i varje domsaga, 33 i lönegraden
A 7 och 97 i lönegraden A 4. Utredningen har vidare räknat med ett
behov av 30 extra ordinarie och 50 extra befattningshavare med heltidstjänstgöring
i lönegrad 4. Den nya organisationen skulle dock, som nämnts,
ej omedelbart träda i kraft i full utsträckning. Utredningen anför, att i fråga
örn nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen en övergångstid
av fem år borde stadgas, under vilken de av utredningen föreslagna tjänsterna
för sådan personal kunde stå obesatta. Häradshövdingarna borde beredas
god tid att anskaffa och utbilda erforderliga biträden, särskilt mera
kvalificerade som kunde bliva lämpliga för tjänsterna i 11 och 7 lönegraderna.
I avbidan på att dessa tjänster bleve vederbörligen besatta borde notarier
till större antal än som av utredningen förutsatts kunna vara anställda
i domsagorna. Sålunda skulle i domsaga, där under övergångstiden tjänst
i 11 eller 7 lönegraden stöde obesatt, tingsnotarie i stället kunna för ordnas,
även om därigenom det av utredningen föreslagna antalet notarier i domsagan
överskredes. I särskilda fall kunde en längre övergångstid än fem år bliva
behövlig, exempelvis örn uppläggningen av de nya fastighetsböckerna icke
hunnit avslutas inom denna tid. Vid övergången till den nya ordningen borde
i regel de av häradshövdingarna nu anställda icke rättsbildade biträdena

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 27

erhålla statsanställning å lämplig ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Emellertid
kunde vissa av dessa biträden på grund av ålder eller annan orsak antagas
vara mindre arbetsföra, varför de ej borde erhålla sådan anställning.
Frågan örn sådant biträde skulle komma i åtnjutande av statspension borde
prövas individuellt efter framställning i varje särskilt fall.

En organisation av de mått domsagoutredningen i förevarande avseende
föreslagit finner jag mig icke kunna för närvarande tillstyrka. Försiktigheten
synes mig nämligen bjuda, att innan erfarenhet vunnits om verkningarna
av den tilltänkta överflyttningen av arbetsuppgifter från rättsbildad till
icke rättsbildad personal, icke anställa domsagobiträden i större utsträckning
och högre tjänsteställning än som betingas av ett otvivelaktigt stadigvarande
behov av sådana biträden. Den förestående rättegångsreformen utgör
ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt.

Förslaget att i alla domsagor skall anställas åtminstone en befattningshavare
i lönegrad All anser jag mig icke kunna biträda. I många fall skulle
detta otvivelaktigt medföra en överorganisation, särskilt i de mindre domsagorna
där arbetet utan svårighet torde kunna skötas av häradshövdingen
och två tingsnotarier med hjälp av mindre kvalificerat biträde. Befattningar
i lönegraden A 11 torde icke heller vara erforderliga i alla de övriga domsagorna.
I en del av dessa torde vara tillräckligt med befattningshavare i
lönegrad A 9 eller A 7. För det mindre kvalificerade arbetets utförande synes
böra avses befattningar i lönegraderna 4 och 2.

En inom justitiedepartementet verkställd utredning ger vid handen, att vid
fullt utbyggd organisation enligt dessa riktlinjer skulle för samtliga domsagor
erfordras tillhopa 208 ordinarie biträden, varav 42 i lönegrad A 11, 54 i lönegrad
A 9, 51 i lönegrad A 7, 55 i lönegrad A 4 och 6 i lönegrad A 2. Härutöver
lärer behövas icke-ordinarie biträden till visst antal. Detta har tillsvidare
beräknats till 68, varav 38 extra ordinarie, placerade i lönegrad Eo 2,
och 30 extra i lönegrad Ex 2. Till en början böra emellertid, på skäl som jag
förut anfört, jämväl de såsom ordinarie avsedda befattningarna vara extra
ordinarie. Med hänsyn till de växlande arbetsförhållandena i domsagorna
kan för närvarande bestämd ställning icke tagas till det framtida behovet av
befattningar i olika lönegrader.

Domsagoutredningens förslag i fråga örn övergången till den nya organisationen
synes ägnat att medgiva en smidig anpassning efter förhållandena
i varje särskilt fall. Av upplysningar som inhämtats från häradshövdingarna
synes framgå, att i vissa domsagor för närvarande finnas icke rättsbildade
biträden som kunna utföra eller utbildas att utföra kvalificerat arbete. Garantier
måste givetvis skapas för att de högre tjänsterna verkligen besättas
med personer som äga förutsättningar att sköta de åligganden, för vilka befattningarna
äro avsedda. Till dessa tjänster böra endast ifrågakomma personer,
vilkas lämplighet under en längre tids praktisk tjänstgöring blivit
noggrant prövad.

Första övergångsåret torde endast ett mindre antal befattningar i lönegraderna
11, 9 och 7 böra tillsättas, företrädesvis i domsagor där nu finnas minst

28 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

tre notarieplatser. I övrigt böra de nuvarande domsagobiträdena, så långt
ske kan, förordnas till biträden i lönegraderna 4 och 2. Efter hand bör därefter
antalet kvalificerade biträden ökas. Vid bedömandet av tidpunkten för
tillsättande av sådana biträdesbefattningar bör uppenbarligen skälig hänsyn
tagas till personal- och arbetsförhållandena i vederbörande domsagor.

Statspension till nu tjänstgörande äldre domsagobiträde, som icke anses
böra beredas plats inom den nya organisationen, bör såsom föreslagits kunna
beviljas efter prövning i varje särskilt fall.

Jag övergår härefter till frågan om organisationen av den mera kvalificerade
rättsbildade personalen i domsagorna. För närvarande finnas, såsom av
den tidigare lämnade redogörelsen framgår, i sådant avseende medel beräknade,
förutom till chefen för den i Södra Roslags domsaga inrättade särskilda
inskrivningsavdelningen, till 2 biträdande domarebefattningar, placerade i
Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor och avsedda för
hovrättsassessorer, samt 52 sekreterarbefattningar. Av de sistnämnda äro 8
— samtliga i domsagor där den dömande verksamheten, liksom i nyssnämnda
i två domsagor, normalt är av sådan omfattning att den icke kan utövas av
häradshövdingen ensam — avsedda att innehavas av hovrättsassessorer (avlöning
i lönegrad Eo 29) och övriga 44 av hovrättsfiskaler (avlöning i löneklasserna
15 eller 21).

Domsagoutredningens förslag innebär till en början tillskapandet av tre
nya inskrivningsavdelningar, avsedda för Södertörns, Sollentuna och Färentuna
samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. I spetsen för var och en
av dessa avdelningar, liksom för den nuvarande inskrivningsavdelningen i
Södra Roslags domsaga, skall stå en chef, benämnd inskrivningsdomare, i ordinarie
tjänsteställning och med avlöning enligt lönegraden A 29. Vidare föreslår
utredningen, alt de nuvarande biträdande domarbefattningarna i Södertörns-
och Askimsdomsagorna förändras till ordinarie befattningar i lönegraden
A 30 och att en dylik befattning inrättas jämväl för Södra Roslags
domsaga. Innehavarna av sistnämnda befattningar föreslås skola erhålla titeln
tingsdomare. I fråga om sekreterarinstitutionen innefattar utredningens
förslag i stort sett bibehållande av den nuvarande organisationen. Beträffande
antalet domsagosekreterare, av utredningen benämnda tingssekreterare,
föreslås sålunda ingen ändring (en sekreterarbefattning har tillkommit efter
betänkandets avgivande). Ej heller anses fördelningen å assessorssekreterare
och fiskalssekreterare böra rubbas. De förras antal föreslås sålunda alltjämt
skola utgöra 8. En betydelsefull ändring i förhållande till nuvarande ordning
beträffande sekreterarna innebär förslaget emellertid. Såsom i annat
sammanhang berörts föreslår nämligen utredningen, att icke blott assessorer
utan även vissa fiskaler i hovrätt, nämligen de extra fiskaler som under ett
och ett halvt år prövats i sådan egenskap, skola, oberoende av örn förordnande
i över- eller underrätt står till buds, göras till extra ordinarie tjänstemän,
assessorerna i lönegraden Eo 29 och fiskalerna i lönegraden Eo 22. Då
utredningen tillika uttalar sig för att till innehavare av befattning såsom
tingssekreterare icke skall utses annan fiskal än den som vunnit extra or -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 29

dinarie anställning, följer härav att viss garanti vinnes för att jämväl fiskalssekreterarposterna
komma att bliva besatta med juridiskt mera erfarna
personer än hittills. Att samtliga innehavare av fiskalssekreterarbefattningar
komma att åtnjuta avlöning i lönegraden Eo 22 blir jämväl följden.

Utredningens förslag i förevarande avseende har i de avgivna yttrandena
i stort sett lämnats utan erinran. Även jag anser mig kunna i huvudsak lämna
min anslutning till detsamma. Jag tillstyrker sålunda, att ordinarie inskrivningsdomare
inrättas för de tre största domsagorna — i Sollentunadomsagan
synes tills vidare böra anstå med inrättande av en särskild inskrivningsavdelning.
Jag förordar vidare, att befattningar motsvarande de av utredningen
föreslagna tingsdomarbefattningarna avses för samma domsagor samt att fiskalssekreterare
till det antal, som utredningen föreslagit, skall ingå i organisationen.
Jämväl förslaget att, utöver tingsdomarna, ett visst antal för assessorer
avsedda befattningar skola finnas i domsagor, där den dömande verksamheten
är av större omfattning, förordas av mig. Emellertid håller jag före,
att dessa befattningar böra i tjänstehänseende likställas med tingsdomarbefattningarna.
I princip borde såväl assessorssekreterarna som tingsdomarna
vara ordinarie tjänstemän. Starka skäl tala onekligen för att åtminstone i de
tre största domsagorna, där behovet av dylika tjänster får anses konstant
föreligga, så omedelbart bleve fallet. Det synes mig emellertid försiktigast
att i avbidan på närmare erfarenhet av institutionens värde och möjligheter
samtliga förevarande befattningar tills vidare endast bliva extra ordinarie.
Tillräckliga skäl att därvid placera några av befattningarna i högre lönegrad
än 29 synes mig icke föreligga. Jag föreslår alltså att för tillgodoseende av
de största och större domsagornas behov av — jämte häradshövdingen —
arbetskrafter för i huvudsak dömande verksamhet inrättas i sammanlagt 11
befattningar i lönegraden Eo 29. Befattningshavarna torde böra benämnas
tingsdomare. I motsats till inskrivningsdomartjänsterna, vilka jag i likhet
nied utredningen anser skola vara slutposter, böra befattningarna som tingsdomare
förbehållas dem som kvarstå i den vanliga domarkarriären. Skyldighet
att mottaga förordnande som tingsdomare bör åvila assessor i hovrätt;
huruvida sådan skyldighet skall vara tidsbegränsad, synes böra bliva föremål
för ytterligare övervägande. Befordringsförhållandena böra ordnas så,
att den assessor som kvarstannar i domsagotjänstgöring icke därigenom anses
mindre meriterad för erhållande av högre domartjänst.

Vad utredningen föreslagit i fråga om beredande av extra ordinarie anställning
åt hovrättsassessorerna föranleder från min sida så mycket mindre
någon erinran, som assessorerna redan nu i allt väsentligt innehava förmåner,
bland annat pensionsförmåner, som åtfölja dylik anställning. Med hänsyn
till att det, innan verkningarna av processreformen kunna till fullo överblickas,
får anses i viss mån osäkert på vad sätt fiskals- och sekreterarinstitutionen
i hovrätt och domsaga kommer att slutgiltigt utformas, synes det
icke tillrådligt att bereda jämväl hovrättsfiskalerna extra ordinarie ställning.
Någon förändring beträffande deras anställnings- och avlöningsförhållanden
torde alltså icke böra genomföras för närvarande. Under tjänstgöring i dom -

30 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

saga böra de dock vara bibehållna icke blott vid sin lön utan även vid övriga
förmåner.

Vad utredningen föreslagit rörande tjänstgöringsgången i hovrätt och domsaga
för fiskal föranleder icke någon erinran från min sida. Däremot finner
jag med hänsyn till vad i häradshövdingföreningens yttrande anförts icke
tillräckliga skäl föreligga att på sätt utredningen ifrågasatt göra inskränkningar
i de befogenheter med avseende å handläggningen av rättegångsmål
som enligt nuvarade ordning tillkomma fiskal under tjänstgöring som sekreterare
i domsaga.

Jag tillstyrker vad utredningen föreslagit om domaraspiranternas första
hovrättstjänstgöring, med den modifikationen likväl, att aspirantarvodet under
väntetiden på fiskalsprövning bör utgöra 4,200 kronor eller samma belopp
som föreslagits för tingsnotarie. I hovrätten för övre Norrland bör härå
utgå ett tillägg av 300 kronor på samma sätt som för tingsnotarie i de under
denna hovrätt lydande domsagorna. Liksom för närvarande böra aspirantarvodena
förbehållas dem som ämna fortsätta på domarbanan och kunna antagas
vara lämpliga härför.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personalorganisationen i domsagorna,
i vad avser den mera kvalificerade rättsbildade personalen, komma
att bestå av 3 inskrivningsdomare i lönegraden A 29, 11 tingsdomare i lönegraden
Eo 29 och 45 tingssekreterare med avlöning enligt 21 löneklassen,
detta sistnämnda dock under förutsättning att den ökning i sekreterarantalet
med en, varom hemställts i propositionen nr 94 till årets riksdag, bifalles. I
motsatt fall skulle tingssekreterarnas antal bliva 44 såsom för närvarande.
Fördelningen å de olika domsagorna av de föreslagna befattningarna lärer
med iakttagande av förut angivna grunder böra ankomma på Kungl. Maj:t,
därvid beträffande de icke-ordinarie befattningarna omprövning såsom hittills
bör ske för varje nytt budgetår. I fråga om tingssekreterarbefattningarna
synes böra eftersträvas att dessas antal i görligaste mån nedbringas. Utsikter
härtill lära förefinnas i mån som de nya fastighetsböckerna bliva färdigställda
och i följd härav befattningen med inskrivningsärendena kan i växande
utsträckning anförtros åt kvalificerad icke rättsbildad arbetskraft.»

I motionen II: 382 av herr Ryling m. fl. har yrkats, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte besluta,

dels att tiden för tingsmeritering bestämmes till högst två år, varav sex
månader må kunna fullgöras genom tjänstgöring inom landsstaten, vissa rådhusrätter
eller å advokatkontor,

dels att betryggande garantier skapas för att jurister ej få användas inom
domsagoförvaltningen utan att erhålla avlöning eller få tillgodoräkna sig
tjänstgöringen såsom merit,

dels att jurister, för vilka föreslagits arvodesbefattningar, i stället inplaceras
i lämplig lönegrad såsom extra tjänstemän,

dels ock att hovrättsfiskalerna beredas ställning såsom extra ordinarie
tjänstemän samt att tingsdomare- och assessorssekreterarebefattningarna uppföras
på ordinarie stat.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Formerna för tjänstetillsättningen.

Utredningens förslag.

Beträffande förfarandet vid tillsättning av häradshövdingämbeten
— vilket för närvarande regleras genom kungörelse den 30 december 1922
(nr 605) — föreslår utredningen, att häradshövdingämbetena utan undantag
skola sökas direkt hos Kungl. Maj:t. Samma ordning som för utnämning av
häradshövdingar föreslås skola gälla vid tillsättning av tingsdomartjänster.
När häradshövding- eller tingsdomarbefatlning blir ledig, skall således vederbörande
hovrätt anmäla detta till Kungl. Maj:t, varefter befattningen kungöres
till ansökan ledig genom justitiedepartementets försorg. Emellertid ifrågasätter
utredningen, att Kungl. Maj:t i dessa utnämningsärenden skall inhämta
yttranden av en institution, bestående av hovrätternas presidenter och
eventuellt även ett par representanter för högsta domstolen.

Vad angår inskrivningsdomarbefattningarna föreslås att
även de skola tillsättas av Kungl. Maj:!, men härvidlag skola ansökningarna
ingivas till vederbörande hovrätt, som med eget förslag överlämnar handlingarna
till Kungl. Maj:t.

De nuvarande sekreterarbef attningarna och biträdande
dom arbefattningarna tillsättas av vederbörande hovrätt för ett
budgetår i sänder. I förslaget till ny rättegångsbalk har sekreterarnas ställning
icke blivit föremål för reglering. Beträffande biträdande domare stadgar
förslaget, att sådan befattningshavare skall antingen förordnas för viss tid
eller utnämnas av Kungl. Maj:t.

För samtliga sekreterartjänster föreslår utredningen ett centraliserat tillsättningsförfarande,
så att Kungl. Maj :t skall utfärda förordnande å såväl de
för assessorer som de för fiskaler avsedda befattningarna. Beträffande assessorssekreterarna
anses detta önskvärt bland annat med hänsyn till möjligheterna
att utjämna befordringsförhållandena mellan hovrätterna. Vad angår
fiskalssekreterarna förhåller det sig så att domsagor med sekreterarplatser avsedda
för fiskaler inom de olika hovrättsområdena förekomma i en omfattning
som ej svarar mot hovrätternas inbördes storlek. Därest sekreterarplats alltid
besättes med fiskal från den hovrätt, under vilken vederbörande domsaga lyder,
kommer därför sekreterartiden i vissa hovrätter att förlängas utöver den
tid av tre år, som ansetts önskvärd, under det att i andra hovrätter motsvarande
tid kommer att bliva kortare. Till undvikande av sådana olägenheter bör
fiskal kunna förordnas till sekreterare i domsaga under annan hovrätt än
den han tillhör och denna omständighet har domsagoutredningen ansett motivera
ett centraliserat tillsättningsförfarande även beträffande dessa tjänster.
Sekreterarförordnanden föreslås alltid skola meddelas för ett budgetår i sänder
eller återstående del av sådan tid, beträffande assessorssekreterartjänsterna
efter ansökningsförfarande, därvid Kungl. Maj:t dock ej skall vara bunden
av inkommande ansökningar, samt beträffande fiskalssekreterartjänsterna
efter anmälan från hovrätterna.

32 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Vad angår notariebefattningarna böra enligt utredningens förslag
såväl tingsnotarier som tingsnotarieaspiranter förordnas av hovrätten på
förslag av vederbörande häradshövding eller efter inhämtande av hans yttrande.
För att tillförsäkra hovrätterna något större inflytande vid notariepersonalens
tillsättande än för närvarande, föreslås en föreskrift att avvikelse
från häradshövdingens förslag icke skall ske, såframt ej särskilda skäl till
annat föranleda.

Den nuvarande icke rättsbildade biträdespersonalen i
domsagorna är såsom tidigare nämnts icke statsanställd, utan de icke rättsbildade
biträdena äro häradshövdingens privata medhjälpare. I fråga om
tillsättandet av de statliga biträdestjänster, som skola inrättas i samband med
domsagoförvaltningens förstatligande, understryker domsagoutredningen den
stora vikten av, att de högre icke rättsbildade befattningshavarna bliva väl
kvalificerade och icke utan vidare tillsättas efter anciennitet. Med hänsyn
till sistnämnda förhållande synes det utredningen önskvärt, att överordnad
myndighet har att utse dessa befattningshavare. Då emellertid skäl ansetts
knappast föreligga att göra någon skillnad i tillsättningsförfarandet med avseende
å olika slag av tjänster för icke rättsbildad personal, har utredningen
föreslagit, att samtliga ordinarie, extra ordinarie och extra befattningar för
icke rättsbildad personal tillsättas av hovrätten på förslag av häradshövdingen.
Ansökningsförfarandet i vanlig ordning genom häradshövdingens försorg
skall föregå upprättande av förslag till ordinarie befattningar. Sistnämnda
befattningar skola tillsättas medelst konstitutorial.

För innehållet i yttrandena över utredningens förslag i här angivna hänseende
redogöres å sid. 86—88 i propositionen.

Departementschefen har anfört följande:

»Vad angår förfarandet vid tillsättning av häradshövdingämbete synas mig
övervägande skäl tala för att bibehålla hovrätterna vid deras rätt att avgiva
förslag till sådant ämbetes återbesättande. Den nuvarande ordningen kan
emellertid icke anses tillfredsställande ur den synpunkten att hovrätternas
förslag i regel bliva utan betydelse, enär de mest meriterade sökandena pläga
anmäla sig direkt hos Kungl. Majit. Det synes därför böra övervägas, huruvida
icke en ändring bör ske i så måtto, att rätten att göra ansökan direkt
hos Kungl. Majit, vilken nu anses tillkomma innehavare av ordinarie domarämbete,
på lämpligt sätt inskränkes.

Inskrivningsdomarebefattningar synas böra tillsättas i samma ordning som
häradshövdingämbeten.

I det föregående har föreslagits inrättandet av elva befattningar, vilkas innehavare
med benämningen tingsdomare skola vara extra ordinarie tjänstemän
i lönegraden Eo 29. Dessa motsvaras i utredningens förslag av tingsdomare
samt sådana tingssekreterare som äro hovrättsassessorer. De ifrågavarande
befattningarna äro av sådan natur att de, även om de för närvarande
icke uppföras å ordinarie stat, synas böra tillsättas av Kungl. Majit. Förslag
bör upprättas av vederbörande hovrätt efter ansökningsförfarande.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 33

Vad angår tingssekreterarna, med vilken beteckning enligt den av mig förordade
ordningen uteslutande avses biträde i domsaga med viss i jämförelse
med vad nu gäller högre fiskalskompetens, synas de i yttrandena berörda
praktiska skälen för att hovrätterna skola äga tillsätta dessa befattningar
böra tillmätas avgörande betydelse. Jag anser mig sålunda icke böra tillstyrka
det av domsagoutredningen förordade centraliserade tillsättningsförfarandet.

Beträffande tillsättandet av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter ansluter
jag mig till utredningens förslag. Dessa skola sålunda förordnas av hovrätten
efter förslag av häradshövdingen, därvid avvikelse från förslaget icke
skall ske, såframt ej särskilda skäl till annat föranleda.

Vad slutligen angår domsagobiträdena finner jag i anslutning till vad Svea
hovrätt anfört lämpligt, att biträden i 11, 9 och 7 lönegraderna tillsättas av
hovrätten efter häradshövdingens förslag, medan däremot biträden i 4 och 2
lönegraderna tillsättas av häradshövdingen.»

Förvaltningen av domsagoanslagen.

Utredningens förslag.

Enligt gällande ordning disponeras samtliga domsagoanslag av länsstyrelserna.
Domsagoutredningen föreslår, att länsstyrelserna helt skola frigöras
från befattning med domsagoförvaltningen och att ifrågavarande bestyr skall
läggas på hovrätterna, vilka ha överinseendet över personalen i domsagorna.
Domsagopersonalens avlöningsförmåner — med undantag för ersättning till
tillfälliga biträden — skola sålunda direkt utbetalas till vederbörande av hovrätterna.
Expensmedel jämte ersättning till tillfälliga biträden skola av hovrätterna
fördelas på domsagorna och i första hand redovisas till hovrätterna.

De nya uppgifter, som sålunda tilläggas hovrätterna, medföra en ej ringa
arbetsökning för deras kanslipersonal. För den ekonomiska förvaltningen
beträffande Svea hovrätt med underlydande domsagor föreslår domsagoutredningen
därför inrättandet av en särskild kamrerartjänst i lönegraden A 24.
Beträffande övriga hovrätter förutsättes att, sedan nuvarande Göta hovrätt
uppdelats i två ungefär jämnstora hovrätter, ifrågavarande bestyr skall kunna
handhavas av sekreteraren. För att bereda kamreraren, resp. sekreterarna,
nödigt biträde i förevarande hänseende skola, åtminstone i de flesta hovrätterna,
inrättas en ny tjänst i någon av de lägre lönegraderna.

För häröver avgivna yttranden redogöres i propositionen å sid. 90.

Departementschefen har anfört följande:

»Förvaltningen av domsagoanslagen torde såsom domsagoutredningen föreslagit
böra överflyttas till hovrätterna. Merkostnaderna för de personalökningar,
som kunna föranledas härav, komma med säkerhet att uppvägas av
de fördelar som vinnas genom en till övervakningsmyndigheten centraliserad
kontroll över domsagornas medelsförvaltning. Såväl avlönings- som omkostnadsanslagen
för häradsrätterna torde böra uppdelas i särskilda belopp för
envar av justitiestaterna under de olika hovrätterna. Häradsrätternas avlö Dihang

till riksdagens protokoll 19i2. G sami. 2 avd. Nr 3. •''

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

nings- och omkostnadsstater skulle följaktligen ges samma uppställning som
motsvarande stater för hovrätterna. I samband med sina årliga anslagsäskanden
böra hovrätterna avgiva förslag jämväl rörande domsagornas medelsbehov.

Den nya ordningen i fråga om medelsförvaltningen medför att hovrätternas
kanslipersonal behöver förstärkas. Dock synes överflödigt att såsom domsagoutredningen
föreslagit inrätta en särskild kamrerareänst härför i Svea
hovrätt. Företagen undersökning har givit vid handen att personalökningen
i denna hovrätt kan begränsas till två extra ordinarie kontorsbiträden under
förutsättning att lättnad beredes hovrättens sekreterare och redogörare i fråga
om vissa dem nu åliggande uppgifter. Detta kan ske genom att sekreterarens
befattning med mål och ärenden av icke administrativ natur överflyttas på
fiskalerna och redogörarens befattning med arkivgöromålen å aktuariema. I
envar av de övriga hovrätterna, med undantag av hovrätten för övre Norrland,
torde kanslipersonalen böra förstärkas med ett extra ordinarie kontorsbiträde.

De nya arbetsuppgifterna nödvändiggöra slutligen någon ökning av hovrätternas
expensmedel.»

Ko stnadsb er äkningar.

Departementschefen har i propositionen anfört, att därest omorganisationen
av domsagoförvaltningen genomfördes i enlighet med de av honom i det
föregående framställda förslagen statsverkets kostnader för avlöningar
till befattningshavare i domsagorna kunde beräknas enligt följande sammanställning.

114 häradshövdingar

Lön i lönegrad B 2 ................. 1,706,352

Avlöningsförstärkningar.............. 252,500 1,958,852

3 inskrivningsdomare i lönegrad A 29

Lön beräknad efter 30 löneklassen.............. 33,039

11 tingsdomare i lönegrad Eo 29

Lön beräknad efter 29 löneklassen å E-ort...... 107,976

45 tingssekreterare

Lön beräknad efter 21 löneklassen å E-ort...... 305,640

255 tingsnotarier

230 notarier med arvode efter 4,200 kro -

nor om året...................... 966,000

25 notarier med arvode efter 4,500 kronor
om året...................... 112,500 1,078,500 3,484,007

42 biträden i lönegrad A 11

Lön beräknad efter 13 löneklassen å E-ort...... 167,454

54 biträden i lönegrad A 9

Lön beräknad efter 11 löneklassen å E-ort ...... 196,344

51 biträden i lönegrad A 7

Lön beräknad efter 9 löneklassen å E-ort....... 170,442

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 35

55 biträden i lönegrad A 4

Lön beräknad efter 6 löneklassen å E-ort....... 158,730

6 biträden i lönegrad A 2

Lön beräknad efter 4 löneklassen å E-ort....... 15,516

38 biträden i lönegrad Eo 2

Lön beräknad efter 3 löneklassen å E-ort....... 92,568

30 biträden i lönegrad Ex 2

Lön beräknad efter löneklassen b å E-ort....... 62,820 863.874

Vikarier ............................................. 40’,000

Tingstolkar................................................... 2,800

Kallortstillägg................................................ 4,500

Rörligt tillägg efter 15 % (ej å notariearvoden)................. 388,000

Kristillägg efter 14 % (» » » )................. 362,000

5,145,181

Beträffande antalet häradshövdingar har vid beräkningen förutsatts att
Kungl. Maj:ts i propositionen nr 94 till årets riksdag framlagda förslag om
sammanslagning till en domsaga av dels de båda Gotlandsdomsagorna och
dels Södersysslets och Nordmarks domsagor komme att bifallas. I uppställningen
har lönen till inskrivningsdomare och tingsdomare beräknats enligt
näst lägsta löneklass samt lönen till ordinarie och extra ordinarie biträdespersonal
enligt medellöneklass. Pensionsavdragen ha därvid frånräknats.

Vad härefter angår domsagornas omkostnader har, i överensstämmelse
med vad domsagoutredningen förutsatt, utarbetats ett särskilt lagförslag
rörande uppdelningen av kanslikostnaderna mellan statsverket och
tingslagen. Enligt detta förslag, som förelagts innevarande riksdag genom
propositionen nr 304, skola tingslagen tillhandahålla kanslilokal med möbler
och dylikt, medan statsverket skall svara för övriga kostnader. Domsagornas
omkostnadsanslag har i anslutning härtill i förevarande proposition

beräknats på följande sätt.

1. Sjukvård m. m............................................... 25,000.

2. Reseersättningar.............................................. 100,000

3. Expenser:

a) Skrivmateriel, papper, blankettryck o. dyl........ 100,000

b) Telefon m. m.

Telefonabonnemang.................... 40,000

Samtals- och telegramavgifter, annonsering 30,000 70,000

c) Inköp och underhåll av kontorsmaskiner......... 35,000

d) Bokinköp...................................... 10,000

e) Bindning av böcker och handlingar m. m......... 50,000 265,000

390,000.

Medelsbehovet till sjukvård m. m. har i avsaknad av närmare hållpunkter
för dess bedömande beräknats efter samma grunder som tillämpats
vid bestämmande av vattendomstolarnas motsvarande anslagspost.

36 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

I fråga om reseersättningarna erinras i propositionen att det nuvarande
anslaget till reseersättningar vid justitiestaten i gällande riksstat är
uppfört med 20,000 kronor och att samma belopp anvisats för nästa budgetår.
Utgifterna å anslaget — vilka utgöras av resekostnads- och traktamentsersättningar
huvudsakligen åt domhavande vid resor för vissa rannsakningar
och andra extra förrättningar samt åt rättsbildat biträde i vissa fall — ha under
budgetåret 1940/41 uppgått till 22,100 kronor. De av häradshövdingarna
själva bestridda resekostnaderna ha under år 1941 utgjort 40,700 kronor. I
propositionen anföres, att i samband med löneregleringen för domsagornas
befattningshavare ersättning till dem för alla resor i tjänsten torde böra bestämmas
att utgå enligt resereglementet. De borde därjämte beredas rätt till
tjänstgöringstraktamente och flyttningsersättning enligt vanliga regler. Dock
borde hovrättsassessor, som förordnats till tingsdomare, komma i åtnjutande
av flyttningsersättning oavsett om förordnandet meddelats efter egen ansökan
eller ej. Då domsagornas befattningshavare måste företaga tjänsteresor
i betydande utsträckning och med hänsyn jämväl till omfattningen av
det personalutbyte som äger rum mellan över- och underrätterna har det till
reseersättningar erforderliga beloppet i propositionen beräknats till 100,000
kronor. Vid avvägningen av detta belopp har förutsatts att särskilt besparingsreglemente
skall gälla för tingsresorna samt att hovrätterna vid meddelande
av förordnanden i domsaga skola tillse att statsverket därvid icke
åsamkas större kostnader för tjänstgöringstraktamenten än som är nödvändigt.

Vad härefter angår medelsbehovet till expenser ha utgifterna för skrivmateriel,
papper, blankettryck och dylikt beräknats till det av utredningen
för sådant ändamål upptagna beloppet 100,000 kronor. För telefonabonnemang,
samtals- och telegramavgifter samt annonsering har beräknats 70,000
kronor eller 10,000 kronor mer än vad utredningen upptagit för enbart telefon.
Kostnaderna för inköp och underhåll av kontorsmaskiner ha med utgångspunkt
från nuvarande underhållskostnader och sedvanlig avskrivning
uppskattats till 35,000 kronor. I fråga örn medelsbehovet till bokinköp har
det av utredningen därför beräknade beloppet 20,000 kronor reducerats till
hälften eller 10,000 kronor. Denna summa torde, enligt vad i propositionen
uttalas, vara tillräcklig för tillhandahållande i domsagorna av Nytt juridiskt
Arkiv avd. I och II, lagbok, statskalender samt första och andra lagutskottens
utlåtanden. Svensk författningssamling, kommittébetänkanden, som ha
samband med domsagoarbetet, justitieombudsmannens ämbetsberättelse
m. m. förutsättas skola tillställas domsagorna kostnadsfritt. Det i utredningens
förslag upptagna beloppet för bindning av böcker och handlingar har i
propositionen med hänsyn bland annat till prisstegringen höjts med 10,000
kronor till 50,000 kronor.

De sammanlagda årliga utgifterna för domsagoförvaltningen efter genomförande
av domsagoutredningens förslag ha i propositionen med stöd av
nu angivna beräkningsgrunder angivits till (5,145,181 + 390,000--5,535,181) i runt tal 5,535,000 kronor.

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 37

I propositionen framhålles vidare, att i överensstämmelse med domsagoutredningens
förslag kommissionärsarvodena borde förvandlas till stämpelavgifter.
Samma gällde lösenavgifterna för expeditioner. Beloppen borde därvid
undergå vissa jämkningar. Frågan örn de ändrade bestämmelser i lösenoch
stämpelförordningarna som kunde bliva en följd av förslaget lärer framdeles
komma att underställas Kungl. Majit genom chefen för finansdepartementet.
Stämpelprovision skall enligt propositionen icke vidare tillgodoräknas
häradshövdingarna. I följande sammanställning ha upptagits dels de
nuvarande kostnaderna för domsagoförvaltningen och dels de inkomster som
enligt vad nyss sagts skulle tillföras statsverket.

1. Kostnader för domsagoförvaltningen.

Avlöningskostnader enligt förslaget till avlöningsstat för
budgetåret 1942/43 (med avdrag för däri inräknade
kostnader för särskilda fastighetsboksuppläggare c:a

34,000 kronor)..................................... 1,970,000

Dyrtidstillägg till häradshövdingar och notarier samt inskrivningsdomaren
i Södra Roslags domsaga beräknat

efter 44 %........................................ 661,000

Kristillägg till häradshövdingar, biträdande domare, domsagosekreterare,
vissa vikarier samt inskrivningsdomaren

i Södra Roslags domsaga beräknat efter 14 %....... 205,000

Reseersättningar vid justitiestaten i domsagorna enligt
staten för budgetåret 1942/43 ....................... 20,000 2,856,000

II. Inkomster som skola tillföras statsverket.

Häradshövdingarnas inkomst av lösen beräknad efter

medeltalet för åren 1937—1941 ..................... 1,771,000

Häradshövdingarnas stämpelprovision beräknad efter medeltalet
för åren 1937—1941 ........................ 194,000

Kommissionärsarvoden beräknade efter medeltalet för åren
1937—1941 ........................................ 131,000 2,096,000

Summa kronor 4,952,000

Den årliga kostnadsökningen för genomförande av domsagoutredningens
förslag skulle alltså enligt dessa beräkningsgrunder bliva (5,535,000 —

4,952,000 =) 583,000 kronor.

Den föreslagna överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning
medför emellertid vissa ytterligare utgifter under hovrättsanslagen.
Den för ändamålet erforderliga förstärkningen av hovrätternas kanslipersonal
anses såsom förut nämnts kunna inskränkas till fyra extra ordinarie kontorsbiträden,
därav två i Svea hovrätt och ett i envar av Göta hovrätt och
hovrätten över Skåne och Blekinge. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande
biträden kunna enligt propositionen uppskattas till i runt tal 12,000 kronor.
Härtill skulle komma ökade kostnader för expenser.

38 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

Förutom den årliga kostnadsökningen har man att räkna med vissa övergångs-
och engångskostnader, övergångsersättningarna till häradshövdingarna
under första övergångsåret ha i propositionen enligt förut angivna beräkningsgrunder
— fyra femtedelar av skillnaden mellan å ena sidan det
belopp som vederbörande häradshövding efter avdrag för familjepension
skulle ha uppburit i medelinkomst under åren 1933—1942, därest ersättning
för förlorad inteckningslösen utgått enligt nu gällande grunder, och å andra
sidan de nya nettolönebeloppen —- uppskattats till i runt tal 100,000 kronor
mot av domsagoutredningen beräknade 296,800 kronor. Dessa ersättningar
avses skola i enlighet med utredningens förslag avvecklas successivt under
en övergångstid av tio år. Ett av utredningen upptaget engångsanslag å

150,000 kronor för inlösen av kontorsmaskiner och annan kontor små ter iel
angives i propositionen vara tillräckligt. Något särskilt anslag för inköp avlitteratur
till domsagokanslierna anses åtminstone för närvarande icke böra
komma ifråga. Det framhålles, att en del mindre engångsutgifter för bokinköp
visserligen torde uppstå, men att det för detta ändamål synes vara
tillräckligt att expensposten i domsagornas omkostnadsanslag under första
övergångsåret bestämmes något högre än enligt de förut angivna beräkningarna
rörande årskostnaderna.

Utskottet. Propositionen innebär i främsta rummet, att sportelsystemet såsom avlöningsform
för häradshövdingarna avskaffas och att, såsom en följd härav,
de kostnader för domsagoförvaltningen, som nu bestridas av häradshövdingarna
med hjälp av sportelinkomsterna, skola övertagas av staten. En reform
i denna riktning har sedan länge framstått som ofrånkomlig, och särskilt
med tanke på den rationalisering av domsagoförvaltningen, som föreslås i
anslutning till löneregleringen för häradshövdingarna, måste det anses vara
angeläget att reformen nu genomföres såsom en förberedelse till ikraftsättandet
av den nya processordning som riksdagen nyss behandlat.

Utskottet ansluter sig till de av departementschefen angivna allmänna utgångspunkterna
för en domsagoreform. Beträffande de närmare grunderna
för den ifrågasatta omorganisationen får utskottet anföra följande.

I fråga om häradshövdingarnas avlöning innebär propositionen att häradshövdingarna
placeras i lönegraden B 2 med en grundlön av 16,000 kronor,
varå rörligt tillägg och kristillägg skola utgå enligt vanliga grunder. Därjämte
skola flertalet häradshövdingar erhålla viss avlöningsförstärkning. För detta
ändamål indelas domsagorna i fem fasta avlöningsgrupper; i den lägsta gruppen
skola endast utgå löneförmåner efter nyssnämnda lönegrad'', under det
att till häradshövding i grupperna II—V skall utgå avlöningsförstärkning med
resp. 1,250 kronor, 2,500 kronor, 3,750 kronor och 5,000 kronor. Gruppindelningen
skall enligt propositionen fastställas av Kungl. Maj :t inom en av riksdagen
angiven ram. Enligt ett vid propositionen fogat, inom justitiedepartementet
uppgjort förslag till gruppindelning —. på grundval av dåvarande förhållanden
— utgör antalet domsagor i de olika grupperna: 23 i grupp I, 27 i
grupp II, 29 i grupp III, 31 i grupp IV och 6 i grupp V. För att lämna ut -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 39

rymme för uppfattning av en domsaga i högre lönegrupp, då så finnes påkallat
med hänsyn exempelvis till att med domsagan införlivas en stad som
tidigare haft rådhusrätt, föreslås emellertid i propositionen att riksdagen
medgiver Kungl. Maj:t att, om särskilda förhållanden därtill föranleda, till
en var av lönegrupperna II—IV hänföra två domsagor utöver det antal som
nyss angivits, eller således till grupp II högst 29, till grupp III högst 31 och
till grupp IV högst 33. Nedflyttning av en domsaga till lägre avlöningsgrupp
skall åter icke kunna förekomma under häradshövdingens tjänstetid.

Den sålunda föreslagna löneställningen för häradshövdingarna har icke
givit utskottet anledning till erinran. Vad beträffar fördelningen av domsagorna
å de olika avlöningsgrupperna och maximiantalet domsagor i varje
grupp, vill utskottet framhålla, att utskottet härutinnan icke ansett sig böra
ingå i prövning av Kungl. Maj:ts förslag; ställningstagande till denna fråga
synes från riksdagens sida böra ske först i samband med fastställande av
stater för budgetåret 1943/44, då reformen avses skola sättas i tillämpning.

I samband med att häradshövdingarnas löner regleras skall enligt propositionen
— frånsett viss övergångstid — stadgas förbud för häradshövding
att mottaga sådana uppdrag hos företag med ekonomiskt syfte och dylikt, som
avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet. Vidare skall enligt propositionen
stadgas förbud för häradshövding att vara skiljeman, såvida ej skiljemannauppdraget
meddelas av offentlig myndighet eller avser att vara ordförande
i skiljenämnd eller ensam skiljedomare. I motionerna I: 263 och
II: 381 göres gällande, att förbudet för häradshövding att mottaga uppdrag
som avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet icke bör göras ovillkorligt
samt att rätten att mottaga skiljemannauppdrag i varje fall borde utsträckas
även till sådana uppdrag som givas av parterna gemensamt.

Med hänsyn till vikten av att häradshövdingarna intaga en i förhållande
till enskilda intressen oberoende ställning, vill utskottet i princip ansluta sig
till vad i propositionen föreslås. Emellertid har inom utskottet yppats tvekan
huruvida Kungl. Maj:ts förslag innebär, att offentlig myndighet såsom representant
för kronan i tvist med en enskild person skulle kunna utse häradshövding
till skiljeman. Enligt utskottets mening kan det ej anses lämpligt
att kronan på detta sätt skulle såsom part i tvist med enskild person beredas
en rätt som icke skulle tillkomma den enskilde. Häradshövding bör därför
i dylika fall ej kunna utses till skiljeman av myndigheten. Det nu ifrågavarande
förbudet kan enligt utskottets mening lämpligen utformas så, att häradshövding
icke må mottaga skiljemannauppdrag annat än som ordförande
eller såsom ensam skiljedomare.

Genom häradshövdingarnas placering i lönegraden B 2 komma deras pensionsförmåner
att avsevärt förbättras. Skyldighet att avgå med pension skall
inträda vid 67 års ålder, vilken åldersgräns redan gäller beträffande häradshövdingar,
som utnämnts efter den 1 juli 1935. För häradshövding, som utnämnts
tidigare och ej övergått å den nämnda dag genomförda nya pensionsstaten,
inträder enligt nuvarande bestämmelser avgångsskyldighet först vid 70
års ålder. Enligt propositionen skall emellertid även för sådan häradshövding

40 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

pensionsåldern sänkas till 67 år, därest han övergår å den nu ifrågavarande
nya lönestaten; detta avses dock skola ske successivt så att sänkningen av
åldersgränsen till 67 år blir fullt genomförd senast den 1 juli 1949. Utskottet
har icke ansett sig böra framställa någon erinran mot vad sålunda föreslagits.

Med hänsyn till att häradshövdingarna i åtskilliga fall skulle genom löneregleringen
erhålla minskade inkomster har det ansetts skäligt att viss övergångsersättning
skall utgå. Denna skall enligt propositionen beräknas med
ledning av medelinkomsten under de tio åren närmast före löneregleringens
ikraftträdande, eller sålunda perioden 1933—42. Under första övergångsåret
skall, med viss maximering, ersättning utgå med fyra femtedelar av skillnaden
mellan de på detta sätt uppskattade inkomsterna och de nya löneförmånerna;
ersättningen skall sedan successivt minskas med en tiondedel vart
år. I fall då häradshövdingämbete tillsättes efter propositionens avlämnande
skall någon övergångsersättning ej utgå.

Enligt motionerna I: 263 och II: 381 bör beräkningen av nyssnämnda
medelinkomst ske med utgångspunkt från tioårsperioden 1930—1939 och
icke någon hänsyn tagas till åren 1940—1942, under vilka alldeles särskilda
förhållanden rått. Jämväl i vissa andra avseenden påyrkas i dessa motioner
en för häradshövdingarna förmånligare beräkningsgrund än den i propositionen
föreslagna.

Utskottet, som icke finner vad i nyssnämnda motioner anförts böra föranleda
avvikelse från de i propositionen angivna grunderna för övergångsersättningens
beräkning, vill beträffande frågan, i vilka fall sådan övergångsersättning
bör utgå, framhålla följande.

I fullmakterna för de häradshövdingar som utnämnts efter avlämnandet
av domsagoutredningens förslag har inryckts bestämmelse att de skola vara
skyldiga att underkasta sig den lönereglering för häradshövdingarna som
framdeles kunde bliva genomförd. En av fullmakterna innehåller härutöver
föreskrift om skyldighet att underkasta sig sådan lönereglering utan
rätt till övergångsersättning för minskade löneförmåner. Inom utskottet har
yppats tvekan dels huruvida de häradshövdingar, som äro skyldiga underkasta
sig ny lönereglering men i vilkas fullmakt sistnämnda förbehåll ej inryckts,
skola vara berättigade till övergångsersättning för förlorade sportler,
dels ock huruvida i jakande fall denna ersättning skall beräknas, såsom för
tidigare utnämnda häradshövdingar, efter de tio sista årens sportelavkastning
i domsagan eller allenast efter den sportelavkastning vederbörande häradshövding
själv uppburit. Utskottet har ej tagit ställning till dessa spörsmål
utan finner desamma böra bliva föremål för ytterligare övervägande i samband
med fastställande av lönestaterna för budgetåret 1943/1944.

Även beträffande domsaga, i vilken häradshövdingen ej är skyldig att
övergå å den nya staten och ej heller frivilligt underkastar sig densamma,
föreslås i propositionen att förstatligande av förvaltningen skall ske i samband
med att sportelinkomsterna indragas till statsverket. Avlöningsförmånerna
för häradshövding som ej önskar övergå å den nya staten — övergång
å ny stat har såsom framgår av vad ovan anförts betydelse särskilt i

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 41

fråga om den ålder vid vilken häradshövdingen är skyldig avgå med pension
— skola regleras i särskild ordning: enligt propositionen skall sådan
häradshövding tillika erhålla ersättning för minskad inkomst genom sportler
i den mån hans tidigare inkomst ej överstiger löneförmånerna för befattningshavare
i lönegraden B 2. Skulle fråga örn ersättning därutöver uppkomma,
skall enligt propositionen denna fråga kunna underställas riksdagens
prövning. I motionerna I: 263 och II: 381 göres gällande att häradshövding
som kvarstår å s. k. gammal stat bör i princip bibehållas vid sina nuvarande
löneförmåner, dock att viss begränsning av ersättning för förlorad
lösen avses skola kunna äga rum.

Enligt utskottets mening motsvarar propositionens förslag örn ersättning
för minskad inkomst upp till lönegraden B 2 vad som rimligen bör utgå till
häradshövding som ej vill övergå till den nya lönestaten. Då i propositionen
angives att fråga om ersättning därutöver i särskilt fall skall kunna bringas
under riksdagens prövning, saknas enligt utskottets mening anledning för
riksdagen att nu ingå på spörsmålet huruvida sådan högre ersättning överhuvud
skall kunna utgå.

I motionen I: 262 har yrkats, att bland lönevillkoren för häradshövding
måtte fastslås skyldighet för häradshövdingen att vara bosatt å domsagans
kansliort, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall medgiver undantag. Enligt utskottets
mening är det ur den rättssökande allmänhetens synpunkt ett berättigat
krav att häradshövdingen skall vara bosatt å kansliorten. Den goda
löneställning som föreslås för häradshövdingarna och det förhållandet, att i
många fall bostad för häradshövdingen anordnas av tingshusbyggnadsskyldiga
i anslutning till kanslilokalerna, tala också för bifall till det i motionerna
framställda yrkandet. Utskottet förordar därför att skyldighet att vara
bosatt å kansliorten införes i lönevillkoren för häradshövding med rätt för
Kungl. Maj:t att, när särskilda förhållanden därtill föranleda, medgiva undantag.

Beträffande domsagornas personalorganisation innebär propositionen en
ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan notarierna och de icke rättsbildade
biträdena. Härutinnan har utskottet icke något att erinra mot vad
i propositionen förordas. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang
framhålla den stora betydelsen för domsagoarbetet av att notarierna ha färdighet
i maskinskrivning och stenografi. Enligt utskottets mening bör övervägas
om ej sådan färdighet bör uppställas såsom villkor för behörighet till
notarie- och notarieaspirantbefattning.

Av domsagoutredningen hade föreslagits att notarietiden efter viss övergångstid
skulle avkortas från tre till två år. I propositionen har den ståndpunkten
intagits att notarietiden tillsvidare skall bestämmas till två och ett
halvt år. I motionen 11:382 hemställes att domsagoutredningens förslag på
denna punkt godtages.

Utskottet vill framhålla, att frågan örn notarietidens längd äger nära samband
med spörsmålet huru stort antal notarier som anses böra erhålla sin

42 Sammansatt stats- och första laqutskotts utlåtande Nr 3.

utbildning å domsagokanslierna. Därest icke antalet av de notarier, som efter
fullgjorda domsagomeriter årligen lämna domsagorna, skall stiga, måste en
förkortning av notarietiden förbindas med motsvarande nedskärning av antalet
notarieplatser. På grund av den ändrade fördelningen av göromålen mellan
rättsbildade och icke rättsbildade biträden föreslås också i propositionen
en avsevärd reduktion av antalet notarier. I likhet med departementschefen
anser utskottet sig icke innan erfarenhet örn verkningarna av den ändrade
arbetsfördelningen vunnits kunna förorda avkortning av notarietiden under
den i propositionen föreslagna tiden, då därigenom risk för en icke önskvärd
överproduktion av domsagomeriterade notarier skulle uppkomma.

I nyssnämnda motion påyrkas vidare att av tiden för tingsmeritering sex
månader må kunna fullgöras genom tjänstgöring inom landsstaten, vid vissa
rådhusrätter eller å advokatkontor. I vad angår rådhusrätter och advokatkontor
överensstämmer detta med vad som redan gäller, och enligt vad utskottet
kunnat finna avser propositionen icke att göra någon ändring härutinnan.
Vad angår motionärernas yrkande i övrigt vill utskottet ansluta sig till
tanken att även viss tjänstgöring hos åklagare under angiven tid skulle
kunna räknas likvärdig med domsagotjänstgöring. Utskottet förutsätter att
denna fråga upptages till övervägande i samband med den revision av domsagostadgan
som måste äga rum till följd av den nu föreslagna domsagoreformen.

Enligt propositionen skola samtliga notarier sorn erfordras för domsagornas
skötsel åtnjuta avlöning. I stället för nuvarande förste och andre notariegraderna
skall inrättas en enhetlig notariegrad, vars innehavare skall benämnas
tingsnotarie. För förordnande såsom tingsnotarie skall bland annat
fordras ett halvt års tidigare tjänstgöring å domsaga; under sistnämnda tid
skall biträdet benämnas tingsnotarieaspirant. Tingsnotarie och tingsnotarieaspirant
skola enligt propositionen erhålla arvode med resp. 4,200 kronor och
2,400 kronor för år med viss förhöjning beträffande domsagor, lydande under
hovrätten för övre Norrland, och Härjedalens domsaga. Däremot skall
rörligt tillägg eller dyrtidstillägg ej utgå å arvodena; departementschefen uttalar
emellertid att omprövning av arvodenas storlek givetvis bör ske, då mera
utpräglad förändring i levnadskostnaderna därtill giver anledning.

I motionen II: 382 påyrkas att tingsnotarierna och tingsnotarieaspiranterna
placeras i lönegrad. Såsom skäl härför åberopas bland annat att vid en
fortsatt stegring av levnadskostnaderna en rätt avsevärd tidrymd torde komma
att förflyta innan en omreglering av arvodena hinner genomföras. Utskottet
anser sig icke kunna förorda någon ändring av propositionen på
denna punkt men vill framhålla, att tillfälle till omprövning av arvodenas
storlek med hänsyn till förändringar i levnadskostnaderna ju erbjuder sig varje
år i samband med fastställande av avlöningsstater för domsagorna.

I nyssnämnda motion har även berörts frågan, örn oavlönade jurister skola
kunna användas inom domsagoförvaltningen. Såsom förut nämnts, utgår
propositionen ifrån, att samtliga jurister som erfordras för en domsagas
skötsel skola erhålla arvoden. Emellertid uttalas i propositionen att en hä -

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 43

radshövding liksom hittills skall kunna låta en juris kandidat tjänstgöra i
domsagan utan att vara förordnad till notarieaspirant eller notarie; i sådant
fall skall tjänstgöringen icke medföra någon rätt till meritberäkning. Departementschefen
framhåller emellertid, att fara kan föreligga för att längre
eller kortare tids oavlönad tjänstgöring i domsaga blir villkor för att den
unge juristen skall komma i åtanke vid tillsättande av notarieaspiranttjänst
i domsagan. Till förebyggande av en sådan utveckling böra enligt departementschefen
i händelse av behov särskilda åtgärder vidtagas, då det är ett
viktigt samhällsintresse att begåvade unga jurister icke av ekonomiska skäl
avhållas från domarbanan. I motionen understrykas de av departementschefen
uttalade farhågorna och göres gällande, att betryggande garantier måste
skapas för att ej jurister få användas inom domsagoförvaltningen utan att
erhålla avlöning eller få tillgodoräkna sig tjänstgöringen såsom merit.

Denna fråga är enligt utskottets uppfattning av synnerligen stor betydelse.
Utskottet ansluter sig till principen att de biträden, som erfordras för domsagornas
skötsel, skola erhålla ersättning. Det i en domsaga föreliggande behovet
av arbetskraft får alltså ej tillgodoses genom att unga jurister tillåtas
utan avlöning tjänstgöra i domsagan. Enligt utskottets mening vore principiellt
ett förbud för häradshövding att anlita oavlönad arbetskraft motiverat.
Med hänsyn till att undantagsvis ett legitimt behov kan föreligga av att oavlönad
tjänstgöring å domsagokansli i utbildningssyfte kan tillåtas eller en
kortare prövotid före antagning till aspirant kan anordnas, torde emellertid
ett ovillkorligt förbud ej böra uppställas, utan synes det böra läggas i hovrättens
hand att med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva sådan
tjänstgöring. I samband härmed böra hovrätterna erhålla ökat inflytande på
tillsättningen av notarier och notarieaspiranter; härtill återkommer utskottet
nedan. För att möta ett å en domsaga uppkommande behov av juridiskt
utbildad arbetskraft utöver det i lönestaten beräknade bör åter finnas möjlighet
för Kungl. Maj:t att efter framställning från hovrätten kunna förordna
en extra notarie eller notarieaspirant. Med hänsyn härtill synes det erforderligt
alt antalet notarier ej fastlåses vid en bestämd siffra. Särskilt är
detta av vikt vid reformens genomförande. Kungl. Majit bör alltså kunna
disponera över ett antal notariearvoden såsom reserv. Dessutom kan tydligen
vid stegrat behov av arbetskraft i viss domsaga överflyttning av notariearvode
ske från domsaga, där notarie kan undvaras.

Vad propositionen innehåller i fråga om de icke rättsbildade domsagobiträdenas
avlöningsförhållanden har icke givit utskottet anledning till erinran.

I fråga örn den mera kvalificerade rättsbildade personalen i domsagorna
innebär propositionen att ordinarie inskrivningsdomare inrättas för de tre
största domsagorna. För tillgodoseende av de största och större domsagornas
behov av arbetskrafter utöver häradshövdingarna för i huvudsak dömande
verksamhet avses skola inrättas sammanlagt elva befattningar i lönegraden
Eo 29, vilka befattningar skola ersätta de nuvarande biträdande domarna och
assessorssekreterarna. Departementschefen uttalar, att dessa befattningshavare
i princip borde vara ordinarie tjänstemän och att starka skäl tala för att

44 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

åtminstone i de tre största domsagorna så omedelbart bleve fallet. I avbidan
på närmare erfarenhet av institutionens värde och möjligheter ha emellertid
samtliga förevarande befattningar i propositionen tills vidare ansetts böra
upptagas såsom extra ordinarie. I motionen II: 382 hemställes att dessa befattningar
uppföras på ordinarie stat.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att riksdagen nyligen vid behandlingen
av processreformen efter hemställan av första särskilda utskottet infört
beteckningen tingsdomare i förslaget till rättegångsbalk och i 4 kap. 3 § av
förslaget skjutit fram utnämnande av tingsdomare såsom det normala framför
deras förordnande för viss tid. Det framtida behovet av ordinarie tingsdomare
till minst det antal som nu föreslagits kan enligt utskottets mening
icke vara föremål för tvekan. Inga betänkligheter synas därför böra möta
mot att dessa befattningar utan avvaktan på processreformen göras ordinarie.
Detta kan enligt utskottets mening lämpligen ske successivt under ett antal år.

Hovrättsassessorerna skola enligt propositionen bliva extra ordinarie tjänstemän
i lönegraden Eo 29. Skyldighet för assessor att mottaga förordnande
som tingsdomare skall föreskrivas; enligt vad departementschefen uttalar bör
frågan, huruvida sådan skyldighet, i likhet med vad nu är fallet, skall vara
tidsbegränsad, göras till föremål för ytterligare övervägande. Enligt utskottets
mening tala skäl för att den nuvarande tidsbegränsningen beträffande
assessors skyldighet att mottaga dylikt förordnande borttages.

Beträffande hovrättsfiskalernas ställning hade domsagoutredningen föreslagit
att desamma skulle, sedan de under ett och ett halvt år prövats såsom
extra fiskaler, göras till extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 22, d. v. s.
med begynnelselön i 21 löneklassen. Departementschefen har emellertid'', med
hänsyn till att det, innan verkningarna av processreformen kunde till fullo
överblickas, finge anses i viss mån osäkert på vad sätt fiskals- och sekreterareinstitutionen
i hovrätt och domsaga komme att slutgiltigt utformas, funnit
det icke tillrådligt att bereda hovrättsfiskalerna extra ordinarie anställning
och därför icke föreslagit någon förändring beträffande deras anställnings-
och avlöningsförhållanden. I motionen II: 382 hemställes åter att hovrättsfiskalerna
beredas ställning såsom extra ordinarie tjänstemän.

Utskottet vill framhålla att önskemål om beredande av en mera tryggad
ställning åt hovrätternas fiskaler under de senare åren framträtt med ökad
styrka och därvid bland annat grundats å den avsevärda förlängning av fiskaistiden
som nu inträtt. Det måste anses rimligt att hovrättsfiskalerna i likhet
med flertalet jämförliga statliga befattningshavare tillförsäkras rätt till
tjänste- och familjepension. Anledning synes ej föreligga att nu uppskjuta
lösningen av denna fråga i avbidan på verkningarna av processreformen. I
varje fall torde något hinder icke kunna anses möta för att extraordinarieanställning
beredes hovrättsfiskaler till så stort antal som motsvarar minimibehovet
av fiskaler tjänstgörande i hovrätterna och såsom domsagosekreterare,
eller enligt den föreslagna reformen 39 fiskaler i hovrätt och 45 fiskalssekreterare,
tillhopa 84. Till dessa extraordinariebefattningar, som böra placeras
i lönegraden Eo 22 med begynnelselön motsvarande den nuvarande

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 45

högre fiskalslönen, torde som regel komma att utses de till tjänsteåren äldsta
av de nuvarande fiskalerna. Någon ändring i övrigt av de nuvarande grunderna
för fiskalernas avlöning behöver icke ske; således skulle de nuvarande
15 och 21 löneklasserna för extra fiskaler och reglerna för uppfattning i den
sistnämnda löneklassen bibehållas. Utskottet föreslår sålunda att den ändring
vidtages i nuvarande avlöningsbestämmelser för den icke-ordinarie hovrättspersonalen,
att inom varje hovrätt inrättas befattningar som extra ordinarie
fiskaler i lönegraden Eo 22 till så stort antal som motsvarar summan av antalet
fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarebefattningar i domsagor
under hovrätten.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, att de nya bestämmelserna
om domsagopersonalens avlöningsförhållanden böra kompletteras med vissa
övergångsbestämmelser för den nuvarande personalen. Till vad som i detta
avseende bör stadgas har emellertid utskottet icke haft tillfälle taga ställning.

I fråga om formerna för tjänstetillsättningen innebär propositionen, att
hovrätterna liksom hittills skola upprätta förslag till återbesättande av häradshövdingämbeten.
Departementschefen uttalar emellertid, att det bör övervägas,
huruvida icke en ändring bör ske i så måtto att rätten att i vissa fall
göra ansökan direkt hos Kungl. Majit på lämpligt sätt inskränkes.

Utskottet anser för sin del, i likhet med vad domsagoutredningen förordat,
att häradshövdingämbetena böra utan undantag sökas hos Kungl. Majit och
att sålunda de nuvarande hovrättsförslagen böra avskaffas. För att tillgodose
det behov, som avsetts med hovrättsförslagen, torde det emellertid
vara lämpligt att Kungl. Majit innan ärendet avgöres inhämtar yttranden
från hovrätternas presidenter. Någon särskild institution, bestående av hovrättspresidenterna
och eventuellt även av några representanter för högsta
domstolen, på sätt domsagoutredningen ifrågasatt, synes dock icke behöva
inrättas.

Inskrivningsdomare- och tingsdomarebefattningarna torde såsom i propositionen
föreslås böra sökas hos hovrätt och, efter det att hovrätten avgivit
förslag, tillsättas av Kungl. Majit.

I fråga om tingssekreterarna föreslog domsagoutredningen ett centralt tillsättningsförfarande
genom Kungl. Majit. Departementschefen har emellertid
stannat vid att förorda att hovrätterna, liksom nu, skola tillsätta dessa befattningar.
Utskottet ansluter sig härtill och vill framhålla att den nuvarande
ordningen icke utesluter möjlighet till förflyttningar mellan de olika hovrätterna.

Beträffande tillsättningen av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter innebär
propositionen att dessa skola förordnas av hovrätten efter förslag av häradshövdingen.
Avvikelse från häradshövdingens förslag skall emellertid enligt
propositionen icke ske, såframt ej särskilda skäl till annat föranleda. En
bestämmelse av dylik innebörd kan enligt utskottets mening väcka betänkligheter.
I motionen lii 382 har ifrågasatts alt tillsättningen av notarier och

46 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

aspiranter skulle ske genom ett centralt organ, eventuellt i anslutning till
hovrätterna, varigenom skulle uppnås en mera rättvis ordning för tillsättningen,
varjämte tillgången på aspiranter skulle kunna jämnare fördelas mellan
de olika domsagorna. Även om detta förslag ur vissa synpunkter skulle
innebära fördelar, anser sig dock utskottet icke böra förorda att en så avsevärd
ändring av den nuvarande ordningen nu vidtages. Enligt utskottets mening
bör sökande till tingsnotarie- och tingsnotarieaspirantbefattning kunna
anmäla sig direkt hos hovrätt. Ansökan synes icke behöva avse viss domsaga.
Häradshövding bör emellertid fortfarande ha rätt att föreslå notarie eller
aspirant. Dock bör hovrätt vid tillsättningen vara obunden av häradshövdingens
förslag, och den särskilda föreskriften att hovrätten som regel ej får
göra avvikelse därifrån bör alltså utgå.

I fråga om tillsättningen av de icke rättsbildade domsagobiträdena innebär
propositionen, att biträden i 11, 9 och 7 lönegraderna tillsättas av hovrätten
efter förslag av häradshövdingen, under det att biträden i 4 och 2
lönegraderna skola tillsättas av häradshövdingen. Utskottet hyser tvekan
örn lämpligheten av att på detta sätt skillnad göres i tillsättningsförfarandet
med avseende å olika slag av tjänster. Med hänsyn härtill och då övervägande
skäl tala för att befogenheten tillkommer hovrätten, anser utskottet
att, såsom domsagoutredningen föreslagit, samtliga ifrågavarande tjänster
böra tillsättas av hovrätten efter förslag av häradshövdingen.

Vad i propositionen uttalats beträffande förvaltningen av domsagoanslagen
och beräkningarna över kostnaderna för reformen har icke givit utskottet
anledning till erinran. En närmare prövning av anslagsbeloppen blir uppenbarligen
erforderlig vid fastställande av staten för nästkommande budgetår.
Utskottet vill emellertid redan nu påpeka, att det i propositionen beräknade
årliga anslaget till bokinköp för domsagorna, 10,000 kronor, förefaller
vara väl knappt tilltaget.

De olika förslag, som innefattas i propositionen, föranleda, såsom i propositionen
framhålles, att ny domsagostadga måste utarbetas. Även vissa av
de ändringar som utskottet förordat synas böra medföra jämkningar i domsagostadgan.
Med hänsyn härtill anser utskottet att innan ny domsagostadga
utfärdas tillfälle bör beredas riksdagen att avgiva yttrande däröver, vilket
lämpligen kan ske i samband med behandlingen av avlönings- och omkostnadsstaterna
för domsagorna för nästkommande budgetår.

Vad propositionen innehåller i de delar som ej ovan av utskottet berörts
har ej givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med de erinringar som utskottet
ovan anfört, godkänna de i propositionen framlagda huvudgrunderna
för en omorganisation av domsagoförvaltningen
m. m., avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1943, sedan

Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3. 47

riksdagen, på framställning, anvisat medel för de av omorganisationen
föranledda kostnaderna; samt

B) att de i anledning av propositionen väckta motionerna,
I: 262 och 263 samt II: 381 och 382, måtte anses besvarade
genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 1 juli 1942.

På sammansatt stats- och första lagutskotts vägnar:

N. GÄRDE.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Ström*, P. Bernhard Nilsson*,
Isacsson, Holmbäck och Pettersson* i Dahl;

från första lagutskottet: herrar Gärde, Schlyter, Lindqvist, Hedlund i Östersund,
Byberg och Siljeström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Holmbäck:

»Enligt min uppfattning hade i utskottets yttrande vid behandlingen av
frågan om tingsdomarna bort framhållas önskvärdheten av att delning av
rikets största domsagor upptoges till övervägande allt eftersom häradshövdingämbete
i sådan domsaga bleve ledigt. De svenska domsagorna ha av
ålder icke varit större än att häradshövdingen själv kunnat förvärva ingående
kännedom om hela sin domkrets samt -— med sina notariers tillhjälp
— hunnit med att handlägga samtliga domargöromål. Genom att domsagan
icke haft alltför stort invånarantal eller arbetsbörda har häradshövdingen
även haft tillfälle att träda i mera omedelbar kontakt med domsagans befolkning.
Befolkningen å sin sida har haft stora möjligheter att träffa och
lära känna domarämbetets innehavare. Tvivelsutan lia dessa folkliga drag i
landsdomstolarnas organisation i betydande mån medverkat till det djupa
förtroende vårt domstolsväsende åtnjuter. På några platser i riket har emellertid
utvecklingen fört bort från angivna bestämmande drag. Förskjutningar
i invånarsiffra och arbetsbörda lia för vissa domsagor medfört, att häradshövdingen
förlorat möjligheten av att mera ingående lära känna domsagans
befolkning. Domarkanslierna i dessa domsagor ha i själva verket

48 Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande Nr 3.

blivit ämbetsverk med ett betydande antal befattningshavare. I nuvarande
läge är det utan tvivel en nödvändighet att i dessa domsagor vid häradshövdingens
sida ställes en person med en tingsdomares ställning, liksom även
i vissa av dem en särskild inskrivningsdomare bör finnas. Men det bör betonas
att den organisation, man därigenom erhåller, bör ha övergående
karaktär. Är en domsaga så stor att för så lång tid, som man kan överblicka,
behov visar sig av en tingsdomare, då bör, särskilt örn domsagan
kräver även en särskild inskrivningsdomare, vid lämpligt tillfälle upptagas
spörsmålet om domsagans delning. Att bredvid varandra i en och samma
domsaga finnes en häradshövding och en tingsdomare innebär i realiteten
att i domsagan finnas två personer med kontinuerliga häradshövdingfunktioner.
Antingen kan då häradshövdingen sköta ett och tingsdomaren ett annat
tingslag, varigenom domsagan i realiteten är delad trots att den formellt
består som en enhet. Eller också kunna de båda domarna alternera, så att
i ett och samma tingslag häradshövdingen håller vissa tingssammanträden
och tingsdomaren andra: i realiteten har alltså i detta fall tingslaget två
häradshövdingar. Intetdera är enligt min uppfattning lämpligt utan en verklig
delning av domsagan bör i sådana fall äga rum.»

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

422349