Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956 1
Nr 1
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande i anledning
av väckta motioner angående restitution av
skatt å bensin för vissa motordrivna fordon inom
trädgårdsnäringen.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 118 av herrar Åkesson och Anders Johansson
samt II: 164 av herr Allmän m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att återbäring skall ske av skatten på bensin, förbrukad inom
trädgårdsnäringen, enligt de grunder i motionen angivits»; ävensom
2) de likalydande motionerna I: 119 av herrar Yngve Nilsson och Eskilsson
samt II: 205 av herr Nilsson i Göingegården m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att restitution av bensinskatt skall utgå för inom
trädgårdsnäringen utnyttjade jordfräsar, vilkas motorstyrka överstiger fem
hästkrafter, med ett belopp av 100 kronor per maskin och år samt för bensindrivna
gummihjulstraktorer inom trädgårdsnäringen enligt de grunder
som gäller för traktorer inom jordbruket».
Till jordbruksutskottet har hänvisats de inom riksdagen väckta likalydande
motionerna I: 316 av herr Herbert Hermansson m. fl. och II: 474 av
herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att medge trädgårdsnäringen gottgörelse för av dess yrkesutövare erlagd
bensinskatt i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som gäller för
motsvarande återbäring på fiskets område;
att den intill utgången av budgetåret 1956/57 erlagda bensinskatten på
inom trädgårdsnäringen förbrukad bensin må föras till en särskild fond till
trädgårdsodlarnas disposition att användas för åtgärder och anordningar av
gemensamt intresse för berörda yrkesutövare;
att i enlighet med vad som i motionen anförts för budgetåret 1956/57
ställa till trädgårdsnäringens förfogande ett anslag av 100 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedel;
att hos Kungl. Maj :t hemställa, att ifrågavarande medel för budgetåret
1956/57 må förvaltas av lantbruksstyrelsen; samt
att hos Kungl. Maj:t anhålla om utseende av representanter för berörda
näringsgrenar inom trädgårdsodlingen att biträda vid medlens fördelning».
Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet
har ovannämnda motioner hänskjutits till behandling av sammansatt
bevillnings- och jordbruksutskott.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt 2 ard. Nr 1
2 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr i år 1956
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 119, II: 164 och 11:474.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten
utgår för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid importen
respektive vid tillverkningsstället. Skatten, som ursprungligen utgick
med 6 öre för liter och därefter successivt höjts, har sedan den 1 juli
1954 utgjort 32 öre för liter. Under tiden den 1 april 1948 — den 31 december
1950 utgick särskild tilläggsskatt å bensin.
Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas
i följande fall, nämligen
a) för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk
frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg»
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin eller motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
I 6 § 1929 års förordning föreskrives bl. a., att restitution enligt 5 § må
åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer,
samt att — där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren
ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder
möter mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring
skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning
bestämt belopp skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.
I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
har Ivungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt. Sålunda stadgas i sagda kungörelse bl. a., att i de
under b)—d) omnämnda fallen — förutom såvitt angår bensin eller motorsprit,
som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske — vederbörande
förbrukare i regel äger rätt till restitution med skattens hela belopp. I 5 §
nämnda kungörelse föreskrives emellertid att sådan restitution icke må åtnjutas
för mindre myckenhet än 500 liter för varje kvartal. Beträffande
återbäring av skatt å bensin eller motorsprit, som användes för framdri
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1056 3
vande av motorbåt vid yrkesmässigt fiske, skall enligt 9 § samma kungörelse
gälla vad Kungl. Maj :t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar.
Enligt 7 § skall kostnaden för kontrollen över restitutionen bestridas av
den som begagnar sig av rätten till restitution.
Av det anförda framgår, att i 1929 års förordning icke finns upptagna
några bestämmelser om rätt till restitution av skatt å bensin, som användes
till bensindrivna fordon och redskap inom trädgårdsnäringen och
jordbruket.
Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket
och trädgårdsnäringen
Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Av vad därvid förekommit må här framhållas, att 1948 års
riksdag — som beslöt eu höjning av bensinskatten från 18 öre till 45 öre
per liter från och med den 1 april 1948 genom uttagandet av en tilläggsskatt
av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl. Maj :t att förordna om
restitution av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats vid
jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948 -— den
31 mars 1949. Sedermera har 1949 och 1950 års riksdagar lämnat liknande
bemyndiganden för tiden den 1 april 1949 — den 31 december 1950.
Med stöd av dessa bemyndiganden har restitution beviljats med 27 öre
per liter under den tid bensinskatten utgått med 45 öre per liter. Restitutionerna
har handhafts av statens livsmedelskommission respektive statens
jordbruksnämnd.
Sedan särskilda sakkunniga — 1948 års restilutionssakkunniga — tillkallats
för utredning av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin,
avgav nämnda sakkunniga den 30 november 1949 förslag i ämnet. Förslaget
innehöll bl. a. rätt till restitution av skatt för bensin, som förbrukades av
motordrivna fordon och motorer inom jordbruket och den yrkesmässiga
trädgårdsskötseln. Härjämte föreslog de sakkunniga riktlinjer för restitutionsbeloppens
beräkning. Sakkunnigförslaget, som under remissbehandlingen
rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade reslitutionsförfarandet,
har hittills icke föranlett vidare åtgärder.
Spörsmålet om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket,
upptogs sedermera av 1951 års utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken. Med skrivelse den 30 oktober 1952 överlämnade
utredningsmannen en promemoria med förslag till eu provisorisk lösning
av frågan. Promemorian lades, efter remissbehandling, till grund för propositionen
nr 20 till 1953 års riksdag. Med bifall till denna proposition har
riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder — förordna om restitution av skatt
för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukats vid jordbruket
till bensindrivna traktorer. Den sålunda beslutade restitutionen avser schab
-
4 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
lonmässigt fixerade belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för
år 1954 samt utgår individuellt till ägare av bensindriven gummihjulstraktor
under förutsättning att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.
De sålunda medgivna restitutionsbeloppen har avvägts så, att de i
stort sett motsvarar fem sjättedelar av den bensinskatt, som beräknats
belöpa på den genomsnittliga bensinförbrukningen per år för eu traktor,
använd på en brukningsdel av 10—20 hektar. Vid denna avvägning har
beaktats, att traktorerna borde beskattas för den bensin, som förbrukades
vid körning på väg. Genom beslut den 17 april 1953 har Kungl. Maj :t uppdragit
åt statens jordbruksnämnd att ombesörja restitutionen.
I sitt den 4 november 1953 dagtecknade betänkande med förslag till beskattning
av motorfordonstrafiken (SOU 1953:34) behandlade utredningen
i ett särskilt avsnitt olika frågor om restitution av bensinskatt. Utredningen
föreslog, såvitt nu är i fråga, att den schablonmässiga restitutionen av skatt
för bensin till de bensindrivna traktorerna skulle tills vidare bibehållas,
dock med höjning av restitutionsbeloppet till 325 kronor. Förutom denna
restitution kunde utredningen icke förorda någon restitutionsrätt för skatten
å bensin som använts vid jordbrukets drift.
I fråga om restitutionen av skatt å bensin, som användes inom trädgårdsnäringen,
anförde utredningen följande.
Beträffande frågan om införandet av en särskild restitutionsrätt för
bensin, som förbrukas inom den yrkesmässiga trädgårdsskötseln, är det
uppenbart — med hänsyn till de mycket olika betingelser under vilka den
yrkesmässiga trädgårdsskötseln utövas både lokalt sett och eljest — att
något schablonmässigt fastställt, enhetligt reslitutionsbelopp, som fyller
rimliga anspråk på att vara rättvisande, icke kan framräknas. Vidare bör
framhållas att den årliga förbrukningen av bensin till bensindrivna redskap
inom trädgårdsskötseln i varje särskilt fall genomsnittligen är betydligt
lägre än årsförbrukningen för en bensindriven traktor som användes vid
jordbruket. Med hänsyn härtill och då 1948 års restitutionssakkunnigas
förslag om en individuell restitution icke ansetts genomförbart har utredningen
kommit till det resultatet, att — trots den föreslagna höjningen av
bensinskatten — frågan om införandet av en restitutionsrätt i nu berörda
del ännu icke är möjlig att praktiskt lösa.
Vad utredningen föreslagit rörande den schablonmässiga restitutionen
av skatten för bensin, som användes inom jordbruket, upptogs i proposition
nr 112 till 1954 års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i
betänkande nr 45 biföll propositionen i denna del. Beträffande övriga av
utredningen berörda restitutionsspörsmål uttalade departementschefen i
nämnda proposition, att han icke vore beredd att taga ställning i dessa
frågor, utan finge desamma ytterligare övervägas. I samband med behandlingen
av propositionen nr 112 hade riksdagen även att pröva ett motionsvis
framställt yrkande av innehåll, att vid omprövning av ett vidgat restitutionsförfarande
beträffande bensinskattemedel även måtte beaktas trädgårdsnäringens
berättigade anspråk på restitution av sådan skatt för bensin,
som förbrukats vid drift av jordfräsar. Motionen föranledde ingen åtgärd
från riksdagens sida. I sitt ovannämnda av riksdagen godkända betänkande
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956 5
nr 45 uttalade bevillningsutskottet, att utskottet för sin del intet hade att
erinra mot att den i motionen berörda frågan upptoges till övervägande vid
den fortsatta utredningen av restitutionsfrågorna inom hithörande område.
Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom trädgårdsnäringen,
har jämväl varit föremål för behandling i två vid 1955 års riksdag
väckta motioner, I: 358 och II: 173, vari yrkades restitution med ett schablonmässigt
beräknat belopp av 75 kronor för år av skatt för sådan bensin, som
förbrukades inom trädgårdsnäringen till bensindrivna jordfräsar och andra
enaxlade traktorer.
1955 års bevillningsutskott, som avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 23, anförde bl. a. följande.
För utskottet tillgängliga uppgifter bestyrker svårigheten att på förevarande
område införa en individuell restitutionsrätt, som fyller rimliga
krav på rättvisa och anpassning till administrativ lätthanterlighet. Sålunda
kan ifrågasättas om en restitutionsrätt skall omfatta jordfräsar av samtliga
storlekar eller om — av hänsyn till att restitution av alltför små belopp
skall undvikas — en begränsning måste ske till jordfräsar av viss minsta
storlek. I detta hänseende bör uppmärksammas de särskilda svårigheter
som ur kontrollsynpunkt uppkommer vid en avgränsning av restitutionen
på den grund att jordfräsarna icke är underkastade registrering, varför
kontrollmyndigheten hänvisas till sökandens egna uppgifter. Vidare torde
vissa svårigheter möta även när det gäller att bedöma vilka sökande, som
skall berättigas erhålla restitution. Med hänsyn till vad nu anförts kan utskottet
på föreliggande material icke förorda en restitutionsrätt i enlighet
med yrkandet i de likalydande motionerna I: 358 och II: 173. I likhet med
1954 års bevillningsutskott har utskottet dock ingen erinran mot att frågan
om restitution av skatt för bensin, som förbrukas inom trädgårdsnäringen,
överväges vid den fortsatta utredningen av spörsmålen om restitution av
bensinskatt.
Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom
fiskerinäringen
Beträffande den i sammanhanget jämförliga frågan om restitution av
skatt å inom fiskerinäringen använd bensin må här anföras följande.
Sedan länge har å riksstaten till gottgörelse till fiskerinäringen för av
dess utövare erlagd bensinskatt anvisats anslag, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslagsmedlen fördelas mellan de olika länen efter beräkningar
rörande bensinförbrukningen inom varje län. Några särskilda
begränsningar i fråga om medlens användning finns inte utöver vad som följer
av att anslaget skall utgöra kollektiv restitution av den bensinskatt, som
yrkesfiskarna erlägger. Dock har ansetts att medlen icke bör användas till
avlönande av tjänstemän eller till rent administrativa kostnader. Av de olika
ändamål, till vilka bidrag beviljats, må nämnas anläggning och förbättring
av mindre fiskehamnar, anskaffande av mindre fiskefyrar, anordnande av
telefonförbindelser och elektrifiering samt fiskevårdande åtgärder.
Frågan om ändrade regler för restitution av skatt för bensin, som använ -
6 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
des -vid yrkesmässigt bedrivet fiske, bär vid ett flertal tillfällen upptagits till
behandling och även varit föremål för riksdagens bedömande.
På hemställan av 1950 års bevillningsutskott (betänkande nr 66 och 68)
uppdrog riksdagen åt Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för
genomförande av kollektiv restitution av tilläggsskatten å bensin, som
använts vid yrkesmässigt fiske under tiden den 1 april 1948—den 31 december
1950. Med bifall till Kungl. Maj :ts i proposition nr 25 till 1952
års riksdag framlagda förslag har riksdagen medgivit, att nyssnämnda kollektiva
restitution finge ske på det sättet, att tilläggskattemedlen skulle avsättas
till en fond och inom denna användas så, att fiskerinäringen såsom
helhet finge nytta därav genom insats på områden, där anslagsanvisning
å riksstaten icke ägde rum. Tilläggsskatten skulle icke restitueras på en
gång utan under en följd av år. Den nyssnämnda fonden trädde i verksamhet
fr. o. in. budgetåret 1952/53.
I fråga om dispositionen av fondmedlen anförde 1952 års jordbruksutskott
(utlåtande nr 7) bl. a. följande.
I överensstämmelse med vad föredragande statsrådet anfört torde såsom
grundläggande regel böra gälla, att de fonderade medlen skola användas
till sådana åtgärder, för vilka anslag å riksstaten icke kunna påräknas och
vilka äro av påtaglig praktisk betydelse för fiskerinäringen. Enligt utskottets
mening böra bidrag av fondmedlen sålunda i princip kunna utdelas
till forsknings- och försöksverksamhet på fiskets område, organisationsarbete
och studieverksamhet inom fiskarekåren samt åtgärder till främjande
av avsättningen av fisk.
I propositionen 1952: 25 framlades även förslag till fondmedlens förvaltning,
mot vilket förslag jordbruksutskottet inte hade något att erinra. Medlen
skulle således förvaltas av en särskild styrelse med full beslutanderätt.
Fiskerinäringen skulle tillsätta fyra och Kungl. Maj :t tre ledamöter, därav
ordföranden. Fonden skulle göras räntebärande och förvaltas av statskontoret.
1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken hade
under övervägande en individuell restitution av skatt för bensin, som inköpts
av yrkesfiskare. I sitt betänkande SOU 1953:34 fann utredningen
emellertid, att en individuell restitution även av schablonmässig art skulle
bli svårbemästrad, och föreslog därför, att restitutionen liksom dittills endast
skulle ske kollektivt.
Motionerna
Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:118
och 11:164 har anförts bl. a. följande. Bensindrivna gummihjulstraktorer
användes även i handelsträdgårdar och plantskolor. I jordbruksnämndens
cirkulär nr 75/1953 stipulerades, att restitution skulle ske av skatt på
bensin, som förbrukades vid jordbruket, under förutsättning att traktor till
väsentlig del användes vid jordbruksdrift. I jordbruksnämndens anvisning
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956 7
ar till ansökan om restitution av bensinskatt för år 1955 (cirkulär nr
80/1955) lämnades det förtydligandet, att i jordbruksdrift skulle inbegripas
köksväxtodling på åker och större yrkesmässig fruktodling, men däremot
icke handelsträdgårdar i egentlig mening och icke heller plantskolor.
Det vore uppenbart att denna kategoriklyvning medförde orättvisa mot trädgårdsnäringens
utövare, och det syntes naturligt att även producenter av
trädgårdsprodukter, inklusive träd- och plantskoleodlare, borde kunna erhålla
restitution av bensinskatt. Inom trädgårdsnäringen användes även ett
stort antal bensindrivna jordfräsar och andra motordrivna maskiner. De
bensindrivna jordfräsarnas antal kunde, enligt uppgifter från firmor som
importerade och sålde jordfräsar, för närvarande beräknas uppgå till ca
4 000. Bränsleförbrukningen kunde beräknas variera mellan 100 och 800
liter per maskin och år. De medelstora och större jordfräsarnas årsförbrukning
uppginge genomsnittligt till 300 å 400 liter bensin. Skatten därpå utgjorde
mellan 75 och 100 kronor. Eftersom bensinskatten vore avsedd att
bidraga uteslutande till vägväsendets finansiering, syntes det skäligt att
trädgårdsnäringens utövare erhölle restitution av bensinskatt å ett belopp
motsvarande förslagsvis 75 kronor per jordfräs. Då därtill komme att ett
antal bensindrivna traktorer och andra maskiner vore sysselsatta inom trädgårdsnäringen,
vore summan icke för högt tilltagen.
Av praktiska skäl syntes återbäringen av bensinskatten böra bli kollektiv
i likhet med vad som tillämpades för fisket. Restitutionsmedlen borde,
samlas i en fond att förvaltas av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
eller annat lämpligt organ samt användas till produktionsfrämjande ändamål
inom trädgårdsnäringen. Såsom lämpliga sådana ändamål ville motionärerna
framhålla: inrättandet av specialkonsulenttjänster för handelsträdgårdsodlingen,
inrättande av trädgårdslaboratorier, forskning och försöksverksamhet
samt andra ändamål, till vilka statliga bidrag eller garantilån
icke utginge. Det borde dock överlåtas på trädgårdsnäringen själv
att genom sina organ bestämma över medlens användning.
I de likalydande motionerna 1:119 och 1 1:2 05 har bl. a. framnållits,
att det principiellt måste anses riktigt, att skatten restituerades även
å bensin som förbrukades inom trädgårdsnäringen till drift av jordfräsar och
traktorer. Restitutionen borde emellertid av praktiska skäl begränsas till att
gälla bensin, som förbrukades av jordfräsar med en motorstyrka av fem
hästkrafter och däröver. Det mötte då inte några större svårigheter att i likhet
med vad som gällde för jordbruket restituera visst årligt belopp per
maskin. Lämpligt belopp vore enligt motionärernas mening 100 kronor. Den
åtskillnad, som gjordes mellan jordbrukare och trädgårdsodlare i fråga om
restitutionen av bensinskatt för gummihjulstraktorer, betraktades av trädgårdsnäringens
utövare som eu uppenbar orättvisa. Det borde vara så ordnat,
att restitution skulle erhållas av samtliga innehavare av bensindrivna
gummihjulstraktorer, som nyttjades för produktion av jordbruksprodukter
8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
samt frukt- och trädgårdsprodukter inklusive träd- och plantskolealster enligt
enahanda grunder.
I de likalydande motionerna 1:316 och 11:474 har bl. a. uttalats,
att bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 23/1955
icke kunde tolkas annorlunda än att, därest man kunde åstadkomma ett
återbäringssystem, som uppfyllde de krav på rimlig rättvisa och administrativ
lätthanterlighet, som man från det allmännas sida måste ställa, inga hinder
skulle möta att restitueringsprincipen också utsträcktes att gälla trädgårdsnäringens
bensinförbrukning. Då användandet av bensindrivna maskiner
ökade inom trädgårdsnäringen och då näringen arbetade under hårt
ekonomiskt tryck, vore det angeläget att få en snar lösning till stånd. En sådan
vore även möjlig att åstadkomma med beaktande av vad riksdagen
tidigare uttalat i ärendet, om man för trädgårdsnäringen tillämpade det
system, som kommit till användning för fiskerinäringen, nämligen kollektiv
återbäring till hushållningssällskapen och central fondbildning. Med
hjälp av den beräkningsmetod, som användes för fisket, hade n\pn funnit
att trädgårdsnäringen erlade närmare en halv miljon kronor årligen i bensinskatt
för ändamål, som icke hade något samband med vägslitage eller
dylikt.
En praktisk tillämpning av det för fisket genomförda restitutionssystemet
skulle innebära, att under nionde huvudtiteln skulle årligen upptagas ett
anslag, förslagsvis benämnt gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess
utövare erlagd bensinskatt, som skulle avräknas mot automobilskattemedel.
Underlag för beräkning av den skatt, som inflöte under det aktuella budgetåret,
skulle kunna erhållas genom en av hushållningssällskapen årligen
verkställd inventering av jordfräsbeståndet hos yrkesträdgårdsodlarna inom
området. Genom upplysningar från ett representativt antal trädgårdsodlare
i skilda delar av landet syntes det även möjligt att utan större administrativa
olägenheter få fram godtagbara förbrukningsuppgifter. Hushållningssällskapens
inventeringar skulle också ge det material, som behövdes för
lokal fördelning av restitutionsmedlen i överensstämmelse med vad som
tillämpades på fiskets område.
Samma motiv, som föranledde riksdagen att retroaktivt utbetala till fiskerinäringen
den extra bensinskatt, som erlades åren 1948—1950, genom att
för ändamålet tillskapa en central fond, kunde anföras för uppbyggande även
motsvarande fond för trädgårdsnäringen. Även beträffande en engångsåterbäring
för trädgårdsodlarna kunde tillämpas de regler, som riksdagen
infört för fiskets bensinskattefond, därvid som en allmän riktlinje för fondmedlens
användning gällde, att man borde undvika sådana dispositioner,
som kunde tänkas medföra anspråk på statsanslag eller inrättande av statliga
tjänster sedan fondmedlen förbrukats.
Enligt motionärernas uppfattning borde man utan särskild utredning
kunna konstatera, att principen om bensinskatteåterbäring inom jordbruk
och lantmannanäringar borde utsträckas att omfatta även den del av trädgårdsnäringen,
som icke innefattades i bestämmelserna om restitution för
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956 9
jordbrukstraktorer, och att man därvid kunde använda sig av det kollektiva
system, som gällde för fisket. Även om riksdagen beslöt i enlighet härmed,
skulle det dröja ytterligare ett år innan några restitutionsmedel kunde stå
till förfogande. Förhållandena inom trädgårdsnäringen vore dock sådana
att det förelåge trängande behov av medel för bl. a. upplysningsverksamhet
om och propaganda för ekonomisk samverkan i syfte att rationalisera inom
näringens distributionsled och att i övrigt stimulera till åtgärder, som främjade
avsättningen av svenska trädgårdsprodukter. Starka skäl talade sålunda
för att riksdagen för omedelbart disponerande anvisade ett större belopp,
förslagsvis 100 000 kronor, att senare avräknas mot de för fondbildningen
avsedda restitutionsmedlen. Då det för närvarande icke existerade
något organiserat samarbete mellan organisationerna för trädgardsnäi ingens
olika yrkesförgreningar och sålunda ej heller något representativt organ,
som kunde utse näringens representanter i den erforderliga styrelsen
för fondmedlens förvaltning, borde denna förvaltning temporärt lämnas åt
lantbruksstyrelsen i samråd med av Kungl. Maj :t utsedda representanter
för näringen.
Yttranden
Yttranden över motionerna 1:316 och 11:474 har inhämtats från statskontoret,
lantbruksstyrelsen, som i sin tur infordrat yttranden från hushållningssällskapen
i Stockholm, Linköping, Kristianstad, Malmö och Skara,
samt från Svenska vägföreningen, som i ärendet samrått med Bilverkstädernas
Riksförbund, Kungl. Automobil Klubben, Motorförarnas Helnykterhetsförbund,
Motormännens Riksförbund, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska Omnibusägareförbundet, Sveriges Automobilhandlareförbund,
Sveriges Automobilimportörförbund och Sveriges Automobilindustriförening
liksom även Svenska Petroleum Institutet.
Statskontoret erinrar om att det av motionärerna berörda spörsmålet var
föremål för uppmärksamhet senast vid 1955 års riksdag och att riksdagen
därvid uttalade, att en individuell restitutionsrätt icke kunde förordas på då
föreliggande material. Såvitt statskontoret kunde finna, hade de nu väckta
motionerna icke skapat bättre förutsättningar härför, över huvud taget
anser statskontoret för sin del, att individuell gottgörelse för skatt på bensin,
som förbrukats för jordfräsar inom trädgårdsnäringen, icke bör ifrågakomma.
För en eventuell återbäring borde i stället väljas den kollektiva vägen,
varvid en fondering givetvis borde övervägas för den händelse en retroaktiv
reglering skulle befinnas böra ske. Det vore därvid givetvis av värde,
om en detaljutredning kunde undvikas och en schablonmässig uppskattning
i stället anlitas. En betydande restriktivitet måste emellertid då iakttagas
vid fastställande av restitutionsbcloppet. Dessa problem borde emellertid
bli föremål för närmare överväganden från Kungl. Maj:ls sida. Under hänvisning
till att 1955 års riksdag för sin del icke gjort någon erinran mot
att frågan om restitution av skatt, som förbrukades inom trädgårdsnäringen,
10 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr i år 1056
övervägdes vid fortsatt utredning av spörsmålen om restitution av bensinskatt,
kunde statskontoret icke finna förevarande motioner böra föranleda
omedelbart beslut av riksdagen i restitutionsfrågan för trädgårdsnäringens
utövare.
Lantbruksslijrelsen uttalar bl. a. följande.
Inom trädgårdsnäringen nyttjas numera i allt större omfattning bensindrivna
mindre trädgårdstraktorer eller jordfräsar huvudsakligen för jordbearbetning
och ogräsbekämpning. Då maskinerna i fråga icke nyttjas för
vägtransporter, måste det enligt lantbruksstyrelsens mening principiellt anses
äl motiverat att bensinskatten skall rcstitueras i överensstämmelse med
\ad som redan tillämpas för bensin för liknande ändamål inom jordbruk
och fiske.
Trädgårdsnäringen arbetar för närvarande under besvärliga ekonomiska
förhållanden och har enligt lantbruksstyrelsens mening i likhet med fiskerinäringen
stort behov av medel för att på olika områden åstadkomma anordningar
till näringens främjande. Styrelsen vill erinra om de gång efter
annan från yrkessammanslutningarna till Kungl. Maj:t inkommande framställningarna
om statligt stöd till olika ändamål. Medel behövs bland annat
till insamling och bearbetning av statistiska uppgifter till belysande av näiingens
ekonomiska förhallanden, till främjande av standardiseringen av
trädgårdsprodukter och frukt, till uppbyggande av producentkooperativa
försäljningsorganisationer, till konsumentupplysning och andra avsättningsbefrämjande
åtgärder, till ökad upplysnings- och rådgivningsverksamhet
bland yrkesmännen och till genomförande av enklare och mera tillfälliga
försöks- och forskningsuppgifter. Särskilt vill styrelsen peka på behovet av
en utvidgad konsulentverksamhet för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen.
Den som nu förekommer bedrives privat av vissa yrkessammanslutningar,
men är av kostnadsskäl av alltför liten omfattning. Om medel genom ett
sådant restitutionsförfarande, som nyss nämnts, kunde ställas till förfogande
för främjande av den yrkesmässiga trädgårdsnäringen, skulle det helt säkert
få väsentlig betydelse när det gäller att lösa frågor av den art som
här ovan nämnts och därmed bli till stort gagn för hela näringens utveckling.
Som anföres i motionerna har frågan om restitution av denna skatt aktualiserats
vid upprepade tillfällen under senare år genom framställningar till
Kungl. Maj :t från odlarnas sammanslutningar och genom motioner "i riksdagen.
Restitution har emellertid icke kommit till stånd på grund av att
man ansett det svart att finna ett lätthanterligt sätt att administrera densamma.
Därest man för trädgårdsnäringens del vill tillämpa ett restitutionsförfarande
liknande det som förekommer inom det yrkesmässiga fisket, erbjuder
det emellertid ej några svårigheter att lösa de administrativa spörsmålen.
Uppskattningen av de kvantiteter, å vilka restitution bör utgå, kan sålunda
göras med minst samma grad av säkerhet som inom fisket, och fördelningen
erbjuder ej heller några särskilda problem.
Lantbruksstyrelsen vill sålunda tillstyrka, att den yrkesmässiga trädgårdsnäringen
i likhet med fisket och jordbruket tillerkännes rätt till restitution
av skatt för bensin eller motorsprit, som använts inom näringen, samt
att principbeslut härom skall fattas vid årets riksdag.
Beträffande det sätt på vilket underlag för beräkning av restitutionsbeloppet
skall erhållas uttalar lantbruksstyrelsen, att den av motionärerna
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 ur 1956 11
anvisade vägen givetvis vore framkomlig. Den föreslagna årliga inventeringen
kunde dock enligt styrelsen komma att medföra ej oväsentliga kostnader
och svårigheter för hushållningssällskapen, särskilt i sådana län, där
yrkesmässig trädgårdsodling förekom i större omfattning. Det syntes styrelsen
sannolikt, att det komme att visa sig både enklare och säkrare att på
grund av uppgifter från generalagenter om antalet försålda jordfräsar verkställa
årliga beräkningar av i bruk varande dylika maskiner. Därigenom
skulle det även bli lättare att åtskilja de bensindrivna jordfräsarna från
dem, som drevs med motorfotogen. Styrelsen fortsätter sålunda.
Beräknas antalet jordfräsar på det sätt, som lantbruksstyrelsen nu angivit,
kommer man visserligen ej att få någon exakt uppgift om antalet jordfräsar
i varje särskilt län. Detta synes dock ej böra betraktas som någon
nackdel, då man enligt styrelsens uppfattning ej bör eftersträva någon exakt
fördelning av restitutionsmedlen mellan länen i förhållande till den inom
varje särskilt län förbrukade kvantiteten motorbränsle. Man synes nämligen
böra eftersträva att disponera medlen på det sätt, som är till största
möjliga nytta för hela näringen, och de åtgärder, som böra vidtagas med
stöd av medlen, äro otvivelaktigt till mycket stor del av sådan art, att deras
verkan kommer att sträcka sig över betydligt vidare område än ett enstaka
län.
Det årliga restitutionsbeloppet har av motionärerna beräknats till 448 000
kronor. Vid denna beräkning har man utgått från att antalet bensindrivna
jordfräsar är omkring 4 000, den genomsnittliga bensinförbrukningen 350
liter per jordfräs och år och skatten 32 öre per liter. Beräkningen torde
kunna godtagas såtillvida att den kan anses ge ett ungefärligt begrepp om
storleken av de belopp det kan röra sig om. Det synes dock styrelsen önskvärt
att en närmare undersökning härvidlag skall göras innan förslag om
anvisande av medel framlägges. Bland annat synes böra uppmärksammas
frågan om storleken av den genomsnittliga årliga bensinförbrukningen, då
den av motionärerna angivna siffran synes vara i överkant.
Med hänsyn till att en så omfattande retroaktiv restitution, som motionärerna
föreslagit, ur flera synpunkter måste inge betänkligheter ävensom till
att riksdagen år 1955 avvisat framställningar om restitution förordar lantbruksstyrelsen,
att den retroaktiva restitutionen icke skall gå längre tillbaka
än till budgetåret 1955/56. Styrelsen anser det icke heller motiverat
att på trädgårdsnäringens område införa samma anordning som beträffande
fisket med såväl ett årligt anslag som en fond, utan borde de restituerade
bensinskattemedlen i riksstaten uppföras som ett för ändamålet anvisat reservationsanslag.
Anslaget syntes böra ställas till lantbruksstyrelsens disposition
att användas för sådana gemensamma ändamål på trädgårdsnäringens
område som styrelsen anfört i det föregående. Fördelningen av anslagsmedlen
borde enligt styrelsen ske i samråd med representanter för de
riksorganisationer inom näringen, vilkas medlemmar använde mindre trädgårdstraktorer
eller jordfräsar.
I anslutning till det anförda tillstyrker lantbruksstyrelsen motionärernas
förslag, att för budgetåret 1956/57 skall till trädgårdsnäringens förfogande
ställas ett anslag å 100 00(1 kronor att avräknas mot automobilskattemedel.
12 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
Därest förslaget att trädgårdsnäringen skall medges gotlgörelse för av dess
yrkesutövare erlagd bensinskatt vunne riksdagens bifall, syntes det styrelsen
angeläget, att den avsedda verksamheten kunde påbörjas utan avvaktan
på resultatet av den ytterligare utredning, som erfordrades för en exaktare
beräkning av beloppet av ifrågavarande bensinskatterestitution.
Svenska vägföreningen anser, att så länge trädgårdsnäringen saknar en
topporganisation och näringen därför icke i detalj kan redovisa, hur insatser
för upplysningsverksamhet och propaganda för ekonomisk samverkan
m. m. lämpligen bör ske, det syntes lämpligast att avvakta förslag från en
sådan organisation. Föreningen erinrar i sammanhanget om att man vid
olika tillfällen diskuterat även andra restitutioner. 1951 års utredning rörande
beskattningen av motorfordonstrafiken skulle ha prövat dessa frågor,
vilket emellertid icke skedde. Det syntes därför föreningen lämpligast att
hela restitutionsfrågan prövades i ett sammanhang. På grund härav avstyrker
föreningen bifall till den föreliggande framställningen.
Utskottets yttrande
Som ett led i strävandena att rationalisera driften och nedbringa produktionskostnaderna
inom trädgårdsnäringen har under senare år anskaffats
ett relativt stort antal mindre bensindrivna traktorer och jordfräsar.
Restitution av den inom näringen erlagda bensinskatten kan för närvarande
erhållas endast i begränsad utsträckning, nämligen i fråga om bensin, som
användes för traktorer, nyttjade vid fältmässig odling av köksväxter och
vid yrkesmässig fruktodling å jordbruksfastighet. I dylika fall sker restitutionen
individuellt med tillämpning av bestämmelserna om återbäring av
skatt å bensin, som förbrukats inom jordbruket. Däremot förekommer icke
restitution för traktorer och andra redskap, som användes i exempelvis
handelsträdgårdar och plantskolor.
I de föreliggande motionerna har upptagits frågan om restitution av
skatt å bensin för motordrivna fordon och redskap, som användes inom
trädgårdsnäringen. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 119 och
II: 205 individuell restitution av bensinskatt för inom trädgårdsnäringen
utnyttjade jordfräsar, vilkas motorstyrka överstiger fem hästkrafter, med
ett belopp av 100 kronor per maskin och år samt för bensindrivna gummihjulstraktorer
enligt de grunder som gäller för traktorer inom jordbruket.
I de likalydande motionerna I: 118 och II: 164 hemställes om kollektiv restitution
av skatt å bensin, som förbrukas inom trädgårdsnäringen, med ett
schablonmässigt beräknat belopp av 75 kronor per jordfräs och år. Slutligen
yrkas i de likalydande motionerna 1:316 och 11:474 att riksdagen måtte
besluta att medge trädgårdsnäringen gottgörelse för av dess yrkesutövare
erlagd bensinskatt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller
inom fiskerinäringen.
Återbäring av erlagd bensinskatt förekommer, som av den ovan lämnade
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956 13
redogörelsen framgår, bl. a. inom jordbruket och fiskerinäringen. Inom den
förra näringsgrenen sker återbäringen individuellt med ett belopp av 325
kronor för år till ägare av bensindriven traktor, medan inom fisket återbäringen
sker kollektivt, varvid restitutionsmedlen disponeras för gemensamma
ändamål för fiskerinäringens främjande.
Frågan om restitution av skatt å bensin, som förbrukas inom trädgårdsnäringen,
har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för överväganden.
Senast år 1955 hade riksdagen att taga ställning till ett motionsvis framställt
yrkande om individuell restitution av skatt å bensin, som användes
inom trädgårdsnäringen för drift av jordfräsar och liknande redskap. I sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 23 avstyrkte bevillningsutskottet berörda
yrkande och hänvisade därvid till svårigheten att på förevarande område
införa en individuell restitutionsrätt, som uppfyllde rimliga krav på
rättvisa och anpassning till administrativ lätthanterlighet. Dessutom påpekade
bevillningsutskottet de svårigheter en sådan restitutionsform skulle
förorsaka ur kontrollsynpunkt, med hänsyn till att jordfräsarna icke är underkastade
registrering, samt svårigheten att bedöma vilka sökande som
skulle vara berättigade att erhålla restitution. Bevillningsutskottet hade dock
icke något att erinra mot att frågan om restitution av skatt å bensin, som
förbrukas inom trädgårdsnäringen, blev föremål för överväganden vid den
fortsatta utredningen av spörsmålen om restitution av bensinskatt.
Med hänsyn till att de genom bensinbeskattningen inflytande skattemedlen
är avsedda att bidraga till kostnaderna för vägväsendet anser utskottet
att kompensation bör lämnas trädgårdsnäringen för de särskilda kostnader,
som uppkommer till följd av beskattningen av bensin, nyttjad som drivmedel
för näringsgrenens maskiner och redskap. Utskottet förordar sålunda,
att sådan ändring vidtages i 5 § i 1929 års förordning om särskild skatt
å bensin och motorsprit, att restitution må åtnjutas jämväl för bensin och
motorsprit, som användes för framdrivande av inom trädgårdsnäringen
nyttjade jordfräsar.
Utskottet upptager härefter till behandling frågan om i vilken form restitutionen
bör ske. Av de skäl, som 1955 års bevillningsutskott anfört, anser
sig utskottet icke kunna förorda en individuell restitution. Utskottet kan
därför icke tillstyrka den restitutionsmetod, som föreslagits i de likalydande
motionerna I: 119 och 11:205, och avstyrker därför nämnda motioner.
Det i de likalydande motionerna I: 118 och II: 164 samt de likalydande motionerna
I: 316 och II: 474 framlagda förslaget om införande av ett kollektivt
restitutionsförfarande inom trädgårdsnäringen i huvudsaklig överensstämmelse
med det, som för närvarande förekommer inom det yrkesmässiga
fisket, synes däremot innebära en lämplig lösning av restitutionsfrågan för
trädgårdsnäringens del. Fn sådan restitutionsform medför inga större olägenheter
ur administrativ synpunkt och är därför att föredraga framför en
individuell restitution. De medel, som genom ett dylikt restitutionsförfarande
ställes till trädgårdsnäringens förfogande, kan dessutom antagas
komma att på ett verksamt sätt utgöra ett stöd för näringsgrenen, som
14 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1950
kämpat med ekonomiska svårigheter alltsedan den internationella konkurrensen
efter andra världskrigets slut ånyo och mera påtagligt börjat göra
sig gällande. Utskottet tillstyrker sålunda att trädgårdsnäringen tillerkännes
gottgörelse för av dess yrkesutövare erlagd bensinskatt efter i stort sett
samma grunder som gäller för fiskerinäringen. Vid bifall till vad utskottet
sålunda föreslagit torde det få ankomma på Kung], Maj:t att vidtaga härav
föranledd ändring i 1948 års kungörelse med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Beträffande beräkningen av restitutionsbeloppet har i de likalydande motionerna
I: 118 och 11: 164 föreslagits, att beloppet skall beräknas schablonmässigt
till 75 kronor per jordfräs och år. I de likalydande motionerna I: 316
och 11:474 har motionärerna framhållit, att underlag för beräkning av
bensinskatten skulle kunna erhållas genom av hushållningssällskapen årligen
verkställda inventeringar av jordfräsbeståndet hos yrkesträdgårdsodlarna.
I sitt remissyttrande har lantbruksstyrelsen påpekat, att en sådan
ärlig inventering skulle komma att medföra icke oväsentliga kostnader och
svårigheter i de län, där yrkesmässig trädgårdsodling förekommer i större
omfattning. Lantbruksstyrelsen har i stället förordat, att årliga beräkningar
av i bruk varande maskiner skulle göras genom inhämtande av uppgifter
från generalagenterna om antalet försålda dylika maskiner. I sistnämnda
motioner har det årliga restitutionsbeloppet uppskattats till 448 000 kronor.
Några exakta uppgifter om antalet bensindrivna jordfräsar och deras
drivmedelsförbrukning har emellertid icke lämnats i motionerna.
Till grund för återbäringen av den ordinarie bensinskatten inom fiskerinäringen
ligger en av hushållningssällskapen gjord inventering grundad
på uppgifter från yrkesfiskarna om den årliga bensinförbrukningen. Anslagsmedlen
utbetalas och disponeras av fiskeristyrelsen för gemensamma
åtgärder till främjande av fiskarnas lokala intressen efter beräkningar rörande
bensinförbrukningen inom varje län. Inom trädgårdsnäringen torde
det emellertid vara angeläget, att näringsgrenens allmänna behov tillgodoses.
Någon fördelning av restitutionsmedlen mellan länen i förhållande till
den inom varje län förbrukade kvantiteten motorbränsle synes på grund
härav icke böra ske. Utskottet ansluter sig till vad lantbruksstyrelsen föreslagit
beträffande metoden för framräknande av det årliga restitutionsbeloppet.
I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla nödvändigheten
av att en noggrann avgränsning göres till de jordfräsar, som användes inom
den yrkesmässiga trädgårdsodlingen, så att exempelvis icke sådana maskiner,
som är i bruk inom kommunala parkanläggningar o. d., medtages vid
beräkningen av underlaget för restitutionen. Uppgifter om i vilken omfattning
jordfräsarna finns kvar i de ursprungliga köparnas ägo samt om
maskinernas livslängd och bensinförbrukning synes lämpligast kunna erhållas
genom av lantbruksstyrelsen i samråd med statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
stickprovsvis företagna undersökningar inom näringens
olika produktionsgrenar och med ledning av de från generalagenterna
införskaffade uppgifterna å försålda maskiner och köpare till dessa.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 19ö6 15
En på sådant sätt gjord beräkning av restitutionsbeloppets storlek kan
uppenbarligen endast bli ungefärlig. Någon anledning att reducera det
frararäknade restitutionsbeloppcL med hänsyn till att detsamma möjligen
genom en på angivet sätt gjord uppskattning kan antagas komma att bli
för högt synes dock icke föreligga, eftersom bensin även användes inom
trädgårdsnäringen till andra ändamål. Av det ovan anförda framgår, att utskottet
icke är berett att på föreliggande material taga ställning till frågan
om storleken av det belopp, som bör restitueras till trädgårdsnäringen. En
närmare utredning härom efter angivna riktlinjer är därför erforderlig, innan
förslag om anvisande av medel till bensinskatterestitutionen förelägges
nästa års riksdag.
Beträffande dispositionen av restitutionsmedlen har motionärerna i de
likalydande motionerna I: 118 och II: 164 anfört, att medlen borde samlas
i en fond att förvaltas av lämpligt organ inom trädgårdsnäringen och användas
till produktionsfrämjande åtgärder. I de likalydande motionerna I: 316
och II: 474 har föreslagits, att trädgårdsnäringen årligen skulle tillföras ersättning
för av dess yrkesutövare erlagd bensinskatt genom ett under nionde
huvudtiteln upptaget anslag att avräknas mot automobilskattemedel, att
till en särskild fond för trädgårdsnäringens främjande av automobilskattemedel
skulle avsättas ett belopp, motsvarande den bensinskatt, som beräknas
ha erlagts vid användning av jorafräsar inom trädgårdsnäringen, sedan
dylika maskiner mer allmänt kom i bruk efter andra världskriget, samt att
sistnämnda fond i avvaktan på definitiv reglering av de belopp, som skulle
tillföras densamma i avräkning för budgetåret 1956/57, skulle tillföras ett
belopp av 100 000 kronor.
I likhet med lantbruksstyrelsen anser utskottet att en så omfattande
retroaktiv restitution, som den motionärerna i de sistnämnda motionerna
föreslagit, icke bör ifrågakomma. Svårigheten att i efterhand framräkna
restitutionsbeloppet och det förhållandet, att riksdagen tidigare vid flera
tillfällen ansett sig böra avvisa gjorda framställningar om restitution, talar
för att en begränsing av den retroaktiva restitutionen bör ske. Utskottet
anser att trädgårdsnäringen bör medgivas gottgörelse för erlagd skatt å sådan
bensin, som av trädgårdsodlarna förbrukats från och med den 1 juli
1955.
På sätt förordas i de likalydande motionerna 1:316 och 11:474 bör de
bensinskatlemedel, som retroaktivt återbäres till trädgårdsnäringen, tillföras
en särskild fond för näringens främjande efter samma principer, som
gäller för fiskerinäringens bensinskattefond. Liksom motionärerna anser
utskottet, att det tills vidare bör tillkomma lantbruksstyrelsen att i samråd
med av Kungl. Maj:t utsedda representanter för trädgårdsnäringen förvalta
fonden och fördela fondmedlen. Det torde i övrigt få ankomma på
Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för fondmedlens
förvaltning.
De årliga restitutionsmedlen bör uppföras på ett anslag under nionde
huvudtiteln, att avräknas mot automobilskattemedlen. Medlen bör ställas
16 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
till lantbruksstyrelsens disposition, varefter det bör ankomma på styrelsen
att i samråd med representanter för trädgårdsnäringen besluta om medlens
användning till av riksdagen godkända ändamål. Berörda representanter för
trädgårdsodlarna torde böra utses av Kungl. Maj:t.
I motionerna har även berörts frågan om de ändamål, som bör tillgodoses
med restitutionsmedlen. Som exempel på sådana ändamål har anförts åtgärder
för upplysningsverksamhet och i avsättningsbefrämjande syfte, inrättandet
av specialkonsulenttjänster och trädgårdslaboratorier samt forsknings-
och försöksverksamhet, vartill statliga bidrag eller garantilån icke
utgår.
Som utskottet ovan framhållit synes de åtgärder, som inom trädgårdsnäringen
bör vidtagas med användning av de restituerade bensinskattemedlen,
vara av mer allmän karaktär. De ändamål, som i främsta rummet bör
främjas, torde närmast kunna jämföras med dem, som fiskerinäringens
bensinskattefond är avsedd att understödja. Den grundläggande principen
för medlens användning bör därför vara att sådana ändamål i första hand
skall tillgodoses, för vilka anslag å riksstaten icke kan påräknas och vilka
är av påtaglig praktisk betydelse för näringen. Lantbruksstyrelsen bör i
samband med sina äskanden av medel till bensinskatterestitutionen för
budgetåret 1957/58 inkomma med närmare förslag till sådana ändamål,
vartill såväl fondmedlen som de årliga restitutionsmedlen skall användas.
Med hänsyn till det föreliggande behovet av ekonomiskt stöd åt trädgårdsodlarna
finner utskottet i likhet med motionärerna i de likalydande motionerna
1:316 och 11:474 det angeläget att bensinskattemedel — utan avvaktan
på resultatet av den utredning, som erfordras för en mer noggrann
uppskattning av restitutionsbeloppets storlek — snarast ställes till trädgårdsnäringens
förfogande för att användas till därmed avsedda ändamål. Av
vad tidigare anförts framgår, att de medel, som bör återbäras till trädgårdsnäringen
för erlagd bensinskatt, uppgår till relativt stora belopp. Utskottet
tillstyrker därför motionärernas förslag att för budgetåret 1956/57
till trädgårdsnäringens förfogande ställes ett anslag av 100 000 kronor att
senare avräknas mot de för fondbildningen avsedda restitutionsmedlen.
Anslaget synes böra uppföras under nionde huvudtiteln och avräknas mot
automobilskattemedlen. På sätt utskottet ovan förordat föreslås vidare, att
anslaget ställes till lantbruksstyrelsens disposition att av styrelsen fördelas
i samråd med representanter för trädgårdsnäringens organisationer. Det
torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att utse berörda representanter. Beträffande
de ändamål, som bör tillgodoses med medel ur anslaget, föreslår
utskottet slutligen, att ifrågavarande medel användes till stöd åt trädgårdslaboratorier,
vilkas verksamhet riksdagen tidigare icke ansett böra komma
i åtnjutande av statsbidrag, samt till tillfälliga försöks- och forskningsuppgifter
på trädgårdsnäringens område.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956 17
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 118 och II: 164 ävensom de likalydande motionerna
1:316 och 11:474 besluta
1) att medgiva trädgårdsnäringen gottgörelse för av dess
yrkesutövare erlagd bensinskatt från och med den 1 juli
1955 i överensstämmelse med de grunder, som utskottet förordat
i det föregående;
2) att den intill utgången av budgetåret 1956/57 inom
trädgårdsnäringen erlagda bensinskatten tillföres en särskild
fond att avräknas mot automobilskattemedlen;
3) att antaga följande såsom utskottets förslag betecknade -
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit1 2 skall
angives.
Gällande lydelse
Restitution av skatt, som i denna
förordning avses, må åtnjutas:
a) för bensin — ---svensk fri
hamn;
b)
för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller
fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke
motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av
fiske;
c) för bensin — •— — framföres;
samt
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
Utskottets förslag
Restitution av skatt, som i denna
förordning avses, må åtnjutas:
a) för bensin — ■—• — svensk frihamn;
b)
för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller
fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke
motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av
fiske eller av inom trädgårdsnäringen
nyttjade jordfräsar;
c) för bensin ----— framföres;
samt
1 Senaste lydelse, se 1955:65.
2 Bi h/mg till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. 2 avd. Nr 1
18 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
Gällande lydelse
d) för bensin,----än motor
drift.
Vid restitution---— belöpande
tullen.
Utskottets förslag
d) för bensin,---än motor
drift.
Vid restitution — --belöpande
tullen.
Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1955.
4) att för senare avräkning mot den under punkt 2) härovan
omförmälda fonden till Gottgörelse till trädgårdsnäringen
för av dess utövare erlagd bensinskatt för budgetåret
1956/57 anvisa ett anslag av 100 000 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen;
B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet i övrigt anfört i anledning av de likalydande
motionerna I: 118 och II: 164 samt de likalydande
motionerna 1:316 och 11:474;
C. att de likalydande motionerna I: 118 och II: 164 ävensom
de likalydande motionerna I: 316 och II: 474, i vad desamma
icke besvarats under A och B här ovan, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
D. att de likalydande motionerna 1:119 och 11:205 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 april 1956
På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande
från bevillningsutskottet:
herrar Kristensson i Osby, Gustaf Elofsson*, Snygg, Söderquist, Niklasson,
Sundström*, Nilsson i Svalöv, Brandt*, Allard* och Oscar Carlsson;
från jordbruksutskottet:
herrar Anderberg, Hansson, Jacobson i Vilhelmina, Jonsson i Strömsund.
Pettersson i Dahl, Sköld*, Mossberger, Yngve Nilsson, Rimås* och Nilsson i
Lönsboda.
* Icke närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 195b 19
Reservation
av herrar Sköld, Sundström, Anderberg, Jacobson i Vilhelmina, Brandt,
Jonsson i Strömsund, Allard, Snygg, Mossberger och Oscar Carlsson, vilka
anfört följande.
»Det förslag i ämnet, som utskottsmajoriteten framlagt, kan vi icke biträda.
Förslaget innebär, att riksdagen skall fatta principbeslut om kollektiv
återbäring av bensinskatt till trädgårdsnäringen trots att utredning saknas
beträffande härvidlag så avgörande faktorer som metoden för framräknande
av det årliga restitutionsbeloppet samt storleken av detsamma.
Det torde t. o. in. vara omöjligt att bedöma om den av utskottsmajoriteten
rekommenderade metoden över huvud taget går att använda. Uppgifterna
om antalet i trädgårdsnäringen använda jordfräsar skall nämligen enligt
denna lämnas av firmor som saknar uppgiftsskyldighet och som icke heller
kan ställas till ansvar för lämnandet av oriktiga uppgifter. Vilka försålda
fräsar som redan nedskrotats eller användes annorstädes än i trädgårdsnäringen
kan dessa firmor inte upplysa om, ej heller i vilken omfattning
fräsar omställts till annat bränsle än bensin. Uppgiften härom skall enligt
majoritetens mening införskaffas av lantbruksstyrelsen i samråd med statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter. Vilka konsekvenser detta kan
medföra för dessa statliga organ ur kostnads- och administrativ synpunkt
finnes ingen utredning om. Under alla omständigheter lär metoden icke bli
mindre betungande än den av motionärerna föreslagna, vilken enligt lantbruksstyrelsen
skulle komma att medföra ej oväsentliga kostnader och svårigheter
i de län, där yrkesmässig trädgårdsodling förekommer i större omfattning.
Vidare innebär utskottsmajoritetens förslag retroaktiv återbäring av skatt
å sådan bensin som trädgårdsodlarna förbrukat fr. o. m. den 1 juli 1955.
Enligt vår uppfattning bör sådan retroaktiv återbäring icke komma i fråga
då möjligheter torde saknas att med någon grad av säkerhet framräkna det
belopp, som i så fall skall restitueras.
Fördelningen av såväl det retroaktivt återburna beloppet som de årliga
restitutionsmedlen skall enligt utskottsmajoritetens förslag ske genom beslut
av lantbruksstyrelsen i samråd med representanter för trädgårdsnäringen.
Dessa representanter föreslås med andra ord skola deltaga i styrelsens
handläggning och beslut i ifrågavarande ärenden. Ett dylikt administrativt
förfarande, som icke överensstämmer med det tillvägagångsätt som
tillämpas vid fördelningen av de till fiskerinäringen restituerade bensinskattemedlen,
lär icke ha motsvarighet inom svensk förvaltning. Härtill
kommer att trädgårdsnäringen f. n. saknar topporganisation, varför möjlighet
icke föreligger att till representanter utse personer som kan företräda
hela näringsgrenen.
Det torde vara ofrånkomligt, att en kollektiv återbäring av bensinskatt
till trädgårdsnäringen får förbindas med ett noggrant angivande av de ända
-
20 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande nr 1 år 1956
mål, vartill de restituerade medlen skall användas. Med nödvändighet måste,
liksom även utskottsmajoriteten framhållit, fordras att dessa ändamål icke
är sådana, till vilka statsmedel i annan form användes. I annat fall uppstår
en sammanblandning av medelsanvisningar som medför bristande överskådlighet
ur redovisnings- och revisionssynpunkt. Vidare får användningen
av de restituterade medlen icke leda till sådana konsekvenser, att nya
anspråk på statsverket därigenom uppkommer för t. ex. pensionering av
personal, underhåll och upprustning av institutioner o. s. v. Att använda
återburen bensinskatt till anställande av personal torde över huvud taget
vara olämpligt. De ändamål, som i motionerna och i lantbruksstyrelsens
yttrande föreslagits, fyller icke dessa krav. Utskottsmajoriteten har ej heller
tilltrott sig att lämna förslag till medlens användning. Man förordar sålunda
att en kollektiv återbäring av bensinskatt skall beslutas utan att veta
v artill medlen skall användas. Den frågan förutsätter man skall komma
i efterhand efter utredning. Majoriteten går emellertid ytterligare ett steg
och förordar att 100 000 kronor förskottsvis upptages i riksstaten för nästa
år. Dessa medel föreslås delvis skola användas för stöd av trädgårdslaboratorier,
ett ändamål som knappast kan vara lämpligt med hänsyn till det
ansvar för dylika institutioners bestånd ett sådant beslut skulle komma att
innebära. Att för övrigt nu anslå medel för icke förberedda forskningsuppgifter
kan knappast vara så trängande att det bör ske utan att hela denna
återbäringsfråga blivit utredd. Att utredningen är nödvändig innan frågan
kan lösas bestyrkes av majoriteten själv, som på alla väsentliga punkter
hänskjuler avgörandet till kommande utredningar. Under sådana omständigheter
är det rimligt att utredningsresultaten avvaktas innan principbeslut
meddelas. Det bör vara en rimlig fordran, att riksdagen vet innehållet
i beslut som fattas. Liksom bevillningsutskottet vid 1055 års riksdag finner
vi därför att frågan om återbäring av skatt å bensin, som förbrukas
inom trädgårdsnäringen, bör bli föremål för överväganden vid den fortsatta
utredningen av spörsmålen om restitution av bensinskatt.
Med stöd av det anförda hemställer vi,
att motionerna I: 118 och II: 164, I: 119 och II: 205 samt
I: 316 och II: 474 icke må av riksdagen bifallas.»
56064*2.
Stockholm 1956. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebola;