Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 1
Utlåtande 1935:Bevuju1
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1935 kl. 6 e. m.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande, i anledning
av dels Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning örn accis å
margarin och vissa andra fettvaror, m. m., dels ock i
dessa och andra närstående ämnen väckta motioner.
Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet
hava till behandling i sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott
hänskjutits dels Kungl. Maj:ts den 5 april 1985 dagtecknade, till
jordbruksutskottet hänvisade proposition, nr 227, angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, dels Kungl. Maj:ts samma den 5 april
dagtecknade, till bevillningsutskottet hänvisade proposition, nr 233,
med förslag till förordning örn accis å margarin och vissa andra fettvaror,
m. m., dels ock med anledning av nämnda propositioner väckta, till
jordbruks- respektive bevillningsutskottet hänvisade motioner ävensom
vissa i det följande närmare angivna, till utskotten hänvisade och under
motionstiden vid riksdagens början väckta motioner i ämnen, som beröras
av omförmälda propositioner eller avhandla därmed närstående spörsmål.
Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet benämnes i det följande
utskottet.
Propositionen nr 227.
I propositionen nr 227 har Kungl. Maj:t — under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
den 5 april 1935 och med ändring i så måtto av Kungl. Maj :ts i årets statsverksproposition
gjorda förslag, att det under nionde huvudtiteln, punkten
100 upptagna anslaget till Spannmålsregleringen: Statens spannmålsnämnd
icke äskas anvisat — föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1933
(nr 391) angående mjölkavgift;
2) förordning angående slaktdjursavgift;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni
1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. 2 avd. Nr 1.
1
2 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
4) förordning om veteavgift;
5) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni
1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl;
dels ock
1) bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erforderligt för beredande
av avsättning av i Sverige framställt smör, för tiden till och med den 30
juni 1936 efter framställning av svenska mejeriernas riksförening u. p. a.
förordna örn inblandning av smör i margarin intill 10 procent av blandningens
vikt;
2) medgiva, att Kungl. Majit må, örn så befinnes nödigt för stödjande
av priset å smör, vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med
den 30 juni 1937 av införseln av margarin, konstister och fettemulsion
samt av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas,
i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer;
3) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering för tiden
till och med den 30 juni 1937 i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser av införseln till riket av ägg m. m.;
4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering för
tiden till och med den 30 juni 1937 av införseln till riket av vete och råg
samt därav framställda produkter i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna riktlinjer;
5) godkänna i § 10 av avtal den 21 september 1934 mellan statens potatismjölsnämnd
och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. av
nämnden gjord utfästelse;
6) bemyndiga Kungl. Maj :t
a) att träffa avtal med svenska spannmålsaktiebolaget i huvudsaklig
överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet såsom bilaga fogade
förslaget härutinnan;
b) att träffa avtal med svenska spannmålsföreningen u. p. a. angående
bävande av mellan svenska staten och föreningen gällande kontrakt
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet
såsom bilaga fogade förslaget till sådant avtal;
7) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut av Kungl.
Majit i mån av behov tillhandahålla svenska spannmålsaktiebolaget svenska
statens fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av 30,000,000 kronor, för att av bolaget pantförskrivas
såsom säkerhet för lån i riksbanken;
8) godkänna i statsrådsprotokollet angivna ändringar i gällande allmänna
villkor och bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden;
9) besluta, att från riksgäldskontoret skola till svenska jordbrukskreditkassan
överlämnas svenska statens fyra procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 5,000,000 kronor
med rätt för kassan att i så måtto förfoga över obligationerna, vilka fortfara
att tillhöra staten, att de må pantförskrivas såsom säkerhet för lån
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 3
hos riksbanken och med skyldighet för kassan att vidtaga åtgärder i ändamål
att obligationerna varda till riksgäldskontoret återställda senast den
30 juni 1940;
10) anvisa för budgetåret 1935/1936:
a) till tecknande av aktier i svenska spannmålsaktiebolaget, under utgifter
för kapitalökning, fonden för statens aktier, ett reservationsanslag
av 5,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;
b) till avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen,
under nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag av 9,500,000 kronor;
c) till av sättning till jordbrukets prisregleringsfond, under nionde huvudtiteln,
ett förslagsanslag av 24,000,000 kronor; samt
11) höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1935/1936 under rubriken
»F. Lånemedel» upptagna inkomsttiteln »Övriga lånemedel» med
5,000,000 kronor.
De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:
Förslag
till
förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni
1933 (nr 391) angående mjölkavgift.
Härigenom förordnas, dels att till 3 § förordningen den 26 juni 1933 angående
mjölkavgift skall fogas ett nytt moment av följande lydelse, dels
ock att 8 § förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs:
3 §.
6. Då särskilda omständigheter därtill föranleda må enligt de föreskrifter,
Kungl. Maj:t meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.
8 §.
Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning
ankommer på en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Förslag
till
förordning angående slaktdj ursavgift.
Härigenom förordnas som följer:
1 i
För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur
och slakteriprodukter skall, där Kungl. Majit så förordnar, viss avgift
(slaktdjursavgift) upptagas för
a) kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen den 11 maj 1934 (nr
140) angående köttbesiktning och slakthus; samt
b) kött, som godkänts vid besiktning enligt av Kungl. Majit meddelade
föreskrifter och härrör av djur, slaktat i enskild, på av Kungl. Majit fastställda
villkor under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (kontrollslakteri).
2 %.
Slaktdjursavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med belopp,
som Kungl. Majit bestämmer, under iakttagande att avgiften högst må
utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur som efter nedslaktningen
väger minst 150 kilogram (storboskap) och häst tre kronor, svin
två kronor samt övriga i förenämnda lag avsedda djur en krona.
Kungl. Majit äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där så
med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.
3§.
Uppbörd av slaktdjursavgift, som utgår enligt 1 § a), skall omhänderhavas
av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.
Finnes för samhället fastställd taxa, varom stadgas i 8 § 1 mom. förenämnda
lag, skall den för uppbörden av avgifter enligt berörda taxa tilllämpade
ordning iakttagas jämväl i fråga örn uppbärandet av slaktdjursavgift.
4 §.
För erläggande av slaktdjursavgift, som skall utgå enligt 1 § b), ansvarar
slakteriinrättningens innehavare.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 5
5 §.
Medel,.vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola enligt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter användas för det i 1 § angivna
ändamål.
6 §.
Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning
ankommer på en av Kungl. Majit tillsatt nämnd.
7 §.
Närmare föreskrifter beträffande ordningen för slaktdjursavgifts erläggande
och indrivande så oek i avseende å förordningens tillämpning i
övrigt meddelas av Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 och gäller till och med
den 30 juni 1937.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni
1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 14 juni 1933 om skatt
å oljekakor och vissa slag av fodermjöl1 skall erhålla följande ändrade
lydelse i
2 §.
Skatten utgår med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av varans
nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.
Senaste lydelse se 1934:177.
6 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Förslag
till
förordning om veteavgift.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
För svenskt eller utländskt vete, som användes för tillverkning inom
riket av mjöl eller gryn, skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, enligt bestämmelserna
i denna förordning erläggas viss avgift (veteavgift).
2
1 mom. Där annat ej följer av stadgandet i 2 morn., skall veteavgift ej
utgå för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn
för tillgodoseende av odlarens husbehov.
Såsom mjöl eller gryn till husbehov må ej räknas annan vara än sådan,
som förbrukas i odlarens eget hushåll eller av personer, som han eljest
har i sin kost eller som av honom åtnjuta gratial eller födoråd eller vilka
äro i odlarens tjänst anställda i och för hans jordbruk och i vilkas avlöningsförmåner
ingår tilldelning av vete eller mjöl eller gryn därav.
2 mom. Därest mjöl eller gryn, vid vars tillverkning använts vete, för
vilket jämlikt stadgandet i 1 mom. veteavgift ej utgått, sedermera avyttras
eller av odlaren eljest användes för annat ändamål än eget husbehov,
skall veteavgift erläggas för det vete, varav den avyttrade eller
på nyss angivet sätt använda varan tillverkats.
3 §.]
Veteavgiften utgår med det belopp, högst 3 öre för varje kilogram av
varans nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer. Veteavgift, som erlägges
jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., skall dock utgå efter nettovikten avyttrat
eller använt mjöl eller gryn med belopp, som med 50 procent överstiger
vid tiden för försäljningen eller användningen utgående veteavgift.
4 *.
Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom
riket använda vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra skriftlig
anmälan till en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, på vilken handläggning
av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning skall
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 7
ankomma. Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkningen bedrives vid
tiden för ikraftträdandet av förordnandet, fullgöras inom 15 dagar från
nämnda tidpunkt och i annat fall inom femton dagar från tillverkningens
början.
5 §.
Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter utgången
av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit
gällande, till den i 4 § omförmälda nämnden avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den
mängd vete, som under månaden eller den del därav, varunder förordnandet
gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn. Därvid
skall särskilt angivas, i vad mån tillverkningen skett under sådana
omständigheter att avgiftsfrihet enligt 2 § 1 mom. skall åtnjutas.
Nämnden äger, där så med hänsyn till tillverkningens ringa omfattning
eller eljest Annes lämpligt, medgiva, att deklaration, som i första stycket
sägs, må tillsvidare avgivas för kalenderkvartal i stället för månadsvis.
För det fall, som avses i 2 § 2 morn., åligger det den, som avyttrat eller
använt varan, att sist inom femton dagar därefter till nämnden avlämna
en på tro och heder avgiven deklaration rörande den avyttrade eller använda
varans myckenhet jämte, i förekommande fall, uppgift å den, till
vilken avyttringen skett.
Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger
vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där fråga
är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan,
som har egendomen i sin vård.
6 $.
För veteavgiftens erläggande ansvarar tillverkare, som i 4 § avses, eller,
örn avgiftsskyldighet inträder jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., den
som avyttrat eller använt varan.
7 §.
För handhavande av kontrollen att veteavgiften behörigen utgöres
äger den i 4 § omförmälda nämnden utse kontrollanter att, mot ersättning
som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen. Närmare bestämmelser
angående kontrollants befogenheter och åligganden meddelas
av nämnden.
Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över inköp,
tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt formulär.
Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens utövande
kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse
förer, äger nämnden medgiva, att i denna förordning föreskriven bokföring
må genom förande av dylik bok anses helt eller delvis fullgjord.
8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan särskild
bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller eljest
för erhållande av en betryggande kontroll över veteavgiftens behöriga
utgörande meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlighet
med nämndens anvisningar kan lämna.
Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt
denna förordning inflyta.
8 §.
Medel, som inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter
Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband
med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.
9 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än den i 4 § omförmälda nämnden eller jämlikt
7 § utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som
i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration
icke vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklarationen,
medgivit dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt
Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndigbet
eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet
av sådan bearbetning.
10 §.
Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller
bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra eller tredje stycket, straffes
med dagsböter.
11 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,
bote från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må den
i 4 § omförmälda nämnden förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
12 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
som är ägnad att leda till frihet från veteavgift eller för låg sådan avgift,
bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandraga eller kunnat komma att undandragas, dock minst
tjugufem kronor.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men bar
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 9
vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga
förfarandet undandraga eller kunnat komma att undandragas, dock
minst tjugufem kronor.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
att utgiva den veteavgift, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder
icke, därest den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande
gått till ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.
13 §.
Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning
avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må
ej i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver, yppa vare sig innehållet
i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han därvid
fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad
ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.
Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 9 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.
14 $.
Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol.
Förseelse, som i 10, 11 eller 12 § avses, är icke föremål för allmänt åtal,
med mindre den av den i 4 § omförmälda nämnden till sådant atal angives.
Förseelse, varom i 13 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av
allmän åklagare åtalas.
15 §.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
16 $.
Närmare föreskrifter beträffande ordningen för veteavgiftens erläggande
och indrivning så ock i avseende å denna förordnings tillämpning
i övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1935, då förordningen
den 30 juni 1934 (nr 427) örn veteavgift skall upphöra att gälla. Beträf
-
10 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
tande veteavgift, som belöper å tiden före den nya förordningens ikraftträdande,
skola dock de äldre bestämmelserna alltjämt äga tillämpning
med den ändring som följer därav, att vad i förordningen den 30 juni
1934 sägs örn statens spannmålsnämnd i stället skall hava avseende å den
i 4 § av den nya förordningen omförmälda nämnden.
Förslag
till
förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni
1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl.
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 örn tillverkning
av potatismjöl, vilken förordning gäller till och med den 30 september
1935, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1937.
De ovan omförmälda, såsom bilagor D och E till statsrådsprotokollet
fogade förslagen till avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget
samt till avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen
u. p. a. angående hävande av dem emellan gällande kontrakt
m. m. äro av följande lydelse:
Förslag
till
avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget.
Mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget, nedan benämnt
bolaget, är följande överenskommelse träffad.
1 §.
Bolaget förbinder sig att till minst de priser, som i 3 §> stadgas, varje
år, detta avtal gäller, under tiden från och med den 1 juni till och med
den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och
råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig samt, vid
normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet, och som hembjudes bolaget före
den 1 juni det år, inköpet skall äga rum.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 11
Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av bolagets styrelse,
därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan säljarens samtycke
får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen för inköpet, samt att
leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år, inköpet sker. Där tillgängliga
lagerutrymmen ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande
under ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden,
äger bolagets styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden.
Spannmålen skall utan annan kostnad för bolaget än i detta avtal sägs
levereras till uppsamlingsställen, som bolagets styrelse anvisar. Bolaget
skall söka fördela leveranserna så rättvist som möjligt samt med hänsyn
till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränkas. Vid fördelningen
skall gälla, att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det
av följande elva områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,
nämligen: 1) Stockholms stad och län, 2) Östergötlands län, 3) Kalmar
län, 4) Gotlands län, 5) Blekinge län, 6) Kristianstads och Malmöhus län,
7) Hallands län, 8) Göteborgs och Bohus län, 9) Skaraborgs län, 10) örebro
län samt 11) Västmanlands län. Bolaget äger dock kräva leveransens fullgörande
varhelst bolaget så önskar, därest bolaget gäldar den härav föranledda
merfrakten, därvid såsom merfrakt skall räknas den ökning i
transportkostnaden, kostnad för erforderlig inlastning dock ej medräknad,
som uppkomme vid fortsatt transport i hela fartyg, pråmar eller järnvägsvagnar
från den inom vederbörande uppsamlingsområde belägna hamnplats
eller gränsjärnvägsstation, över vilken varan på billigaste sätt kan fraktas
till bestämmelseorten.
Oavsett vad ovan stadgats äger säljaren påfordra, att bolaget erlägger
betalning för inköpt spannmål före utgången av augusti månad det år, inköpet
sker, mot att säljaren åtager sig att därefter för bolagets räkning
lagra spannmålen på av bolaget föreskrivna villkor. Har överenskommelse
i sådant hänseende träffats, skall köpet i och med betalningens erläggande
anses å ömse sidor fullgjort; dock skola beträffande dylik spannmål bestämmelserna
i tredje stycket alltjämt äga tillämpning.
2 §.
Det åligger bolaget att, i den mån statens jordbruksnämnd påfordrar,
före den 1 juni det år, detta avtal upphör att gälla, även under annan tid
än den i 1 § omförmälda företaga inköp av svenskt vete och svensk råg av
den i sagda paragraf angivna beskaffenhet. Sådana inköp skola ske, där
priset är lägst, såvitt detta med hänsyn till spannmålens kvalitet och förhållanden
i övrigt kan anses skäligt.
3 §.
1 mom. Vid bolagets inköp under tiden 1 juni—31 juli skall för fullgod
(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål av normal kvalitet betalas fritt
12 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
anvisat uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit för
vete respektive råg av nämnda kvalitet finnér skäligt bestämma.
Till ovan angivna pris skall för varje fulla 100 kilogram för var dag,
leveransen i enlighet med köpeavtalet äger rum senare än den 1 juni göras
ett tillägg av, under tiden till och med den 15 augusti ett öre samt under
tid därefter ett halvt öre.
2 mom. Närmare bestämmelser angående kvalitetsfordringar samt prisregleringsskalor
för olika kvaliteter av spannmål meddelas av statens
jordbruksnämnd.
3 mom. Från de enligt 1 och 2 mom. stadgade priser skall avdrag ske
med 50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten
med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten
kan anses ursäktlig.
4 mom. Vid inköp enligt 2 § skola de i 2 mom. omförmälda bestämmelser
och prisregleringsskalor tillämpas.
4 $.
Bolagets försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på grund av
stadgandet i 1 § eller i annan ordning, må icke ske till pris, understigande
det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.
Marknadspriset för gammal skörd skall under tiden 1 juni—15 augusti,
intill dess ny skörd kommer i marknaden, anses utgöra minst det pris, som
bolaget jämlikt 3 § skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål
för leverans vid den tid, bolagets leverans enligt försäljningsavtalet sker.
Utan hinder av vad ovan stadgats äger Kungl. Majit att, i den omfattning
som på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt, med för
bolaget förpliktande verkan annorlunda förordna.
5 *.
För bestridande av kostnaderna för bolagets verksamhet äger bolaget av
staten uppbära ersättning, som Kungl. Majit bestämmer. Ersättningen bör
utgå med visst belopp för räkenskapsår samt bestämmas så att skälig förräntning
av bolagets aktiekapital möjliggöres.
Som säkerhet för bolagets upplåning av erforderliga rörelsemedel förbinder
sig staten vidare att i mån av behov och på villkor, som Kungl.
Majit bestämmer, tillhandahålla bolaget svenska statens fyra procent obligationer
till nominellt belopp av 30,000,000 kronor.
6 §.
Finner bolagets styx-else anledning antaga, att landets sammanlagda tillgångar
av brödspannmål, foderspannmål och andra fodervaror påtagligt
överstiga landets behov av dessa varor, har styrelsen att hos Kungl. Majit
göra anmälan örn förhållandet.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 13
7 §.
Det åligger bolaget
att bedriva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så, att icke enskilt intresse
obehörigen gynnas eller skadas;
att vid försäljning av jämlikt 1 § eller i annan ordning inköpt spannmål
i den mån ej annat följer av vad ovan stadgats tillämpa sådan prissättning
ävensom bedriva sin verksamhet över huvud taget på sådant sätt, att konsumenterna
icke få vidkännas obehörig fördyring av varorna, på samma
gång som åt bolaget beredes skälig inkomst;
samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna, å
alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på
det mest rationella och effektiva sätt.
8 %.
Statens jordbruksnämnd, varmed bolaget bör samarbeta, äger öva tillsyn
därå, att bolagets verksamhet bedrives i överensstämmelse med de föreskrifter,
som finnas intagna i detta avtal eller vilka Kungl. Majit i särskild
ordning meddelar. Bolagets handlingar och räkenskaper skola vara
tillgängliga för nämnden, som även eljest är berättigad att erhålla de upplysningar
örn bolagets rörelse, nämnden finner skäl påkalla.
Bolaget är skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers
sida, som Kungl. Majit må föreskriva.
9 %.
Detta avtal träder i kraft den 1 september 1935 och gäller till och med
den 31 december 1936.
Förslag
till
avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen
u. p. a. angående hävande av dem emellan gällande kontrakt m. m.
Mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen u. p. a., nedan
benämnd föreningen, är följande överenskommelse träffad.
1 $.
Det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet, sådant detsamma
lyder enligt överenskommelser den 24 april 1931, den 20 maj 1932, den
27 maj 1933 och den 24 maj 1934, skall upphöra att gälla med utgången
av augusti 1935.
14 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
2 $.
Föreningen är skyldig att, i den mån Kungl. Majit så påfordrar och på
de villkor Kungl. Majit föreskriver, efter den 31 augusti 1935 till svenska
spannmålsaktiebolaget överlåta av föreningen innehavda lager av vete och
råg. Den del av föreningens spannmål, som ej överlåtes till bolaget, skall
genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga
delar av de bestämmelser örn spannmålsvård, lagring och försäljning,
vilka äro intagna i det i 1 § omförmälda kontraktet. Vid utförsäljningen
skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största möjliga ekonomiska
utbyte för föreningen därigenom erhålles samt, å andra sidan, att priserna
inom landet å brödspannmål och fodervaror så vitt möjligt ej genom utförsäljningen
nedpressas. I sistnämnda syfte skall utförsäljningen äga
rum i samförstånd med styrelsen för svenska spannmålsaktiebolaget. För
detta samarbete skall i övrigt gälla att, när föreningen av sitt lager
utförsäljer spannmål å den inhemska marknaden, föreningen skall vara
skyldig att, i den mån så av statens spannmålsnämnd påfordras, ur riket
utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill den myckenhet,
som motsvaras av den inhemska försäljningen.
3 i
Under förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl.
Majit godkännas, förbinder sig staten att, intill dess likvidationen avslutats,
kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster
och dess ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt 14 §
tredje stycket av det i 1 § omförmälda kontraktet. Statens sålunda gjorda
förbindelse skall även omfatta de förluster, som må uppstå intill likvidationen
avslutats, i den mån de ej äro av den art, som avses i tredje punkten
av nyss sagda stycke. Såsom dylik förlust må, bland annat, räknas återbetalning
jämlikt 12 § andra stycket1 av föreningens stadgar av gottgörelsebelopp,
som föreningsmedlem erlagt å spannmål, som han styrker
sig äga vid utgången av augusti 1935.
4 i
Bestämmelserna i § 10 av det i 1 § bär ovan omförmälda kontraktet
mellan staten och föreningen skola i fortsättningen äga motsvarande
tillämpning.
Av detta avtal äro två likalydande exemplar upprättade, av vilka vardera
parten tagit ett.
1 Bestämmelsen i sagda 12 § andra stycket är likalydande med stadgandet i 13 § mom.
1 andra stycket av stadgarna i dessas tidigare i propositionen nr 257/1934 å sid. 123—129
återgivna skick.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 15
Propositionen nr 233.
I propositionen nr 233 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5
april 1935, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om accis å
margarin och vissa andra fettvaror,
dels ock besluta att, i den mån förordnande örn uttagande av accis enligt
nämnda förordning av Kungl. Majit meddelas, Kungl. Majit skall
äga att för tid, varunder sådan accis utgår, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet anförts förordna, att med accisförordnandet
avsedd vara skall beläggas med tull, som motsvarar den för
densamma bestämda accisen, eller, därest tull å varan redan utgår, en
med accisbeloppet förhöjd tull; dock att från sådan tull eller tullförhöjning
skall undantagas accisbelagd vara, som införes uteslutande för tillverkning
i och för försäljning av annan accisbelagd vara.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är så lydande-.
F örslag
till
förordning om accis å margarin och vissa andra fettvaror.
Härigenom förordnas som följer i
1 §.
För följande varor, som inom riket tillverkas för försäljning, nämligen
a) margarin, b) konstister, c) matolja och d) annat ersättningsmedel för
smör eller flott än något av de förut nämnda samt e) fettemulsion skall,
i den mån Kungl. Majit så förordnar, erläggas accis efter vad nedan sägs.
I denna förordning förstås
med margarin: varje smörliknande vara av vad ursprung, blandning
eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är framställt
ur mjölk;
med konstister: varje med konst framställt, till människoföda avsett,
till färg och konsistens isterliknande fett av vad ursprung, blandning eller
sammansättning som helst, såvida däri ingår annat fett än svinfett, dock
att såsom konstister ej skall anses från djur eller växter hämtat oblandat,
ofärgat och icke till isterkonsistens bearbetat fett, vilket utbjudes till salu
under benämning, som tydligt angiver dess ursprung;
16 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
med matolja: för matlagningsändamål avsedda vegetabiliska feta oljor,
såsom exempelvis run- och kronoljor;
med annat ersättningsmedel för smör eller flott: varje ej till margarin,
konstister eller matolja hänförlig vara, avsedd att användas i stället för
smör, flott, margarin eller konstister, såvida varan består av eller däri
ingår fett, som ej är framställt ur mjölk eller hämtat från svin eller idisslande
djur; skolande hit hänföras exempelvis kokosfett (kokossmör); samt
med fettemulsion: varje grädd- eller mjölkliknande vara, i vilken ingår
fett, som ej är framställt ur mjölk.
2 $.
Accisen utgår för varje slag av accispliktig vara med det belopp, högst
50 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Accisens belopp må bestämmas olika för fettemulsioner med lägre och
med högre fetthalt.
3 $.
Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket
för försäljning tillverka vara, för vilken enligt förordnandet accis
skall utgå, därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
skall, där tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdande
av förordnandet eller där den är avsedd att taga sin början inom
femton dagar från nämnda tidpunkt, fullgöras utan dröjsmål och i annat
fall senast femton dagar innan tillverkningen tager sin början.
4 $.
Det åligger tillverkare att, sedan anmälan blivit ingiven, inom en månad
efter utgången av varje kalenderkvartal, varunder förordnande jämlikt
1 § varit gällande, till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration rörande den myckenhet accispliktig vara, som under
kalenderkvartalet eller den del därav, varunder förordnandet gällt, av
honom eller för hans räkning till köpare levererats. I deklarationen skola
särskilt för varje kalendervecka angivas de sålunda levererade kvantiteterna
med avdrag för vad som kan hava från återförsäljare under
samma tid återlevererats såsom till försäljning oduglig vara.
Har tillverkare under kalenderkvartalet till utlandet utfört accispliktig
vara under sådan tullkontroll, som i 12 § tullstadgan sägs, äger han
att för den utförda kvantiteten göra motsvarande avdrag i deklarationen.
För åtnjutande av dylik rätt skall vid deklarationen fogas bevis från vederbörande
tullmyndighet angående den utförda varans vikt och beskaffenhet
samt dagen för utförseln.
Tillverkare, som under kalenderkvartalet levererat accispliktig vara
till annan tillverkare, äger för den levererade varan göra avdrag i dekla
-
Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 17
rationell, om vid denna fogats intyg av köparen, att denne mottagit varan
för att därav bereda annan accispliktig vara.
5 %.
Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig
anmälan örn rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för det kalenderkvartal,
under vilket rörelsen upphört.
6 %.
Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av deklaration erlägga
den accis, som belöper å den i deklarationen upptagna varukvantiteten.
7 §.
Accis skall inbetalas å statsverkets checkräkning i riksbanken för statskontorets
räkning. Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal
skall av tillverkaren ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.
8 §.
Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrelsen
utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd
undersökning fastställer densamma.
9 $.
\ isar någon, som erlagt eller skall erlägga accis för annan vara än margarin,
att varan försålts till ett pris, som blivit före den 15 april 1935 avtalat,
och är han icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga accis, som belöper å det försålda partiet, äger
Kungl. Majit bestämma, att accisen skall erläggas av köparen, eller ock,
där skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva säljaren
befrielse från eller återbäring av accisen. Ansökan härom skall,
örn accisen erlagts, ingivas inom tre månader efter det detta skett.
Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, må
Kungl. Majit jämväl under andra omständigheter än i första stycket
avses medgiva befrielse från eller återbäring av accis.
10 §.
Överinseendet å kontrollen, att accis behörigen utgöres, liandhaves
av kontrollstyrelsen, som jämväl äger utse en eller flera kontrollanter
att, emot ersättning som bestämmes av kontrollstyrelsen, biträda vid kontrollen.
Närmare bestämmelser angående kontrollants befogenheter och
åligganden meddelas av kontrollstyrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1035. 7 sami. 2 avd. Nr 1. 2
18 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Tillverkare skall tillhandahålla sina handelshöeker för kontrollant
samt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för
erhållande av en betryggande kontroll över accisens behöriga utgörande
meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrollant i enlighet med kontrollstyrelsens
särskilda bestämmelser kan lämna.
Kostnaden för kontrollens utövande hestrides av medel, som enligt
denna förordning inflyta till statsverket.
11 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits,
må ej verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller jämlikt 10 § utsedd
kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och
för sin befattning höra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke
vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl.
Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet
eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av
sådan bearbetning.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,
höte från och med tjugufem till och med trehundra kronor, och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
13 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
så att han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg
accis, bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till
grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som
genom den oriktiga uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
14 §.
Den, som utan anmälan, varom i 3 § sägs, tillverkar vara, för vilken
accis skall utgå, straffes med dagsböter, ej under tio, samt gähle accis för
den vara, som av honom tillverkats.
15 §.
1 moni. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,
som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares
bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänstutövning fordrar yppa
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 19
vare sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare
underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig
skyldig till förseelse som nu sagts, straffes med dagsböter, ej under fem.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration,
må ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom.
stadgas.
16 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid allmän
domstol.
Förseelse, som i 12, 13 eller 14 § omförmäles, åtalas av allmän åklagare.
Förseelse, varom i 15 § sägs, är icke föremål för allmänt åtal, där
densamma ej av målsägande till sådant åtal angives.
17 §.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 och innefattar befogenhet
för Kungl. Majit att meddela förordnande jämlikt 1 § beträffande
vara, som levereras intill utgången av juni månad 1937.
I anledning av propositionerna nr 227 och 233 väckta motioner.
Till utskottet hava överlämnats följande i anledning av propositionerna
nr 227 och 233 väckta motioner, nämligen: 1
1) de likalydande motionerna nr 334 i första kammaren av herr Knut
Petersson m. fl. och nr 614 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö
m. fl., däri hemställts,
»att det under punkt 2 i proposition nr 227 av Kungl. Majit begärda
bemyndigandet att för tiden till och med den 30 juni 1937 vidtaga åtgärder
för reglering av införseln av margarin, konstister och fettemulsioner
samt av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas,
av riksdagen icke måtte bifallas, samt
att riksdagen i stället måtte medgiva, att Kungl. Majit må, därest margarinpriset
å de vanligast förekommande margarinsorterna, exklusive
20 Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
skatt, skulle sjunka under 1 krona per kilogram, vidtaga dels sådan höjning
av margarinaccisens högsta belopp, som är erforderlig för att upprätthålla
margarinpriset vid nämnda nivå, dels också den höjning av
rnargarintullen, som härav blir påkallad»;
2) de likalydande motionerna nr 335 i första kammaren av herr Lindgren
och nr 616 i andra kammaren av herrar Leffler och Holmgren, däri hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att gällande tulltaxa från och med
den dag, Kungl. Maj:t bestämmer, måtte i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
o Tull för Iledovisn. Tull
a
'' nr 100 kg. grund taxenr
Animaliska oljor samt annat djurfett,
även härdade, ej hänförliga till annat
nummer:
255 härdat animaliskt fett ........................ N 7: — kg kr. Ur 108
Anm. För härdat animaliskt fett, som är
avsett uteslutande för tillverkning av
stearin, skall tull icke utgå»;
3) de likalydande motionerna nr 336 i första kammaren av herr Petrus
Nilsson m. fl., och nr 618 i andra kammaren av herr Pehrsson i Bramstorp
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 227 måtte uttala sig för att inlösningspriserna för vete och råg
bestämmas till sådan höjd, att odlarna tillförsäkras ett inlösningspris av
17 kronor för 100 kilogram vete och 16 kronor för 100 kilogram råg; samt
att riksdagen i övrigt vid behandlingen av propositionen måtte taga
hänsyn till vad som anförts i motionerna»;
4) motionen nr 337 i första kammaren av herr Jönsson, däri hemställts,
att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen nr 227 måtte
besluta, att exportörer av utsädeskorn respektive utsädeshavre beviljas
exportpremie, som i motionen föreslås, eller ock medgivas rätt att utan
erläggande av tull eller importavgift införa en mot den exporterade
kvantiteten utsädesspannmål svarande mängd utländsk foderspannmål;
5) de likalydande motionerna nr 338 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl., och nr 605 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl., däri hemställts,
dels att riksdagen måtte besluta, att förordningen den 13 april 1928 (nr
76) örn utförselbevis för vete och råg måtte förlänas förlängd giltighet
intill 31 juli 1937,
dels att riksdagen i övrigt vid beslut och uttalanden med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 227 måtte beakta i motionerna angivna
synpunkter;
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 21
6) de likalydande motionerna nr 339 i första kammaren av kerr Johan
Bernhard Johansson m. fl., och nr 606 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att § 2, 1 mom.
i förslaget örn förordning å accis å margarin och vissa andra fettvaror
måtte erhålla följande lydelse:
''Accisen utgår för varje slag av accispliktig vara med det belopp, högst
70 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer’»;
7)
de likalydande motionerna nr 340 i föräta kammaren av herr Lindgren
och nr 617 i andra kammaren av herrar Leffler och Holmgren, däri
hemställts, att, därest de i de likalydande motionerna I: 335 och II: 616
samt de i propositionen nr 233 framställda förslag i övrigt av riksdagen
bifallas, tullen för härdat animaliskt fett, som är avsett uteslutande för
tillverkning av margarin, bestämmes till 7 kronor per 100 kilogram, men
att för härdat animaliskt fett, tjänligt såsom ersättningsmedel för smör
och flott, skall, försåvitt varan är avsedd att uteslutande användas för
detta ändamål, utgå tilläggstull med belopp motsvarande den accis enligt
förordningen örn accis å margarin, som utgår för vara av samma
slag som den införda;
8) motionen nr 601 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå, däri
hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag örn
1) mjölkregleringens slopande,
2) slaktdjursavgifternas slopande,
3) upphävande av förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl,
4) spannmålsregleringens slopande,
5) att för beredande av svenska jordbruksprodukters avsättning å den
svenska marknaden 25 miljoner kronor anvisas att användas för utdelning
av jordbruksprodukter till hjälpbehövande, samt
att riksdagen avslår övriga Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr
227»;
9) motionen nr 602 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå, däri
hemställts, »att riksdagen beslutar avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
233 örn accis å margarin och vissa andra fettvaror m. m.»;
10) motionen nr 604 i andra kammaren av herr Herou m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 233,
eller örn detta vårt yrkande ej bifalles
att riksdagen då måtte besluta, att de medel som uppbringas genom raar -
22 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
garinaccisen måtte helt anslås för att förbilliga mjölk eller produkter av
mjölk åt arbetslösa, fattiga och små inkomsttagare, d. v. s. den grupp
av människor som främst betungas av margarinaccisen»;
11) motionen nr 607 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att
förordna örn uttagande av en särskild arealavgift å 100 kronor per hektar
för vete, som odlas på en areal överstigande 20 procent av en egendoms
hela åkerareal»;
12) motionen nr 608 i andra kammaren av herr Sandberg m. fl., däri
hemställts,
»att riksdagen måtte besluta,
att skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl bestämmes till högst
2 öre för varje kilogram av varans nettovikt vid införsel eller inköp av
dessa varor till Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län samt de delar av andra län, som prövas böra komma i fråga, och
att hos Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av de härför erforderliga
bestämmelserna,
att statsbidrag måtte utgå vid transport av denaturerad eller eljest för
foderändamål avsedd brödsäd, som transporteras till ovan angivna områden,
efter i huvudsak samma grunder som gälla för fraktlindring vid
transport av foderhavre,
och att riksdagen måtte uttala, att inlösningspriserna å brödsäd av
1935 års skörd böra bestämmas till 16 kronor för deciton vete och 15 kronor
för deciton råg»;
13) motionen nr 609 i andra kammaren av herr Andersson i Södergård
m. fl., däri hemställts, att skatten på importerad majs fastställes till samma
belopp som på oljekakor, samt att mindre jordbrukare beredas tillfälle
att inköpa eosinerad brödsäd till billigare pris efter i huvudsak i motionen
angivna grunder;
14) motionen nr 610 i andra kammaren av herr Herou m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Majlis förslag, i propositionen
nr 227 enligt bilaga D, till avtal mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget
och att statsinlösen av spannmål till garanterat pris må
upphöra med innevarande konsumtionsårs utgång»;
15) motionen nr 611 i andra kammaren av herr Herou m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att anslå 10 miljoner kronor att
ställas till förfogande för förbilligandet av mjölk och produkter av
mjölk åt arbetslösa, fattiga och små inkomsttagare»;
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 23
16) motionen nr 612 i andra kammaren av herr Ekman, däri hemställts,
»att den makaronifabrikanterna medgivna rätten att utan importavgift
av vad slag det vara må få importera vetemjöl och vetegryn för
tillverkning av makaroner måtte bibehållas samt att samma rätt som
förut medgives kvarnarna att utan dylika avgifter importera vete för
tillverkning av makaronimjöl och makaronigryn»;
17) motionen nr 613 i andra kammaren av herrar Hammarlund och Pettersson
i Dahl, däri hemställts,
»dels att en importavgift åsättes importerat fjäderfäkött av 50 öre per
kilogram,
dels att import- och exportavgift på ägg, flytande ägg och äggula höjes
till 50 öre per kilogram,
dels att Kungl. Majit må äga rätt att ge äggproduktinonen utöver de
föreslagna 10 procent av kraftfoderaccismedel ytterligare erforderliga
medel,
dels att stämplade föreningsägg vid export erhålla ett förhöjt priscilla
gg av 5 öre per kilogram»;
18) motionen nr 615 i andra kammaren av herr Gustafsson i Välsnäs
m. fl., däri hemställts,
»dels att riksdagen för sin del måtte besluta
att inlösningspriset för höstvete fastställes till lägst 18 kronor för deciton
och för vårvete samma pris jämte nu gällande pristillägg samt för
råg till lägst 17 kronor för deciton,
att för vete och råg samt därav beredda produkter bestämmes en införselavgift
av lägst fem kronor för deciton,
att av veteavgiftsmedel anvisa ett anslag för budgetåret 1935/1936 på
5,000 kronor till Sveriges utsädesförening för undersökningar rörande
nya grunder för kvalitetsbestämningen av vete,
dels att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer örn utredning rörande
möjligheterna att genom minskad utmalningsprocent vid mjöltillverkningen
söka motverka uppkomsten av överskott på brödsäd,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Majits förslag örn bemyndigande för
Kungl. Majit att förordna örn inblandning av 10 procent smör i margarin,
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att Kungl. Majit tager initiativ
till förhandlingar mellan svenska mejeriernas riksförening och
margarinindustrien i Sverige i syfte att åstadkomma en frivillig överenskommelse
örn begränsning av margarinproduktionen,
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer örn en allsidig utredning av
de norrländska jordbruksfrågorna och att Kungl. Majit måtte förelägga
riksdagen de förslag vartill denna utredning kan föranleda»; ävensom
24 Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
19) motionen nr 619 i andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen, däri
hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maurts proposition
nr 227 måtte uttala sig för att inlösningspriserna för brödsäd bestämmas
till sådan höjd, att odlarna erhålla 18 kronor per deeiton för vete och 17
kronor per decition för råg».
Under motionstiden vid riksdagens början väckta motioner.
Till utskottet hava överlämnats följande under motionstiden vid riksdagens
början väckta motioner, nämligen
a) överlämnade från bevillningsutskottet:
20) de likalydande motionerna nr 160 i första kammaren av herr Johan
Benhard Johansson m. fl. och nr 208 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl., däri hemställts,
A) att riksdagen ville besluta
dels att i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig för utfärdande av bestämmelser
rörande importreglering av potatis i överensstämmelse med
vad i motionen sagts,
dels att Kungl. Majit skall äga att bestämma, att vid beviljande av importtillstånd
för potatis skall utgå en avgift av upptill 2 kronor per 100
kilogram,
B) att, därest i A) angivet förslag icke skulle vinna riksdagens bifall,
riksdagen ville besluta
dels att tullsatsen å potatis (tulltaxa nr 51) måtte sättas till 2 kronor
per 100 kilogram att gälla under hela året,
dels att nämnda förändring i tulltaxan skall träda i kraft den dag
Kungl. Majit bestämmer;
21) motionen nr 22 i andra kammaren av herrar Nilsson i Hörby och
Mattsson, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att det i förordningen
den 4 november 1932 (nr 512) stadgade tillägg till gällande tulltaxa
skall från och med dag, som Kungl. Majit bestämmer, hava följande
ändrade lydelse:
Tulltaxenr Statistisk* V a r u s 1 a - Tul1 ,ör 100 kS
nr
” kronor
Potatis:
rå:
51 107 annan; ävensom potatisflingor N 2:—»; samt
22) motionen nr 62 i andra kammaren av herr De Geer, däri hemställts,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 25
utan onödigt uppskov av importförbud för utländsk potatis, och att dylikt
importförbud måtte upprätthållas tillsvidare under tider, då god tillgång
finnes å svensk matpotatis»;
b) överlämnade från jordbruksutskottet:
23) de likalydande motionerna, nr 191 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl., och nr 229 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
dels i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att åtgärder vidtagas för
åstadkommande av enhetlig och planmässig handläggning av jordbrukets
prisregleringar genom anordnande av lämpligt centralorgan,
dels ock för nämnda ändamål för budgetåret 1935/1936 anvisa ett anslag
å 25,000 kronor att utgå ur jordbrukets prisregleringsfond»;
24) de likalydande motionerna nr 193 i första kammaren av herr von
Heland m. fl., och nr 349 i andra kammaren av herr Andersson i Dunker,
däri hemställts, »att riksdagen ville uttala sig för att genom lämpliga
åtgärder, för vilkas utförande Sveriges slakteriförbund skall ifrågakomma,
prisnivån å slaktdjursprodukter medelst bidrag från jordbrukets
prisregleringsfond bringas i nivå med vad gällde som medelpris under
åren 1925—1929»;
25) de likalydande motionerna nr 194 i första kammaren av herr Verner
Andersson m. fl., och nr 225 i andra kammaren av herr Pettersson i
Dahl m. fl., däri hemställts, »att riksdagen beslutade höja export- och importtillägget
för ägg och flytande ägg och äggula till högst 50 öre per
kilogram samt hos Kungl. Majit anhålla örn förslag till belåningsmöjligheter
å konserverade och lagrade ägg»;
26) motionen nr 241 i andra kammaren av herr Herou m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen mäte besluta i
1) örn sådan ändring i förordning örn mjölkavgift, dels att mjölk och
grädde, som produceras å brukningsdel, varå regelmässigt ej hålles mer
än 4 kor, dels att för mjölk och grädde, som försäljes, den del av mjölkförsäljningen,
som understiger 300 kilogram per månad, undantages
från avgiftsplikt,
2) att bestämmelsen i 3 § mom. 5 i förordningen angående mjölkavgift
— örn befrielse i vissa fall från mjölkavgifter — må gälla även enskilda
mjölkleverantörer, där det på grund av ekonomiska svårigheter må anses
skäligt»;
27) motionen nr 451 i andra kammaren av herrar Hammarlund och Johanson
i Hallagården, däri hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
26 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
till Kungl. Majit anhålla, att luzernhömjöl inbegripes i de fodermedel,
vilka enligt kungörelse den 21 december 1933 icke få införas till riket
utan tillstånd av statens spannmålsnämnd»;
28) motionen nr 469 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde,
däri hemställts,
»att kvarnar, vilka fullgöra redovisning och uppbörd enligt förordningarna
angående kliskatt och angående veteavgift, erhålla en grundersättning
för härmed förenat arbete av 25 kronor per år och kvarn samt
däröver 1 krona per mäldkund och år utöver 25 mäldkunder, och att ersättningen
räknas från den 1 juli 1934, samt
att utskottet måtte vid bifall till denna framställning angiva de närmare
författningsregler, som bliva erforderliga för ersättningens utbetalande»;
ävensom
29) motionen nr 471 i andra kammaren av herrar Brädefors och Hagberg
i Luleå, däri hemställts, »att riksdagen beslutar ge små jordbrukare
möjlighet att utbyta sitt korn mot ofärgad vetespannmål till det pris,
som gäller för den färgade spannmålen, samt att riksdagen i skrivelse
till regeringen uppdrar åt denna att utforma det tekniska förfaringssättet
därvid».
Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för däri framställda
yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.
Översikt över hittills vidtagna åtgärder.
Mjölkregleringen. De åtgärder, som vidtagits för stödjande av mjölkoch
smörproduktionen äro väsentligen av tre slag: införande av mjölkavgift,
införande av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl (kraftfoderskatt)
samt införande av margarinaccis.
Anordningen med upptagande av mjölkavgift omlades i viss utsträckning
vid 1933 års riksdag. Enligt tidigare, vid 1932 års riksdag beslutade
bestämmelser, skulle upptagas dels en allmän avgift inom hela riket
dels ock en lokal avgift inom vissa särskilt avgränsade områden. Medel,
vilka inflöto genom den allmänna avgiften, skulle användas för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden inom riket för mjölkoeli
mejeriprodukter. De lokala avgiftsmedlen skulle användas till utjämnande
av skillnaden mellan priset å konsumtionsmjölken och priset
i produktmjölken.
Enligt de vid 1933 års riksdag beslutade ändrade bestämmelserna —
förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, som gäller
till och med den 30 juni 1937 — skall allenast ett slag av avgift upptagas.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 2 i
Mjölkavgift skall erläggas, då fråga är om vara, som av mjölkproducent
levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av dem, som sålunda från producenten
mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av
mjölkproducenten. Avgiften kan utgöra för mjölk högst 3 öre för kilogram.
För grädde skall avgiften utgå med för varje kilogram mjölk, som
åtgått för gräddens beredande, det för mjölk fastställda arrgiftsbeloppet.
Kungl. Majit äger medgiva befrielse från avgiftsskyldighet. — Handläggningen
av ärenden rörande mjölkregleringen ombesörjes av statens mjöllcnämnd.
Avgiften är för tiden t. o. m. 30 juni 1935 bestämd till 2 öre för kilogram
mjölk. Den uppbäres av svenska mejeriernas riksförening, som även förvaltar
medlen. Föreningen har bemyndigats att använda medlen dels till
''pristillägg vid export av mejeriprodukter, dels ock till prisutjämningsbidrag,
d. v. s. ett bidrag som lämnats för inom riket producerad mjölk eller
grädde, som använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt.
För vinnande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet
har Kungl. Majit genom förordningen den 10 februari 1933 (nr 29) med
bestämmelser örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter förklarats
berättigad att meddela förbud mot införsel av mjölk, grädde, smör och
ost utan särskilt tillstånd. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl.
Majit genom kungörelse den 30 juni 1934 (nr 377) förordnat, att nyssnämnda
varor ej få införas utan tillstånd av statens mjölknämnd. Vissa
undantag härifrån gälla dock. Förordningen örn införselmonopol gäller
t. o. m. den 30 juni 1937.
Bestämmelserna örn kr af tf oder skatt innefattas i en förordning den 14
juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Enligt
1933 års förordning, som ändrats efter beslut vid 1934 års riksdag genom
förordningen den 24 maj 1934 (nr 177), skall erläggas en skatt av högst 6
öre för kilogram vid införsel till riket eller tillverkning inom riket för försäljning
avi oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och
mjöl, framställt vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning
av oljekakor. Kungl. Majit har sedermera fastställt skattens
belopp från och med den 1 juni 1934 till 3 öre för varje kilogram av varans
nettovikt. Från och med den 0 april 1935 utgår skatten å andra här
avsedda varor än linfrökakor och linfrömjöl med 5 öre för kilogram.
Jämlikt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) skall för kli, som införes
till riket eller som erhålles vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn
av vete, utgå skatt, efter Kungl. Majits förordnande, med högst 6 öre förvar
je kilogram av varans nettovikt. Kungl. Majit har fastställt skattens
belopp till 3 öre från och med den 1 juni 1934.
De grundläggande bestämmelserna om margarinaccis innefattas i en
förordning den 26 juni 1933 (nr 405). Enligt denna äger Kungl. Majit
besluta, att för margarin, som tillverkas inom riket för försäljning, skall
28 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
utgå accis med det belopp, lägst 10 och högst 50 öre för kilogram, som
Kungl. Majit bestämmer. Bemyndigandet gäller, efter beslut vid 1934
års riksdag, för tiden t. o. m. 30 juni 1935. Med stöd av detta bemyndigande
har Kungl. Majit förordnat örn uttagande av accis å margarin,
som levereras intill utgången av juli 1934, med 20 öre för kilogram samt
å margarin, som levereras från och med den 1 augusti 1934 till och med
utgången av juni 1935, med 30 öre för kilogram. Samtidigt har, likaledes
enligt riksdagens bemyndigauden, Kungl. Majit beslutat höjning av
tullen å margarin från 15 kronor till 35 kronor för 100 kilogram samt
för tiden från och med den 1 augusti 1935 till 45 kronor för 100 kilogram.
Vid 1934 års riksdag beslutades, att samtliga avgifter, vilka helt eller
huvudsakligen vore avsedda för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område, skulle ingå i en gemensam fond, jordbrukets prisregleringsfond.
Till fonden skola tillföras, bland annat, de medel, vilka efter den
30 juni 1934 inflyta i skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, i accis
å margarin ävensom i skatt å till riket infört kli.
Enligt uttalande vid 1933 års riksdag borde skatten å oljekakor och
fodermjöl komma till användning för den del av mjölkregleringen, som
åsyftade en prisutjämning mellan konsumtionsmjölken och produktmjölken.
Margarinaccismedlen borde i första hand användas för stödjande
av smörexporten genom pristillägg å exportsmör, då den årliga exportkvantiteten
överstege 15,000 ton, samt i andra hand för något ändamål,
som främjade de breda konsumentlagrens intressen. — Vid 1934 års riksdag
uttalades, att av de medel, vilka inflöte genom kraftfoderskatten och
skatten å importerat kli, omkring 10 procent borde användas för stödjande
av äggproduktionen samt återstoden tillföras mjölkregleringen.
Kungl. Majit bemyndigades att efter den 30 juni 1934 av margarinaccismedel
taga i anspråk vad som erfordrades för utanordnande av hälften av
förekommande pristillägg å allt smör, som exporterades. Högst 1,000,000
kronor av margarinaccismedlen skulle Kungl. Majit få använda för utdelning
av mjöl eller nötkött till nödlidande.
Enligt från svenska mejeriernas riksförening inhämtade uppgifter
hava till mjölkregleringen för år 1934 i avgifter influtit tillhopa 68,490,026
kronor, varav 4,864,583 kronor belöpa å kraftfoder- och kliskatterna, 11,218,691
kronor å margarinaccisen, 52,396,096 kronor å mjölkavgiften samt 10,656
kronor å importavgifter å mjölk och mejeriprodukter. Av de influtna
medlen hava 26,791,107 kronor använts för stödjande av exporten av mejeriprodukter.
I prisutjämningsbidrag hava utbetalats 38,631,495 kronor.
Av återstoden hava 588,307 kronor använts för bestridande av kostnaderna
för uppbörd av mjölkavgifter och avgiftsmedlens förvaltning samt
därmed förenad kontroll. För bestridande av sådana kostnader, som avses
i 2 § mom c i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 375), hava använts
342,210 kronor.
Hela smörexporten 1934 uppgick till 23,170 ton. Under 1932 utgjorde exporten
13,547 ton och under 1933 17,127 ton.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 29
Slaktdjursregleringen. Åtgärderna pä detta område äro av sent da
tum och hava delvis latt sin karaktär av den i England genomförda kontingenteringen
av bacon. I enlighet med beslut vid 1933 ars riksdag må
jämlikt förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) upptagas slaktdjur sav gift.
Dylik avgift skall, örn Kungl. Maj:t så beslutar, erläggas för kött av nötkreatur,
får, get, svin och häst, som passerar offentlig köttbesiktningsbyrå,
offentligt slakthus eller under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning.
Avgiften må högst utgöra: för storboskap och häst 3 kronor,
för svin 2 kronor och för övriga djur 1 krona. Slaktdjursavgift
kan uttagas under tiden till den 1 juli 1935. Från och med 1935 års ingång
upptages emellertid ej längre slaktdjursavgift. Frågor avseende
tillämpningen av förordningen angående slaktdjursavgift handläggas av
statens slakterinämnd.
De engelska kontingenteringsåtgärderna hava föranlett vissa exportreglerande
bestämmelser. Sålunda får export av saltat fläsk till Storbritannien
och Norra Irland ej ske utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller,
efter dess bemyndigande, av svenska exportslakteriernas förening.
Dylikt bemyndigande har lämnats föreningen, som alltså handhar hela
exporten. Exportkvantitetens storlek har minskats undan för undan. I
början av kontingenteringen, perioden 23 november 1932—22 januari 1933,
utgjorde den 1,960,000 kilogram i månaden. De myckenheter fläsk, som
för närvarande må utföras från Sverige till Storbritannien och Norra
Irland, uppgå enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 februari 1935 till för tiden
1 januari—30 april 1935 4,485,507 kilogram brutto, samt för varje tvåveckorsperiod
under månaderna februari—april 524,967 kilogram brutto.
Genom beslut den 23 februari 1934 har Kungl. Majit meddelat vissa bestämmelser
till utjämning av spänningen mellan fläskpriserna å exportmarknaden
och å hemmamarknaden. Enligt dessa bestämmelser gäller,
bland annat, att den, som efter den 1 mars 1934 utför bacon, har att, örn
på visst sätt fastställt medelnettoexportpris efter avdrag för 10 öre för
någon vecka överstiger medelpartipriset i Sverige för samma vecka, för
vart kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon till statskontoret
inbetala ett belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset
med sagda avdrag och å andra sidan medelpartipriset.
Därest medelnettoexportpriset för någon vecka understiger medelpartipriset,
skall exportören äga att för kilogram under nästföregående
vecka exporterat bacon utbekomma ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan nämnda priser.
Med stöd av bemyndigande vid 1934 års riksdag har Kungl. Majit genom
kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 499), som gäller tillsvidare till
och med den 30 juni 1936, förordnat, ätt levande nötkreatur, får och svin,
kött av nötkreatur och får, kött av häst, fläsk, s. k. torrsaltat amerikanskt
fläsk likväl undantaget, samt konserver av dylikt kött eller av
fläsk icke må införas till riket utan tillstånd av statens slakterinämnd.
30 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Nämnden äger föreskriva, att för dylikt tillstånd skall utgå licensavgift.
Samtidigt Ilar Kungl. Majit föreskrivit, att licensavgift må utgå för kött
eller fläsk eller konserver därav med högst 50 öre för kilogram samt för
levande slaktdjur med högst samma belopp för kilogram slaktvikt. — Det
må här anmärkas, att ifrågavarande bemyndigande från riksdagen jämväl
avser kött av fjäderfä.
Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre
och majs jämte vissa andra fodermedel skall, i den män Kungl. Maj:t
så förordnar, sådan avgift örn högst 6 öre för kilogram erläggas för följande
varor, som införas till riket, nämligen havre, majs, korn, vicker,
pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot),
produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt för foderändamål
framställts av dessa varor, produkter av vete, råg eller annan
spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro tjänliga
endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder och
sockerschnitzel. Därjämte må Kungl. Maj:t förordna, att införselavgift
skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag,
vilka införas till riket. Dylik införselavgift utgår för närvarande å vissa
varor med 3 öre för varje kilogram av varans nettovikt. Genom beslut
den 5 april 1935 utgår införselavgift jämväl för kreatursfoder av animaliskt
fett och luzernmjöl.
Till jordbrukets prisregleringsfond skall tillföras, bland annat, ett belopp,
motsvarande summan av de medel, vilka efter den 30 juni 1934 inflyta
i slaktdjursavgift eller i införselavgift å havre och majs och vissa
andra fodermedel eller i form av särskilda avgifter vid import eller export
av kött och fläsk. Vad som inflyter i slaktdjursavgift samt i avgifter
vid export eller import av slaktdjur samt kött och fläsk skall användas
till stöd för kött- och fläskproduktionen. Av de genom införselavgifter
å havre och majs samt därmed jämställda fodermedel inflytande
medlen användas omkring 90 procent för nämnda ändamål och 10 procent
för äggproduktionens stödjande. I anslutning till uttalande i sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottets vid 1934 års riksdag utlåtande
nr 1, som sedermera godkändes av riksdagen, har Kungl. Maj:t
genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 501) förordnat örn statsbidrag
för fraktlindring vid transport av foderhavre till vissa delar av Norrland
samt av Kopparbergs och Värmlands län samt bestämt, att de utbetalade
statsbidragen skola avföras å prisregleringsfonden.
Beträffande dispositionen av de medel, som kunna användas för slaktdjursmarknadens
stödjande, har Kungl. Majit genom särskilda beslut under
åren 1934 och 1935 förordnat, att statens slakterinämnd skulle äga att
av jordbrukets prisregleringsfond använda, dels tillhopa högst 1,200,000
kronor för att genom export eller destruktion av mindervärdiga djur
åstadkomma skälig avlastning å den inhemska marknaden för nötkreatur
eller kött därav, dels sammanlagt högst 2,000,000 kronor såsom bidrag vid
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 31
export av levande svin och fläsk eller vid infrysning eller nedsmältning
av fläsk, dels tillhopa 250,000 kronor för av Sveriges slakteriförbund eller
under dess ledning bedrivet organisationsarbete, och dels ett belopp av
intill 50,000 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa försök att ersätta
det importerade torrsaltade amerikanska fläsket med inhemskt sådant.
Äggregleringen, I fråga örn ägg hava i stort sett ej andra regleringsåtgärder
vidtagits än de som föranletts av beslut vid 1934 års riksdag. Med
bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 117 bar riksdagen bemyndigat
Kungl. Majit att under tiden t. o. m. den 30 juni 1935 vidtaga åtgärder för
reglering av införseln av ägg, äggula och flytande äggvita. Kungl. Majit
bar med stöd bärav föreskrivit, att ägg ej få införas till riket utan tillstånd
av lantbruksstyrelsen eller den lantbruksstyrelsen bemyndigar att lämna
sådant tillstånd. Sedermera bar förordnats, att liknande tillstånd måste
erhållas för import av äggula, som icke uteslutande är avsedd för beredning
av läder, och flytande äggvita. Vidare bar föreskrivits, att vid meddelande
av införseltillstånd får uppbäras licensavgift med högst 30 öre för
kilogram ägg. Lantbruksstyrelsen har bemyndigat Sveriges äggintressenters
förening u. p. a. att från och med 15 april 1934 till och med den
30 juni 1935 meddela tillstånd att till riket införa ägg.
Nämnas må emellertid vidare, att ägg och flytande äggvita från och
med den 1 maj 1932 belagts med en tull av 20 kronor för 100 kilogram.
Dessförinnan voro varorna tullfria.
Från och med den 14 maj 1934 gäller ytterligare, att utförsel av hönsägg
icke må äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen, eller, efter
lantbruksstyrelsens bemyndigande, av Sveriges äggintressenters förening.
I samband med utförseltillstånd må utbetalas ett med hänsyn till prisläget
å exportmarknaden, jämfört med prisläget å den inhemska marknaden,
bestämt pristillägg, högst 30 öre för varje kilogram under tiden
för tillståndets giltighet exporterade ägg. För närvarande ankommer det
på Sveriges äggintressenters förening att meddela berörda utförseltillstånd
samt vecka för vecka fastställa det pristillägg, som exportör må
åtnjuta vid export av bönsägg.
Såsom förut berörts må för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden
för ägg få användas av jordbrukets prisregleringsfond ett
belopp, svarande mot 10 procent av inflytande införselavgifter å havre
och majs jämte vissa andra därmed jämställda fodermedel ävensom 10
procent av uppburen skatt å importerat kli samt å oljekakor och vissa
slag av fodermjöl. Därjämte få för samma ändamål disponeras de särskilda
avgifter, som inflyta vid import eller export av ägg.
Genom särskilda beslut har Kungl. Majit hittills ställt 600,000 kronor
till Sveriges äggintressenters förenings förfogande för utbetalande av pristillägg
vid export av ägg.
32 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Spannmålsregleringen. Till en början må nämnas att tull utgår å följande
tre spannmålsslag nämligen vete, råg och korn, allt med 3 kronor
70 öre per 100 kilogram. Åtgärderna till spannmålsodlingens stödjande
äro i övrigt huvudsakligen inriktade dels på stöd åt brödsädsodlingen
(vete och råg) dels på stöd åt odlingen av fodersäd.
Brödsäden. Genom förordningen den 13 juni 1930 (nr 249), den s. k.
inmalningsförordningen, är föreskriven skyldighet att vid framställning
av vetemjöl eller rågmjöl använda svenskt vete, respektive svensk råg
till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete respektive all
den råg, som förmales vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid
framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet
uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).
— Handläggningen av ärenden som föranledas av dessa bestämmelser
ankommer på statens spannmålsnämnd. — Inmalningsprocenternas
höjd sedan inmalningsförordningens tillkomst framgår av följande tablå.
Tid | Inmalnings-procent för | 1 T i d | Inmalnings-procent för | ||
1 veto | råg | 1 vete | råg | ||
i ! 1930 september—oktober ... | 60 | 70 | 1932 juli—augusti............... | 60 | 30 |
november—december... | 75 | 85 | 1 —16 september......... | 80 | 90 |
1931 januari—februari......... | 80 | 95 | 17 septem ber— 15 oktober | 85 | 97 |
mars—juli.................. | 85 | 95 | 16 oktober- december .. | 90 | 97 |
augusti—september ... | 80 | 95 | 1933 januari—maj.............. | 95 | 97 |
oktober—november ... | 70 | 60 | juni—december ......... | 98 | 98 |
december .................. | 60 | 40 | 1934 januari—maj ............. | 98 | 98 |
1932 januari—maj ............ | 60 | 40 |
| mn |
|
juni ........................ | 50 | 30 | 1935 januari—april ............ | 100 | 98 i |
Vidare har varje år sedan 1931 svenska staten träffat avtal med en förening
av kvarnar, svenska spannmåls!öreningen u. p. a., örn vidtagande avvissa
åtgärder, avsedda att stödja priset på den svenska brödsäden. Nu
gällande avtal avser tiden till och med den 31 december 1935. Föreningen
har atagit sig att under månaderna juni och juli inlösa all då kvarvarande
oförbrukad svensk kvarnduglig brödsäd till av Kungl, Majit bestämda priser.
Å andra sidan har föreningen tillförsäkrats ensamrätt till införsel
av utländskt vete och utländsk råg. Vidare hava medlemmarna i föreningen
erhållit rätt att tillämpa en inmalningsprocent, som med 10 enheter
understiger den eljest fastställda inmalningsprocenten. För täckande
av sina kostnader och förluster äger föreningen att av importör av bröd
1
Minimiprocenten för vete har som regel legat 15 enheter under inmalningsprocenten.
Kvarnar, tillhörande Svenska spannmålsföreningen, åtnjuta enligt särskilt avtal en inmalningsprocent
för vete, som med 10 enheter understiger den eljest fastställda.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 33
spannmål samt mjöl och gryn uppbära viss gottgörelse. Föreningens inlösningspriser
bestämmas redan under sommaren eller hösten året före det
år, då inlösningen skall ske. Priserna för 1934 äro för vete 19 kronor och
för råg 18 kronor, allt per 100 kilogram. Inlösningsprisernas belopp under
olika år framgår av följande tabell.
Skördeår | Inlösnings- år | Inlösningspris i kronor per deciton | |||
Inl andskvarn | Kustkvarn | ||||
vete | råg | vete | råg | ||
1930 ........................... | 1931 | 20. oo | 17.00 | 20.50 | 17.50 |
1931 .......................... | 1932 | 18.50 | 16.50 | 18.50 | 16.50 |
1932 ........................... | 1933 | 19.oo | 17.50 | 19.50 | 18.00 |
1933 .......................... | 1934 | 19.oo | 18.oo | 19.00 | 18.oo |
1934 .......................... | 1935 | 19.oo | 17.00 | 19.00 | 17.oo |
Jämlikt förordningen den 30 juni 1934 (nr 427) örn veteavgift äger
Kungl. Maj :t förordna örn uttagande av en avgift örn högst 2 öre för varje
kilogram svenskt vete, som användes för tillverkning inom riket av mjöl
eller gryn. Veteavgift utgår emellertid icke för sådant vete — intill en
kvantitet av 75 kilogram för hushållsmedlem —, varav mot tull eller
lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens behov. För
tiden 1 september 1934—31 augusti 1935 skall veteavgift utgå med ett
belopp av 1 öre för kilgram av varans nettovikt. Inflytande veteavgiftsmedel
ävensom vad som inflyter i form av skatt å inom riket tillverkat
kli och enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 155) örn särskild avgift
för viss utländsk havre och majs skola tillföras fonden för mötande av
förluster å spannmålsregleringen. Intäkterna av ifrågavarande avgifter
beräknas för innevarande budgetår uppgå till 8,000,000 kronor.
Sedan 1928 hava vidare gällt bestämmelser angående utförselbevis för
råg och vete. Dessa bestämmelser, vilka senast förlängts att gälla till och
med den 31 juli 1935, innebära, att den, som till utrikes ort utför vete eller
råg, erhåller rätt antingen att tullfritt införa motsvarande myckenhet
brödsäd eller ock att av statsverket utbekomma ett belopp, motsvarande
den tull, som skulle hava erlagts vid införsel av samma myckenhet, efter
avdrag av två procent,
I syfte att främja en jämn reglering av saluutbuden å brödsädsmarknaden
hava slutligen från statens sida vidtagits åtgärder för att befordra
tillkomsten av spannmålslagerhus och underlätta för lagerhusföreningarna
att företaga inköp av spannmål och erlägga betalning för varan redan
vid tidigare tidpunkt än då tillfälle är inne att föra ut densamma i
marknaden. Sålunda beslöt 1930 års riksdag på förslag av Kungl. Majit
(prop. nr 108; R. skr. nr 376) inrättande av två särskilda fonder, benämnda
den ena spannmålslagerhusfonden och den andra spannmålskreditfonden.
Bihang lill riksdagens protokoll 19.35. 7 sami. 2 avd. Nr 1.
3
34 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Spannmålslagerhusfonde7i avsågs skola lämna tillgång till lån för upp->
förande, inrättande, inköp eller ombyggnad av spannmålslagerhus eller
magasin för torkning av spannmål ävensom för anskaffande av spannmålstorkar
och rensningsmaskiner. Till denna fond överfördes utlämnade
lån från en år 1924 tillkommen fond med samma namn, vars tillgångar
emellertid under budgetåret 1929/1930 uttömts. Gällande allmänna villkor
och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden äro meddelade
i kungörelsen den 12 september 1930 (nr 342) med däri genom kungörelserna
nr 364/1932 och 263/1933 gjorda ändringar. Såsom kapitalökning
till spannmålslagerhusfonden hava för budgetåren 1930/1931—1934/
1935 anvisat tillhopa 5,350,000 kronor. För nästkommande budgetår har
Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag under utgifter
för kapitalökning, statens utlåningsfonder, hemställt örn ytterligare anslag
till fonden med 1,000,000 kronor.
Från spannmålskreditfonden kan lämnas lån för underlättande av inköp
av vete eller råg, som för förvaring i avvaktan på lämpligt försäljningstillfälle
upplägges i lagerhus eller annan lagerlokal. Bestämmelser och
villkor angående lån från fonden äro meddelade i kungörelsen den 12 september
1930 (nr 343), ändrad genom kungörelserna 365/1932 och 264/1933.
Å lämnade lån utgår ränta efter den räntefot fullmäktige i riksbanken,
med hänsyn till kostnaderna för statens upplåning, för varje konsumtionsår
bestämma. Räntan är för närvarande 41/2 procent.
Spannmålens belåningsvärde skall, där ej Kungl. Majit annorlunda
förordnas, fastställas av riksbanken. Genom beslut den 28 augusti 1934
har Kungl. Majit för följande tider fastställt belåningsvärdet sålunda
svenskt vete svensk råg
1 september—30 november 1934 ............................ 17i— 16i —
december 1934—28 februari 1935 ....................... 17: 5 o 16: 5 o
1 mars—31 maj 1935 ................................................ 17: 7 5 16: 7 5.
Såsom kapitalökning till spannmålskreditfonden hava anvisats tillhopa
4,500,000 kronor.
Foder säd. Till främjande av avsättningen av svensk havre har genom
kungörelse den 16 januari 1930 (nr 7) föreskrivits, att införsel till
riket av foderhavre ej får ske utan att havren färgas med eosinlösning.
Vidare har genom förordning den 29 maj 1933 (nr 234) beträffande tillverkningen
av havregryn, havremjöl och andra produkter av havre meddelats
vissa föreskrifter, motsvarande inmalningsbestämmelserna i fråga
örn vete och råg. Sålunda har stadgats, att vid tillverkningen av dylika
havreprodukter skall användas svensk havre till myckenhet motsvarande
viss procent av all den havre, som användes vid kvarnen (tillverkningsprocent).
T Ulverkningspr ocenten har utgjort för tiden 1 juni—20 september
1933 40 procent, för tiden 21 september 1933—30 april 1934 80 procent, för
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 35
tiden 1 maj—30 september 1934 70 procent, för tiden 1 oktober—31 december
1934 85 procent samt för tiden 1 januari—30 april 1935 90 procent.
Såsom redan nämnts, uttages härjämte införselavgift å havre och majs
samt vissa andra fodermedel, varjämte importerat eller inom landet tillverkat
kraftfoder i viss utsträckning belagts med skatt eller accis. Utan
tillstånd av statens spannmålsnämnd må ej till riket införas havre och
majs samt vissa andra fodermedel. Sådant tillstånd må numera ej meddelas,
med mindre sökanden visar, antingen han låtit på sätt och i den
ordning, statens spannmålsnämnd bestämmer, verkställa denaturering av
svenskt vete eller svensk råg till myckenhet, motsvarande viss procent
(regleringsprocent) av den sammanlagda mängden av den sålunda denaturerade
spannmålen, dels ock den vara, han önskar införa till riket, eller
ock att han i av nämnden godkänd ordning i enahanda utsträckning inköpt
denaturerad spannmål, sam nyss sagts. Regleringsprocenten, vilken fastställes
av Kungl. Majit för viss tid på förslag av spannmålsnämnden, är
från och med den 1 april 1935 90.
Från och med den 22 oktober 1934 till och med den 30 juni 1935 gäller
slutligen, att statsbidrag skall i viss utsträckning utgå för sändningar av
för foderändamål ansedd inhemsk havre, som transporteras till vissa delar
av Norrland samt av Kopparbergs och Värmlands län.
Regleringen av marknaden för andra vegetabiliska produkter än spannmål.
Till främjande av avsättningen av ''potatis gäller enligt förordningen
den 26 juni 1933 (nr 389) för tiden t. o. m. den 30 september 1935, att tillverkning
av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning i eget
hushåll icke må äga rum utan tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken
rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Tillstånd
att vid viss anläggning bedriva nu nämnd tillverkning av potatismjöl
(tillverkningslicens) meddelas av statens potatism,jölsnämnd. Tillverkningslisencen
meddelas för tillverkningsår, som räknas från och med
den 1 oktober till och med den 30 september nästföljande år. Den, som erhållit
tillverkningslicens, är skyldig att under den tid licensen avser i a) vid
tillverkningen uteslutande använda svensk potatis; b) vid inköp av potatis
och försäljning av potatisstärkelse tillämpa den prissättning, som
Kungl. Majit efter förslag av statens potatismjölsnämnd fastställer; c)
underkasta sig de föreskrifter i avseende å leveranser och inköp av potatis
samt tillverkning och försäljning av potatisstärkelse, som nämnden
må meddela; samt d) därest nämnden så påfordrar, till av Kungl, Majit
efter förslag av nämnden fastställt pris helt eller delvis ställa årstillverkningen
av potatisstärkelse, inneliggande lager inbegripet, till förfogande
för nämnden, med undantag dock för vad som erfordras till husbehov
för tillverkaren och dennes potatisleverantörer; ägande nämnden därvid,
så vitt angår ny tillverkning, påkalla leverans av otorkad vara.
Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Majit
36 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
för tillverkningsåret 1 oktober 1934—30 september 1935 fastställt det pris,
som innehavare av tillverkningslieens, varom nyss sagts, skall i fråga örn
potatis som inköpes för framställning av stärkelse och är av för fabriksändamål
normal kvalitet (frisk, samtagen och fri från grövre föroreningar),
erlägga till leverantören, till 13 öre per stärkelseprocent och
hektoliter, fritt fabrik.
I fråga örn försäljning av potatisstärkelse från producenterna och deras
sammanslutning, Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., reglerades
förhållandena under sistförflutna tillverkningsår genom ett den 12
oktober 1933 upprättat avtal mellan statens potatismjölsnämnd och föreningen
örn inköp och försäljning av potatisstärkelse.
Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Maj:t den
28 september 1934 godkänt ett mellan nämnden och nyssnämnda förening
upprättat avtal avseende inköp och försäljning av potatisstärkelse under
tillverkningsåret 1934/1935. Avtalet, som godkändes av Kungl. Maj:t under
förbehåll, bland annat, att i § 10 av nämnden gjord utfästelse vunne riksdagens
godkännande, innebär, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse,
som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å högst
160.000 deciton, med undantag för vad som erfordras till husbehov för
tillverkaren och dennes potatisleverantörer.
Avtalets § 10 är så lydande:
»Under förutsättning av statsmakternas godkännande åtager sig nämnden
att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka bereda
föreningen möjlighet att erhålla minst 28 kronor per deciton för den
1 oktober 1935 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av
15.000 deciton. Dessutom åtager sig nämnden under nyss angivna förutsättning
och örn detta avtal icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta
örn åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla
ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i 7 § angivna
grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 15,000
deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1935.»
I detta sammanhang må även erinras, att under tiden 5 mars 1934—30
september 1935 skall utgå tilläggstull dels vid införsel av druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap med 6 kronor 50 öre för 100 kilogram dels
ock vid införsel av dextrin och stärkelseklister ävensom appreturmedel,
innehållande dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl. med 5 kronor för
100 kilogram.
För främjande utav avsättningen av potatis för bränneriändamål har
beslutats, att aktiebolaget vin- och spritcentralen icke må utan Kungl.
Maj:ts tillstånd till förtäringsändamål sälja annan inom riket tillverkad
sprit än sådan, som framställts av potatis och spannmål, med mindre under
samma år i stort sett motsvarande mängd sprit av sistnämnda slag jämte
vid rening av sådan sprit uppkommande s. k. sekunda sprit användes för
försäljning jämlikt förordningen angående handeln med skattefri sprit.
Bränneri är vidare skyldigt att, i viss omfattning, inköpa potatis från
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 37
annan än den, som är ägare av, delägare i eller eljest intresserad i potatisbränneri
eller stärkelsefabrik. I potatisbränneri må ej i regel användas
spannmål i större omfattning än som erfordras för framställning av
det behövliga maltet.
I propositionerna framlagd utredning.
Med avseende å den utredning, på vilken Kungl. Maj:ts med propositionerna
nr 227 och 233 framlagda förslag grundar sig, tillåter sig utskottet,
i den mån därför redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till de vid
propositionerna fogade statsrådsprotokollen.
Mjölkregleringen.
Den 16 mars 1934 beslöt Kungl. Maj:t bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla sju utredningsmän för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande frågan örn avsättningen av smör och
andra fettämnen av inhemskt ursprung. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallade departementschefen den 19 mars 1934 såsom utredningsmän
statssekreteraren C. E. A. Mannerfelt, tillika ordförande, ledamöterna av
riksdagens första kammare E. B. Andersson i Fältenborg, J. F. Gustafson
i Domö och K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare
J. A. L. Persson i Tidaholm, affärschefen för konsumtionsföreningen
Örebro u. p. a. C. F. Cederlund och direktören i margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag
K. K. Stamsö.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen smör- och margarinkommittén,
hava den 14 november 1934 avlämnat betänkande med förslag
angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung
(stat. off. utred. 1934: 43).
Kommittén, som framlagt åtskilliga förslag för att främja avsättningen
av mjölk och mejeriprodukter samt uppnå bättre jämvikt mellan mjölkproduktionen
i Sverige och den inhemska förbrukningen av nyssnämnda
varor, har sammanfattat sina äskanden huvudsakligen sålunda.
1. För främjande i allmänhet av avsättningen inom riket av mjölk,
smör och andra mejeriprodukter vill kommittén
a) förorda fortsatt kraftig propaganda för ökad användning av, i
främsta rummet, konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost; börande
mjölkavgiftsmedel även i fortsättningen efter Kungl. Maj:ts beslut
anvisas för bedrivande genom föreningen mjölkpropagandan och
svenska mejeriernas riksförening u. p. a. av dylik reklamverksamhet;
b) fästa uppmärksamheten på frågan örn storleken av olika mellanhandskostnader
vid försäljning av konsumtionsmjölk och -grädde samt
understryka angelägenheten, icke minst ur avsättningssynpunkt, av att
priserna å sagda varor ej hållas för höga; och förutsätter kommittén, att
38 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
mejeriorganisationen upptager dessa frågor till ingående oell allvarligt
övervägande;
c) uttala, att fragan örn mjölkleverantörernas återtagande från mejeri
av smör (och ost) bör, åtminstone tillsvidare, liksom nu ordnas genom
vederbörande organisationers egna åtgöranden; och förutsätter kommittén,
att lantbrukarnas egna organ, särskilt mejeriorganisationen, fortsätta
med att på frivillighetens och övertygelsens väg göra vad de kunna
för att främja dylikt återtagande;
d) förorda, att de i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 juni 1934 (nr 373)
givna bestämmelser i syfte att de myndigheter, vilka verkställa upphandling
för statens behov, upphandla smör i stället för margarin måtte i sinom
tid förlänas förlängd giltighet, samt att bestämmelserna, i avseende
å marinen, få den verkan, att den nuvarande margarinförbrukningen där
upphör och ersättes med smör.
2. I syfte att, särskilt beträffande stekning, bakning m. fl. hushållsändamål,
främja en. konsumtionsövergång från margarin till smör ifrågasätter
kommittén tillverkning och utsläppande i marknaden till billigt
pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör). Så snart som möjligt,
böra omfattande praktiska försök härom igångsättas, och föreslås, att
Kungl. Majit måtte, på sätt i betänkandet angivits, till en början ställa
ett belopp av förslagsvis 100,000 kronor till svenska mejeriernas riksförenings
förfogande för tillverkning och utsläppande i handeln inom
vissa orter av dylikt stek- och bagerismör, varjämte Kungl. Majit torde
böra föreskriva, att bestämmelserna i margarinförordningen den 30 juni
1932 (nr 355) ej skola hava tillämpning å sålunda tillverkad vara, därest
den säljes i emballage eller annan förpackning, som godkänts av statens
mjölknämnd. Statens mjölknämnd torde samtidigt böra anbefallas att,
efter riksföreningens hörande, inkomma snarast möjligt med redogörelse
för erhållna resultat i förevarande hänseende samt det förslag, vartill förhållandena
må föranleda. Vid upprättande av sådant förslag torde böra
beaktas, vad kommittén närmare angivit i ämnet. Erhålles tillfredsställande
resultat av försöken, böra dessa utvidgas att avse en mera omfattande
_ tillverkning av stek- och bagerismör och dettas utsläppande till
lämpligt pris å hemmamarknaden.
3. Därest med hänsyn till förhållandena å exportmarknaderna hinder
eller avsevärda svårigheter skulle uppstå för större årlig utförsel av
svenskt smör än ungefär 13,000 å 14,000 ton eller örn tydlig tendens till
utveckling i sådan riktning förmärkes eller därest eljest särskilda skäl
föreligga för beredande av ökad avsättning inom landet av smör, böra
åtgärder vidtagas för att minska spänningen mellan minuthandelspriserna
å smör samt å margarin m. fl. dylika ersättningsmedel. För dylikt
ändamål torde Kungl. Majit böra av 1935 års riksdag begära 1) antagande
från och med den 1 juli 1935, då den nu gällande förordningen örn
accis å margarin utlöper, av en förordning örn accis å margarin samt
vissa andra fettvaror i huvudsaklig överensstämmelse med av kommittén
upprättat förslag, samt 2) följande bemyndigande för Kungl. Majit att
meddela förordnanden örn tulltaxering, nämligen! I den mån förordnande
örn uttagande av accis enligt nyssnämnda förordning av Kungl. Majit
meddelas, äger Kungl. Majit för tid, varunder sådan accis utgår, förordna
dels örn motsvarande höjning av tullen å av accisförordnandet berörd vara,
därest denna utgöres av margarin, konstister, fettemulsion eller matolja,
dels ock, därest varan är hänförlig till s. k. annat ersättningsmedel för
smör eller flott, att den skall tulltaxeras såsom konstister, för så vitt ej
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 39
styrkes, att varan är avsedd att användas för annat ändamål än som dylikt
ersättningsmedel. Ehuru enligt förslaget till förordning accisen kan
bestämmas upp till 60 öre för kilogram, har kommittén — med utgångspunkt
i nyss antytt läge från ett minutpris för de vanligaste margarinsorterna
av 1 krona 50 öre för kilogram — räknat med, att margarinaccisen
höjes till 50 öre för kilogram. De enligt förordningen inflytande accismedlen
jämte i det följande omförmälda licensavgifter å margarinråvaror
böra, enligt av kommittén i betänkandet närmare angiven regel, fördelas
till användning för två olika ändamål, nämligen dels såsom tillskott till
mjölkregleringen och dels för vidtagande av vissa sociala kompensationsåtgärder
till fromma för de mindre bemedlade, som mest kännbart drabbas
av den ytterligare fördyringen av margarinet. Beträffande sänkningen
av smörpriset har kommittén hållit för antagligt, att för ernående av
den önskade ökade smöravsättningen följande minutpris för kilogram
skulle behöva tillämpas, nämligen 2 kronor för stek- och bagerismör samt
2 kronor 50 öre för runmärkt mejerismör. Kommittén har, med hänsyn
tagen till den väntade ökade smöravsättningen å hemmamarknaden samt
storleken av inflytande avgifts- och accismedel av skilda slag, räknat
med samt funnit önskvärt, att producenterna av mjölk för beredande av
smör och andra mejeriprodukter, för så vitt ej påtaglig stegring i den
nuvarande smörproduktionen eller särskilda förhållanden i övrigt annat
betinga, i fortsättningen ej komma att erhålla sämre betalning för produktmjölken
än vad hittills i stort sett utgått, och därvid har bortsetts
från de belopp, som tillföras mjölkregleringen genom kraftfoderskatten.
4. Kommittén föreslår, att den del av inflytande accismedel för margarin
m. m., vilken enligt förut åsyftad grund skall användas för sociala
kompensationsåtgärder, jämte licensmedlen för margarinråvaror, må disponeras
enligt i huvudsak de bestämmelser, som i det föregående närmare
angivits rörande förbilligande i vissa fall av konsumtionsmjölk. Av
ifrågavarande belopp, uppskattat till sammanlagt ungefär 9,000,000 kronor
per år, torde dock Kungl. Majit böra få fritt använda_intill 1,000,000
kronor per år för vidtagande, i den man sa finnes lämpligt, av sådana
andra sociala åtgärder, som kunna vara av vikt för ett förbilligande av
de viktigaste livsmedlen för de mindre bemedlade och för vilka åtgärders
vidtagande andra medel ej finnas tillgängliga. — Förslaget under 4 torde
— liksom förslaget under 3 — böra till sina huvuddrag understallas
riksdagen samt träda i kraft från och med den dag efter den 30
juni 1935. då margarinaccisen höjes över nuvarande belopp av 30 öre för
kilogram. , .
5. Vidare föreslår kommittén — i syfte huvudsakligen att _ gynna
svensk produktion framför import och få inhemska fettämnen, tillvaratagna
— att en importreglering införes dels beträffande margarin, konstister
och fettemulsion, därvid regleringen synes böra i huvudsak så tilllämpas,
att någon införsel av nämnda varor ej medgives, dels ock i avseende
å råvaror för margarinindustrien. Införsel av berörda varor torde
få ske allenast efter särskilt tillstånd, därvid enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
en licensavgift av högst 7 öre för kilogram må kunna uttagas
samt särskilda villkor för tillstånds åtnjutande föreskrivas.
6. Enligt kommitténs mening bör ett aktgivande ske på problemet
om förhindrande av överproduktion av svenska jordbruksprodukter, varvid
närmast är fråga örn mjölk- och smörproduktionen. Det synes angeläget,
att ytterligare åtgärder vidtagas för begränsning örn möjligt liv
förbrukningen av oljekakor och liknande kraftfoder. För att det all
-
40 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
manna må kunna hava sin hand över importen härav vill kommittén
förorda, att do bestämmelser angående tillstånd till införsel av vissa utländska
fodermedel, vilka enligt kungörelsen nr 660/1933 gälla beträffande
havre och majs m. m., jämväl bliva tillämpliga å oljekakor och liknande
kreatursfoder. Dessutom har kommittén ansett erforderligt föreslå,
att maximibeloppet för skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl
skall höjas från 6 till 8 öre för kilogram.
I avseende å fettemulsioner har kommittén förordat accisbeläggnmg
och importreglering. . Därjämte vill kommittén ifrågasätta ett övervägande
av frågan, huruvida ej bestämmelserna i margarinförordningen
om _ fettemulsioner borde, på lämpligt sätt jämkade, förlänas utsträckt
giltighet, i syfte att vissa av fettemulsion beredda produkter (exempelvis
glass och glassmassa, framställda ur konstfett) bleve underkastade kontroll
vid tillverkningen samt i handeln så märkta, att deras egenskap av
konstprodukter tydligt framträdde; och torde i samband därmed böra
övervägas, i vad mån accis och höjd tull böra utgå även å dylika beredda
produkter.
Mot kommitténs förslag örn utsläppande i marknaden av ett s. k. stekoch
bagerismör, framställt genom uppblandning av smör med ister eller
annat fettämne, samt införande av importreglering för margarinindustriens
råvaror har reservation anmälts av herr Stamsö, som under hänvisning
till ett av honom avgivet särskilt yttrande hemställt, att kommitténs
förslag i nämnda båda hänseenden icke måtte föranleda någon
åtgärd.
Statens mjölknämnd har efter hörande av svenska mejeriernas riksförening
till Kungl. Majit överlämnat förslag till ändring i bestämmelserna
angående indrivning och efterskänkande av mjölkavgift. Förslaget innebär,
att Kungl. Majit skulle äga meddela föreskrifter angående efterskänkande
av mjölkavgift, I anslutning härtill skulle mjölknämnden i
tillämpningsföreskrifterna till mjölkavgiftsförordningen medgivas befogenhet
att besluta örn dylikt efterskänkande ej endast, som nu är
fallet, när den avgiftsskyldige saknar utmätningsbara tillgångar utan
jämväl när den avgiftsskyldiges förmåga att erlägga avgift är väsentligen
nedsatt på grund av tyngande underhållsskyldighet, sjukdom eller
annan liknande ömmande omständighet samt han dessutom ej innehar
lös egendom till högre värde än sammanlagt 3,000 kronor. Fråga örn efterskänkande
av mjölkavgift i andra fall än de nu nämnda skulle bero på
prövning av Kungl. Majit.
Mjölknämnden angiver tillämpningen av de ifrågasatta bestämmelserna
sålunda.
Erlades ej mjölkavgift inom fastslagen tid efter det statens mjölknämnd
fastställt avgiftens belopp, skulle beslutet därom översändas till
vederbörande utmätningsman för indrivning, varvid ett intygsformulär
skulle bifogas, avfattat i överensstämmelse med reglerna för efterskänkande.
Därest vederbörande avgiftsskyldige ej frivilligt erlade avgiften,
hade utmätningsmannen att verkställa sedvanlig uppskattning av den avgiftsskyldiges
egendom samt, därest vid denna värdering erhållet belopp
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 41
understege fastställt maximum, ifylla formuläret, varvid lian även skulle
angiva den eller de särskilda omständigheter, som borde kunna medföra
efterskänkande, samt därefter återsända handlingarna till nämnden. På
grundval av sålunda erhållet material hade mjölknämnden att taga ståndpunkt
till frågan örn avgifternas efterskänkande. Ansåge nämnden efterskänkande
icke höra ske, borde handlingarna återsändas till utmätningsmannen
för verkställighet i vanlig ordning.
Spannmålsregleringen.
Den 24 maj 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla dels högst fyra utredningsmän för att, enligt i
offentliggjort statsrådsprotokoll för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa
utredning och avgiva förslag rörande prisreglerande åtgärder på
brödsädsodlingens område, dels ock ytterligare högst åtta personer att,
på kallelse av utredningsmännen, i egenskap av sakkunniga med dem
deltaga i överläggningar i ämnet.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen såsom
utredningsmän den 24 maj 1934 landshövdingen Walter Murray, tillika
ordförande, statssekreteraren C. E. A. Mannerfelt, vice ordförande, ledamoten
av riksdagens andra kammare C. W. M. Andersson i Igelboda och
byrådirektören N. A. E. Malmfors, tillika sekreterare. Därjämte tillkallades
såsom sakkunniga att med utredningsmännen deltaga i överläggningar
i ämnet dels den 24 maj 1934 domänintendenten J. A. von Bergen,
verkställande direktören i aktiebolaget Saltsjökvarn Hj. Carlborn, ledamoten
av riksdagens andra kammare O. L. Carlström i Södergården, verkställande
direktören i svenska lantmännens riksförbund G. Forsman, stadsmäklaren
A. V. Jonsson, Stockholm, och agronomen H. T. Sylvan, Svalöv,
dels ock den 30 juni 1934 disponenten vid kooperativa förbundet Emil
Harmång samt dåvarande ordföranden i svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening grosshandlaren Gunnar Laveson. Vidare
uppdrog Kungl. Majit den 15 juni 1934 åt sekreteraren hos statens spannmålsnämnd
E. Carlsson att såsom särskild utredningsman biträda vid förevarande
utredning med de utredningsuppdrag, vilka utredningens ordförande
kunde finna lämpligt åt honom anförtro.
De sålunda tillkallade utredningsmännen, vilka antagit benämningen
1934 års spannmålsutredning, hava med skrivelse den 5 januari 1935 avlämnat
betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens
stödjande (stat. off. utr. 1935:1). I skrivelsen framhålles, att utlåtandet
utformats efter överläggningar med de sakkunniga — i vilka
överläggningar även verkställande direktören i svenska spannmålsföreningen
Kuno Möller deltagit — och att dessa, i den mån ej annat framginge
av utlåtandet, i allt väsentligt biträtt förevarande förslag.
Innebörden av utredningens folkslag och uttalanden torde i korthet kunna
angivas sålunda.
1. Gällande inmalningsförordning bör med viss mindre jämkning bibehållas.
Importen av jordbruksprodukter av olika slag bör såsom hittills
42 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
vara underkastad reglering. Även om skäl kunna anföras för att sammanföra
oell förenkla bestämmelserna i ämnet, påyrkar utredningen ändring i
hithörande författningar endast i vad de avse brödsäd eller produkter därav.
Vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl av vete
eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd böra enligt
utredningen icke få införas till riket utan tillstånd av statens spannmålsnämnd.
Tillstånd till import av mjöl och gryn samt av mjöl beredda
produkter skall medgivas endast i undantagsfall eller örn synnerliga skäl
därtill äro. Tillstånd till införsel av omalet vete eller omalen råg skall
som regel icke medgivas annan än den, som ämnar använda den importerade
varan för förmälning till människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som
tidigare icke importerat utländsk spannmål, bör erhålla tillstånd till införsel,
endast örn synnerliga skäl därtill äro. Uttagande av särskild gottgörelse
å importerad spannmål skall upphöra, men Kungl. Majit bör äga
rätt att, örn så befinnes erforderligt, förordna örn uttagande av införselavgift
å varor, som, enligt vad nyss sagts, böra vara underkastade importreglering.
Skatt å inhemskt kli skall upphöra att utgå, varjämte å
importerat kli i stället för skatt skall upptagas införselavgift jämlikt förordningen
den 18 maj 1934 (nr 153).
2. I syfte att förhindra starkare prisfall i tider med rikliga utbud rekommenderar
utredningen, att stödköp i lämplig omfattning vidtagas.
För att kunna säkerställa en någorlunda jämn prisbildning å den svenska
spannmålsmarknaden jämsides med att inmalningsprocenterna och därmed
mjölets kvalitet hållas i görligaste mån oförändrade, bör ett reservlager
av intill 70,000 ton brödsäd finnas disponibelt. Vid bedrivande
av stödköpsverksamheten, vilken bör ske under beaktande av förhållandena
å marknaden för såväl fodersäd som brödsäd, synes böra eftersträvas
ett i görligaste mån jämnt prisläge för landet i dess helhet med utgående
från ett prisläge å noteringsort under de tidigare höstmånaderna
av lägst 14 kronor för 100 kilogram vete samt 13 kronor för 100 kilogram
råg. Den stödköpta kvantiteten spannmål må, såvida Kungl. Majit ej annat
medgivit, vid varje tillfälle omfatta högst 150,000 ton. Vidare bör
under statens medverkan lagringsverksamheten underlättas genom lämnande
av lagringsersättning för lagerkällare tillhörig myckenhet vete eller
råg av fullgod, kvarngill beskaffenhet, som hos av stödköpsorganet
godkänd lagerhållare kvarligger vid ett konsumtionsårs utgång.
3. För handhavande av de åtgärder av organisatorisk och affärsmässig
art, som enligt utredningens förslag böra genomföras, erfordras ett
särskilt organ. Som sådant anser utredningen svenska spannmålsföreningen
u. p. a. ej lämplig utan för ändamålet bör bildas ett aktiebolag,
svenska spannmålsaktiebolaget, vilket skall hava till föremål att driva
handel med spannmål, främja lagring av spannmål samt driva annan
härmed förenlig rörelse. I särskilt avtal mellan staten och bolaget bör
bestämmas bolagets närmare uppgifter. Bland dessa skall enligt förslaget
ingå att enligt vad nyss sagts hålla reservlager samt i mån av behov
verkställa stödköp och bedriva lagringsverksamliet. Skulle bolaget finna
anledning antaga, att landets sammanlagda tillgångar av brödspannmål,
foderspannmål och andra fodervaror påtagligt överstege landets behov av
dessa varor, har bolagets styrelse att med utredning och förslag till åtgärder
för överskottets avlastande, göra anmälan örn förhållandet. Bolagets
aktiekapital föreslås till 10,000,000 kronor. Aktierna skola utgöras
av stamaktier och preferensaktier, vilka sistnämnda skola utgivas till ett
belopp av 500,000 kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna
medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 5 pro
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 43
cent av aktiebeloppet. Stamaktie kan ägas endast av svenska staten och
preferensaktie av svenska staten, svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk
förening eller svensk undersåte. Har preferensaktie övergått till annan
än staten, skall aktien hemb judas staten till inlösen. Varje preferensaktie
medför 20 röster och varje stamaktie en röst. Bolagets styrelse skall
utgöras av fyra eller sex ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser halva
antalet, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Därest
Kungl. Majit så påfordrar, skall bolaget vara skyldigt att träda i likvidation,
därvid Kungl. Majit förordnar likvidator eller likvidatorer. Statens
spannmålsnämnd övar tillsyn därå, att bolagets verksamhet bedrives
i överensstämmelse med föreskrifter, vilka finnas intagna i förenämnda
avtal med staten eller vilka Kungl. Majit i särskild ordning meddelar.
4. För genomförande av de föreslagna åtgärderna erfordras att medel
ställas till förfogande av staten. För tecknande av aktier i svenska
spannmålsaktiebolaget anser utredningen behövligt ett belopp av 10,000,000
kronor, vilket bör uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under utgifter
för kapitalökning fonden för statens aktier samt anvisas att utgå
av lånemedel. Fullmäktige i riksgäldskontoret böra bemyndigas att tillhandahålla
medel, i mån av behov, för inlösen av preferensaktier, som
hembjudas staten till inlösen. Såsom förlagskapital för sagda bolags
stödköpsverksamhet bör såsom lån tillhandahållas bolaget intill 10,000,000
kronor, varjämte ett lika stort belopp bör stå till Kungl. Majits förfogande
för att efter särskild överenskommelse med bolaget tillföra detta
rörelsekapital för speciella mera extraordinära behov. I anslutning härtill
ifrågasätter utredningen, att å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under
utgifter för kapitalökning uppföres ett reservationsanslag av 20,000,000
kronor att utgå av lånemedel. Medel för täckande av eventuell förlust å
stödköpsverksamheten samt till bestridande av kostnader för lagringsersättningar
m. m. föreslår utredningen skola anskaffas genom en s. k.
veteavgift, vilken bör utgå med lika belopp, högst 2 öre för kilogram, för
såväl svenskt som utländskt vete, som förmales för tillverkning inom riket
av mjöl och gryn. Från avgiftsplikt undantages vete, varav mot tull
eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov.
Veteavgiften bör redovisas för sig samt ingå i jordbrukets prisregleringsfond
för att i första hand komma till användning för spannmålsodlingens
stödjande. Under budgetåret 1935/1936 beräknar utredningen,
att enligt de nya bestämmelserna, vilka föreslås träda i tillämpning den
1 september 1935, skola inflyta 6,500,000 kronor, vilket belopp bör anvisas
för sagda budgetår till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond.
Före den 1 september 1935 inflytande avgifter å omalet vete och skatt å
inom landet tillverkat kli böra ingå till fonden för mötande av förluster
å spannmålsregleringen, och föreslår utredningen därför, att till avsättning
till sagda fond för budgetåret 1935/1936 anvisas ett belopp av 1.500,000
kronor
5. Beträffande svenska spannmålsföreningens verksamhet föreslår utredningen,
att det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet skall
upphöra att gälla med utgången av augusti 1935, samt att föreningens
fortsatta verksamhet regleras genom ett nytt avtal mellan staten och
föreningen. I sistnämnda avtal bör bestämmas, att av föreningen då
innehavda lager, i den mån Kungl. Majit så påfordrar, intill 70,000 ton
vete ocli/eller råg skola överlåtas till svenska spannmålsaktiebolaget mot
ett pris för deciton, fritt bolagets lagerlokaler, av 14 kronor för vete och
13 kronor för råg. I fråga örn spannmålsföreningens verksamhet i övrigt
44 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
efter den 31 augusti 1935 har utredningen ansett, att den del av föreningens
spannmål, som ej överlåtes till svenska spannmålsaktiebolaget, bör
genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga delar
av de bestämmelser örn spannmåls vård, lagring oell försäljning, vilka
äro intagna i nu gällande kontrakt mellan staten och föreningen. Vid
utförsäljnmgen skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största
möjliga. ekonomiska utbyte för föreningen därigenom erhålles samt, å
andra sidan, att priserna inom landet å brödspannmål och fodervaror så
vitt möjligt ej genom utförsäljningen nedpressas. I sistnämnda syfte skall
utförsäljningen äga rum i samförstånd med styrelsen för svenska spannmålsaktiebolaget.
För detta samarbete skall i övrigt gälla att, när föreningen
av sitt lager utförsäljer spannmål å den inhemska marknaden,
föreningen skall vara skyldig att, i den mån så av bolagets styrelse påfordras,
ur riket utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill
den myckenhet, som motsvaras av den inhemska försäljningen. Under
förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av Kungl.
Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl. Majit
godkännas, bör staten förbinda sig att, intill dess likvidationen avslutats,
kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster och dess
ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt omförmälda kontrakt.
6. För underlättande av jordbrukarnas möjligheter att belåna spannmål.
föreslås, att spannmålskreditfonden liöjes till 6,000,000 kronor medelst
anvisande för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag av 1,500,000
kronor samt att fonden i fortsättningen hålles vid erforderlig storlek.
Utredningen föreslår vidare sådan ändring av bestämmelserna för lån ur
fonden, att spannmålens värde härvid alltid skall bestämmas av Kungl.
Majit, Belåningsvärdet bör under första året, som den föreslagna omläggningen
av stödanordningen tillämpas, sättas till för vete lägst 14
kronor och för råg lägst 13 kronor för deciton. Utredningen uttalar den
förväntan, att varje långivare och särskilt jordbrukskassorna komme att
grunda sin belåning på de av Kungl. Majit sålunda fastställda belåningsvärdena.
Därest jordbrukskassorna skulle för sin verksamhet, i vad avser
belåning av spannmål, behöva mera rörelsemedel torde svenska statens
obligationer till ytterligare belopp av förslagsvis intill 10 miljoner
kronor deponeras som säkerhet för svenska jordbrukskreditkassans härför
erforderliga upplåning.
Inom jordbruksdepartementet har utarbetats en promemoria med förslag
till ändrade grunder för statens medverkan till spannmålsbelåning.
I promemorian anföres i huvudsak följande.
Ur spannmålskreditfonden beviljade kreditiv utgjorde sammanlagt —
enligt 1934 års spannmålsutrednings betänkande sid. 83 — under budgetåret
1931/1932 840,000 kronor, under budgetåret 1932/1933 1,950,000 kronor
och under budgetåret 1933/1934 3,150,000 kronor. Innevarande budgetår
hade beviljats kreditiv å tillhopa 1,535,000 kronor (vid utgången av september
1934). Härå hade sedan verkställts inbetalningar, så att vid utgången
av februari 1935 utestode oguldet ett belopp av allenast 983,000
kronor, fördelat å tre föreningar.
Spannmålsbelåning hade vidare ägt rum dels i jordbrukskassor, dels
ock i banker. Jordbrukskassornas spannmålsbelåning åren 1931—1934 utgjorde
respektive 132,900 kronor, 1,398,240 kronor, 5,532,800 kronor och
4,651,900 kronor. Denna belåning hade uteslutande gällt enskilda jord
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 45
brukare och hade skett mot panträtt i spannmålen enligt 1924 års lag örn
viss panträtt i spannmål. Indirekt torde jordbrukarna ytterligare hava
erhållit spannmålslån genom jordbrukskasserörelsen sålunda, att centralkassorna
lämnat jordbrukarnas ekonomiska andelsföreningar förlagskredit
mot växlar, varefter föreningarna i sin tur lämnat medlemmarna lån
mot säkerhet i spannmål, som därvid överlämnats till vederbörande förening.
Den sammanlagda spannmålsbelåningen (i spannmålskreditfonden, hos
jordbrukskassor och hos hanker) hade under 1933, enligt spannmålsutredningen,
uppgått till 15,500,000 kronor, varav belöpte cirka 4,000,000 kronor
å spannmål hos föreningar och 11,500,000 kronor å spannmål hos
enskilda jordbrukare. En jämförelse med nyssnämnda siffror rörande
utlåningen från spannmålskreditfonden visade, att lånen åt föreningarna
till övervägande del lämnats ur sagda fond. Blott cirka 900,000 kronor
torde hava av föreningarna lånats på annat håll. Då, såsom förut angivits,
jordbrukskassorna endast lånat åt enskilda jordbrukare, torde sistnämnda
belopp hava tillhandahållits föreningarna i bankerna.
Spannmålslån åt enskilda jordbrukare torde i allmänhet beviljas
mot säkerhet av panträtt i spannmålen antingen enligt 1924 års lag örn
viss panträtt i spannmål eller genom överlämnande av upplagsbevis eller
upplagspantbevis. Särskilt torde det panträttsinstitut, som skapats genom
1924 års lag, numera, sedan såväl låntagare som långivare övervunnit
sin i början skeptiska inställning till detsamma, tillämpas i stor utsträckning.
Jordbrukskassornas spannmålslån hade såsom nämnts lämnats
uteslutande mot dylik säkerhet. Vad bankerna beträffade torde
spannmålshelåning därstädes jämväl i viss utsträckning äga rum mot den
säkerhet, som kunde erhållas genom att vederbörande bank finge förfoganderätt
över den lagerlokal, vari spannmålen förvarades. Föreningarnas
spannmålshelåning annorstädes än i spannmålskreditfonden torde
ske på samma villkor som de enskilda jordbrukarnas. Visserligen kunde
panträtt enligt 1924 års lag ej upplåtas av förening i annan spannmål än
sådan, som utvunnits i medlemmarnas jordbruksdrift. Möjligheten att
såsom säkerhet lämna upplagsbevis eller upplagspantbevis förefunnes
emellertid även för förening, som inköpte spannmål av andra än sina
medlemmar. För övrigt ägde dylik förening möjlighet att erhålla spannmålslån
i bank mot att banken finge förfoganderätt över lagerlokalen på
sätt förut nämnts.
Med den utveckling spannmålsbelåningen sålunda tagit syntes spannmålskreditfonden
icke längre hava så stor betydelse. Orsaken till att fonden
under sista året anlitats i förhållandevis ringa utsträckning vore naturligtvis
dock främst den, att utlåningsräntan varit så relativt hög som
4 1/2 procent, medan bankerna och jordbrukskassorna kunnat tillämpa en
räntesats av 3 ä 3 1/a procent. Möjligheten att erhålla spannmålslån genom
statens medverkan torde eljest icke vara helt värdelös. Den spelade
i varje fall rollen av en reservutväg, som kunde vara bra att äga
tillgång till, därest andra vägar av någon anledning skulle stängas. Om,
såsom spannmålsutredningen föreslagit, belåningsvärdena för den statliga
spannmålsbelåningen fastställdes av Kungl. Majit, erhölles vidare
härigenom tillfälle att skapa en belåningsnorm, som kunde få betydelse
även för belåningen hos övriga kreditgivare och hindra alltför låga värdesättningar.
Skulle emellertid, vartill skäl sålunda kunde förefinnas, staten fortsätta
att lämna sin medverkan till spannmålshelåning, torde i anslutning till
vad förut anförts det vara angeläget, att låneräntan bragtes i bättre över
-
46 Sammansatt bevillnlngs- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
ensstämmelse med räntan å spannmålslån lios övriga långivare än vad
för närvarande vore fallet. Det vore dock principiellt mindre tilltalande
att för lån ur spannmålskreditfonden fastställa en annan ränteberäkning
än den som tillämpades i fråga om statens övriga utlåningsfonder. Med
hänsyn härtill torde det böra övervägas att upphöra med utlåningen från
fonden och finna en form för statsunderstödd spannmålsbelåning, som
möjliggjorde räntans anpassande efter det allmänna marknadsläget.
Detta torde kunna ske sålunda att staten iklädde sig garanti för spannmålslån,
som utlämnades under vissa förutsättningar. Garantien kunde
lämnas antingen i form av en förbindelse, å statens vägnar utfärdad av
Kungl. Majit, eller genom tillhandahållande av statsobligationer. För
båda fallen fordrades riksdagens medgivande. Såsom exempel å förstnämnda
garantiform kunde hänvisas till Kungl. Majits proposition nr 66
till 1925 års riksdag angående garanti för ett obligationslån, avsett att
upptagas av Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening. Vad garanti
i form av statsobligationer beträffade hade sådan vid flera tillfällen
lämnats åt svenska jordbrukskreditkassan, senast enligt propositionen
nr 14 till 1934 års riksdag. I sistnämnda fall tillginge så, att från
riksgäldskontoret till jordbrukskreditkassan överlämnades svenska statens
obligationer till visst bestämt belopp, ouppsägbara från innehavarens
sida med rätt för kassan att i så måtto förfoga över obligationerna,
vilka fortfore att tillhöra staten, att de finge pantförskrivas såsom säkerhet
för lån hos riksbanken. Denna garantiform vore måhända här att
föredraga.
Såsom långivare mot nämnda statsgaranti torde lämpligen riksbanken
böra anlitas. Härvid kunde tänkas antingen att riksbanken direkt utlämnade
spannmålslån, på samma sätt som den för närvarande ombesörjde
kreditgivningen från spannmålskreditfonden, eller också att riksbanken
lämnade lån till något centralorgan, exempelvis det föreslagna
svenska spannmålsaktiebolaget, som sedan finge vidarebefordra krediten
och alltså fungerade som någon slags låneförmedlare. Sistnämnda anordning
innebure möjligen så tillvida en fördel, att den ej lika i ögonen fallande
som den först omförmälda inkräktade på riksbanksfullmäktiges rätt
att besluta örn bankens utlåning. Å andra sidan syntes den emellertid
innebära en onödig omgång. Lämpligast torde därför vara att spannmålsbelåningen
ombesörjdes omedelbart av riksbanken. Såsom villkor för
att statens garanti skulle få tagas i anspråk torde böra fordras, att belåningen
skedde enligt i huvudsak samma grunder som de nu för spannmålskreditfonden
gällande.
Spannmålens belåningsvärde torde — i anslutning till vad spannmålsutredningen
föreslagit beträffande lån ur spannmålskreditfonden — böra
fastställas av Kungl. Majit. I praktiken hade denna ordning i fråga om
spannmålskreditfonden tillämpats alltsedan 1932.
Vad anginge den räntesats, som borde gälla för ifrågavarande lån, vore
att märka, att räntan å riksbankskredit i checkräkning på ett år mot säkerhet
av svenska statens obligationer för närvarande utgjorde 2 1h procent,
vartill komme en avgift å hela kreditbeloppet — även den icke utnyttjade
delen därav — av 1h procent. Emellertid torde räntan å spannmålslånen
icke böra beräknas uteslutande med hänsyn till den statliga garantien.
Det funnes nämligen ej anledning at^_i räntehänseende ställa
ifrågavarande lån i någon undantagsställning T förhållande till övriga
spannmålslån. Marknadsläget å spannmålslån borde sålunda vara utslagsgivande
för räntans storlek. Räntan borde från denna utgångspunkt
bestämmas av riksbanken.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 47
Spannmålskreditfondens medel kade aldrig behövt tillfullo tagas i anspråk.
Visserligen vore det att vänta, att med den nya statliga anordningen
för spannmålsbelåning lånemöjligheterna bomme att flitigare utnyttjas
än vad fallet hittills varit. Å andra sidan franninge av det anförda,
att de vanliga kreditinstituten i stor utsträckning kunde tillgodose
lånebehovet. Det förefölle med hänsyn härtill, som skulle det vara
tillräckligt, örn den statliga garantien för riksbankens spannmålsbelåning
begränsades till ett belopp av 5,000,000 kronor. Kungl. Majit torde
sålunda böra föreslå riksdagen besluta, att från riksgäldskontoret skulle
till riksbanken såsom säkerhet för de spannmålslån, riksbanken enligt
förut angivna grunder beviljade, överlämnas svenska statens fyra procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp
av 5,000,000 kronor.
Chefen för jordbruksdepartementet.
Departementschefen bar i det vid propositionen nr 227 fogade statsrådsprotokollet
huvudsakligen anfört följande:
»Innan jag ingår på de åtgärder i prisstödjande syfte på jordbrukets
område, som enligt min mening böra i fortsättningen vidtagas, anser jag
mig böra anföra vissa allmänna synpunkter på frågan. Jag vill då först
erinra örn att de avsättningssvårigheter, som för närvarande göra
sig gällande i Sverige ifråga örn jordbrukets alster av olika slag, äro
av internationell karaktär och sammanhänga med den allmänna
ekonomiska kris, som är rådande i världen. Under senare år av statsmakterna
vidtagna åtgärder till förbättrande av priserna i vårt land å jordbruksprodukter
hava därför i första band inriktats på att söka frigöra
den inhemska marknaden från beroende av en mer eller mindre desorganiserad
världsmarknad. På grund av att krisläget å jordbruksnäringens
skilda områden utvecklats gradvis hava de statliga ingripandena i stor utsträckning
skett utan inbördes sammanhang. Den härigenom rubbade
jämvikten mellan jordbruksnäringens olika grenar sökte man återställa
genom de under 1934 vidtagna åtgärderna. Dessa åtgärder avsågo att med
utgångspunkt från gällande priser å brödsäd och smör uppnå samma förhållande
mellan priserna å hithörande produkter, som var rådande, innan
joidbrukskrisen på allvar gjorde sitt inträde i vårt land. Såvitt nu kan
bedömas har detta syfte i stort sett uppnåtts. Priserna för brödspannmål,
mejeriprodukter samt nötkreatur för slakt ligga för närvarande mellan
20 och 25 procent under medelpriserna åren 1925—1929. För svensk fodersäd
och oljekakor är motsvarande procenttal omkring 20. För fläsk,
ägg och potatis är visserligen prisläget jämfört med priserna å förenämnda
produkter tämligen ogynnsamt men en avsevärd förbättring av
detsamma har dock ägt rum sedan motsvarande tid föregående år. Utvecklingen
belyses närmare av en inom jordbruksdepartementet utarbetad
sammanställning rörande priserna å vissa viktigare jordbruksprodukter,
vilken torde få såsom bilaga A1 fogas till statsrådsprotokollet.
1 Har utesluten; se propositionen sid. 184.
48 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
De hittills vidtagna åtgärderna bygga i allt väsentligt på den principen,
att, oberoende i stort sett av produktionens omfattning, utbudet å den inhemska
marknaden under statens medverkan regleras så att jämvikt
mellan utbud och efterfrågan uppnås vid ett såsom skäligt ansett prisläge.
Genom en dylik anordning kan stödet åt jordbruksnäringen lätt
anpassas efter de skiftande förhållandena utomlands utan att några svårare
rubbningar i produktion och konsumtion inom landet behöva ske.
Som en åtgärd för att övervinna tillfälliga avsättningssvårigheter torde
därför föga vara att invända mot densamma. Men den medför den nackdelen,
att produktionen frigöres från beroendet av efterfrågan inom landet
på de olika varuslagen och att på så sätt ansvaret för produktionens
ändamålsenliga inriktning övervältras å det allmänna. I längden torde
anordningen därför, örn den skall fylla sin uppgift, leda till att starka
band måste läggas på den enskilde producentens och konsumentens handlingsfrihet.
Med hänsyn härtill synes det mig angeläget, att de nu vidtagna
stödanordningarna så omläggas eller jämkas, att de främja eller i
varje fall icke motverka en så småningom skeende anpassning av jordbruksproduktionen
efter de ändrade avsättningsförhållandena. Prissättningen
bör sålunda återfå sitt vägledande inflytande på produktionsinriktningen
och de åtgärder, som innebära ett fastlåsande av priserna oberoende
av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter,
så småningom avvecklas. Statens prisstödjande verksamhet på ifrågavarande
område synes i fortsättningen böra i huvudsak inriktas på att
underlätta en mjuk övergång till de nya produktionsbetingelserna samt
medverka till att förefintliga avsättningsmöjligheter för svenska jordbruksprodukter
tillvaratagas.
Utomlands äro avsättningsmöjligheterna för närvarande mycket begränsade.
Den export från Sverige av jordbruksprodukter som för närvarande
försiggår, med undantag av utförseln av bacon till Storbritannien
samt vissa mindre betydelsefulla varor, sker med stora uppoffringar. Med
hänsyn härtill skulle i nuvarande läge måhända en viss återhållsamhet
ifråga örn exportbefrämjande åtgärder på hithörande område vara
tillrådlig. Emellertid äro förhållandena inom den internationella handeln
med jordbrukets alster av flera skäl synnerligen ovissa. Det får därför
icke anses uteslutet, att läget inom en ej alltför avlägsen framtid kan
bliva sådant, att utförsel i viss begränsad omfattning blir lönande. På
grund därav anser jag det önskvärt, att kontakt alltjämt bevaras med
våra exportmarknader på området. Särskilt gäller detta beträffande sådana
marknader, varest svenska jordbruksaktör sedan gammalt äro inarbetade.
Alldeles oavsett storleken av den export av hithörande varor,
som således kan finnas böra ske, är det givetvis ett allmänt intresse av
stor vikt, att exporten lämnar så gynnsamt resultat som möjligt. I nuvarande
situation synes det mig icke kunna undgås, att staten utövar viss
tillsyn över det sätt, varpå utförseln av jordbruksprodukter bedrives.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 49
För att avsättningsmöjligheterna inom landet för den svenska jordbruksproduktionen
skola kunna på ändamålsenligt sätt tillvaratagas erfordras,
att importen av motsvarande utländska alster regleras. Så bär
ock redan i viss män skett genom att flertalet färdigprodukter på jordbrukets
område underkastats importreglering. I viss mån därmed jämförlig
torde vara den reglering av margarintillverkningen, som skett genom uttagande
av accis å margarin. Denna synes nämligen kunna likställas med
en importavgift, vilken i prisreglerande syfte pålagts den färdiga varan
i stället för de importerade råvarorna. Jämväl ifråga örn flertalet importerade
eller av importerade råämnen tillverkade fodermedel har tillförseln
begränsats. I den mån avsättningsmöjligheterna för svenska jordbruksprodukter
ytterligare försämras, torde en skärpning av ifrågavarande
regleringar måhända bliva nödvändig. Självfallet bör därvid hänsyn
tagas till samtliga återverkningar av en sådan åtgärd på avsättningsmöjligheterna
för den samlade svenska jordbruksproduktionen. Jag vill
särskilt framhålla vikten av att de följder i handelspolitiskt avseende,
som åtgärder i nu angiven riktning kunna kava, noga beaktas. I fråga
örn fodermedelsimporten tillkommer vidare som en betydelsefull omständighet
att tagas i betraktande, att de importerade fodermedlen i avsevärd
omfattning användas som tillskottsfoder för att möjliggöra ett rationellt
användande av den inhemska fodertillgången. Ikågkommas bör vidare,
att ett stort antal jordbrukare i små omständigheter och utan möjlighet
att omställa sitt jordbruk mot ökad foderproduktion hava sin huvudsakliga
utkomst av en på inköpt foder baserad animalieproduktion.
Strävandena att främja den svenska jordbruksproduktionens avsättning
inom landet torde böra inriktas främst på att öka förbrukningen av de
animaliska produkterna. Det synes mig nämligen vara av vikt, att de åtgärder,
som i detta hänseende vidtagas, anpassas efter den allmänna utvecklingen
ifråga örn befolkningens livsmedelsförsörjning, vilken synes
gå i riktning mot ökad förbrukning av animalier och minskad konsumtion
av cerealier. Ett annat skäl för att huvudvikten bör läggas på att öka
förbrukningen av förstnämnda varor är att det svenska jordbruket till
den ojämförligt större delen är inställt på animalieproduktion. Som ett
ytterligare skäl kan framhållas, att animalieproduktionen kräver större
areal för produktionsenhet än vegetabilieproduktionen, varför fara för
överproduktion inom jordbruket minskas genom en stegring i animalieförbrukningen.
Möjligheterna att öka avsättningen av animaliska produkter inom landet
synas också vara större. För närvarande är förbrukningen därav
i Sverige per befolkningsenhet väsentligt lägre än i åtskilliga andra
länder. Särskilt å landsbygden är levnadsstandarden i detta hänseende
jämförelsevis låg. Jag vill även erinra örn den skillnad, som beträffande
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. 2 ami. Nr t.
4
50 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
konsumtionen av animalier inom den icke jordbruksidkande befolkningen
räder mellan hushåll av olika välståndsgrader. Att en allmän förbättring
av köpkraften hos de i inkomsthänseende sämst ställda befolkningsgrupperna
skulle i hög grad underlätta en utveckling i önskvärd riktning torde
vara ställt utom varje tvivel. Åt samma håll bomme även att verka
minskning av distributionskostnaderna för jordbrukets alster. Ehuru
jag utgår från att jordbrukarna själva genom sina organisationer göra
vad på dem ankomma till förhindrande av att livsmedelspriserna å olika
orter hållas uppe på en, med hänsyn till rådande förhållanden, för hög
nivå, torde statsmakterna i nuvarande läge icke kunna undvika att öva
viss tillsyn därå. För att öka förbrukningen hos befolkningens bredare
lager skulle även kunna ifrågasättas, örn ej en allmän prisdifferentiering
å jordbrukets alster efter konsumenternas köpkraft vore till fördel. Av såväl
praktiska som principiella skäl anser jag likväl, att åtgärder i dylikt
syfte från det allmännas sida böra örn möjligt undvikas. Detta hindrar
ej att i mindre omfattning och under vissa särskilda förhållanden utlämnande
av jordbruksprodukter till nedsatt pris kan vara ändamålsenligt
och tillrådligt.
Även örn med anlitande av nu angivna utvägar åtgärder vidtagas för beredande
av ökat utrymme inom Sverige av jordbruksprodukter kan likväl
läget bliva sådant, att den svenska jordbruksproduktionen ej finner avsättning
till tillfredsställande priser. En allmän sänkning av prisnivån
för jordbrukets alster skulle innebära, att näringen som helhet betraktad
bleve mindre lönande. Från olika håll har emellertid framhållits, att därigenom
produktionen skulle avtaga och på så sätt jämvikt uppnås mellan
tillgång och efterfrågan. En minskning i jordbruksproduktionen på grund
av försämrad lönsamhet torde dock förutsätta en överflyttning av personer,
vilka för närvarande hava sin utkomst av jordbruket, till andra näringsgrenar.
I nuvarande läge med sysselsättningssvårigheter inom såväl
industri som handel synes en dylik utveckling icke böra eftersträvas. Ej
heller lärer man kunna vänta, att jordbrukarna vid sänkta produktpriser
komma att frivilligt begränsa produktionen, enär jordbruket liksom flertalet
andra näringar är förbundet med betydande fasta kostnader, varför
näringens lönsamhet vid förminskad produktion ytterligare försämras. I
varje fall torde kunna befaras, att en sänkning av priserna å jordbrukets
produkter komme att hava till följd, att jordbrukarnas levnadsstandard
sänktes. Då denna redan nu är ifråga örn flertalet personer, som äro sysselsatta
inom jordbruket, jämförelsevis låg, är en sådan utveckling icke
önskvärd. Finnas omständigheterna likväl göra en prissänkning nödvändig,
torde det med hänsyn till det nu sagda förtjäna övervägas att, på sätt
redan i viss mån skett beträffande mjölkproduktionen, under en övergångstid
lämna direkta tillskott till producenterna i form av pristillägg i
den mån medel härför finnas tillgängliga. Därigenom blir det även möjligt
att göra övergången till de ändrade produktionsbetingelserna i olika
delar av vårt land mjukare.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 51
I anslutning till av mig sålunda anföi''da allmänna synpunkter vill jag
förorda, att nu tillämpade grunder för mjölkregleringen i stort sett oförändrade
bibehållas. Mjölkpriset bör följaktligen alltjämt stödjas genom
uppehållande av export av smör och andra mejeriprodukter i nödig omfattning
samt genom att särskilt tillskott lämnas produktmjölken i form
av prisutjämningsbidrag. För erhållande av medel till bestridande av
med en dylik anordning förenade kostnader bör liksom hittills mjölkavgift
uppbäras. Jag förutsätter sålunda, att svenska mejeriernas riksförening
kommer att i sinom tid göra framställning örn upptagande av dylik
avgift även för tiden efter den 30 juni 1935. Likaså böra de medel,
vilka inflyta genom uttagande av skatt å oljekakor och annat därmed
jämförligt foder i den utsträckning, som jag i det följande kommer att
närmare angiva, tillföras mjölkregleringen. För tryggande av avsättningen
av smör å den inhemska marknaden bör vidare accis å margarin
uppbäras jämväl eftér den 30 juni 1935, då giltighetstiden för nu gällande
förordnande örn margarinaceis utlöper. Chefen för finansdepartementet
framlägger denna dag förslag i sistberörda ämne.
I vissa hänseenden torde dock det nuvarande mjölkregleringssystemet
böra omläggas eller jämkas. Från flera håll har gjorts gällande, att de
nuvarande grunderna för regleringen medföra, att intresset hos mjölkproducenterna
och tillverkarna av smör och andra mejeriprodukter av att
varornas kvalitet hålles uppe försvagas. Man har därvid särskilt pekat
på den stora marginal, som tidvis under de senaste åren förelegat mellan
priset för danskt smör och priset för svenskt smör å den brittiska marknaden.
Givetvis är det av största vikt, att kvaliteten hos de svenska jordbruksprodukterna
icke försämras. I syfte att medverka till förbättrande
av mjölkens hygieniska beskaffenhet har ock statens mjölknämnd med
stöd av lämnat bemyndigande meddelat föreskrifter angående skyldighet
för mejerier, som önska komma i åtnjutande av prisutjämningsbidrag, att
tillämpa kvalitetsbetalning för mottagen mjölk. Föreskrifterna äro avsedda
att träda i kraft den 1 juli 1935. Vidare tillämpas från och med
den 1 januari 1935 vid betalning av runmärkt smör för export ur kvalitetssynpunkt
väsentligt strängare regler än tidigare. Förslag örn skärpning
av den utav svenska smörprovningarna handhavda exportkontrollen
av smör är ock föremål för närmare utredning inom jordbruksdepartementet.
Även örn sålunda åtgärder redan vidtagits eller äro under förberedande
för vinnande av en förbättrad kvalitet hos exportsmöret, är det
likväl av betydelse, att jordbrukarna, som numera genom sina organisationer
handhava smörexporten, själva bliva i största möjliga utsträckning
ekonomiskt intresserade av att densamma ordnas på bästa sätt. Jag
anser därför, att i fortsättningen den ordningen för bestridande av kostnaderna
för smörexporten bör tillämpas, att sagda kostnader efter den 30
juni 1935 gäldas företrädesvis av medel, som inflyta genom upptagande
av mjölkavgift samt skatt å kraftfoder.
52 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Genom margarinaccisen inflytande medel böra däremot användas
i första liand för att främja förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter
inom landet. För att stimulera producenternas och deras organisationers
intresse av att mjölkproduktionens och därmed även smörexportens
storlek hålles inom rimliga gränser samt att avsättningen av
konsumtionsmjölk och mejeriprodukter å den inhemska marknaden ordnas
ändamålsenligt synes stödet åt mjölkproduktionen medelst margarinaceisen
böra vara oberoende av produktionens växlingar. Accisens höjd
synes normalt böra så avvägas, att försäljningen av margarin hindras
att till följd av prisstödet åt smöret svälla ut. I överensstämmelse med vad
nyss anförts torde inflytande accismedel efter den 30 juni 1935, på sätt
bland andra kooperativa förbundet ifrågasatt, böra oavkortade tillföras
mjölkregleringen och användas för att möjliggöra en allmän sänkning
av priserna å konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter. Såvitt nu
kan bedömas, torde behållningen av margarinaccismedlen sistnämnda dag
komma att överstiga 3,000,000 kronor. Det synes lämpligt, att viss del
därav användes på sätt förut skett för utlämnande i särskilda fall till
hjälpbehövande av inhemska jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl,
gratis eller till nedsatt pris. Därest ej riksdagen förklarar sig hava något
att invända, torde Kungl. Majit sålunda böra äga att under budgetåret
1935/1936 för angivna ändamål av margarinaccismedel använda intill ett
belopp av 1,000,000 kronor.
Bestämmandet av nyssnämnda prissänkning för mjölk eller mejeriprodukter
anser jag böra ske med utgångspunkt från att mjölkproducenterna
under nästa regleringsperiod (1 juli 1935—30 juni 1936), under förutsättning
att produktionen av smör icke stiger, erhålla i stort sett samma
pris å produktmjölken, som de fått i genomsnitt under 1934. Under sistsagda
år tillfördes mjölkregleringen av margarinaccismedlen ett belopp
av 11,200,000 kronor. Medelnettoexportpriset för året var 116 öre för kilogram
smör. Produktionen av mejerismör var cirka 62,000 ton och exporten
av samma vara uppgick till 23,000 ton. Vid en margarinaccis av 30
öre för kilogram kan beräknas för närvarande inflyta i accismedel över
15,000,000 kronor. Därest detta belopp skulle oavkortat tillföras mjölkregleringen
komme bidraget till denna från margarinaccisen att ökas
med 3,800,000 kronor. Alltsedan slutet av oktober 1934 med undantag för
de senaste veckorna har emellertid medelnettoexportpriset för smör överstigit
150 öre för kilogram. För den hittills gångna delen av innevarande
regleringsperiod har det varit i genomsnitt cirka 135 öre för kilogram.
Därest man utgår från att medelnettoexportpriset i genomsnitt under
kommande regleringsperiod kommer att uppgå till sistnämnda belopp,
skulle kostnaderna för exporten vid likaledes oförändrad exportkvantitet
minskas med över 4,300,000 kronor. Med angivna utgångspunkter skulle
sålunda i dylikt fall (3,800,000 + 4,300,000 =) 8,100,000 kronor kunna an
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 53
vändas för genomförande av en prissänkning för konsumtionsmjölk eller
för mejeriprodukter.
Det synes böra tillkomma Kungl. Majit att avgöra, huruvida prissänkningen
skall avse konsumtionsmjölk eller smör och andra mejeriprodukter,
i samband med att mjölkavgiftens belopp bestämmes för nästa regleringsperiod.
Förslag i ämnet torde böra framläggas av svenska mejeriernas
riksförening i dess framställning örn upptagande av mjölkavgift för
sagda tid. Jag vill dock redan här angiva vissa synpunkter, vilka torde
beaktas vid frågans bedömande.
En sänkning av konsumtionsmjölkpriset är lätt att genomföra, nämligen
genom att minska mjölkavgiftens belopp. Man torde nämligen kunna
förvänta, att örn så sker konsumtionsmjölkpriset i regel kommer att nedgå
med motsvarande belopp. Verkningarna för mjölkregleringen av en
sänkning av mjölkavgiften med ett öre skulle bliva, att de medel, som
bomme att stå till förfogande för utjämning mellan priserna å konsumtionsmjölk
och priserna å produktmjölk, minskades med 8,000,000 kronor.
I den mån detta belopp motsvarades av ökat bidrag från margarinaccismedlen
skulle emellertid dessa verkningar upphävas, och sålunda utbytet
av landets ladugårdsskötsel bliva oförändrat. Givetvis förutsättes
därvid, att det ökade bidraget från margarinaccismedlen fördelas å de
olika prisutjämningsdistrikten enligt samma grunder som de medel, vilka
inflyta i form av mjölkavgift å konsumtionsmjölk.
Skulle i stället prissänkningen genomföras för smör och övriga mejeriprodukter,
har man att räkna med att en nedgång i smörpriset å hemmamarknaden
med 15 öre för kilogram samt i ostpriset med motsvarande
belopp skulle innebära en inkomstminskning för mejerierna av nära
8,000,000 kronor för år. Därest detta belopp tillföres mejerierna i form
av höjda prisutjämningsbidrag å produktmjölken eller av särskilt pristillägg
å försålt smör och försåld ost, skulle verkningarna för mejerierna
av prissänkningen upphävas. Vid ett genomsnittligt exportpris av 135
öre för kilogram skulle sålunda priset kunna sänkas å runmärkt smör fritt
mejeri till 215 öre för kilogram och å ost i paritet härmed samt jordbrukarna
ändock erhålla samma betalning för den levererade mjölken som
under 1934. En dylik prissänkning skulle emellertid återverka även å
priset för lantsmör och lantost. Försäljningen därav torde enligt tillgängliga
uppgifter kunna beräknas till minst 5,000 ä 6,000 ton, fördelade
på omkring 40,000 producenter. Dessa äro framför allt att söka bland de
mindre och i inkomsthänseende sämst situerade jordbrukarna i de delar
av landet, som ifråga om avsättningsmöjligheter erbjuda de ogynnsammaste
betingelserna. Redan för närvarande åtnjuta tillverkare av lantsmör
och lantost i landets nordligare och mellersta delar, varest prisutjämningsbidraget
som regel överstiger mjölkavgiftens belopp, icke samma förmåner
av mjölkregleringen som övriga mjölkproducenter. Då vidare mejerihanteringen
ej är så utvecklad, att jordbrukarna överallt äga möjlig
-
54 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
het leverera mjölk till mejeri, synes det mig innebära en uppenbar orättvisa
att icke bereda tillverkarna av lantsmör och lantost kompensation
för prissänkningen å smör och ost. Örn en sådan kommer till stånd, anser
jag det nödvändigt, att nu berörda jordbrukare erhålla möjlighet att komma
i åtnjutande av antingen hela prisutjämningsbidraget efter avdrag av
mjölkavgiftens belopp eller så stor del av bidraget, som motsvarar prissänkningen.
I fråga örn villkoren för erhållande av dylikt pristillägg
för mjölk, som hos producent använts för beredande av smör och ost
för avsalu, synas följande grunder kunna tänkas bliva tillämpliga.
Tillägget bör — i likhet med vad som på sin tid gällde för erhållande av
prisutjämningsbidrag från genom lokala mjölkavgifter inflytande medel
— utgå endast till mjölkproducent, av vilken ej skäligen kan fordras, att
han levererar mjölken till mejeri. Därjämte synes även böra krävas, att
smöret av producenten försäljes till mejeri eller återförsäljare av smör,
soia av riksföreningen anvisats, önskar dylik producent komma i åtnjutande
av pristillägg, skall han göra anmälan härom hos riksföreningen,
som efter undersökning i första hand avgör, örn angivna förutsättning är
för handen, samt, örn så är fallet, bestämmer till vem eller vilka smöret
skall levereras. I fall av tvist bör det ankomma på den statliga nämnd,
som handlägger hithörande ärenden, att träffa avgörande i frågan. Mjölkproducent,
som finnes berättigad till pristillägg, skall av riksföreningen
införas i ett särskilt register. Samtidigt med att vederbörande mjölkproducent
underrättas örn att han införts i registret skall meddelande lämnas
örn det mejeri eller den återförsäljare av smör, till vilken leverans
skall ske för att prisutjämningsbidrag skall utgå. För erhållande av
prisutjämningsbidrag har sådan producent att för månad eller den längre
tid, som omförmälda nämnd må bestämma, till riksföreningen insända
ansökan innefattande uppgift rörande de förhållanden, som äro av betydelse
för beräknande av honom tillkommande prisutjämningsbidrag. Vid
dylik ansökan skall fogas intyg av vederbörande köpare angående mottagna
myckenheter smör.
Vilken väg, som än må väljas för prissänkningens genomförande, måste
dennas storlek avgöras med utgångspunkt från gjorda antaganden rörande
den framtida prisutvecklingen å exportmarknaderna för smör. Denna
är emellertid, såsom tidigare framhållits, oviss. Därest exportpriset
skulle gestalta sig väsentligt gynnsammare än vad som förutsatts, skulle
den betalning, som mejerileverantörerna erhålla för sin mjölk, komma
att öka. Med hänsyn till faran av att därigenom en ökning i mjölkproduktionen
uppmuntras, vilken kan leda till att hela mjölkregleringer.s
bestånd äventyras, torde det vara lämpligt att en viss begränsning uppåt
ifråga örn produktmjölkpriset göres. På samma sätt kan det för den händelse
att exportpriset skulle utveckla sig i ogynnsammare riktning än
man räknat med befinnas lämpligt att öka produktmjölkpriset. En dylik
reglering av sistnämnda pris kan visserligen ske genom att priserna å
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 55
mejeriprodukterna ändras, men ofta förekommande ändringar i detaljpriserna
för sagda varor äro av flera skäl icke önskvärda. En lämpligare
anordning synes vara, att i tider, då exportpriset för smör är jämförelsevis
gynnsamt, avgiftsmedel i viss utsträckning avsättas till en fond
för att användas, då priset är lågt. Ett sådant förfarande kan ock vara
lämpligt ur synpunkten av att producenternas mjölkpris bör ändras i den
mån produktionskostnaderna för mjölken variera. Det synes sålunda
skäligt, att under sommaren och hösten, då sagda kostnader äro jämförelsevis
låga och mjölkmängden stor, produktmjölkpriset hålles lägre än
under vintern. Örn’ en dylik fondbildning finnes böra ske, är det givetvis
av största betydelse, att en noggrann plan för avsättning av medel
till densamma samt för användning av däri ingående medel uppgöres.
Frågan härom torde böra upptagas till övervägande i samband med att
plan för mjölkavgiftsmedlens användning under kommande regleringsperiod
av Kungl. Majit fastställes.
I bestämmelserna rörande upptagande av mjölkavgift har statens mjölknämnd
ifrågasatt vissa ändringar i syfte att möjliggöra efterskänkande
av dylik avgift i ömmande fall. Jag finner mig kunna biträda mjölknämndens
förslag i detta hänseende. Den ändring i mjölkavgiftsförordningen,
som härför erfordras, torde kunna ske sålunda, att till 3 § av
förordningen fogas ett sjätte moment av innehåll att, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, mjölkavgift må enligt föreskrifter, som
Kungl. Majit äger meddela, efterskänkas. Berörda föreskrifter torde,
därest detta förslag bifalles, böra upptagas i tillämpningskungörelsen till
förordningen. Efterskänkandet torde få avse jämväl avgift, som belöper
å tiden före ändringens ikraftträdande.
Som jag tidigare framhållit, anser jag det vara angeläget, att avsättningen
av mjölk och mejeriprodukter inom landet i möjligaste mån underlättas.
Smör- och margarinkommittén har framlagt förslag örn vissa
allmänna åtgärder i sådant syfte. Vad kommittén därvid anfört synes
mig värt beaktande, önskvärt är sålunda alltjämt, att de myndigheter,
som verkställa upphandling för statens behov, utbyta margarin mot smör.
I sinom tid torde nu gällande bestämmelser i detta ämne böra erhålla
förlängd giltighet. Angeläget är vidare, att jordbrukarnas egna organ
göra vad på dem må ankomma för att på frivillighetens och övertygelsens
väg främja mjölkleverantörernas återtagande av smör och ost. I detta
sammanhang anser jag mig böra påpeka, att åtskilliga mejerier vid återtagning
av smör tillämpa ett högre pris än gällande riksnotering å runmärkt
smör. Kungl. Majit torde emellertid i samband med fastställande
av plan för mjölkavgiftsmedlens användning för nästkommande regleringsperiod
böra taga under övervägande örn ej som villkor för erhållande
av prisutjämningsbidrag bör föreskrivas, att mejeri gentemot leverantörer
vid återtagning av smör för eget eller anställdas behov icke tiillämpar
högre pris än riksnoteringen. Som jag redan framhållit, är det
56 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
nämligen av största betydelse för vinnande av erforderlig avsättning
inom landet, att priserna å hithörande produkter ej hållas högre än som
oundgängligen fordras. I detta hänseende har från flera håll påtalats,
att detaljpriset för konsumtionsmjölk hålles för högt. En sänkning av
detta komme, såsom redan anförts, att ske i den mån mjölkavgiften minskades.
Av vikt synes vidare vara att distributionskostnaderna för mjölk
nedbringas. För ernående av nu angivna syfte synes det lämpligt att som
villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag kräves, att vederbörande
mejeri vid försäljning av mjölk ej tillämpar högre pris än som med
hänsyn till förhållandena i orten må befinnas skäligt. En dylik bestämmelse
motsvarar den, som för närvarande finnes intagen i 5 § kungörelsen
den 30 juni 1934 (nr 375) om skyldighet för svenska mejeriernas riksförening
att under vissa villkor tillhandahålla smör till ett pris, svarande mot
svensk riksnotering å runmärkt smör jämte skäligt tillägg därå.
Den nuvarande anordningen för mjölkprisets stödjande bygger, som redan
antytts, på att avsättningsmöjligheterna utomlands ej beskäras. Örn
så skulle ske genom att begränsning av smörimporten till våra exportmarknader
sker eller exporten av smör från Sverige eljest i väsentlig
grad försvåras, torde det vara nödvändigt att staten ingriper och ytterligare
stöder mjölkproduktionen. Därvid synes i första hand böra ifrågakomma
att skärpa de åtgärder, som redan under nuvarande förhållanden
vidtagits eller i det föregående föreslagits till genomförande i syfte att
trygga den inhemska förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter. Smöroch
margarinkommittén har uttalat sig för att i en dylik situation strävandena
borde inriktas på att ytterligare minska spänningen mellan ininuthandelspriserna
å smör och å margarin genom höjning av margarinaccisen
samt sänkning av smörpriset. Jag finner det emellertid tveksamt,
huruvida med den av kommittén föreslagna minskningen i berörda spänning
den avsedda ökningen av smörförbrukningen inom Sverige skall
kunna ernås. Att ifråga örn margarinaccisen gå utöver det för närvarande
gällande högsta accisbeloppet av 50 öre för kilogram synes mig icke böra
ifrågakomma. Det torde därför vara nödvändigt, att sänkningen av smörpriset
göres större än vad kommittén ifrågasatt. Jag anser det även rimligt,
att producenterna i ett dylikt läge få vidkännas en mindre jämkning
nedåt i produktmjölkpriset. Att den enskilde jordbrukaren erhåller den
varning mot fortsatt stegring i mjölkproduktionen, som en prissänkning
innebär, synes mig särskilt motiverat för den händelse avsättningssvårigheterna
för mjölk och mejeriprodukter skulle på angivet sätt skärpas.
För att söka begränsa prissänkningen så långt möjligt och samtidigt undvika
att margarinet onödigtvis fördyras förordar jag emellertid, att de
medel, som inflyta genom sagda accis även i den situation, varom fråga
är, oavkortade tillföras mjölkregleringen för att enligt förut angivna
grunder möjliggöra en nedsättning av smörpriset.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 57
Huru långt ruan därvid behöver gå är givetvis vanskligt att på förhand
bedöma. Det synes mig emellertid, som örn vid en höjning av margarinaccisen
till 50 öre för kilogram en sänkning av priset å runmärkt smör
fritt mejeri till exempelvis 2 kronor för kilogram, vilket motsvarar ett
pris i detaljhandeln av högst 2 kronor 40 öre — för annat mejerismör och
lantsmör samt för av mejerileverantörerna återtaget smör bleve priset
väsentligt lägre — skulle medföra en avsevärd ökning av smörkonsumtionen.
Genomföres en dylik prisutjämning torde man kunna räkna med
att det margarin, som nu vid en accis av 30 öre för kilogram betingar ett
pris i detaljhandeln av mellan 1 krona 50 öre och 1 krona 90 öre för kilogram,
av vilket margarin för närvarande säljas cirka 15,000 ton årligen,
kom me att till större delen försvinna och ersättas av smör och billigare
margarin. I åtskilliga hushåll, varest konsumeras smör och billigt margarin,
skulle vidare smörförbrukningen säkerligen avsevärt utvidgas.
Beaktas bör nämligen, att enligt av socialstyrelsen utförda levnadskostnadsundersökningar,
avseende huvudsakligen arbetar- och lägre tjänstemannahushåll
i städer och industriorter, den årliga genomsnittsförbrukningen
av smör och av margarin även hos de barnrikaste familjerna (minst
4 barn) står i sådant inbördes förhållande, att för denna familjetyp en
prisutjämning enligt vad nyss anförts icke bomme att innebära någon ökning
av livsmedelsutgifterna. För de mindre inkomsttagarna å landsbygden
torde likaledes prisutjämningen medföra vissa fördelar, örn man, på sätt
jag tidigare förordat, bereder mejerileverantörerna och deras anställda
möjlighet erhålla smör för husbehov till mejeripriser. Därest i samband
med prisutjämningen en livlig reklam och propaganda för smör igångsättes,
finnas enligt min mening goda utsikter för att vid en minskning av
spänningen mellan smörpriset och margarinpriset på sätt nu ifrågasatts
konsumtionen av smör komrne att ökas, så att överskottet av smörproduktionen
under förutsättning att denna förbleve oförändrad nedginge till
den kvantitet, som Sverige med all sannolikhet jämväl efter 1935 har möjlighet
att exportera. Jämsides därmed torde margarinförbrukningen
komma att minskas. Med hänsyn till att prisutjämningen endast för ett
jämförelsevis begränsat antal hushåll skulle medföra ökning i utgifterna
för den samlade fettkonsumtionen torde man kunna räkna med att denna
minskning ej komme att avsevärt överstiga ökningen i smörkonsumtionen.
Detta skulle innebära, att margarinproduktionen återfördes till
den omfattning, som den hade omkring år 1927. Det synes mig som örn
i betraktande av nu rådande läge några befogade invändningar mot en
sådan åtgärd icke skulle kunna riktas från margarinindustriens och därmed
förbundna intressens sida.
Ifrågavarande prissänkning å smör torde böra så genomföras, att mejerier,
som producera smör, samt tillverkare av lantsmör erhålla kompensation
för prissänkningen i form av pristillägg eller höjt prisutjämningsbidrag.
Något hinder ur principiell synpunkt för att priserna å ost
58 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
skulle kunna bibehållas å sin hittillsvarande nivå, trots att smörpriset
sänkes, synes ej föreligga, och på grund därav skulle pristillägget eller
höjningen av prisutjämningsbidraget ej behöva utgå å ostmjölken. Den
besparing i prisutjämningsmedlen, som härigenom skulle uppstå vid den
ifrågasatta sänkningen i smörpriset, torde beräknas till mellan 3,500,000
och 4,000,000 kronor, vilket belopp skulle kunna användas för ytterligare
reducering av smörpriset eller som ersättning för en eventuell sänkning
av mjölkavgiften. Vissa psykologiska skäl tala emellertid mot en dylik
differentiering av prisutjämningsbidraget. Även åtskilliga praktiska svårigheter
möta densamma. Jag anser mig därför icke kunna nu taga någon
bestämd ståndpunkt till frågan utan anser, att densamma bör ytterligare
övervägas samt, för den händelse angivna situation skulle uppstå,
av Kungl. Maj:t avgöras i samband med att plan för prisutjämningsmedlen
då fastställes.
Körande verkningarna av en prisutjämning i enlighet med det anförda
hava inom jordbruksdepartementet verkställts vissa beräkningar, vilka
torde få fogas som bilaga B 1 vid statsrådsprotokollet. Beträffande resultatet
av dessa beräkningar, vid vilka förutsatts att pristillägg utlämnas
å såväl smörmjölk som ostmjölk, torde här böra framhållas följande.
Därest importen av smör till våra viktigaste exportmarknader begränsas,
torde man kunna räkna med att smörpriset därstädes stiger. Förutsätter
man att medelnettoexportpriset blir 150 öre för kilogram, skulle
med en mjölkavgift av 1 öre för kilogram och ett smörpris inom landet
fritt mejeri av 200 öre för kilogram produktmjölkpriset komma att ligga
endast cirka O.i öre för kilogram under dess nivå i medeltal under hela
1934. I anslutning till vad jag tidigare anfört finner jag en dylik prissänkning
rimlig för den händelse berörda svårigheter för vår smörexport
skulle uppstå.
Utgår man i stället från en mjölkavgift av 2 öre för kilogram, skulle
mjölkregleringen i avgiftsmedel tillföras cirka 8,000,000 kronor mer än i
nyssberörda fall. Användes detta belopp till en ytterligare nedsättning
av smörpriset, kunde detta sänkas till ungefär 188 öre för kilogram. Jordbrukarna
skulle likväl erhålla en med hänsyn till omständigheterna rimlig
betalning för mjölken.
Som jag redan anfört, anser jag goda utsikter finnas för att den inhemska
smörförbrukningen skulle ökas i önskad omfattning, därest smörpriset
sänkes med 30 öre och margarinaccisen höjes med 20 öre för kilogram
räknat. Någon säkerhet för att så skulle ske föreligger dock givetvis ej.
Härtill kommer, att ökningen i smörkonsumtionen torde framträda endast
så småningom, medan det kan befinnas nödigt att genomföra en
plötslig minskning av den svenska smörexporten. Ur denna synpunkt är
det nödvändigt, att möjligheter föreligga att på annan väg än genom en
allmän stegring i smörförbrukningen undanskaffa ett tillfälligt överskott
1 Här utesluten; se propositionen sid. 185 — 186.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 59
av jämförelsevis ringa omfattning. Enklast skulle detta otvivelaktigt
ske genom att smöröverskottet inblandades i margarinet.
Jag vill i detta sammanhang erinra örn Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 257 till fjolårets riksdag gjorda hemställan örn bemyndigande för
Kungl. Majit att, därest så funnes erforderligt för beredande av avsättning
av i Sverige framställt smör, för tiden till och med den 30 juni 1935
förordna örn inblandning av smör i margarin. Riksdagen ansåg sig
emellertid icke kunna lämna det äskade bemyndigandet. I sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr
1 anfördes, att enligt utskottets mening måste med hänsyn till de utomlands
vunna erfarenheterna starka betänkligheter hysas mot införande
av en provisorisk tvångsinblandning, helst det syntes sannolikt, att en
dylik blandningsprodukt i stor utsträckning skulle bibehålla sin marknad
på smörets bekostnad även efter det lagstiftningen upphört att gälla. På
grund härav ansåg utskottet, att ett definitivt ställningstagande till frågan
borde ske först efter det den åt smör- och margarinkommittén uppdragna
utredningen slutförts. I avbidan härpå ville icke utskottet tillstyrka,
att det begärda bemyndigandet lämnades.
Några avgörande skäl mot tvångsinblandning av smör i margarin såsom
en mera tillfällig åtgärd för att komplettera andra på längre sikt
verkande åtgärder till främjande av smöravsättningen inom landet hava,
såvitt jag kunnat finna, icke förebragts. Smör- och margarinkommittén
har ock framhållit, att skäl kunna anföras till förmån för inblandning
av smör i margarin, särskilt då fråga vore örn skyndsamt och tillfälligt
undanskaffande av visst ej alltför stort överskott av smör. Motståndet
mot en åtgärd i angiven riktning synes hava sin rot främst i farhågan
att genom ett dylikt inblandningstvång gränsen mellan smör och margarin
komme att utsuddas. Jag vill emellertid erinra därom, att margarintillverkarna
redan nu hava möjlighet att inblanda smör i margarin.
Detta sker även i viss omfattning, men försäljningen av smörblandat
margarin, vari regelmässigt ingå cirka 20 procent smör, befinner sig sedan
åtskilliga år i stadig tillbakagång. Därest Kungl. Maj:ts befogenhet
att förordna örn tvångsinblandning av smör i margarin blir beroende av
framställning av svenska mejeriernas riksförening samt befogenheten
begränsas till att avse en inblandning av högst 10 procent smör, synes
varje anledning saknas att från jordbrukarhåll motsätta sig en sådan
anordning. Däremot kunna onekligen från konsumenternas sida vissa
erinringar riktas mot densamma, då den medför en icke obetydlig ytterligare
fördyring av margarinet. Storleken av denna blir emellertid beroende
av det pris, till vilket margarinfabrikanterna kunna inköpa smöret.
I betraktande av att inblandningen skall vara en tillfällig och övergående
åtgärd, anser jag, att särskild nedsättning av smörpriset vid
ifrågavarande inköp icke bör ifrågakomma. Den fördyring av margarinet,
som under sådana omständigheter skulle föranledas av smörin
-
60 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
blandningen torde enligt uppgift vid ett smörpris av omkring 2 kronor
kunna beräknas till cirka 2 öre för kilogram och enhet av inblandningsprocenten.
Med hänsyn härtill förtjänar övervägas, att för den händelse
inblandningstvång finnes böra föreskrivas, margarinaccisen hålles något
under maximum, exempelvis sålunda att accisbeloppet för kilogram räknat
fastställes till 50 öre minskat med ett öre för var enhet av inblandningsprocenten.
Jag anser följaktligen, att Kungl. Maj:t bör erhålla
riksdagens bemyndigande att örn så befinnes nödvändigt för beredande
av avsättning av i Sverige tillverkat smör, med beaktande av vad
nyss anförts rörande margarinaccisens höjd, efter framställning av
svenska mejeriernas riksförening för tiden till och med den 30 juni 1936
förordna, att i margarin, som inom riket saluhålles, skall finnas inblandat
smör till högst 10 procent av blandningens vikt, ävensom meddela de
bestämmelser och vidtaga de åtgärder i övrigt, som i detta sammanhang
kunna föranledas.
Någon varaktig lösning av frågan angående undanskaffande av förefintligt
produktionsöverskott av smör innebär dock icke tvångsinblandningen.
Ej heller den i det föregående förordade höjningen av margarinaccisen
för den händelse avsättningssvårigheterna för smör och andra
mejeriprodukter skulle skärpas kan anses utgöra någon slutgiltig lösning
av problemet. Med hänsyn till läget utomlands torde man vara ej
blott berättigad utan jämväl skyldig att räkna med att någon mera avsevärd
förbättring i avsättningsförhållandena utanför Sverige icke kommer
att inträda inom överskådlig tid. Samtidigt torde av allt att döma
— på grund av, bland annat, strävandena från de enskilda jordbrukarnas
sida att förbättra sin ställning genom att utvinna ökad avkastning
från jordbruket — mjölkproduktionen komma att stiga. Vid sådant förhållande
synes det angeläget att taga under övervägande örn och på vad
sätt de inhemska jordbruksprodukterna skulle kunna finna ökad avsättning
genom tillgodoseende medelst dylika produkter av landets behov
av billigt matfett.
Smör- och margarinkommittén har föreslagit, att undersökning borde
ske rörande möjligheten att till nedsatt pris saluföra ett med inhemskt
isterflott uppblandat smör s. k. stek- och bagerismör. Mot detta förslag
hava framkommit starka invändningar i skilda hänseenden. Även örn
man kan hysa vissa betänkligheter mot möjligheterna att på denna väg
kunna åstadkomma ett billigt matfett av inhemska råvaror, torde det
dock icke få anses uteslutet, att vägen kan visa sig framkomlig. I varje
fall torde försök i sådant syfte kunna lämna värdefulla bidrag till problemets
lösning. Genom beslut den 25 januari 1935 har ock Kungl. Maj:t
som nämnts anvisat 10,000 kronor för bestridande av kostnaderna för
vissa laboratoriemässiga försök nied tillverkning av ifrågavarande blandningsprodukt.
Därjämte har statens mjölknämnd erhållit i uppdrag att
framlägga en plan för försöksverksamhetens fortsatta bedrivande. Ke
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr i. 61
sultaten av dessa försök torde böra avvaktas, innan frågan om utsläppande
av ett isterblandat smör upptages till slutgiltigt bedömande. Jag
förutsätter emellertid att Kungl. Majit är oförhindrad på grund av bestämmelsen
i 36 § margarinförordningen att under försökstiden undantaga
dylik blandningsprodukt från i förordningen meddelade föreskrifter.
Därest läget skulle bliva sådant att, i enlighet med vad jag tidigare
anfört, accisen å margarin måste höjas till 50 öre för kilogram, föreligger
otvivelaktigt fara för att förbrukningen av andra ersättningsmedel
för smör och flott ökas. Jag anser därför, att Kungl. Majit bör äga befogenhet
att förordna örn accis jämväl å sådana andra ersättningsmedel.
Till dessa bör räknas även matolja. Givet är, att denna befogenhet bör
tagas i anspråk endast örn användningen av ifrågavarande ersättningsmedel
visar tendens att öka. I likhet med smör- och margarinkommittén
finner jag starka skäl tala för att även fettemulsioner, örn Kungl.
Majit så prövar nödigt, beläggas med accis. Chefen för finansdepartementet
framlägger denna dag närmare förslag i dessa hänseenden i samband
med förut omförmälda förslag örn utgörande av margarinaccis för
tiden efter den 30 juni 1935.
En höjning av accisen upp till 50 öre för kilogram skulle, vid nuvarande
råvarupriser medföra, att priset för kilogram å de vanligaste förekommande
margarinsorterna bragtes upp till 1 krona 50 öre, vilket synes
tillräckligt för att den eftersträvade jämvikten mellan förbrukningen
av smör och av margarin skall kunna åstadkommas. Emellertid är det
icke uteslutet, att priserna å margarinindustriens råvaror komma att
nedgå. Visserligen lärer tendensen för närvarande vara den motsatta,
men förhållandena äro numera icke minst med hänsyn till valutaförhållandena
mycket ovissa. Försämras avsättningsmöjligheterna för smör å
den internationella marknaden, kan sålunda ett prisfall å växtfetter av
olika slag befaras. För att för den händelse priserna å margarinindustriens
råvaror skulle mera avsevärt sjunka under sin nuvarande prisnivå
möjliggöra oförändrat stöd åt det inhemska smörpriset samt förhindra
osund spekulation i det högre prisläget inom Sverige anser jag,
att Kungl. Majit bör äga befogenhet att förordna örn reglering av importen
av margarin och liknande konstfetter samt av råvaror för margarinindustrien.
Bemyndigande härtill, avseende samma tid som den för
mjölkavgiftsförordningens giltighet bestämda, eller till den 1 juli 1937,
torde böra äskas av riksdagen. Regleringen synes böra anordnas i huvudsak
enligt de grunder, som smör- och margarinkommittén angivit,
varvid jämväl torde beaktas vissa av generaltullstyrelsen och Sveriges
kemiska industrikontor framförda erinringar. Import av färdiga fettämnesprodukter,
såsom margarin, fettemulsioner m. m., bör sålunda icke
medgivas annat än i undantagsfall. I fråga om margarinråvaror torde
böra tillses, att endast fabriker, som äro i drift vid regleringens införande,
erhålla tillstånd till införsel. Dylika tillstånd skola lämnas av en
62 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
särskild nämnd. Självfallet äger den som är missnöjd med nämndens beslut
att hos Kungl. Maj:t göra den framställning, vartill omständigheterna
föranleda. Då syftet med importregleringen närmast hör vara, förutom
att hindra onödig införsel av färdiga fettämnen, att säkerställa bibehållande
av margarinpriset vid 1 krona 50 öre utan att margarinfabrikanterna
tillföras oskäliga fördelar därav, torde det vara nödvändigt för
utjämnande av prisskillnaden inom och utom Sverige, att särskild licensavgift
uppbäres vid meddelande av införseltillstånd. Av samma, skäl
torde det även vara nödvändigt att under importregleringen och avgiftsbeläggningen
indraga jämväl de produkter, varav margarinråvaror inom
Sverige framställas. Däremot bör avgift icke uttagas å feta oljor, som
användas för annat ändamål än tillverkning av margarin m. m. Licensavgiftens
belopp torde böra bestämmas av Kungl. Majit att gälla tillsvidare
och bör givetvis ändras så snart prisläget utomlands därtill föranleder.
I likhet med vad som gäller beträffande övriga importregleringar
på jordbrukets område torde någon högsta gräns för licensavgiften
icke böra av riksdagen fastställas. Genom licensavgiften inflytande
medel torde böra användas enligt för användning av margarinaccismedlen
gällande regler.
Vad slutligen angår den av smör- och margarinkommittén väckta frågan
örn viss ändring av bestämmelserna i gällande margarinförordning
i vad avser fettemulsioner, får jag anmäla, att lantbruksstyrelsen i anledning
av en framställning av vissa fabrikanter av glass inkommit med
förslag till föreskrifter rörande tillverkning av sist sagda vara. Beredningen
av detta ärende är emellertid ännu icke avslutad. Ställningstagandet
till den av smör- och margarinkommittén väckta frågan torde i
avvaktan på prövningen av nämnda förslag, varmed den synes äga ett
visst samband, få tillsvidare anstå.
Beträffande de prisreglerande åtgärder, som må erfordras i fråga örn
övriga animaliska produkter, vill jag erinra örn att de under det gångna
året vidtagna ingripandena för stödjande av den inhemska köttmarknaden
i stort sett medfört avsett resultat. Anledning att ifrågasätta ändring
av grunderna för stödanordningarna på detta område synes därför
icke föreligga. Jag utgår därvid ifrån, att det av föregående års riksdag
åt Kungl. Majit lämnade medgivandet att vidtaga åtgärder för reglering
av införseln till riket av kött och fläsk, däri inbegripet kött av fjäderfä,
gäller tillsvidare jämväl i fortsättningen.
Medel för nämnda stödanordningar hava hittills erhållits genom upptagande
av slaktdjursavgift samt införselavgift å havre och majs med
flera fodermedel. Förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) angående slaktdjursavgift
upphör emellertid att gälla den 30 juni 1935. Då i fortsättningen
de medel, som inflyta genom upptagande av förenämnda införselavgift,
enligt vad jag i det följande närmare kommer att utveckla san
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 63
nolikt komma att bliva synnerligen begränsade samt erforderliga för
andra ändamål än stödjande av köttmarknaden, anser jag lämpligt, att
befogenheten att uttaga slaktdjursavgift blir gällande under ytterligare
två år till och med den 30 juni 1937. På grund av att lagen den 10 oktober
1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus den 1 januari
1935 ersatts av en ny lag i ämnet den 11 maj 1934 (nr 140), erfordras
vidare, att de nuvarande bestämmelserna örn slaktdjursavgift i formellt
hänseende underkastas vissa jämkningar. Ny förordning angående slaktdjursavgift
torde sålunda böra utfärdas.
Läget å den inhemska fläskmarknaden har, såsom redan framhållits,
under det gångna året icke varit tillfredsställande. Orsaken härtill har
helt visst varit en i förhållande till avsättningsmöjligheterna alltför stor
produktion. Svinuppfödningen under tidigare år har i stor utsträckning
haft karaktären av en ren förädlingsproduktion baserad på billigt importerat
foder. Den under föregående år genomförda regleringen av majsimporten
med därav framkallad stegring i priserna å svinfodret har dock
otvivelaktigt redan lett till en märkbar inskränkning av svinuppfödningen.
Den förbättring i prisläget, som inträdde i slutet av 1934, tyder
härpå. Uppgifterna angående antalet betäckta suggor giva även vid handen,
att utvecklingen gått i sådan riktning. Man torde därför kunna förvänta,
att fläskproduktionen inom en ej alltför avlägsen framtid skall
hava anpassat sig efter föreliggande avsättningsmöjligheter.
De statliga åtgärderna för fläskmarknadens stödjande synas därför
även i fortsättningen böra i första hand inriktas på att åstadkomma jämvikt
inom produktionen. Detta sker å ena sidan genom reglering av fodertillförseln
och å andra sidan genom utjämning av exportpriser och
hemmamarknadspriser. De medel, som influtit eller komma att inflyta
i form av avgift å exporterat bacon, torde tillsvidare vara tillräckliga för
bestridande av kostnaderna för åtgärderna till fläskmarknadens stödjande.
Därest giltighetstiden för förordningen angående slaktdjursavgift
förlänges, beredes ock på denna väg Kungl. Majit möjlighet att, i mån av
behov, anskaffa erforderliga medel.
Ej heller i fråga örn grunderna för åtgärderna till stödjande av äggmarknaden,
vilka bygga på en reglering av importen och exporten av
ägg, synes anledning att vidtaga ändring föreligga. Kungl. Majit torde
sålunda böra erhålla riksdagens bemyndigande att vidtaga reglering i huvudsak
enligt nu gällande bestämmelser av införseln av ägg samt äggula
och flytande äggvita jämväl för tiden efter den 30 juni 4935 till och med
den 30 juni 1937.
Beträffande det från vissa håll framförda förslaget örn att det belopp,
vartill pristillägget vid export högst må uppgå, borde höjas från för närvarande
30 öre till 50 öre för kilogram, äger Kungl. Majit befogenhet att
utan riksdagens hörande genomföra en dylik höjning. Frågan örn lämpligheten
härav är emellertid beroende av ett flertal olika omständigheter.
64 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Bland annat inverkar storleken av de medel, som stå till förfogande för
äggmarknadens stödjande. Till sistberörda spörsmål återkommer jag i
samband med frågan örn jordbrukets prisregleringsfond samt användningen
av däri ingående medel.
För ernående av den inre jämvikt inom animalieproduktionen, som utgör
en förutsättning för att den skall kunna anpassas efter förhandenvarande
avsättningsmöjligheter, är en reglering av tillförseln av importerade
eller av importerade varor tillverkade fodermedel nödvändig. Till
förhindrande av en utvidgad användning av dylikt foder måste priset
därå hållas uppe å en nivå svarande mot prisläget för animalieprodukterna.
Örn man går därutöver och ytterligare begränsar tillförseln av
utländska eller därmed jämställda fodermedel, åstadkommes ett direkt
skydd för odlarna av fodersäd för avsalu till nackdel för, bland andra,
dem som i sin animalieproduktion använda köpt foder. Vissa skäl kunna
visserligen tala för åtgärder i dylikt syfte, men av orsaker, som jag tidigare
anfört, anser jag, att man härvid bör framgå med stor varsamhet.
Tillförseln av oljekakor har emellertid under senaste åren avsevärt utvidgats.
Trots att priset därå för närvarande är omkring 2 öre högre
för kilogram än vid motsvarande tid föregående år, synes införseln hålla
sig vid i stort sett oförändrad omfattning. Under beaktande härav har
ock Kungl. Majit förut denna dag i anledning av framställning av statens
spannmålsnämnd beslutat, att skatten å oljekakor samt vissa slag av
fodermjöl — med undantag likväl av linfrökakor och linfrömjöl — skall
höjas till 5 öre för kilogram. Någon höjning av importavgifterna å övriga
fodermedel synes däremot för närvarande knappast erforderlig. Jag erinrar,
att beträffande det viktigaste av dessa, nämligen majs, gäller såsom
villkor för import skyldighet för importören att inköpa viss mängd
eosinerad brödsäd.
Läget å den internationella fodermedelsmarknaden är synnerligen
ovisst. Den prisstegring, som ägt rum under senare hälften av 1934,
torde sannolikt böra betraktas som rent tillfällig och orsakad av de
ogynnsamma foderskördarna i Europa under nämnda år. För den händelse
priserna å den internationella oljekaksmarknaden skulle sjunka,
kunna verkningarna av den nu företagna höjningen komma att helt eller
delvis upphöra. Med hänsyn härtill anser jag det lämpligt att på sätt
smör- och margarinkommittén föreslagit gällande förordning angående
skatt å oljekakor samt vissa slag av fodermjöl ändras därhän, att Kungl.
Majit erhåller befogenhet att höja skattebeloppet — nu maximerat till
6 öre för kilogram — till 8 öre för kilogram.
Som av den förut lämnade redogörelsen framgår är införseln av havre
och majs samt kli m. m. föremål för importreglering. Införselavgift uttages
därjämte å havre och majs samt vissa andra fodermedel. Genom
beslut förut denna dag har Kungl. Majit i anledning av vad lantbruks
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 65
styrelsen härutinnan anfört i sitt yttrande över spannmålsutredningens
betänkande förordnat, att jämväl för kreatursfoder av animaliskt avfall
samt luzernmjöl, som till riket införas, skall jämlikt bestämmelserna i förordningen
den 18 maj 1934 (nr 153) erläggas införselavgift med 3 öre för
varje kilogram av varans nettovikt. I anledning av att jag i det följande
kommer att föreslå, att skatt å kli ej skall uttagas efter den 31 augusti
1935, förordar jag, i anslutning till vad spannmålsutredningen anfört, att
införselavgift efter sagda dag upptages å kli enligt bestämmelserna i
nyssnämnda förordning. Med stöd av denna äger Kungl. Majit att härom
fatta beslut. Smör- och margarinkommittén har även föreslagit, att bestämmelserna
i kungörelsen angående reglering av införseln av havre
och majs med mera skulle bliva tillämpliga å oljekakor och liknande
kreatursfoder. Ehuru jag anser, att användningen av dylikt foder bör
regleras i första hand genom en lämpligt avvägd skatt eller införselavgift,
vill jag ej bestrida, att läget kan bliva sådant, att jämväl importreglering
för foder av detta slag bör införas. Därest sådan situation
skulle inträffa torde kunna förutsättas, att Kungl. Majit vidtager erforderliga
åtgärder.
Jag vill ock i detta sammanhang erinra örn att priset å havre inom
landet stödes förutom genom reglering av havreimporten och införselavgift
genom föreskrift örn användande i viss utsträckning av svensk
havre vid tillverkning av havregryn och andra till människoföda avsedda
produkter av havre. Bestämmelserna härom torde jämväl i fortsättningen
böra vinna tillämpning. I övrigt torde något ingripande från statens sida
till fodermarknadens stödjande som regel icke böra ske. Att genom stödköp
av fodersäd medverka till fodermarknadens stabilisering anser jag
sålunda icke lämpligt. Dylika åtgärder torde näppeligen kunna vidtagas
utan att jämvikten mellan priserna å olika fodermedel störes och härigenom
den inre balansen inom animalieproduktionen rubbas. Härtill
kommer att sådana ingripanden i hög grad äro ägnade att försvåra den
naturliga anpassningen av foderväxtodlingen efter de ändrade avsättningsförhållandena.
Ehuru den allmänna höjning av foderprisnivån, som genom de vidtagna
åtgärderna åstadkommits, får anses hava i stort sett haft gynnsamma
verkningar i avseende å jordbruksproduktionen i dess helhet, har
den dock för vissa animalieproducenter medfört svårigheter. Från de
organisationer, som företräda äggproduktionens område, hava framförts
yrkanden örn vidtagande av sådana anordningar att hönsodlarnas behov
av billigt foder skulle kunna tillgodoses. Även örn jag anser det ligga
ett visst berättigande i dessa yrkanden, måste jag hysa stora betänkligheter
mot vidtagande av åtgärder i angivet syfte på grund av därmed
förenade konsekvenser ur såväl principiella som framför allt praktiska
synpunkter. Jag finner mig därför icke nu kunna framlägga något förslag
i ämnet.
Biliana till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. 2 avd. IVY 1.
5
66 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
För att jämvikt skall inträda och bibehållas inom växtodlingen synes
det nödvändigt, att priserna å brödsäd anpassas efter prisläget för animaliska
produkter. Jag delar i detta hänseende belt 1934 års spannmålsutrednings
mening. Åstadkommes ett högre prisläge för brödspannmål,
leder detta ofrånkomligt till en ökning i brödsädsodlingen med därav
föranledd överproduktion. Detta förhållande bör beaktas vid utformandet
av de statliga stödåtgärderna på brödsädsodlingens område.
Som ett medel att tillvarataga förefintliga avsättningsmöjligheter för
brödsäd torde inmalningstvånget böra bibehållas. Den jämkning i bestämmelserna
härom, som spannmålsutredningen föreslagit, finner jag
mig kunna biträda. Förslag till härav föranledd författningsändring
torde få framdeles underställas Kungl. Majit. För att hindra störningar
å den inhemska brödsädsmarknaden till följd av import utifrån bör införseln
av brödsäd samt produkter därav bliva föremål för fortsatt
reglering. Import av vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg
ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete samt makaroner och vermiceller
bör icke få ske utan särskilt tillstånd. Spannmålsutredningen har
föreslagit, att även importen av bröd skall regleras. Med anledning av
vad generaltullstyrelsen anfört anser jag emellertid, att för närvarande
endast sådant bröd, som avses under rubriken »andra slag» nr 307 i statistisk
varuförteckning, bör bliva föremål för importreglering. Utanför
denna skulle sålunda åtminstone till en början falla såväl dessertkäx
och pepparkakor samt andra slag av finare bakverk som hundbröd.
Beträffande de grunder, efter vilka regleringen bör handhavas, delar jag
i stort sett utredningens uppfattning. Endast i undantagsfall eller, örn
synnerliga skäl därtill föreligga på grund av kvalitetsförhållanden eller
eljest, bör import av de av regleringen berörda varorna, medgivas.
1 fråga örn omalen brödspannmål bör införseltillstånd ej beviljas annan
än den, som ämnar använda den importerade varan för förmälning till
människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som tidigare icke importerat utländsk
spannmål, bör dock endast örn särskilda skäl äro för handen erhålla
dylikt tillstånd. Utredningen har vidare föreslagit, att Kungl.
Majit skulle erhålla bemyndigande att förordna örn uttagande av införselavgift
å varor, som enligt vad nyss sagts skulle vara föremål för importreglering.
I likhet med spannmålsnämnden och lantbruksstyrelsen
anser jag det nödvändigt att omedelbart taga ett dylikt bemyndigande
i anspråk i fråga örn mjöl och gryn samt därav beredda produkter, för
vilka tillstånd till införsel erhålles. Intäkterna torde, på sätt jag senare
kommer att närmare angiva, böra användas för mötande av förluster
å spannmålsregleringen. Kungl. Majit torde sålunda böra erhålla
riksdagens bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1937 förordna
örn reglering av importen av vete och råg samt därav beredda produkter
i enlighet med av mig nu förordade riktlinjer, avseende jämväl
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 67
rätt att uttaga införselavgift å samma varor till belopp och enligt grunder,
som Kungl. Majit äger bestämma.
För att underlätta den inhemska skördens avsättning har staten under
de senaste åren iklätt sig garanti för inlösen till vissa fastställda priser
av all kvarnduglig spannmål, som finnes kvar den 1 juni varje år.
Spannmålsutredningen har föreslagit, att detta inlösningsförfarande
skulle slopas från och med innevax-ande års skörd. I stället skulle skapas
ett organ med uppgift bland annat att vid behov stödja marknaden
genom stödköp och främjande av lagringsverksamhet. Mot en dylik omläggning
har emellertid från såväl jordbrukare som spannmålshandlare
fi’amförts invändningar, varvid man särskilt betonat svårigheterna att
genom enbart stödköp säkerställa en tillfredsställande avsättning av
bi''ödspannmålen så länge nu förefintliga överskottslager tryckte marknaden.
Även från kvarnhåll har avvisats tanken på att genom stödköp
i större omfattning stödja den inhemska spannmålsmarknaden. Ehuru
jag anser det synnei-ligen önskvärt, att den nuvarande anordningen med
fasta inlösningspriser kunde slopas, har jag dock icke kunnat undgå att
finna de skäl bärande, vilka framförts som stöd för yrkandet att densamma
i nuvarande läge bibehålies. Det betydande överskott av brödsäd,
som föreligger, medför att, därest marknaden lämnas fri vid nästa skördeårs
ingång, fara för sammanbrott kan uppstå. På grund av det samband,
som råder mellan jordbrukets olika grenar, skulle ett dylikt sammanbrott
utöva mycket skadliga verkningar även på andra av jordbrukets
produktionsområden. Det synes mig därför icke kunna undvikas, att staten
under nästa skördeår utövar en kraftig marknadsstödjande verksamhet
i fråga om brödspannmålen. Den ur organisatorisk synpunkt enklaste
och mest effektiva fonnen för en sådan vex-ksamhet torde otvivelaktigt
vara, att garanti lämnas för att för det överskott, som finnes vid konsumtionsårets
slut, erhålles ett med hänsyn till förhållandena rimligt pris.
Nackdelarna av en dylik anordning torde väsentligen ligga däri, att den
framlockar ett större överskott vid skördeårets slut på grund av att genom
den fasta piusgarantien uppmuntras en ökning i brödsädsodlingen
samt en minskning i utfodringen av brödsäd. I vad mån ett inlösningsförfarande
medför sådana verkningar är emellertid i väsentlig grad beroende
på de inlösningspriser, som fastställas. Om dessa icke sättas
högre än vad brödsädspriserna skulle hava varit, därest fri anpassning
efter läget å fodermarknaden fått ske, torde man kunna förvänta att
berörda nackdelar av förfarandet i det närmaste försvinna.
Jag anser därför, att inlösningsförfarandet bör bibehållas i fråga om
1935 års skörd, men att man därvid bör sänka inlösningspriserna, så att
brödsädsprisernas anpassning efter fodersädspriserna icke förhindras.
Beträffande den sänkning av inlösningspriserna, som sålunda bör ske,
vill jag erinra om att spannmålsutredningen, utgående från sin allmänna
uppfattning om balans mellan priserna å brödsäd och å fodersäd, ansett,
68 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
att höstpriserna borde vara för vete lägst 14 kronor och för råg lägst 13
kronor för Jemtön räknat. Det vill emellertid synas, som örn dessa priser
vore väl låga. Jag anser det med hänsyn till bland annat läget å den
inhemska fodermarknaden rimligt att utgå från att priset för kvarndugligt
vete av normalkvalitet under de tidigare höstmånaderna 1935
ej bör ligga nämnvärt under fjolårspriset samt att priset för råg bör
vara i förhållande därtill. Att gå högre i fråga örn priserna å brödsäd
anser jag icke böra ifrågakomma, då detta skulle innebära, att brödsädspriserna
icke anpassades efter rådande prisläge för animalieprodukter.
Följden härav bleve säkerligen, att utfodringen av brödsäd under kommande
år skulle hållas tillbaka och att på grund därav mängden brödsäd,
som hembjödes till inlösen den 1 juni 1936, komme att kraftigt ökas
med därav föranledda ytterligare förluster för statsverket. Kostnaderna
för spannmålens lagring m. m. hos spannmålshandlare för tiden 15 september—1
juni har av spannmålsutredningen angivits till omkring 2
kronor för deciton. Enligt vad jag inhämtat torde man emellertid numera
på grund av, bland annat, förbättrade lagringsmetoder kunna räkna
med en väsentligt lägre lagringskostnad. Utgående från att ett vetepris
i början av september 1935 av 14 kronor 75 öre för deciton bör eftersträvas
samt att kostnaden för spannmålens lagring under tiden fram
till den 1 juli 1936 icke överstiger 1 krona 75 öre för deciton anser jag,
att inlösningspriset för vete bör bestämmas till 16 kronor 50 öre för deciton.
I anslutning härtill torde inlösningspriset för råg böra fastställas
till 15 kronor 50 öre för deciton. Detta innebär visserligen en sänkning
av de beträffande 1934 års skörd tillämpade inlösningspriserna med 1
krona 50 öre för deciton, men denna sänkning betingas i allt väsentligt
av billigare lagringskostnader. Höstpriserna komme sålunda att i stort
bliva desamma som under tidigare år.
Ehuru jag sålunda anser, att inlösningsförfarandet bör bibehållas, biträder
jag spannmålsutredningens förslag örn inrättande av ett särskilt
organ för att från och med nästa skördeårs början följa utvecklingen å
spannmålsmarknaden samt handhava de statliga åtgärder av organisatorisk
och affärsmässig art, som kunna ifrågakomma. För denna uppgift
synes svenska spannmålsföreningen icke vara lämplig. Det nya
regleringsorganet torde, på sätt utredningen föreslagit, böra erhålla formen
av aktiebolag, förslagsvis benämnt svenska spannmålsaktiebolaget.
Bolaget bör åtminstone i början vara av helt statlig karaktär. I den mån
anledning framdeles kan uppkomma att medgiva enskilda intressen inflytande
å bolagets verksamhet, torde en ombildning av detsamma i önskad
riktning lätt kunna ske. Någon orsak att, såsom spannmålsutredningen
föreslagit, redan vid bolagets bildande utsläppa preferensaktier synes
därför ej föreligga. Vid dylikt förhållande erfordras icke av spannmålsutredningen
föreslagna bestämmelser i bolagsordningen örn att Kungl.
Majit skall äga utse ledamöter i styrelsen eller att fullmäktige i riks
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 69
gäldskontoret skall utse en revisor. I likhet med spannmålsnämnden anser
jag vidare anledning saknas för bolaget att under de första verksamhetsåren,
då betydande överskott av kvarnduglig brödsäd torde finnas,
upplägga s. k. reservlager. Med hänsyn härtill torde ock bolagets aktiekapital
kunna väsentligt nedsättas. Jag anser, att detsamma bör bestämmas
till 5,000,000 kronor. I övrigt torde den av spannmålsutredningen
föreslagna bolagsordningen kunna godtagas. Bolagets verksamhet bör
sålunda hava till föremål — förutom att verkställa inlösen av spannmål,
som hembjudes till bolaget — att driva handel med och lagra spannmål,
främja lagring av spannmål samt utöva annan därmed förenlig verksamhet.
Bolagets närmare uppgifter torde böra bestämmas i särskilt avtal
mellan staten och bolaget. Inom jordbruksdepartementet utarbetade förslag
till bolagsordning ävensom till avtal, som nyss nämnts, torde få såsom
bilaga C1 och bilaga D- fogas till statsrådsprotokollet. Vid uppgörande
av avtalsförslaget hava bestämmelserna i nu gällande kontrakt mellan
staten och svenska spannmålsföreningen i tillämpliga delar tagits till
utgångspunkt. Bolaget skall sålunda vara skyldigt dels att till vissa
fastställda priser inköpa hembjuden kvarnduglig brödsäd, dels ock att,
örn anledning därtill föreligger, företaga stödköp av sådan spannmål.
Inlöst eller eljest inköpt spannmål skall bolaget söka i första hand försälja
till förmälning till gällande marknadspriser. Därest försäljningen
sker efter den 1 juni böra de av bolaget tillämpade priserna icke understiga
inlösningspriserna med tillägg av kostnaderna för spannmålens
lagring m. m. Sistnämnda kostnader hava beräknats till under tiden
1 juni—-15 augusti ett öre örn dagen samt därefter ett halvt öre örn dagen,
allt per 100 kilogram. I den mån möjlighet icke föreligger att försälja
spannmålen till förmälning torde den kunna efter denaturering avyttras
som foder i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser.
Önskvärt vore givetvis att denaturering av den för foder avsedda
spannmålen kunde undvikas på grund av de med sådan behandling förenade
kostnaderna. Därest foderpriserna hållas uppe genom åstramning
av foderimporten och inlösningspriset bestämmes på sätt jag förordat,
torde ock möjlighet komma att föreligga att i viss utsträckning sälja den
inköpta spannmålen för foderändamål utan att denaturering av densamma
erfordras.
Då svenska spannmålsaktiebolaget skall träda i verksamhet vid nästa
skördeårs ingång, är det nödvändigt, att medel därvid finnas tillgängliga
för teckning av aktier i bolaget. Enligt vad nyss förordats skulle härför
erfordras 5,000,000 kronor. Sagda belopp torde som reservationsanslag
böra uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under utgifter för
kapitalökning, fonden för statens aktier. Anslaget synes böra anvisas
att utgå av lånemedel. Då medel för denna utgift icke beräknats i stats
1
Här utesluten; se propositionen sid. 187 — 180.
2 Se ovan sid. 10 —13.
70 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
verkspropositionen, torde den i riksstatsförslaget upptagna inkomsttiteln
»Övriga lånemedel» böra höjas med nämnda belopp.
För bolagets verksamhet torde erfordras att bolaget beredes tillgång
till nödiga rörelsemedel. Detta torde lämpligast böra ske på så sätt,
att statsobligationer tillhandahållas bolaget såsom säkerhet för bolagets
upplåning. Eäknar man med ett överskott av högst 150,000 ton spannmål
för skördeåret 1935/1936, skulle för inlösen av detsamma erfordras
(arka 25,000,000 kronor. Då statens obligationer löpande med en ränta
av 4 procent för närvarande belånas i riksbanken till 80 procent av deras
nominella belopp, erfordras för att bolaget skall kunna upplåna förstnämnda
belopp, att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas tillhandahålla
dylika obligationer till ett sammanlagt belopp av högst
30,000,000 kronor för att enligt beslut av Kungl. Maj:t, i mån av behov,
ställas till bolagets förfogande.
Vid avyttring av den inlösta spannmålen samt vid bolagets verksamhet
i övrigt torde man i nuvarande läge icke kunna undgå att räkna
med vissa förluster. Utgår man från ett inlösningspris av 16 kronor 50
öre för vete och 15 kronor 50 öre för råg samt förutsätter man, att den inlösta
spannmålen realiseras till ett pris av 14 respektive 13 kronor för
deciton, skulle vid en inlöst myckenhet spannmål av 150,000 ton förlusten
på grund av prisfallet uppgå till 3,750,000 kronor. Den inlösta spannmålen
medför vidare vissa lagrings- och räntekostnader, vilka torde kunna
uppskattas till omkring 80 öre för deciton eller tillhopa 1,200,000 kronor.
Skall spannmålen denatureras, stiga kostnaderna med ytterligare cirka
1,500,000 kronor. Tillhopa skulle sålunda utgifterna för spannmålens inlösen
och försäljning uppgå till cirka 6,500,000 kronor.
Därest man på sätt spannmålsutredningen ifrågasatt utgår från att
svenska spannmålsaktiebolagets räkenskaper böra avslutas vid utgången
av skördeåret den 31 augusti, vid vilken tidpunkt värdet av inneliggande
lager av brödsäd bör vara nedskrivet till 14 kronor för deciton vete och
13 kronor för deciton råg, synes man under nyss gjorda förutsättning rörande
storleken av 1935 års skördeöverskott av brödsäd kunna räkna med
att för bolagets första verksamhetsår skulle redovisas en förlust av omkring
4,000,000 kronor. Under påföljande verksamhetsår torde däremot
förlusterna komma att stiga till förut anförda siffror.
I likhet med spannmålsutredningen anser jag, att förlusterna vid spannmålsregleringen
jämväl i fortsättningen böra så långt möjligt täckas
genom uttagande av en avgift å till människoföda förmalt vete. I första
hand böra de genom avgiften inflytande medlen tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för regleringen under det skördeår, som avgift
upptages, men hinder bör ej möta att blivande avgiftsmedel i den
mån de därtill förslå användas för täckande även av hittills uppkomna
förluster. Avgiften synes böra utgå med lika belopp för inhemskt och utländskt
vete. Som jag tidigare framhållit anser jag, att skatt å kli ej
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 71
längre skall upptagas. Veteavgiftens belopp torde böra maximeras till
3 öre för kilogram samt inom denna ram bestämmas av Kungl. Maj:t
med utgångspunkt från skillnaden mellan nu gällande inlösningspris för
vete och det inlösningspris, som Kungl. Maj:t med hänsyn till skördens
storlek och under beaktande av angelägenheten av att brödsädspriserna
anpassas efter foderpriserna finner sig böra fastställa. För konsumtionsåret
1935/1936 synes sålunda avgiften i anslutning till vad jag tidigare
förordat angående inlösningsprisets höjd böra bestämmas till 2.5 öre för
kilogram. Enligt av spannmålsutredningen anförd beräkning skulle nu
utgående veteavgift å 1 öre, kliskatten å 3 öre och gottgörelsen a importspannmål
å 5 öre, allt för kilogram, sammantagna motsvara ungefär
2.i öre för kilogram förmalt vete. Därest i fortsättningen, åtminstone till
en början, införselavgift ej upptages å importerad brödspannmål skulle
det nyss föreslagna avgiftsbeloppet motsvara en höjning med 0.4 öre för
kilogram. Samtidigt skulle emellertid kvarnarnas inköpspriser under
konsumtionsårets senare del sänkas, varför för kvarnindustrien som helhet
betraktad en minskning i produktionskostnaderna torde inträda.
Beträffande de bestämmelser, som i övrigt skulle gälla i fråga örn uttagande
av veteavgift, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till spannmålsutredningens
förslag härutinnan. Jag anser sålunda, att från a\-giftsplikt bör vara undantagen all förmälning, som sker mot tull eller
lön för odlares husbehov. Övervägande skäl tala enligt min mening för
att avgift uttages endast å vara, som saluföres och för vilken de prisstodjande
åtgärderna sålunda äro av betydelse. Visserligen kommer, såsom
bland andra spannmålsutredningen framhållit, genom ett dylikt undantag
handelskvarnarna att drabbas hårdare än andra kvarnföretag, men
denna omständighet synes ej böra vara utslagsgivande, dag vill oek erinra,
att enligt av spannmålsutredningen anförda uppgifter rörande mjölproduktionen
i Sverige handelsförmalningen av vete under senare år
varit icke obetydligt större än tidigare, trots att förbrukningen av vetemjöl
minskats avsevärt. De svenska handelskvarnarna hava sålunda
en icke ringa förmån av spannmålsregleringen därigenom, att mjölimporten
praktiskt taget upphört. Jag förordar, att bestämmelserna örn utgörande
av veteavgift ändras i anslutning till vad nu anförts. Med hänsyn
till ändringarnas, särskilt i redaktionellt hänseende, tämligen omfattande
art, synes det lämpligt, att den nuvarande förordningen örn veteavgift
upphäves och en ny förordning i ämnet utfärdas i dess ställe.
Genom att avgift ej uttages å råg, kommer priset å rågmjöl att väsentligt
sänkas i jämförelse med priset å vetemjöl. Då förbrukningen
av rågmjöl är avsevärt större i hushåll tillhörande de lägre välståndsgraderna
än i hushåll tillhörande de högre välståndsgraderna, medan i fråga
örn vetemjöl förbrukningen är mera likartad, torde ur konsumentsynpunkt
ej något vara att erinra mot en dylik anordning. Den vidgade spänningen
mellan vetemjöls- och rågmjölspriserna kan visserligen medföra
72 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
en viss förskjutning mot ökad användning av rågmjöl. Med hänsyn till
nuvarande läge synes emellertid en ökning av rågmjölsförbrukningen
önskvärd. På grund av att råg är väsentligt sämre lämpat för foder än
vete samt därjämte erbjuder större svårigheter att lagra, är det angeläget,
att skördeöverskottet av kvarnduglig råg nedbringas så långt som
möjligt,
I fråga örn avvecklingen av svenska spannmålsföreningens verksamhet
kan jag i allt väsentligt biträda spannmålsutredningens förslag. Jag
anser sålunda, att föreningen bör vid sidan av det nya stödorganet avsluta
sitt övertagande av överskottet från 1934 års brödsädsskörd samt
ombesörja realiserandet av den 1 september 1935 kvarvarande lager av
brödspannmål. Därest på sätt spannmålsutredningen ifrågasatt lagrens
realiserande sker i samförstånd och nära samarbete med svenska spannmålsaktiebolaget
torde de från vissa håll framförda betänkligheterna mot
en uppdelning av regleringsverksamheten på två organ avsevärt försvagas.
Jag anser även lämpligt, att personalen i de båda organen i viss
utsträckning är gemensam. Ej heller har jag något att erinra mot att
som villkor för att föreningen skall äga sälja spannmål å den inhemska
marknaden det kravet uppställes, att föreningen efter den 1 september
1935 inköper motsvarande myckenhet svensk spannmål. Det synes mig
vidare önskvärt, att föreningens avveckling kan bedrivas så skyndsamt
som möjligt och torde för detta ändamål binder ej böra möta mot att
spannmålsaktiebolaget medverkar vid spannmålslagrens realisation genom
deras delvisa övertagande. Villkoren för dylikt övertagande torde
böra bestämmas av Kungl. Majit.
Föreningens avvecklingsverksamhet synes böra regleras genom ett särskilt
avtal mellan staten och föreningen. I detta torde även böra föreskrivas,
att nu gällande kontrakt skall upphöra att gälla redan den 31
augusti 1935. Kvarnrepresentanterna i spannmålsföreningens styrelse,
vilkas sammanlagda röstetal å föreningssammanträde utgör avgjord majoritet,
hava anslutit sig till en dylik anordning, linder förutsättning
att föreningen träder i likvidation å tid, som Kungl. Majit godkänner,
torde staten böra, på sätt spannmålsutredningen föreslagit, förbinda
sig att intill dess likvidationen avslutats, kvarbliva vid den utfästelse
att svara för föreningens förluster och ekonomiska förpliktelser,
som staten åtagit sig enligt gällande kontrakt. Förslag till avtal av nu
angivet innehåll torde få såsom bilaga E2 fogas till statsrådsprotokollet.
Med den ståndpunkt jag sålunda intagit till frågan örn prisstödjande
åtgärder på spannmålsodlingens område synes mig anledning saknas att
förlänga giltighetstiden för förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående
utförselbevis för råg och vete, vilken utlöper den 31 juli 1935.1 Förutom
att bestämmelserna i sagda förordning för närvarande på sätt kom
1
.Imf. Sv. förf. sami. 1933:301.
2 Se ovan sid. 13 — 14.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 73
merskollegium framhållit sakna praktisk betydelse, äro de icke förenliga
med de riktlinjer för ernående av jämvikt inom jordbruket, som jag i det
föregående ansett mig böra förorda. Därest utförsel av brödsäd i större
omfattning skulle komma till stånd med tillhjälp av utförselbevis, måste
detta medföra, att den inhemska prisnivån för brödsäd och därmed även
för fodersäd hålles uppe över vad som svarar mot prisläget för animalieprodukterna.
Härigenom skulle jämvikten inom jordbruksproduktionen
i betänklig grad rubbas. Mot bibehållande av utförselbevisen talar vidare
den omständigheten, att de kunna fylla sitt ändamål att stabilisera
den inhemska spannmålsmarknaden endast under förutsättning, att ett
jämförelsevis stabilt prisläge är rådande även utomlands, något som icke
kan förväntas bliva förhållandet under de närmaste åren.
Förlusterna av spannmålsföreningens verksamhet hava av spannmålsutredningen
angivits till över 70,000,000 kronor. Enligt de beräkningar,
som därvid legat till grund, skulle av sagda belopp hänföra sig cirka
28.000. 000 kronor till tiden före den 1 november 1934, 35,000,000 kronor till
tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 samt över 7,000,000 kronor
till tiden efter sistnämnda dag. Därvid bar förutsatts, att av det spannmålslager,
som den 1 september 1935 beräknats finnas bos spannmålsföreningen
eller 220,000 ton, svenska spannmålsaktiebolaget skulle övertaga
35,000 ton vete och lika mycket råg till ett pris av 14 kronor respektive
13 kronor för deciton. Givetvis är varje beräkning rörande förluster,
som komma att uppstå vid spannmålsföreningens avveckling efter
den 1 september 1935, ytterst osäker, då den är beroende av ett flertal
för närvarande ovissa förhållanden, såsom storleken av 1935 års skörd,
möjligheterna för export m. m. Såvitt man kan bedöma, torde emellertid
ifrågavarande förluster komma att bliva väsentligt större än de, som
spannmålsutredningen angivit. Enligt en av sekreteraren i statens spannmålsnämnd
på mitt uppdrag verkställd beräkning, vilken torde få fogas
såsom bilaga F1 vid statsrådsprotokollet, torde desamma komma att uppgå
till 82,000,000 kronor. Behållningen av fonden för mötande av förluster å
spannmålsregleringen den 30 juni 1935 torde enligt vad spannmålsutredningen
uppgivit kunna beräknas till 6,500,000 kronor, varför sålunda av
ifrågavarande förluster skulle återstå att täcka ett belopp av cirka
75.000. 000 kronor.
Beträffande sättet oell ordningen för täckande av dessa förluster får
jag efter samråd med chefen för finansdepartementet anföra följande.
Det torde icke kunna ifrågasättas att omedelbart och på en gång med verkliga
inkomster bereda täckning för de 75,000,000 kronor, vartill förlusterna
nyss uppskattats. En amortering under viss kortare tidsperiod synes
vara den enda framkomliga vägen. För de extra-ordinära lån till
i affärsmässig mening icke räntabla ändamål, som de senaste åren upptagits
för bekämpande av den ekonomiska krisen, bar en amorterings
1
Bär utesluten; se propositionen sid. 195 —196.
74 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
plan uppgjorts, enligt vilken dessa lån skulle vara återbetalda senast
under budgetåret 1940/1941. Det synes önskvärt att icke heller för här
åsyftade lån till spannmålsregleringen räkna med senare återbetalningstid.
Den nämnda summan av 75,000,000 kronor skulle i så fall amorteras
på en tid av sex år, räknat från den 1 juli 1935. För budgetåret 1935/1936
skulle sålunda erfordras att ett belopp av 12,500,000 kronor kunde ställas till
förfogande för ändamålet. I veteavgift och skatt å inom riket tillverkat
kli kan, enligt spannmålsutredningen, under tiden 1 juli—31 augusti 1935
beräknas inflyta 1,500,000 kronor. Utgår man från att veteavgiften i enlighet
med vad jag tidigare anfört för tiden 1 september 1935—31 augusti
1936 bestämmes till 2 kronor 50 för deciton, kunna intäkterna därav under
budgetåret 1935/1936 beräknas till cirka 8,000,000 kronor. Till de införselavgifter
å av vete och råg beredda produkter, som må inflyta under
sagda budgetår, torde i detta sammanhang hänsyn ej böra tagas. För
täckande av förluster, uppkomna genom svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet under dess första verksamhetsår, erfordras enligt vad förut
anförts 4,000,000 kronor, av vilket belopp hälften torde få anses belöpa
ä budgetåret 1935/1936. För att användas till täckande av spannmålsföreningens
fözduster skulle sålunda av veteavgiftsmedel finnas tillgängliga
ungefär (1,500,000 + 8,000,000 — 2,000,000=) 7,500,000 kronor. Det skulle
följaktligen erfordras, att för budgetåret 1935/1936 ett belopp av
(12,500,000 — 7,500,000=) 5,000,000 kronor anskaffas på annat sätt. Enligt
vad jag inhämtat synes för nämnda belopp täckning kunna beredas inom
ramen av nu beräkneliga inkomster för nästa budgetår. Härom kommer
chefen för finansdepartementet att senare i samband med en förnyad inkomstberäkning
framlägga förslag. I
I såväl spannmålsutredningens betänkande som åtskilliga däröver avgivna
utlåtanden har understrukits vikten av att frågan örn svannmålsbelåningen
ordnas på ett från jordbrukarnas synpunkt tillfredsställande sätt.
Av den tidigare redogörelsen framgår, att spannmålskreditfonden icke i
förevarande hänseende fått den betydelse, som därmed varit avsedd. Orsaken
är uppenbarligen att söka i det för utlåning från fonden gällande räntestadgandet,
enligt vilket räntan skall bestämmas med hänsyn till kostnaderna
för statens upplåning. Härav följer att vid utlåning från spannmålskreditfonden
för närvarande tillämpas en räntesats av 4 J/2 procent,
medan marknadsräntan för spannmålslån är avsevärt lägre. Nämnda
räntesats överensstämmer med den, som ligger till grund för bedömande
av förräntningskravet beträffande statens övriga utlåningsfonder.
För att undvika en rubbning i sistberörda förhållande ifrågasattes i
förut omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbetade promemoria
med förslag till ändrade grunder för statens medverkan till spannmålsbelåningen,
att utlåningen från spannmålskreditfonden skulle upphöra och
ersättas med en statsgaranterad spannmålsbelåning direkt i riksbanken,
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 75
därvid räntan skulle kunna anpassas efter marknadsläget. Emellertid
vill det synas som örn en dylik omläggning av systemet icke skulle vara
nödvändig. Av skäl, vilka framhållits i de över promemorian avgivna
yttrandena från såväl statskontoret som fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, torde avgörande betänkligheter icke behöva hysas mot
en annan ränteberäkning beträffande spannmålskreditfondens kortfristiga
utlåning än den som gäller i fråga örn de statliga utlåningsfonderna
i allmänhet. Jag vill med hänsyn härtill icke motsätta mig, att bestämmelserna
angående utlåning från spannmålskreditfonden i förevarande
avseende ändras. Berörda ändring torde givas det innehåll, att räntesatsen
från och med nästa konsumtionsår får av fullmäktige i riksbanken
bestämmas efter marknadsläget å spannmålslån, därvid emellertid,
i anslutning till vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört, naturligtvis
förutsättes, att räntan icke kommer att understiga medelräntan under
nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer. Vidare
torde i fråga örn spannmålens belåningsvärde, med bifall till vad spannmålsutredningen
härutinnan föreslagit, den ändringen böra vidtagas i
nu gällande bestämmelse, att sagda värde alltid skall fastställas av Kungl.
Maj:t. Någon kapitalökning till spannmålskreditfonden finner jag däremot
icke för närvarande erforderlig.
Med hänsyn till angelägenheten av att jordbrukskassornas möjligheter
till spannmålsbelåning säkerställas tillstyrker jag ytterligare i detta sammanhang,
att statens garanti för svenska jordbrukskreditkassans upplåning
i så måtto ökas, att, i anslutning till vad redan vid tidigare tillfällen
skett, till kassan överlämnas svenska statens fyra procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av
5,000,000 kronor för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken.
Anordningen synes, på samma sätt som i de föregående fallen, böra
bliva av allenast tillfällig natur. Obligationerna, vilka skola fortfara att
tillhöra staten, torde sålunda böra återställas till riksgäldskontoret senast
den 30 juni 1940.
För främjande av avsättningen av potatis har alltsedan den 1 oktober
1933 tillverkningen och avsättningen av potatismjöl varit föremål för reglering.
Avsättningen av potatismjölet för tiden 1 oktober 1934—30 september
1935 har ordnats genom ett mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. träffat avtal, för vilket tidigare redogjorts. Vid
godkännande av sagda avtal har Kungl. Majit, såsom framgår av den
lämnade redogörelsen, gjort förbehåll örn att den i § 10 av nämnden gjorda
utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Denna utfästelse har föreningen
önskat erhålla till skydd mot de risker, som äro förbundna med
föreningens i avtalet gjorda åtagande att till reglerade priser inköpa den
till 160,000 deciton uppgående årstillverkningen. De åsyftade riskerna sammanhänga
med att de prisreglerande åtgärderna, i likhet med själva av
-
76 Sammansatt be v innings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
talet, tills vidare begränsats till det tillverkningsår, som går till ända den
30 september 1935. Vid avtalets godkännande har Kungl. Majit förklarat
sig vilja till riksdagen avlåta framställning örn utfästelsens godkännande.
Denna framställning torde nu böra göras.
Vidare vill jag erinra örn att potatismjölsnämnden i anledning av att
förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl gäller
endast till och med den 30 september 1935 hemställt, bland annat, att
sagda förordning måtte förlängas att gälla jämväl efter sistnämnda dag
under obegränsad tid framåt. Då även enligt min mening fortsatt reglering
av tillverkningen och försäljningen av potatisstärkelse i enlighet med
hittills tillämpade grunder är av behovet påkallad, tillstyrker jag, att förslag
örn förlängning av giltighetstiden för nyssnämnda förordning avlåtes
till riksdagen. Då flertalet övriga författningar, innehållande de grundläggande
bestämmelserna för statens ingripanden i prisstödjande syfte
på jordbrukets område gälla eller enligt vad jag tidigare förordat skulle
komma att gälla till och med den 30 juni 1937 synes det mig lämpligt att
också nu ifrågavarande bestämmelser förlänas allenast begränsad giltighetstid.
Med hänsyn till att tillverkningsåret i fråga örn potatismjöl beräknas
per den 30 september, torde förordningen örn tillverkning av
potatismjöl böra förlängas för tiden till och med den 30 september 1937.
På så sätt skulle vid 1937 års riksdag frågan örn fortsatt stöd åt jordbrukets
olika näringsgrenar kunna upptagas i ett sammanhang.
I samband med att bestämmelserna i nyssnämnda förordning förlängas
synas jämväl de genom förordningen den 2 mars 1934 (nr 34) införda
tilläggstullarna å druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap ävensom å
dextrin och stärkelseklister med mera böra erhålla förlängd giltighet till
och med den 30 september 1937. Förslag örn inhämtande av erforderligt
bemyndigande för Kungl. Majit i sådant hänseende torde senare i dag
komma att framläggas av chefen för handelsdepartementet.
För att säkerställa avsättningen av potatis i önskvärd omfattning har
vidare framförts krav örn ökad användning av potatis för tillverkning av
potatismjöl och för bränneriändamål samt örn införande av importreglering
för potatis. Till dessa frågor torde Kungl. Majit i detta sammanhang
böra taga ställning endast i vad avser spörsmålet örn reglering av potatisimporten.
Jag vill då erinra, att Kungl. Majit jämlikt av sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottet gjort uttalande i det av 1934 års riksdag
godkända utlåtandet nr 1 torde äga befogenhet att utan riksdagens
hörande vidtaga erforderliga åtgärder i dylikt syfte. Införseln av potatis
har emellertid under senare år varit ytterst obetydlig. Över huvud är det
endast under höst- samt vårmånaderna som någon import numera förekommer.
Priset å matpotatis bestämmes därför i allt väsentligt av skördens
storlek samt marknadsläget för foder. Som en följd av de höjda foderpriserna
äro ock priserna å potatis för närvarande ej obetydligt högre
än vid motsvarande tid föregående år. Med hänsyn härtill samt under
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 77
beaktande av angelägenheten att de handelspolitiska förbindelserna icke
i onödan störas har jag hittills ansett anledning icke föreligga att föreslå
genomförande av importreglering för potatis. För den händelse det skulle
visa sig, att på grund av införseln av potatis det inhemska prisläget å
samma vara skulle i märkbar utsträckning försämras, torde emellertid
Kungl. Majit böra taga under övervägande, huruvida icke genom reglering
av potatisimporten eller på annat sätt en sådan anordning kunde träffas,
att importens pristryckande inverkan försvunne.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde de i överensstämmelse
med 1934 års riksdags beslut inrättade båda fonderna: jordbrukets
prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen,
alltjämt böra bestå. Sedan nu tillstyrkta förslag genomförts
skulle till jordbrukets prisregieringsfond komma att ingå dels accis å margarin,
dels skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjutsavgift,
dels införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel,
dels ock slutligen särskilda införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött
och fläsk samt ägg. Till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen
skulle ingå dels vad som inflyter i form av veteavgift, dels ock
införselavgift å vete och råg samt därav beredda produkter. Tillförseln
av ifrågavarande avgifter bör i fortsättningen liksom hittills redovisas
över riksstaten. Intäkterna av avgifterna hava i det genom innevarande
års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget beräknats till sammanlagt
35,500,000 kronor. Med hänsyn till svårigheterna att vid tiden
för statsverkspropositionens avlåtande beräkna huru stor del av sagda belopp,
som borde användas till täckande av förlust å spannmålsregleringen,
och hur stor del därav, som borde avses för andra med regleringsåtgärderna
sammanhängande utgifter, upptogs å riksstatsförslagets utgiftssida
ett mot samtliga de beräknade inkomsterna svarande belopp såsom ett
enda anslag för avsättning för prisreglering på jordbrukets område. Örn
emellertid avgiftsmedlen på sätt nu föreslagits fördelas på de olika fonderna,
torde medelsanvisningen för ändamålet liksom under innevarande
budgetår böra ske över två särskilda anslag.
Av nu utgående veteavgift jämte kliskatt kunna såsom redan nämnts
för tiden 1 juli—31 augusti 1935 beräknas inflyta cirka 1,500,000 kronor. Intäkterna
av vad som efter sistnämnda dag inflyter i form av veteavgift
och införselavgift å vete och råg samt därav beredda produkter hava för
budgetåret 1935/1936 beräknats till 8,000,000 kronor. Fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen skulle sålunda för sagda budgetår
tillföras ett sammanlagt belopp av 9,500,000 kronor. Ett häremot svarande
belopp torde alltså böra anvisas såsom förslagsanslag under nionde
huvudtiteln för »Avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen».
Vad beträffar de avgifter, som skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond,
torde intäkterna av margarinaccisen för budgetåret 1935/1936 böra be
-
78 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
räknas till 15,000,000 kronor. I oljekaksskatt har i årets statsverksproposition
beräknats inflyta cirka 7,000,000 kronor. Intäkterna av införselavgift å
havre och majs samt vissa andra fodermedel skulle såtillvida komma att
något ökas, som enligt vad jag föreslagit dylik avgift skulle utgå jämväl
å bland annat kli, men med hänsyn till den av mig förordade begränsningen
av importen av berörda fodermedel synes man dock icke våga att
räkna med att av sagda avgifter kommer att inflyta större belopp än
1,000,000 kronor. Antagas övriga hithörande avgifter komma att utgöra
likaledes 1,000,000 kronor, skulle sålunda till prisregleringsfonden ingå
tillhopa cirka 24,000,000 kronor. Å riksstatens utgiftssida torde alltså böra
under nionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag å nämnda belopp, benämnt
»Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond».
Användningen av till prisregleringsfonden hörande medel bör ske enligt
Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. I anslutning till vad jag tidigare
anfört, synes därvid böra i huvudsak gälla, att margarinaccismedlen
tillföras mjölkregleringen, samt att slaktdjursavgiften tillföres slaktdjursregleringen.
Medel, vilka inflyta genom uttagande av särskild införsel- eller
utförselavgift, torde likaledes i första band böra användas för stödjande
av priset å den vara, varå avgiften utgår. Beträffande oljekaksskatten
synes den hittills tillämpade regeln vid fördelning av de inflytande medlen
med 90 procent till mjölkregleringen och 10 procent till äggproduktionens
stödjande böra bibehållas. Medel, vilka inflyta på grund av införselavgiften
å havre och majs med flera fodermedel, torde böra i första
hand användas för bestridande av kostnaderna för åtgärder, som föranletts
av den genom avgiftens uttagande förorsakade fördyringen av fodermedlen
inom landet. Därest nuvarande anordning med utlämnande
av fraktbidrag vid transport av havre till Norrland med flera delar
av landet bibehålies, böra sålunda kostnaderna härför i fortsättningen
liksom hittills bestridas av genom sagda införselavgift inflytande
medel. Med hänsyn till att behov av ökade medel till äggprisets stödjande
synes föreligga, vill jag i övrigt förorda den jämkningen i fråga örn grunderna
för användningen av ifrågavarande medel, att dessa, i den mån de
ej utgå för nyss angivet ändamål, böra användas till stödjande, i mån av
behov, av äggproduktionen, Kungl. Maj:t dock obetaget att, därest anledning
därtill skulle föreligga, vidtaga annan disposition av medlen. Genom
en dylik anordning torde bidragen till mjölkregleringen och slaktdjursregleringen
komma att något minskas. Medel i tillräcklig omfattning
torde dock stå till förfogande för genomförande av erforderliga prisstödjande
åtgärder på sistberörda båda områden.
Till spörsmålet örn formen för redovisning å riksstatens inkomstsida av
ifrågavarande intäkter torde chefen för finansdepartementet i annat
sammanhang återkomma.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 79
Det förvaltningsmässiga handhavandet av de olika prisreglerande åtgärder,
som vidtagits beträffande flertalet av jordbrukets viktigare saluprodukter,
ankommer för närvarande på ett antal statliga nämnder, en
var för sitt område, samt, vad äggregleringen beträffar, en intressentförening
under lantbruksstyrelsens omedelbara överinseende. I samband med
att beslut fattades örn avlåtande av propositionen till fjolårets riksdag angående
vissa åtgärder till jordbrukets stödjande uttalade jag till statsrådsprotokollet,
att genom en centralisering av alla dessa uppgifter till ett
enda organ skulle belt visst överblicken över bela regleringsområdet främjas
oell möjligheterna att anpassa de olika åtgärderna under hänsynstagande
till deras verkningar även utanför deras egentliga område ökas,
men att å andra sidan anordningen med flera organ torde i långt större
grad möjliggöra en specialiserad och fackmässig behandling av de olika
frågorna. Uppbyggandet av ett enda organ syntes mig vara en så pass
invecklad uppgift, att jag för det dåvarande icke ansåge mig beredd att
taga ståndpunkt därtill. Jag uttalade även, att i fortsättningen uppmärksamhet
borde riktas på denna fråga och att, därest regleringarna funnes
böra fortsätta jämväl under kommande år, frågan borde upptagas till förnyat
övervägande i avsikt att eventuellt underställa 1935 års riksdag förslag
i ämnet.
Frågan örn ett närmare samarbete mellan regleringsorganen har ock,
såsom av det förut anförda framgår, behandlats av statens spannmålsnämnd,
som visserligen ansett att en sammanslagning av de olika nämnderna
måhända icke vore lämplig men att likväl samarbete mellan dem
borde åvägabringas enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.
Genom de i det föregående förordade omläggningarna av åtgärderna till
jordbrukets stödjande framträder otvivelaktigt behovet av ett enhetligt
statligt regleringsorgan starkare än tidigare. I och med att de statliga
ingripandena i prisstödjande syfte på jordbrukets skilda områden sammanföras
i en mera planmässig medverkan från statens sida vid ordnande
av jordbruksproduktionens avsättning blir det nödvändigt för varje särskilt
organ att äga överblick över läget inom jordbruksnäringen i dess
helhet för att kunna bedöma verkningarna av de åtgärder, vilkas handhavande
ankommer på organet. Likaledes bör varje organ vara i stånd
att nära följa de övriga regleringsorganens åtgöranden. Sambandet mellan
jordbrukets skilda produktionsgrenar påkallar även att enhetliga synpunkter
anläggas vid de olika stödåtgärdernas utformning i deras detaljer
samt vid deras tillämpning i praktiken. Även örn sålunda behovet av
större enhetlighet nu torde göra sig starkare gällande än tidigare, får
dock icke förbises vikten av att många av de frågor, som skola handläggas
av de skilda organen, erhålla en i möjligaste mån specialiserad och
fackmässig behandling samt att vid tillämpningen av meddelade bestämmelser
hänsyn tages till de olika förhållanden, som åtminstone i viss omfattning
råda på jordbrukets skilda verksamhetsområden.
80 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Utgår man från nu anförda synpunkter vill det synas, som örn det förvaltningsmässiga
kandhavandet av jordbruksregleringarna borde ordnas
på i buvudsak följande sätt. Spannmålsnämnden, mjölknämnden och
slakterinämnden sammanslås till en enda nämnd, statens jordbruksnämnd,
på vilken skall ankomma att handlägga de frågor, som enligt nu gällande
bestämmelser handläggas av förenämnda tre nämnder. Sockernämnden
torde med hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter böra fortbestå
som särskilt organ. Detsamma synes böra gälla i fråga örn potatismjölsnämnden.
Frågor, vilka röra avsättningen i allmänhet av potatis,
böra dock handhavas av jordbruksnämnden, som därvid, i mån av behov,
bör samråda med potatismjölsnämnden. Antalet ledamöter i jordbruksnämnden
torde böra utgöra högst sju, företrädande erforderlig sakkunskap
på jordbrukets, handelns och den på jordbrukets alster uppbyggda
industriens område. I den mån behov därtill skulle föreligga torde nämnden
böra äga befogenhet anlita personer med särskild fackkunskap på
visst område. Nämnden bör utrustas med erforderligt kansli. Ordföranden
i nämnden torde belt böra ägna sig åt skötseln av med uppdraget
förenade arbetsuppgifter. Löpande ärenden torde i regel kunna avgöras
av ordföranden ensam.
En viktig uppgift för nämnden skall givetvis vara att följa förhållandena
utomlands på hithörande område samt vid behov medverka till att
förefintliga avsättningsmöjligheter därstädes för svenska jordbruksprodukter
tillvaratagas. Det synes därför lämpligt, att handläggningen av
åtskilliga frågor rörande exporten av jordbruksprodukter, vilken för närvarande
sker i lantbruksstyrelsen, överflyttas till jordbruksnämnden. Jag
tänker därvid närmast på frågor rörande regleringen av exporten av ägg,
av saltat fläsk till Storbritannien samt av slaktdjur till Tyskland. Jämväl
andra liknande arbetsuppgifter torde böra uppdragas åt ifrågavarande
nämnd. På denna skulle vidare ankomma att handhava överinseendet
av den av svenska äggintressenters förening bedrivna verksamheten.
Kostnaderna för nämndens verksamhet synas under nästkommande
budgetår böra bestridas av medel, vilka inflyta till jordbrukets prisregleringsfond,
enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. Vid dylikt förhållande
torde det i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln,
punkt 100, för budgetåret 1935/1936 äskade förslagsanslaget till Spannmålsreglerin
gen: Statens spannmålsnämnd å 58,000 kronor icke vara behövligt.
På Kungl. Majit torde böra ankomma att meddela de närmare
bestämmelser rörande nämndens verksamhet, som befinnas erforderliga.»
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 81
Chefen för finansdepartementet.
Departementschefen har i anförande till statsrådsprotokollet i samband
med framläggande av propositionen nr 233 erinrat, att smör- och margarinkommittén
i sitt betänkande framlagt förslag till förordning örn accis å
margarin samt vissa andra fettvaror. Det vid propositionen fogade förslaget
till accisförordning överensstämde i huvudsak med kommitténs
förslag därutinnan. Vissa ändringar i sistnämnda förslag hade emellertid
vidtagits bland annat i anledning av erinringar från kontrollstyrelsen
och generaltullstyrelsen.
Vidare har departementschefen upptagit kommitténs förslag, att Kungl.
Majit, i likhet med vad som förut skett i fråga örn margarin, skulle utverka
sig riksdagens bemyndigande att vid meddelande av förordnande
örn accis å här i riket tillverkade varor pålägga importerade varor av
samma slag en tull eller tullförhöjning, som i huvudsak motsvarade accisen.
Gentemot förslaget härutinnan hade Margarinfabrikernas försäljningsaktieholag
anmärkt, att örn en tillverkare av exempelvis margarin
importerade en vara, som vore att anse som »annat ersättningsmedel för
smör eller flott», t. ex. kokosfett, varan skulle beläggas med tull såsom
för konstister, örn den skulle av tillverkaren vidareförsäljas för direkt
konsumtion i oförändrat skick, medan varan finge införas tullfritt örn
den skulle användas vid margarintillverkningen. I sistnämnda avseende
ville departementschefen framhålla, att därest en margarintillverkare
med stöd av vederbörlig försäkran (jämför 20 § i tillämpningsföreskrifterna
till tulltaxeförordningen) erhölle tullfrihet för viss del av ett varuparti,
som skulle användas för margarinfabrikation, men erlade tull för
återstoden, som han avsåge för direkt försäljning, ingenting torde hindra
honom att erhålla restitution av tull i den mån han sedan torde prestera
enahanda försäkran därom att någon del av sistnämnda kvantitet i stället
åtgått i fabrikationen.
Av det nyss anförda framginge, att accis å s. k. annat ersättningsmedel
för smör eller flott förutsattes kunna komma att utgå med annat belopp
än accis å konstister. Med hänsyn bland annat härtill syntes ifrågavarande
bemyndigande för Kungl. Majit icke böra innehålla, att dylikt
ersättningsmedel, för den händelse accis pålades sådan vara, skulle tulltaxeras
som konstister utan — liksom beträffande övriga varor — att varan
finge beläggas med tull till belopp som motsvarade den för densamma
bestämda accisen eller, därest tull å varan redan utginge, en med accisbeloppet
förhöjd tull. Därest matolja skulle beläggas med accis, torde dock
hänsyn få tagas därtill, att enligt gällande handelsavtal med Storbritannien
tull icke finge införas å s. k. bomullsfrö- eller cottonolja (stat. nr 265).
Vidare torde, i anslutning till vad förenämnda bolag även anmärkt,
bemyndigandet för Kungl. Majit böra för undvikande av dubbelbeskatt
Bihang
till riksdagens protokoll 1935. 7 sami. 2 avd. Nr 1. 6
82 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
ning så begränsas att tull icke infördes eller höjdes för accisbelagd vara,
som uteslutande vore avsedd för tillverkning i och för försäljning av annan
accisbelagd vara.
Generaltullstyrelsen hade i yttrande över smör- och margarinkommitténs
betänkande föreslagit, att vid en eventuell ändring av tulltaxan i av
kommittén föreslaget syfte taxan borde erhålla följande ändrade lydelse
i nedanstående delar:
»108 Ullfett och lanolin samt degras och annat garverifett; animaliska
oljor, talg (premier jus och presstalg härunder
inbegripna) samt annat djurfelt, även härdade, ej hänförliga
till annat nummer ........................................................
Anm. Härdat animaliskt fett, tjänligt såsom ersättningsmedel för
smör eller flott, skall, för så vitt varan icke är avsedd att uteslutande
användas för annat ändamål eller för tillverkning av
margarin, margarinost eller fettemulsion, beläggas med samma
tull som konstister.
Vegetabiliska feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska
fettämnen, ej hänförliga till annat nummer:
andra slag, härunder inbegripna härdade vegetabiliska
fettämnen, ej hänförliga till annat nummer:
112 på glas- eller lerkärl ............................................... E
113 på andra kärl....................................................................
Anm. till nr 112—113. Matolja ävensom andra vegetabiliska,
feta oljor och fettämnen, tjänliga såsom ersättningsmedel
för smör eller flott, skola, för så vitt varan
icke är avsedd att uteslutande användas för annat ändamål
eller för tillverkning av margarin, margarinost eller
fettemulsion, beläggas med samma tull som konstister.
114: i Margarin......................................................................................T 65: —
114: 2 Konstister ...................................................................................T 65: —
Anm. För konstister, som är avsett uteslutande för tillverkning av margarin,
margarinost eller fettemulsion, skall tull icke utgå.
Fettemulsion, meden fetthalt av:
114: 3 högst 17 procent ................................................................... E 60: —
114:4 mer än 17 procent ................................................................ E 70:—>
Enligt departementschefens förmenande borde tullsatserna vid de provisoriska
ändringar i tulltaxan, som i den mån accis infördes bleve erforderliga,
beträffande margarin, konstister och fettemulsion direkt utsättas
på sätt generaltullstyrelsens förslag utvisade. I övrigt skulle, för det fall
att alla ifrågavarande varor accisbelades, erfordras
dels en anmärkning till tulltaxenr 108 av ungefärligen följande innehåll: -
fria
5: —
fria
För härdat animaliskt fett, tjänligt såsom ersättningsmedel för smör eller flott,
skall, för så vitt varan icke är avsedd att uteslutande användas för annat ändamål
eller för tillverkning i och för försäljning av vara, som är accisbelagd enligt förordningen
örn accis å margarin och vissa andra fettvaror, utgå tull med belopp motsvarande
den accis enligt berörda förordning, som utgår för vara av samma slag som
den införda.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 83
dels en anmärkning till tulltaxenr 112—113 av ungefärligen följande
innehåll:
För matolja, annan än cottonolja, ävensom andra vegetabiliska, feta oljor och lettämnen,
tjänliga såsom ersättningsmedel för smör eller flott, skall, för så vitt varan
icke är avsedd att uteslutande användas för annat ändamål eller för tillverkning i och
för försäljning av vara, som är accisbelagd enligt förordningen om accis å margarin
och vissa andra fettvaror, utgå tilläggstull eller, såvitt angår eljest ej tullbelagd vara,
tull med belopp motsvarande den accis enligt berörda förordning, som utgår för
vara av samma slag som den införda.
dels ock att den nuvarande anmärkningen under tulltaxenr 114:2 omformulerades
ungefärligen enligt följande:
För konstister, som är avsett uteslutande för tillverkning i och för försäljning av
vara, som är accisbelagd enligt förordningen om accis å margarin och vissa andra
fettvaror, eller av margarinost, skall tull icke utgå.
Därest accis komme att påläggas endast vissa av ifrågavarande varor,
finge givetvis de här avsedda ändringarna i tulltaxan jämkas därefter.
Departementschefen ville vidare anmärka, att örn det skulle visa sig lämpligare
att genomföra ifrågavarande ändringar i form av en särskild författning
såsom tillägg till tulltaxan, även denna utväg torde böra stå
öppen.
Yttranden överlämnade till utskottet.
Beträffande vissa till utskottet överlämnade yttranden må följande redogörelse
lämnas.
Mjölkregleringen. I yttrande den 5 mars 1935 över motionen 11:241
örn vissa ändringar i förordningen angående mjölkavgift har statens
mjölknämnd efter att hava infordrat utlåtande från svenska mejeriernas
riksförening u. p. a. i huvudsak anfört följande:
»Vad angår i motionen framställt jakande, att mjölk och grädde,
som produceras å brukningsdel, varå regelmässigt ej hålles mer än 4 kor,
samt att för mjölk och grädde, som försäljes, den del av mjölkförsäljningen,
som understiger 300 kilogram per månad, undantages från avgiftsplikt,
tillåter sig mjölknämnden erinra örn sitt yttrande till utskottet den
5 mars 1934 i anledning av bland andra vid sistnämnda års riksdag väckta
motionen 11:473, varigenom enahanda yrkanden framställdes. Mjölknämnden
saknar anledning frångå den ståndpunkt, nämnden i sitt berörda
yttrande intagit.
Med hänsyn till att motionärernas yrkande i förevarande del innebär
ett avsteg från hittills gällande grundsatser i fråga om undantag från avgiftsplikt
så till vida, som enligt motionen från avgiftsplikt skall undantagas
300 kilogram i månaden oberoende av mjölkförsäljningens omfattning,
vill mjölknämnden framhålla, att nämnden tidigare haft frågan om
en ändring av mjölkavgiftsbestämmelserna i sådan riktning under övervägande.
I samband med att nämnden behandlade framställning från
Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. angående upptagande för tiden
1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift framfördes inom nämnden den
meningen att bestämmelsen i 2 § d) i förslag till kungörelse örn upp
-
84 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
tagande för sagda tidsperiod av mjölkavgift borde erhålla sådan lydelse,
att från avgiftsplikt undantoges all mjölk oell grädde, som producent försålde
till konsument, i den mån försäljningen icke överstege 5 kilogram
för dag. I sitt den 12 juni 1934 avgivna yttrande i anledning av berörda
framställning anförde mjölknämndens majoritet, att en sådan bestämmelse
skulle komma att medföra vissa olägenheter för avgiftsuppbörden och
den därmed förenade kontrollen, varjämte den skulle innebära en orättvisa
mot mejerileverantörerna, beträffande vilka något dylikt avdrag icke
kunde ifrågakomma. Härtill komme, att det icke syntes nämnden tillrådligt
att ändra det då tillämpade avgiftssystemet på en punkt, mot vilken
några allvarliga anmärkningar icke riktats.»
Slaktdjursregleringen. Rörande det i motionerna 1:193 och II: 349 framställda
förslaget örn vidtagande av åtgärder för höjning av prisnivån å
slaktdjursprodukter har yttrande avgivits av statens slakterinämnd den
14 mars 1935 efter hörande av Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a.
Sveriges slakteriförbund anser sig helt kunna instämma uti vad i motionerna
anföres örn behov av åtgärder för erhållande av ett förbättrat
prisläge å slaktdjursprodukter inom landet. I fråga örn de erforderliga
åtgärderna syntes det slakteriförbundet ur olika synpunkter önskvärt, att
med ett bifall till motionerna dess rörelsefrihet icke i alltför hög grad
beskärdes. Det borde sålunda vara möjligt för slakteriförbundet att beträda
vägar, som ännu icke prövats, allenast det syntes uppnåeligt att
inom ramen av tillgängliga för slaktdjursprodukternas stödjande till förfogande
anvisade medel säkerställa prisnivån i enlighet med de givna direktiven.
Slakteriförbundet ville emellertid peka på några åtgärder, som,
såvitt nu kunde bedömas, skulle medföra ett tillfredsställande resultat
i angivet avseende. Det syntes slakteriförbundet ställt utom tvekan, att
en destruktion av mindervärdiga djur vore önskvärd såväl ur konsument-
som producentsynpunkt. Jämväl genom en rationellt anordnad export
torde en lättnad av marknaden kunna vinnas samtidigt som bidragsbeloppet
från jordbrukets prisregleringsfond för exporten kunde begränsas
till vad i varje fall kunde anses tillbörligt. Vid sidan av dessa åtgärder
ville slakteri förbundet peka på den lättnad för marknaden, som skulle
kunna vinnas genom en metodiskt anordnad infrysning av kött och fläsk.
Därigenom skulle givetvis en jämnare fördelning av utbuden kunna åstadkommas,
varigenom möjligheterna att stabilisera prisnivån ökades, så att
såväl onödiga underpriser som oskäliga överpriser kunde undvikas.
Statens slakterinämnd påvisar i sitt yttrande till en början, att priserna
på nötkreatur av alla slag bragts upp till ett läge, som till och med
ligger något högre än prisläget för jordbrukets övriga produkter, samt
anför vidare bland annat följande:
»För att utröna möjligheterna av att genom destruktion av nötkreatur
eller genom ökad användning av denna vara för tekniskt bruk i samband
med en avlastning av marknaden bidraga till att underlätta arbetet vid
bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen har nämnden haft överläggningar
med representanter för medicinalstyrelsen, vilken myndighet även utarbetat
förslag, vars eventuella verkningar för närvarande undersökas.
Emellertid anser nämnden att även en destruktion av detta slag endast
bör tillgripas örn och när verkliga svårigheter på nötkreatursmarknaden
uppstå.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 85
Möjligheterna att ytterligare stegra köttpriserna torde i icke ringa mån
vara beroende av om stegrade fläskpriser kunna åstadkommas, då dessa
håda varor i ganska stor utsträckning torde kunna ersätta varandra.
Framför allt synes detta vara fallet inom charkuteriindustrien.
Svinproduktionen i motsats till köttproduktionen måste anses som en
fullt självständig produktionsgren, som till sin omfattning är beroende
av förhållandet mellan å ena sidan svinpriset och å andra sidan kostnaderna
för produktionen. Av dessa sistnämnda torde själva foderkostnaderna
komma i främsta rummet.
Under femårsperioden 1925—1929 betalades levande svin med i genomsnitt
110 öre för kilogram. Under samma period var majspriset omkring
17 öre för kilogram, vilket innebär att svinpriset uppgick till omkring
6.5 gånger foderpriset. Under perioden 1930/1931—1933/1934 var motsvarande
pris för svin 66 öre för kilogram och för majs omkring 10 öre för
kilogram varav följer att förhållandet mellan foderpris och svinpris under
båda perioderna var ungefär detsamma eller omkring 6.5 varför lönsamheten
under de håda perioderna i stort sett varit densamma. Under
senare delen av förlidet år försämrades emellertid svinproduktionens lönsamhet
på grund av stegrade foderpriser utan motsvarande stegring av
svinpriset. Ovannämnda förhållande mellan priset på levande svin å ena
sidan samt priset på foder å andra sidan uppgick sålunda i genomsnitt
under år 1934 till 4.3 samt under januari månad 1935 till 4.6. För åstadkommande
av en i förhållande till foderkostnaderna högre prisnivå synes,
för så vitt de på senaste tiden stegrade foderprisen skola äga bestånd,
endast två vägar framkomliga, antingen produktionsbegränsning eller avlastning
av på marknaden förefintligt varuöverskott.
Enligt slakterinämndens beräkning torde under instundande sommar
fläskpriset till följd av minskning i svinstoeken komma att stiga. Huruvida
denna stegring kan förväntas bliva av betydelse för fläskproduktionens
lönsamhet är dock vanskligt att yttra sig örn. Ett högre prisläge
kan emellertid förväntas lätt medföra en ökning av produktionen varigenom
svårigheter att upprätthålla prisläget uppstå.
Genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 499) förordnade Kungl. Maj :t
att levande djur samt vissa i författningen närmare angivna köttvaror
icke finge införas till riket utan tillstånd av statens slakterinämnd, som
jämväl äger föreskriva, att för sådan införsel skall utgå särskild införselavgift.
Dylik avgift har endast upptagits för nötkreatur eller kött därav
med belopp svarande mot 50 öre för kilogram av varans köttvikt. Under
tiden 22 oktober—31 december förlidet år utfärdade nämnden tillståndsbevis
för införsel till riket av tillhopa ej fullt 5 ton nötkött. Fläskimporten
under samma tid synes hava uppgått till omkring 160 ton, varav
över 150 ton införts över tullstationen i Haparanda och försålts på den
norrländska marknaden.
Angående i motionerna påtalade förhållande att vissa kvantiteter nötkött
införas till riket på grund av särskilda överenskommelser med främmande
makter vill slakterinämnden endast erinra örn, att detta förhållande
icke föranletts av nämndens beslut utan genom av Kungl. Majit
vidtagna åtgärder.
Av vad ovan anförts torde framgå att genom redan vidtagna åtgärder
prisläget för nötkreatur eller kött därav avsevärt förbättrats, samt att på
grund därav en förbättring av prisläget för fläsk jämväl är att emotse.
86 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Då effektiviteten av alla på ifrågavarande område företagna åtgärder
ytterst äro beroende av produktionens omfattning och då fläskprisen i hög
grad influera på köttprisen, torde en viktig förutsättning för en gynnsammare
prisbildning på här ifrågavarande produkter vara att fläskproduktionen
hålles inom sådana gränser att det producerade fläsket kan finna
avsättning genom förefintliga exportmöjligheter på England samt genom
konsumtion inom landet.»
Äggregleringen. Över motionerna 1:294 och 11:225 örn vissa åtgärder
till höjande av den svenska äggproduktionen hava yttranden i vederbörlig
ordning införskaffats från lantbruksstyrelsen efter hörande av Sveriges
äggintressenters förening u. p. a. och svenska ägghandelsförbundet,
förening u. p. a., samt från kommerskollegium. Vid kollegiets yttrande
hava fogats utlåtanden från, bland andra, Sveriges kemiska industrikontor,
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes
handelskammare.
Svenska ägghandelsförbundet framhåller i yttrande den 4 mars 1935,
att den i motionerna givna framställningen av äggproduktionens ekonomiska
förhållanden motsvarade det verkliga läget. Den genom de statliga
stödåtgärderna åstadkomna prishöjningen hade icke hållit jämna
steg med den foderfördyring, som under senaste år ägt rum. Pristillägget
vid export borde enligt förbundets mening sättas så, att då svenskt
pris vore lågt exportpriset gåves en sådan höjd, att det kunde verka stegrande
på hemmamarknadspriset. Betydelsen av en jämn export hade
icke beaktats. Det hade också kunnat iakttagas, att skillnaden mellan
svenskt och danskt äggpris i England influerades av leveransernas jämnhet.
Ehuru de statliga stödåtgärderna verkställts i avsikt att åstadkomma_en
prisnivå, som läge vid 75 procent av genomsnittsprisnivån för åren
1925—1929, hade den önskade prisnivån uppnåtts endast under oktober
månad 1934, då allenast 4 procent av hela årsproduktionen ägg försåldes.
Ett konsekvent och målmedvetet stöd av exportpriset för att uppehålla
export i viss utsträckning även under höstmånaderna torde icke hava
varit möjligt att ernå med nuvarande maximering av exportpristillägget.
Förbundet ville därför understryka behovet av maximeringens höjande
till 50 öre samtidigt som förbundet ansåge motionärernas förslag örn ett
understrykande av behovet utav effektivare handhavande av stödåtgärderna
motiverat. — I fråga örn importen av flytande ägg ansåge förbundet,
att motionärerna gjorde en fullt riktig erinran örn det inkonsekventa
i att befrämja exporten och samtidigt lata importen öka. Importavgiften
å flytande ägg hade icke satts med hänsyn till skillnaden mellan
svenskt äggpris och världsmarknadspriset. — Slutligen instämde förbundet
i motionärernas förslag örn ordnande av belåningsmöjligheter för konserverade
och i kylhus lagrade ägg.
Sveriges äggintressenters förening — som i sitt yttrande den 28 februari
1935 till en början erinrar, att export- och importregleringen av ägg, inbegripet
fastställandet av pristillägg vid äggexport, omhänderliades av
ett föreningens arbetsutskott — lämnar en ingående redogörelse över arbetsutskottets
åtgöranden i berörda frågor samt framhåller därvid bland
annat följande.
Handeln nied ägg företedde, såvitt tillförsel och prissättning anginge,
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 87
en synnerligen växlande bild. Detta hade en naturlig orsak däri, att produktionen
vore högst varierande under olika tider av året, icke allenast
så att vissa regelbundna perioder förekomme, då respektive större eller
mindre äggavkastning kunde väntas av hönsen, utan även så att under
dessa perioder tillfälliga rubbningar på grund av väderleksförhållanden
och dylikt förorsakade förändringar. Därtill komme, att, såsom naturligt
vore, den omväxlande tillgången och de därav följande ombytliga priserna
lätt gå ve upphov till spekulation. Det funnes .få affärsgrenar,
inom vilka förekomme så mycken spekulation som på äggmarknaden.
Dessa omständigheter medförde stora svårigheter att vid handhavandet
av statliga åtgärder för äggproduktionens stödjande kunna övervaka, att
dessa åtgärder träffade dem, för vilka de vore avsedda, nämligen producenterna.
Under den tid arbetsutskottet varit verksamt hade vid olika perioder
inträffat, att, särskilt på grund av minskad tillförsel, den inre svenska
marknaden helt behärskat prissättningen här i landet och att exporten
varit utan betydelse. Pristilläggen hade vid dessa tillfällen icke spelat
någon roll. Vid andra tillfällen hade den svenska marknaden, utan att
vara helt dominerande, dock varit stark och i mindre behov av det stöd
pristilläggen skänkte. Dessa hade under dylika tider kunnat hållas låga.
I förevarande motioner hade skett en jämförelse mellan det netto,
som vid olika tider av år 1934 beräknats kunna utvinnas på den
engelska marknaden och medelprisen i Stockholm, och riktades en
stark kritik mot arbetsutskottet, därför att detsamma vid flera tillfällen
låtit det utvunna nettot vid export till England ligga under hemmamarknadspriset
samt icke ingripit genom höjda pristillägg. Motionärerna
syntes avse, att pristilläggen fortlöpande borde anpassa sig efter priserna
i England. Denna kritik syntes bero på ett förbiseende av de faktorer,
som vore bestämmande för pristilläggens beviljande, deras belopp och behovet
av desamma. En jämförelse av ifrågavarande slag bleve fullständigt
missvisande. Under långa tider av året hade den svenska äggmarknaden
stått helt oberoende av den engelska, och där rådande priser hade
för Sverige varit utan betydelse. Såsom ett belysande exempel därpå
kunde nämnas november månad 1934. Under denna månad, då enligt den
i motionerna intagna jämförande tabellen det beräknade nettot vid export
på England läge långt under Stockholms medelpris, förekomme
praktiskt taget ingen export till England och pristillägget för export dit
vore lågt eller helt indraget. Ändock utvisade det i Sverige under november
gällande priset på ägg det i förhållande till 1925—1929 års medelsiffra
bästa resultatet för liela året.
Pristilläggen vore sålunda icke av den dominerande betydelse för den
svenska äggmarknaden, att denna därav kunde helt regleras. Under vissa
perioder med mindre tillförsel hade den svenska marknaden — eventuellt
med bistånd av den tyska marknaden — helt reglerat prissättningen på ägg
i landet. Ett annat fall, då pristilläggen visat sig vara utan större inflytande
hade varit, då ett överflöd av ägg medförande en pristryckande
anhopning funnes på den svenska marknaden, men då av olika skäl en
stor mängd av dessa icke vore av den kvalitet, att den fyllde de i författningarna
föreskrivna egenskaperna för exportduglighet. Enligt vad som
upplysts från synnerligen sakkunnigt håll, hade kvantiteten av dylika
för export ej användbara ägg kunnat viss tid av sommaren uppgå till 50
procent av hela produktionen eller t. o. m. däröver. För den svenska
88 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
avsättningen av ägg vore det egna landet avnämare av omkring 90 till
92 procent av produktionen.
Det torde kunna sägas, att i allmänhet de beviljade pristilläggen framtvingat
så hög notering och i anslutning därtill så höga priser, som under
föreliggande omständigheter kunnat ernås, och att ett högre pristillägg
knappast skulle hava framkallat bättre siffror. Undantagen hade
föranletts av särskilda skäl, främst önskemålet att i möjligaste mån söka
motverka att pristilläggen bleve föremål för spekulanters beräkningar.
Beträffande importen av äggula erinrade äggintressentföreningen, att
saltade ägg till största delen användas i margarintillverkningen. Äggulorna
kunde emellertid ersättas med licitin. Därest licensavgiften för
saltad äggula — tillsammans med tullen redan nu uppgående tillhopa till
35 öre för kilogram — skulle höjas i alltför hög grad, befarades, att margarinfabrikerna
komme att använda sig av licitin. De saltade äggulorna
vore en så prisbillig vara, att de svenska äggen endast med svårighet
kunde konkurrera med desamma. Under dessa omständigheter
torde kunna sägas, att ett stoppande av införseln av saltade äggulor skulle
lända den svenska äggproduktionen till föga gagn. Färsk äggula och
flytande äggvita importerades i en i förhållande till äggomsättningen i
övrigt föga betydande kvantitet.
Vad anginge det i motionerna framställda förslaget örn höjning av det
belopp, varmed export- och importavgifterna högst finge utgå, hade under
arbetsutskottets hittillsvarande verksamhet behov av en höjning av
det för närvarande gällande maximibeloppet 30 öre per kilogram knappast
framträtt. Vad särskilt anginge pristilläggen vid export, hade emellertid
vid vissa tillfällen under senare tid de priser de svenska exportörerna
kunnat utfå i England varit mycket låga. Detta hade på grund av
marknadsförhållandena ännu icke varit av annan betydelse för den svenska
äggmarknaden än med avseende å möjligheten att uppehålla kontinuiteten
i affärsförbindelserna. Skulle det emellertid inträffa, att framdeles
under tid, då den engelska exporten vore av väsentlig betydelse för
prissättningen å ägg i Sverige, samma ogynnsamma priser skulle gälla i
England, torde kunna inträffa, att exporten dit icke skulle kunna göras
lönande med ett pristillägg på 30 öre. För dylika undantagsfall vore av
vikt att möjlighet kunde föreligga att medgiva ett något högre pristilllägg.
I sådant hänseende föresloges maximibeloppets höjande till 40 öre
per kilogram. Ett särskilt motiv för denna stegring uppkomme, därest
statsmakterna, i anslutning till föreliggande förslag, skulle medgiva en
höjning av nu utgående införselavgifter och skatt för fodervaror, varav
hönsskötseln kunde vara i beliov, varigenom producenternas kostnader
för produktionen skulle ytterligare stegras.
Skulle en dylik höjning av pristilläggen medgivas, syntes lämpligen
även det vid import av ägg, äggula och flytande äggvita nu medgivna
högsta beloppet för licensavgift böra höjas till maximum 40 öre.
Med hänsyn till ovan påpekade förhållande, att nu föreliggande statliga
åtgärder för äggmarknadens reglerande ofta visat sig otillräckliga för
ändamålet samt vikten av att nya medel söktes, ville föreningen tillstyrka
att, i anledning av det i motionerna framställda förslaget rörande anordnande
av belåningsmöjligheter å konserverade och lagrade ägg, utredning
därutinnan verkställdes och förslag uppgjordes.
Från äggintressenternas förenings yttrande var en ledamot av styrelsen
rektorn Haeggblom delvis skiljaktig. Han förordade höjning av äggexporttilläggets
maximering till 50 öre för kilogram.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 89
Lantbruksstyrelsen finner i yttrande den 14 mars 1935 motionärernas
beräkningar rörande stegringen av äggproduktionskostnaderna något
överdrivna. Prisförhöjningen å ägg torde emellertid i stort sett hava
uppvägts av de förhöjda pris å fodermedel, som den på grund av andra
skäl framtvingade importregleringen därav medfört. Någon förhöjning
av prisläget för ägg vore därför enligt styrelsens förmenande önskvärd.
En mera avsevärd prisstegring å ägg kunde emellertid lätt framlocka
en produktionsökning, som skulle omintetgöra alla prisreglerande åtgärders
effekt. Ett bifall till motionerna att höja den övre gränsen för såväl
importavgifter som exporttillägg å ägg skulle innebära ett avsteg
från nu tillämpade principer. I fråga örn kristidsåtgärder av detta slag
hade Kungl. Majit hittills haft fria händer. En ändring därutinnan i
avseende å viss produktion torde icke vara rationell. För övrigt syntes
motionärerna förbisett, att allenast vissa medel finge användas till exporttillägg.
Styrelsen ansåge sig kunna vitsorda, att äggintressenternas
förening utnyttjat till förfogande ställda medel så långt som gärna varit
möjligt. Det torde till och med kunna befaras, att under sista delen av
innevarande budgetår eller den tid, då äggproduktionen vore som störst,
medel knappast komme att finnas tillgängliga för exporttillägg över huvud
taget eller i varje fall endast för mindre tillägg. Det skulle givetvis
vara till lättnad för ägghandeln, örn sådana belåningsmöjligheter
med avseende å konserverade och lagrade ägg vidtoges, att lagrade
ägg kunde till låg ränta belånas. Trots de lätt insedda svårigheter, som
vore förbundna med belåning av en så lättförstörbar vara som ägg, ansåge
sig dock styrelsen böra förorda, att utredning därom komme till
stånd.
Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att en höjning av importavgiften
å ägg samt flytande ägg och äggula lätt kunde medföra en avsevärd
försämring av den inhemska kexindustriens förmåga att konkurrera
med den utländska. Liksom äggula, som uteslutande vore avsedd
för beredning av läder, vore undantagen från importreglering, borde ägggula,
som skulle användas till kextillverkning, vara fri från importavgift.
De tre handelskamrarna avstyrka bifall till motionerna.
Kommerskollegium anför i yttrande den 15 mars 1935 huvudsakligen
följande:
»De stödåtgärder, som statsmakterna vidtagit på äggmarknadens område,
lia i huvudsak varit av samma karaktär som stödåtgärderna inom
vissa andra grenar av jordbruksnäringen, nämligen ett frigörande av den
inhemska prisnivån från beroendet av världsmarknadens prisläge genom
importhinder av olika slag, en stabilisering av den inhemska prisnivån
genom export av ett pristryckande produktionsöverskott samt finansiering
av denna export genom exportpremier, vilka betalas av producenterna
själva genom importavgifter på kraftfoder. Det faller genast i ögonen,
att denna form för jordbruksskydd innefattar motsatta tendenser,
nämligen en prisförbättring å färdigprodukten ägnad att förbättra jordbrukets
räntabilitet och å andra sidan en prisfördyring av produktionsfaktorerna
ägnad att tvärtom försämra räntabiliteten. Med andra ord,
man ger med den ena handen och tar med den andra. Huruvida någon
verklig hjälp lämnas jordbruket genom en dylik ordning blir närmast
90 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
beroende på, huruvida prisförbättringen överväger prisfördyringen eller
icke. Att döma av de beräkningar, som anföras i den remitterade motionen
1:194 och vilka beräkningars riktighet kollegium givetvis ej varit
i tillfälle att pröva, skulle effekten av jordbrukshjälpen för äggproduktionens
del ha blivit negativ, i det att produktionskostnaden på ett höns årsproduktion
skulle genomsnittligt lia stigit med 1 kronor 20 öre, men försäljningspriset
blott stigit med 1 krona 5 öre. Också i den reservation,
som fogats vid Äggintressentföreningens utlåtande av rektor Haeggblom,
har understrukits den fördyring av produktionskostnaderna, som uppstått
genom den konstlade höjning av fodermedelsprisen, som genomförts.
Kollegium vill nu, liksom då kollegium tidigare haft att yttra sig i hithörande
spörsmål, starkt ifrågasätta örn den sålunda konstruerade jordbrukshjälpen
egentligen innefattar ett verkligt stöd för denna näringsgren
eller örn ej de regleringsåtgärder, som vidtagits, i viss mån varit
ägnade att hämma en sund och naturlig utveckling av vårt jordbruk.
Det är givetvis svårt att utan en ingående kännedom örn äggmarknadens
speciella förhållanden kunna bilda sig en mening örn behovet av
den ifrågasatta ökningen av exportpremien. Kollegium vill emellertid
erinra örn att England hittills varit det enda land, dit exporten blivit på
angivet sätt subventionerad, varemot på vår andra stora huvudmarknad,
Tyskland, prisläget hittills varit sådant, att en exportpremie ej ansetts
behövlig. Men just vad Englandsmarknaden beträffar är enligt kollega
mening stor försiktighet av nöden. Som bekant har från engelsk sida
ställts i utsikt en eventuell reglering av äggimporten, ehuru någon sådan
reglering hittills ännu ej tillgripits. Det är emellertid uppenbart, att en
forcering av exporten, vilket givetvis blir en följd av en höjning av exportpremierna,
kan komma att föranleda en importkontingentering i England.
Kollegium finner för den skull den av äggintressentföreningen hittills
förda politiken att icke genom en alltför frikostig exportpremiering
driva upp Englandsexporten lia varit en ur äggexportörernas egen synpunkt
förnuftig linje och i den mån motionerna gå ut på att genom den
ifrågasatta höjningen av maximigränsen driva upp exportpremierna och
därmed också exporten måste kollegium bestämt avråda härifrån.
I och för sig spelar ju själva maximigränsen för exportpremien en
ganska underordnad roll, blott det står det verkställande organet fritt
att efter omständigheterna vid varje tidpunkt hålla premien i en sådan
nivå att icke en ur nyss antydda synpunkter betänklig exportforcering
kommer till stånd. Kollegium saknar för den skull anledning att motsätta
sig den av äggintressentföreningens arbetsutskott föreslagna höjningen
av maximigränsen till 40 öre per kilogram. Kollegium vill dock
därvid hemställa, att den i bifogade yttrande av kemiska industrikontoret
förordade lättnaden för kexindustrien vinner beaktande.
Vad angår den i motionen berörda frågan om höjning av importavgiften
å flytande ägg och äggula, vill kollegium hänvisa till vad i äggintressentföreningens
yttrande framliålles, att någon framställning av saltade
äggulor, huvudsakligen begagnade inom margarintillverkningen, ej be
drives inom landet och att vid en alltför stark fördyring av varan margarinfabrikerna
kunna övergå till ett ersättningsämne (licitin). Förutsättningar
för en ekonomisk försvarlig tillverkning inom landet av saltade
äggulor synes — med hänsyn till den höga prisnivån på ägg på vår hemmamarknad
— knappast kunna ifrågakomma. Ej heller torde på sätt i
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 91
nämnda yttrande närmare utvecklas någon verklig vinning vara att påräkna
för den svenska äggproduktionen, i händelse importen av frusen
färsk äggula och flytande äggvita helt avstängdes. Däremot skulle bagerioch
konditorinäringarna säkerligen komma att lida ett avsevärt men av
en sådan åtgärd.
Vad till sist angår frågan örn lättnader i möjligheterna för belåning
av konserverade ägg, har kollegium givetvis ingen erinran emot att en
utredning i frågan företages, men vill kollegium starkt ifrågasätta, huruvida
denna vara kan anses utgöra ett kreditunderlag av någon nämnvärd
betydelse ur jordbruksekonomisk synpunkt.»
Spannmålsregleringen. Statens spannmålsnömnd anför i yttrande den
14 mars 1935 över motionen II: 469 örn viss grundersättning till kvarnar,
vilka fullgöra redovisning och uppbörd angående kliskatt och veteavgift,
huvudsakligen följande:
»Beträffande de i motionen framförda synpunkterna vill nämnden vitsorda
icke endast, att kvarninnehavarna belastats med arbetsuppgifter,
som äro många utav dem rätt främmande och därför förorsaka dem
tidsspillan och extra arbete, utan även att kontrollen över tullförmalningen
är ganska vansklig. —--—
Nämnden anser sig likväl icke kunna tillstyrka bifall till motionens
hemställan. I realiteten äro såväl veteavgiften som kliskatten förmaluingsavgifter
närmast jämförbara med acciser och tillverkningsskatter
över huvud. Vid sådant förhållande förmenar nämnden, att ett bifall till
motionen skulle kunna leda till rätt så vittgående konsekvenser. För det
fall att de grunder för veteavgiftens utgörande i fortsättningen, vilka föreslagits
av 1934 års spaunmålsutredning, vinna statsmakternas bifall,
kommer dessutom uppbördsarbetet för kvarnarna att i väsentlig grad förenklas.
Även detta talar för att icke för den gångna tiden vidtaga några
åtgärder av i motionen antydd riktning. Dessutom äro de ekonomiska
konsekvenserna av ett bifall till motionen helt andra, än motionären antytt.
En inom nämnden företagen approximativ uppskattning av det belopp,
som på av motionären angivna grunder skulle utgå till kvarnarna,
ger nämligen vid handen, att ersättningen skulle komma att uppgå till
lägst 175,000 kronor för år, vilket belopp väsentligt överstiger nämndens
totala kostnader för uppbörd och kontroll av här ifrågavarande avgifter.»
Den i motionen II: 471 gjorda framställningen att bereda möjlighet försmå
jordbrukare att utbyta sitt korn mot ofärgad spannmål avstyrkes av
statens spannmålsnämnd i yttrande den 14 mars 1935, därvid nämnden
framhåller följande:
»Det är tämligen tydligt att det skulle bliva vanskligt att avgöra, vilken
jordbrukare är att betrakta som småbrukare eller icke eller över huvud
vem som skulle vara mest i behov av att åtnjuta den avsedda förmånen.
Vidare skulle den föreslagna anordningen leda till fullständigt
okontrollerbara förhållanden. Spannmålsföreningen skulle ju kunna komma
i den belägenheten, att den finge ännu en gång inlösa en sålunda utsläppt
myckenhet spannmål.
I detta sammanhang vill nämnden framhålla, att nämnden ägnat frågan
örn användning till människoföda av färgad spannmål synnerlig uppmärksamhet
och icke annat än i något enstaka fall funnit, att så varit
fallet. Nämndens erfarenhet är i stället, att i detta avseende handeln med
den färgade spannmålen utfallit bättre än man haft anledning vänta.»
92 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Det förvaltningsmässiga hanähavandet av olika prisreglerande åtgärder.
I yttrande den 26 mars 1935 över motionerna 1:191 och II: 229 örn anordnande
av ett centralorgan för handläggning av jordbrukets prisregleringar
avstyrker lantbruksstyrelsen, att ett sådant organ inrättas. Erfarenheten
syntes enligt styrelsens förmenande redan hava givit vid handen,
att det vore svårt att uppdraga gränserna mellan verksamheten hos
de ordinarie statsorgan, som hade jordbruksadministrativa åtgärder i allmänhet
örn hand, och de speciella kristidsorganen. Skulle ett stort centralorgan
upprättas för handhavande av alla jordbrukets prisregleringsåtgärder,
ett organ som än mer än de nuvarande kristidsorganen på området
finge natur av ett statligt ämbetsverk, komme dessa olägenheter
antagligen att betydligt ökas. Enligt styrelsens uppfattning vore det
lämpligare och även fullt tillräckligt att i förekommande fall anordna
samarbete mellan de nämnder, som närmast berördes av förhandenvarande
fråga.
Utskottets yttrande.
Allmänna synpunkter.
Till de allmänna synpunkter på frågan örn prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område, som chefen för jordbruksdepartementet — i det följande
benämnd allenast departementschefen — anfört i det vid propositionen
nr 227 fogade statsrådsprotokollet, kan utskottet i stort sett ansluta
sig. I nuvarande situation synes sålunda staten böra medverka till att
förefintliga avsättningsmöjligheter för svenska jordbruksprodukter i möjligaste
mån tillvaratagas. Därvid torde strävandena i främsta rummet
böra inriktas på att öka förbrukningen av animaliska produkter inom landet.
Angelägenheten av att åtgärder vidtagas i dylikt syfte framträder
starkare i den mån exporten av sagda varor försvåras. För ett ändamålsenligt
tillvaratagande av avsättningsmöjligheterna inom landet är det
även nödvändigt, att införseln av jordbruksprodukter och vissa andra förnödenheter
regleras. Av särskild betydelse är därvid den reglering av fodermedelsimporten,
som redan genomförts och enligt departementschefen skulle
kunna i mån av behov ytterligare utbyggas. Självfallet bör dock, såsom
departementschefen framhåller, viss försiktighet iakttagas beträffande åtgärder,
som bidraga till att försvåra det internationella handelsutbytet.
Varje åtgärd i sådan riktning bör bedömas med hänsyn tagen till densammas
återverkningar i skilda hänseenden, direkt eller indirekt, på avsättningsmöjligheterna
för den samlade svenska jordbruksproduktionen.
Ifråga örn storleken av det stöd, som för kommande regleringsår bör
lämnas jordbruksnäringen, anser utskottet, att därvidlag bör eftersträvas,
att det genomsnittliga prisläget för jordbrukets alster ej sänkes under
1934 års nivå. En förutsättning härför är givetvis, att jordbruksproduktionen
i stort sett får en med hänsyn till föreliggande förhållanden lämpligt
avvägd omfattning. Med denna utgångspunkt ansluter sig utskottet
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 93
till av departementschefen samt i de likalydande motionerna 1:338 och
II: 605 gjorda uttalanden därom, att prisbildningen å de olika produkterna,
i den mån så ske kan, bör lämnas fri för att en bättre jämvikt
mellan produktionens storlek inom de olika jordbruksgrenarna samt
föreliggande avsättningsmöjligheter skall ernås. Härigenom underlättas
även den naturliga anpassningen av landets jordbruk efter de till följd
av den internationella handelns desorganisation ändrade betingelserna
därför och förberedes de nuvarande provisoriska stödanordningarnas upphörande
eller ersättande i mån av behov med mera varaktiga sådana.
Denna anpassning torde komma att erbjuda vissa svårigheter på grund av
de skiljaktigheter ifråga örn jordbrukets förutsättningar, som föreligga i
olika delar av vårt land. Redan nu hava sådana olägenheter vid
jordbruksregleringarnas genomförande kommit till synes, föranledda
bland annat av det svenska jordbrukets nödtvungna inriktning mot självförsörjning.
Utskottet förutsätter, att hänsyn härtill tages vid den närmare
utformningen av hithörande bestämmelser och framför allt vid deras
tillämpning. Särskilt de stora olikheter, som i detta hänseende råda
mellan Norrland och övriga delar av landet, förtjäna härvid uppmärksammas.
Då utskottet sålunda utgår från att hithörande förhållanden i mån
av behov bli föremål för närmare utredning av vederbörande, anser utskottet
anledning för närvarande icke föreligga för riksdagen att — såsom
i motionen II: 615 hemställts — begära en särskild utredning av de
norrländska jordbruksfrågorna.
På grund av utskottets nu intagna principiella ståndpunkt till frågan
örn prisreglerande åtgärder på jordbrukets område kan utskottet icke ansluta
sig till den i motionen II: 601 uttalade uppfattningen, att för jordbrukets
höjande nu vidtagna stödåtgärder borde i deras helhet slopas och
ersättas med stöd i den formen, att 25 miljoner kronor anvisas för utdelning
av jordbruksprodukter till hjälpbekövande.
Mjölkregleringen.
Av grundläggande betydelse för jordbruksstödet är givetvis, att priset
å mjölk hålles uppe å rimlig nivå. I likhet med departementschefen anser
utskottet, att nu tillämpade grunder för mjölkprisets stödjande tillsvidare
böra bibehållas. Mjölkavgift bör sålunda alltjämt uttagas. Likaså
vill utskottet tillstyrka, att skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl
(kraftfoderskatt) ävensom accis å margarin utgå jämväl efter den 30 juni
1935.
Beträffande den föreslagna omläggningen ifråga örn användningen av
de sålunda inflytande medlen har utskottet i huvudsak ej något att erinra
mot vad departementschefen anfört (se ovan sid. 51—52). Av medel,
som inflyta på grund av kraftfoderskatten, böra 90 procent tillföras
mjölkregleringen samt återstoden användas för äggproduktionens stöd
-
94 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
jamie. Utskottet tillstyrker vidare, att margarinaccismedel, som inflyta
efter den 30 juni 1935, oavkortade tillföras mjölkregleringen. Av sagda
medel beräknas sistnämnda dag föreligga en behållning. Utskottet förordar,
att av den uppkomna behållningen erforderligt belopp må under
budgetåret 1935/1936 användas för att i särskilda fall till kjälpbehövande
utlämna inhemska jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl, gratis
eller till nedsatt pris. Härvid förutsätter utskottet självfallet, att varsamhet
iakttages med avseende å medlens användning.
I den mån genom ovan förordade omläggning av margarinaccismedlens
användning ökade medel tillföras mjölkregleringen under nästa regleringsperiod
i jämförelse med vad som skett under år 1934, böra de — under de förutsättningar
och i huvudsak enligt de grunder departementschefen angivit
— användas för sänkning av priserna inom landet å mjölk eller mejeriprodukter
(se ovan sid. 52—55). För samma ändamål böra därjämte användas
de medel, som av Kungl. Maj :t vid fastställande av plan för mjölkavgiftsmedlens
användning beräknas komma att inbesparas genom att kostnaderna
för uppehållande av exporten av smör och andra mejeriprodukter
under kommande regleringsperiod minskas. Ändringar i kraftfoderskattens
belopp böra däremot icke påverka prissänkningens storlek.
Huruvida den ifrågasatta prissänkningen lämpligen bör avse konsumtionsmjölk
eller mejeriprodukter, torde, såsom departementschefen anfört,
få avgöras av Kungl. Maj:t. Sänkning av priset å konsumtionsmjölk
skulle enligt departementschefens uppfattning kunna, utan ändring
av producenternas nettopris, åstadkommas genom borttagande av halva
mjölkavgiften. I de likalydande motionerna 1:336 och 11:618 samt motionerna
I: 338 och II: 605 uttalas, att prissänkningen bör avse mejeriprodukter.
För den ståndpunkt, som kommit till uttryck i dessa motioner,
talar den omständigheten, att en nedsättning av mjölkavgiften sannolikt
icke överallt skulle medföra motsvarande sänkning av priset å
konsumtionsmjölk. Härigenom torde även kunna befaras, att motsättningen
mellan jordbrukare, som leverera mjölk till mejeri, och sådana,
som sälja mjölk direkt till konsumenter, kommer att ökas. En dylik
sänkning av konsumtionsmjölkpriset synes vidare icke eller i varje fall
endast i ringa omfattning komma att öka förbrukningen av mjölk. En
nedsättning av smörpriset torde däremot hava en mera påtaglig inverkan
på konsumtionen. Mot bifall till det av motionärerna förordade alternativet
tala framför allt de av departementschefen anförda svårigheterna
att bereda producenterna av lantsmör möjlighet att erhålla del
av prisutjämningsbidragen. Utskottet, som icke vill förneka betydelsen
av dessa svårigheter, anser likväl de starkaste sakskälen tala för att välja
av motionärerna förordade alternativ. Därest nyssnämnda svårigheter
icke komma att lägga hinder i vägen, torde därför prissänkningen böra
genomföras på sätt motionärerna föreslagit.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 95
Departementschefen har framfört den tanken att med hänsyn till bland
annat de växlande exportpriserna inrätta en fond med anlitande av till
mjölkregleringen inflytande medel (se ovan sid. 55). Fonden skulle möjliggöra
en viss utjämning av produktmjölkpriset. Utskottet har icke
något att erinra mot förverkligandet av denna tanke. Det torde ankomma
på Kungl. Majit att vidtaga de närmare anordningar, som härför må
anses erforderliga. Även ur andra synpunkter än dem departementschefen
angivit kan en dylik utjämning vara befogad särskilt i de nordligaste
prisutjämningsdistrikten, varest prisutjämningsbidraget och därmed
även produktmjölkpriset starkt växlar månad från månad. I händelse
en dylik fond inrättas torde även kunna beaktas möjligheten av att,
genom lämplig anpassning av prisutjämningsbidragen, för de två nordligaste
distrikten, därstädes åstadkomma ökad mjölktillförsel under sommarmånaderna.
I propositionen nr 227 har vidare ifrågasatts vissa ändringar i förordningen
angående mjölkavgift i syfte att möjliggöra efterskänkande av
avgift i ömmande fall (se ovan sid. 3). Utskottet, som biträder Kungl.
Majits förslag härutinnan, förutsätter, att den Kungl. Majit sålunda tillkommande
befogenheten begagnas med varsamhet. Såsom departementschefen
anfört, torde efterskänkande av mjölkavgift jämväl få avse avgift,
som belöper på tiden före ändringens ikraftträdande.
I motionen lii 241 har hemställts dels örn viss utsträckning av möjligheterna
att erhålla befrielse från mjölkavgift, dels ock att från mjölkavgiftsplikt
måtte undantagas mjölk och grädde, som produceras å brukningsdel,
varå regelmässigt ej hållas flera än 4 kor, samt den del av mjölkförsäljningen,
som understiger 300 kilogram för månad. Beträffande det
första yrkandet i motionen torde genom nyssnämnda, av utskottet tillstyrkta
förslag till ändring av förordningen angående mjölkavgift motionens
syfte vara i viss mån tillgodosett. Vidkommande motionen i övrigt
har statens mjölknämnd i däröver avgivet yttrande avstyrkt bifall till
densamma i sagda delar (se ovan sid. 83—84). På de skäl mjölknämnden
anfört anser sig utskottet böra instämma i vad nämnden sålunda hemställt.
Beträffande för mjölkregleringen gällande regler i övrigt har i motionerna
Ii 338 och lii 605 samt lii 608 framförts yrkanden örn vissa lättnader
för mjölkproducenterna i de två nordligaste prisutjämningsdistrikten.
Som skäl härför har anförts bland annat, att ifrågavarande
distrikt icke haft så stora fördelar av de genomförda stödåtgärderna som
övriga delar av landet. Med anledning härav vill utskottet framhålla, att
på grund av föreliggande olikartade betingelser för mjölkproduktionen
inom skilda delar av landet nyttan av de vidtagna stödåtgärderna för
producenterna helt naturligt växlar. Vissa lättnader i det nuvarande
mjölkregleringssystemet hava jämväl genomförts för de norrländska jordbrukarna.
Bodan indelningen av landet i olika prisutjämningsdistrikt innebär
en viss fördel för Norrland. Vidare har genom den ändring i be
-
96 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
stämmelserna angående prisutjämningsmedlens användning, som vidtagits
föregående år, de norrländska mjölkproducenternas bidrag till stödjande
av smörpriset begränsats till hälften av övriga mjölkproducenters
bidrag till samma ändamål. Till belysande av verkningarna av prisutjämningsförfarandet
för olika landsdelar må några siffror anföras rörande
prisutjämningsbidragens storlek per kilogram mjölk räknat under
första respektive andra halvåret 1934:
| Öre | per kg | mjölk |
Distrikt | Första halvåret | Andra halvåret | Ökning |
Stockholm .................................... | ...... 2.09 | 2.72 | 0.63 |
Småland..................................... |
| 2.02 | 0.39 |
Skåne .......................................... | ...... 1.57 | 1.98 | 0.41 |
Västra Sverige .............................. | ...... 1.75 | 2.14 | 0.39 |
Värmland-Dalarna ........................ | ...... 2.73 | 3.3S | 0.65 |
Mellersta Norrland ....................... | ...... 2.83 | 5.55 | 2.7 2 |
Norrbotten.................................... | ...... 2.94 | 6.52 | 3.5S |
Genomsnitt för samtliga distrikt...... | ...... 1.84 | 2.3 4 | 0.5 0 |
Av de återgivna siffrorna framgår, att prisutjämningsbidragen i de
två norra distrikten varit högre än i övriga distrikt samt att denna skillnad
avsevärt ökat under andra halvåret 1934.
I motionerna I: 338 och II: 605 har föreslagits, att i de båda nordligaste
prisutjämningsdistrikten utgående mjölkavgifter icke skulle tagas i anspråk
för den allmänna smörprisutjämningen utan helt tillfalla produktmjölkens
prisutjämning i respektive distrikt. Inom utskottet har även
framförts tanken på att de norrländska distrikten skulle kunna beredas
erforderlig lättnad genom att mjölkavgiften i dessa områden slopades
samtidigt med att prisutjämningsbidraget bibehölles vid ungefär sin hittillsvarande
storlek. I anslutning till sin inledningsvis framförda uppfattning
örn önskvärdheten av att vid regleringarnas genomförande de särskilda
förhållandena i olika delar av landet så vitt möjligt beaktas, anser
utskottet skäl tala för att jordbruket i Norrland beredas de lättnader
ifråga örn mjölkregleringen, som kunna anses motiverade av de
ogynnsamma betingelser, varunder mjölkproduktionen därstädes bedrives
och som skäligen må kunna genomföras utan att väsentligt försvåra upprätthållandet
av mjölkregleringen i dess helhet. I detta sammanhang
torde särskilt beaktas, att till följd av föreslagen höjning av kraftfoderskattens
maximibelopp, som utskottet i annat sammanhang anser sig
böra tillstyrka, de norrländska jordbrukarna kunna åsamkas viss ytterligare
stegring i produktionskostnaderna. Detta förhållande synes jämväl
tala för att tillgodose kravet på lättnader för de norra prisutjämningsdistrikten.
I vilken utsträckning och på vad sätt detta må ske, torde
emellertid — i synnerhet som konsekvenserna av olika tänkbara åt
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 97
gärder icke lära utan närmare undersökning kunna överblickas — få ankomma
på Kungl. Majit att avgöra. Utskottet utgår härvid ifrån, att
de anordningar som vidtagas icke komma att försvåra organisationssträvandena
bland jordbrukarna. Vidare synes böra tagas under övervägande,
huruvida och i vad mån mjölkproducenterna i andra till Norrland
gränsande landsdelar med ogynnsamma betingelser för mjölkproduktion
böra komma i åtnjutande av liknande förmåner.
Vad departementschefen anfört angående åtgärder för främjande av
avsättningen i allmänhet av mjölk och mejeriprodukter, anser sig utskottet
kunna biträda (se ovan sid. 55). I anslutning till vad som anföres i
motionerna I: 336 och II: 618 vill utskottet vidare understryka önskvärdheten
av ökad smörförbrukning hos lantarbetarna och deras familjer. Någon
möjlighet för statsmakterna att å detta område ingripa genom särskilda
åtgärder torde emellertid icke förefinnas. I samma motioner har
vidare förordats, att ordet glass skulle förbehållas sådan frusen produkt,
däri ej inginge annat fett än smörfett. Då frågan om utfärdande av föreskrifter
angående tillverkning av glass är föremål för Kungl. Maj:ts
prövning, anser sig utskottet icke böra närmare ingå på detta spörsmål.
Departementschefen har givit uttryck åt den uppfattningen, att det
borde ankomma på statsmakterna att i nuvarande läge under vissa förhållanden
öva tillsyn däröver, att priserna å livsmedel och speciellt mjölk
icke sättas för högt (se ovan sid. 50, första stycket, och sid. 56, första stycket).
Ehuru utskottet utgår ifrån, att producentorganisationerna vidtaga
på dem i detta hänseende ankommande åtgärder, vill utskottet ej förneka,
att i vissa fall missförhållanden kunna finnas, i vilka rättelse bör åstadkommas
exempelvis på det sätt, som departementschefen föreslagit. Utskottet
anser sig dock böra framhålla, att statens organ icke böra utsträcka sin
befogenhet i förevarande hänseende till att avse bestämmandet i detalj av
konsumtionsmjölkpriserna å skilda platser.
Därest avsättningsmöjligheterna utomlands för smör skulle på grund
av begränsning av smörexporten till våra viktigaste avsättningsmarknader
eller eljest mera avsevärt försvåras, böra såsom utskottet redan
antytt åtgärderna för åstadkommande av ökad användning av smör inom
landet skärpas. Departementschefen intager en liknande ståndpunkt och
uttalar sig i anslutning härtill för åtgärder till åvägabringande av en
prisutjämning mellan smör och margarin. I en sådan situation borde
enligt hans mening margarinaccisen kunna höjas till 50 öre och priset å
smör flått mejeri vid en mjölkavgift av 2 öre kunna sänkas till under 190
öre, allt för kilogram räknat. Härjämte anser departementschefen, att
Kungl. Majit bör äga befogenhet att förordna örn accis jämväl å andra
ersättningsmedel för smör och flott än margarin liksom även å fettemulsioner.
Med utgångspunkt härifrån har det med propositionen nr
233 framlagda förslaget till förordning örn accis å margarin och vissa
andra fettvaror avfattats liksom även det i samma proposition föreslagna
Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 7 sami. 2 and. Sr 1.
98 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
bemyndigadet för Kungl. Majit att med tull belägga av accisförordnande
berörd vara (se ovan sid. 15—19). För att i händelse priserna å margarinindustriens
råvaror skulle mera avsevärt sjunka under sin nuvarande
nivå möjliggöra oförändrat stöd åt det inhemska smörpriset samt
förhindra osund spekulation i det högre prisläget inom Sverige innehåller
vidare propositionen nr 227 förslag om bemyndigande för Kungl.
Majit att förordna örn importreglering för margarin, konstister och fettemulsion
samt av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav
dessa framställas. Än vidare innehåller samma proposition förslag örn
bemyndigande för Kungl. Majit att för tiden till och med den 30 juni
1936 efter framställning av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. förordna
örn inblandning av smör i margarin intill 10 procent av blandningens
vikt. Med avseende å de sålunda föreslagna beredskapsåtgärderna
föreligga vissa yrkanden och uttalanden i de väckta motionerna.
Vad först angår det föreslagna bemyndigandet för Kungl. Majit att
förordna örn importreglering för margarin, konstister och fettemulsion
samt av råvaror för margarinindustrien och ämnen, varav dessa
framställas, yrkas i de likalydande motionerna 1:334 och 11:614 avslag
å Kungl. Majits förslag i denna del samt att riksdagen i stället måtte
lämna Kungl. Majit ett medgivande av innehörd, att Kungl. Majit skall
äga att medelst höjning av accisen respektive tullen å margarin förhindra
en sänkning av priset å de vanligast förekommande margarinsorterna
under 1 krona per kilogram. Visserligen torde för en importreglering
på förevarande område möta svårigheter i olika avseenden,
men vad i nyssnämnda båda motioner i övrigt anförts härutinnan innefattar
dock icke enligt utskottets uppfattning tillräckliga skäl för riksdagen
att motsätta sig Kungl. Majits förslag. Utskottet vill samtidigt
uttala angelägenheten därav, att dylika importreglerande åtgärder
vidtagas endast örn det visar sig nödvändigt för stödjandet av priset
å smör samt att vid en eventuell importreglering iakttages, såsom jämväl
departementschefen förutsatt, att import av färdiga fettämnesprodukter,
såsom margarin, fettemulsion m. m., icke bör medgivas annat än
i undantagsfall.
Beträffande margarinaccisen bibehåller, såsom ovan nämnts, Kungl.
Majits förslag till förordning örn accis å margarin och vissa andra fettvaror
det i nu gällande förordning stadgade maximibeloppet, 50 öre för
kilogram. Bortsett från de redan i det föregående behandlade motionerna
1:334 och 11:614 med deras mera obestämda yrkanden örn margarinaccisens
höjd — yrkanden som för övrigt torde få anses förfalla vid bifall
till Kungl. Majits av utskottet tillstyrkta förslag örn importreglering
— framställas med avseende å accisens storlek förslag i motionerna
1:336 och 11:618 samt 1:339 och 11:606 angående accisens bestämmande
till högst 60 öre respektive högst 70 öre för kilogram. För att under
den av departementschefen angivna förutsättning nå en prisutjämning
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 99
mellan smör och margarin är ovivelaktigt en höjning av margarinaccisen,
som för närvarande utgår med 30 öre för kilogram, den enklaste utvägen.
Till följd härav och med hänsyn till de berörda svårigheterna
med en importreglering synes utskottet den jämkningen höra vidtagas
i Kungl. Maj:ts förslag, att maximibeloppet för accisen höjes från 50
till 60 öre för kilogram. Därmed skulle det ock enligt av departementschefen
åberopade beräkningsgrunder (prop. 227, sid. 185—186) bliva möjligt
att, även vid ett medelnettoexportpris för smör av för år räknat 130
öre per kilogram, upprätthålla ett produktmjölkpris å ungefärligen 1934
års nivå, något som synes utskottet angeläget jämväl i en dylik situation.
De i motionerna II: 602 och 604 framställda avslagsyrkandena å
Kungl. Maj:ts proposition nr 233 kan utskottet sålunda icke biträda.
Innan utskottet angiver sin ställning i övrigt till nämnda proposition,
torde ett par motionsvis framförda särskilda yrkanden böra behandlas. I
de likalydande motionerna I: 335 och II: 616 har föreslagits, att härdat animaliskt
fett (ur tulltaxenr 108; statistiskt nr 255), som nu är tullfritt,
skulle åsättas en tull av 7 kronor för 100 kilogram; från tullen skulle
undantagas dylikt fett, avsett uteslutande för tillverkning av stearin.
Under förutsättning av bifall bland annat till detta förslag, enligt vilket
härdat animaliskt fett avsett för tillverkning av margarin skulle
tullbeläggas, yrkas i de likalydande motionerna 1:340 och 11:617, att för
dylikt fett, tjänligt som ersättningsmedel för smör och flott, skall, försåvitt
varan är avsedd att uteslutande användas för detta ändamål, utgå
jämväl tilläggstull med belopp, motsvarande storleken av den å vara
av samma slag utgående accis enligt Kungl. Maj:ts med proposition nr
233 därom framlagda förslag. Genom de sålunda föreslagna åtgärderna
avses att bereda möjlighet för återupptagande av driften vid en år 1928
nedlagd svensk fabrik för härdning av fett. Örn än genom införande av
tull å härdat animaliskt fett en stegring av produktionskostnaderna och
därmed även å priset för margarin skulle ernås och sålunda härigenom
ett stöd beredas för avsättningen av smör på den inhemska marknaden,
böra dock enligt utskottets uppfattning de föreliggande förslagen väsentligen
bedömas ur de synpunkter, som pläga anläggas å frågor örn skyddstullar.
Erforderlig utredning härutinnan föreligger emellertid icke. Härtill
kommer, att tulltekniska svårigheter kunna antagas uppstå vid bifall
till motionärernas förslag till följd därav, att detsamma innebär, att
härdat animaliskt fett skulle tullbeläggas, under det att härdat vegetabiliskt
fett antingen fortfarande skulle vara tullfritt eller ock endast
åsatt tull, motsvarande utgående accis. Enligt vad generaltullstyrelsen
i ett utlåtande till 1932 års bevillningsutskott anfört (bet. nr 44, sid. 14),
erbjuder det nämligen även efter grundlig laboratorieundersökning stora
svårigheter att fastställa ett härdat fetts ursprung, och dessa svårigheter
äro nästan oöverkomliga, då fråga är om blandningar av animaliska
och vegetabiliska iimnen. Av det anförda framgår, att utskottet i det
100 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
läge, vari dessa frågor nu befinna sig, icke kan förorda någon åtgärd i
anledning av förevarande motioner.
I enlighet med vad i propositionen nr 233 föreslagits anser utskottet,
att jämväl andra ersättningsmedel för smör och flott än margarin liksom
även fettemulsioner böra kunna accisbeläggas. Detta synes dock
endast böra ifrågakomma, därest desamma inkräkta på smörets eller
mjölkens avsättningsområde eller det befinnes nödvändigt att utvidga
detta. Någon anledning för riksdagen att såsom i motionerna I: 336 och
II: 618 yrkas påfordra, att fettemulsioner omedelbart beläggas med accis
synes ej föreligga, då tillverkningen därav under senare år befunnit sig
i stillastående eller tillbakagång.
Då i övrigt några ändringsförslag icke motionsvis framförts varken
beträffande det med propositionen nr 233 framlagda författningsförslaget
eller i fråga örn det i anslutning därtill föreslagna bemyndigandet för
Kungl. Majit att bestämma örn tull å vissa fettvaror samt icke heller utskottet
finner anledning till erinran däremot, tillstyrker utskottet alltså
samma förslag allenast med den förutberörda ändringen, att maximibeloppet
för accisen sättes till 60 öre i stället för 50 öre per kilogram.
Vad slutligen angår den av Kungl. Majit föreslagna beredskapsåtgärden,
att Kungl. Majit skall äga efter framställning av svenska mejeriernas
riksförening u. p. a. förordna örn inblandning av smör i margarin
intill 10 procent av blandningens vikt, framställes i motionen 11:615 yrkande
örn avslag därå samt i anslutning därtill, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit tager initiativ till
förhandlingar mellan svenska mejeriernas riksförening och margarinindustrien
i Sverige i syfte att åstadkomma en frivillig överenskommelse
örn begränsning av margarinproduktionen. I motionerna 1:338 och
lii 605 uttalas även, att inblandning av smör i margarin bör undvikas.
Utskottet finner sig icke böra motsätta sig den ytterligare beredskapsåtgärd,
som innefattas i det föreslagna bemyndigandet, helst som ett dylikt
bemyndigande enligt vad departementschefen utvecklat torde komma
att begagnas endast om möjligheter ej föreligga att med anlitande av
övriga av departementschefen angivna utvägar åstadkomma jämvikt
mellan utbud och efterfrågan av smör inom landet.
Regleringen av marknaden för andra animaliska produkter än mjölk.
Vad härefter angår övriga animaliska produkter, vilkas marknadsförande
varit föremål för statlig reglering, hava priserna å dessa under förlidet
år i allmänhet legat på en lägre nivå än mjölkpriset. En betydande
förbättring har emellertid inträffat under slutet av år 1934 och början
av innevarande år. Med hänsyn till den stora betydelse produktionen
av nu ifrågavarande varuslag har speciellt för de mindre jordbruken,
finner utskottet det angeläget, att priserna å dessa varor bringas
upp åtminstone till den nivå, som av föregående års riksdag angavs så
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 110
som eftersträvansvärd. Önskvärt är även att prisläget, örn så kan ske,
ytterligare något förbättras.
I de likalydande motionerna 1:193 och 11:349 har ifrågasatts att beträffande
slaktdjursprodukter inrikta strävandena å förbättring därhän,
att prisnivån bringades till samma böjd som medelpriset å produkterna
under åren 1925—1929. Skulle regleringsåtgärderna enbart å detta
område sträcka sig så långt, motionärerna avsett, torde emellertid den
önskvärda jämvikten mellan jordbrukets olika grenar äventyras. Med
hänsyn härtill och under åberopande av vad statens slakterinämnd i yttrande
över motionerna anfört (se ovan sid. 84—86) anser sig utskottet
icke kunna biträda desamma.
I vad mån en prisförbättring beträffande såväl fläsk som ägg kan
åstadkommas, sammanhänger givetvis intimt även med produktionens
omfattning. Enligt vad departementschefen uppgivit, kan emellertid
förväntas, att fläskproduktionen, som tidigare nått en icke önskvärd omfattning,
inom en ej alltför avlägsen framtid anpassar sig efter föreliggande
avsättningsmöjligheter.
Med avseende å avsättningsmöjligheterna för ägg äro svårigheterna
större, icke minst på grund av ojämn kvalitet hos den inhemska produktionen.
En förbättring i sistnämnda hänseende torde såvitt möjligt böra
åstadkommas, och utskottet utgår från att den frågan kommer att ägnas
erforderlig uppmärksamhet såväl från vederbörande myndigheter
som producenternas egna organisationer. Hinder torde givetvis ej möta
att i form av pristillägg premiera ägg av högre kvalitet. I motionen
II: 613 har föreslagits, att stämplade föreningsägg vid export skulle betinga
ett med 5 öre förhöjt pris genom motsvarande ökade pristillägg.
Utskottet — som hyser den uppfattningen, att de priser å saluförda produkter,
vilka bestämmas med tillhjälp av statliga regleringsåtgärder,
icke få vara beroende av huruvida försäljningen äger rum genom producentorganisationer
eller annorledes — kan sålunda icke biträda motionen
i förevarande hänseende.
Departementschefen har för sin del utgått från, att grunderna för nu gällande
stödåtgärder på den inhemska kött- och fläskmarknaden alltjämt
skola bibehållas. Det av riksdagen lämnade medgivandet att vidtaga åtgärder
för reglering av införseln till riket av kött och fläsk, däri inbegripet
kött av fjäderfä, gäller tills vidare jämväl i fortsättningen. I motionen
11:613 har framställts yrkande örn särskild avgift å importerat fjäderfäkött.
Då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit vidtager de åtgärder
i motionens syfte, vartill förhållandena föranleda, torde särskild
åtgärd från riksdagens sida i anslutning till berörda yrkande icke
vara påkallad. Medel för stödanordningarna å förevarande område erhålles
genom upptagande av slaktdjursavgift samt införselavgift å
havre och majs med flera fodermedel. Nu gällande förordning örn slaktdjursavgift,
som upphör att gälla den 30 juni 1935, föreslås av Kungl.
102 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
Majit ersatt med ny förordning i ämnet (se ovan sid. 4—5). Utskottet,
som i likhet med departementschefen förmenar, att behov att upptaga
slaktdjursavgift under nästkommande regleringsår möjligen kan
väntas uppkomma, tillstyrker det framlagda författningsförslaget.
Beträffande åtgärderna för stödjande av äggmarknaden, vilka hygga
på en reglering av importen och exporten av ägg, har departementschefen
föreslagit, att nu gällande grunder i stort sett skola bibehållas. Utskottet,
som härvid delar den av departementschefen uttalade meningen,
har sålunda icke något att erinra mot det begärda bemyndigandet för
Kungl. Majit att vidtaga reglering i huvudsak enligt nu gällande bestämmelser
av införseln av ägg samt äggula och flytande äggvita jämväl för
tiden 1 juli 1935—30 juni 1937. Av medel, som inflyta till jordbrukets
prisregleringsfond, få belopp, svarande mot 10 procent av inflytande införselavgifter
å havre och majs jämte vissa andra därmed jämställda
fodermedel ävensom 10 procent av skatten å importerat kli samt å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl, nu användas till äggregleringen. Departementschefen
har — under framhållande av att behov av ökade medel
till äggprisets stödjande förelåge — förordat, att jämväl vissa ytterligare
medel finge användas till äggproduktionens främjande (se ovan
sid. 78). Utskottet ansluter sig härvidlag till vad departementschefen
uttalat.
I de likalydande motionerna Ii 194 och 11:225 samt motionen 11:613
har hemställts, att import- och exportavgiften å ägg, flytande ägg och
äggula måtte höjas till 50 öre för kilogram. Härjämte har i sistnämnda
motion förordats, att vissa ytterligare medel ställas till äggregleringens
förfogande. Beträffande import- och exportavgiften torde den föreslagna
höjningen kunna beslutas utan riksdagens hörande. Då utskottet förutsätter,
att Kungl. Majit, därest skäl därtill föreligga, kommer att besluta
erforderlig höjning av nämnda avgifter, samt med hänsyn till vad utskottet
förut anfört behövliga medel för äggregleringen torde komma
att stå till Kungl. Majits förfogande, anser utskottet särskilda åtgärder
från riksdagens sida i anledning av nu behandlade yrkanden i de tre
motionerna icke påkallade.
Slutligen har i motionerna 1:194 och lii 225 begärts utredning rörande
möjligheterna att belåna ägg. I infordrade yttranden över dessa motioner
hava svenska ägghandelsförhundet, förening u. p. a., Sveriges äggintressenters
förening u. p. a., lantbruksstyrelsen och kommerskollegium
tillstyrkt, att sådan utredning kommer till stånd (se ovan sid. 86—91).
Utskottet, som icke vill motsätta sig att en dylik utredning verkställes,
förmenar, att densamma lämpligen kan anförtros något av de på området
sysselsatta reglerings- eller utredningsorganen. Då erforderligt uppdrag
härutinnan, örn så finnes behövligt, torde meddelas av Kungl.
Majit utan särskild anmaning från riksdagens sida, anser sig utskottet
sakna anledning att tillstyrka åtgärd på grund av förevarande yrkande.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 103
Reglering av fodermedelstillförseln.
En reglering av tillförseln av importerade eller av importerade råvaror
tillverkade fodermedel torde vara nödvändig för ernående av önskvärd
jämvikt inom animalieproduktionen. Det är nämligen av största
vikt, att priserna å dylikt foder icke understiga vad som svarar mot prisläget
för animalieprodukterna. Liknande synpunkter böra även vara vägledande
vid försäljning av brödsäd till foder. Då Kungl. Maj:t följaktligen
bör beredas möjlighet vidtaga för säkerställande av sagda foderpris
erforderliga åtgärder, finner utskottet sig böra tillstyrka föreslagen
ändring av gällande förordning angående skatt å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl (kraftfoderskatt), innebärande befogenhet för Kungl. Majit
att bestämma skattebeloppet till högst 8 öre för kilogram (se ovan sid. 5).
Någon anledning att, såsom i motionen II: 609 ifrågasättes, föreskriva,
att kraftfoderskatten och införselavgiften å majs städse bestämmas till
samma belopp, synes däremot icke förefinnas med hänsyn bland annat
därtill, att skilda slag av fodermedel hava väsentligt olika användningsområden.
Emellertid kan det under vissa förhållanden befinnas nödvändigt att
genom skärpt reglering av fodermedelsimporten söka höja foderpriserna
över berörda nivå. För närvarande lärer det endast på denna väg vara
möjligt att ernå den eftersträvade anpassningen av fläskproduktionen
efter föreliggande avsättningsmöjligheter. Därjämte torde vid ett tillfredsställande
fodermedelspris ej obetydliga mängder brödspannmål komma
till användning för foderändamål. Härigenom skulle ock underlättas
realisationen av det nu förefintliga tyngande brödsädesöverskottet. En
stegring av foderpriserna över fodrets realisationsvärde inom animalieproduktionen
medför emellertid, att förädling av sådant foder till animalier
i och för sig blir förlustbringande. Verkningarna därav äro visserligen
begränsade att gälla de animalieproducenter, som använda inköpt
foder, men då till dessa höra ett stort antal småbrukare i mycket
knappa omständigheter, anser utskottet, att åtgärder, som äro ägnade att
höja foderpriset över angivna prisläge, böra vidtagas med försiktighet.
Sist anförda synpunkt torde hava föranlett det i motionen II: 609 framställda
yrkandet, att mindre jordbrukare skulle beredas tillfälle att enligt
vissa grunder inköpa eosinerad brödsäd till nedsatt pris. Flera
framställningar av liknande innebörd hava ock, enligt vad som framgår
av den av departementschefen lämnade redogörelsen, inkommit till Kungl.
Majit. Utskottet hyser enahanda betänkligheter mot åtgärder i dylikt
syfte, som departementschefen anfört. Att träffa anordningar, varigenom
vissa grupper av jordbrukare kunde under längre tid tillgodose sitt
behov av foder till lägre pris än andra, skulle givetvis förrycka anpassningen
av jordbruket efter de ändrade förhållandena och på sa sätt motverka
syftet med den vidtagna regleringen av fodertillförseln. Men även
104 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
ett tillfälligt ingripande i angivet syfte för att underlätta övergången
till de nya förhållandena synes näppeligen nied hänsyn till de stora praktiska
svårigheter, som äro därmed förbundna, kunna ifrågakomma. Utskottet
anser därför, att den enda framkomliga väg, varpå motionens
syfte i viss mån kan tillgodoses, är den, som tidigare angivits, nämligen
att iakttaga viss varsamhet i fråga om åtgärder i syfte att höja foderpriserna
och samtidigt söka bevara och förbättra priserna å såväl fläsk
som ägg.
Vad utskottet nu anfört, synes även böra i huvudsak gälla beträffande
de i motionerna I: 338 och II: 605 samt II: 608 framställda yrkandena örn
vissa lättnader vid tillgodoseendet av de norrländska jordbrukarnas foderbehov.
Ehuru utskottet icke vill motsätta sig, att de nu utgående
fraktbidragen bibehållas vid transport av havre till Norrland med flera
delar av landet, vilken anordning dock fått en väsentligt större omfattning
än som ursprungligen torde hava avsetts, synes det utskottet likväl
vara förenat med synnerligen stora tekniska svårigheter att genom
lokala modifikationer beträffande kraftfoderregleringen tillmötesgå ifrågavarande
önskemål. Utskottet har i det föregående (sid. 96) under särskilt
framhållande av de ogynnsamma verkningarna för Norrland av en
förhöjd kraftfoderskatt förordat viss lättnad i mjölkregleringen för de
nordligaste prisutjämningsdistrikten. På grund av vad sålunda anförts
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka vad i nu berörda motioner i
förevarande hänseende hemställts.
Vidkommande den i motionen II: 451 gjorda hemställan, att luzernmjöl
(hömjöl) icke skulle få till riket införas utan tillstånd av statens
spannmålsnämnd må erinras, att sådan vara vid införsel till riket numera
är belagd med avgift örn 3 öre för kilogram. Då motionens syfte därigenom
torde vara tillgodosett samt det därjämte lärer ligga i Kungl.
Maj:ts hand att fatta beslut innebärande importreglering å fodervaror,
finner utskottet särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen
icke erforderlig.
I motionen I: 337 har gjorts framställning örn beredande av möjlighet
för exportörer av utsädeskorn och utsädeshavre att erhålla pristillägg
eller erhållande av rätt att avgiftsfritt införa mot exporterad kvantitet
utsädesspannmål svarande mängd utländsk foderspannmål. Under förutsättning
att den exporterade varan utgöres av kvalificerad utsädesvara,
anser utskottet, att åtgärder böra vidtagas i motionens syfte. På Kungl.
Majit torde få ankomma att härom närmare besluta samt meddela erforderliga
föreskrifter.
Brödsädesregleringen.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att brödsädspriserna
och fodersädspriserna i nuvarande läge böra anpassas efter varandra.
Därest skörden på grund av liten odlingsareal eller låg skördeavkastning
icke helt täcker landets årsbehov av brödsäd, kunna självfallet brödsädes
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 105
priserna genom begränsning av importen hållas uppe på en högre nivå än
den, som betingas av foderpriserna. Örn däremot odlingen giver sådant
resultat, att skörden överstiger vad som erfordras för täckande av landets
brödsädesbehov, torde det vara ofrånkomligt, att odlarna måste nöja sig
med priser, som ansluta sig till den allmänna foderprisnivån. Att staten
garanterar högre priser å all brödsäd, kan givetvis i längden ej ifrågakomma.
För att inom landet förefintliga avsättningsmöjligheter skola kunna i
görligaste mån tillvaratagas är det nödvändigt, att importen av brödsäd
och produkter därav underkastas reglering. Kungl. Majit bör sålunda erhålla
begärt bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1937
vidtaga åtgärder för reglering av införseln till riket av vete och råg samt
därav framställda produkter enligt av departementschefen angivna riktlinjer.
Enligt dessa skulle endast i undantagsfall eller örn synnerliga
skäl förelåge på grund av kvalitetsförhållanden eller eljest, import av de
utav regleringen berörda varorna medgivas. Även om brödsädesskörden
skulle visa sig otillräcklig för behovet, kan denna princip utan svårighet
upprätthållas på grund av förefintliga stora spannmålslager av
föregående års skörd. Priset blir sålunda i ett dylikt läge närmast beroende
på vilka anordningar från statens sida, som vidtagas för försäljning
av befintligt lager. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande.
Enligt de av departementschefen angivna riktlinjerna skulle Kungl.
Majit äga avgöra, huruvida och i vilken utsträckning de varor, som äro
underkastade regleringen, böra beläggas med införselavgift. I detta sammanhang
upptager utskottet till behandling vissa motionsvis framförda
önskemål. I motionerna 1: 338 och 11:605 har framhållits, att införselavgift
å brödsäd borde liksom hittills uttagas, enär det vore önskvärt att
erhålla en sådan relation mellan priserna å inhemsk och importerad brödsäd,
att det ej bleve fördelaktigare för kvarnarna att använda utländsk
brödsäd än svensk. På liknande skäl har i motionen II: 615 framställts
direkt yrkande örn, att för vete och råg liksom även för därav
beredda produkter måtte bestämmas en införselavgift av lägst 5 kronor
för deciton. I motionen lii 612 har vidare yrkats, »att den makaronifabrikanterna
medgivna rätten att utan importavgift av vad slag det vara
må få importera vetemjöl och vetegryn för tillverkning av makaroner
måtte bibehållas samt att samma rätt som förut medgives kvarnarna att
utan dylika avgifter importera vete för tillverkning av makaronimjöl och
makaronigryn». Enligt utskottets uppfattning bör det få ankomma på
Kungl. Majit att träffa avgörande angående de i motionerna sålunda
behandlade spörsmålen. Då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit därvid
tager hänsyn till de synpunkter, som i dessa motioner framförts, torde
desamma ej böra föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Ehuru utskottet — i anslutning till sin allmänna uppfattning om önskvärdheten
av att prisbildningen å jordbrukets produkter, även under sta
-
106 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
tens prisstödjande medverkan, blir så fri som möjligt — helst sett, att inlösningsförfarandet
kunnat upphöra, vill dock utskottet, med hänsyn till
de skäl, som departementschefen åberopat, förorda, att förfarandet tillämpas
jämväl för innevarande års skörd. Utskottet kan alltså icke biträda
det i motionen II: 610 framställda yrkandet att detta förfarande skulle
upphöra.
Inlösning spriser na torde böra så bestämmas, att de vid medelgod
eller bättre skörd möjliggöra den anpassning av brödsädespriserna
och foderpriserna efter varandra, som enligt vad utskottet tidigare
utvecklat i nuvarande läge torde vara ofrånkomlig. Vid en sådan skörd
synes det nämligen utskottet nödvändigt, att betingelser skapas för att
odlarna utfodra de lägre kvaliteterna av brödspannmålen. Genom omförmälda
anpassning skulle det måhända även bliva möjligt att i fortsättningen
undvika denaturering av spannmål för foderändamål, ett förfaringssätt
som ur olika synpunkter ter sig mindre tilltalande. Under beaktande
härav samt utgående från att regleringen av foderimporten handhaves
enligt av utskottet förut angivna riktlinjer, anser sig utskottet böra
i fråga örn inlösningspriserna för innevarande års skörd såtillvida biträda
departementschefens förslag, att desamma bestämmas till 16 kronor
50 öre för deciton vete och 15 kronor 50 öre för deciton råg. Men
dessa inlösningspriser böra enligt utskottets mening betraktas såsom minimipriser.
För den händelse skörden blir knapp — och årsväxtens nuvarande
beskaffenhet talar ingalunda mot ett sådant antagande — bör
den tendens till prisstegring för kvarnduglig vara över en mot inlösningsprisen
svarande nivå, som då sannolikt är att förvänta redan vid
regleringsårets början, icke förhindras genom statens disposition över befintligt
spannmålslager. En prisstegring, vilken med hänsyn till skördeutfallet
måste te sig skälig och naturlig, torde få utveckla sig fritt. Först
örn och när priserna nå upp till den nivå, som blir rådande vid början
av inlösningsperioden under nu löpande regleringsår, böra regleringsorganen
begagna tillfället att genom försäljning på den inhemska marknaden
av kvarnspannmål minska sin lagerbehållning. Dylik försäljning får
dock ej verkställas på sådant sätt, att priserna därigenom nämnvärt nedpressas
under ovan sist angivna nivå.
Vad nu senast sagts utgör givetvis ej hinder för de statliga regleringsorganen
att, innan sagda prisläge uppnåtts, på den svenska marknaden
försälja brödsäd av föregående års skörd och inköpa motsvarande kvantitet
kvarnduglig vara av lägst normalkvalitet av den nya skörden, under
förutsättning likväl att detta kan ske med ekonomisk fördel och utan
att prisnivån därigenom påverkas. Detta bör gälla oavsett den nya skördens
storlek och sålunda även örn denna överstiger behovet.
Med det anförda har utskottet jämväl tagit ståndpunkt till de i motionerna
1:336 och 11:618, 1:338 och 11:605, 11:608, 11:615 samt 11:619
gjorda yrkandena angående inlösningsprisen för vete och råg ävensom
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 107
framställda önskemål angående förhållandet mellan priserna å fodermedel
och brödspannmål.
Departementschefen har uttalat sig för att giltighetstiden för förordningen
angående utförselbevis för råg och vete, vilken utlöper den 31 juli
1935, icke vidare skulle förlängas. Däremot har i motionerna I: 338 och
11:605 hemställts örn fortsatt giltighet av förordningen intill den 31
juli 1937. Visserligen hava, såsom jämväl motionärerna framhållit, utförselbevisen
under de senaste åren saknat större praktisk betydelse, men
torde — icke minst med hänsyn därtill, att de under förändrade förhållanden
kunna hilva till väsentlig hjälp — försiktigheten bjuda att nu bibehålla
systemet med dessa bevis. Utskottet tillstyrker sålunda motionärernas
hemställan i förevarande hänseende.
Vad härefter angår i motionen II: 615 gjorda framställningar avseende
utredningar dels rörande nya grunder för kvalitetshestämning av vete
dels ock beträffande möjligheterna att genom minskad utmalningsprocent
vid mjöltillverkning motverka uppkomsten av överskott på brödsäd
torde dessa frågor av Kungl. Maj:t och vederbörande regleringsorgan
ägnas behörig uppmärksamhet utan särskild hemställan från riksdagens
sida. Med avseende å den förstnämnda ifrågasatta utredningen innefattar
motionen jämväl ett yrkande örn anslag. Därest Kungl. Maj:t finner
skäl föreligga att föranstalta örn sådan utredning, torde emellertid därför
erforderliga medel finnas för Kungl. Majit tillgängliga. Utskottet finner
sålunda icke skäl föreligga att i anledning av nu berörda yrkanden
förorda särskild åtgärd från riksdagens sida.
I motionen II: 471 har hemställts, att småjordbrukare skulle hava möjlighet
att utbyta sitt korn mot ofärgad vetespannmål till det pris, som
gäller för den färgade spannmålen. Statens spannmålsnämnd har i yttrande
över motionen avstyrkt densamma under framhållande av svårigheterna
att i händelse av bifall till förevarande motion kunna träffa en
anordning, som möjliggör erforderlig kontroll (se ovan sid. 91). Under
åberopande av vad spannmålsnämnden sålunda anfört anser sig utskottet
böra avstyrka motionen.
I likhet med departementschefen biträder utskottet spannmålsutredningens
förslag örn inrättande av ett särskilt organ för att fran och med
nästa skördeårs början följa utvecklingen å spannmålsmarknaden samt
handhava de statliga åtgärder av organisatorisk och affärsmässig art,
som därvid kunna ifrågakomma. Departementschefen har föreslagit, att
organet erhåller formen av aktiebolag, benämnt svenska spannmålsaktiebolaget,
av — åtminstone till en början — helt statlig karaktär med
ett aktiekapital av 5,000,000 kronor (se ovan sid. 68—70). Utskottet vill
icke motsätta sig en sådan anordning. Bolagets närmare uppgifter torde
bestämmas i ett särskilt avtal mellan staten och bolaget. Det framlagda
förslaget till sådant avtal (se ovan sid. 10—13) förutsätter, att bolaget
108 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
skulle förbinda sig att på vissa angivna villkor under tiden från oell med
den 1 juni till oell med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden
spannmål av vete oell råg, som vore av fullgod (torr, frisk och oskadad)
kvarnduglig samt, vid normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet,
och som hembjödes bolaget före den 1 juni det år, inköpet skulle äga rum.
Till av Kungl. Majit fastställda inlösningspris skulle för varje fulla 100
kilogram för var dag leverans i enlighet med köpeavtal ägde rum senare
än den 1 juni göras ett tillägg av, under tiden till oell med den 15 augusti
ett öre samt under tid därefter ett halvt öre. Med hänsyn till önskvärdheten
av att granskningen av inkomna hembud av spannmål påbörjas redan
före den i avtalet bestämda inköpstiden, vill utskottet ifrågasätta, om
icke i avtalet bör föreskrivas, att spannmålen skall hembjudas bolaget redan
å tidigare datum än den 1 juni det år, inköpet är avsett att äga rum
— förslagsvis elen 15 maj. Vid sådant förhållande bleve bolaget i tillfälle
att före den 1 juni, då leveranserna tidigast torde äga rum, träffa förberedande
anstalter örn inköp samt möjliggjordes därigenom i större utsträckning
än som för närvarande är fallet, leveranser redan under inköpstidens
början. Därest av praktiska skäl andra smärre jämkningar i
förslaget finnas erforderliga — exempelvis beträffande uppsamlingsställen
—, har utskottet givetvis icke något att däremot erinra. Med hänvisning
till det sålunda anförda tillstyrker utskottet, att Kungl. Majit bemyndigas
att med svenska spannmålsaktiebolaget träffa avtal i huvudsaklig
överensstämmelse med det nu framlagda förslaget. Med det anförda
har utskottet jämväl besvarat i motionen lii 610 framställt yrkande
örn avslag å Kungl. Majits hemställan i detta hänseende.
Utskottet biträder Kungl. Majits förslag att för teckning av aktier i
bolaget erforderliga 5,000,000 kronor uppföras som reservationsanslag å
riksstaten för budgetåret 1935/1936 under utgifter för kapitalökning.
Likaså ansluter sig utskottet till Kungl. Majits förslag att för beredande
av tillgång till nödiga rörelsemedel för bolagets verksamhet bemyndiga
fullmäktige i riksgäldskontoret tillhandahålla statens fyra procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett sammanlagt
belopp av högst 30,000,000 kronor för att enligt beslut av Kungl. Majit,
i mån av behov, ställas till bolagets förfogande.
Utskottet finner — i likhet med departementschefen — försiktigheten
kräva en sådan inkomstberäkning av bolagets verksamhet, som utgår från
att vissa förluster komma att uppstå. Beträffande sättet för täckande av
dessa förluster ansluter sig utskottet i princip till det av departementschefen
förordade förslaget (se ovan sid. 70—71). En veteavgift örn högst
3 öre för kilogram bör sålunda uttagas å till människoföda förmalt vete,
varemot avgift ej synes böra uttagas å råg. Mot förslaget, att skatt å
kli ej skall utgå efter den 31 augusti 1935 utan i stället införselavgift uttagas
för sagda vara, har utskottet ej något att erinra.
I detta sammanhang har utskottet haft under övervägande det i mo -
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 109
tionen 11:607 föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att förordna
om uttagande av särskild arealavgift å 100 kronor per hektar för vete,
som odlas på en areal överstigande 20 procent av en egendoms hela åkerareal.
Mot en sådan anordning tala enligt utskottets förmenande bland
annat de betydande tekniska svårigheter, som äro därmed förbundna.
Utskottet kan sålunda icke biträda motionen.
Vad angår det framlagda förslaget till förordning örn veteavgift (se
ovan sid. 6—10) innebär detsamma huvudsakligen den förändringen av
nuvarande anordning att från avgiftsplikt undantages all förmälning,
som sker mot tull eller lön för odlares husbehov. Även örn vissa skäl tala
mot ett dylikt undantag, anser sig utskottet icke vilja motsätta sig en
sådan bestämmelse. Vid granskning av förslaget i övrigt har utskottet
icke funnit anledning till erinran.
I motionen 11:469 har hemställts, att kvarnar, vilka fullgöra redovisning
och uppbörd enligt förordningarna angående kliskatt och veteavgift,
måtte erhålla en grundersättning, räknad från den 1 juli 1934, för
därmed förenat arbete med 25 kronor för år och kvarn samt däröver 1
krona för mäldkund och år utöver 25 mäldkunder. Av föregående redogörelse
framgår närmare (se ovan sid. 91), att statens spannmålsnämnd
i yttrande över motionen avstyrkt bifall till densamma samt såsom skäl
därför anfört dels de vittgående konsekvenser beträffande andra liknande
områden, ett bifall till motionen kunde förorsaka, dels den förenkling i
kvarnarnas arbete, som nu vore avsedd att genomföras, och dels de avsevärda
kostnader, förslagets godtagande skulle medföra. Utskottet, som
icke vill förneka att syftet med motionen är beaktansvärt, anser sig likväl,
med hänsyn till de skäl spannmålsnämnden anfört, icke böra tillstyrka
bifall till motionen.
I fråga örn avvecklingen av svenska spannmåls!öreningens verksamhet
har departementschefen i allt väsentligt anslutit sig till spannmålsutredningens
förslag (se ovan sid. 72). Enligt detta förslag bör föreningen vid
sidan av det nya stödorganet avsluta sitt övertagande av överskottet från
1934 års brödsädesskörd samt ombesörja realiserandet av den 1 september
1935 kvarvarande lager av spannmål. Utskottet har icke något att erinra
mot en sådan anordning. Det framlagda förslaget till avtal mellan svenska
staten och svenska spannmålsföreningen u. p. a. angående upphävande
av dem emellan gällande kontrakt m. m. (se ovan sid. 13—14) föranleder
icke någon anmärkning från utskottets sida.
I detta sammanhang har inom utskottet övervägts, huruvida icke nuvarande
innehav av spannmål utav utmärkt kvalitet borde föranleda staten
att vidtaga anordningar för bibehållandet tills vidare av ett visst
större reservlager. Förekomsten av ett sådant förråd lärer i händelse av
stängd livsmedelsimport kunna komma att bliva synnerligen betydelsefull
för folkförsörjningen. Förevarande spörsmål torde emellertid, innan
ståndpunkt därtill kan tagas, kräva viss ytterligare utredning speciellt
Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
beträffande de kostnader, en sådan anordning komme att medföra. Utskottet
anser sig kunna förvänta, att frågan ägnas erforderlig uppmärksamhet
från Kungl. Marits sida.
Förlusterna av spannmålsförenmgens verksamhet hava av departementschefen
angivits till 82,000,000 kronor (se ovan sid. 73—74). Då behållningen
av fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen
den 30 juni 1935 torde kunna beräknas till 6,500,000 kronor, skulle av
förlusterna återstå att täcka ett belopp av cirka 75,000,000 kronor. Departementschefen
har föreslagit, att sistnämnda belopp skulle amorteras under
loppet av sex år, räknat från den 1 juli 1935. För budgetåret 1935/1936 sålunda
erforderliga 12,500,000 kronor anser departementschefen skola anskaffas
sålunda att i anspråk tagas, dels 1,500,000 kronor, som under tiden
1 juli—31 augusti 1935 torde inflyta i form av veteavgift och skatt å inom
riket tillverkat kli, dels 6,000,000 kronor av belopp, som under tiden 1 september
1935—30 juni 1936 beräknas inflyta i veteavgift och icke åtgå till
täckande av de löpande förlusterna å spannmålsregleringen, och dels
ytterligare 5,000,000 kronor. Utskottet ansluter sig till detta förslag och
kan sålunda icke biträda vad härutinnan påyrkats i de likalydande motionerna
I: 338 och II: 605. Örn och i den mån utförselbevis för råg och
vete komma till användning, minskas emellertid i motsvarande omfattning
behovet av kapitalanskaffning med anlitande av inkomstkällor utanför
den egentliga spannmålsregleringen.
Av departementschefen föreslagna åtgärder rörande spannmålsbelåningen
— avseende de ändringar i bestämmelserna angående utlåning
från spannmålskreditfonden, att räntesatsen från och med nästa konsumtionsår
får av fullmäktige i riksbanken bestämmas efter marknadsläget
å spannmålslån, därvid räntan icke kommer att understiga medelräntan
under nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer,
samt att spannmålens belåningsvärde alltid skall fastställas
av Kungl. Majit — föranleda ingen erinran från utskottets sida. Likaså
anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att statens garantier
för svenska jordbrukskreditkassans upplåning i så måtto ökas, att
för tiden till och med den 30 juni 1940 till kassan överlämnas svenska statens
fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till
ett nominellt belopp av 5,000,000 kronor för pantförskrivning såsom säkerhet
för lån hos riksbanken.
Potatisregleringen.
Beträffande frågan örn åtgärder till främjande av avsättningen av potatis
kan utskottet i allt väsentligt ansluta sig till vad departementschefen
därom anfört (se ovan sid. 75—77).
Vad först angår regleringen av tillverkningen och försäljningen av
potatisstärkelse (potatismjöl) finner sig utskottet sålunda böra tillstyrka,
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. lil
att riksdagen — med avseende å avtalet den 21 september 1934 mellan statens
potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters förening
u. p. a. angående inköp och försäljning av denna vara under tillverkningsåret
1934/1935 — meddelar av Kungl. Majit äskat godkännande av
den i avtalets § 10 av nämnden gjorda utfästelse (se ovan sid. 36), vilken
åsyftar att bereda föreningen skydd mot vissa risker, förbundna med
åtagandet att till reglerade priser inköpa den till 160,000 deeiton uppgående
årstillverkningen. Då utskottet i likhet med departementschefen
anser fortsatt reglering av tillverkningen och försäljningen av potatisstärkelse
i enlighet med hittills tillämpade grunder vara av behovet påkallad,
tillstyrker utskottet jämväl Kungl. Majits förslag örn förlängning
med två år av giltighetstiden för förordningen den 26 juni 1933 (nr 389)
örn tillverkning av potatismjöl. Det av Kungl. Majit i anslutning härtill
genom proposition nr 228 framlagda förslag, avseende utsträckning av
giltighetstiden för de år 1934 införda tilläggstullarna å druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap ävensom å dextrin och stärkelseklister
m. m., behandlar utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 2, vilket
utskottet anser sig böra i detta sammanhang omförmäla.
I de likalydande motionerna Iil60 och lii 208 har yrkats, att riksdagen
ville besluta dels att i skrivelse till Kungl. Majit uttala sig för utfärdande
av bestämmelser rörande importreglering å potatis i överensstämmelse
med i motionerna angivna riktlinjer dels ock att Kungl. Majit
skall äga bestämma, att vid beviljande av importtillstånd för potatis skall
utgå en avgift -— import- eller licensavgift — av upp till 2 kronor för
100 kilogram. Vad angår riktlinjerna för importregleringen lia motionärerna
framhållit angelägenheten att för åtgärderna härutinnan finna
en sådan form, vilken samtidigt som den ger jordbruket nödigt skydd
mot pristryckande och ojämn import likväl ej omöjliggör en av handelspolitiska
skäl betingad mindre import. Med beaktande härav lia motionärerna
funnit sig böra förorda utvägen att, sedan förbud utfärdats mot
att till riket införa potatis utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit, låta
något av producentsammanslutningarnas ekonomiska organ omhändertaga
den eventuellt nödiga importkvantiteten, varigenom dess införande
till riket och avsättning på den svenska marknaden kunde ske utan prisförryckande
inverkan.
Såsom departementschefen erinrat, var frågan örn reglering av potatisimporten
jämväl föremål för behandling vid 1934 års riksdag. Sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottet vid nämnda riksdag uttalade
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 i denna fråga bland annat,
att, därest en höjning av priset å matpotatis å hemmamarknaden
skulle kunna ernås, behov kunde uppkomma av en reglering av importen
av potatis. Utskottet förutsatte därför, att Kungl. Majit hade sin uppmärksamhet
riktad på frågan samt, i mån av behov, vidtoge åtgärder till
förebyggande av att importerad potatis tillhandabölles till priser, som lade
112 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
hinder i vägen för en erforderlig höjning av priset å inhemsk matpotatis.
Med hänsyn bland annat till att priserna å potatis för närvarande
äro, såsom en följd av de höjda foderpriserna, ej obetydligt högre än vid
motsvarande tid föregående år samt under beaktande av angelägenheten
att de handelspolitiska förbindelserna icke i onödan störas, har departementschefen
hittills ansett anledning icke föreligga att föreslå genomförande
av importreglering för potatis. För den händelse det skulle visa
sig, att på grund av införseln av potatis det inhemska prisläget å samma
vara skulle i märkbar utsträckning försämras, torde emellertid, enligt
departementschefens uttalande, Kungl. Majit böra taga under övervägande,
huruvida icke genom reglering av potatisimporten eller på annat
sätt en sådan anordning kunde träffas, att importens pristryckande
verkan försvunne. Utskottet, som ansluter sig till detta uttalande, förutsätter,
att Kungl. Majit med uppmärksamhet följer prisutvecklingen för
matpotatis särskilt å de större konsumtionsorterna samt, när anledning
därtill föreligger, till prövning upptager de olika utvägar, som må erbjuda
sig till hävande av en för producenterna ogynnsam, av importen
framkallad prisutveckling å denna vara. Med hänsyn härtill torde det i
motionerna 1:160 och lii 208 framställda förslaget örn importreglering
icke påkalla särskild åtgärd från riksdagens sida. Med det anförda är
även motionen lii 62 angående importförbud för potatis besvarad.
Under erinran att rå potatis — annan än nyskördad (färsk) — genom ett
år 1932 beslutat tillägg till tulltaxan åsatts en tull av 1 krona för 100 kilogram,
såvitt angår dylik potatis inkommande under tiden 1 januari—31
juli, har i motionen lii 22 framställts yrkande örn sådan ändring i detta
tillägg till tulltaxan, att tullen skulle höjas till 2 kronor för 100 kilogram
samt gälla under hela året och även avse potatisflingor. Jämväl i de
förenämnda motionerna 1:160 och 11:208 har för det fall, att däri framställda
yrkanden örn importreglering icke skulle vinna riksdagens bifall,
påyrkats en till 2 kronor för 100 kilogram höjd tull å rå potatis att
gälla under hela året. Med hänvisning till sin ovan angivna ståndpunkt
till frågan örn importreglering för potatis samt under beaktande av i saken
föreliggande handelspolitiska intressen, anser sig utskottet böra, utan
att närmare ingå på motionerna, avstyrka bifall till de däri föreslagna
tullåtgärderna.
Fonder m. m.
Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Majits förslag, att fonden
för mötande av förluster å spannmålsregleringen tillföres ett sammanlagt
belopp av 9,500,000 kronor — därav cirka 1,500,000 kronor beräknas
inflyta under tiden 1 juli—31 augusti 1935 i form av veteavgift jämte
kliskatt ävensom 8,000,000 kronor under budgetåret 1935/1936 i form av
veteavgift och införselavgift å vete och råg m. m. — samt att motsvarande
belopp anvisas såsom förslagsanslag under nionde huvudtiteln för
Sammansatt bevillnmgs- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 113
»Avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen».
1 enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan tillstyrker utskottet slutligen,
att å riksstatens utgiftssida under nionde huvudtiteln anvisas ett
förslagsanslag å 24,000,000 kronor, benämnt »Avsättning till jordbrukets
prisregleringsfond». 1 detta belopp ingå enligt departementschefens beräkning
intäkterna av margarinaccisen för budgetåret 1935/1936 med
15,000,000 kronor, av kraftfoderskatten med 7,000,000 kronor, av införselavgifterna
å havre och majs samt vissa andra fodermedel med 1,000,000
kronor ävensom av andra hithörande avgifter med likaledes 1,000,000
kronor.
Beträffande användningen av till prisregleringsfonden hörande medel
kan utskottet i princip ansluta sig till vad departementschefen därom
anfört. Motionerna II: 604 och II: 611, i vilka hemställts att vissa medel
skulle anslås för förbilligandet av mjölk och mjölkprodukter åt arbetslösa,
fattiga och små inkomsttagare, torde avse annan disposition av förevarande
till prisregleringsfonden hörande medel än utskottet sålunda
tillstyrkt. Syftet med motionerna är beaktansvärt och har utskottet jämväl
i det föregående förordat, att vissa medel användas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad motionärerna avsett. I den mån motionerna
sålunda icke få anses besvarade, kan utskottet emellertid icke förorda
någon åtgärd i anledning av desamma.
Det förvaltningsmässiga handhavandet av olika prisreglerande åtgärder.
Kungl. Majit har slutligen föreslagit, att statens mjölknämnd, slakterinämnd
och spannmålsnämnd sammanslås till en enda nämnd, kallad statens
jordbruksnämnd, på vilken skulle ankomma att handlägga de frågor,
som enligt nu gällande bestämmelser handhavas av de tre nämnderna
(se ovan sid. 79—80). Jordbruksnämnden skulle vidare, utom annat,
hava att taga befattning med regleringen av exporten av ägg, av
saltat fläsk till Storbritannien och av slaktdjur till Tyskland, vilka uppgifter
nu tillkomma lantbruksstyrelsen. I samband härmed torde jämväl
överinseendet av den utav Sveriges äggintressenters förening bedrivna
verksamheten komma att uppdragas åt jordbruksnämnden. Departementschefen
utgår från att antalet ledamöter i jordbruksnämnden
bör utgöra högst sju samt att ordföranden i nämnden helt skall ägna sig
åt skötseln av med uppdraget förenade arbetsuppgifter. Kostnaderna för
nämndens verksamhet skola enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter
bestridas av medel, vilka inflyta till jordbrukets prisregleringsfond.
I motionerna 1:191 och 11:229 hava påkallats åtgärder för åstadkommande
av en enhetlig oell planmässig handläggning av jordbrukets prisregleringar
genom anordnande av lämpligt centralorgan samt för iindamålet
anvisandet av ett anslag flir budgetåret 1935/1936 å 25,000 kronor att
Mimny till riksdagens protokoll 101''15. 7 sami. 2 avd. Nr 1.
X
114 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
utgå ur jordbrukets prisregleringsfond. Motionärerna anföra, bland annat,
att det ifrågasatta centralorganet icke i egentlig mening behövde
nytillskapas utan kunde erhållas genom organiserad samverkan mellan,
eventuellt genom sammanslagning av befintliga nämnder. En dylik organiserad
samverkan kunde enligt motionärernas uttalande åstadkommas
på flera sätt. Ett sådant sätt vore, att ordföranden och ett begränsat
antal ledamöter bleve gemensamma för samtliga nämnder och utgjorde
flertalet i varje specialnämnd.
Utskottet, som gärna ansluter sig till förslag innebärande rationalisering
och förenkling av administrationen rörande regleringarna på jordbrukets
område, kan i princip tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn sammanslagning
av mjölknämnden, slakterinämnden och spannmålsnämnden.
Skulle emellertid vid det praktiska genomförandet av den föreslagna organisationen
uppstå svårigheter att följa departementschefens förslag, må
det vara Kungl. Maj:t obetaget att i stället för den föreslagna träffa annan
anordning för att skapa enhetlighet å förevarande område.
På grund av det nu anförda och då särskild anvisning för speciellt ändamål
av medel, som inflyta till jordbrukets prisregleringsfond, icke lärer
erfordras genom beslut från riksdagens sida, anser utskottet ytterligare
uttalande i anledning av motionerna 1:191 och II: 229 icke påkallat.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl.
Maj:ts proposition nr 227 samt i anledning av i ämnet
väckta motioner — antaga följande, vid propositionen
fogade förslag till
1) förordning örn ändring i vissa delar av förordningen
den 26 juni 1933 (nr 391) angående tnjölkavgift;
2)
förordning angående slaktdjursavgift;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl;
4) förordning örn veteavgift;
5) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av
potatismjöl;
B) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts ovannämnda proposition samt i anledning av
i ämnet väckta motioner,
1) bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erforderligt
för beredande av avsättning av i Sverige fram
-
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 115
ställt smör, för tiden till oell med den 30 juni 1936
efter framställning av svenska mejeriernas riksförening
u. i), a. förordna örn inblandning av smör i margarin
intill 10 procent av blandningens vikt;
2) medgiva, att Kungl. Majit må, örn så befinnes
nödigt för stödjande av priset å smör, vidtaga åtgärder
för reglering för tiden till oell med den 30 juni
1937 av införseln av margarin, konstister och fettemulsion
samt av råvaror för margarinindustrien och
ämnen, varav dessa framställas, i enlighet med av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer;
3) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder
för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937
i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser
av införseln till riket av ägg m. m.;
4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder
för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937
av införseln till riket av vete och råg samt därav
framställda produkter i enlighet med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer;
5) godkänna i § 10 av avtal den 21 september 1934
mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. av nämnden gjord
utfästelse;
6) bemyndiga Kungl. Majit
a) att träffa avtal med svenska spannmålsaktiebolaget
i huvudsaklig överensstämmelse med det vid
statsrådsprotokollet såsom bilaga fogade förslaget
härutinnan;
b) att träffa avtal med svenska spannmålsföreningen
u. p. a. angående hävande av mellan svenska
staten och föreningen gällande kontrakt m. m. i huvudsaklig
överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet
såsom bilaga fogade förslaget till sådant avtal;
7)
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att
efter beslut av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla
svenska spannmålsaktiebolaget svenska
statens fyra procent obligationer, ouppsägbara från
innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 30,000,000
kronor, för att av bolaget pantförskrivas såsom säkerhet
för lån i riksbanken;
8) godkänna av departementschefen i statsrådsproto -
116 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
kollet angivna ändringar i gällande allmänna villkor
och bestämmelser för lån från spannmålskreditfonden;
9) besluta, att från riksgäldskontoret skola till svenska
jordbrukskreditkassan överlämnas svenska statens
fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av 5,000,000
kronor med rätt för kassan att i så måtto förfoga över
obligationerna, vilka fortfara att tillhöra staten, att
de må pantförskrivas såsom säkerhet för lån hos riksbanken
och med skyldighet för kassan att vidtaga åtgärder
i ändamål att obligationerna varda till riksgäldskontoret
återställda senast den 30 juni 1940; samt
10) anvisa för budgetåret 1935/1936:
a) till tecknande av aktier i svenska spannmålsaktiebolaget,
under utgifter för kapitalökning, fonden för
statens aktier, ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;
b)
till avsättning till fonden för mötande av förluster
å spannmålsregleringen, under nionde huvudtiteln,
ett förslagsanslag av 9,500,000 kronor;
c) till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond,
under nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag av
24,000,000 kronor;
C) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna nr 338 i första kammaren och nr 605
i andra kammaren, i vad angår utförselbevis för råg
och vete, besluta,
att de i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående
utförselbevis för råg och vete meddelade bestämmelserna
skola äga fortsatt giltighet under tiden
från och med den 1 augusti 1935 tillsvidare till oell
med den 31 juli 1937;
D) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Majrts proposition nr 233 och i ämnet väckta motioner,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning örn accis å margarin och vissa andra fettvaror
med den ändring i förslagets 2 § att orden
»högst 50 öre» utbytas mot orden »högst 60 öre»;
2) besluta, att i den mån förordnande örn uttagande
av accis enligt nämnda förordning av Kungl. Majit
meddelas, Kungl. Majit skall äga att för tid, varan
-
Sammansatt bevaknings.- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 117
der sådan accis utgår, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för finansdepartementet anfört till
statsrådsprokollet i ärendet förordna, att med accisförordnandet
avsedd vara skall holäggas med tull, som
motsvarar den för densamma bestämda accisen, eller,
därest tull å varan redan utgår, en med accisbeloppet
förhöjd tull; dock att från sådan tull eller tullförhöjning
skall undantagas accisbelagd vara, som införes
uteslutande för tillverkning i och för försäljning av
annan accisbelagd vara;
E) att följande motioner, nämligen:
väckta inom första kammaren:
nr 160 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl.,
nr 191 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl.,
nr 193 av herr von Heland m. fl.,
nr 194 av herr Verner Andersson m. fl.,
nr 334 av herr Knut Petersson in. fl.,
nr 335 av herr Lindgren,
nr 336 av herr Petrus Nilsson m. fl.,
nr 337 av herr Jönsson,
nr 338 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl.,
nr 339 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl.,
nr 340 av herr Lindgren,
väckta inom andra kammaren:
nr 22 av herrar Nilsson i Hörby och Mattsson,
nr 62 av herr De Geer,
nr 208 av herr Lindman m. fl.,
nr 225 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,
nr 229 av herr Lindman m. fl.,
nr 241 av herr Herou m. fl.,
nr 349 av herr Andersson i Dunker,
nr 451 av herrar Hammarlund och Johanson i
Hallagården,
nr 469 av herr Magnusson i Skövde,
nr 471 av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå,
nr 601 av herr Hagberg i Luleå,
nr 602 av herr Hagberg i Luleå,
nr 604 av herr Herou m. fl.,
nr 605 av herr Lindman m. fl.,
nr 606 av herr Lindman m. fl.,
nr 607 av herr Pettersson i Rosta m. fl.,
118
Sammansatt bevUlnmgs- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
nr 608 av herr Sandberg m. fl.,
nr 609 av herr Andersson i Södergård m. fl.,
nr 610 av herr Herou m. fl.,
nr 611 av herr Herou m. fl.,
nr 612 av herr Ekman,
nr 613 av herrar Hammarlund och Pettersson i
Dahl,
nr 614 av herr Hagberg i Malmö m. fl.,
nr 615 av herr Gustafsson i Välsnäs m. fl.,
nr 616 av herrar Leffler och Holmgren,
nr 617 av herrar Leffler och Holmgren,
nr 618 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl. samt
nr 619 av herr Bengtsson i Kullen,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.
Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning under avd.
B, punkt 10) a) här ovan tillstyrkta anslagsmedlen torde statsutskottet
framdeles under riksdagen avgiva förslag.
Stockholm den 20 maj 1935.
På sammansatta bevillning»- och jordbruksutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande!
från bevillningsutskottet:
herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Larson i Lerdala, friherre Lagerfelt, Lövgren i
Boden, Olsson i Närlinge*, Björklund, Sjödahl, Johansson i Krogstorp och Brännström i
Skellefteå;
från jordbruksutskottet ■''
herrar .lohansson i Uppmälby, Sederholm, August Nilsson, Granath, Tjällgren, Fritiof
Gustafson, Hedlund i Häste, Andersson i Löbbo, Carlström och Björk i Tryde.
* Vid behandlingen av potatisregleringen deltog herr Heiding i stället för herr Olsson i
Närlinge.
Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 119
Reservationer:
beträffande avd. C):
av herrar Johansson i Uppmälby, Björnsson, Sjödahl, August Nilsson,
Granath, Lövgren i Boden, Björklund, Andersson i Löbbo oell Björk i
Tryde, vilka med avseende å frågan om förlängning av giltighetstiden
för förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg
och vete — under åberopande av vad chefen för jordbruksdepartementet
därom anfört — hemställt, att motionerna 1:338 och 11:605 i denna del
måtte av riksdagen lämnas utan bifall;
beträffande punkt 1) under avd. D):
av herrar Johansson i Uppmälby, Björnsson, Sjödahl, August Nilsson,
Granath, Lövgren i Boden, Björklund, Andersson i Löbbo oell Björk i
Tryde, vilka beträffande maximibeloppet för accis å margarin och vissa
andra fettvaror — under åberopande av vad cheferna för jordbruks- och
finansdepartementen därom anfört — hemställt, att riksdagen måtte, med
bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 233 och med avslag å i anledning
därav motionsvis framställda yrkanden, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning örn accis å margarin och vissa andra fettvaror;
beträffande
avd, E) (vidkommande importreglering och tull d potatis):
av herrar Nilsson i Kristianstad, friherre Lagerfelt, Sederholm, Fritiof
Gustafson, Johansson i Krogstorp, Brännström i Skellefteå och Hedlund
i Häste, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de likalydande
motionerna nr 160 i första kammaren av herr Johan Bernhard Johansson
m. fl. och nr 208 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., örn importreglering
för potatis m. m.; samt
av herrar Tjällgren och Heiding, sorn anfört:
»Även om importen av potatis linder de senaste åren icke varit av någon
större omfattning, har dock möjligheten att importera potatis till
mycket låga priser verkat tryckande och oroande på marknaden till de
svenska producenternas nackdel. Under hänvisning härtill samt den
rikliga tillgången på inhemsk potatis av utmärkt kvalitet hava vi ansett,
att utskottet bort hemställa,
120 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.
att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 22
av herrar Nilsson i Hörby och Mattsson, besluta, att
det i förordningen den 4 november 1932 (nr 512) stadgade
tillägg till gällande tulltaxa skall från och med
dag, som Kungl. Majit bestämmer, hava följande ändrade
lydelse:
1 Tu 11 taxe-ll r | Statistiskt nr | Varuslag | Tull rör 100 kg |
r »i ''* * » • 1 |
| Potatis: |
|
51 | 107 | annan; ävensom | 2: —.» |
361696.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.