Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 (Utlåtande 1948:L1uju1 l1uju)

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

Nr 1.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om sambruksföreningar m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 januari 1948 dagtecknad proposition, nr 58, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag om sambruksföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller
aktier i vissa bolag;

3) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående
förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast
egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805)
om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet;

5) lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr
117); samt

6) lag om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

I anledning av förevarande proposition ha inom riksdagen väckts två likalydande
motioner, nr 246 i första kammaren av herr Isaksson m. fl. och nr
398 i andra kammaren av herr Östlund m. fl. I motionerna hemställes, att
riksdagen vid behandling av propositionen måtte taga hänsyn till vissa i motionerna
anförda synpunkter.

Propositionen och motionerna ha hänvisats till lagutskott och tilldelats
första lagutskottet. Enligt överenskommelse mellan första lagutskottet och
jordbruksutskottet ha propositionen jämte i anledning av densamma väckta
motioner hänskjutits till behandling av sammansatt första lag- och jordbruksutskott.

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angives anförts till stöd för
de i propositionen framlagda förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen.

För motionernas innehåll lämnas närmare redogörelse i det följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 9 samt. 3 avd. Nr 1.

2 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

Uppskjuten fråga.

Utskottet kommer att i förevarande utlåtande behandla de ovan under
1)—3) samt under 5)—6) angivna lagförslagen och skall framdeles avgiva
särskilt utlåtande beträffande det under 4) upptagna förslaget till lag om
ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805) om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Inledning.

För att verkställa utredning och avgiva förslag rörande lagstiftning om
föreningar för gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk tillkallades
den 31 juli 1945 såsom utredningsman revisionssekreteraren Hjalmar
Nordfelt. Samtidigt tillkallades ytterligare fyra personer att såsom sakkunniga
deltaga i överläggningar med utredningsmannen och i övrigt biträda
vid utredningen.

Utredningsmannen har till fullgörande av sitt uppdrag den 21 oktober
1946 avgivit betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar (SOU
1946: 70). Förslaget har enhälligt biträtts av de sakkunniga, över betänkandet
ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.

Sedermera ha den 21 februari 1947 tillkallats två utredningsmän för att
omarbeta bestämmelserna för egnahemsverksamheten in. in. Enligt de av
chefen för jordbruksdepartementet lämnade direktiven för utredningsmännen,
som antogo benämningen sociala jordbrukskreditutredningen, borde
denna upptaga frågan om regler för låne- och bidragsverksamheten till förmån
för sambruksföreningarna, därvid i möjligaste mån borde tillämpas
samma regler, som avsåges skola gälla inom egnahems- och rationaliseringsverksamheten
i allmänhet. Utredningen har den 16 december 1947 avgivit
betänkande med förslag till ordnandet av den sociala jordbrukskreditgivningen
m. in. (SOU 1947: 82). Däri framlägges förslag om statligt stöd
åt sambruksföreningar utformat i överensstämmelse med departementschefens
direktiv.

Förslaget till lag om sambruksföreningar.

Allmän motivering.

Rörande föreningsjordbrukets lämplighet för svenska förhållanden har
föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, i propositionen framhållit,
att föreningsj ordbruket, som kunde komma att utgöra ett medel bland
andra till det svenska jordbrukets yttre rationalisering, på en gång vore ett
medel att av små brukningsdelar skapa sådana jordbruk, där den nutida
teknikens resurser kunde till fullo utnyttjas, och ett medel att bereda dugliga
lantarbetare en självständigare ställning utan en fortsatt uppdelning
av jordbruksarealen i individuellt brukade småställen.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. 3

Gentemot vissa kritiker har departementschefen erinrat om att bildandet
av sambruksföreningar helt skulle vila på frivillighetens grund samt vidare
framhållit:

Det är icke min avsikt att söka förringa de svårigheter, som otvivelaktigt
komma att möta både vid bildandet och drivandet av ett föreningsjordbruk.
Givetvis kunna olika åsikter hysas om möjligheten att i praktiken bemästra
dessa problem. Såsom lantbruksstyrelsen påpekat, ter sig emellertid samjordbruket
teoretiskt ändamålsenligt. Jag finner då — i likhet med så gott
som samtliga remissinstanser — att ur det allmännas synpunkt måste
anses önskvärt, att praktiska erfarenheter inhämtas. För att möjliggöra detta
torde en rättslig grundval för samjordbruk böra skapas genom erforderlig
lagstiftning.

I anslutning härtill har departementschefen understrukit betydelsen av
att man genom lagstiftning fastställde den form, vari samjordbruk skulle
kunna organiseras. Därvid har departementschefen eftersträvat största möjliga
begränsning av lagstiftningen i ämnet. Med utgångspunkt från utredningsmannens
lagutkast anför han:

Vid ett försök att beskära lagutkastet synas två utvägar kunna övervägas.
Den ena är att tillgripa hänvisningar till den allmänna föreningslagen, den
andra att överlåta åt föreningarna att i sina stadgar reglera vissa i lagutkastet
behandlade spörsmål. Den förstnämnda metoden skulle ju dock endast
skenbart innebära en förenkling och jag har för min del funnit de praktiska
och lagtekniska skäl bärande, som i betänkandet anförts mot en sådan
lösning. Vad åter angår möjligheten att så att säga överflytta vissa partier
av lagen till stadgarna, torde någon mera väsentlig förkortning av lagtexten
härigenom knappast stå att vinna. Denna metod skulle ju för övrigt
medföra, att stadgarna i stället bleve vidlyftigare. Den fördelen skulle dock
vinnas vid sist angivna tillvägagångssätt, att större valfrihet mellan olika
lösningar uppkomme, låt vara att tillsynsmyndigheten väl därvid finge förutsättas
underkasta stadgarna en tämligen ingående granskning.

Emellertid har det förefallit mig, som om vissa stadganden av övervägande
administrativ innebörd, vilka närmast angå tillsynsmyndigheten, borde kunna
upptagas i en särskild kungörelse.

Sammanfattningsvis har beträffande förslaget till lag om sambruksföreningar
i propositionen anförts följande:

Förslaget avser att giva rättsliga grunder för ekonomiska föreningar, som
avse gemensamt jordägande och sambruk. Lagförslaget ansluter sig nära
till lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. Från denna lag
företer förslaget dock åtskilliga avvikelser, vilka betingats av sambruksföreningarnas
säregna natur.

För drivande av gemensamt jordbruk skall enligt förslaget tillskapas en
särskild typ av ekonomisk förening, kallad sambruksförening. En sådan
förening skall kunna bildas antingen av grannar i eu by, vilka sammanskjuta
sina ägor och överlåta dessa på föreningen, eller ock genom att ett
antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer bilda en förening,
som förvärvar eller arrenderar en större jordegendom för gemensamt
bruk. Föreningarna skola centralt registreras hos lantbruksstyrelsen.

4 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr i.

För registrering fordras bland annat, att en ekonomisk plan för föreningens
verksamhet antagits. Planen skall i samband med registreringen hos lantbruksstyrelsen
underkastas en saklig granskning ur jordbruksekonomisk
synpunkt.

Medlemmarna i en sambruksförening skola vara såväl berättigade som
förpliktade att själva deltaga i jordbruksarbetet. I lagförslaget uppställes i
anslutning härtill det kompetenskravet på medlemmarna, att dessa skola
vara kunniga i jordbruk eller äga annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap.

Lagförslaget förutsätter bokföringsskyldighet för sambruksförening samt
upptager särskilda regler om fondbildning och vinstutdelning. Lantbruksstyrelsen
förutsättes skola utfärda instruktion för revisor i sambruksförening
samt öva viss tillsyn däröver, att en betryggande revision åvägabringas.

Specialmotivering.

Utskottet kommer att i det följande beröra vissa med lagförslaget sammanhängande
särskilda frågor. Sedan utskottet redogjort för spörsmålet
om avstyckning av tomt, komma övriga frågor att behandlas under de särskilda
paragraferna.

Avstyckning av tomt.

Utredningsmannen har som huvudregel föreslagit, att all den egendom,
som utnyttjas i sambruksförenings rörelse, skall ägas av föreningen. Härifrån
har dock gjorts det undantaget, att tomtmark skulle kunna avstyckas
för tillgodoseende av medlemmars önskemål vid sammanläggning av flera
mindre gårdar att få i enskild ägo bevara mangårdsbyggnaden med kringliggande
tomt och trädgård.

Fastighetsbildningssakkunniga ha i sitt yttrande framhållit, att jorddelningslagens
avstyckningsregler oftast icke komme att lägga hinder i vägen
för en sådan avstyckning. Sakkunniga ha understrukit de olägenheter, som
kunde uppstå, därigenom att dessa avstyckade fastigheter, vilka måhända
erfordrades för att bereda bostäder åt sambruksföreningens medlemmar,
komme att övergå till personer, vilka icke vore villiga att inträda i föreningen
eller ändock överlåta bostaden å föreningen. Till avhjälpande av dessa svårigheter
kunde tänkas att man införde regler om expropriationsrätt eller
förköpsrätt för förening i fråga om dylika avstyckade fastigheter.

Departementschefen har i denna fråga uttalat bland annat följande:

Fastighetsbildningssakkunnigas utlåtande synes utvisa, att i det av utredningsmannen
åsyftade fallet hinder för avstyckning av tomt i princip
icke bör möta. Å andra sidan delar jag den uppfattningen, att någon allmängiltig
regel härom ej bör införas i jorddelningslagen utan att frågan bör bedömas
efter omständigheterna i det enskilda fallet. Närmast ankommer tydligen
detta bedömande på de myndigheter, hos vilka avstyckningsärendet
handlägges. Emellertid bör uppenbarligen samråd i dessa ärenden äga rum
med vederbörande lantbruksnämnd.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr t.

I lagberedningens förslag till jordabalk I (SOU 1947: 38) avgivet den 12
juni 1947, har införts ett nytt institut, vilket betecknats såsom avtalad förköpsrätt.
Med tillämpning av de föreslagna reglerna skulle sambruksförening
i samband med avstyckning av tomt kunna tillförsäkras förköpsrätt
till den avstyckade fastigheten. Lagberedningens förslag är för närvarande
beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

3 §.

Utredningsmannen har föreslagit, att i tillsynsmyndighetens uppgift borde
ingå att tillhandagå sambruksföreningarna med råd i jordbruksekonomiska
frågor, i den utsträckning föreningarna själva önskade. Åtskilligt torde stå
att vinna genom samarbete mellan den tjänsteman hos tillsynsmyndigheten,
som erhölle uppdrag att handlägga ärenden rörande sambruksföreningar,
och styrelsen i dessa föreningar under medverkan jämväl av lokala myndigheter.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har funnit det tveksamt om skyldighet
borde åläggas lantbruksstyrelsen att tillhandagå sambruksförening med råd
i jordbruksekonomiska frågor. Enligt föreningens uppfattning borde sambruksförening
ej intaga annan ställning än övriga jordbruksföretagare vid
anlitande av tillgänglig expertis.

Departementschefen har för sin del anmärkt, att lagutkastet erhållit den
utformningen, att lantbrukstyrelsen skulle utöver sin tillsynsuppgift ha en
rådgivande funktion, för att betona att fråga icke vore om ett opåkallat förmynderskap
från det allmännas sida, varjämte han tillagt:

Efter den omorganisation av lantbruksstyrelsen, som tidigare av mig föreslagits,
måste tillsynen över och rådgivningen till sambruksföreningarna
anses vara en uppgift, som naturligt infogar sig under styrelsens verksamhetsområde.
Såsom utredningsmannen i annat sammanhang påpekat, måste
det också bliva av betydelse för det allmänna, att material rörande sambruksföreningarna
samlas hos styrelsen. Särskilt gäller detta under den
första tid, då föreningsjordbruk tillskapas och då det är av vikt, att på olika
håll vunna erfarenheter snabbt kunna utnyttjas.

4 § första stycket.

Rörande minimiantalet medlemmar i sambruksförening har utredningsmannen
erinrat om att ekonomisk förening jämlikt lagen om ekonomiska
föreningar måste bestå av minst fem medlemmar för att kunna vinna registrering.
Den i utredningsmannens lagutkast angivna organisationsformen
syntes förutsätta åtminstone något tiotal medlemmar. Tillräckliga skäl att
stadga högre minimiantal medlemmar än fem hade dock icke ansetts föreligga.
Därest lägre antal personer än fem önskade påbörja ett samfällt jordbruk,
syntes bildande av ett enkelt bolag vara den lämpligaste formen.

Frågan har berörts i ett flertal yttranden, av vilka bland andra egnahemsstyrelsen
och lantbruksstyrelsen föreslagit minskning av minimiantalet från
fem till tre.

6 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr i.

Departementschefen har sammanfattat sin ståndpunkt på följande sätt:

För egen del är jag närmast benägen att ansluta mig till den ståndpunkten,
att en sambruksförening helst bör ha åtminstone ett tiotal medlemmar. Jag
känner mig sålunda icke övertygad om riktigheten av den på ett par håll
bland remissyttrandena framträdande uppfattningen, att medlemmarnas
trivsel skulle bliva mindre vid ett större medlemsantal. Under alla förhållanden
synes man kunna göra gällande, att hela organisationsformen med
antagande av stadgar, val av styrelse, driftsledare och revisorer m. in. förutsätter
ett icke alltför obetydligt medlemsantal. Vid en jämförelse med
1911 års föreningslag synes man snarast kunna göra gällande, att kraven
på ett lågt minimiantal medlemmar äga större fog för denna lags vidkommande,
då ju nämligen medlemmarna i en förening, bildad enligt 1911 års
lag, kunna vara juridiska personer, var och en representerande mycket betydande
intressegrupper. Emellertid föreligger icke heller enligt min uppfattning
tillräckliga skäl att förorda ett högre minimiantal medlemmar för
sambruksföreningarnas del än för övriga ekonomiska föreningar. Å andra
sidan finner jag icke anledning ifrågasätta ett lägre antal än fem för sambruksföreningarnas
del.

J § tredje stycket.

Utredningsmannen har uppställt den huvudregeln, att samtliga medlemmar
i en sambruksförening skulle vara skyldiga och berättigade att deltaga
i jordbruksarbetet. Det skulle åvila medlemmarna som en plikt att
deltaga i jordbruksarbetet i den utsträckning ett ändamålsenligt bedrivande
av föreningens verksamhet påkallade. Medlemsantalet borde därför avpassas
så, att å ena sidan medlemmarna erhölle full sysslesättning och å andra
sidan arbetet huvudsakligen kunde utföras av medlemmar, dock att självfallet
icke hinder finge resas mot att föreningen vid behov anställde tillfällig
arbetskraft. Förenings styrelse borde i särskilda fall kunna medgiva
befrielse från skyldighet att deltaga i arbetet. I den mån samtliga föreningsmedlemmar
under någon tid av året icke kunde beredas arbete inom föreningsjordbruket,
borde det givetvis ligga i såväl föreningens som de enskilda
medlemmarnas intresse, att medlemmarna i lämplig utsträckning
kunde finna sysselsättning utanför föreningsjordbruket.

I denna fråga, som berörts i några yttranden, har departementschefen
bland annat anfört följande:

Vad först angår frågan om krav på aktiv arbetsinsats i sambruksförenings
verksamhet från medlemmarnas sida synes det mig med hänsyn till
hela syftet med den ifrågavarande lagstiftningen alldeles självfallet, att ett
dylikt krav bör uppställas. Denna i motiven till utredningsmannens lagutkast
uttalade regel har icke upptagits i själva lagtexten, låt vara att sambruksförenings
ändamål i 1 § angivits vara att bereda medlemmarna utkomst
genom gemensamt jordbruk. Däremot har i g It andra stycket av
det vid betänkandet fogade utkastet till normalstadgar för sambruksförening
utsagts, att medlem är skyldig att efter styrelsens eller driftsledarens
anvisningar deltaga i det av föreningen bedrivna jordbruket. Slutligen ha
medlemmarnas arbetsinsatser förutsatts bliva föremål för avvägning vid den
ekonomiska planens upprättande. Enligt min mening är emellertid frågan av
så grundläggande betydelse, att den bör behandlas i själva lagen.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

Att en föreningsmedlem icke bör uteslutas, därför att han på grund av
sjukdom eller ålder icke förmår utföra något arbete, synes uppenbart. En
sådan modifikation av den här diskuterade huvudregeln synes mig böra ske
vid lagtextens utformning.

I enlighet med det nu sagda har i 4 § tredje stycket departementsförslaget
stadgats, att varje medlem i sambruksförening är skyldig att med egen
arbetsinsats deltaga i föreningens verksamhet såvitt icke sjukdom, ålder eller
liknande förhållande vållar oförmåga därtill. Såsom garanti för att denna
bestämmelse efterleves har ock ansetts böra stadgas rätt för tillsynsmyndigheten
att inför domstol påyrka likvidation av sambruksförening, vars verksamhet
drives på sätt som står i uppenbar strid mot förutsättningarna för
föreningens registrering. Bestämmelse härom återfinnes i 53 § departementsförslaget.

Lagrådet har yttrat följande:

I tredje stycket av paragrafen fastslås en av den förevarande lagstiftningens
ledande grundtankar, nämligen att medlem är skyldig att med egen
arbetsinsats deltaga i föreningens verksamhet. Stadgandet är rent principiellt;
av naturliga skäl meddelas inga detalj föreskrifter rörande omfattningen
av de arbetsinsatser som skola utkrävas av de olika medlemmarna.
En annan grundläggande tanke i lagförslaget är emellertid att varje medlem
också skall ha rätt att efter sin förmåga, i ett med hänsyn till föreliggande
omständigheter skäligt förhållande till övriga medlemmar, utföra
avlönat arbete åt föreningen. Även denna grundtanke synes böra komma
till uttryck i lagtexten, exempelvis så att de inledande orden »varje medlem
vare skyldig» utbytas mot »medlemmarna vare skyldiga och berättigade».

Den av lagrådet föreslagna ändringen har beaktats i lagförslaget.

7 §•

Då i ifrågavarande paragraf föreskrivits, att i den ekonomiska planen
för förenings verksamhet skall lämnas uppgift om de förpliktelser, som
komma att åligga envar medlem, avses enligt utredningsmannen frånsett
ekonomiska förpliktelser framför allt skyldigheten att deltaga i jordbruksarbetet.

13 §.

Förevarande paragraf har enligt utredningsmannen utformats efter förebild
av 24 § lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar. Enligt nämnda
lagrum skall den, till vilken bostadsrätt övergått på grund av familjerättsligt
fång, ej vägras inträde i bostadsrättsförening utom i visst undantagsfall.
Denna rätt till inträde kan likväl inskränkas genom bestämmelse
i föreningens stadgar. Sådan inskränkning skall dock icke lända till efterrättelse
i vad angår make samt hemmavarande barn och adoptivbarn. Med
hemmavarande barn åsyftas enligt motiven till lagrummet sådana barn,
som ha sitt hemvist i lägenheten.

15 §.

Denna paragraf har utredningsmannen utformat efter förebild av 26 § lagen
om bostadsrättsföreningar, vari lämnas regler om den rätt, som tillkommer
dödsbo. För att förhindra alt dödsbo kvarsitter i lägenhet under
längre tid än är stadgat, har bostadsrättsförenings styrelse tillerkänts rätt

8 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr i.

att anmana dödsboet att inom sex månader överlåta bostadsrätten till annan,
vid äventyr att denna eljest genom styrelsens försorg försäljes å offentlig
auktion för dödsboets räkning. I stället för denna påföljd har utredningsmannen
beträffande sambruksförening föreslagit, att, därest ifrågavarande
tid av sex månader försuttes, sambruksföreningen skulle äga lösa
andelen av boet.

Lagrådet har förordat, att såsom alternativ påföljd av att dödsbo icke inom
sex månader visat, att andelen överlåtits på angivet sätt, det stadgades, att
föreningen skulle äga låta försälja andelen å offentlig auktion. Som motiv
härför har lagrådet anfört, att omständigheterna kunde vara sådana, att
föreningen saknade möjligheter att lösa andelen.

Lagrådets förslag har godtagits i propositionen.

19 §.

Som förebild för denna paragraf har enligt utredningsmannen tjänat 27 §
lagen om bostadsrättsföreningar.

Bestämmelserna i sistnämnda paragraf om att tvist om lösens belopp vad
angår bostadsrätt skall slitas av skiljemän med rätt för part, som ej åtnöjes
med skiljemännens beslut, att draga tvisten under domstols prövning, ha
enligt motiven utformats efter mönster av gamla aktiebolagslagen. Motsvarande
stadgande finnes nu i 70 § nya aktiebolagslagen. Stadgandena i såväl
nya som gamla aktiebolagslagen avvika dock såtillvida från bestämmelsen
i lagen om bostadsrättsföreningar, att det i de förra finries möjlighet för
aktiebolag att vid bestämmande av lösenbelopp tillämpa även annat förfarande
genom att införa föreskrift därom i bolagsordningen. Denna möjlighet
tillkom i den gamla aktiebolagslagen vid 1910 års riksdag på hemställan
av lagutskottet, som påtalade den omgång och tidsutdräkt, vartill det
föreslagna förfarandet att låta skiljemäns beslut kunna klandras vid domstol
kunde leda. Vid tillkomsten av nya aktiebolagslagen ifrågasattes, att
skiljemännens beslut normalt borde vara slutgiltigt. Departementschefen
fann dock icke lämpligt, att talan vid domstol skulle kunna hindras, om icke
bestämmelse meddelats därom i bolagsordningen.

22 § första stycket.

Utredningsmannen har förutsatt, att mellan sambruksförening och de av
dess medlemmar, som skulle utföra arbete åt föreningen, skulle upprättas
anställningskontrakt, vari medlemmarna i fråga tillförsäkrades lön i enlighet
med lantarbetarnas kollektivavtal. Lönen för utfört arbete finge i enlighet
med numera gällande principer för kollektivavtal inom jordbruket
förutsättas utgå såsom kontantlön. I den mån föreningen tillhandahölle
bostäder åt medlemmarna, borde medlemmarna sålunda erlägga hyra. Likaledes
borde leveranserna av jordbruksprodukter från föreningen till medlemmarna
betraktas såsom försäljning. Några bestämmelser härom inflöto
emellertid icke i utredningsmannens lagutkast.

Statens livsmedelskommission har anmärkt, att reglerna om avsättning
till reservfond skulle kunna göras tämligen verkningslösa genom att
det bestämdes mycket höga löner åt föreningsmedlemmarna.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

Departementschefen har i anledning härav anfört:

Den av statens livsmedelskommission påpekade möjligheten att kringgå
reglerna om avsättning till reservfond genom bestämmande av mycket höga
arbetslöner åt medlemmarna synes mig kunna avlägsnas genom att i lagen
föreskrives, att arbetslön, som på förhand tillförsäkras medlem, skall bestämmas
under iakttagande av all den varsamhet, som betingas av önskemålet
om en betryggande fondbildning. En sådan bestämmelse har upptagits i 22 §
första stycket departementsförslaget. Vid tillämpning av denna bestämmelse
bör i orten gällande kollektivavtal för lantarbetare i allmänhet kunna
tjäna till ledning, även om ett undantagslöst stadgande härom i själva lagtexten
synts mig böra undvikas såsom varande en alltför stel och kategorisk
regel.

Departementschefen har vidare erinrat om att den möjligheten förelåge
för såväl staten som enskild långivare att för beviljande av krediter uppställa
villkor om en fortgående försiktig lönepolitik.

22 § andra stycket.

Det ville enligt utredningsmannen synas naturligast, om ett så centralt och
betydelsefullt problem som bland andra frågan om vinstutdelning upptoges
till behandling i lagen. Det skulle emellertid leda till onödig komplicering
av lagtexten, att bortsett från reglerna om fondbildning däri närmare angiva
huru vinsten skulle disponeras. Denna fråga finge överlåtas åt föreningarna
att vidare reglera i sina stadgar i enlighet med i lagens motiv angivna
riktlinjer. Dessa äro av följande innehåll:

Visar bokslutet vinst, sedan den avtalsenliga lönen utbetalats och redovisats
bland utgifterna för rörelsen, torde minst 20 procent av vinsten böra
avsättas till reservfonden. Därefter torde viss maximerad ränta å insatskapitalet
böra tillföras samtliga medlemmar, sålunda även dem, som icke
personligen deltagit i arbetet. Maximeringen av denna ränta torde kunna bli
föremål för viss tvekan. Den strängaste regel, som torde kunna ifrågakonnna,
är att sätta utdelningen lika med den inlåningsränta, som vid tiden för bokslutet
tillämpas av flertalet sparbanker i det län, där föreningen har sitt säte.
Fråga är emellertid, om icke en sådan regel skulle alltför starkt minska
benägenheten hos dem, som icke skola personligen deltaga i föreningens
verksamhet, att inträda som medlemmar i föreningen och att det till följd
härav kan visa sig nödvändigt att maximera utdelningen till 4 eller 5 procent
av insatsen. Härutinnan lärer en anpassning bliva nödvändig efter vad omständigheterna
kräva i det enskilda fallet, och detta är ytterligare ett skäl för
den ovan hävdade uppfattningen, att maximeringen i fråga bör hänskjutas
till beslut av föreningen vid dennas bildande. Uppenbart är att räntan bör i
stadgarna sättas så lågt som möjligt är utan att föreningens tillkomst äventyras.

Eventuellt ytterligare överskott bör stå till föreningsmötets förfogande och
lärer i första hand böra användas för utbetalande av tillägg till de kontraktsenliga
lönerna till de medlemmar, som deltagit i arbetet. Självfallet kan också
ifrågakonnna att använda medlen till ökning av lönen åt i föreningens
tjänst anställda, vilka icke äro medlemmar, detta i syfte att till föreningen
locka duglig arbetskraft och i syfte att öka de anställdas intresse för verksamhetens
resultat.

Departementschefen bar icke funnit anledning till erinran mot huvudpunkterna
i utredningsmannens förslag i denna del.

10 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr t.

23 §.

Ifrågavarande lagrum har uppenbarligen utformats efter förebild av 73
§ 2 mom. första och tredje styckena lagen den 14 september 1944 om aktiebolag.

26 och 35 §§.

Bestämmelserna i nämnda båda lagrum om antalet styrelseledamöter och
revisorer, som förening har att utse, ha sin motsvarighet i 20 § första stycket
och 30 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar.

58 §.

Enligt utredningsmannen motsvara straffbestämmelserna i förevarande
paragraf 84 § lagen om ekonomiska föreningar. För i sistnämnda paragraf
angivna förseelser, vilka nära överensstämma med de i lagförslagets 58 §
upptagna, är straffet bestämt till böter från och med 25 till och med 1 000
kronor. I närmast motsvarande stadgande i aktiebolagslagen, 213 §, har
straffet däremot angivits vara dagsböter eller fängelse.

Övriga lagförslag.

De i propositionen framlagda förslagen till lag om ändrad lydelse av
18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag och till lag om
ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i
vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förfärva fast egendom innebära,
att i nämnda lagar av 1916 och 1925 stadgade inskränkningar och förbud
för förening att förvärva fast egendom icke skola vara tillämpliga å
sambruksförening.

Innebörden av förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen
den 31 maj 1929 (nr 117) är tvåfaldig. Dels ålägges sambruksförening bokföringsskyldighet
genom den föreslagna lagändringen, dels förskrives därigenom
sådan skyldighet för yrkesmässigt bedrivande av advokat- och
annan likartad verksamhet. Sistnämnda ändring saknar samband med de
lagstiftningsfrågor, som i övrigt behandlas i propositionen. Enligt 1 § bokföringslagen
i dess nu gällande lydelse åligger bokföringsskyldighet bland
annat den, som yrkesmässigt driver verksamhet såsom advokat. Stadgandet
avser självfallet icke blott ledamöter av advokatsamfundet. Genom nya
rättegångsbalken ha emellertid samfundsledamöterna fått ensamrätt till
advokatnamnet. Ifrågavarande bestämmelse har därför omarbetats så, att
bokföringsskyldighet skall åligga den, som yrkesmässigt driver advokateller
likartad verksamhet. Förslaget till ändrad lydelse av bokföringslagen
föreslås liksom övriga i propositionen framlagda lagförslag skola träda i
kraft den 1 juli 1948.

Genom det framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 22 % 1 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) avses dubbelbeskatt -

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. H

ning skola förhindras i fråga om lönetillägg eller annan sådan gottgörelse,
som sambruksförening kan utbetala till medlem eller annan med hänsyn
till rörelsens resultat. Föreningen föreslås skola erhålla avdragsrätt för dylika
utbetalningar, varigenom dessa komma att inkomstbeskattas icke hos
föreningen utan endast hos den, som uppburit gottgörelsen.

Motionerna.

Motionärerna framhålla, att enligt deras mening är enskild äganderätt
av jord alltjämt den ur jordbrukets och samhällets synpunkt lämpligaste
formen för jordinnehav. Det förutsättes, att sambruksföreningarnas verksamhet
helt kommer att vila på frivilliga åtaganden samt att någon stimulans
för bildandet av samjordbruk på särskilt gynnsamma villkor icke kommer
att givas. Motionärerna befara emellertid, att lantbruksnämnderna,
som ha att befrämja rationaliseringsåtgärder, med sin makt att förhindra
jordförvärv obehörigt komma att gynna skapandet av sambruksföreningar
samt komma att utnyttja statens förköpsrätt för att åtkomma större jordbruk.
Motionärerna peka på att icke önskvärda konsekvenser i detta hänseende
kunna uppkomma även i samband med omskifte av byalag. I bestämmelserna
om sambruksföreningar bör enligt motionärernas mening utsägas,
att prioritetsrätt till jordförvärv bör förbehållas den, som vill inköpa jord
för eget innehav.

Beträffande motionernas innehåll i övrigt får utskottet hänvisa till dessa.

Utskottet.

Genom sambruksföreningar av det i propositionen angivna slaget vill
lagstiftaren tillgodose såväl sociala som jordbrukspolitiska ändamål. Det
sociala syftet framstår på olika sätt. Sambruksföreningarna äro avsedda
att öppna möjlighet för lantarbetare och yngre lantbrukarsöner att förvärva
och bruka egen jord liksom att anvisa en väg för småbrukare att
genom rationaliserad drift höja sin och sin familjs levnadsstandard. Bildandet
av sambruksföreningar är ämnat att bliva ett medel att sammanslå
smärre brukningsdelar till driftsekonomiskt fördelaktiga större enheter.
Härigenom kommer den föreslagna lagstiftningen att ingå som en bland
andra åtgärder för jordbrukets yttre rationalisering.

Under förarbetena till de nu framlagda lagförslagen ha från många håll
framhållits de stora svårigheter ej minst av psykologisk natur, som kunna
väntas vara förenade med kollektiv jordbruksdrift i vårt land. Andra ha sett
mera optimistiskt på möjligheterna att också hos oss driva jordbruk i föreningsform.
Utskottet finner det föga fruktbart att till närmare granskning
upptaga alla de förutsägelser och antaganden, vartill lagförslaget givit anledning.
Någon säker grund för ett bedömande av möjligheterna för jordbruksrörelse
av detta slag kan icke erhållas, med mindre praktiska försök

12 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

anställas. Då uppenbarligen jordbruksnäringen i vårt land har mycket att
vinna, om föreningsjordbruket skulle visa sig vara en praktiskt användbar
företagsform, böra enligt utskottets mening genom det allmännas försorg
skapas de yttre förutsättningar, som erfordras iör att sådan verksamhet
skall kunna upptagas. Därvid är av vikt dels att lagstiftningen erbjuder
ändamålsenliga juridiska organisationsformer för dem, som önska sammansluta
sig för gemensamt ägande och brukande av jord, dels att sådan
sammanslutning beredes ekonomiska möjligheter att driva jordbruk i större
skala. Det i förevarande proposition framlagda förslaget till lag om sambruksföreningar
avses skola skapa den första grundförutsättningen, tillgång
på lämplig organisationsform. Vad beträffar det andra huvudvillkoret,
ekonomiska stödåtgärder, upptager förevarande proposition icke några
förslag härom, men enligt vad utskottet erfarit kommer denna fråga att
senare föreläggas innevarande riksdag.

De i motionerna 1: 246 och II: 398 uttalade önskemålen om att sambruksföreningarna
icke skola beredas gynnsammare villkor än enskilda jordägare
hänga närmare samman med frågan om ekonomiska stödåtgärder än med
de lagstiftningsproblem, som utskottet nu har att behandla. Utskottets mening
i denna sak är, att sambruksföreningarna i princip icke böra gynnas
framför andra jordbruksidkare, en uppfattning, åt vilken också departementschefen
givit uttryck i direktiven till sociala jordbrukskreditutredningen.
Däri uttalades nämligen, att i möjligaste mån samma regler för låneoch
bidragsverksamheten skulle gälla i fråga om sambruksföreningarna som
inom egnahems- och rationaliseringsverksamheten i allmänhet.

Vad angår motionärernas övriga önskemål torde de närmast avse tillämpningen
av lagarna om delning av jord å landet och om kronans förköpsrätt.
Utskottet har icke funnit anledning att i detta sammanhang göra något
uttalande härom. Icke heller är utskottet berett att i föreliggande lagförslag
införa någon bestämmelse om prioritetsrätt till jordförvärv för
dem, som vilja inköpa jord för eget innehav.

Då utskottet härefter går att närmare granska det i propositionen framlagda
förslaget till lag om sambruksföreningar, uppställer sig i första hand
spörsmålet efter vilka linjer en lagstiftning för det avsedda ändamålet bör
utformas. Utskottet har icke funnit anledning till erinran gentemot den av
departementschefen valda vägen att i en fristående lag samla alla väsentliga
bestämmelser, som erfordras. Genom detta tillvägagångssätt har i stort
sett tyngande hänvisningar till annan lagstiftning kunnat undvikas. De hänvisningar,
som förekomma, gälla bortsett från vissa processuella regler
främst lagen om ekonomiska föreningar. Genom den begränsning av sistnämnda
lags tillämplighetsområde, varom stadgas i 91 § andra stycket samma
lag, blir lagen om ekonomiska föreningar tillämpbar i fråga om sambruksförening
allenast på områden, som icke regleras av lagen om sambruksföreningar
med tillhörande stadganden.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

Vidare har varit nödvändigt att göra en avvägning i vad män bestämmelserna
om sambruksförening skola inflyta i den särskilda lagen eller de lämpligen
kunna intagas i stadgarna för varje förening. Departementschefen har
valt att till föreningsstadgarna överföra ett ganska betydande antal delvis icke
oviktiga bestämmelser, t. ex. reglerna om grunden för vinstens fördelning. De
betänkligheter, som användningen av denna metod i och för sig är ägnad att
ingiva, försvagas avsevärt, då hänsyn tages därtill, att lantbruksstyrelsen
såsom registreringsmyndighet i samband med inregistreringen av stadgarna
eller däri vidtagna ändringar skall utöva en saklig granskning och vägra
inregistrering av föreningsbeslut i stadgefrågor, som strida mot lagens innehåll
eller dess syften.

Utskottet, som särskilt önskar framhålla, att den föreslagna lagstiftningen
helt bygger på frivillighetens grundval, vill på nu angivna skäl tillstyrka
lagförslagets huvudgrunder. I det följande kommer utskottet att till närmare
behandling upptaga vissa enskildheter i lagförslaget.

Frågan om vid sammanläggning av flera småbruk de tidigare jordägarna
skola ha möjlighet få avstycka tomt med mangårdsbyggnad som särskild
fastighet att kvarstanna i enskild ägo, har i propositionen lämnats öppen.

I den mån sådana avstyckningar tillåtas, vilket stundom torde bliva nödvändigt
för att en sambruksförening över huvud skall kunna bildas, kunna så
småningom uppkomma allvarliga svårigheter, därigenom att dessa fastigheter
övergå i icke-föreningsmedlemmars ägo. Någon tillfredsställande lösning
på detta problem torde icke stå att vinna med nuvarande lagstiftning.
Skulle de föreslagna bestämmelserna i nya jordabalken om konventionell
förköpsrätt upphöjas till lag, torde frågan kunna lösas genom att sambruksföreningen
vid avstyckningen tillförsäkras sådan förköpsrätt till den avstyckade
fastigheten. I annat fall torde bliva nödvändigt att genom särskilda
lagbestämmelser reglera denna fråga.

Lantbruksstyrelsen har i förslaget tillerkänts ett flertal olika befogenheter
med avseende å sambruksföreningarna. Såsom framgår av 3 § är styrelsen
såväl registreringsmyndighet som tillsynsmyndighet och skall dessutom utöva
en rådgivande funktion. Inom utskottet har framhållits, att det borde
ankomma på de lokala organ, som enligt de antagna riktlinjerna för den
framtida jordbrukspolitiken ha att ombesörja rådgivningen till jordbrukets
utövare i allmänhet, att handha samma funktion också i fråga om sambruksföreningarna.
Då emellertid de sambruksföreningar, som komma att börja
sin verksamhet under den första tiden, sedan lagen trätt i kraft, måste antagas
få närmast försökskaraktär, torde vara fördelaktigt att rådgivningen
under detta inledande skede kan ske centralt. Utskottet förutsätter därvid,
att sambruksföreningarna i första hand anlita de lokala organen vid begärande
av råd. Uppenbarligen ankommer på lantbruksstyrelsen själv att avgöra,
i vad mån den skall tillmötesgå förening med rådgivning. Om sedan ett
större antal sambruksföreningar kommit till stånd denna rådgivande funk -

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

tion skulle bliva betungande för lantbruksstyrelsen, bör tagas under övervägande,
huruvida styrelsen kan befrias därifrån.

I ett flertal yttranden över utredningsmannens förslag har framhållits
önskvärdheten av att minimiantalet medlemmar i sambruksförening skulle
kunna sättas så lågt som till tre. Därvid har påpekats, att det kan förekomma
att ett mindre antal jordbrukare än fem önska rationalisera sitt lantbruk
genom övergång till gemensam drift. De ha i betänkandet hänvisats att
bilda ett enkelt bolag. Denna organisationsform har i yttrandena ansetts
olämplig i fråga om jordbruksdrift. Icke heller kunna bolagsmännen bliva
delaktiga av de ekonomiska förmåner, som väntas komma att stå sambruksförening
till buds.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att sambruksföreningen
som organisationsform förutsätter ett icke alltför obetydligt medlemsantal
och att ett minimiantal av fem medlemmar måste krävas. Detta antal torde
också kunna uppnås i flertalet nyss åsyftade fall, då antalet brukningsenheter
som skola sammanslås till gemensam drift understiga fem, genom att
jämte mannen även andra i jordbruket deltagande familjemedlemmar inträda
i föreningen.

I 4 § tredje stycket av förslaget har föreskrivits, att medlem skall vara
skyldig och berättigad att med egen arbetsinsats deltaga i föreningens verksamhet
såvitt icke sjukdom, ålder eller liknande förhållande vållar oförmåga
därtill. I motiven sägs, att denna bestämmelse självfallet icke skall tillämpas
å dödsbo, som är föreningsmedlem.

Föreningens medlemsantal skall vid föreningens start beräknas på sådant
sätt, att alla medlemmarna erhålla full sysselsättning i jordbruksarbetet å
den av föreningen ägda eller arrenderade egendomen och att allt förekommande
arbete i huvudsak kan utföras av medlemmarna. Uppenbart är att
arbetstillgången inom ett föreningsjordbruk liksom inom annat jordbruk
kommer att skifta ganska avsevärt dels säsongmässigt, dels ock på längre
sikt. Rationaliseringsarbetet inom jordbruket kan komma att fortskrida så
snabbt, att exempelvis det antal medlemmar, som vid den ekonomiska planens
antagande i samband med föreningens start befanns erforderligt för
jordbrukets skötsel, efter ett antal år kan visa sig vara alltför stort. Svårigheter
av detta slag kunna stundom övervinnas genom att föreningen i ett
sådant läge utökar den brukade arealen genom förvärv av mer jord eller
annorledes eller också övergår till mera intensiv och arbetskrävande drift.

I andra fall kunna sådana utvägar icke anlitas. Uppenbart är emellertid, att
icke mera arbetskraft skall bindas inom föreningsjordbruket än som erfordras
för dettas rationella skötsel. Lagstiftningen erbjuder icke någon möjlighet
att tvinga medlem, vars arbetskraft icke vidare behöves, att lämna föreningen.
Det inöste ankomma pa föreningen själv att på föreningssammanträde
bestämma principerna för huru tillgängligt arbete lämpligen bör fördelas
bland medlemmarna. Om medlem ägde en absolut rätt att under alla
omständigheter bliva fullt sysselsatt av föreningen mot avtalsenlig ersätt -

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. 15

ning, skulle föreningens ekonomi lätt undergrävas. Utskottet får därför föreslå
sådan jämkning av ifrågavarande paragraf, att av lagtexten klart framgår,
att medlems såväl arbetsskyldighet som rätt till arbete är beroende av
tillgången på arbete inom föreningens verksamhet.

Beträffande den ekonomiska planen har i förslagets 7 § föreskrivits, att
i planen skall lämnas uppgift om de förpliktelser, som komma att åligga
envar medlem. Av motiven framgår, att därmed åsyftas ett angivande av
de allmänna åligganden, som åvila föreningsmedlem, såsom arbetsskyldigheten
och icke en fördelning i detalj av de olika i verksamheten förekommande
arbetsuppgifterna mellan föreningens medlemmar. Utskottet har i
förtydligande syfte föreslagit en redaktionell ändring i nämnda bestämmelse.

Vid bildandet av sambruksförening genom sammanläggning av mindre
brukningsenheter måste i den ekonomiska planen också noggrant övervägas,
huru skall förfaras med det för sambruksföreningen mindre tjänliga
eller helt otjänliga byggnadsbeståndet å de tidigare brukningsdelarna. Även
måste i detta sammanhang de rådande inteckningsförhållandena närmare
utredas och uppordnas.

I 13 § av förslaget stadgas, att den, som erhållit andel i föreningen genom
vissa i paragrafen angivna familjerättsliga fång, icke får vägras medlemskap
i föreningen på annan grund än att hinder möter för hans medlemskap
enligt bestämmelse i den föreslagna lagen. I stadgarna kan dock denna
rätt till inträde inskränkas genom att ytterligare villkor för medlemskap
uppställas. Enligt förslaget skall emellertid sådan inskränkning icke lända
till efterrättelse vad angår make samt hemmavarande barn och adoptivbarn.
Utskottet finner begränsningen till allenast hemmavarande barn knappast
sakligt motiverad. Förhållandet kan ofta tänkas vara det, att en föreningsmedlem
dör, efterlämnande vuxen son, vilken önskar inträda i föreningen
efter sin fader men som icke för tillfället vistas i hemmet utan är
sysselsatt exempelvis som lantarbetare på annat håll. Uppenbarligen skulle
det innebära en orättvisa, om en sådan son komrne i sämre ställning än ett
annat barn, som vid sin faders bortgång ännu vistades i hemmet. Utskottet,
som vill erinra om att de i 4 § angivna kompetenskraven för inträde i föreningen
gälla även i fråga om den, som förvärvat andel genom familjerättsligt
fång, har på anförda skäl ansett ordet »hemmavarande» böra utgå
ur lagtexten.

I 15 § av lagförslaget regleras dödsbos ställning. Lagen lägger icke hinder
i vägen för dödsbo att vara medlem i föreningen under obestämd tid. Skulle
emellertid förening önska att avveckla dödsbos medlemskap, kan den anmana
boet att inom sex månader överlåta sin andel på fysisk person. Sker
icke detta, kan föreningen välja mellan att lösa andelen eller låta försälja
densamma å offentlig auktion för dödsboets räkning. Kommer eu sådan
auktion till stånd, blir dödsboet skyldigt godtaga det högsta anbud, som
därvid avgives.

16 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

Inom utskottet har diskuterats, huruvida möjlighet att anordna offentlig
auktion lämpligen bör givas förening. Här stå emot varandra föreningens
och dödsboets intressen. För föreningen är det en fördel att, om den önskar
dödsboet ersatt med annan medlem, icke vara nödsakad att lösa ut boet.
Vid utövning av lösningsrätt blir nämligen föreningen enligt 19 § i förslaget
skyldig gottgöra boet efter andelens verkliga värde. Skulle däremot offentlig
auktion ordnas, försvagas dödsboets ställning, i det boet får finna
sig i att för sin andel erhålla den bjudna köpeskillingen, även om denna
avsevärt understiger andelens verkliga värde. Vid en avvägning av dessa
båda intressen har utskottet funnit dödboets intresse väga över.

För övrigt kan anmärkas, att föreningens möjlighet att låta sälja dödsbos
andel å offentlig auktion -— detta förslag har av lagrådet motiverats
med att föreningen kan sakna möjlighet att lösa andelen — blir utan praktisk
betydelse i alla de fall, då köparen icke vinner inträde i föreningen.
Därest icke någon såsom medlen godtagbar köpare kan erhållas vid förnyade
auktioner eller på annat sätt, återstår för föreningen blott att själv
lösa andelen, därest föreningen icke föredrager att låta dödsboet kvarstå
såsom medlem. Även kan sägas, att andelen med hänsyn till sitt svårbestämbara
värde icke är ett objekt, som särskilt väl lämpar sig för försäljning
å auktion.

Utskottet föreslår på angivna skäl, att möjligheten för förening att försälja
andel å offentlig auktion måtte utgå.

Utskottet vill vidare något beröra den situation, som uppstår om medlem
dör, efterlämnande maka och minderåriga barn, av vilka något kan
tänkas vilja framdeles inträda som medlem i föreningen. Den lämpligaste
lösningen torde då vara, att dödsboet tills vidare kvarstår som medlem.
Skulle så icke låta sig göra, torde någon av de efterlevande kunna inträda
som medlem, även om vederbörande på grund av »ålder eller liknande förhållande»
enligt 4 § tredje stycket i lagförslaget skulle vara oförmögen att
under någon tid fullgöra sin arbetsskyldighet.

Tvist om storlek av lösenbelopp, då förening har att inlösa andel i föreningen,
skall enligt 19 § i förslaget avgöras av skiljemän men med rätt för
part, som är missnöjd med deras beslut, att draga tvisten under domstols
prövning. Ett dylikt förfarande kan uppenbarligen föranleda allvarlig tidsutdräkt
och strider mot vad eljest är brukligt, då tvist skall slitas av skiljemän.
Utskottet anser, att förening, som så önskar, skall i sina stadgar
kunna föreskriva, att skiljemäns beslut icke får dragas under domstols
prövning, och föreslår därför en ändring i nu ifrågavarande lagrum. Stadgandet
skulle härigenom bringas i närmare överensstämmelse med motsvarande
regel i 70 § lagen om aktiebolag, som tjänat till förebild för det av
utskottet framlagda förslaget.

För att förhindra att medlemmarna i form av lön ur rörelsen uttaga
större belopp än som är förenligt med sund hushållning, har i 22 § av för -

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

slaget tillagts ett första stycke av innehåll, att på förhand tillförsäkrad arbetslön
skall bestämmas med iakttagande av all den varsamhet, som betingas
av önskemålet om en betryggande fondbildning. Den följande 23 §
innehåller regler om skyldighet för den som mottagit lön, vars utbetalning
beslutats och verkställts i strid mot nyss nämnda stadgande i 22 §, att återbära
vad han mottagit och om solidarisk skyldighet för alla, som medverkat
till sådant beslut eller dess verkställande, att täcka brist, som kan uppkomma
vid återbäring. Utskottet är angeläget understryka betydelsen av att
stränga kra\ upprätthållas i fråga om fondbildningen och att icke företagets
bärighet äventyras av att medlemmarna taga ut för höga löner, men
kan samtidigt icke underlåta att finna den vaga formulering 22 § första
stycket erhållit mindre tillfredsställande med hänsyn därtill, att den utgör
grund för de allvarliga påföljder, varom stadgas i närmast följande paragraf.
Dessa böra enligt utskottets mening icke tillgripas, med mindre arbetslönen
blivit bestämd till eller utbetalad med ett uppenbart för högt belopp.
Till riktpunkt kan, såsom departementschefen angivit, tjäna i orten
gällande kollektivavtal för lantarbetare i allmänhet.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att, då i föreningsstadgarna
skall angivas grunden för vinstens fördelning, det föreskrives, att
utdelning på insatserna skall utgå, innan lönetillägg får beslutas. I annat
fall skulle exempelvis dödsbo eller medlem, som på grund av ålder eller
sjukdom är oförmögen till arbete och sålunda icke har löneintäkter, kunna
berövas varje inkomst av sitt i föreningen innestående kapital. Dylika föreningsmedlemmar
böra ock kunna komma i åtnjutande av sådan gottgörelse
av vinstmedel, som förening äger utbetala, sedan medel avsatts till
reservfond och för utdelning å insatskapital.

Sambruksförenings styrelse skall bestå av en eller flera ledamöter. Likaledes
skola finnas en eller flera revisorer. Enligt 5 § i lagförslaget skall i
stadgarna angivas antalet såväl styrelseledamöter som revisorer. Utskottet
finner angeläget att i alla fall, där med hänsyn till föreningens medlemsantal
så är möjligt, antalet styrelseledamöter sättes högre än en. Det är ock
önskvärt att som regel mer än en revisor medverkar i granskningen av styrelsens
förvaltning och föreningens räkenskaper.

Efter mönster av aktiebolagslagen har i förslagets 58 § straffsatsen för
vissa förseelser bestämts till dagsböter eller fängelse, medan i hittillsvarande
föreningsrättslig lagstiftning endast bötesstraff kunnat ådömas för
motsvarande förseelser. Utskottet kan om än med någon tvekan biträda
propositionens förslag i detta hänseende men anser ett sådant ställningstagande
icke vara prejudicerande för den allmänna föreningslag, vartill förslag
är under utarbetande.

Utskottet föreslår vidare två ändringar av redaktionell natur i hänvisningar,
som finnas intagna i 19 och (53 §§ av förslaget.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 3 avd. Nr 1.

18 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

1 förslaget till, lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen ha sammanförts
dels en ändring, som sammanhänger med sambruksföreningarnas tillkomst,
dels en av nya rättegångsbalkens införande betingad ändring avseende
advokats bokföringsskyldighet!, Enär rättegångsbalken trätt i kraft
från och med den 1 januari 1948, synes ändringen i bokföringslagen i sistnämnda
avseende böra träda i kraft snarast.

De genom propositionen framlagda lagförslagen ha icke i övrigt givit
anledning till erinran från utskottets sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit
vissa ändringar böra vidtagas i förslagen till lag om sambruksföreningar
och till lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen
den 31 maj 1929 (nr 117) — måtte för sin del
antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1) Lag

om sambruksföreningar.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att å
fastighet, som föreningen förvärvat eller av kronan arrenderat, låta medlemmarna
bedriva gemensamt jordbruk och annan i samband därmed stående
verksamhet (föreningsjordbruk), må kunna i enlighet med vad i denna
lag sägs varda registrerad såsom sambruksförening.

Såsom sambruksförening må med tillstånd av Konungen eller, efter Konungens
förordnande, av lantbruksstyrelsen jämväl registreras förening
med ändamål att å fastighet, som föreningen arrenderat av annan än kronan,
låta medlemmarna bedriva föreningsj ordbruk.

2 §•

För sambruksförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,
förfallna men ej guldna insatser och andra avgifter inräknade. I föreningens
stadgar må ej meddelas bestämmelse, att medlemmarna åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser.

3 §•

Sambruksförening skall i nedan angivna hänseenden stå under tillsyn av
lantbruksstyrelsen, som ock har att tillhandagå föreningen med råd i jordbruksekonomiska
frågor.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Hos lantbruksstyrelsen skall föras register för inskrivning av de uppgifter,
vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande
i registret eljest är eller varder föreskrivet.

Om bildande av sambruksförening.

4 §•

För att vinna registrering skall sambruksförening bestå av minst fem
medlemmar samt i enlighet med denna lag hava antagit stadgar och ekonomisk
plan för verksamheten ävensom utsett styrelse och revisorer.

Till medlem må icke utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens
förordnande, av lantbruksstyrelsen antagas annan än svensk medborgare,
som är kunnig i jordbruk eller äger annan för verksamheten erforderlig
yrkeskunskap.

Medlemmarna vare skyldiga och Medlemmarna vare skyldiga och
berättigade att med egen arbetsin- berättigade att i mån av arbetstillsats
deltaga i föreningens verksam- gång med egen arbetsinsats deltaga
het såvitt icke sjukdom, ålder eller i föreningens verksamhet såvitt icke
liknande förhållande vållar oför- sjukdom, ålder eller liknande förmåga
därtill. hållande vållar oförmåga därtill.

5 §.

Föreningens stadgar skola angiva:

1. det namn, under vilket föreningen skall driva sin verksamhet (föreningens
firma);

2. föremålet för föreningens verksamhet;

3. den ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats, med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru
insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med
högre belopp än enkel insats;

5. där andra avgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller på särskilt
beslut om uttaxering beroende, skola förekomma, avgifternas belopp
eller de högsta belopp, vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer samt, där suppleanter för dem
skola finnas, antalet suppleanter, så ock tiden för styrelseledamots, revisors
och suppleants uppdrag;

7. när styrelsen är beslutför och huru styrelsebeslut skola fattas;

8. föreningens räkenskapsår;

9. huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall äga rum samt tiden
för hållande av sådant sammanträde som i 39 § sägs;

10. det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före
sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

20 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

11. huru vid lika röstetal å föreningssammanträde avgörandet skall ske;
samt

12. grunden för fördelning av vinst å föreningens verksamhet.

6 §\

Sambruksförenings firma skall innehålla ordet »sambruksförening».

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsförhållande,
intagas. Firman skall tydligt skilja sig från andra, förut registrerade,
ännu bestående sambruksföreningars firmor.

Ej må annan än sambruksförening i sin firma eller eljest vid beteckning
av rörelsen använda ordet »sambruksförening» eller »föreningsjordbruk».

7 §■

Den ekonomiska planen skall hänföra
sig till föreningens hela verksamhet
och innehålla upplysning i
alla de avseenden, vilka äro av betydelse
för bedömande av verksamheten.
I planen skall ock lämnas
uppgift om de förpliktelser, som
komma att åligga envar medlem.

Sambruksförening må ej registreras utan att den ekonomiska planen av
lantbruksstyrelsen prövats ur jordbruksekonomisk synpunkt.

8 §•

Ansökan om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

Ansökningen skall innehålla uppgift om föreningens postadress samt styrelseledamöternas
och, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras fullständiga
namn, medborgarskap och hemvist, så ock förklaring att dessa personer ej
äro omyndiga.

I ansökningen skall uppgivas, av vilken och huru föreningens firma skall
tecknas, där ej denna befogenhet skall utövas allenast av styrelsen. Skall
firman tecknas av annan än styrelseledamot eller suppleant, skall uppgift
lämnas jämväl å hans fullständiga namn, medborgarskap och hemvist.

9 §■

Innan sambruksförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan
i mål rörande föreningens bildande, så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande
av utfästa insatser eller avgifter.

Handla medlemmar i föreningen eller ock styrelsen eller annan, som enligt
26 § tredje stycket är ställföreträdare för föreningen, å föreningens vägnar,
innan den registrerats, skola de, som deltagit i åtgärden eller beslut därom,
svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för
egen skuld.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om föreningsmedlems intagande och avgång.

10 §.

Fråga om antagande av ny medlem i sambruksförening skall prövas och
avgöras å föreningssammanträde jämlikt de i denna lag och föreningens
stadgar föreskrivna grunderna ävensom under beaktande av innehållet i
gällande ekonomiska plan.

11 §■

Medlem må ej utträda ur föreningen med mindre hans andel överlåtits till
annan, som jämlikt 14 § icke må vägras inträde i föreningen, eller å föreningssammanträde
beslutats, att medlem i föreningen, som är därtill villig,
må förvärva jämväl den utträdandes andel eller att föreningen själv skall
lösa andelen.

Medlem, som grovt försummat sina förpliktelser enligt denna lag eller föreningens
stadgar och ej låtit sig rätta av varning, som meddelats honom av
styrelsen, må, därest å föreningssammanträde minst tre fjärdedelar av medlemmarna
förena sig i beslut härom, uteslutas ur föreningen, som i sådant
fall har att lösa den uteslutne medlemmens andel.

12 §.

Avgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsavslutning,
som infaller näst efter sex månader eller efter den i stadgarna bestämda
längre tid, högst ett år, sedan medlemmen anmält sig till utträde
eller uteslutits eller annan omständighet, som föranlett avgången, inträffat.

Medlem, som blivit ur föreningen utesluten, vare genast förlustig rätten
att deltaga i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

13 §.

Den, till vilken andel i sambruksförening övergått på grund av bodelning
eller arv, må ej vägras inträde i föreningen, såvida hinder icke möter på
grund av bestämmelse i denna lag.

Samma lag vare, där andel på grund av testamente övergått till testators
make, skyldeman inom arvslederna, adoptivbarn eller adoptant.

Har den rätt till inträde, som i Har den rätt till inträde, som i
första eller andra stycket avses, i första eller andra stycket avses, i

sladgarna inskränkts, lände det till
efterrättelse utom i vad angår make
samt barn och adoptivbarn.

stadgarna inskränkts, lände det till
efterrättelse utom i vad angår make
samt hemmavarande barn och adoptivbarn.

14 §.

Har andel överlåtits till någon, som ej är medlem, eller övergått till någon,
vilken ej enligt bestämmelse i 13 § är berättigad till medlemskap, må inträde

22 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

i föreningen icke vägras honom, såvida han uppfyller de villkor för medlemskap,
som denna lag och föreningens stadgar föreskriva, och han skäligen
bör tagas för god såsom medlem. Ätnöjes han ej med beslut, varigenom
inträde förvägrats honom, äger han inom fyra veckor efter erhållen kunskap
om beslutet skriftligen påkalla, att frågan om hans antagande till medlem
prövas av skiljemän i den ordning, lagen om skiljemän stadgar. Vad skiljemännen
i laga ordning bestämt skall gälla.

15 §.

Avlider föreningsmedlem, skall utan hinder av vad i 4 § sägs dödsboet
tillsvidare anses såsom medlem i hans ställe.

Har dödsboet icke inom sex månader
efter erhållen anmaning av styrelsen
visat, att den avlidnes andel
genom bodelning, arv eller testamente
övergått till viss delägare eller ock
att någon, som ej må vägras inträde
i föreningen, förvärvat andelen och
sökt medlemskap, äge föreningen lösa
andelen. Anmaning så ock meddelande
att föreningen vill lösa andelen
anses hava givits när anmaningen
eller meddelandet försänts i rekommenderat
brev. Har i stadgarna vidsträcktare
rätt medgivits dödsbo, lände
det till efterrättelse.

Har dödsboet icke inom sex månader
efter erhållen anmaning av styrelsen
visat, att den avlidnes andel
genom bodelning, arv eller testamente
övergått till viss delägare eller ock
att någon, som ej må vägras inträde
i föreningen, förvärvat andelen och
sökt medlemskap, äge föreningen lösa
andelen eller sälja den å offentlig
auktion. Anmaning så ock meddelande
att föreningen vill lösa eller sälja
andelen anses hava givits när anmaningen
eller meddelandet försänts i
rekommenderat brev. Har i stadgarna
vidsträcktare rätt medgivits dödsbo,
lände det till efterrättelse.

Där den, till vilken andel övergått genom bodelning, arv eller testamente
men som icke antagits till medlem, icke inom enahanda tidsfrist visar, att
någon, som ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat andelen och sökt
medlemskap, vare lag som i andra stycket sägs.

16 §.

Har den, som efter överlåtelse förvärvat andel i sambruksförening, icke
antagits till medlem, vare överlåtelsen utan verkan.

Vad nu sagts skall ej gälla, där förvärvet skett å exekutiv auktion, men
vare föreningen berättigad och skyldig att lösa andelen.

17 §.

I stadgarna må kunna göras förbehåll, att vid övergång av andel föreningen
skall vara berättigad att lösa andelen därest meddelande att föreningen
vill göra lösningsrätten gällande lämnas den nye andelshavaren inom två
månader från det anmälan om andelens övergång gjorts hos styrelsen.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. 23

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

18 §.

Har andel förvärvats av föreningen, skall den åter avyttras, så snart det
kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde beslutar
att minska medlemsantalet.

Skall andel lösas i fall, som avses
i 11 §, 15 § tredje stycket, 16 § andra
stycket eller 17 §, och har vid den
i 12 § angivna tiden överenskommelse
ej träffats om lösens belopp, varde
detta av tre skiljemän, utsedda
enligt lagen om skiljemän, bestämt
till andelens verkliga värde, med rätt
för part, som ej åtnöjes med skiljemännens
beslut, att draga tvisten
under domstols prövning, såframt
han väcker talan inom tre månader
från det skiljemännens beslut, i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift, delgavs
honom. Lösen skall erläggas inom
sex månader från det beloppet
blivit bestämt.

§•

Skall andel lösas i fall, som avses
i 11 §, 15 § andra eller tredje stycket,
16 § andra stycket eller 17 §, och
har vid den i 12 § angivna tiden överenskommelse
ej träffats om lösens
belopp, varde detta av tre skiljemän,
utsedda enligt lagen om skiljemän,
bestämt till andelens verkliga värde.
Åtnöjes ej part med skiljemännens
beslut, äge han, där ej annat föreskrivits
i stadgarna, draga tvisten under
domstols prövning, såframt han väcker
talan inom tre månader från det
skiljemännens beslut, i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift, delgavs honom.
Lösen skall erläggas inom sex
månader från det beloppet blivit bestämt.

20 §.

Har föreningen förvärvat avgående medlems andel men icke avyttrat den
och träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlemmen
avgått eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i
konkurs meddelat, skall, såvitt rörer föreningens borgenärers rätt, den avgångnes
rätt att utfå lösen bedömas efter de i 59 § lagen om ekonomiska
föreningar givna föreskrifterna.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från
det medlem avgick och har föreningen löst hans andel men icke avyttral
den, vare den avgångne pliktig att, såvitt rörer föreningens borgenärers rätt
återbära vad han utfått.

Om fondbildning och vinstutdelning.

21 §.

Av sambruksförenings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår till täckande
av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skall minst en femtedel
avsättas till reservfond. Vid beräkningen av det belopp, som sålunda
minst skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas lönetillägg eller annan

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

gottgörelse, som med hänsyn till rörelsens resultat lämnas till medlem eller
annan.

Då summan av reservfonden och inbetalat insatskapital uppnått ett belopp
motsvarande fyra tiondelar av taxeringsvärdet å föreningen tillhörig
fast egendom eller, om bokförda värdet är högre, av detta samt hälften av
det bokförda värdet å föreningens för rörelsen anskaffade övriga tillgångar
eller det högre belopp, som kan vara föreskrivet i stadgarna, må vidare avsättning
till fonden upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade beloppet,
skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,
som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet
i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida
förfogande avsatta medel.

22 §.

Arbetslön, som på förhand tillförsäkras medlem, skall bestämmas under
iakttagande av all den varsamhet, som betingas av önskemålet om en betryggande
fondbildning.

Utdelning må ej ske av annat än den vinst, som förefinnes enligt fastställd
balansräkning för sista räkenskapsåret, i den mån vinsten icke skall avsättas
till reservfonden. Beräknas utdelning i förhållande till inbetalat insatskapital,
må den fastställas till högst fem procent å nämnda kapital. Det tillkommer
föreningssammanträde att besluta, huruvida och i vad mån utdelning
sålunda skall ske.

23 §.

Varder löneutbetalning eller vinstutdelning beslutad och verkställd i strid
mot vad i 22 § sägs eller mot bestämmelse i föreningens stadgar, vare de,
som mottagit sådan betalning eller utdelning, skyldiga att återbära denna
jämte fem procent ränta därå.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat
till beslutet om löneutbetalning eller vinstutdelning eller verkställandet av
detta, ansvariga en för alla och alla för en.

24 §.

Vad i 22 och 23 §§ stadgats om vinstutdelning och återbäringsskyldighet
samt ansvarighet för brist vid återbäringen skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om gottgörelse, varom i 21 § första stycket sägs och som ej inräknats
i vinsten.

25 §.

Beslut må ej fattas om användande av föreningens vinstmedel eller övriga
tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen
är främmande för föreningens verksamhet. Föreningssammanträde äger
dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång,
som i förhållande till föreningens ställning är av ringa betydelse.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om styrelse och firmateckning.

26 §.

För sambruksförening skall finnas en å föreningssammanträde vald styrelse,
bestående av en eller flera ledamöter. Styrelseledamot skall vara medlem
av föreningen och må ej vara omyndig. Inom styrelsen skall en ledamot
vara ordförande.

Ledamot av styrelsen må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom
och föreningen. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan föreningen
och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan
vara stridande mot föreningens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning
beträffande gåva från föreningen, så ock beträffande rättegång
eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,
att ej mindre handla å föreningens vägnar i förhållande till tredje man än
även företräda föreningen inför domstolar och andra myndigheter. Samma
behörighet tillkommer ock den eller dem som efter vad i 27 § sägs äga
teckna föreningens firma (firmatecknare); dock äga de, som må utöva firmateckningsrätt
allenast gemensamt, endast gemensamt företräda föreningen.

27 §.

Bemyndigande för styrelseledamot eller annan att teckna föreningens firma
må meddelas av styrelsen, där ej i stadgarna blivit bestämt, att sådant
bemyndigande icke må meddelas.

Den, som enligt 26 § andra stycket icke må för föreningen handlägga fråga
om avtal, äge ej heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen
företräda föreningen i avseende å avtalet.

28 §.

Har styrelsen eller firmatecknare företagit rättshandling å föreningens
vägnar men därvid överskridit sin befogenhet, vare rättshandlingen ej gällande
mot föreningen, såframt tredje man insåg eller bort inse att sådant
överskridande förelåg.

Om styrelsesuppleant företrätt föreningen, vare det förhållandet, att förutsättning
för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan
gentemot tredje man, där han ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

29 §.

Utan föreningssammanlrädes i varje särskilt fall givna bemyndigande må
ej den, som äger företräda föreningen, upptaga lån mot säkerhet av inteckning
i föreningens fasta egendom eller i dess jordbruksinventarier, ej heller
upplåta panträtt i föreningen tillhörig spannmål.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

30 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sambruksförening, bör undertecknas
med föreningens firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva
sina namn.

Har styrelsen eller firmatecknare utfärdat handling utan firmateckning
och tramgår icke av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
svare de, som undertecknat handlingen, för vad genom handlingen må hava
slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld. Sådan ansvarighet
skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna vid handlingens
tillkomst framgick, att den utfärdades för föreningen, samt den till vilken
handlingen ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat godkännande
av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts
eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

31 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest, ensam
eller gemensamt med annan, bemyndigats teckna föreningens firma, att
mottaga delgivning i rättegång mot föreningen är stadgat i rättegångsbalken;
och skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat
meddelande skall delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, skall styrelsen utlysa föreningssammanträde
för val av ombud att föra föreningens talan i tvisten. Stämning
delgives genom att föredragas å sammanträdet.

32 §.

Sker, efter det ansökan om föreningens registrering gjorts, ändring i avseende
å de till styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter utsedda personerna
eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma, eller ändrar styrelseledamot,
styrelsesuppleant eller eljest någon, som äger teckna firman,
sitt hemvist eller ändras föreningens postadress, skall styrelsens ordförande
därom olördröjligen göra anmälan för registrering. Ä denna anmälan skall
vad i 8 § andra och tredje styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres
av anmälningen.

Om bokföring och årsredovisning.

33 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i avseende å sambruksförenings
balansräkning gälla, att de belopp, vartill medlemmarnas insatser, i
den mån de inbetalts eller förfallit till betalning, samt föreningens fonder
uppgå, skola var för sig upptagas bland skulderna.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

34 §.

Det åligger styrelsen att för varje räkenskapsår avgiva redovisning för
förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av balansräkning,
avseende föreningens ställning vid räkenskapsårets utgång, vinstoch
förlusträkning samt förvaltningsberättelse. Redovisningshandlingarna
skola vara underskrivna av samtliga styrelseledamöter.

Minst en månad före det föreningssammanträde, varom förmäles i 39 §,
skall styrelsen till revisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna
för det förflutna räkenskapsåret.

Om revision.

35 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av en
eller flera å föreningssammanträde utsedda revisorer.

Det åligger styrelsen att ofördröjligen insända det över valet förda protokollet
till lantbruksstyrelsen, som har att pröva valet. Finner lantbruksstyrelsen
utsedd revisor icke lämplig, åligger det föreningens styrelse att ofördröj
ligen kalla föreningens medlemmar till extra föreningssammanträde för
nytt val.

Om revisor entledigas eller eljest avgår eller avlider och suppleant ej finnes,
åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor.

36 §.

Lantbruksstyrelsen har att öva tillsyn därå, att sambruksförening utser
revisorer till stadgat antal. Styrelsen skall utfärda instruktion med föreskrifter
rörande revisionsuppdragets fullgörande.

Sambruksförenings styrelse skall giva revisor tillgång till föreningens böcker,
räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av
honom påkallas för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen
må ej av styrelsen vägras.

37 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad
revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före
det i 39 § omförmälda föreningssammanträdet. Revisorerna skola ock inom
samma tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om föreningssammanträde.

38 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter
utövas å föreningssammanträde. Ingen medlem må äga mer än en
röst.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å föreningssammanträde
deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom
och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om
avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningen, så ock beträffande
rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,
för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

39 §.

Inom fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie
föreningssammanträde, å vilket styrelsen har att framlägga redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

40 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla medlemmarna till extra
föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med
angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna
på sätt i 41 och 42 §§ är stadgat själva utlysa sammanträde. Äro
icke samtliga revisorer ense om sammanträdes utlysande, gälle den mening,
varom de flesta förena sig eller vid lika röstetal deras mening som anse
extra sammanträde böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för
uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga medlemmar,
dock minst tre.

41 §.

Kallelse till föreningssammanträde skall utfärdas av styrelsen i enlighet
med föreskrifter i stadgarna. Kallelse till ordinarie sammanträde skall utfärdas
senast två veckor före sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra följande
sammanträden, må kallelse till sista sammanträdet ej ske, innan det
första hållits. Är icke något av sammanträdena ordinarie, skall mellan dem
förflyta minst en månad.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

42 §.

I kallelsen till föreningssammanträde skola angivas de ärenden, som skola
förekomma å sammanträdet, dock vare ej erforderligt att särskilt angiva de
ärenden, som enligt denna lag eller stadgarna skola där företagas. Hava de
ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde, blivit
medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträdet, som
i stadgarna angives, vare så gillt, som om ärendena varit upptagna i kallelsen
till sammanträdet.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till sammanträdet eller varom meddelande
icke ägt rum efter vad i första stycket andra punkten stadgas, må icke
vid sammanträdet företagas till avgörande, där ej ärendet enligt denna lag
eller stadgarna skall förekomma på sammanträdet eller omedelbart föranledes
av ärende, som där skall avgöras; dock att ärende, som ej avser ändring
av stadgarna eller utkrävande av ny eller förhöjd avgift eller föreningens
trädande i likvidation, jämväl må avgöras å ordinarie sammanträde, såframt
tre fjärdedelar av de närvarande giva sitt samtycke därtill.

Genom styrelsens försorg skall vid föreningssammanträde föras protokoll,
upptagande fattade beslut samt, där röstning skett, dess resultat. Senast
inom två veckor efter sammanträdet skall protokollet hållas hos föreningen
tillgängligt för medlemmarna.

43 §.

Finnes ej styrelse för sambruksförening eller underlåter styrelsen att i
föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie föreningssammanträde
eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran, som i 40 § tredje
stycket sägs, utlyst extra föreningssammanträde att hållas så snart det med
iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har lantbruksstyrelsen att på
anmälan av styrelseledamot eller medlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

I fråga om ordningen i sådant fall för utlysande av ordinarie eller extra
sammanträde gälle vad i 41 och 42 §§ är stadgat.

44 §. .

Å ordinarie föreningssammanträde, som avses i 39 §, skola till avgörande
företagas frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar
eller tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar. Vid sammanträdet
skall ock fattas beslut i anledning av föreningens vinst eller förlust
enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor må anstå till fortsatt sammanträde å viss
dag minst en och högst två månader därefter. Kallelse skall utfärdas till
det fortsatta sammanträdet.

Sist en månad efter det balansräkningen blivit fastställd skall genom styrelsens
försorg avskrift av balansräkningen, vinst- och förlusträkningen, förvaltningsberättelsen
och revisionsberättelsen för det senaste räkenskapsåret
insändas till lantbruksstyrelsen.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om talan mot styrelseledamot eller revisor.

45 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under det räkenskapsår redovisningen
avser ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen framlades på föreningssammanträde, vare så ansett
som om ansvarsfrihet blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot
styrelseledamot på grund av åtgärd, om vars vidtagande eller betydelse för
föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet i
redovisningshandlingarna eller eljest till föreningssammanträdet eller ock
genom bokföringen eller eljest till revisorerna lämnat i väsentliga hänseenden
oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas därpå att
styrelseledamot begått brottslig handling, må ock eljest kunna mot honom
anställas, så fraint ej beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även nämnda
handling.

Talan mot revisor må ej anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelse
framlades å föreningssammanträde, utan så är, att talan grundas
därpå, att brottslig handling blivit begången.

46 §.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från
det sammanträde där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen
framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot beviljad,
anställa talan mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår
redovisningen avser ävensom att mot revisor anställa talan å revisionen för
samma räkenskapsår.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader
från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan
för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av sambruksförenings stadgar.

47 §.

Beslut om ändring av stadgarna beträffande medlems rättighet att utträda
ur föreningen vare, där ändringen skall avse jämväl dem, som vid
frågans avgörande voro medlemmar i föreningen, ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra
följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det
sammanträde, som sist hålles, biträtts av samtliga röstande. Ej heller äge
beslut om sådan ändring av stadgarna, att medlems rätt till föreningens be -

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. 31

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

hållna tillgångar vid dess upplösning inskränkes, giltighet, med mindre beslutet
fattats i enlighet med vad nu är sagt.

Beslut om annan ändring av stadgarna vare ej giltigt, med mindre samtliga
medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra
följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det sammanträde,
som sist hålles, biträtts, såvitt genom beslutet medlemmarnas
förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till
årsvinst inskränkes, av minst tre fjärdedelar av de röstande, men eljest av
minst två tredjedelar av de röstande.

Är för giltighet av beslut, varom ovan är sagt, något ytterligare villkor
bestämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

48 §.

Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens ordförande ofördröjligen
anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan registrering
skett.

Beslut om sådan ändring av stadgarna, att medlems förpliktelse att erlägga
avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till årsvinst inskränkes,
må ej tillämpas mot medlem, som icke bidragit till beslutet och som anmäler
sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet fattades; och
äge i ty fall medlemmen, oavsett vad stadgarna därom innehålla, att å tid,
som i 12 § första stycket sägs, utträda ur föreningen i den ordning 11 §
första stycket stadgar.

Om talan å föreningsbeslut.

49 §.

Menar styrelsen eller föreningsmedlem, att föreningsbeslut icke tillkommit
i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar,
äge därå tala genom stämning å föreningen.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller
att det eljest kränker allenast medlems rätt, skall talan väckas inom två månader
från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Har klandertalan väckts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer, att,
innan målet avgöres, förordna, att klandrade beslutet ej må verkställas. Om
förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att böra registreras, meddelande
ofördröj ligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningsbeslut upphävts eller ändrats, gälle
jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej instämt talan.

Om likvidation och upplösning.

50 §.

Föreningssammanträde äger besluta alt föreningen skall träda i likvidation.
Sådant beslut vare, i annat fall än i 51 § avses, icke giltigt, med mindre
samtliga medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på var -

32 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

andra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å del
sammanträde som sist hålles biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande.
Är för giltighet av beslutet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna,
lände det till efterrättelse.

51 §.

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem samt tillräckligt
antal medlemmar ej inträtt inom ett år och lantbruksstyrelsen ej heller funnit
särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet likväl må fortsättas;

2. då förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna
föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

52 §.

Saknar sambruksförening till registret anmäld behörig styrelse, vare föreningsmedlem
eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende
av att någon finnes som äger företräda föreningen, berättigad att hos
rätten göra ansökan, att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Sker ansökan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt
å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att
inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation
skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt
om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med
vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om
kallelsen införas i allmänna tidningarna och i den tidning, där allmänna
påbud vanligen meddelas för den ort, där föreningens styrelse skall hava
sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge,
där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän
att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter
och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet.
Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse finnes
samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda
i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till lantbruksstyrelsen ofördröjligen avsändas
dels för registrering meddelande om beslutet att föreningen skall träda
i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande
av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman,
skall ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med
angivande av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

53 §.

Finnes att sambruksförenings verksamhet drives på sätt som står i uppenbar
strid mot förutsättningarna för föreningens registrering, äge rätten,
på ansökan av lantbruksstyrelsen och efter föreningens hörande, förklara att

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

föreningen skall träda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall en
eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

I fråga om avsändande av meddelande och underrättelse till lantbruksstyrelsen
skall gälla vad i 52 § är stadgat.

54 §.

I fråga om likvidation och upplösning av sambruksförening samt om avträdande
av sådan förenings egendom till konkurs skall utöver vad ovan
stadgats i tillämpliga delar gälla vad i 49—64 §§ lagen om ekonomiska föreningar
sägs, därvid dock skall iakttagas, att i stället för lagrum, vartill
i sagda paragrafer hänvisas, motsvarande stadgande i denna lag skall tillämpas,
nämligen

i stället för 25 § lagen om ekonomiska föreningar 30 § denna lag;

i stället för 39, 40 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar 44 § andra

stycket samt 45 och 46 §§ denna lag;

i stället för 47 § lagen om ekonomiska föreningar 52 § denna lag, samt

i stället för 48 § lagen om ekonomiska föreningar 51 § denna lag.

Om registrering.

55 §.

Beviljas registrering av sambruksförening, låte lantbruksstyrelsen i det register,
varom förmäles i 3 § andra stycket, införa:

1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;

2. föreningens firma;

3. föremålet för föreningens verksamhet;

4. den ort där styrelsen har sitt säte;

5. föreningens postadress;

6. tiden för ordinarie föreningssammanträdes hållande;

7. det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra
meddelanden skola bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid
före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; 8.

varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så ock, där eljest någon
ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist; samt

9. av vilka och huru föreningens firma skall tecknas, där den ej tecknas
av styrelsen.

56 §.

Företer sambruksförenings i registret införda firma likhet med en i handelsregister,
föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare införd firma,
och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos
domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda
firma samt om skadestånd.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 3 avd. Nr 1.

34 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Menar någon eljest, att en i registret verkställd inskrivning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd
föras vid domstol.

57 §.

Det som i enlighet med denna lag eller särskild med stöd av lagen utfärdad
författning blivit infört eller antecknat i registret och vederbörligen kungjort
i ortstidning, skall anses hava kommit till tredje mans kännedom, där
ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap
därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort
bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot
annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Finnes enligt Konungens förordnande tryckt samling av anmälningar till
registret, skall i fråga om behörighet att inför domstol, länsstyrelse eller
överexekutor företräda föreningen vad samlingen, i den mån den kommit
myndigheten till handa, innehåller för denna äga vitsord, där ej annat förhållande
visas vara för handen.

Straffbestämmelser.

58 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. styrelseledamot eller annan, som i anmälan eller ansökan till lantbruksstyrelsen
eller i ekonomisk plan eller annan handling som fogas därvid
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift; 2.

styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som hålles
tillgänglig för medlem eller framlägges å föreningssammanträde;

3. styrelseledamot, där han uppsåtligen låter verkställa utbetalning i strid
mot bestämmelserna i 22 eller 24 §;

4. revisor, där han i revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges
på föreningssammanträde eller annorledes hålles tillgänglig för medlem,
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift rörande föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå
att anledning därtill föreligger;

5. revisor som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kunnat
följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,
utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

59 §.

Med dagsböter straffes den som underlåter att iakttaga föreskrift i 32 §
första stycket, 34 § andra stycket, 36 § andra stycket, 37 §, 39 §, 42 § tredje

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

stycket eller 48 § första stycket, så ock den som ej fullgör vad honom åligger
enligt 54 § denna lag, jämförd med 54 §, 55 § andra stycket, 61 § andra
stycket eller 64 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar.

60 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Särskilda bestämmelser.

61 §.

Beträffande skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter, revisorer, likvidatorer
och föreningsmedlemmar skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen
om ekonomiska föreningar är stadgat.

62 §.

Sambruksförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt
säte.

Åtal för försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering skall likaledes upptagas vid allmän underrätt som i första styc -

ket sägs.

Innehålla sambruksförenings stadgar
förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen, styrelseledamot,
likvidator eller föreningsmedlem
skola hänskjutas till avgörande av en
eller flera skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan som tillkommer
skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets
tillämpning gälle vad om
stämning i denna lag finnes stadgat;
där styrelsen vill föra klandertalan
mot föreningsbeslut, skall styrelsens
rätt till talan anses bevarad, om det i
31 § andra stycket omförmälda sammanträdet
blivit inom den i 49 §
första stycket stadgade tiden utlyst
att hållas så snart det med iakttagande
av föreskriven kallelsetid kan
ske.

§•

Innehålla sambruksförenings stadgar
förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen, styrelseledamot,
likvidator eller föreningsmedlem
skola hänskjutas till avgörande av en
eller flera skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan som tillkommer
skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets
tillämpning gälle vad om
stämning i denna lag finnes stadgat;
där styrelsen vill föra klandertalan
mot föreningsbeslut, skall styrelsens
rätt till talan anses bevarad, om det i
31 § andra stycket omförmälda sammanträdet
blivit inom den i 49 §
andra stycket stadgade tiden utlyst
att hållas så snart det med iakttagande
av föreskriven kallelsetid kan
ske.

36 Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

64 §.

Närmare bestämmelser rörande det i 3 § andra stycket omförmälda registret
samt ansökan om eller anmälan för registrering, så ock de föreskrifter,
som i övrigt, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens
tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

2) Lag

om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117).

Härigenom förordnas, att 1 § bokföringslagen den 31 maj 19291 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Bokföringsskyldighet enligt denna lag åligger aktiebolag, bolag, som blivit
infört i handelsregistret, bostadsrättsförening, sambruksförening samt, där
annat ej följer av 2 §, en var som yrkesmässigt driver någon av följande rörelser: 1)

handel med —---annan lånerörelse,

19) advokat- eller likartad verksamhet, verksamhet såsom patentombud,
inkasseringsrörelse,

20) badhus- eller tvättinrättningsrörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft såvitt av1948.
ser 1 § 19) dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling,
samt i övrigt den 1 juli
1948.

Senaste lydelse, se SFS 1934:120.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. 37

B) att riksdagen måtte för sin del antaga följande genom
propositionen framlagda förslag till

1) Lag

om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa
bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

18 §.

De i---------— eller testamente.

Vad denna lag innehåller om inskränkning
i rätten för bolag eller
förening att förvärva fast egendom,
inmuta mineralfyndighet, förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift så ock att
förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt
angår svenskt bolag eller svensk
förening, icke tillämpas i avseende å
bankaktiebolag, solidariskt bankboiag,
järnkontoret, sparbank, försäkringsbolag,
sjukkassa, understödsförening
eller annan försäkringsföreriing,
aktiebolag eller förening, som
erhållit statslån från egnahemslånefonden,
eller förening med ändamål
att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att anskaffa livsmedel
eller andra förnödenheter åt
medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas
verksamhet, bereda bostäder
åt medlemmarna eller anskaffa
lån åt medlemmarna.

Vad denna lag innehåller om inskränkning
i rätten för bolag eller
förening att förvärva fast egendom,
inmuta mineralfyndighet, förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift, så ock att
förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt
angår svenskt bolag eller svensk
förening, icke tillämpas i avseende å
bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank,
försäkringsbolag, sjukkassa,
understödsförening eller annan försäkringsförening,
aktiebolag eller förening,
som erhållit statslån från egnahemslåncfonden,
sambruksförening
eller förening med ändamål att
främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att anskaffa livsmedel
eller andra förnödenheter åt medlemmarna,
avsätta alster av medlemmarnas
verksamhet, bereda bostäder
åt medlemmarna, eller anskaffa lån
åt medlemmarna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse, se SFS 1920: 434.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1.

2) Lag

om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående
förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 18 juni 1925 angående förbud i
vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11 §•

Med bolag ----- eller försäkringsrörelse.

Med förening avses icke förening, Med förening avses icke förening,
vilken driver rörelse, som nyss sagts, vilken driver rörelse, som nyss sagts,

ej heller sambruksförening.

Med stiftelse ----- fastställt stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

3) L ag

om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---det allmänna.

Har skog---— tidigare medgivits.

Har växande---gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening med hänsyn
till rörelsens resultat lämnat medlem
eller annan lönetillägg eller annan
sådan gottgörelse, må föreningen njuta
avdrag för nämnda gottgörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Senaste lydelse, se SFS 1932:183.

Sammansatt första lag- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1. 39

C) att motionerna I: 246 och II: 398, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under
A och B här ovan, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1948.

På sammansatt första lag- och jordbruksutskotts vägnar:

AXEL LINDQVIST.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första lagutskottet: herrar Lindqvist, Ahlkvist, Lodenius,
Krugel, Ekströmer, Rylander, Werner och Olsson i Mellerud;

från jordbruksutskottet: herrar Andersson i Löbbo, Carl Edmund
Eriksson, Alfred Andersson, Carl Sundberg*, Osvald, Gustafson i
Vimmerby, Ericsson i Sörsjön och Andersson i Surahammar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lodenius, Ekströmer, Werner och Gustafson i Vimmerby.