Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 Utlåtande 1958:Bevuju1 - aTill innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

Utlåtande 1958:Bevuju1 - a

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

1

Nr 1

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande i anledning
av väckta motioner angående restitution av
skatt å bensin, som förbrukas vid användning av
motorredskap i skogsbruket.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 14 av herr Sundin m. fl. och II: 13 av
herr Larsson i Hedenäset m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

I. i princip besluta kollektiv restitution från och med den 1 juli 1957 genom
särskilt anslag å nionde huvudtiteln av skatt å bensin, som förbrukas
av motorsågar och andra jämförbara motorer och redskap i skogsbruket, att
avräknas mot bensinskattemedel;

besluta, att ifrågavarande restituerade bensinskattemedel tillföres en för
ändamålet bildad fond, skogsbrukets bensinskattefond, att disponeras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i motionerna anförts; samt

hos Kungl. Maj :t anhålla om utfärdande av de närmare tillämpningsföreskrifter,
som i anledning härav kan befinnas erforderliga;

II. till grundval för nämnda restitutionsförfarande hos Kungl. Maj :t anhålla
om närmare utredning rörande förekomsten av motorsågar och andra
jämförbara motorer och redskap i skogsbruket och den häremot svarande
bensinförbrukningen; samt

III. i avvaktan på frågans definitiva lösning för omedelbar disposition
anvisa ett belopp av 300 000 kronor för vartdera av budgetåren 1957/58 och
1958/59 till förenämnda fond till fördelning i enlighet med motionernas syfte,
att senare avräknas mot de anslag, som definitivt fastställes; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 71 av herr Einar Persson och II: 119 av
herr Persson i Tandö, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att kollektiv restitution genom särskilt anslag å nionde huvudtiteln skall
ske av skatt å bensin, som förbrukas av motorsågar i skogsbruket genom
återbetalning årligen fr. o. m. budgetåret 1958/59, att avräknas mot bilskattemedel; att

restituterade medel må disponeras av den utsedda styrelsen;

att restituerade medel må, om styrelsen finner lämpligt, fonderas från ett
år till ett annat;

att skogsstyrelsen får i uppdrag alt ytterligare utreda förekomsten av motorsågar
i skogsbruket och den häremot svarande bensinförbrukningen; samt

att ett förskott å förslagsvis 400 000 kronor må utgå under budgetåret
1957/58, alt avräknas mot de i det föregående föreslagna medlen.

I Bihang till riksdagens protokoll 19!>8. 7 samt. 2 avd. Nr 1

2 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 17 av herr Sundin m. fl. och II: 20 av herr
Larsson i Hedenäset m. fl., vari — under åberopande av vad i motionen
II. 13 anförts - hemställts, att riksdagen måtte antaga följande förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit:

»Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin -— svensk frihamn;

b) för bensin — jordfräsar eller av inom skogsbruket nyttjade motorsågar
och därmed jämförbara motorer och redskap;

c) för bensin — framföres; samt

d) för bensin — motordrift.

Vid restitution —- belöpande tullen.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1957»;

2) motionen I: 72 av herr Einar Persson, vari hemställts, att riksdagen
i anledning av det förslag, som framlagts i motionen 1:71, måtte besluta
vidtaga därav betingade kompletteringar i förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt i kungörelsen den
26 maj 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning:
samt

3) motionen II: 120 av herr Persson i Tandö, vari under hänvisning till
motionen II: 119 framförts samma yrkande som i motionen I: 72.

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet
har förenämnda motioner hänskjutits till behandling av sammansatt bevillnings-
och jordbruksutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den man redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 13 och II: 119.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten utgår
för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid importen
respektive vid tillverkningsstället. Skatten, som ursprungligen utgick med
6 öre för liter och därefter successivt höjts, har sedan den 1 juli 1954 utgjort
32 öre för liter. Under tiden den 1 april 1948 — den 31 december 1950

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 3

utgick särskild tilläggsskatt å bensin. Fr. o. m. den 1 juli 1957 utgår energiskatt
å bensin. Denna skatt, som ursprungligen utgick med 4 öre för liter,
har fr. o. m. den 12 februari 1958 höjts till 9 öre för liter.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas i följande
fall, nämligen

a) för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk
frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt vid
yrkesmässigt utövande av fiske eller av inom trädgårdsnäringen nyttjade
jordfräsar;

c) för bensin och motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes antingen vid tillverkning av motorer för avprovning av motorer å
provbädd eller å annan dylik anordning utan att därvid transportmedel framföres,
eller ock för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motorer;
samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

1 6 § 1929 års förordning föreskrives bl. a., att restitution enligt 5 § må
åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer,
samt att — där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren
ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder
möter mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring
skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt
belopp skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de under b) —
d) omnämnda fallen —- förutom såvitt angår bensin eller motorsprit, som
användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande förbrukare
i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 § nämnda
kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas
för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande återbäring
av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdrivande av motorbåt
vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse gälla vad
Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar. Enligt 7 §
skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av den som begagnar
sig av rätten till restitution.

Av det anförda framgår, att i 1929 års förordning icke finns upptagna
några bestämmelser om rätt till restitution av skatt å bensin, som användes
till bensindrivna motorer och redskap inom skogsbruket.

4 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom

fiskerinäringen

Sedan länge har å riksstaten till gottgörelse till fiskerinäringen för av
dess utövare erlagd bensinskatt anvisats anslag, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslagsmedlen fördelas mellan de olika länen efter beräkningar
rörande bensinförbrukningen inom varje län. Några särskilda
begränsningar i fråga om medlens användning finns inte utöver vad som följer
av att anslaget skall utgöra kollektiv restitution av den bensinskatt, som
yrkesfiskarna erlägger. Dock har ansetts att medlen icke bör användas till
avlönande av tjänstemän eller till rent administrativa kostnader. Av de olika
ändamål, till vilka bidrag beviljats, må nämnas anläggning och förbättring
av mindre fiskehamnar, anskaffande av mindre fiskefyrar, anordnande av
telefonförbindelser och elektrifiering samt fiskevårdande åtgärder.

Frågan om ändrade regler för restitution av skatt för bensin, som användes
vid yrkesmässigt bedrivet fiske, har vid ett flertal tillfällen upptagits till
behandling och även varit föremål för riksdagens bedömande.

På hemställan av 1950 års bevillningsutskott (betänkande nr 66 och 68)
uppdrog riksdagen åt Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för
genomförande av kollektiv restitution av tilläggsskatten å bensin, som använts
vid yrkesmässigt fiske under tiden den 1 april 1948—den 31 december
1950. Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 25 till 1952
års riksdag framlagda förslag har riksdagen medgivit att nyssnämnda kollektiva
restitution finge ske på det sättet, att tilläggsskattemedlen skulle avsättas
till en fond och inom denna användas så, att fiskerinäringen såsom
helhet finge nytta därav genom insats på områden, där anslagsanvisning
å riksstaten icke ägde rum. Tilläggsskatten skulle icke restitueras på en
gång utan under en följd av år. Den nyssnämnda fonden trädde i verksamhet
fr. o. m. budgetåret 1952/53.

I fråga om dispositionen av fondmedlen anförde 1952 års jorbruksutskott
(utlåtande nr 7) bl. a. följande.

I överensstämmelse med vad föredragande statsrådet anfört torde såsom
grundläggande regel böra gälla, att de fonderade medlen skola användas
till sådana åtgärder, för vilka anslag å riksstaten icke kunna påräknas och
vilka äro av påtaglig praktisk betydelse för fiskerinäringen. Enligt utskottets
mening böra bidrag av fondmedlen sålunda i princip kunna utdelas
till forsknings- och försöksverksamhet på fiskets område, organisationsarbete
och studieverksamhet inom fiskarkåren samt åtgärder till främjande
av avsättningen av fisk.

I propositionen 1952:25 framlades även förslag till fondmedlens förvaltning,
mot vilket förslag jordbruksutskottet inte hade något att erinra. Medlen
skulle således förvaltas av en särskild styrelse med full beslutanderätt.
Fiskerinäringen skulle tillsätta fyra och Kungl. Maj :t tre ledamöter, därav
ordföranden. Fonden skulle göras räntebärande och förvaltas av statskontoret.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr i år 1958 5

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken hade
under övervägande en individuell restitution av skatt för bensin, som inköpts
av yrkesfiskare. I sitt betänkande SOU 1953:34 fann utredningen
emellertid, att en individuell restitution även av schablonmässig art skulle
bli svårbemästrad, och föreslog därför, att restitutionen liksom dittills endast
skulle ske kollektivt.

Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Av vad därvid förekommit må här framhållas, att 1948 års
riksdag — som beslöt en höjning av bensinskatten från 18 öre till 45 öre
per liter från och med den 1 april 1948 genom uttagandet av en tilläggsskatt
av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl. Maj:t att förordna om
restitution av tilläggsskatten å sådan besin, som förbrukats inom
jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den
31 mars 1949. Sedermera har 1949 och 1950 års riksdagar lämnat liknande
bemyndiganden för tiden den 1 april 1949—den 31 december 1950.

Med stöd av dessa bemyndiganden har restitution beviljats med 27 öre
per liter under den tid bensinskatten utgått med 45 öre per liter. Restitutionerna
har handhafts av statens livsmedelskommission respektive statens
jordbruksnämnd.

Sedan särskilda sakkunniga — 1948 års restitutionssakkunniga — tillkallats
för utredning av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin,
avgav nämnda sakkunniga den 30 november 1949 förslag i ämnet. Förslaget
innehöll bl. a. rätt till restitution av skatt för bensin, som förbrukades av
motordrivna fordon och motorer inom jordbruket och den yrkesmässiga
trädgårdsskötseln. Härjämte föreslog de sakkunniga riktlinjer för restitulionsbeloppens
beräkning. Sakkunnigförslaget, som under remissbehandlingen
rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade reslitutionsförfarandet,
har hittills icke föranlett vidare åtgärder.

Spörsmålet om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket,
upptogs sedermera av 1951 års utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken. Med skrivelse den 30 oktober 1952 överlämnade
utredningsmannen en promemoria med förslag till en provisorisk lösning
av frågan. Promemorian lades, efter remissbehandling, till grund för propositionen
nr 20 till 1953 års riksdag. Med bifall till denna proposition har
riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder — förordna om restitution av skatt
för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukats vid jordbruket
till bensindrivna traktorer. Den sålunda beslutade restitutionen avser schablonmässigt
fixerade belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för
år 1954 samt utgår individuellt till ägare av bensindriven gummihjulstrak -

6 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

tor under förutsättning att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.
De sålunda medgivna restitutionsbeloppen har avvägts så, att de i
stort sett motsvarar fem sjättedelar av den bensinskatt, som beräknats
belöpa på den genomsnittliga bensinförbrukningen per år för en traktor,
använd på en brukningsdel av 10—20 hektar. Vid denna avvägning har
beaktats, att traktorerna borde beskattas för den bensin, som förbrukades
vid körning på väg. Genom beslut den 17 april 1953 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt statens jordbruksnämnd att ombesörja restitutionen.

I sitt den 4 november 1953 dagtecknade betänkande med förslag till beskattning
av motorfordonstrafiken (SOU 1953:34) behandlade utredningen
i ett särskilt avsnitt olika frågor om restitution av bensinskatt. Utredningen
föreslog, såvitt nu är i fråga, att den schablonmässiga restitutionen av skatt
för bensin till de bensindrivna traktorerna skulle tills vidare bibehållas,
dock med höjning av restitutionsbeloppet till 325 kronor. Förutom denna
restitution kunde utredningen icke förorda någon restitutionsrätt för skatten
å bensin som använts vid jordbrukets drift.

Vad utredningen föreslagit rörande den schablonmässiga restitutionen
av skatten för bensin, som användes inom jordbruket, upptogs i proposition
nr 112 till 1954 års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i
betänkande nr 45 biföll propositionen i denna del.

I anledning av väckta motioner, I: 7 och II: 13 samt I: 317 och II: 236,
behandlade 1956 års riksdag under höstsessionen vissa frågor rörande restitution
av skatt å bensin, som nyttjas för drift av skördetröskor. I skrivelse
nr 367 anhöll riksdagen, under åberopande av bevillningsutskottets av riksdagen
godkända betänkande nr 54, att Kungl. Maj :t måtte utreda och till
1957 års riksdag framlägga förslag om restitution av skatt å bensin, som
användes vid drift av självgående skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor.

Sedan Kungl. Maj :t givit jordbruksnämnden i uppdrag att utreda frågan
framlades på grundval av jordbruksnämndens utredning i proposition nr 95
till 1957 års riksdag förslag om rätt till restitution efter schematiska grunder
av skatt, som erlagts för bensin till bensindrivna skördetröskor. Restitution
föreslogs skola ske med 575 kronor per år för självgående skördetröska
och med 150 kronor per år för skördetröska med hjälpmotor. Såsom villkor
för restitution uppställdes att skördetröskan under året tagits i bruk. Restitutionsbeloppen
skulle enligt förslaget genom jordbruksnämndens försorg
utbetalas till innehavaren av tröskan fr. o. m. år 1957. Propositionen bifölls
av riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 35.

Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom

trädgårdsnäringen

Frågan om restitution av skatt å bensin, som förbrukas inom trädgårdsnäringen,
har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för överväganden.
År 1955 hade riksdagen att taga ställning till ett motionsvis framställt

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 7

yrkande om individuell restitution av skatt å bensin, som användes inom
trädgårdsnäringen för drift av jordfräsar och liknande redskap. I sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 23 avstyrkte bevillningsutskottet berörda
yrkande och hänvisade därvid till svårigheten att på förevarande område
införa en individuell restitutionsrätt, som uppfyllde rimliga krav på
rättvisa och anpassning till administrativ lätthanterlighet. Dessutom påpekade
bevillningsutskottet de svårigheter en sådan restitutionsform skulle
förorsaka ur kontrollsynpunkt, med hänsyn till att jordfräsarna icke är underkastade
registrering, samt svårigheten att bedöma vilka sökande som
skulle vara berättigade att erhålla restitution. Bevillningsutskottet hade dock
icke något att erinra mot att frågan om restitution av skatt å bensin, som
förbrukas inom trädgårdsnäringen, blev föremål för överväganden vid den
fortsatta utredningen av spörsmålen om restitution av bensinskatt.

I motionerna I: 118 och II: 164 samt I: 316 och II: 474 vid 1956 års riksdag
framställdes yrkanden om införande av ett kollektivt restitutionsförfarande
inom trädgårdsnäringen i huvudsaklig överensstämmelse med det, som
förekommer inom det yrkesmässiga fisket. Motionerna behandlades av ett
sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott, som i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 1 anförde bl. a. följande.

Med hänsyn till att de genom bensinbeskattningen inflytande skattemedlen
är avsedda att bidraga till kostnaderna för vägväsendet anser utskottet
att kompensation bör lämnas trädgårdsnäringen för de särskilda kostnader,
som uppkommer till följd av beskattningen av bensin, nyttjad som drivmedel
för näringsgrenens maskiner och redskap. Utskottet förordar sålunda,
att sådan ändring vidtages i 5 § i 1929 års förordning om särskild skatt
å bensin och motor sprit, att restitution må åtnjutas jämväl för bensin och
motorsprit, som användes för framdrivande av inom trädgårdsnäringen
nyttjade jordfräsar.

Utskottet ansåg vidare, att trädgårdsnäringen borde medges gottgörelse
för erlagd bensinskatt fr. o. m. den 1 juli 1955. De retroaktivt återburna medlen
skulle tillföras en särskild fond för näringens främjande efter samma
principer, som gällde för fiskerinäringens bensinskattefond. Ivungl. Maj:t
skulle meddela närmare föreskrifter rörande fondmedlens förvaltning.

I fråga om beräkningen av restitutionsbeloppet förordade utskottet, att
årliga beräkningar av i bruk varande jordfräsar skulle göras av lantbruksstyrelsen
genom inhämtande av uppgifter från generalagenterna om antalet
försålda dylika maskiner. De årliga restitutionsmedlen skulle uppföras på
ett anslag under nionde huvudtiteln, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Medlen skulle ställas till lantbruksstyrelsens disposition, varefter styrelsen
i samråd med representanter för trädgårdsnäringen skulle besluta om
medlens användning. Den grundläggande principen för medlens användning
borde vara att sådana ändamål i första hand skulle tillgodoses, för vilka
anslag å riksstaten icke kunde påräknas och vilka var av påtaglig praktisk
betydelse för näringen.

På grundval av det av 1956 års riksdag fattade principbeslutet framlades

8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

i 1957 års statsverksproposition (IX ht; p. 218) förslag beträffande förvaltningen
av den förenämnda fonden. Vidare föreslogs att bensinskattemedlen
skulle användas bl. a. för arbetstidsstudier, stöd åt standardiseringsarbetet,
kursverksamhet och bidrag till packnings- och sorteringslokaler. Propositionsförslaget
godkändes av riksdagen. I motionerna I: 104 och II: 115 samt
I: 207 och II: 252 har vid innevarande års riksdag föreslagits en utvidgning
av de ändamål, för vilka trädgårdsnäringens bensinskattemedel skall få
användas. Sedan kamrarna fattat skiljaktiga beslut i anledning av jordbruksutskottets
utlåtande (nr 1 p. 28) över nyssnämnda motioner bär utskottet
numera beslutat föreslå kamrarna att med frånträdande av sina tidigare
fattade beslut i ämnet medge, att ifrågavarande medel skall få disponeras
jämväl till stöd åt organisationsarbetet inom trädgårdsnäringen.

Motionerna

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:14 och
II. 13 anför motionärerna inledningsvis, att det ur såväl rättvise- som
nationalekonomiska synpunkter är motiverat, att restitutionen av bensinskatt
utsträckes att omfatta även de motorer, som användes inom skogsbruket.

Under de senaste åren har det svenska skogsbruket undergått en fortgående
mekanisering. För utförandet av olika arbetsmoment i skogsarbetet
har ett allt större antal av olika motorredskap kommit till användning. I
första hand må nämnas olika typer av motorsågar, vilka användes vid såväl
avverkningar som vid utförandet av olika skogsvårdsarbeten. Även i
övrigt har en ökad mekanisering ägt rum, t. ex. i form av transportabla
barkningsmaskiner. Enligt en av skogsstyrelsen gjord undersökning kan
antalet motorsågar, som år 1953 var i bruk, uppskattas till i runt tal 7 000,
medan motsvarande antal för avverkningssäsongen 1956/57 uppskattas till
minst 45 000. För driften av dessa skogsbrukets motorer förbrukas betydande
mängder bensin. Skogsstyrelsen har uppskattat den sammanlagda
bensinåtgången för olika typer av motorsågar till 7,5 milj liter per år. Denna
uppskattning har angetts vara försiktig, och det är uppenbart, att den
nuvarande förbrukningen kommer att successivt stiga i takt med den fortgående
mekaniseringen.

Den bensinskatt, som skogsbruket belastas med i samband med driften av
motorsågar, kan — enligt skogsstyrelsen — för närvarande uppskattas till
omkring 2,4 milj. kronor per år. Det erbjuder betydande svårigheter att
ernå en exakt uppskattning av den sammanlagda bränsleförbrukningen per
år för de motorer varom här är fråga. För ett mera långsiktigt restitutionsförfarande
torde det vara pakallat med en närmare utredning av detta
spörsmål. Det oaktat torde dock redan nu principbeslut kunna fattas och

Sammansatt beviltnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 9

en lämpligt avvägd medelsanvisning av i bensinskattefonden innestående
medel — att avräknas den restitution som efter närmare utredning befinnes
skälig — kunna ske, dels retroaktivt för budgetåret 1957/58, dels ock
för budgetåret 1958/59.

Med hänsyn till de svårigheter, som är förenade med ett individuellt restitutionsförfarande,
anser motionärerna det lämpligt, att restitutionen, i
likhet med vad som gäller för fisket och trädgårdsnäringen, utgår i form
av kollektiv återbäring. Den grundläggande principen för bensinskattemedlens
användning synes i första hand böra vara, att sådana ändamål skall
tillgodoses, för vilka anslag å riksstaten inte kan påräknas. Ändamålen bör
vidare vara av allmän nytta för näringen och såvitt möjligt ha samband
med maskintekniken. Medlen bör inte nyttjas till rent administrativa kostnader
eller avlönande av tjänstemän. Främst synes det vara ett allmänt
önskemål att kunna främja åtgärder av skilda slag till gagn för den skogliga
yrkeskunskapen, särskilt i fråga om motorsågar och andra småmaskiner,
detta såväl i fråga om storskogsbrukets löneanställda som de mindre
skogsägarna, vilka själva utför arbetet å sina skogsskiften. Vidare bör medlen
kunna användas för att stödja det skogliga arbetarskyddet, vissa försöks-
och forskningsuppgifter samt rationaliserings- och samordn.ingssträvanden
till gagn för dem som till väsentlig del direkt söker sin utkomst av
den svenska skogen.

De restituerade medlen bör enligt motionärernas mening tillföras en för
ändamålet bildad fond, skogsbrukets bensinskattefond. Fondens förvaltning
bör handhas av statskontoret och dispositionen lämpligen tillkomma skogsstyrelsen,
som i sig innesluter representanter för de intressegrupper ifrågavarande
medel närmast berör. Givetvis bör skogsstyrelsen vid behandling av
hithörande ärenden i mån av behov direkt samråda med skogsbrukets berörda
organisationer, exempelvis skogsarbetarnas fackliga och det enskilda
skogsbrukets ekonomiska organisationer. Det torde därjämte få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga föreskrifter om medlens placering
och användning m. m.

I de likalydande motionerna 1:71 och 11:119 framhålles bl. a.
att en återbäring av den skatt för bensin, som förbrukas av i skogsbruket
använda motorsågar m. in., är lika berättigad som den återbetalning, som
sker av skatt å den bensin, som förbrukats inom jordbruks- och trädgårdsnäringen
samt inom yrkesfisket. Återbäring av erlagd bensinskatt bör kunna
ske kollektivt. Någon individuell återbäring torde icke här kunna komma
i fråga med hänsyn till de många tusen enheter maskiner som användes och
de svårigheter som detta medför. Genom de sålunda restituerade bensinskattemedlen
skulle kunna tillgodoses sådana ändamål inom skogsbruket,
vilka icke kan påräkna anslag i riksstaten. Det finns inom skogsbruket
många nyttiga ändamål, vilka är i behov av anslag. Sålunda finns ett stort
behov av ökad instruktions- och serviceverksamhet ute på arbetsplatserna
och förläggningarna i skogen. Det skogliga arbetarskyddet bör alltmer stöd -

10 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr i år 1958

jas, försöks- och forskningsverksamhet inom den skogliga yrkesutbildningen
och arbetsplaneringen behöver ökade medel. Upprustning av fasta och rörliga
servicestationer skulle vara en ovärderlig tillgång för skogsarbetarna
vid skötseln av deras motorredskap.

De erhållna medlen skulle handhavas och disponeras av antingen skogsstyrelsen
eller en särskild styrelse på förslagsvis fem personer, varav ordföranden
och ytterligare en ledamot utses och tillsättes av regeringen. En av
ledamöterna bör representera skogsarbetarna, en de större skogsarbetsgivarna
och en de mindre skogägarna.

Yttranden

Yttranden över motionerna I: 14 och II: 13 samt I: 71 och II: 119 har inhämtats
från statskontoret, skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt Svenska vägföreningen.

Statskontoret erinrar om, att skogsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 12 juli 1957 framlagt förslag om restitution av skatt å bensin vilken
förbrukas av motorsågar m. fl. mindre maskiner i skogsbruket, av innehåll
som i allt väsentligt överensstämmer med yrkandena i förevarande motioner.
Genom beslut den 24 januari 1958 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda någon åtgärd. Vidare framhåller statskontoret, att statsrådet och
chefen för finansdepartementet den 19 november 1957 i riksdagens andra
kammare besvarat en interpellation angående restitution av skatt å bensin,
som förbrukas av motorsågar m. fl. maskiner i skogsbruket m. m. (AK:s
protokoll 1957 nr 26 s. 5—8) och därvid avvisat tanken på en dylik skatterestitution.
De av departementschefen anförda skälen för detta ställningstagande
finner statskontoret för sin del bärande.

Vad beträffar de ändamål, som enligt motionärernas förslag borde bliva
tillgodosedda med de restituerade bensinskattemedlen, nämner statskontoret
att i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln beräknats medel
för ökad undervisning i bl. a. motorsågning (s. 419 och 490). För försöks-
och forskningsverksamhet på det slcogliga området förekommer en betydande
medelsanvisning såväl å budgeten (skogshögskolan, skogsforskningsinstitutet
och träforskningsinstitutet) som vid sidan av densamma
(prisutjämningsavgiftsmedel). På grund av vad nu sagts kan statskontoret
icke finna några åtgärder påkallade från riksdagens sida i anledning av förevarande
motioner, varför ämbetsverket föreslår att dessa lämnas utan bifall.

Skogsstyrelsen hänvisar till sin framställning till Kungl. Maj:t den 12
juni 1957. I skrivelsen beräknade styrelsen storleksordningen å den bensinskatt,
som skogsbruket erlade budgetåret 1956/57 enbart för två slag av
ifrågavarande motorer, nämligen fällnings- och röjningsmotorsågar (alltså
med uteslutande av många andra, icke vägslitande maskiner, såsom borrar,

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 11

barkningsapparater, vinschar och lastaggregat), till ca 2 400 000 kronor. —
Motsvarande belopp för budgetåret 1957/58, då antalet motorsågar kan antas
ha ökat med lågt räknat 20 procent, blir omkring 2 900 000 kronor.

Enligt styrelsens mening bör gottgörelse i någon form av kollektiv restitution
lämnas skogsbruket för den opåkallade merkostnad bensinbeskattningen
för vägändamål utgör vid drift av motorsågar in. m. Utöver det
principiellt berättigade häri bör särskilt framhållas, att den höggradigt exportbetonade
skogsnäringen, som har utslagsgivande betydelse för landets
betalningsbalans, inte i någon mån bör få sin konkurrensförmåga på världsmarknaden
beskuren genom åt icke avsett håll verkande beskattningsåtgärder.

De i motionerna föreslagna åtgärderna avser bl. a. att främja den skogliga
yrkeskunskapen. Skogsstyrelsen anser detta syfte synnerligen beaktansvärt.
Den skogliga yrkesutbildningens framsteg under de senaste åren
tillsammans med skogsbrukets ökade motorisering medför växande krav på
att, särskilt för utbildningens tekniska delar, bättre kunna tillgodose behovet
av särskild undervisnings- och demonstrationsmateriel, att anordna speciella
lokaler för teknisk kursverksamhet, anskaffa uppsättning och fordon
för ambulerande instruktion och service etc. Inte heller i fråga om framställning
och anskaffning för utbildningsändamål av filmer, bildserier, läroböcker
o. a. publikationer, m. m. är förhållandena enligt skogsstyrelsens mening
tillfredsställande. Som exempel härå nämner styrelsen att under de senaste
åren flera utredningar givit vid handen, att behovet av ändamålsenlig
undervisningsmateriel är mycket stort och tillgodoseendet härav av
utomordentlig betydelse för ett flertal undervisningslinjer inom skogsbruket.
— Skogsstyrelsen anser sig alltjämt böra livligt tillstyrka, att bensinskattemedel
måtte få restitueras och användas för åtgärder till yrkeskunskapens
befrämjande.

Motionärerna anser, att restitutionsmedel bör kunna användas för forskning
och försöksverksamhet. Härvidlag erinrar skogsstyrelsen om att hittillsvarande
erfarenheter synes ge vid handen, att en utvidgad forskning i
fråga om skogsbrukets maskinella anordningar och arbetsteknik över huvud
taget är en viktig angelägenhet och att den relativt hastigt kan tillföra
näringen lönsamhetsförbättrande resultat. Den inkomstminskning som tillskyndas
det allmänna i form av återbetalade bensinskattemedel på skogens
område skulle enligt styrelsen snart nog kompenseras genom ökning av
andra statliga skatteinkomster i samband med näringens förstärkta produktivitet.

Det har av motionärerna föreslagits, att restituerade medel borde få användas
för syften, som har samband med skogsbrukets maskinteknik. I
sammanhanget nämnes bl. a. rationaliserings- och samordningssträvanden.
Skogsstyrelsen framhåller för sin del, att den maskintekniska upprustningen
säkerligen skulle vara väl betjänt av samverkan mellan skogsägare
och företagsgrupper.

12 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr t år 1958

Bland ändamål, som lämpligen borde kunna tillgodoses genom restituerade
skattemedel, nämner motionärerna också arbetarskyddet. Enligt skogsstyrelsens
mening föreligger starka motiv för en sådan medelsanvändning,
inte minst därigenom att det tilltagande utnyttjandet av maskiner medför
ökade olycksfallsrisker i skogsarbetet. Förslagen i denna punkt finner styrelsen
ha särskild aktualitet med hänsyn till att motordrivna fällnings- och
röjningssågar i allt större utsträckning används av ungdomar och minderåriga
enligt särskild dispens.

På här angivna och i skogsstyrelsens underdåniga skrivelse den 12 juni
1957 anförda skäl biträder skogsstyrelsen i allt väsentligt de förslag, som
framförts i motionerna. Beträffande föreslagens detaljer tillstyrker styrelsen att

principbeslut fattas angående kollektiv restitution genom särskilt anslag
å nionde huvudtiteln av skatt å bensin, som förbrukas av motorsågar i
skogsbruket, genom återbetalning dels retroaktivt för budgetåret 1957/58,
dels årligen fr. o. in. budgetåret 1958/59, att avräknas mot bilskattemedel,
att retroaktivt restituerade medel tillförs en för ändamålet bildad fond,
skogsbrukets bensinskattefond, att disponeras i huvudsaklig överensstämmelse
med föreslagna riktlinjer,

att årligen restituerade medel ävenledes bör tillföras denna fond och disponeras
för här ifrågavarande ändamål,

att det bör uppdras åt skogsstyrelsen att ytterligare utreda förekomsten
av motorsågar och andra icke vägslitande maskiner i skogsbruket och den
häremot svarande bensinförbrukningen, samt

att för omedelbar disposition anvisas belopp för vartdera av budgetåren
1957/58 och 1958/59 å förslagsvis 350 000 kronor till förenämnda fond och
till årsfördelning, att senare avräknas mot de definitivt beräknade anslagen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund finner det principiellt riktigt
att de inkomster, som erhålles från skatten på bensin, i första hand skall
användas för vägväsendets förbättring och finner det därför vara helt i sin
ordning att riksdagen fattat beslut om restitution av skatt på bensin som
förbrukas av motorer och maskiner av olika slag inom jordbruk, trädgårdsodling
och yrkesmässigt fiske. Då ej heller de åtskilliga tiotusental bensinförbrukande
redskapen inom skogsbruket har något med förslitning av vägarna
att göra är enligt riksförbundet motionärernas tankegång logisk, att
skogsbruket skall på något sätt lämnas gottgörelse för den merkostnad för
näringen, som bensinskatten utgör.

Utan att vilja ta ställning till de i de bägge motionsgrupperna något olika
utformade detalj förslagen instämmer riksförbundet i de framförda huvudförslagen
beträffande kollektiv restitution av skatt å bensin som förbrukats
av motorsågar och andra jämförliga redskap inom skogsbruket samt att
ifrågavarande restituerade bensinskattemedel tillföres en för ändamålet bil -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 13

dad fond att disponeras i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna
anförts.

Sveriges skogsägareförbund tillstyrker livligt kollektiv restitution av bensinskatt
för inom skogsbruket använda motor- och röjningssågar samt barkningsmaskiner,
traktorer och andra motordrivna maskiner, som rätteligen
icke bör påföras bensinskatt. Vidare förordar förbundet att de restituerade
bensinskattemedlen användes för skogsbrukets rationaliseringsverksamhet,
främst försöks- och forskningsverksamhet på det motortekniska området.
Slutligen föreslår förbundet, att medlen för sagda ändamål tillföres Fonden
för arbets- och maskinteknisk forsknings- och försöksverksamhet inom
skogsbruket.

Skogs- och flottningsarbetareförbundet anser att användningen av motorsågar
inom skogsbruket har inneburit en stark rationalisering av avverkningsarbetet
och medfört betydande vinster för hela vårt folkhushåll. Det
absolut övervägande flertalet av de till ett beräknat antal av ca 50 000 uppgående
motorsågarna äges av enskilda skogsarbetare. I många fall innebär
detta, att dessa fått ta stora ekonomiska risker med hänsyn till de förhållandevis
höga kostnader, som anskaffningen av motorsågen innebär. Bland dessa
arbetare finner man det därför orättmätigt att staten skall tillgodogöra
sig inkomster på den bensin, som användes som drivmedel av motorsågarna
senom en bensinskatt avsedd att låta motorfordonstrafiken bära sin andel
av uppkommande vägkostnader.

Vid förbundets senaste förbundskongress förelåg ett flertal motioner från
förbundsavdelningar, vari krävdes åtgärder från förbundets sida för att få
en ändring till stånd i detta förhållande. Det anfördes därvidlag också att
man ser det som en rättvisefråga, att skogsarbetarna erhåller samma rätt
till restitution av skatt på bensin som i dylika fall användes som drivmedel,
vilken tidigare tillerkänts jordbruket, trädgårdsnäringen och fisket.

Förbundet finner det därför angeläget framhålla, att de motioner som nu
förelagts riksdagen har ett starkt stöd bland skogsarbetarna. Med hänsyn
till önskvärdheten av att återbäring kan ske utan att en omfattande administrativ
apparat nödvändiggöres, ansluter sig förbundet till tanken på att någon
form för kollektiv återbäring synes böra övervägas. Om en särskild
fond bildas för detta ändamål, bör den lämpligen förvaltas av skogsstyrelsen
och medel ur densamma utgå till ändamål, som avser att befrämja maskintekniken
inom skogsbruket, men för vilka anslag ej utgår i riksstaten.
I första band nämner förbundet åtgärder för alt åstadkomma en bättre serviceverksamhet
med avseende på motorsågar och reservdelar samt ökad instruktion
beträffande motorsågens användning och skötsel. De ökade olycksfallsriskerna
i arbetet med risker av tidigare ej känd art gör också särskilda
anslag till arbetarskyddsåtgärder, skyddsombudsorganisationen och forskning
på området önskvärda.

14 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

Svenska vägföreningen uttalar, att föreningen icke anser spörsmålet om
restitution av bensinskatt för skogsbrukets del fullt jämförbart med motsvarande
problem beträffande fisket, trädgårdsnäringen och jordbruket. För
fiskets del är det uppenbart att några vägutgifter icke ifrågakommer och
knappast heller för trädgårdsnäringen, där jordfräsarna är i arbete på en
stationär arbetsplats. Jordbrukstr aktörer na används likaså mera »stationärt»,
ehuru visst vägslitage förekommer vid förflyttningar på väg mellan
olika arbetsplatser.

Användningen av motorredskap inom skogsbruket blir emellertid aldrig
stationär på samma sätt. Skogsbrukets arbetskraft och redskap flyttas till
olika tillfälliga arbetsplatser och dessa förflyttningar, som ofta är ganska
långväga, framgår över allmänna och enskilda vägar, skogsbilvägar och basvägar.
Den ifrågasatta restitutionen bör därför bedömas med hänsyn till
samhällets åtgärder för att vara behjälpligt med att tillgodose skogsbrukets
vägbehov. Det är nämligen ofrånkomligt att skogsbrukets motorredskap,
barkningsmaskiner, motorsågar in. m. i stor utsträckning måste vägtransporteras.

Frånsett skogsbrukets behov av allmänna vägar, drar skogsbruket också
stor nytta av de bidrag som utgår för byggande och underhåll av enskilda
vägar, vartill användes bilskattemedel. Så är även fallet för vägbyggnader
å skogar i enskild ägo, och på vilket sätt skogsnäringen i år föreslås få ett
stöd av 7,7 milj. kr. genom anslag under nionde huvudtiteln. Detta anslag
var endast 2,5 milj. kr. för ett par år sedan och bär sålunda betydligt ökats.
För dessa vägar är det uppenbart att allmän trafik ej sker i sådan omfattning
att den skulle kunna åberopas som skäl för bidrag av bilskattemedel
och härigenom beredes därför skogsnäringen ett särskilt stöd.

Inom industri och näringsliv förbrukas i vissa fall bensin utan att detta
sker i isamband med att maskinerna vägtransporteras, men det kan stöta
på mycket stora svårigheter att genomföra ett restitutionsförfarande. Det
synes vara ett ytterligare skäl för att icke utvidga det nuvarande restitutionsförfarandet.

Motionärerna bär syftat till att genom den kollektiva ersättningen underlätta
yrkesutbildning, forskning och liknande. För sådana ändamål användes
allmänna budgetmedel och det bör därför ankomma på vederbörande
undervisningsanstalter och forskningsinstitut att pröva om behov av ökad
verksamhet föreligger. I detta sammanhang bör icke bortses från de förbättrade
möjligheter, som finnes att på frivillig väg tillgodose de ändamål,
som motionärerna avsett, genom skattelättnader för skogsbrukets väganläggningar.
Kostnader för dessa betraktas som investeringar medan upprustning
och anläggning av flottleder är av driftnatur, varför kostnaderna
härför är avdragsgilla. Ett värdefullt stöd för skogsnäringen vore därför att
ingå på sådana allmänt verkande åtgärder, som kan åstadkommas genom
skattelättnader.

Efter att i ärendet ha samrått med motororganisationerna, den yrkesmässiga
trafikens och bilbranschens organisationer, vilka i allt väsentligt instämmer
i här framförda synpunkter, vill Svenska vägföreningen därför sam -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 15

manfattningsvis framhålla, att den anser, att ifrågavarande motioner icke
bör föranleda något ändrat restitutionsförfarande för bensinskatt.

I en gemensam skrivelse till jordbruksutskottet bär domänstyrelsen, Föreningen
Skogsarbeten, Svenska lantarbetsgivareföreningen samt Värmlands
och Västra Bergslagens skogsarbctsgivareförening tillstyrkt motionerna och
därjämte bl. a. uttalat att de finner det i högsta grad väsentligt att restitutionsmedlen
användes till sådana ändamål inom skogsbruket, vilka f. n. icke
kan påräkna anslag i riksstaten, samt att hit i första band bör räknas den
försöks- och forskningsverksamhet, som bedrives av de tre skogliga arbetsstudieorganisationerna:
Forskningsstiftelsen SD A, Mellan- och sydsvenska
skogsbrukets arbetsstudier (MSA) och Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier
(VSA). Vidare bör det skogliga arbetarskyddet givetvis komma med
i bilden.

Enligt skrivelsens undertecknare torde det vara obehövligt att tillskapa
ytterligare organ för handhavande av restitutionsmedlen, då det redan existerar
en allsidigt sammansatt styrelse om nio personer, som bestämmer över
fördelningen av de belopp, som för två år sedan tilldelats Fonden för arbetsoch
maskinteknisk forsknings- och försöksverksamhet inom skogsbruket.
Av motionärerna framförda förslag till de restituerade bensinskattemedlens
disposition överensstämmer i många fall med just de arbetsuppgifter, för
vilka nyssnämnda fond verkar. En förstärkning av de medel, som ifrågavarande
fond fått sig anförtrodda, är av största betydelse för forskning och utveckling
på den skogliga arbetslärans område. Nämnda forskning utgör
grundvalen för den skogliga yrkesutbildningen i landet.

Utskottet

Under hänvisning till de relativt betydande kvantiteter bensin, som numera
förbrukas inom skogsnäringen vid användning av skilda slag av icke
väggående motorredskap, exempelvis motorsågar och barkningsmaskiner,
bar motionärerna i förevarande motioner yrkat, att skogsbruket principiellt
skall medges rätt till kollektiv restitution av skatt som erlägges för bensin
till nyssnämnda ändamål. Vid sin prövning av detta yrkande har utskotlet
funnit övervägande skäl tala för att icke nu genom separata beslut utvidga
det kollektiva restitutionsförfarandet till ytterligare grupper bensinförbrukare.
Enligt utskottets mening bör skogsnäringens restitutionsfråga
liksom övriga spörsmål av samma innebörd övervägas i ett sammanhang
vid den fortsatta utredning rörande restitution av bensinskatt, som anknyter
till 11)53 års trafikutredning. På denna grund avstyrker utskottet bifall
till det förut nämnda motionsyrkandet.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet erinra om att skogsbruket
för närvarande erhåller viss återbäring av bensinskatt i form av anslagsanvisning
under nionde huvudtiteln till skogsbilvägar i enskild ägo. Sagda
anslagsanvisning, vilken för innevarande budgetår uppgår till 7,5 miljoner

16 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

kronor och enligt riksdagens nyligen fattade beslut för nästa budgetår skall
ökas till 7,7 miljoner kronor, sker nämligen genom avräkning mot specialstaten
för automobilskattemedel. 1955 års skogsvårdsutredning har i ett
delbetänkande framhållit, att skogsvägnätets utbyggnad är en av de angelägnaste
uppgifterna i svenskt skogsbruk. För en väsentligt ökad utbyggnadstakt
talar, framhåller utredningen, såväl transportekonomiska som
transporttekniska skäl, skogsvårdens och skogsskyddets krav samt sist men
inte minst sociala och andra med arbetskraftens trivsel och rationella utnyttjande
sammanhängande skäl. Av särskilt sistnämnda skäl finner utskottet
rimligt om vid behandling av anslag till vägbyggnader å skogar i enskild
ägo hänsyn även toges till den bensinförbrukning som sker vid användning
av motorsågar och andra icke väggående motorredskap. Därest i samband
med prövning av anslagsäskande till sagda ändamål för kommande budgetår
en undersökning skulle visa, att skogsbruket ej under berörda anslag i rimlig
utsträckning erhåller åter vad det utbetalat i bensinskatt hänförlig till
annat än motortrafik å allmänneligen befarna vägar, synes det enligt utskottet
kunna ifrågasättas om ej en anslagshöjning bör komma till stånd.

Av utskottets ställningstagande i principfrågan om bensinskatterestitution
för inom skogsbruket nyttjade motorredskap följer att utskottet ävenledes
avstyrker de olika detaljyrkanden, som framförts i motionerna. Åtskilliga
av de ändamål motionärerna avsett främja med restitutionsmedel
stödjes genom medelsanvisningar å riksstaten och får förutsättas komma
att alltjämt befordras med statsmedel i den utsträckning, som befinnes möjlig
och önskvärd.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 14 och II: 13, I: 71 och II: 119, I: 17 och
11:20 ävensom 1:72 samt 11:120 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1958

På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Närvarande:

från bevillningsutskottet:

herrar Kollberg*, Snygg, Gustaf Elofsson, Bengtson, Sundström, Brandt,
Allard, Oscar Carlsson och Gustaf Henry Hansson;

från jordbruksutskottet:

herrar Pettersson i Dahl, Bertil Andersson, Nils Hansson, Eskilsson, Antby,
Jonsson i Strömsund, Helge Lindström, östlund, Gunnar Berg och Johanson
i Västervik.

* Icke närvarit vid justering av utlåtandet.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 17

Reservation

av herrar Pettersson i Dahl, Gustaf Elof sson, Bengtson och Oscar Carlsson,
vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande
lydelse:

»Under hänvisning till de relativt betydande kvantiteter bensin, som numera
förbrukas inom skogsnäringen vid användning av skilda slag av
icke väggående motorredskap, exempelvis motorsågar och barkningsmaskiner,
har motionärerna i förevarande motioner yrkat, att skogsbruket principiellt
skall medges rätt till kollektiv restitution av skatt, som erlägges för
bensin till nyssnämnda ändamål. De skäl motionärerna anfört till stöd för
detta yrkande anser utskottet motivera, att skogsnäringen beviljas enahanda
restitutionsrätt som riksdagen redan tidigare lämnat såväl jordbruks- och
trädgårdsnäringarna som fiskerinäringen. Icke minst rättvisekrav talar härför.
Utskottet tillstyrker på denna grund, att skogsbruket skall genom kollektiv
restitution erhålla gottgörelse för av dess utövare erlagd bensinskatt
hänförlig till användning av icke väggående motorredskap. I enlighet härmed
förordar utskottet, att sådan ändring vidtages i 5 § 1929 års förordning om
särskild skatt å bensin och motorsprit, att restitution må åtnjutas jämväl
för bensin och motorsprit, som användes för framdrivande av inom skogsbruket
nyttjade motorsågar och därmed jämförbara motorer och redskap.
Restitutionen, som i enlighet med förslag i motionerna I: 14 och II: 13 torde
räknas från och med den 1 juli 1957, bör ha form av anslagsanvisning under
nionde huvudtiteln i riksstaten.

Till grund för återbäringen i nu föreslagen form av bensinskatt till skogsnäringen
bör ligga en genom skogsstyrelsens försorg vidtagen undersökning
av ungefärliga antalet motorredskap av ifrågavarande slag inom näringen
samt av storleken av bensinförbrukning vid användningen av dessa redskap.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att föranstalta om en dylik undersökning.
Med utgångspunkt från undersökningens resultatet och skogsstyrelsens
därpå grundade förslag bör å riksstaten för budgetåret 1959/60 upptagas
ett anslag avseende restitutionsbeloppen för såväl nyssnämnda budgetår
som de två närmast föregående budgetåren, dock med reduktion för ett
belopp av 600 000 kronor, som bör anvisas redan nu för att senare avräknas
mot omförmälda anslag. Av beloppet å 600 000 kronor bör 300 000 kronor
anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1957/58 och ett lika
stort belopp å riksstaten för budgetåret 1958/59.

De restituerade medlen bör i enlighet med motionerna 1:14 och II: 13 tillföras
en för ändamålet bildad fond, benämnd skogsbrukets bensinskattefond.
Fondens förvaltning bör handhas av statskontoret och disponeras av skogsstyrelsen.
I sistnämnda ämbetsverks styrelse finnes representanter för de
2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. 2 avd. Nr 1

18 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

intressegrupper, som är närmast berörda av frågan om hur fondmedlen utnyttjas.
Såsom uttalats i motionerna bör skogsstyrelsen vid behandling av
ärenden rörande dispositionen av ifrågavarande medel i mån av behov direkt
samråda med skogsbrukets berörda organisationer, exempelvis skogsarbetarnas
fackliga och det enskilda skogsbrukets ekonomiska organisationer.
Erforderliga föreskrifter om ifrågavarande fondmedels placering och
användning torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

Vad angår de ändamål, vartill de till skogsnäringen restituerade bensinskattemedlen
skall få användas, bör dessa principiellt vara sådana som icke
på annat sätt stödjes med anslagsanvisning å riksstaten. Därjämte bör gälla
att ändamålen skall vara till allmän nytta för näringen. Restitulionsmedlen
bör icke utnyttjas till bestridande av rent administrativa omkostnader eller
av avlöningar åt tjänstemän. Såvitt möjligt bör de ändamål som främjas
med medlen ha samband med maskintekniken. Främst åsyftar utskottet
härvid åtgärder av skilda slag till gagn för den skogliga yrkeskunskapen,
särskilt i fråga om motorsågar eller andra smärre maskiner. Härutöver bör
restitutionsmedel kunna tagas i anspråk för att stödja det skogliga arbetarskyddet,
vissa försöks- och forskningsuppgifter samt rationaliserings- och
samordningssträvanden till gagn för dem som till väsentlig del direkt söker
sin utkomst av den svenska skogen. Andra ändamål, som bör kunna befordras
genom anlitande av ifrågavarande medel, är instruktions- och serviceverksamhet
ute på arbetsplatserna och förläggningarna i skogen samt utrustning
av fasta och rörliga servicestationer för motorredskap.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 14 och
II: 13, I: 71 och II: 119, I: 17 och II: 20 ävensom I: 72 samt
II: 120 besluta,

1) alt medgiva skogsnäringen gottgörelse för skatt å bensin,
som förbrukas vid användning av motorredskap inom
näringen, från och med den 1 juli 1957 i överensstämmelse
med de grunder som utskottet förordat i det föregående,

2) att föreskriva, att till näringen återburna bensinskattemedel
skall tillföras en särskild fond, benämnd skogsbrukets
bensinskattefond, att avräknas mot automobilskattemedlen,

3) att antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958 19

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Gällande lydelse

Restitution av skatt, som i denna
förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin---svensk fri hamn; b)

för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg
eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av
icke motordrivet flygplan, eller av
motorbåt vid yrkesmässigt utövande
av fiske eller av inom trädgårdsnäringen
nyttjade jordfräsar;

c) för bensin--- framföres;

samt

d) för bensin,---än motor drift.

Vid restitution---belöpande

tullen.

Utskottets förslag

Restitution av skatt, som i denna
förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin---svensk fri hamn

;

b) för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg
eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av
icke motordrivet flygplan, eller av
motorbåt vid yrkesmässigt utövande
av fiske eller av inom trädgårdsnäringen
nyttjade jordfräsar eller av
inom skogsbruket nyttjade motorsågar
och därmed jämförbara motorer
och redskap;

c) för bensin----framföres;

samt

d) för bensin,---än motor drift.

Vid restitution -—---belöpande

tullen.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1957.

4) att mot senare avräkning mot det restitutionsbelopp,
som må komma att bestämmas för budgetåret 1957/58, till
Gottgörelse till skogsnäringen för av dess utövare crlagd ben ''

Senaste lydelse, se 1956:200.

20 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1958

sinskatt å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1957/58
anvisa ett anslag av 300 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

5) att mot senare avräkning mot det restitutionsbelopp,
som må komma att bestämmas för budgetåret 1958/59, till
Gottgörelse till skogsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt
å riksstaten för budgetåret 1958/59 under nionde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 300 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen, samt

6) att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
i övrigt anfört i det föregående.»

680657

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Tillbaka till dokumentetTill toppen