Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1 (Utlåtande 1934:Bevuju1 bevuju)

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1934 kl. 11 I. m.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande, i anledning
av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder
till jordbrukets stödjande, dels Kungl. Maj:ts proposition
nied förslag till förordning angående viss utsträckning
av Kungl. Maj:ts befogenhet att meddela förordnande
jämlikt 1 § förordningen den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis
å margarin, m. m., dels ock i dessa och andra närstående
ämnen väckta motioner.

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet
hava till behandling i sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott
hänskjutits dels Kungl. Majrts den 16 mars 1934 dagtecknade, till
jordbruksutskottet hänvisade proposition, nr 257, angående vissa åtgärder
till jordbrukets stödjande, dels Kungl. Majrts samma den 16 mars dagtecknade,
till bevillningsutskottet hänvisade proposition, nr 259, med för
slag till förordning angående viss utsträckning av Kungl. Maj:ts befogenhet
att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den 26 juni 1933
(nr 405) örn accis å margarin, m. m. dels ock med anledning av nämnda
propositioner väckta, till jordbruks- respektive bevillningsutskottet hänvisade
motioner ävensom vissa i det följande närmare angivna, till utskotten
hänvisade och under motionstiden vid riksdagens början väckta motioner
i ämnen, som beröras av omförmälda propositioner eller avhandla
därmed närstående spörsmål.

Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet benämnes i det följande
utskottet.

Propositionen nr 257 och i anledning av densamma väckta motioner.

I propositionen nr 257 har Kungl. Maj:t — under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
den 16 mars, 1934 och med ändring i så måtto av Kungl. Majrts i årets
statsverksproposition gjorda förslag, att de under nionde huvudtiteln
punkterna 172 och 173 upptagna anslagen för avsättning till statens mjölkregleringsfond
och till statens slaktdjursfond, med hänsyn till nedan omförmälda
utav Kungl. Majrt av riksdagen begärda anslag å 20,000,000 kronor,
icke äskas anvisade — föreslagit riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 7 sami. 2 aud. Nr t.

2 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

dels antaga nedan intagna, vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra
fodermedel;

2) förordning örn särskild avgift för viss utländsk havre och majs;

3) förordning örn skatt å kli;

4) förordning örn veteavgift;

5) förordning angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel
samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål;

6) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 11 §§ förordningen
den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl; dels

ock

1) medgiva, att Kungl. Majit må enligt av departementschefen i omförmälda
statsrådsprotokoll angivna riktlinjer vidtaga åtgärder för reglering
av införseln till riket av kött och fläsk;

2) bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erforderligt för beredande
av avsättning av i Sverige framställt smör, för tiden till och med den 30
juni 1935 förordna örn inblandning av smör i margarin;

3) besluta, att förordningen den 10 februari 1933 (nr 29) med bestämmelser
örn införselmonopol å mjölk- och mejeriprodukter skall äga förlängd
giltighet under tiden till och med den 30 juni 1937;

4) godkänna ett såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogat förslag till
ändringar i gällande kontrakt mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. med ett tillägg till stadgandet i kontraktets 4 § mom. 4, som
av departementschefen i dennes anförande till förenämnda statsrådsprotokoll
angivits;

5) till förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen u. p. a. anvisa för
budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag
till statsverket, avdelningen D övriga anslag, ett reservationsanslag av
65,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

6) för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond för budgetåret 1934/
1935 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av 20,000,000
kronor; samt

7) för avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen
för budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra
förslagsanslag av 8,000.000 kronor.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelsei -

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Förslag

till

förordning om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra

fodermedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För följande varor, som införas till riket, nämligen havre, majs, korn, vicker,
pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot),
produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt för foderändamål
framställts av dessa varor, produkter av vete, råg eller annan spannmål,
vilka på grund av tillsättning med annat ämne äro tjänliga endast för
foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder och sockerschnitzel,
skall, i den mån Kungl. Majit så förordnar, erläggas avgift (införselavgift)
efter vad nedan sägs. Kungl. Majit må ock förordna, att införselavgift skall
erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag, vilka införas
till riket.

Vad i första stycket stadgas har icke tillämpning å vara, för vilken vid
införsel till riket skatt skall utgå enligt vad därom är särskilt stadgat.

Har vara, för vilken enligt vad i denna paragraf sägs införselavgift skall
utgå, blandats med annat ämne, skall avgiften beräknas för varan i dess
helhet; dock skall avgift icke utgå för vara, vari avgiftspliktigt fodermedel
ingår i endast obetydlig mängd utan att väsentligen inverka på varans
beskaffenhet.

2 §.

Införselavgift utgår för varje slag av avgiftspliktig vara med det belopp,
högst 6 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.

3 §.

Införselavgiften skall erläggas till tullverket i den ordning, som örn tull
är föreskriven. Jämväl i fråga örn betalningsanstånd, ställande av säkerhet
samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall beträffande
införselavgiften gälla vad rörande tull finnes stadgat.

Införes vara under omständigheter, som för tullbelagd vara medföra tullfrihet,
skall införselavgift ej utgå. Avgiftsskyldighet föreligger dock vid
återinförsel av vara, för vilken vid utförseln erhållits restitution av sådan
avgift.

4 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

4 $.

Visar avgiftsskyldig, att vara, för vilken införselavgift utgått eller skall
utgå, försålts till ett pris, som blivit före den 26 mars 1934 avtalat, och är
den avgiftsskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga införselavgift, som belöper å det försålda partiet,
äger Kungl. Maj:t bestämma, att avgiftsskyldigheten skall åligga köpare,
eller ock, då skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva
säljaren befrielse från eller återbäring av avgiften.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre månader
efter det av Kungl. Majit meddelat förordnande örn erläggande av avgift för
det slag av vara, som ansökningen avser, trätt i tillämpning. Har Kungl.
Majit efter sådan ansökan meddelat beslut örn överflyttning av avgiftsskyldighet
å köpare, och vill denne i sin tur jämlikt stadgandet i första stycket
erhålla befrielse från eller återbäring av avgiften, skall dock tiden för ingivande
av sådan ansökan räknas från det han erhållit del av Kungl. Majits
beslut.

Restitution av införselavgift må efter ansökan åtnjutas för vara, som i
1 § avses, vilken utföres till utrikes ort eller svensk frihamn; dock att där
varan icke utföres i oförändrat skick restitution må åtnjutas allenast i den
omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer.

Närmare föreskrifter angående ansökan örn restitution samt prövning
av sådan ansökan meddelas av Kungl. Majit.

6 §.

Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, må Kungl.
Majit jämväl under andra omständigheter än i 4 och 5 §§ avses medgiva
befrielse, helt eller delvis, från införselavgift eller återbäring av sådan avgift.

7 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av införselavgift, skola enligt de
föreskrifter Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i
samband med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

8 §.

Den, som utan behörig anmälan till tullklarering till riket inför eller
söker införa icke fullbelagd vara, för vilken införselavgift skall utgå,
straffes med dagsböter och havé förverkat varan jämte emballage och kärl,
vari den förvaras.

I fråga örn åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av
gods, som anses förbrutet, ävensom angående förfarandet med i beslag taget
gods samt påföljd vid förskingring av gods, som skolat dömas förverkat,
skola de bestämmelser, som gälla rörande olovlig införsel av fullbelagd vara,
äga motsvarande tillämpning.

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 5

9 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom försäljningssumman
för förverkat gods samt belopp, som utgivits i stället för sådant gods, tillfalla
kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Maj:t bestämmer.

Förslag

till

förordning om särskild avgift för viss utländsk havre och majs.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För här i riket den 1934 klockan 6 f. m. befintlig utländsk havre

och majs skall erläggas avgift efter vad i denna förordning stadgas.

Avgift skall ej erläggas för vara, för vilken jämlikt förordningen denna
dag (nr ) örn införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel
införselavgift erlägges eller frihet från införselavgift åtnjutes.

2 §.

Skyldighet att erlägga avgift enligt denna förordning åligger, där ej annat
föranledes av vad i 11 § stadgas, den som vid den i 1 § angivna tidpunkt
är ägare till varan.

Sådan skyldighet äger rum allenast där den sammanlagda myckenheten
av avgiftspliktiga varor överstiger 1,000 kilogram; och må i fall, där avgiftsskyldighet
föreligger, vid avgiftens beräknande nyssnämnda myckenhet
såsom avgiftsfri avräknas.

Är den avgiftspliktiga varan blandad med annat varuslag, skall vid avgiftsskyldighetens
bestämmande hänsyn tagas endast till den myckenhet,
varmed den avgiftspliktiga varan ingår i blandningen.

3 §.

Avgiften utgår med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans
nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.

6 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

4 §.

1 mom. För bestämmande av den myckenhet av varan, för vilken avgift
skall erläggas, skall i nedan angivna ordning deklaration avgivas. Skyldig
att avgiva deklaration är envar, som enligt 2 § är pliktig erlägga avgift.

2 mom. Deklaration skall innehålla uppgift rörande myckenheten av
varan, den plats, varest denna vid den i 1 § angivna tid förvarades, samt,
där varan var under transport, avsändarens och mottagarens namn och bostad.

3 mom. Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person
åligger vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där
fråga är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan,
som har egendomen i sin vård.

4 mom. För deklarationer användas blanketter enligt formulär, som av
Kungl. Maj:t fastställas. Sådana blanketter skola i Stockholm genom överståthållarämbetets,
i övriga städer genom magistratens, stadsstyrelsen eller
kommunalborgmästarens och å landet genom landsfiskalens försorg på begäran
kostnadsfritt tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

5 §.

Deklaration skall senast inom en månad från dagen för denna förordnings
ikraftträdande avlämnas i Stockholm till Överståthållarämbetet, i övriga
städer till magistraten, stadsstyrelsen eller kommunalborgmästaren samt på
landet till vederbörande landsfiskal.

Deklaration skall avgivas till myndigheten i den ort, där den uppgiftspliktige
författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, örn han
är avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman
eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i den ort, där den med
deklarationen avsedda varan huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna tid.

6 §.

Det åligger i 5 § omförmälda myndigheter att övervaka, att deklarationer
inkomma från alla uppgiftsskyldiga samt att avgivna deklarationer äro fullständiga
och riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel
med varor av ifrågavarande slag, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.
Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig
eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas
att inom viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

7 §.

1 mom. Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skola av de i 5 §
omförmälda myndigheter, utom för Stockholm, senast två månader från det
denna förordning trätt i kraft översändas till vederbörande länsstyrelse.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 7

2 morn. Det åligger länsstyrelse att granska inkomna deklarationer och
i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgifter
eljest inkommit, samt fastställa den myckenhet av varan, för vilken
avgift skall erläggas enligt denna förordning, ävensom därå belöpande avgift.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen i den ordning 6 § stadgar
infordra felande uppgifter.

3 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av avgift nödigt, att
granskning av den avgiftsskyldiges bokföring eller undersökning av dennes
inneliggande lager av varor, som i 1 § sägs, verkställes, bör länsstyrelsen
föranstalta örn sådan granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen
därvid i mån av behov anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger avgiftsskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller
annan upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring
och därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan
kostnad för granskning eller undersökning, som i detta moment sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta.

8 §.

Så snart ske kan skall till envar avgiftsskyldig i rekommenderat brev
med allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår,
tillika med underrättelse örn tid och sätt för avgiftens erläggande samt vad
den avgiftsskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens
beslut eller eljest söka befrielse från påförd avgift.

9 §.

Har i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning avgivits,
lämnats oriktigt meddelande, eller har deklaration eller infordrad
upplysning icke, där så skolat ske, lämnats, och har därav föranletts, att
avgift icke, på sätt vederbort, blivit påförd, skall avgift påföras den avgiftsskyldige
till belopp, som genom berörda förfarande eller underlåtenhet undandragits.

Avgift må ej sålunda påföras senare än år 1939.

10 §.

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av avgift oriktigt
förfarit, må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
avgift, åligger att inom tre månader efter utgången av den tid, som bestämts
för avgiftens erläggande, ingiva eller på eget äventyr i betalt brev
med allmänna posten insända besvären till länsstyrelsen i det län, där avgiften
påförts, vid påföljd, örn den tid försittes, att besvären icke varda till

8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

prövning upptagna; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället
för till länsstyrelsen ingivits eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder
för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången
av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten
omedelbart överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling på
sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

11 §.

Visar avgiftsskyldig, att i 1 § omförmäld vara, som han vid den i samma
paragraf angivna tid innebar, försålts till ett pris, som blivit före den
26 mars 1934 avtalat, äger Kungl. Majit, där den avgiftsskyldige icke på
grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest är berättigad att hos
köparen uttaga avgiften, bestämma, att avgiftsskyldigheten skall åligga
köpare, eller ock, då skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för
köpare medgiva säljaren befrielse från eller återbäring av avgiften.

Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre månader
efter utgången av den tid, som bestämts för avgiftens erläggande.

12 §.

.Restitution av avgift, som avses i denna förordning, må efter ansökan
åtnjutas för vara som i 1 §> sägs, vilken utföres till utrikes ort eller svensk
frihamn; dock att där varan icke utföres i oförändrat skick restitution må
åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit
bestämmer.

13 §.

Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, må Kungl.
Majit jämväl under andra omständigheter än i 11 och 12 §§ avses medgiva
befrielse, helt eller delvis, från avgift, som enligt denna förordning skall utgå,
eller återbäring av sådan avgift.

14 §.

Medel, vilka inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter
Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband med
åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

15 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än myndighet, som enligt vad ovan stadgats har
att mottaga deklaration, eller jämlikt 7 § 3 mom. förordnad person. Hekla -

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 9

rationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra
därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig
utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock
må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit
uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i första
stycket föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången av
år 1939, varefter deklarationerna skola förstöras.

16 $.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som
är ägnad att leda till frihet från avgift eller för låg avgift, bote högst fem
gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet nndandragits eller
kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga
uppgiften undandraga eller kunnat komma att undandragas, dock minst
tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den avgift, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke, därest
den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till ända,
av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

18 %.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning
avses, erhållit del av deklaration eller avgiftsskyldigs bokföring, må
ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet
i sådan deklaration eller avgiftsskyldigs affärsförhållande, varom han därvid
erhållit kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad
ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 15 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

10 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

19 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt
16 $.

Åtal för förseelse, som i 17 eller 18 § omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän domstol.

Förseelse, som omförmäles i 17 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,
varom i 18 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande
till sådant åtal angives.

20 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

21 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av avgift, som i denna förordning avses,
så ock närmare föreskrifter angånde ansökan örn restitution enligt 12 §
ävensom i avseende å denna förordnings tillämpning i övrigt meddelas av
Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer.

Förslag

till

förordning om skatt å kli.

Härigenom förordnas som följer i

1 §•

För kli, som införes till riket eller som erhålles vid tillverkning inom
riket av mjöl eller gryn av vete, skall, där Kungl. Majit så förordnar,
erläggas skatt efter vad i denna förordning stadgas.

Vad i första stycket stadgas örn skatt å kli, som införes till riket, skall
icke äga tillämpning å mandelkli och ej heller å kli, som blandats med
melass (melassfoder).

Har kli, som införes till riket, blandats med annat ämne än melass, skall
skatt beräknas å varan i dess helhet; dock skall skatt icke utgå för vara,

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 11

vari kli ingår i endast obetydlig mängd utan att väsentligen inverka på
varans beskaffenhet.

2 $.

Skatten utgår med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans
nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

3 §.

Skatt för kli, som införes till riket, skall erläggas till tullverket i den
ordning, som örn tull är föreskriven. Jämväl i fråga örn betalningsanstånd,
ställande av säkerhet samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av
betalning skall beträffande skatten gälla vad rörande tull finnes stadgat.

Äro omständigheterna sådana, att tullfrihet vid införseln skulle hava
åtnjutits, även örn varan enligt tulltaxan varit tullbelagd, skall skatt
icke utgå. Skattskyldighet föreligger dock vid återinförsel av vara, för
vilken vid utförseln erhållits restitution av i denna förordning avsedd
skatt.

4 §.

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket
använda vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra skriftlig
anmälan till statens spannmålsnämnd. Anmälningsskyldigheten skall, där
tillverkningen bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet, fullgöras
inom femton dagar från nämnda tidpunkt och i annat fall inom
femton dagar från tillverkningens början.

5 §.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter utgången
av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit
gällande, till statens spannmålsnämnd avlämna en på tro och heder avgiven
deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den
mängd vete, som under månaden eller den del därav, varunder förordnandet
gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn.

Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger
vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där fråga
är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan,
som har egendomen i sin vård.

6 §.

Tillverkare, som i 4 § avses, har att för varje kalendermånad eller den
del därav, varunder förordnande jämlikt 1 § varit gällande, erlägga
skatt för så stor myckenhet kli, som kan antagas hava erhållits vid tillverkningen
under samma tid. Denna myckenhet skall vid skattens beräkning
anses motsvara 25 procent av den använda vetemängden.

12 Sammansatt bevittnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

7 *.

Visar skattskyldig, att kli, för vilken skatt utgått eller skall utgå, försålts
till ett pris, som blivit före den 26 mars 1934 avtalat, och är den
skattskyldige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad att
hos köparen uttaga skatt, som belöper å det försålda partiet, äger Kungl.
Majit bestämma, att skattskyldigheten skall åligga köpare, eller, då skäl
därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva säljaren befrielse
från eller återbäring av skatten.

Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre
månader efter det av Kungl. Majit jämlikt 1 § meddelat förordnande trätt
i tillämpning. Har Kungl. Majit efter sådan ansökan meddelat beslut örn
överflyttning av skattskyldighet å köpare, och vill denne i sin tur jämlikt
stadgandet i första stycket erhålla befrielse från eller återbäring av
skatten, skall dock tiden för ingivande av sådan ansökan räknas från det
han erhållit del av Kungl. Majits beslut.

8 $.

Restitution av skatt, som avses i denna förordning, må efter ansökan
åtnjutas för kli, som utföres till utrikes ort eller svensk frihamn;
dock att där varan icke utföres i oförändrat skick restitution må åtnjutas
allenast i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer.

9 §.

överinseendet å kontrollen, att skatt, som i 6 § sägs, behörigen utgöres,
handhaves av statens spannmålsnämnd, som jämväl äger utse kontrollanter
att, mot ersättning som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen.
Närmare bestämmelser angående kontrollants befogenheter och åligganden
meddelas av nämnden.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över inköp,
tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt formulär.
Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens utövande
kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse
förer, äger nämnden medgiva, att nu föreskriven bokföring må genom förande
av dylik bok anses helt eller delvis fullgjord.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan särskild
bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller eljest
för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande
meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlighet med
nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt denna
förordning inflyta.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 13

10 §.

Medel, vilka inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter
Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband
med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

11 $.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än statens spannmålsnämnd eller jämlikt 9 § utsedd
kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och
för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke
vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit
förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller
tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

12 $.

Den, som under tid, då förordnande jämlikt 1 § är gällande, utan behörig
anmälan till tullklarering till riket inför eller söker införa kli, straffes
med dagsböter och havé förverkat varan jämte emballage och kärl,
vari den förvaras.

13 §.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller
bryter någon mot bestämmelserna i 9 § andra eller tredje stycket, vare
straffet dagsböter.

14 $.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må statens
spannmålsnämnd förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

15 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som
är ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skatt, bote högst fem
gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits eller
kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem kronor.

14 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, höte högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst
tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
att utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke.
därest den uppgiftspliktige, innan tiden för skattens inbetalande gått till
ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

16 §.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning
avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må ej
i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver yppa vare sig innehållet i
sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han därvid
fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad
ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

17 §.

Åtal för förseelse, varom i 13—16 §§> omförmäles, anhängiggöra vid allmän
domstol.

Förseelse, som i 13, 14 eller 15 § avses, är icke föremål för allmänt åtal,
med mindre den av statens spannmålsnämnd till sådant åtal angives.

Förseelse, som i 16 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av
allmän åklagare åtalas.

18 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, ävensom försäljningssumman
för förverkat gods samt belopp, som utgivits i stället
för sådant gods, tillfalla kronan. Saknas tillgång till gäldande av böter
eller vitén, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

19 $.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för erläggande och indrivning
av skatt, rörande ansökan om restitution enligt 8 § ävensom i avseende
å denna förordnings tillämpning i övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer.

Sammansatt bevillning s- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 15

Förslag

till

förordning om veteavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

För svenskt vete, som användes för tillverkning inom riket av mjöl
eller gryn, skall, där Kungl. Majit så förordnar, enligt bestämmelserna
i denna förordning erläggas viss avgift (veteavgift).

2 §.

Veteavgift utgår ej för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas
mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov. Vid beräknande
av den vetemängd, för vilken frihet från avgift sålunda må åtnjutas,
skall årsförbrukningen för person av mjöl och gryn sammanlagt
anses uppgå till en myckenhet högst motsvarande 50 kilogram vete.

Avyttras mjöl eller gryn, vid vars tillverkning använts vete, för vilket
jämlikt stadgandet i första stycket veteavgift ej utgått, skall dock jämväl
för sådant vete veteavgift erläggas.

3 §.

Veteavgiften utgår med det belopp, högst 2 öre för varje kilogram av
varans nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

4 $.

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket
använda svenskt vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra
skriftlig anmälan till statens spannmålsnämnd, såframt ej jämlikt förordningen
denna dag (nr ) örn skatt å kli sådan anmälan redan skett.
Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkningen bedrives vid tiden för
ikraftträdande av förordnandet, fullgöras inom femton dagar från nämnda
tidpunkt och i annat fall inom femton dagar från tillverkningens början.

5 $.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter utgången
av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit
gällande, till statens spannmålsnämnd avlämna en på tro och heder avgiven
deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den
mängd svenskt vete, som under månaden eller den del därav, varunder
förordnandet gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn.
Därvid skall, med angivande av varje odlare, särskilt angivas, i vad

16 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

mån tillverkning skett under sådana omständigheter att avgiftsfrihet enligt
2 § första stycket skall åtnjutas.

För det fall, som i 2 § andra stycket avses, åligger det odlare, som
avyttrat varan, att sist inom femton dagar därefter till nämnden avlämna
en på tro och heder avgiven deklaration enligt av nämnden fastställt
formulär rörande den avyttrade varans myckenhet jämte uppgift å den, till
vilken avyttringen skett.

Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger
vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där
fråga är örn oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller
annan, som har egendom i sin vård.

6 §.

För veteavgiftens erläggande ansvarar tillverkare, som i 4 § avses, eller,
örn avgiftsskyldighet inträder jämlikt stadgandet i 2 § andra stycket,
odlaren.

7 §.

överinseendet å kontrollen, att veteavgiften behörigen utgöres, handhaves
av statens spannmålsnämnd, som jämväl äger utse kontrollanter att,
mot ersättning som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen. Närmare
bestämmelser angående kontrollants befogenheter och åligganden
meddelas av nämnden.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över inköp,
tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt
formulär. Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens
utövande kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse
förer, äger nämnden medgiva, att i denna förordning föreskriven
bokföring må genom förande av dylik bok anses helt eller delvis fullgjord.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan
särskild bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller eljest
för erhållande av en betryggande kontroll över veteavgiftens behöriga
utgörande meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlighet
med nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt
denna förordning inflyta.

8 §.

Medel, som inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter
Kungl. Majit meddelar användas till täckande av kostnader i samband
med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

Sammansatt bevillnings- och jordb inhs u tskotts utlåtande Nr 1. 17

9 %.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits,
må ej verkställas av annan än statens spannmålsnämnd eller jämlikt 7 %
utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och
för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke
vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit
förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämhetsmyndighet eller
tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet av sådan
bearbetning.

10 %.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller
bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra eller tredje stycket, straffes
med dagsböter.

11 $.

12 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
som är ägnad att leda till frihet från veteavgift eller för låg sådan avgift,
bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst tjugufem
kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga
förfarandet undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock
minst tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
att utgiva den veteavgift, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke,
därest den uppgiftspliktige, innan tiden föi*avgiftens inbetalande gått till
ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

13 §.

till riksdagens protokoll 1934. 7 sami. 2 and. Nr 1. 2

18 Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

hållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han
därvid fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad
ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fern.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 9 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav
vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhänggöres vid allmän domstol.

Förseelse, som i 10, 11 eller 12 § avses, är icke föremål för allmänt åtal,
med mindre den av statens spannmålsnämnd till sådant åtal angives.

Förseelse, varom i 13 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av
allmän åklagare åtalas.

15 §.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.

16 §.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för veteavgiftens erläggande
och indrivning så ock i avseende å denna förordnings tillämpning i
övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1934.

Förslag

till

förordning angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel
samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Kungl. Majit äger, där så erfordras för tryggande av en tillfredsställande
avsättning av svensk spannmål, föreskriva, att införsel till riket av
vara, som avses i förordningen denna dag (nr ) örn införselavgift å

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 19

havre och majs jämte vissa andra fodermedel, ej må ske, med mindre viss
myckenhet svenskt vete eller svensk råg visas hava genom färgning eller
annorledes blivit denaturerad för foderändamål, ävensom med avseende å
sådan införsel meddela särskilda föreskrifter i övrigt till vinnande av
angivna syfte.

Har svenskt vete eller svensk råg på grund av föreskrift, som avses i
1 §, denaturerats för foderändamål, må spannmålen icke användas för tillverkning
av mjöl eller gryn till människoföda eller för utsäde.

3 §.

Vad i 2 § sägs skall jämväl gälla beträffande svenskt vete och svensk
råg, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i annat fall äh i nämnda paragraf
avses denaturerats för foderändamål.

4 §■

Bryter någon mot bestämmelserna i 2 eller 3 §, straffes med dagsböter.

Till enahanda straff vare den förfallen, vilken saluhåller eller försäljer
mjöl eller gryn, som tillverkats i strid mot nämnda bestämmelser.

Gör vid åtal för förseelse mot denna förordning den tilltalade sannolikt,
att han vid tiden för gärningens begående icke ägt kännedom örn eller
anledning misstänka, att den vara, med vilken han på sätt här avses tagit
befattning, varit denaturerad eller tillverkad av denaturerad spannmål,
vare han från ansvar fri.

5 §.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna
förordning, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför
anhängiggöres fällas till särskilt ansvar.

Husbonde ansvarar för sådan förseelse, örn den begås av hans husfolk
eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången av
honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att den skett
utan hans vetskap och vilja.

6 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de
förvandlas efter allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Maj:t bestämmer.

20 Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och 11 §§ förordningen den
14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

Härigenom förordnas, att 2 och 11 §§ förordningen den 14 juni 1933
om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

2 $.

Skatten utgår med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans
nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

11 $.

Restitution av skatt, som avses i denna förordning, må efter ansökan åtnjutas
för vara som i 1 § sägs, vilken i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn, ävensom, i den omfattning och på de villkor Kungl.
Majit bestämmer, för i 1 § angiven vara, vilken eljest utföres till utrikes ort
eller svensk frihamn eller vilken inom riket användes för framställning av
annan vara än kreatursfoder.

Närmare föreskrifter---Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer.

Det såsom bilaga till statsrådsprotokollet i ärendet fogade förslaget till
ändringar i gällande kontrakt mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. är av följande lydelse i

Förslag

till

ändringar i kontraktet mellan svenska staten och Svenska spann målsföreningen

u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes
härigenom, att det mellan staten och föreningen ingångna, i Kungl.
Marits brev till generaltullstyrelsen den 29 maj 1931 (Sv. förf. sami. nr 120)
omförmälda kontraktet, sådant detsamma lyder efter däri sedermera vid -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 21

tagna ändringar, skall i nedan intagna delar erhålla ändrad lydelse samt
i sålunda ändrat skick hava förlängd giltighet, allt på sätt av det följande
framgår.

2 §.

Föreningen — — — rum.

Leveransterminen---leveranstiden.

Spannmålen skall utan annan kostnad för föreningen än i detta kontrakt
sägs levereras till uppsamlingsställen, som föreningens styrelse anvisar.

Föreningen skall söka fördela leveranserna —--transportkostnaden,

kostnad för erforderlig inlastning dock ej medräknad, som uppkommer —
— — bestämmelseorten.

Oavsett vad ovan stadgats äger säljaren påfordra, att föreningen erlägger
betalning för inköpt spannmål före utgången av augusti månad det år, inköpet
sker, mot att säljaren åtager sig att därefter för föreningens räkning
lagra spannmålen på av statens spannmålsnämnd föreskrivna villkor. Har
överenskommelse i sådant hänseende träffats, skall köpet i och med betalningens
erläggande anses å ömse sidor fullgjort; dock skola beträffande
dylik spannmål bestämmelserna i tredje stycket alltjämt äga tillämpning.

3 §.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar, före
den 1 juni det år, detta kontrakt upphör att gälla, även under annan tid
än den i 2 § omförmälda företaga inköp av svenskt vete och svensk råg av
den i sagda paragraf angivna beskaffenhet. Inköp, lagring och skötsel skola
ske i enlighet med nämndens anvisningar och i den omfattning, nämnden
bestämmer. Sådana inköp skola ske, där priset är lägst, såvitt detta med
hänsyn till spannmålens kvalitet och förhållanden i övrigt kan anses
skäligt.

6 §.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att icke
enskilt intresse obehörigen gynnas eller skadas.

Angående — — — innehåller.

7 %.

Föreningens--— marknadspris.

Vid bestämmande av försäljningspris bör tillämpas vad i 4 § mom. 3 är
för där avsett fall stadgat.

Marknadspriset för gammal skörd skall under tiden 1 juni—15 augusti,
intill dess ny skörd kommer — — — sker.

Utan hinder av vad ovan stadgats äger Kungl. Majit att, efter framställning
av statens spannmålsnämnd, i den omfattning som på grund av särskilda
omständigheter prövas skäligt, med för föreningen förpliktande ver -

22 Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

kan annorlunda förordna beträffande spannmål, som icke är avsedd att
komma till användning för framställning av mjöl eller gryn till människoföda
för förbrukning inom landet.

Till täckande — — — stadgas.

Beloppet — — — förlänges.

Vid bestämmande av gottgörelse skall, örn tre av de utav Kungl. Majit
utsedda ledamöterna av styrelsen förena sig örn samma mening, denna gälla
såsom styrelsens beslut under förutsättning att beloppet ej bestämmes högre
än till fem kronor för 100 kilogram. För fastställande av högre belopp
fordras, att sex ledamöter äro ense örn beslutet och att detsamma godkännes
av Kungl. Majit.

Gottgörelse--— tillämpas.

Vid gottgörelsens —--blandningen.

12 $.

Skulle föreningen — — — enligt kontraktet; och är föreningen, därest
underlåtenheten varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen
bort avvända, samt ej föranletts av beslut, som fattats av de utav Kungl.
Majit utsedda ledamöterna av föreningens styrelse, skyldig såväl att bära
de kostnader, vilka härigenom åsamkats staten, som även att till staten
utgiva ersättning för av underlåtenheten orsakad skada.

Skulle staten — — — fog.

13 §.

Detta kontrakt gäller för tiden till och med den 31 december 1935.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1935 icke förslå
— — — gryn.

De av — — — upphöra.

Utan hinder — — — den 31 december 1935, efter — — — likvidation,
varvid staten svarar för att medlemmarna utbekomma envar sin insats
jämte därå belöpande ogulden utdelning. Har genom något föreningens
eller dess styrelses beslut enskild medlem obehörigen gynnats eller föreningens
intressen eljest uppenbart åsidosatts, och har därigenom uppkommit
förlust för föreningen, skall vid övertagande, varom ovan sägs, sådan förlust
bäras av föreningen, där ej beslutet fattats av de utav Kungl. Majit
utsedda ledamöterna i föreningens styrelse. Uppkommen tvist örn gäldande
av dylik förlust skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning skall, efter framställning
hos Kungl. Majit av minst tre utav de å föreningssammanträde utsedda
ledamöterna av föreningens styrelse, sagda rätt upphöra från och med den
1 april 1936 eller den senare tidpunkt, framställningen avser, dock ej tidi -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 23

gare än två månader efter det framställningen skett. Vad ovan sägs örn
statens övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser samt
föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,
dock senast den 1 juni 1934. Överenskommelsen är för kontrahenterna
bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att den godkännes
av 1934 års riksdag.

I det ovan omförmälda, av departementschefen förordade tillägg till
stadgandet i 4 § 4 mom. av gällande kontrakt mellan staten och Svenska
spannmålsföreningen u. p. a. — vilket stadgande innehåller bestämmelse
angående avdrag i visst fall från fastställda inlösningspris för svensk
spannmål — skulle föreskrivas, att vid inköp av vete, som skördats efter
den 1 januari 1934, ytterligare avdrag skall göras med belopp, motsvarande
den veteavgift, som, enligt vad i särskild ordning bestämmes, kan
komma att utgå för samma vete.

Till utskottet hava överlämnats följande i anledning av propositionen
nr 257 väckta motioner, nämligen:

de likalydande motionerna nr 337 i första kammaren av herr Fritiof
Gustafson och nr 595 i andra kammaren av herrar Pehrsson i Bramstorp
och Andersson i Igelboda, däri hemställts, »att riksdagen vid bifall till
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till åtgärder beträffande importen av
fodermedel måtte uttala sig för att det nu gällande förbudet mot import
av fodervaror bibehålies»;

de likalydande motionerna nr 351 i första kammaren av herrar Löfvander
och Alexander Nilsson samt nr 614 i andra kammaren av herrar Nilsson
i Hörby och De Geer, däri hemställts, »att möjlighet beredes för
lantbrukare, som själva kunna använda egen brödsäd till foder, att få
densamma denaturerad hemma och erhålla ersättning med skillnaden mellan
priset på brödsäd och fodersädspriset»;

de likalydande motionerna nr 358 i första kammaren av herr Anton Pettesson
m. fl. och nr 629 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen — i händelse av bifall till Kungl.
Maj:ts i proposition nr 257 framlagda .förslag till förordning örn veteavgift
— måtte besluta, att 2 § av ifrågavarande förordning skall hava följande
lydelse:

24 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

§ 2.

Veteavgift utgår ej för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas
mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov. Vid beräknande
av den vetemängd, för vilken frihet från avgift sålunda må åtnjutas, skall
årsförbrukningen för person av mjöl och gryn sammanlagt anses uppgå
till en myckenhet högst motsvarande 100 kilogram vete.

Avyttras — — -----erläggas.»;

de likalydande motionerna nr 359 i första kammaren av herr Anton Pett
er sson m. fl. och nr 627 i andra kammaren av herrar Olsson i Golwasta
och Svensson i Grönvik, däri hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av i proposition nr 257 framlagt förslag örn bemyndigande för Kungl. Maj :t
att förordna örn inblandning av smör i margarin måtte uttala sig för att
dylik inblandning endast må tillgripas som en provisorisk åtgärd i det
fall, att avsättning för smörproduktionen ej på annat sätt kan beredas»;

motionen nr 360 i första kammaren av herr von Heland och herr Oscar
Ericson, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte uttala sig för att inlösningspriserna
för svensk brödspannmål av 1934 års skörd sättas till sådana
belopp, att odlarna tillförsäkras nuvarande priser, oberoende av
eventuellt utgående veteavgift»;

motionen nr 615 i andra kammaren av herr Herou m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 257»;

motionen nr 628 i andra kammaren av herrar Brädefors och Hagberg i
Luleå, däri hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 257, samt att riksdagen anvisar 100 miljoner kronor att disponeras
för finansiering av svenska jordbruksprodukters fördelning bland nödlidande»
;

motionen nr 630 i andra kammaren av herr Paulsen, som däri hemställt,
»att riksdagen i anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 257 måtte besluta,
att avgiftsskyldighet för inneliggande lager av utländsk havre, majs
och andra i propositionen omnämnda fodermedel skall inträda från och
med den dag importförbudet å dessa fodermedel trädde i kraft»;

motionen nr 631 i andra kammaren av herr Aronson m. fl., däri föreslagits,
»att 2 § i Kungl. Maj:ts förslag till förordning örn veteavgift får följande
ändrade lydelse:

Veteavgift utgår ej —--myckenhet högst motsvarande 100 kilogram

vete.»;

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 25

motionen nr 632 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta m. fl., däri
hemställts, »att riksdagen — därest Kungl. Majits förslag örn veteavgift
bifalles — måtte besluta, att jordbruk med högst 15 hektar odlad jord
skola befrias från avgiftsskyldighet»;

motionen nr 633 i andra kammaren av herr Heiding m. fl., i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning
om veteavgift besluta:

1) att veteavgiften skall i enlighet med i motionen angivna grunder utgå
endast för den veteodling, som överstiger viss procent av den odlade arealen;
samt

2) uttala sig för att inlösningspriserna för brödspannmål av 1934 års
skörd fastställas till sådana belopp, att odlarna tillförsäkras samma priser
som för 1933 års skörd»;

motionen nr 634 i andra kammaren av herr Olsson i Staxäng m. fl., däri
hemställts, »att riksdagen måtte vid utformande av sina beslut med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 257 beakta i motionen anförda
synpunkter och särskilt att jordbruksproduktionens bytesvärde i förhållande
till de tjänster och förnödenheter jordbrukarna behöva använda ej
försämras i jämförelse med läget under femårsperioden 1925—-1929»;

motionen nr 635 i andra kammaren av herrar Sandberg och Näslund,
vilka däri hemställt, »att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 257 i vad den avser upptagande av införselavgift å foderhavre,
och

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit hemställa att Kungl.
Majit måtte vidtaga sådana anordningar, som möjliggöra ett förbilligande
av den inom landet producerade foderhavren för landsdelar, som prövas
vara därav i behov»;

motionen nr 636 i andra kammaren av herr Andersson i Rasjön m. fl.,
däri hemställts,

»dels att riksdagen vid behandling av Kungl. Majits proposition nr 257
måtte besluta sådan ändring i förslagen till förordningar örn införselavgift
å fodermedel och skatt å kli in. m. att ifrågavarande avgifter och
skatt må utgå med högst 3 öre per kilogram;

dels ock att 2 § i den i samma proposition föreslagna förordningen örn
veteavgift måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Veteavgift utgår ej för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas
mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov.

Avyttras---erläggas.»;

motionen nr 637 i andra kammaren av herrar Pettersson i Dahl och De
Geer, vilka däri hemställt, »att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla

26 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

om sådana åtgärder, att samtliga kvarnar inom landet, som förmala vete
och råg till mjöl, åläggas skyldighet att i den utsträckning Kungl. Majit
fastställer vid sin förmälning använda sig av spannmål, som övertagits
till av Kungl. Majit bestämda inlösningspriser».

Propositionen nr 259 och en i anledning av densamma väckt motion.

I propositionen nr 259 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den
16 mars 1934, föreslagit riksdagen att
dels antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående viss utsträckning av Kungl. Majits befogenhet
att meddela förordnande jämlikt 1 § förordningen den 26 juni
1933 (nr 405) om accis å margarin.

Härigenom förordnas, att den Kungl. Majit enligt förordningen den
26 juni 1933 örn accis å margarin tillkommande befogenheten att meddela
förordnande jämlikt 1 § i förordningen beträffande margarin, som
levererats intill utgången av juni månad 1934, skall utsträckas att avse
margarin, som levererats intill utgången av juni månad 1935.

dels ock besluta, att Kungl. Majit skall äga att för tid under budgetåret
1934/1935, varunder margarinaccis enligt Kungl. Majits förordnande må
komma att utgå, förordna örn motsvarande höjning av tullen å margarin
(ur tulltaxenummer 114; statistiskt nummer 274).

en inom andra kammaren av herr Ryberg m. fl. väckt motion, nr 621,
har hemställts,

att riksdagen med anledning av Kungl. Majits proposition nr 259 måtte
besluta, att 2 § i förordningen den 26 juni 1933 örn accis å margarin må
erhålla följande ändrade lydelse i

2 §. Accisen utgår för varje kilogram av varans nettovikt med det belopp,
lägst 20 öre och högst 1 krona, som Kungl. Majit bestämmer;

att riksdagen ville besluta, att gällande tulltaxa fr. o. m. den dag,
Kungl. Majit bestämmer, måtte i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 27

	—	Tall		Redovis-	Tulltaxor nummer
! Statistiskt nr		100 kg. kr.	nings- grund
	Talg (premier jus och presstalg här-
	under inbegripna):
248	premier jus...................................	14	—	kg. kr.	ur 108
249	presstalg ......................................	14	—	kg. kr.	ur 108
250	annan .........................................	14	—	kg. kr.	ur 108
	Animaliska oljor samt annat djurfett,
	även härdade, ej hänförliga till an-nat nummer:
255	härdat animaliskt fett N	14:	—	kg. kr.	ur 108
	Anm. För härdat animaliskt fett, som
	Ur avsett uteslutande för tillverkning av stearin, skall tull icke utgå.
	Vegetabiliska, feta oljor samt växt-
	fett och andra vegetabiliska fett-ämnen, ej hänförliga till annat
	nummer:
	andra slag, härunder inbegripna
	härdade vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga till annat nummer:				*
262	på glas eller lerkärl E på andra kärl:	7	—	kg. kr.	112
263	oliv- eller bomolja samt se-
	samolja ....................... N	7	—	kg. kr.	113
264	jordnöt- eller arachidolja N	7	—	kg. kr.	113
265	bomullsfrö- eller cottonolja N	7	—	kg. kr.	113
266	majsolja............................ N	7	—	kg. kr.	113
267	sojaolja .............................. N	7	—	kg. kr.	113
268	ricinolja samt andra flytande
	oljor, ej särskilt nämnda N	7	—	kg. kr.	113
269	palmolja.......................... N kokosolja och palmkärnolja:	7	—	kg. kr.	113
270	renade (till födoämne) N	7	—	kg. kr.	113
271	andra .......................... E	7	—	kg. kr.	113
272	härdat vegetabiliskt fett N	14	—	kg. kr.	113
273	vegetabiliska fettämnen,
	ej hänförliga till an-nat nummer N Anni. För till nr 113 (stat. nr 263—273) hänförliga vegeta-biliska fettämnen, som äro av-sedda uteslutande för tillverk-	7	—	kg. kr. ‘	113
	ning av härdat vegetabiliskt fett eller stearin, skall tull icke utgå-

28 Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Statistiskt			Tull lör	Redovis-
nr			100 kg. kr.	nings- grund	nummer
274	Smör, konstgjort (margarin) Konstister:	..... T	41: —	kg.	kr.	114: l
275	avsett uteslutande för tillverkning
	av margarin, margarinfett,	konst-
	grädde eller konstmjölk	...... T	14: —	kg.	kr.	114: 2
276	annat .....................................	...... T	15: —	kg.	kr.
	Tvål; ävensom tvålsurrogat:
597	andra slag.............................	.. T/E	13: —	kg.	kr.	265
ur 598	Såpa ...........................................	...... T	8: —	kg.	kr.	ur 266

Under motionstiden vid riksdagens början väckta motioner.

Till utskottet hava överlämnats följande under motionstiden vid riksdagens
början väckta motioner, nämligen

• a) överlämnade från bevillningsutskottet:

de likalydande motionerna nr 184 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 328 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts,

»att de i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 660 den 21 december 1933 utfärdade
bestämmelserna angående reglering av införseln av havre, majs samt
vissa andra fodermedel må förbliva gällande tillsvidare;

att vid införsel av fodermedel, som nyss nämnts, upptages särskild införselavgift
på sätt och till belopp, som spannmålsnämnden föreslagit;

att kli, som införes till riket, pålägges införselavgift i överensstämmelse
med vad spannmålsnämnden härutinnan föreslagit;

att 2 § förordningen den 14 juni 1933 örn skatt å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl sålunda ändras, att dylik skatt utgår för varje kilogram av
varans nettovikt med det belopp, lägst 2 öre och högst 6 öre, som Kungl.
Maj:t bestämmer; och

att de genom förenämnda fodermedelsavgifter inflytande medlen sålunda
fördelas, att 95 procent av skatten å oljekakor och vissa slag av
fodermjöl m. m. samt av införselavgiften å kli anslås för mjölkregleringen,
5 procent av sammanlagda influtna beloppet anslås till äggproduktionens
stödjande, 20 procent av influtna importavgiftsmedel för majs, havre och
därmed jämförliga fodermedel anslås tillsvidare till slaktdjurs- och fläskmarknadens
stödjande, och 75 procent av sistnämnda avgiftsmedel anslås
tillsvidare till finansiering av brödsädesöverskottets reglering»;

Sammansatt bevaknings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 29

de likalydande motionerna nr 186 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 329 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts, »att riksdagen ville besluta,

dels att § 2 i Kungl. Maj:ts förordning nr 405 den 26 juni 1933 örn accis
å margarin måtte erhålla följande ändrade lydelse: Accisen utgår för
varje kilogram av varans nettovikt med det belopp, lägst 50 öre och högst
1 krona, som Kungl. Majit bestämmer;

dels ock att utav inflytande margarinaccismedel det belopp, som erfordras
för pristillägg å exportsmör till den kvantitet som samma export överstiger
10,000 ton per år, anslås till mjölkregleringens fullföljande, under
i övrigt samma villkor, som för närvarande tillämpas»;

de likalydande motionerna nr 189 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 332 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande
tulltaxa, att tullsatsen för statistiskt nr 71 (ägg) höjes från nuvarande
20 till 50 kronor per 100 kilogram samt att tullsatsen för statistiskt
nr 72 (äggula och flytande äggvita) höjes från nuvarande 20 till 100 kronor
per 100 kilogram»;

de likalydande motionerna nr 228 i första kammaren av herr von Heland
m. fl. och nr 465 i andra kammaren av herrar Nyblom och Waldén,
däri hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn att importförbud å kött och fläsk samt varor därav utfärdas»;

motionen nr 229 i första kammaren av herr Per Gustafsson, som däri
hemställt, »att riksdagen ville besluta en importavgift av fem kronor per
ett hundra kilogram för majs, havre, korn och kli»;

motionen nr 429 i andra kammaren av herr Andersson i Stockholm
m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta upphäva Kungl.
Majits förordning nr 405/1933 örn accis på margarin samt att sänka tullen
å ''smör, konstgjort (margarin)’ med 20 öre per kilogram»;

b) överlämnade från jordbruksutskottet:

motionen nr 28 i första kammaren av herr Pålsson, som däri hemställt,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit uttrycka sin
vilja, att priset å de jordbruksprodukter av alla slag som komma under
departementschefs behandling måtte bestämmas till samma ökade belopp
utöver förkrigspriset som medeltalet för jordbrukets utgiftsindex utvisar
i ökning från samma tid»;

30 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

de likalydande motionerna nr 176 i första kammaren av herr Holstenson
m. fl. och nr 48 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl.,
däri hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla
örn sådan ändring av gällande bestämmelser rörande prisutjämningsbidrag
för produktmjölk, att mejerier, som stå utanför vederbörande
mejeriförbund, erhålla 25 procent mindre i prisutjämningsbidrag än mejerier,
som tillhöra mejeriförbund»;

de likalydande motionerna nr 183 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 326 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl., däri hemställts,

dels att riksdagen måtte besluta inrätta ett tillfälligt statligt organ,
förslagsvis benämnt jordbruksnämnden, för jordbruksfrågornas handläggning
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motiveringen härutinnan
anförts;

dels att riksdagen måtte bevilja ett statsanslag örn 25,000 kronor för
den föreslagna nämndens verksamhet;

de likalydande motionerna nr 185 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 327 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts, »att riksdagen måtte dels för sin del godkänna förnyat
avtal för ytterligare ett år med svenska spannmålsföreningen och
med i huvudsak de ändringar i kontraktet, som föreslagits av statens
spannmålsnämnd;

dels i skrivelse till Kungl. Majit hemställa att Kungl. Majit måtte föranstalta
örn förlängning av samma avtal;

dels uttala, att de priser som tillämpas vid inlösning av råg och vete av
1933 års skörd jämväl måtte gälla vid inlösningen av 1934 års skörd;

dels hemställa att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för
brödsädesöverskottets undanskaffande;

dels ock i skrivelse till Kungl. Majit hemställa att Kungl. Majit måtte
företaga utredning angående ändamålsenligaste sättet för att i fortsättningen
bereda brödsädesodlingen ett med det nuvarande likvärdigt stöd»;

de likalydande motionerna nr 187 i första kammaren av herr Johan Bernhard
Johansson m. fl. och nr 330 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts, »att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i
Kungl. Majits förordning nr 387 den 26 juni 1933 angående slaktdjursavgift:

dels att slaktavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med belopp
som Kungl. Majit bestämmer, under iakttagande att avgiften högst
må utgöra, räknat efter hel kropp, beträffande nötkreatur som efter nedslaktningen
väger minst 150 kilogram (storboskap) 10 kronor, häst och storboskap
under 150 kilogram 5 kronor, svin 3 kronor samt övriga djur, som
i ovannämnda förordning avses, med undantag för spädkalv, 1 krona;

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 31

dels att förordningen bör medgiva nedsättning eller befrielse från nu
nämnda avgifter för vissa av landets nordligare delar;

dels att uppgifts- och avgiftsplikt må åvila envar, som yrkesmässigt i
första hand saluför kött eller därav beredda varor;

dels ock att förordningen må gälla t. o. m. den 30 juni 1937»;

de likalydande motionerna nr 188 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 331 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts,

»att en lånefond upplägges, varigenom äggproducentorganisationer beredas
möjligheter för belåning av i lagerlokaler förvarade konserverade,
kylda eller på annat sätt beredda ägg, ävensom äggpreparat, samt att
till en sådan lånefond anvisas 1 miljon kronor;

att för uppförande av konserveringslokaler och erforderliga anläggningar
för fabrikation av flytande ägg m. m. beviljas ett anslag av 25,000
kronor att såsom statsbidrag utgå med högst 15 procent av anläggningskostnaden»
;

de likalydande motionerna nr 190 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 333 i andra kammaren av herr Lindman,
däri hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa
örn en allsidig utredning örn margarinets ställning i vår fettmedelsförsörjning
och den ersättningsskyldighet, som kan åvila staten gentemot
näringsidkarna på området därest en inskränkning i margarinproduktionen
skulle befinnas nödvändig; vid vilken utredning även särskild uppmärksamhet
bör ägnas frågan örn tillverkningen av fettemulsioner och
konstgrädde, ävensom huruvida icke inhemska fettämnen må kunna finna
ökad användning vid margarinframställningen»;

de likalydande motionerna nr 259 i första kammaren av herr Johan
August Larsson m. fl. och nr 49 i andra kammaren av herr Eriksson i
Toftered m. fl., däri hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte anhålla örn sådan ändring av Kungl. Majits kungörelse den
30 juni 1933 örn upptagande av mjölkavgift (Sv. F. nr 442), att befrielse
från skyldigheten att erlägga mjölkavgift endast kommer att gälla sådana
producenter, som icke utan stor olägenhet och kostnad kunna ansluta
sig till mejeriförening»;

de likalydande motionerna nr 260 i första kammaren av herr von Heland
m. fl. och nr 468 i andra kammaren av herr Gustafson i Vimmerby
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
dels anhålla örn en skyndsam utredning rörande frågan örn vår fettförsörjning,
därvid olika möjligheter att på ett fullt betryggande och tillfredsställande
sätt ordna avsättningen av våra mejeriprodukter beaktas;

32 Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga åtgärder av de slag, vartill
förenämnda utredning kan föranleda;

dels ock uttala att mjölkregleringen bör så handhavas, att jordbrukarna
därigenom tillförsäkras bättre mjölkpriser än för närvarande, varvid
hänsyn bör tagas till att såväl smör- som ostpriserna hållas på en skälig
nivå»;

de likalydande motionerna nr 261 i första kammaren av herr von Heland
m. fl. och nr 469 i andra kammaren av herr Gustafson i Vimmerby
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen uttalar att pristillägg å allt exporterat
smör enbart skall utgå av margarinaccismedel»;

de likalydande motionerna nr 262 i första kammaren av herr Johan
August Larsson och nr 349 i andra kammaren av herrar Eriksson i Tofterud
och Pettersson i Dahl, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att all yrkesmässigt bedriven slakt över 1,000 kilogram per företag och år
räknat skall vara underkastad avgiftsplikt samt skyldighet att erlägga
slaktavgift i enlighet härmed»;

de likalydande motionerna nr 263 i första kammaren av herr Johan
August Larsson m. fl. och nr 45 i andra kammaren av herr Pettersson i
Dahl m. fl., däri såvitt nu är fråga hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av bestämmelser för klassificering
av ägg i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna anförts; de

likalydande motionerna nr 264 i första kammaren av herr Johan
August Larsson m. fl. och nr 47 i andra kammaren av herr Pettersson i
Dahl m. fl., däri hemställts, »att erforderliga medel måtte anvisas från
kraftfoderaccisfonden (Sv. F. nr 329, 1933) för utjämning av exportpriset
för samt stärkande i övrigt av exportmöjligheterna för ägg»;

de likalydande motionerna nr 265 i första kammaren av herr Johan
August Larsson m. fl. och nr 46 i andra kammaren av herr Pettersson i
Dahl m. fl., däri hemställts,

»att riksdagen måtte anvisa medel till en lånefond å 1,500,000 kronor
för utlämnande av lån till organisationer inom äggproduktionens och
ägghandelns område för beredande av möjligheter till konservering och
lagring av ägg mot lagrade ägg som säkerhet, samt

anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor att enligt bestämmelser, som
Kungl. Majit äger att utfärda, att utbetalas som bidrag till kapitalsvaga
av äggproducenterna själva ägda exportorganisation för anläggande av
frysanordningar m. m. för ägg»;

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 33

motionen nr 10 i andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken, som
hemställt,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa örn att förslag utarbetas
till sammanförande av anslagen för stödåtgärderna till jordbruket
till ett mindre antal rubriker,

att ansökningshandlingarna för sökande av hjälpåtgärder förenklas,

att understödsverksamheten i större utsträckning kombineras med upplysning
och rådgivning samt

att centralare organ för understöds- och kontrollverksamheten skapas»;

motionen nr 44 i andra kammaren av herr Carlström m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville föranstalta örn skyndsam utredning angående förutsättningarna
för samt verkningarna av att genom skärpta bestämmelser på margarinlagstiftningens
område eller i annan ordning begränsa avsättningen
inom landet av margarin och fettemulsioner samt vidtaga de åtgärder,
som av utredningen må föranledas»;

motionen nr 359 i andra kammaren av herrar Sandberg och Näslund,
däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att slaktdjursavgift å kött
uv nötkreatur under 30 kilograms slaktvikt icke skall utgå»;

motionen nr 463 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta, däri
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn
sådana åtgärder att behövande arbetslösa kunde erhålla svenskt smör till
samma pris, som noteras för högsta kvalitet av margarin i detaljhandeln»;
samt

motionen nr 473 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta örn sådan förändring i förordning
örn mjölkavgift, dels att mölk och grädde, som produceras å brukningsdel,
varå regelmässigt ej hålles mer än 4 kor,

dels ock att för mjölk och grädde som försäljes, den del av mjölkförsäljningen
som understiger 300 kilogram per månad undantages från avgiftsplikt».

Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för de däri framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.

Översikt över hittills vidtagna åtgärder.

Kött- och fläskproduktionen. Åtgärderna på detta område äro av sent
datum och hava delvis fått sin karaktär av den i England genomförda
kontingenteringen av bacon. Frånsett de åtgärder som föranletts av be H

i hang till riksdagens protokoll tolli. 7 sami. 2 avd. Nr I. 3

34 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

rörda kontingentering hava ej andra reglerande ingripanden å kött- och
fläskmarknaden skett än genomförandet av de vid 1933 års riksdag beslutade
bestämmelserna angående upptagande av slaktdjursavgift. Dylik
avgift skall, örn Kungl. Majit så beslutar, erläggas för kött av nötkreatur,
får, get, svin och bäst, som passerar offentlig köttbesiktningsbyrå, offentligt
slakthus eller under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning.
Avgiften må högst utgöra: för storboskap och häst 3 kronor, för
svin 2 kronor och för övriga djur 1 krona. Enligt beslut av Kungl. Majit
utgår för närvarande avgift med för storboskap (d. v. s. nötkreatur örn
150 kilogram i uppslaktat eller 300 kilogram i levande skick) 3 kronor,
för annat nötkreatur 1 krona och för svin 50 öre. Slaktdjursavgift kan
uttagas under tiden till den 1 juli 1935, då bestämmelserna upphöra att
gälla.

Slaktdjursavgiften skall användas för att främja avsättningen av slaktdjur
och slakteriprodukter. Tillämpningen av bestämmelserna ankommer
på statens slakterinämnd. Inflytande slaktdjursavgifter inlevereras
för närvarande till en särskild fond, statens slaktdjursfond, som förvaltas
av statskontoret. I statsverkspropositionen, nionde huvudtiteln, punkt
173, har föreslagits sådan ändring härutinnan, att medlen i fortsättningen
redovisas över budgeten. De föreslås aliså skola upptagas såsom inkomst
i riksstaten. Å riksstatens utgiftssida skola å andra sidan uppföras
ett anslag med lika stort belopp för avsättning till slaktdjursfonden.
I förslaget till riksstat hava avgifterna för budgetåret 1934/1935 beräknats
till 1,800,000 kronor.

Kungl. Majit har genom särskilda beslut för export eller destruktion av
mindervärdiga djur till slakterinämndens förfogande av slaktdjursavgifter
ställt ett sammanlagt belopp av (350,000 + 100,000 + 600,000 =) 1,050,000
kronor. Vidare hava av slaktdjursfondens medel 8,300 kronor anvisats
för svinräkning 1933 samt 52,000 kronor ställts till Sveriges slakteriförbunds
förfogande för främjande av organisationsarbetet bland slaktdjursproducenterna.

De engelska kontingenteringsåtgärderna hava föranlett vissa exportreglerande
bestämmelser. Sålunda får export av saltat fläsk till Storbritannien
och Norra Irland ej ske utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller,
efter dess bemyndigande, av svenska exportslakteriernas förening. Dylikt
bemyndigande har lämnats föreningen, som alltså handhar hela exporten.
Exportkvantitetens storlek har minskats undan för undan. I början
av kontingenteringen, perioden 23 november 1932—22 januari 1933,
utgjorde den 1,960,000 kilogram i månaden. Från och med den 1 mars
1934 utgör kvantiteten 1,176,000 kilogram för period örn 4 veckor.

Fläskpriset, som under senare delen av 1932 och början av 1933 var lägre
i England än i Sverige, har sedermera ändrats så att förhållandet blivit
det omvända. Detta föranledde klagomål från de fläskproducenters sida,
som icke eller i blott obetydlig utsträckning fingo deltaga i exporten till

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 35

England. Det gjordes gällande, att de slakterier, vilka hade möjlighet
att utföra bacon till England, genom det höga pris, de där erhölle, sattes
i stånd att försälja sitt överskott av fläsk inom Sverige till för övriga
slakterier ruinerande priser. Därför påyrkades en prisutjämning. En
sådan har också kommit till stånd genom beslut av Kungl. Majit den 23
februari 1934. Enligt detta beslut skall slakterinämnden efter förslag av
svenska exportslakteriernas förening för varje vecka fastställa dels ett
medelnettoexportpris å bacon dels ock ett medelpartipris i Sverige å bacon.
Den, som erhåller tillstånd att exportera bacon till England, är skyldig
att, örn medelnettoexportpriset efter avdrag av 10 öre för någon vecka
överstiger medelnettopartipriset för samma vecka, för varje kilogram under
veckan exporterat bacon till statens slaktdjursfond inbetala skillnaden
mellan å ena sidan medelnettoexportpriset efter sagda avdrag och å
andra sidan medelpartipriset. Å andra sidan äger sådan exportör att, örn
medelpartipriset överstiger medelnettoexportpriset, från statens slaktdjursfond
erhålla ersättning med skillnadsbeloppet.

Äggproduktionen. I fråga örn ägg hava i stort sett ej andra regleringsåtgärder
vidtagits än de som föranletts av beslut vid 1934 års riksdag.
Med bifall till Kungl. Majits proposition nr 117 har riksdagen bemyndigat
Kungl. Majit att under tiden t. o. m. den 30 juni 1935 vidtaga åtgärder
för reglering av ägg, äggula och flytande äggvita. Kungl. Majit har med
stöd härav föreskrivit, att ägg ej få införas till riket utan tillstånd av
lantbruksstyrelsen eller den lantbruksstyrelsen bemyndigar att lämna sådant
tillstånd. Vidare har föreskrivits, att vid meddelande av tillstånd
får uppbäras licensavgift med högst 30 öre. Medel, som inflyta genom
upptagande av licensavgift, skola användas till åtgärder för äggprisets
stödjande.

Nämnas må emellertid vidare, att ägg och flytande äggvita från och
med den 1 maj 1932 belagts med en tull av 20 kronor för 100 kilogram.
Dessförinnan voro varorna tullfria. Slutligen må nämnas att utförseln
av ägg till Tyskland på grund av den tullkontingentering, som där är genomförd,
reglerats på så sätt, att utförsel ej får ske utan tillstånd av
lantbruksstyrelsen eller, efter dess bemyndigande av svenska smörprovningarna.
Dylikt bemyndigande har lämnats.

Mjölk- och smörproduktionen. De åtgärder, som vidtagits för stödjande
av mjölk- och smörproduktionen äro väsentligen av tre slagi införande
av mjölkavgift, införande av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl
(kraftfoderskatt) samt införande av margarinaccis.

Anordningen med upptagande av mjölkavgift omlades i viss utsträckning
vid 1933 urs riksdag. Enligt tidigare, vid 1932 års riksdag beslutade
bestämmelser, skulle upptagas dels en allmän avgift inom hola riket
dels ock en lokal avgift inom de särskilda konsumtionsorterna. Medel,

36 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

vilka inflöto genom den allmänna avgiften skulle användas för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden inom riket för mjölk
och mejeriprodukter. De lokala avgiftsmedlen skulle användas till utjämnande
av skillnaden mellan priset å konsumtionsmjölken och priset
å produktmjölken.

Enligt de vid 1933 års riksdag beslutade ändrade bestämmelserna skall
allenast ett slag av avgift upptagas. Mjölkavgift skall erläggas, då fråga
är örn vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare,
av den som sålunda från producenten mottagit varan, samt beträffande
annan avgiftspliktig vara av mjölkproducenten. Avgiften kan utgöra
för mjölk högst 3 öre för kilogram. För grädde skall avgiften utgå
med för varje kilogram mjölk, som åtgått för gräddens beredande, det för
mjölk fastställda avgiftsbeloppet. Kungl. Majit äger medgiva befrielse
från avgiftsskyldigket. — Handläggningen av ärenden rörande mjölkregleringen
ombesörjes av statens mjölknämnd.

Avgiften är för tiden t. o. m. 30 juni 1934 bestämd till 2 öre för kilogram
mjölk. Den uppbäres av svenska mejeriernas riksförening, som även förvaltar
medlen. Föreningen har bemyndigats att använda medlen dels till
pristillägg vid export av mejeriprodukter, dels ock till pr isutjämning sbidrag,
d. v. s. ett bidrag som lämnats för inom riket producerad mjölk eller
grädde, som använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt.

För vinnande av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet
Ilar Kungl. Majit genom förordningen den 10 februari 1933 (nr 29) med
bestämmelser örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter förklarats
berättigad att meddela förbud mot införsel av mjölk, grädde, smör och
ost utan särskilt tillstånd. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl.
Majit genom kungörelse den 20 oktober 1933 (nr 575) förordnat, att nyssnämnda
varor ej få införas utan tillstånd av statens mjölknämnd. Vissa
undantag härifrån gälla dock. Förordningen örn införselmonopol liksom
även omförmälda kungörelse gälla endast t. o. m. den 30 juni 1934.

Bestämmelserna örn kr af tf oder skatt innefattas i en förordning den 14
juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Enligt
förordningen skall erläggas en skatt av 2 öre för kilogram vid införsel
till riket eller tillverkning inom riket för försäljning avi oljekakor,
mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och mjöl, framställt vid
extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor.

Ender 1933 uppbars i kraftfoderskatt omkring 1,500,000 kronor. Under
budgetåret 1934/1935 beräknas inflyta omkring 4,000,000 kronor. Enligt
uttalande vid 1933 års riksdag skola de genom kraftfoderskatten inflytande
medlen helt användas för prisutjämning mellan konsumtionsmjölken
och produktmjölken.

De grundläggande bestämmelserna örn margarinaccis innefattas i en
förordning den 26 juni 1933 (nr 405). Enligt denna äger Kungl. Majit
besluta, att för margarin, som tillverkas inom riket för försäljning, skall

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 37

utgå accis med det belopp, lägst 10 och högst 50 öre för kilogram, som
Kungl. Majit bestämmer. Bemyndigandet gäller för tiden t. o. m. 30
juni 1934. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Majit förordnat
örn uttagande av accis å margarin, som levereras intill utgången av juni
1934, med 20 öre för kilogram. Samtidigt har, likaledes enligt riksdagens
bemyndigande, Kungl. Majit beslutat höjning av tullen å margarin för
samma tid från 15 kronor till 35 kronor för 100 kilogram.

Enligt uttalande vid 1933 års riksdag skola margarinaccismedlen användas
för stödjande av smörexporten genom pristillägg, i den mån den
årliga exportkvantiteten överstiger 15,000 ton. I den mån medlen ej sålunda
användas, borde de i stället nyttjas för något ändamål, som främjade
de breda konsumentlagrens intressen.

Under 1933 inflöto i margarinaccis omkring 4,500,000 kronor. Under
budgetåret 1934/1935 beräknas inflyta omkring 9,500,000 kronor.

Såväl kraftfoderskatten som margarinaccisen äro i budgettekniskt hänseende
i riksstaten redovisade såsom inkomster. Å utgiftssidan upptages
ett motsvarande belopp såsom anslag till avsättning till statens mjölkregleringsfond.

I pristillägg å exportsmör utbetalades under 1933 omkring 9,600,000 kronor,
därav omkring 2,000,000 kronor i margarinaccismedel. Pristillägget
uppgick under 1933 till i medeltal 51 öre för kilogram. Hela smörexporten
1933 var 17,127 ton. Under 1932 var exporten 13,547 ton. Ökningen
kommer på 1933 års senare hälft. Medan exporten i medeltal för månad
under förra halvåret var 1,115 ton, utgjorde den i genomsnitt under senare
halvåret 1,750 ton. Pristilläggets storlek har även ökat. Under förra
delen av februari 1934 var det uppe i ett så högt belopp som i medeltal
1 krona 30 öre för kilogram. — Smörpriset inom landet har alltsedan september
1933 hållits vid 2 kronor 30 öre för kilogram.

Jämlikt Kungl. Majits beslut den 16 mars 1934 har chefen för jordbruksdepartementet
tillkallat utredningsmän för att, i enlighet med av
departementschefen angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva
förslag rörande frågan örn avsättning av smör och andra fettämnen av
inhemskt ursprung. Utredningsmännen skola bland annat undersöka
möjligheterna av att genom en begränsning av importerade fettämnen
eller genom en på importerade råvaror grundad svensk fettämnesproduktion
bereda inhemskt fett vidgat utrymme och i samband med denna
fråga särskilt beakta margarinindustriens ställning i vårt lands fettförsörjning.

Spannmålsodlingen. Till en början må nämnas att tull utgår å följande
tre spannmålsslag nämligen vete, råg och korn, allt nied 3 kronor
70 öre per 100 kilogram. Åtgärderna till spannmålsodlingens stödjande
äro i övrigt huvudsakligen inriktade dels på stöd åt brödsädsodlingen
(vete och råg) dels på stöd åt odlingen av havre.

38 Sammansatt beviU/nings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Brödsäden. Genom förordningen den 13 juni 1930 (nr 249), den s. k.
inmatningsförordningen, är föreskriven skyldighet att vid framställningav
vetemjöl eller rågmjöl använda svenskt vete, respektive svensk råg
till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete respektive all
den råg, som förmales vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid
framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet
uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).
— Handläggningen av ärenden som föranledas av dessa bestämmelser
ankommer på statens spannmålsnämnd.

Inmalningsprocenten har under tiden 1 juni 1933—30 april 1934 för såväl
vete som råg utgjort 98. För tiden 1 maj—30 juni 1934 har inmalningsprocenten
fastställts beträffande vete till 100 och beträffande råg
till liksom förut 98. Minimiprocenten beträffande vete är 80.

Vidare har varje år sedan 1931 svenska staten träffat avtal med en
förening av kvarnar, svenska spannmåls}öreningen, örn vidtagande av
vissa åtgärder, avsedda att stödja priset på den svenska brödsäden. Föreningen
har åtagit sig att under månaderna juni och juli inlösa ali då
kvarvarande oförbrukad svensk kvarnduglig brödsäd till av Kungl. Majit
bestämda priser. Å andra sidan har föreningen tillförsäkrats ensamrätt
till införsel av utländskt vete och utländsk råg. Vidare hava medlemmarna
i föreningen erhållit rätt att tillämpa en inmalningsprocent, som
med 10 enheter understiger den eljest fastställda inmalningsprocenten.
För täckande av sina kostnader och förluster äger föreningen att av importör
av brödspannmål samt mjöl och gryn uppbära viss gottgörelse.
Föreningens inlösningspriser bestämmas redan under sommaren eller hösten
året före det år, då inlösningen skall ske. Priserna för 1934 äro för
vete 19 kronor och för råg 18 kronor, allt per 100 kilogram.

Sedan 1928 hava vidare gällt bestämmelser angående utförselbevis för
råg och vete. Dessa bestämmelser innebära, att den, som till utrikes ort
utför vete elier råg, erhåller rätt antingen att tullfritt införa motsvarande
myckenhet brödsäd eller ock att av statsverket utbekomma ett belopp,
motsvarande den tull, som skulle hava erlagts vid införsel av samma
myckenhet, efter avdrag av två procent.

Havren. Till främjande av avsättningen av sveusk havre har genom
kungörelse den 16 januari 1930 (nr 7) föreskrivits, att införsel till
riket av foderhavre ej får ske utan att havren färgas med cosinlösning.

Vidare har genom förordning den 29 maj 1933 (nr 234) beträffande
tillverkningen av havregryn, havremjöl och andra produkter
av havre meddelats vissa föreskrifter, motsvarande inmalningsbestämmelserna
i fråga örn vete och råg. Sålunda har stadgats, att vid tillverkningen
av dylika havreprodukter skall användas svensk havre till
myckenhet motsvarande viss procent av all den havre, som användes vid
kvarnen (tillverkningsprocent). Tillverkningsprocenten har utgjort under
juni, juli, augusti och tiden 1—20 september 1933 40 procent samt un -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 39

der tiden 21 september 1933—30 april 1934 80 procent. För tiden 1 maj—
30 september 1934 är den fastställd till 70 procent.

I anslutning till dessa bestämmelser hava meddelats förbud mot införsel
av havregryn och bavremjöl utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Slutligen må erinras örn ytterligare en åtgärd, som vidtagits till stödjande
av spannmålsodlingen. Genom kungörelse den 21 december 1933
(nr 660) har Kungl. Majit efter framställning av spannmålsnämnden
meddelat förbud mot införsel till riket utan nämndens tillstånd av havre,
majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, maniokaoch
arrowrot (tapiokarot), kli samt andra produkter, vilka genom förmälning
eller på annat sätt framställts av dessa varor för foderändamål,
ävensom melassfoder. Förbudet, som förlänats giltighet t. o. m. den 30
april 1934, har genom kungörelse den 6 april 1934 förlängts för tiden
t. o. m. den 30 september 1934.

I propositionen nr 257 framlagd utredning.

Med avseende å den utredning, på vilken Kungl. Maj:ts med proposition
nr 257 framlagda förslag grundar sig, tillåter sig utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet i ärendet. I ett avseende må emellertid en redogörelse
lämnas för innehållet av utredningen.

Statens spannmålsnämnd har verkställt utredning beträffande frågan
örn spannmålsodlingens fortsatta stödjande och i anslutning därtill bland
annat framlagt det förslag till ändringar i gällande kontrakt mellan
staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., som Kungl. Majit genom
propositionen föreslagit riksdagen att med visst tillägg godkänna.
Av de utav nämnden föreslagna ändringarna äro följande de viktigaste.

Enligt nuvarande lydelsen av 2 § i kontraktet är föreningen skyldig
att inlösa all kvarnduglig brödsäd, som hembjudes under juni—juli, men
tiden för betalningens erläggande är beroende på när leveransen fullgöres.
Föreningen äger skjuta på tiden härför i den mån kvarnarna ej
hava lagringsutrymmen för mottagande av spannmålen. Nu föreslås
sådan ändring, att säljare skall äga rätt att erhålla betalning före utgången
av augusti månad, under förutsättning att han åtager sig att för
föreningens räkning lagra spannmålen på av spannmålsnämnden föreskrivna
villkor, till dess spannmålen kan mottagas av föreningen.

Enligt nuvarande 3 § är föreningen skyldig att på spannmålsnämndens
anmodan vidtaga s. k. stödköp under annan tid än juni—juli, i den mån
de till föreningen anslutna kvarnarna enligt stadgarna äro skyldiga mottaga
och lagra sålunda inköpt spannmål eller andra lagringsutrymmen
stå till förfogande. Nu föreslås borttagande av sambandet mellan stödköpsskyldigheten
och tillgängliga lagringsutrymmen. Ändringen sammanhänger
med behovet att inköpa och genom denaturering eller pa annat
lämpligt sätt undanskaffa en del av brödsädcsöverskottet från den
egentliga brödsädsmarknaden. .

Enligt nuvarande 7 § får föreningens försäljning av brödsäd c.j ske

40 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

under gällande marknadspris. Nu föreslås befogenhet för Kungl. Majit,
att medgiva undantag härifrån beträffande spannmål, som ej är avsedd
att användas för kvarnändamål. Även denna ändring sammanhänger
med behovet att denaturera och som foder utsälja viss myckenhet brödsäd.

I detta sammanhang bör även omnämnas en av de ändringar i spannmälsföreningens
stadgar, som av spannmålsnämnden föreslagits. Enligt
stadgarnas 15 § består styrelsen av 8 ledamöter, varav ordförande och två
ledamöter utses av Kungl. Majit. Häri har spannmålsnämnden föreslagit
den ändringen, att styrelsen skall bestå av 9 ledamöter, varav ordföranden’
och tre ytterligare ledamöter skola utses av Kungl. Majit, med bestämmelse
tillika att de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna ensamma skola
äga besluta i frågor rörande inköp och försäljning av spannmål.

Sedan yttranden över spannmålsnämndens i nyssberörda och andra avseenden
framställda förslag — däribland å upptagande av en införselavgift
å utländsk havre, majs och jämförliga fodermedel — till Kungl.
Majit inkommit, hava med Svenska spannmålsföreningens styrelse förhandlingar
upptagits örn förlängning av och ändringar i avtalet
mellan staten och föreningen på grundval av en inom jordbruksdepartementet
utarbetad promemoria angående fortsatt spannmålsreglering.
I denna promemoria förutsattes, att för utländsk havre, majs
och jämförliga fodermedel skulle utgå en införselavgift i huvudsaklig
överensstämmelse med spannmålsnämndens förslag, att utländsk
havre och majs, som funnes i landet vid tiden för ikraftträdandet av
bestämmelserna örn dylik införselavgift, jämväl skulle avgiftsbeläggas,
att skatt skulle upptagas å kli, som infördes till riket, samt å vetekli,
som tillverkades inom riket för försäljning, att för svensk vete,
som förmaldes inom landet till avsalu, skulle erläggas avgift i anslutning
till ett av spannmålsnämnden övervägt förslag härutinnan,
samt att avtalet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen skulle
förlängas på ett år och i samband därmed undergå dels de ändringar,
nämnden förordat, dels ock ytterligare den jämkningen, att inlösningspriset
sommaren 1935 skulle minskas med ett belopp, motsvarande nyssberörda
veteavgift. Vid omförmälda förhandlingar hava kvarnföretagens
representanter i spannmålsföreningens styrelse framfört betänkligheter
mot en veteavgift, vars utgörande vore beroende av huruvida vetet
förmaldes till försäljning, ävensom mot en tillverkningsskatt å kli, så
lagd, som i promemorian förutsattes. Vid sammanträde den 23 februari
1934 hava ifrågavarande kvarnrepresentanter emellertid förklarat sig
villiga att vid föreningssammanträde rösta för de i promemorian avsedda
ändringarna i avtalet och avtalets förlängning, under förutsättning dels att
tillverkningsskatt å vetekli utginge för allt inom landet förmalt vete, därvid
som kli skulle räknas 25 procent av den förmalda vetemängden, dels
ock att veteavgift uttoges antingen för allt svenskt vete, som förmaldes
inom landet, eller för allt sådant vete med undantag allenast enligt något
av följande alternativ, nämligen!

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 41

1. Befrielse från veteavgift finge åtnjutas för vete, som förmaldes mot
tull eller lön för förbrukning i odlarens eget hushåll eller därmed jämförlig
förbrukning, därvid högst 50 kilogram vete finge anses åtgå för
person och år.

2. Frihet från avgift finge åtnjutas för vete, som mot tull eller lön förmaldes
för förbrukning som nyss nämnts, till myckenhet motsvarande
högst 75 kilogram för person årligen, under villkor likväl att avgiften ej
bestämdes till högre belopp än 1 krona. I båda undantagsfallen förutsattes
tillika, att den, vilken ville bliva befriad från avgiftsplikt, lämnade
skriftlig försäkran på heder och samvete rörande de omständigheter, som
härutinnan vore av intresse. Medvetet oriktiga uppgifter skulle straffbeläggas.

Chefen för jordbruksdepartementet.

Till klarläggande av innebörden utav och syftemålen med de olika förslag,
som innefattas i propositionen nr 257, torde det vara lämpligt att
i allt väsentligt återgiva, vad föredragande departementschefen för egen
del anfört till statsrådsprotokollet i ärendet. Efter det departementschefen
redogjort för de utav krisförhållandena föranledda statliga regleringarna
inom jordbruket och därvid särskilt berört de nu i kraft varande
regleringsanordningarna, har departementschefen anfört följande:

»Ser man på resultatet av anordningarna i fråga, kan konstateras, att, till
följd av de vidtagna åtgärderna, prisförhållandena för sockerbetor, brödspannmål
och smör för närvarande gestalta sig under förhandenvarande
omständigheter i stort sett tillfredsställande. Beträffande jordbrukets
övriga produktionsgrenar ställa sig förhållandena däremot annorlunda.
Priserna ligga i genomsnitt här på en nivå, som icke står i rimlig proportion
till kostnaderna för produkternas framställning. Följden har blivit, att för
de jordbrukare, vilka huvudsakligen ägna sig åt odling av sockerbetor eller
brödsäd, en viss ljusning inträtt, medan bland dem, vilka i främsta rummet
syssla med animalieproduktion — oaktat den förbättring i situationen
som skett sedan resultatet av mjölkregleringen börjat visa sig —
läget alltjämt är bekymmersamt. Ytterligare hjälpåtgärder torde med
hänsyn härtill vara av behovet påkallade.

Innan jag ingår på frågan vilka åtgärder, som sålunda torde böra vidtagas,
får jag till belysande av nu föreliggande situation i korthet erinra
örn den konjunkturutveckling, jordbruket under det senaste årtiondet genomgått.
Det med deflationskrisen i början av 1920-talet inträffade allmänna
prisfallet å råvaror gjorde sig för vårt lands jordbruk med särskild
styrka först gällande i fråga örn sockerbetor. Under skördeåret 1929
—1930 visade sig tendenser till en allvarlig prisförsämring jämväl beträffande
spannmålen, och under senare hälften av 1930 gingo världsmarknadens
spannmålspriser ned till ungefär nuvarande nivå. Vid mitten av

42 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

1930 började priset å svin och fläsk att sjunka, vilket prisfall likväl under
1932 efterföljdes av en mindre och kortvarig prisstegring, som emellertid
i sin tur under 1933 övergick i ett ännu starkare prisfall än det
föregående ned till nu rådande nivå. Med 1931 ledde den allmänna ekonomiska
krisen vidare till ett starkt prisfall för slaktdjur av alla slag,
vilket prisfall under följande år fortsatt. Under de senaste åren har
jämväl i fråga örn ägg en kraftig prisförsämring inträtt.

Såsom en följd av denna gradvis skeende utveckling av krisläget å jordbruksnäringens
olika områden har statens hjälpverksamhet tagit den form
av åtgärder utan närmare inbördes sammanhang, som av den lämnade redogörelsen
framgar. Jag erinrar, att beslut örn statliga ingripanden i
reglerande och prisstödjande syfte fattades första gången i fråga örn
sockerbetor 1930. Jämväl i fråga örn spannmål beslötos, såsom nämnts, sistsagda
år vissa åtgärder, vilka sedan utbyggdes 1931. Beträffande smör
skapades 1932 en regleringsanordning, som, efter omarbetning 1933, först
under de senare månaderna visat något påtagligt resultat i åsyftad riktning.
Regleringen av tillverkningen av potatismjöl igångsattes, liksom
vissa åtgärder till främjande av avsättningen av kött och fläsk, icke
förrän under det sistförflutna året. Beträffande ägg slutligen har hittills
blott föga åtgjorts.

Den ensidiga inriktning, de särskilda statsingripandena sålunda på
grund av konjunkturutvecklingen erhållit, har i sin ordning föranlett viss
rubbning i jämviktsläget mellan de olika produktionsgrenarna. Att detta
resultat skulle inträda ligger i sakens natur. Jordbrukaren söker naturligtvis
i görligaste mån inrikta sig på framställning av de produkter, beträffande
vilka prisläget och avsättningsmöjligheterna äro mest gynnsamma.
Vad sockerbetsodlingen angår är detta av mindre betydelse, då
sockerbetsarealen i samband med de beslutade stödåtgärderna blivit i visst
hänseende kontingenterad. I fråga örn brödsädsodlingen däremot hava
verkningarna av berörda sakförhållande givit sig tydligt tillkänna. De
totala brödsädsarealerna hava sedan 1931 årligen ökat och ett betydande
brödsädsöverskott — delvis beroende på goda skördeår — föreligger nu.
Fara finnes, att jämväl beträffande mjölk- och smörproduktionen utvecklingen
tager en liknande riktning.

Ett spörsmål, vars lösning, då fortsatta och ytterligare åtgärder till
jordbrukets stödjande nu skola övervägas, framstår såsom trängande, är,
att jordbrukshjälpen så anordnas, att den kommer att verka liksidigt till
förmån för samtliga produktionsgrenar. Det gäller med andra ord att
söka skapa jämvikt mellan jordbruksnäringens olika avdelningar. Man
torde härvid böra sträva efter att uppnå ungefär det förhållande mellan
priserna, som var rådande innan jordbrukskrisen, på sätt förut nämnts,
under 1929 på allvar gjorde sitt inträde i landet, varvid jag naturligtvis
dock ej vill hava sagt, att icke vissa förskjutningar kunna bliva av omständigheterna
betingade. Såsom utgångspunkt vid berörda jämviktssträ -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 43

vallden synas priserna å brödsäd och smör skäligen kunna tjäna. I fråga
om dessa produkter torde man böra inrikta sig på ett bibehållande i huvudsak
av nuvarande prisläge, vilket, såsom framhållits, torde för närvarande
kunna anses i stort sett tillfredsställande. Vad man närmast bör
söka åstadkomma är en höjning av priserna å kött, fläsk och ägg, så att
förhållandet mellan å ena sidan dessa priser samt å andra sidan priserna
å brödsäd och smör blir det nyss angivna. En dylik åtgärd synes motiverad
icke minst med hänsyn till de mindre jordbrukarna, vilka huvudsakligen
äro hänvisade till animalieproduktion. Då prisnivån för jordbrukets
totala produktion dock kommer att ligga 20 å 25 procent under
motsvarande medelnivå för åren 1925—1929, torde ur konsumenternas synpunkt
grundad anledning ej föreligga att motsätta sig en prispolitik, sådan
som den av mig nu förordade.

I samband med regleringen av avsättningen av animaliska produkter
synes även uppmärksamhet böra riktas på prisbildningen i fråga örn fodersäd.
Beträffande sockerbetsodlingen åter torde åtgärder utöver dem,
som, på sätt framhållits, nyligen beslutats till denna odlings fortsatta
stödjande, icke vara påkallade. Vad potatisodlingen slutligen angår vill
jag ånyo erinra örn det stöd, som lämnats denna produktionsgren genom
regleringen av potatismjölstillverkningen. Tillika må erinras örn de förmåner,
vilka avsetts skola komma odlarna av bränneripotatis till godo enligt
Kungl. Maj:ts den 2 innevarande mars beslutade proposition (nr 232)
till riksdagen angående reglering av tillverkningen och avsättningen av
inhemsk sprit. Örn de åtgärder till animal!eproduktionens stödjande, som
jag i det följande ämnar föreslå, medföra åsyftat resultat, torde i betraktande
av det nu anförda tillfredsställande priser även kunna uppnås å matpotatis
utan att ytterligare särskilda anordningar behöva vidtagas.

Hur den allmänna ekonomiska utvecklingen i världen kommer att i fortsättningen
gestalta sig är omöjligt att förutse. Den ovisshet, som härutinnan
råder, måste tillmätas en viss betydelse, då det gäller att avväga
hjälpåtgärderna för jordbruket. Örn också omständigheterna föranleda
ett avlägsnande av den inhemska prisnivån från världsmarknadens prisläge
och en inriktning i viss utsträckning på självhushållning, torde
dock härvid böra tillses, att förbindelserna med sagda marknad icke avbrytas.
Vi böra icke beröva oss möjligheten eller försvåra för oss att,
därest en ändring till det bättre skulle inträda i de handelspolitiska förhållandena,
utnyttja konjunkturväxlingen. Det torde därför vara angeläget,
att exporten av jordbruksprodukter i största möjliga utsträckning
uppehälles och att bemödanden göras att tillskapa nya exportmarknader,
även där så icke kan ske utan vissa ekonomiska uppoffringar från vår
sida. Jag vill i detta sammanhang jämväl erinra att, då kontingentering
av ett lands tillförsel av vissa varor tidigare ägt rum, vid fördelningen
av kontingenten mellan de konkurrerande exportländerna storleken
av dessas dittillsvarande utförsel av samma varor tillmätts betydelse.

44 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Beträffande min principiella inställning i övrigt till förevarande spörsmål
må till sist nämnas, att jordbrukshjälpen torde böra så anordnas, att
varje produktionsgren får bära de kostnader, som av dess stödjande och
reglering kunna föranledas, däri inbegripna de kostnader, som, i anslutning
till det nyss sagda, kunna bliva erforderliga i exportfrämjande syfte.
Tillämpandet av dessa synpunkter innebär allenast ett fullföljande av
den princip, som redan kommit till uttryck i fråga örn mjölk- och slaktdjursavgif
terna.

Prisstödjande åtgärder utöver de redan företagna torde, såsom antytts,
i främsta rummet vara påkallade beträffande kött, fläsk och ägg. Produktionen
av dessa varor når för närvarande en omfattning, som, på
grund av, framför allt, försvårade exportmöjligheter, hindrar varornas
avsättning till för producenterna skäliga priser. För åstadkommande av
ändring i berörda förhållande fordras, att anordningar vidtagas, vilka medgiva
utnyttjande av de exporttillfällen, som kunna stå till buds. Dylika
anordningar förutsätta, att medel ställas till förfogande för ändamålet.
I anslutning till den princip, som uttalats, att varje produktionsgren bör
bära sina regleringskostnader, torde ifrågavarande medel lämpligen kunna
anskaffas genom att införseln till riket av utländska, för produktionen
av förenämnda varor brukliga fodermedel belägges med viss avgift.
Den fördyring av det utländska fodret, som härigenom sker, kommer att
verka i enahanda riktning beträffande inhemska foder varor, vilkas prisläge
sålunda, sett ur foderproducenternas synpunkt, förbättras. Då animalieproduktionens
nuvarande storlek delvis är beroende av möjligheterna
till import av billigt utländskt foder, torde vidare genom förenämnda
åtgärder omfattningen av sistnämnda produktion komma att begränsas,
vilket i sin ordning kan väntas medföra stegring av priserna på de animaliska
produkterna. De olägenheter, som animalieproducenterna under
en övergångstid kunna utsättas för genom prisförhöjningen å foderspannmålen,
torde komma att i hög grad lindras, därest den proposition
(nr 253) angående godkännande av en mellan Sverige och de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union avsluten överenskommelse angående
beställningar och krediter m. m., som Kungl. Majit denna dag beslutat
avlåta till riksdagen, bifalles. I så fall torde nämligen åstadkommas
en sådan export av nötkreatur, svin och fläsk, att ett gynnsamt förhållande
mellan tillgång och efterfrågan av dylika produkter på relativt
kort tid vinnes.

De utländska fodervaror, vilka en införselavgift närmast torde böra avse,
äro majs och havre. Därjämte torde emellertid, i anslutning till
vad generaltullstyrelsen anfört i sitt yttrande över spannmålsnämndens
förslag härutinnan, införselavgift böra kunna påläggas ytterligare
följande varor, nämligen korn, vicker, pelusker och andra foderärter,
foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom
förmälning eller på annat sätt för foderändamål framställts av dessa va -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 45

ror, produkter av vete, råg eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning
med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl,
glutenfoder, melassfoder och sockerschnitzel ävensom andra till
fodermedel liänförliga varor, örn vilka Kungl. Majit så förordnar. Vid
bestämmande av avgiftens storlek torde viss rörelsefrihet böra vara medgiven.
Avgiften bör sålunda kunna fastställas olika för olika varuslag och
möjlighet bör finnas att ändra avgiftsbeloppet allteftersom förhållandena
utveckla sig. Av vikt är naturligtvis dock, att täta fluktuationer i görligaste
mån undvikas. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma,
huruvida införselavgift å viss vara skall uttagas eller ej, ävensom
avgiftens belopp. Då det ej torde kunna påräknas, att åtgärderna
i fråga omedelbart skola resultera i avsedd prisstegring beträffande de
animaliska produkterna, torde en viss försiktighet vid bestämmande av
avgiftsbeloppet till en början böra iakttagas. För närmaste tiden bör
ett majspris av ungefär 12 kronor per deciton banfritt importhamn åsyftas,
varigenom, på sätt lantbruksstyrelsen visat, priserna å fodersäd torde
komma i samma relation till priserna på brödsäd och smör som rådde
under åren 1925—1929. I den förordning, som torde böra utfärdas i ämnet,
synes lämpligen kunna fastställas en maximiavgift av 6 öre för
kilogram av varans nettovikt. Kungl. Majit bör äga befogenhet att, örn
särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva befrielse från eller
nedsättning i stadgad avgift, exempelvis för att underlätta tillförseln
av billig foderhavre i ömmande fall. I övrigt torde böra gälla i huvudsak
samma bestämmelser som de, vilka stadgats angående införsel till
riket av kraftfoder enligt förordningen örn skatt å oljekakor och vissa
slag av fodermjöl. Restitution av införselavgift torde, på sätt generaltullstyrelsen
förordat, likaledes böra medgivas enligt enahanda grunder
som beträffande kraftfoderskatten. Föreskrifter härutinnan torde få av
Kungl. Majit meddelas i särskild kungörelse.

I samband med att bestämmelser utfärdas angående upptagande av införselavgift,
som nyss nämnts, torde för att uppnå största möjliga rättvisa
olika animalieproducenter emellan, då fråga är örn de varuslag, som
i förevarande hänseende äro av större betydelse, nämligen utländsk havre
och majs, böra verkställas beskattning jämväl av inom landet vid tiden
för bestämmelsernas ikraftträdande befintliga varulager. Avgiften bör
utgå med samma belopp som införselavgiften för vara av ifrågavarande
slag. Frihet från avgiftsplikt synes dock böra få åtnjutas för viss innehavd
varumängd, förslagsvis sammanlagt 1,000 kilogram havre och majs. Liksom
beträffande införselavgiften bör Kungl. Majit därjämte hava möjlighet
att, örn så anses påkallat, med hänsyn till särskilda omständigheter
medgiva befrielse från eller nedsättning i avgiften. De närmare
bestämmelserna i ämnet torde böra utformas enligt samma principer
som kommit till uttryck i förordningarna den 31 januari 1932 (nr 19) och
den 29 april 1932 (nr 87) örn tillfälliga avgifter å kaffe och bensin.

46 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

För att kunna förebygga, att uttagande av omförmälda införselavgift
resulterar i ökad förbrukning av kraftfoder eller utländskt kli, mäste
Kungl. Majit vidare, i anslutning till vad spannmålsnämnden föreslagit,
erhålla bemyndigande dels att höja skatten å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl från nuvarande 2 öre till högst 6 öre för kilogram, varför
gällande förordning i ämnet torde böra i sådant hänseende ändras, dels ock
att pålägga en skatt å kli, som införes till riket, med högst samma belopp,
som föreslagits beträffande införselavgiften, eller således 6 öre för
kilogram. Angående sistnämnda skatt torde jämväl i övrigt böra gälla
enahanda regler som för införselavgiften. I samband med att skatt sålunda
åsättes det importerade kliet synes, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit,
vetekli, som tillverkas inom landet, böra beskattas. Då havre är
medtagen bland de varor, vilka skola kunna beläggas med införselavgift,
bör kli, som erhålles vid den inhemska havreförmalningen, kunna undantagas
från beskattning. Likaledes bör kli, som tillvaratages vid förmälning
inom riket av råg, vara fritt från skatt, då dels sådant kli spelar en
mindre betydande roll, dels beskattningen därav skulle medföra avsevärt
ökat kontrollarbete. För att förenkla kontrollen över tillverkningsskattens
utgörande torde, likaledes i överensstämmelse med vad lantbruksstyrelsen
föreslagit, vid skattens beräknande 25 procent aA^ förmald vetemängd
böra anses såsom kli. Tillverkningsskatten bör utgå med samma belopp
som skatten å importerat kli. För varje månad bör tillverkaren till
spannmålsnämnden lämna uppgift under straffansvar å den myckenhet
kli, för vilken skatt skall av honom erläggas, ävensom inbetala ifrågakommande
belopp till statsverket. Överinseendet å kontrollen att tillverkningsskatt
behörigen utgöres bör handhavas av spannmålsnämnden.
De närmare bestämmelser, vilka erfordras i fråga örn redovisning, uppbörd
och kontroll, torde kunna givas i stort sett samma innehåll som motsvarande
stadganden angående mjölkavgift och slaktdjursavgift samt
få av Kungl. Majit i administrativ ordning utfärdas. Kostnaderna för
kontrollen över tillverkningsskattens utgörande torde böra bestridas av
medel, som i sådan skatt uppbäras och av Kungl. Majit för ändamålet
ställas till förfogande.

Det möter naturligtvis svårigheter att tillförlitligen uppskatta storleken
av de belopp, som genom nu berörda anordningar kunna komma att inflyta.
Vad införselavgiften beträffar torde hänsyn huvudsakligen få tagas
till införseln av havre och majs. Någon inkomst genom införselavgift å
foderhavre synes knappast böra påräknas. I fråga örn grynhavren uppgår
kvarnarnas förbrukning till omkring 45,000 ton årligen. Utgår man
från att tillverkningen i medeltal för år omfattar 60 procent svensk havre,
föreligger ett importbehov av 18,000 ton. Av majs importerades 1933
265,000 ton. Förutsätter man, i likhet med spannmålsnämnden, att tillsvidare
150,000 ton årligen kunna utbytas mot svensk brödsäd, och tages
hänsyn till den inverkan, prisfördyringen i övrigt kan komma att hava

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 47

på importens storlek, torde man måhända under de närmaste åren ej böra
räkna med större majsimport än 50,000 ton örn året. Örn vidare vid
förevarande uppskattning allenast räknas med en införselavgift å
havre och majs av 2.5 öre för kilogram, skulle sålunda årligen komma
att inflyta omkring 1,700.000 kronor. Den tillfälliga avgiften å inom
landet befintliga lager av utländsk havre och majs skulle med samma
avgift och en uppskattad myckenhet av 15,000 ton giva sammanlagt
375,000 kronor. — Kliskatten skall som nämnt utgå dels för importerat
kli av alla slag, dels för inom landet tillverkat vetekli. Kliimporten har
under senare år uppgått till i medeltal mellan 40,000 och 50,000 ten årligen.
Då under här avsedda förutsättningar importen ej torde komma att överstiga
30,000 ton örn året, lärer det sammanlagda skattebeloppet belöpa
sig till högst 750,000 kronor. Vad skatten å tillverkningen av vetekli
angår, skulle enligt en av spannmålsnämnden i dess årsredogörelse
för 1932 (stat. off. utr. 1933:17; sid. 10—13) gjord utredning för brödändamål
årligen inom landet förbrukas omkring 585,000 ton vete. Då omständigheter
synas tala för att denna siffra är väl hög, torde den höra reduceras
något, förslagsvis till 560,000 ton. Med utgångspunkt från en kliskatt
av samma storlek som den nyss antydda införselavgiften och under
antagande att 25 procent av vetemängden vid förmalningen tillvaratages
såsom kli, skulle den årliga tillverkningsskatten sammanlagt uppgå
till 3,500,000 kronor. — Någon ökad medelstillgång genom höjd kraftfoderskatt
— för budgetåret 1934/1935 beräknad inbringa 4,000,000 kronor
— torde icke för närvarande böra räknas med.

Införselavgiften å havre och majs samt därmed jämställda fodermedel
kommer att bäras huvudsakligen av kött-, fläsk- och äggproducenterna,
medan kliskatten däremot berör i första hand mjölk- och äggproduktionen.
Det sist sagda är jämväl förhållandet med kraftfoderskatten. I huru hög
grad varje särskild produktionsgren drabbas av avgifterna är vanskligt att
avgöra. Vad angår kraftfoderskatten torde man kunna utgå från det av
svenska ägghandelsförbundet gjorda antagandet, att 10 procent träffa
äggproduktionen. Detsamma synes kunna förutsättas beträffande skatten
å kli. Vad införselavgiften beträffar har beräknats, att importen av därav
berörda fodervaror, örn grynhavren undantages, huvudsakligen kommer
att omfatta majs. Då majsen särskilt under vintermånaderna i
tämligen stor utsträckning torde användas såsom hönsfoder, på grund av
dess förmåga att giva en tilltalande larg å äggulan, synes man måhända
böra antaga, att 10 procent även av införselavgiften komma att bäras av
äggproducenterna. I anslutning till de synpunkter, jag i det föregående
hävdat, böra sålunda av de genom införselavgiften inflytande medlen omkring
90 procent användas för stödjande av kött- och fläskproduktionen
samt återstoden komma äggproduktionen till godo. Likaledes bör, med
frångående av de principer, som härutinnan för närvarande tillämpas, för
äggproducenternas räkning användas omkring 10 procent av kraftfoder -

48 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

skatten. Återstående del av ifrågavarande skattemedel bör liksom hittills
gå till mjölkregleringen. Vad kliskatten angår bör, beträffande de medel,
som härröra av skatten å importkliet, ske enahanda fördelning som i fråga
örn kraftfoderskatten. De belopp, som upptagas genom skatten å tillverkningen
inom landet av vetekli, vilken sistnämnda skatt ej i och för sig
verkar fördyrande på fodervaran, eftersom denna torde komma att stiga
i pris- även örn endast det importerade kliet belägges med skatt, synas
däremot böra avsättas för särskilt, med spannmålsregleringen sammanhängande,
ändamål. På samma sätt torde böra förfaras med den särskilda
avgiften å utländsk havre och majs, som finnas inom landet, då
införselavgift å dylika varor pålägges. Till dessa spörsmål torde jag
få återkomma vid behandlingen av spannmålsfrågan.

Den fördelning av beloppen på animalieproduktionens olika grenar, som
i anslutning till vad nu sagts bör äga rum, torde få ankomma på Kungl.
Maj:ts närmare bestämmande. För att underlätta anpassningen allteftersom
förhållandena utveckla sig, bör Kungl. Maj:t äga rätt att, örn
så skulle finnas ändamålsenligt, avvika från vad i det föregående utstakats
för medlens fördelning. Kungl. Majit bör sålunda hava möjlighet
även att använda de av en viss avgift härrörande medel för stödjande
av andra jordbrukets produktionsgrenar än dem, för vilka samma medel
närmast avsetts.

På sätt jag tidigare erinrat skall enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser,
vilka trätt i kraft den 1 mars 1934, exportör av bacon på
Storbritannien och Norra Irland till utjämning av spänningen mellan
fläskpriset å exportmarknaden och å hemmamarknaden avstå — efter
vissa avdrag — det vid exporten erhållna överpriset, vilket skall inlevereras
till statens slaktdjursfond. Med ett beräknat dylikt överpris av 50
öre för kilogram och en export av 1,200 ton i månaden — senast fastställda
utförselkvantitet för fyraveckorsperiod utgör 1,176 ton — skulle på detta
sätt årligen inflyta över 7 miljoner kronor. Sistberörda belopp minskas
i den mån ansträngningarna att höja det inhemska fläskpriset leda till
resultat. Ihågkommas bör också, att utförselkvantitetens storlek tid
efter annan kan bliva föremål för ändringar. Genom inbetalningen av
nämnda exportöverpris samt genom upptagande av den föreslagna införselavgiften
å havre, majs och därmed jämförliga fodermedel torde emellertid
för kött- och fläskproduktionens stödjande sammanlagt ett ganska
betydande belopp komma att stå till förfogande. Beloppet torde, på samma
sätt som avsetts med de medel, vilka inflyta i slaktdjursavgift, böra i
främsta rummet användas dels till exportfrämjande åtgärder dels ock till
andra anordningar, ägnade att avlasta den inhemska marknaden och sålunda
att lätta pristrycket. Yad särskilt fläskproduktionen angår är det,
såsom slakterinämnden framhållit, för bedömande av vilka åtgärder, som
i fråga örn denna produktion böra vidtagas, av betydelse att snabbt kunna
följa de starka växlingar, svinbeståndet i landet undergår. Under 1931

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 49

—1933 har inom Svea- och Götaland allmän svinräkning ägt rum en gång
.årligen. Till gäldande av vissa med svinräkningen 1933 förenade kostnader
hava, såsom förut nämnts, medel anvisats ur slaktdjursfonden.
För vinnande av bättre överblick över svinstockens utveckling har genom
kungörelse den 7 april 1933 (nr 122) innehavare av fargalt inom sagda
landsdelar ålagts att under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 dels föra fortlöpande
förteckning rörande betäckningar av suggor, dels kvartalsvis
lämna uppgift angående antalet av honom innehavda fargaltar och det
sammanlagda antalet av de under varje månad av dessa betäckta suggor.
Grenom det material, som sålunda insamlas, vinnes en ganska god förhandskännedom
örn fläskproduktionens utveckling. I den mån ytterligare
uppgifter kunna bliva av behovet påkallade, torde kunna tagas
under övervägande anordnandet av tätare svinräkningar än hittills
skett. De kostnader, vilka härav kunna föranledas, synas böra utgå av
medel, vilka inflyta genom omförmälda införselavgift och! överpris å
exportfläsk.

Redan då beslutet örn upptagande av slaktdjursavgift förra våren fattades,
stod det klart, att, till följd av det sätt på vilket uppbördsförfarandet
av kostnadsskäl måste anordnas, avgiften icke skulle komma att,
såsom önskvärt varit, lika beröra alla producenter av kött och fläsk till
avsalu. Sedan systemet nu någon tid varit i verksamhet, hava klagomål
över de olägenheter, som av berörda förhållanden föranletts, från olika
håll framförts. Någon omläggning av uppbördsförfarandet sålunda, att
full rättvisa i förevarande hänseende därigenom skapas, torde, såsom antytts,
icke kunna ske inom en i förhållande till de inflytande avgiftsmedlens
storlek skälig kostnadsgräns. Emellertid synes, därest de i det föregående
föreslagna anordningarna genomföras, böra övervägas, huruvida
någon slaktdjursavgift över huvud vidare behöver upptagas. Det belopp,
vilket genom den föreslagna införselavgiften skulle komma kött- och fläskproduktionen
till godo, motsvarar ungefär de beräknade intäkterna av
slaktdjursavgiften. Hänsyn torde också böra tagas till den kostnadsökning
för produktionen, som föranledes av fördyringen av de inhemska
fodermedlen. Jag är sålunda beredd att, därest omförmälda förslag vinna
bifall, överväga borttagande av skyldigheten att utgöra slaktdjursavgift.
Den i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade förordningen
i ämnet, enligt vilken befogenhet att uttaga dylik avgift tillkommer
Kungl. Majit, torde icke därför behöva upphävas. Jag erinrar för
övrigt, att förordningens giltighet är begränsad till ilen 1 juli 1935.

Såsom tidigare anförts torde genom höjning av prisläget å fodervaror
ernås en begränsning av animalieproduktionens storlek. Produktionens
reglering genom kontingentering eller på liknande sätt möter avsevärda
svårigheter. Någon avgift å galt vid betäckning, såsom från slakterinämndens
sida ifrågasatts, bör enligt mitt förmenande icke heller lämpligen
upptagas.

Bihang lill riksdagens protokoll 10Hl. 7 saini. 2 nuti Xr 1. 4

50 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Skall priset å kött oell fläsk kunna höjas till avsedd nivå, kan det bliva
nödvändigt, att importen av sådana varor begränsas eller i varje fall att
åtgärder vidtagas, vilka förebygga importvarans försäljning till priser,,
som stå hindrande i vägen för förstberörda syfte. Kungl. Maj:t torde
därför böra erhålla riksdagens bemyndigande att, då skäl därtill före.
ligga, besluta de anordningar, som ur angivna synpunkter kunna finnas
erforderliga. Den importreglering, som för sådant fall bör komma till
stånd, synes kunna ordnas enligt samma principer som de, vilka kommit
till uttryck i den nyligen beslutade regleringen av äggimporten. För import
av ifrågavarande varor torde sålunda böra fordras särskilt tillstånd
enligt vad Kungl. Majit härutinnan kan vilja föreskriva. Vidare bör
möjlighet finnas att för importtillstånd kräva erläggande av viss licensavgift.
De belopp, som härigenom inflyta, böra användas för kött- och
fläskprisets stödjande enligt förut avgivna grunder. Handhavandet av
regleringen torde böra ankomma på slakterinämnden eller annat organ,
som Kungl. Majit förordnar.

För stödjande av äggproduktionen skulle enligt det förut anförda bliva
tillgängliga viss del av de medel, som inflyta genom dels införselavgift,
dels skatt å importerat kli och dels kraftfoderskatt. Härtill komma de
licensavgifter, vilka uppbäras till följd av regleringen av äggimporten.
Sistnämnda avgifter torde dock ej komma att inbringa större belopp.
Även örn man räknade med den för närvarande såsom maximum stadgade
avgiften, 30 öre för kilogram, och en import av samma storlek som under
1933 eller omkring 200 ton, skulle det sammanlagda beloppet av licensavgifterna
för år ej uppgå till mer än omkring 60,000 kronor. Vad kraftfoderskatten
beträffar synes hinder ej böra möta att — oaktat de direktiv
i annan riktning, som föregående år härutinnan lämnats — redan under
innevarande budgetår i den utsträckning tidigare föreslagits taga de av
sagda skatt inflytande medlen i anspråk för äggproducenternas räkning.
Det är nämligen av vikt, att ett främjande av äggexporten med det snaraste
må kunna ske.

Åtgärder för äggproduktionens stödjande torde, i anslutning till vad
som anförts beträffanden kött och fläsk, böra huvudsakligen inriktas på
att undandraga den inhemska marknaden ett pristryckande överskott av
ägg, vilket mål även i detta fall bäst torde ernås genom export. I sistnämnda
hänseende synes den av lantbruksstyrelsen förordade anordningen
med ett rörligt pristillägg å exporterade ägg ägnad att vinna tillämpning.
I samband med att en dylik anordning kommer till stånd torde exporten
av ägg böra regleras efter väsentligen samma grunder som baconexporten
till England. Hedan tidigare har förbud meddelats mot export av ägg
till Tyskland utan tillstånd av lantbruksstyrelsen eller, efter lantbruksstyrelsen
bemyndigande, svenska smörprovningarna. En allmän exportreglering
förutsätter, att särskilt tillstånd fordras jämväl för export till

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 51

övriga länder. Exportör bör åligga att, därest priset å exportmarknaden,
efter avdrag av särskilda med exporten förenade kostnader jämte skälig
handelsvinst, överstiger inlandspriset, avstå mellanskillnaden. Sålunda
inflytande belopp böra komma äggproduktionen till godo i samma ordning
som förenämnda skatte- och andra avgiftsmedel. Sedan numera den
av lantbruksstyrelsen omförmälda riksföreningen mellan ägghandelsintressenterna,
Sveriges äggintressenters förening u. p. a., kommit till stånd,
synes dess medverkan till regleringens genomförande lämpligen böra erhållas.

Genom de åtgärder, vilka i det föregående berörts, torde beredas
ganska stora möjligheter att påverka äggpriset i önskvärd riktning
under årets olika månader. Man synes, åtminstone för närvarande, böra
stanna härvid. De från visst håll framförda yrkandena angående inrättande
av en lånefond för konservering och kylhuslagring av ägg samt
tillverkning av äggpreparat ävensom angående bidrag till kylanläggningar
för flytande ägg, anser jag mig sålunda i likhet med lantbruksstyrelsen
icke böra tillstyrka. Vad kylanläggningar beträffar föreligger, såsom
lantbruksstyrelsen påpekat, möjlighet att erhålla lån från statens fjäderfälånefond.
I fråga örn flytande ägg och andra äggpreparat må erinras,
att Kungl. Majit av innevarande års riksdag erhållit bemyndigande att,
därest så finnes erforderligt, vidtaga åtgärder för reglering av införseln
av äggula och flytande äggvita.

I fråga örn smör torde, på sätt förut nämnts, böra eftersträvas ett uppehållande
i huvudsak av nuvarande prisnivå. Jag förutsätter, att nu tilllämpade
mjölkreglering till sina grunder bibehålies. Vad beträffar de
medel, som för närvarande äro avsedda för bestridande av kostnaderna
för regleringens genomförande —- mjölkavgift, kraftfoderskatt och, inom
vissa gränser, margarinaccis — bör, såsom jag redan framhållit, den ändringen
vidtagas, att av det genom kraftfoderskatten inflytande beloppet
viss del, enligt närmare bestämmande av Kungl. Maj :t, skall användas för
stödjande av äggproduktionen, å andra sidan kommer emellertid, därest
vad jag tidigare anfört vinner bifall, mjölkregleringen att tillföras huvudparten
av det belopp, som den föreslagna skatten på importerat kli
kan komma att inbringa. Do genom sistnämnda skatt inflytande medlen
torde, i likhet med vad som gäller i fråga örn skatten å kraftfoder, böra
avses uteslutande för utbetalande av prisutjämningsbidrag för produktmjölken.
Beträffande margarinaccisen erinrar jag, att enligt beslut av
1933 års riksdag det belopp, som på denna väg kommer mjölkregleringen
till godo, skall användas för pristillägg å exportsmör. Margarinaccismedel
må emellertid för närvarande tillföras mjölkregleringen endast i den mån
exportkvantiteten överstiger 15,000 ton om året. Smörexporten har under
senare månaderna avsevärt ökat. Sålunda uppgick den under år 1933 till
över 17,000 ton mot ungefär 13,500 ton 1932 och under senare halvåret 1933

52 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

till i genomsnitt för månad 1,750 ton mot en genomsnittlig månadsexport
av 1,115 ton under förra hälften av samma år. Jämväl pristilläggets storlek
har ökat. Medan detsamma i genomsnitt för 1933 uppgick till 51 öre
för kilogram, utbetalades under de första veckorna i februari 1934 i medeltal
ett pristillägg av 1 krona 30 öre för kilogram. Förändringen sammanhänger
dels med att priset å exportmarknaden sjunkit dels därmed att det
inhemska smörpriset under drygt första hälften av 1933 hölls väsentligt
lägre än det nuvarande, 2 kronor 30 öre för kilogram. Med hänsyn till de
svårigheter, som av berörda anledningar i fortsättningen kunna resa sig
mot mjölkregleringens planmässiga genomförande, synes det rimligt, att
något större anslag av margarinaccismedel än det, som enligt nu tillämpade
grunder kan utgå, kommer mjölkregleringen till godo. Jag erinrar,
att av 1933 års margarinaccismedel, sammanlagt uppgående till i runt tal
4.5 miljoner kronor, endast ungefär hälften åtgått för mjölkregleringen
samma år. I vad mån och till vilket belopp överskott av margarinaccismedel
kan uppstå under första halvåret 1934, kan nu ej avgöras. Reglerna
för utgivande av bidrag av sagda medel till smörexportens stödjande torde
sålunda böra undergå viss jämkning. Därest erinran från riksdagens sida
ej möter, synes Kungl. Majit böra efter den 30 juni 1934 vara berättigad
att taga genom accis å margarin inflytande medel i anspråk för ^anordnande
av hälften av förekommande pristillägg å allt smör, som exporteras.
Härigenom skulle bland annat vinnas, att mjölkproducenterna själva
erhölle större intresse av att, exempelvis genom ökad egen förbrukning
av smör, nedbringa exportöverskottet. — Chefen för finansdepartementet
framlägger denna dag förslag örn utsträckning av Kungl. Majits befogenhet
att förordna örn erläggande av margarinaccis att avse margarin, som
levererats intill den 1 juli 1935.

I samband med frågan angående margarinaccismedlens användning må
ytterligare följande anföras. Såsom jag vid redogörelsen för de i anslutning
till spannmålsregleringen vidtagna åtgärderna erinrade, har Kungl.
Majit efter framställning av Svenska spannmålsföreningen u. p. a. ställt
sammanlagt ungefär 16,500 deciton vetemjöl till förfogande för gratisutdelning
bland nödlidande. Säkerligen har man att emotse ytterligare
ansökningar av beskaffenhet att böra bifallas. Det synes naturligt, att under
rådande bekymmersamma tid hjälp på angivet sätt beredes dem, som
hava det svårast i avseende å livsmedelsförsörjningen. Mjölutdelningen
har ej insnörts i stela former, utan ortsorganen hava att efter bästa förmåga
fördela mjölet på det till lindrande av nöd i vart fall lämpligaste
sättet. Jag förutsätter, att åtgärder i samma syfte även i fortsättningen
få vidtagas enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit. Emellertid
finner jag det vara rimligt, att icke hela kostnaden för mjölutdelningen
lägges på Svenska spannmålsföreningen, utan synes föreningen böra för
sina hithörande utlägg ersättas med belopp, ungefärligen motsvarande
fodervärdet av det vete, som beräknas hava åtgått för mjölets framställning.
Då det mjöl, varom här är fråga, torde framställas genom utmål -

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 53

ning till omkring 65 procent, skulle vart deciton vetemjöl motsvaras
av i runt tal 154 kilogram omalet vete. Med ett antaget fodervärde
av ungefär 13 kronor per deciton vete borde alltså föreningen i särskild
ordning beredas ersättning med i avrundat tal (1.54 X 13=) 20 kronor för
vart deciton vetemjöl, som enligt Kungl. Maj:ts beslut på föreningens bekostnad
utdelats eller kommer att utdelas gratis till behövande. Återstående
del av mjölets kostnad eller i allmänhet cirka 10 kronor per deciton
skulle stanna å föreningen. Jag förordar alltså, att åtgärder vidtagas för
beredande åt Svenska spannmålsföreningen av ersättning med förenämnda
belopp, 20 kronor per deciton mjöl, med rätt dock för Kungl. Maj:t att,
därest förhållandena i avseende å fodermedelspris eller utmalningsproeent
därtill skulle giva anledning, jämka ersättningsbeloppet. Den ifrågasatta
ersättningen synes mig lämpligen kunna utgå av margarinaccismedel.
En dylik användning överensstämmer väl med vad som vid fjolårets
riksdag uttalades i avseende å de ändamål, vartill sagda medel borde få
nyttjas. Under förutsättning att riksdagen ej har något att däremot invända
synes Kungl. Majit sålunda böra äga att för täckande enligt angivna
grunder av kostnader för utdelning av mjöl till nödlidande — såväl i
nu föreliggande fall som i händelse av framtida behov — taga i anspråk
högst 1 miljon kronor av margarinaccismedel. Skulle anledning därtill
föreligga, torde här avsedda bemyndigande böra gälla även utdelning
av nötkött.

Kungl. Majit har tidigare denna dag meddelat mig begärt bemyndigande
att tillkalla vissa utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva
förslag rörande frågan örn avsättning av smör och andra fettämnen
av inhemskt ursprung. Såsom motivering för att en dylik utredning åvägabragtes
anförde jag bland annat, att, därest importrestriktioner till
äventyrs skulle införas å de av våra exportmarknader för smör, som ännu
stöde öppna, det bleve svårt att enbart genom export få utbuden av smör
å den inhemska marknaden så begränsade, att smörpriset kunde bevaras
å sin hittillsvarande nivå. Jag framhöll vidare, att under dylika omständigheter
— för undvikande i möjligaste mån av nedgång i smörpriset eller
inskränkning i mjölkproduktionen, vilken sistnämnda åtgärd i nuvarande
situation kunde ingiva vissa betänkligheter och i varje fall mötte stora
praktiska svårigheter — produktionsöverskottet måste disponeras på annat
sätt än genom export. I sistberörda hänseende antydde jag bland annat
möjligheten att inblanda smör i margarin, varvid jag tillika erinrade,
att bestämmelser härutinnan måhända borde omfatta föreskrift örn särskild
accis å margarin, vari smör inblandats, för att hindra, att sådant
margarin utträngde smör som förbrukningsvara. Ifrågavarande utredning
avses skola så bedrivas, att eventuella förslag till åtgärder kunna
framläggas för nästa års riksdag. Redan före denna tidpunkt kan emellertid
den situation å smörmarknaden hava inträtt, som jag nyss berörde.
Omständigheterna kunna därvid gestalta sig sådana, att ett skyndsamt och

54 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

effektivt ingripande från statens sida blir av behovet påkallat. Även av
annan anledning kan det bliva önskvärt att vidtaga särskilda anordningar
för smörmarknadens stödjande. Genom margarinfabrikanternas
förpliktande att inblanda smör i margarinet torde smörets avsättning på
inlandsmarknaden kunna främjas. Naturligtvis måste, innan verkningarna
av en dylik åtgärd tillförlitligare utretts, en viss försiktighet
iakttagas. Möjlighet synes emellertid böra beredas Kungl. Maj :t att, örn
behov i sådant hänseende skulle yppa sig, tillfälligtvis vidtaga anordningar
för genomförande av tvångsinblandning, varom här är fråga.
Kungl. Maj:t synes sålunda böra erhålla riksdagens bemyndigande att,
örn så finnes erforderligt för beredande av avsättning för i Sverige framställt
smör, för tiden till och med den 30 juni 1935 förordna, att i margarin,
som inom riket saluhålles, skall finnas inblandat svenskt smör till
viss myckenhet, ävensom meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder
i övrigt, som i detta sammanhang kunna föranledas.

Innan jag lämnar mjölkfrågan må erinras, att förordningen den 10 februari
1933 med bestämmelser örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter
upphör att gälla med den 30 juni 1934. Förordningen torde böra
givas förlängd giltighet för tiden till och med den 30 juni 1937, eller samma
giltighetstid som är bestämd för förordningen angående mjölkavgift.

Vad frågan örn fortsatt stöd åt spannmålsodlingen beträffar, tillstyrker
jag, att gällande principer i fråga örn dels inmalning av svenskt vete och
svensk råg vid framställning av vetemjöl och rågmjöl dels ock användande
i viss utsträckning av svensk havre vid tillverkning av havregryn och
andra till människoföda avsedda produkter av havre alltjämt vinna tilllämpning.
Skall under rådande förhållanden, särskilt med hänsyn till det
produktionsöverskott av brödsäd, som för närvarande förefinnes, priset å
den svenska brödspannmålen kunna uppehållas vid skälig nivå, torde
emellertid särskilda prisstödjande åtgärder jämväl vara påkallade. Jag
förordar i sådant avseende, att staten lämnar sin medverkan till ett inlösningsförfarande
enligt i huvudsak samma grunder som de under senare
år tillämpade. Inlösningsgarantien torde allenast böra avse 1934 års skörd.
Ehuru omständigheterna kunna föranleda, att särskilda åtgärder i prisstödjande
syfte även därefter bliva påkallade, torde något avgörande för
längre tid än nyss angivits icke nu böra träffas. Alla torde vara ense örn,
att den nuvarande anordningen är ur flera synpunkter otillfredsställande.
Möjligheter till en omläggning av systemet hava, såsom av den tidigare
redogörelsen framgår, från flera håll berörts. Denna fråga synes
böra närmare utredas. Det är min avsikt att vidtaga anstalter för igångsättandet
av en dylik utredning, vilken torde böra bedrivas så skyndsamt,
att resultatet kan komma under omprövning vid 1935 års riksdag.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag, att det mellan staten
och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. ingångna avtalet förlänges för

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 55

tiden till och med den 31 december 1935. De av spannmålsnämnden förordade
ändringarna i kontrakt oell föreningsstadgar synas härvid höra
godtagas.

På sätt förut berörts hava de ensidigt på brödsädsodlingens stödjande
inriktade åtgärderna föranlett en alltjämt ökad sådan odling inom landet,
vilket i förening med de senaste årens såväl kvalitativt som kvantitativt
goda skördar medfört en överproduktion av betydande mått. Enligt
spannmålsnämndens uppskattning skulle den 1 september 1934 finnas ett
brödsädsöverskott av ej mindre än 380,000 ton. Att döma av de preliminära
siffror, som föreligga från årets brödsädsinventering, synes man
kunna räkna med en något lägre myckenhet eller omkring 340,000 ton.
Viktiga spörsmål, som nu påkalla sin lösning, äro, huru berörda överskott
skall kunna avsättas på lämpligaste sätt med minsta förlust för
statskassan samt hur för framtiden produktionen skall kunna hållas inom
skäliga gränser. Vad brödsädsöverskottets undanskaffande beträffar vill
jag erinra att, på sätt tidigare nämnts, Kungl. Maj:t med anledning av
vrad härutinnan förekom vid spannmålsregleringens riksdagsbehandling
1933 torde vara berättigad att vidtaga åtgärder i förevarande syfte.
Åtgärder, vilka vid fjolårets riksdag i sådant hänseende ifrågasattes,
voro bland annat dels export, dels fördelning av spannmål
efter förmälning bland nödlidande samt dels spannmålens utnyttjande
för foderändamål. Någon export synes för närvarande
svår åvägabringa. Utdelning av förmald brödsäd till behövande har,
såsom tidigare erinrats, skett och torde jämväl framdeles i viss utsträckning
komma att äga rum. Med hänsyn till omständigheterna, särskilt
brödsädsöverskottets storlek, torde emellertid avsättningen av detsamma
i främsta rummet böra vinnas genom användning av brödsäd såsom
foder. Vissa åtgärder i sådant hänseende hava, på sätt jag förut nämnt,
redan igångsatts. Skall brödspannmål i den utsträckning, varom här är
fråga, kunna avsättas för foderändamål, kräves emellertid, att användningen
av nu brukliga fodervaror i motsvarande grad inskränkes. Det
synes, såsom spannmålsnämnden framhållit, naturligt, att denna begränsning
går ut över importfodret. Bifallas de av mig i det föregående framförda
förslagen angående införselavgift m. m., torde sådan begränsning
kunna ernås samtidigt som prisläget å fodersäden inom landet liöjes och
därigenom förlusterna vid brödspannmålens utförsäljning för foderändamål
minskas. Det synes antagligt, att brödspanmnålens avsättning såsom
foder på denna väg skall kunna tryggas utan att, såsom spannmålsnämnden
föreslagit, rätt till införsel till riket av fodermedel förknippas
med skyldighet att i fodervaran inblanda viss myckenhet svensk brödsäd
eller att denaturera sådan säd. Skulle det emellertid visa sig, att,
oaktat den förhöjning av foderpriset, som genom införselavgiften uppnås,
brödsädsöverskottet icke vinner avsättning i önskad omfattning inom rimlig
tid, synes önskvärt, att möjlighet finnes att vidtaga anordningar i den

56 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

av spannmålsnämnden föreslagna riktningen. Kungl. Majit torde därför
böra erhålla bemyndigande att för sist angivna fall föreskriva, att import
av fodermedel, som av införselavgiften beröras, ej får äga rum, med
mindre särskilda av Kungl. Majit stadgade villkor uppfyllas. Närmast
till hands torde därvid ligga, att förbud meddelas mot införsel utan särskilt
tillstånd, samt att tillståndets meddelande göres beroende av att vissmyckenhet
svensk brödsäd blir denaturerad för foderändamål.

Tidigare har, i överensstämmelse med spannmålsnämndens beräkningar,
antagits, att omkring 150,000 ton svensk brödsäd årligen skulle kunna beredas
avsättning för foderändamål. Den brödsäd, som skall användas som
foder, bör, i anslutning till vad spannmålsnämnden föreslagit, denatureras
genom färgning eller på annat sätt, som lämnar tillfredsställande möjlighet
till kontroll att varan nyttjas uteslutande till foder. Närmare bestämmelser
härutinnan böra meddelas av Kungl. Majit eller, enligt KunglMajlis
bemyndigande, av spannmålsnämnden. Inköp oell denaturering
av brödsäd för foderändamål böra ombesörjas av Svenska spannmålsföreningen.
Föreningen får därefter utsälja den denaturerade spannmålen;
till foderpriser. Möjlighet bör emellertid stå öppen för spannmålshandlare
och andra, som så önska och av föreningen finnas lämpliga, att,,
efter överenskommelse med föreningen, företaga inköp och denaturering
av brödsäd. För sådant fall bör vederbörande av föreningen erhålla,
ersättning med skillnaden mellan priset å brödsäd och fodersädspriset.
Allenast spannmål av sådan beskaffenhet, att föreningen enligt kontraktet
med staten är skyldig inlösa densamma, bör kunna ifrågakomma till
denaturering enligt dessa principer. Jag vill i detta sammanhang framhålla,
att, därest 1934 års brödsädsskörd skulle visa sig vara av mindregod
kvalitet, spannmål av denna skörd bör komma till användning för nu
avsett ändamål framför spannmål av äldre skörd. Överinseendet å såväl
denatureringen som förfarandet i övrigt bör anförtros spannmålsnämnden.
Användande av denaturerad brödsäd till utsäde eller för kvarnändamål
ävensom försäljning av mjöl eller gryn, tillverkat av sådan,
spannmål, bör, så framt ej vederbörande visar sig hava handlat i god tro,,
medföra straffpåföljd.

Genom införselavgiften minskas spänningen mellan brödsäds- och fodersädspriset
samt försvinner sålunda till en viss grad den stimulans till
brödsädsproduktion, som inlösningsgarantien för med sig. Spannmålsnämnden
har efter omprövning förkastat vissa förslag, direkt ägnade att
begränsa sagda produktion. Vad beträffar frågan örn produktionsbegränsning
genom arealkontingentering torde densamma ej befinna sig i sådant
läge, att en lösning på denna väg nu går att genomföra, och biträder jag.
därför spannmålsnämndens mening, att en dylik anordning icke bör komma
till stånd. I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till
uttryck i ett flertal yttranden i ärendet, finner jag däremot de invändningar,
vilka kunna riktas mot avgiftsbeläggning av veteodlingen genom

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 57

upptagande av en veteavgift att redovisas vid vetets förmälning, icke vara
av beskaffenhet att höra föranleda förslagets avvisande. Det prisläge^
i vilket brödsäden tack vare statsåtgärderna för närvarande befinner sigr
kan visserligen icke anses oskäligt högt. Det är emellertid å andra sidan
rimligt, att, i den mån produktionen i skyddet av berörda åtgärder givesstörre
omfattning än som fordras för tillgodoseende av behovet, någon
prisförsämring inträder. Vad vetet beträffar synes en reglering lämpligen
kunna ske genom påläggande av nyssberörda avgift. Samtidigt berudes
här en möjlighet att erhålla bidrag till täckande av de förluster,
som genom ett alltför ivrigt utnyttjande av prisgarantien tillskyndas
statsverket. Jag tillstyrker alltså, att bestämmelser meddelas angående
upptagande av en veteavgift å svenskt vete. Avgiftens belopp torde
böra anpassas efter skördens storlek och beskaffenhet. Beloppet synes
böra fastställas av Kungl. Maj:t, varvid ett maximum av 2 öre för
kilogram vete dock torde böra stadgas. Ehuru avgiften bör bäras av producenten,
torde, såsom redan antytts, uppbördsförfarandet kunna knytas
till förmalningen, sålunda att vederbörande kvarnföretag ålägges
svara för avgiftens inbetalande till statsverket. I praktiken torde
denna anordning komma att medföra, att kvarnföretagen vid sina inköp
av svenskt vete göra avdrag å inköpspriset med belopp, motsvarande
veteavgiften. Frihet från avgift torde skäligen höra åtnjutas för vete,,
som mot tull eller lön förmales för tillgodoseende av odlarens eget husbehov.
Vid de förhandlingar, som ägt rum angående förlängning av avtalet
mellan staten och Svenska spannmålsföreningen, har från kvarnhåll
uttalats, att, vid den avgiftsfria vetemängdens beräknande, årsförbrukningen
för person och år av vetemjöl och vetegryn ej horde få uppskattas
till större myckenhet än som motsvarade 50 kilogram vete. Denna beräkningsgrund
synes kunna godtagas. Såsom mjöl eller gryn till husbehov
torde vidare, likaledes i överensstämmelse med kvarnarnas vid berörda
förhandlingar tillkännagivna mening, ej böra anses annan vara än sådan,
som förbrukas i odlarens eget hushåll eller av personer, som han eljest
har i sin kost eller som av honom åtnjuta gratial eller födoråd, eller vilka
äro i odlarens tjänst anställda i och för hans jordbruk och i vilkas avlöningsförmåner
ingå tilldelning av motsvarande myckenhet vete, vetemjöl
eller vetegryn. Avyttrar odlare mjöl eller gryn, som tillverkats av vet©
för vilket enligt vad nu sagts frihet från avgift tillgodonjutits vid förmalningen,
bör för sådant vete avgift i stället erläggas i samband med
avyttringen. För dylikt fall bör odlaren ansvara för avgiftens inbetalande
till statsverket.

överinseendet å kontrollen över veteavgiftens utgörande synes böra anförtros
spannmålsnämnden. Det närmare förfarandet i fråga örn avgiftens
redovisning torde kunna ordnas på samma sätt, som avsetts beträffande
skatten å inom landet tillverkat vetekli. Det bör sålunda åligga
kvarninnehavare att viss tid efter varje månads utgång till spannmåls -

58 Sammansatt ber innings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

nämnden deklarera den myckenhet vete, som under månaden förmalts,
samt därvid angiva den vetemängd, för vilken veteavgift skall utgå. I
anslutning härtill hör verkställas inbetalning till statsverket av det å månaden
belöpande avgiftsbeloppet. Lämpligen torde böra föranstaltas därom,
att tillverkningsskatt å vetekli samt veteavgift av kvarninnehavaren
redovisas i ett sammanhang med begagnande av ett för båda avgifterna
gemensamt deklarationsformulär. För sådant fall då, enligt vad förut
nämnts, ansvar för veteavgiftens erläggande åvilar odlaren, bör av denne
inom viss tid efter det avgiftsskyldighet inträtt meddelande därom lämnas
spannmålsnämnden och ifrägakommande veteavgift inlevereras. Underlåten
eller felaktig deklaration bör medföra straffansvar. För befrielse
från avgift torde böra fordras, att odlaren vid den kvarn, där förmalningen
äger rum, lämnar skriftlig av honom på heder och samvete avgiven
förklaring, att mjöl och gryn, som tillverkas av ifrågavarande vete,
avses och skäligen beräknas åtgå för sådan husbehovsförbrukning, varom
tidigare förmälts. Då närmare 3,000 kvarnar torde komma att beröras
av anordningen, fordras naturligtvis en ganska vidlyftig kontrollapparat.
I stor utsträckning torde man, i anslutning till vad kontrollstyrelsen
framhållit, få lita till stickprovsvis skeende efterhandsgranskning
genom av spannmålsnämnden utsedda funktionärer. Möjligheten att vid
kontrollen i viss utsträckning använda de ortsombud, vilka finnas för
kontroll över mjölkavgiftens behöriga utgörande, synes böra tagas under
övervägande. Kontrollkostnaderna böra bestridas av de inflytande
avgiftsmedlen enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Erforderliga
tillämpningsföreskrifter i avseende å veteavgiftens uppbörd och redovisning
m. m. torde i överensstämmelse med vad nu anförts få av Kungl.
Maj: t i administrativ ordning meddelas.

Veteavgiften bör ej läggas så, att den medför sänkning av det pris, som
odlarna redan tillförsäkrats beträffande 1933 års skörd. Att vid avgiftsbeläggning
av 1934 års svenska veteskörd undantaga kvarvarande lager
från tidigare skördeår skulle emellertid möta stora kontrollsvårigheter.
En dylik åtgärd synes ej heller vara nödvändig. Det torde kunna antagas,
att Svenska spannmålsföreningens inlösningsskyldighet med avseende
å 1933 års brödspannmål i stort sett blivit fullgjord till den 1 september
1934. Praktiskt taget befinner sig alltså då allt svenskt vete av
gammal skörd i föreningens ägo. Någon förmälning av den nya skörden
torde vid angivna tidpunkt knappast ännu hava ägt rum. Veteavgiftens
utgörande synes i betraktande av det nu sagda för undvikande av omförmälda
kontrollsvårigheter, utan att inlösningspriset sommaren 1934
därav beröres, lämpligen kunna ordnas så, att från och med den 1 september
1934 allt svenskt vete avgiftsbelägges. Visserligen komma spannmålsföreningens
förluster vid spannmålens försäljning till kvarnarna därigenom
att ökas. Å andra sidan komma statsverkets inkomster av veteavgiften
att stiga i samma grad.

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 59

Vid den inlösning, sorn enligt vad jag föreslagit skall äga rum sommaren
1935, måste, örn syftet med veteavgiftens uttagande skall vinnas, avdrag
med belopp, motsvarande då gällande veteavgift, ske från det pris, som för
sagda inlösning kan bliva fastställt. När det inlösta vetet sedan ånyo utsläppes
i marknaden, kommer försäljningspriset, liksom vid den försäljning,
som sker till kvarn direkt från producent, att påverkas av den veteavgift,
som vid förmalningen skall inlevereras till statsverket. Med hänsyn
till vad nu anförts torde i samband med förlängningen av kontraktet
mellan staten och Svenska spannmålsföreningen, utöver de av spannmålsnämnden
förordade ändringarna i samma kontrakt, böra föreskrivas
— lämpligen såsom tillägg till stadgandet i 4 § mom. 4, vari förmäles angående
avdrag i visst fall från det fastställda inlösningspriset — att vid
inköp av vete, som skördats efter den 1 januari 1934, ytterligare avdrag
skall göras med belopp, motsvarande den veteavgift, som, enligt vad i
särskild ordning bestämmes, kan komma att utgå för samma vete.

Det är min avsikt att, därest veteavgift uttages, föreslå oförändrat inlösningspris
å vete, 19 kronor för 100 kilogram av normalkvalitet. Vad
rågodlingen beträffar synes någon rågavgift, motsvarande veteavgiften,
med hänsyn särskilt till svårigheten att kontrollera all landets vid ett
mycket stort antal småkvarnar bedrivna rågförmalning, icke lämpligen
kunna påläggas. För att förhållandet mellan råg- och vetepris ej skall
undergå en icke önskvärd förskjutning till rågprisets förmån, torde vid
sådant förhållande, örn en särskild avgift åsättes vetet, inlösningspriset
för råg böra i skälig grad jämkas nedåt. Inlösningspriset för 1934 års
rågskörd synes sålunda böra fastställas till samma belopp som det nu gällande,
minskat med det belopp, vartill veteavgiften bestämmes.

Vid min uppskattning av det belopp, som årligen kunde komma att inflyta
genom tillverkningsskatten å vetekli, antog jag, att landets sammanlagda
årsförmalning av vete till människoföda kunde beräknas till omkring
560,000 ton. Härav torde på de till Svenska spannmålsföreningen
anslutna 108 kvarnarna komma ungefär 400,000 ton. Med nuvarande inmalningsprocent,
vilken synes kunna bibehållas ganska länge, utgör förbrukningen
av utländskt vete allenast omkring 50.000 ton örn året. De till
spannmålsföreningen anslutna kvarnarnas årsförmalning av svenskt vete
skulle sålunda för den närmaste tiden kunna beräknas till cirka 350,000
ton, vilken myckenhet helt torde förmalas till försäljning. Hur den vid
landets övriga kvarnar bedrivna tillverkningen fördelar sig på tullförmalning
och förmälning till försäljning är svårt att utröna. Antager
man, att vid sistsagda kvarnar 50,000 ton svenskt vete årligen förmalas i
försäljningssyfte, skulle den sammanlagda vetemängd, som komme att,
för år räknat, beröras av veteavgiften, uppgå till omkring 400,000 ton.

Att på nuvarande stadium fastställa storleken av de förluster, Svenska
spannmålsföreningen — och sålunda även staten i dess egenskap av garant

60 Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

för föreningen kan komma att tillskyndas genom inlösningsförfarandet,
är icke möjligt. Spannmålsnämnden har, såsom av den föregående redogörelsen
framgår, under närmare angivna förutsättningar uppskattat det
totala beloppet av förlusterna till omkring 30 miljoner kronor. Större
klarhet rörande förlusternas omfattning torde kunna vinnas, då bär föreslagna
åtgärder någon tid varit i tillämpning och utfallet av detta års
skörd kan överblickas. Närmare beräkningar över förlusterna torde därför
jämte plan för deras täckande böra föreläggas nästa års riksdag.
Då det emellertid måste anses vara av vikt, att uppkommande förluster
snarast möjligt kunna täckas, böra redan nu medel för avskrivning å förlusterna
avsättas. För detta ändamål böra, såsom redan antytts, i första
hand tagas i anspråk de belopp, vilka uppbäras i veteavgift. Vidare torde
för samma ändamål böra avses de medel, som inflyta dels genom tillverkningsskatten
å vetekli, dels genom den särskilda avgiften för viss utländsk
havre och majs. Huruvida det kan bliva möjligt att härutöver å
riksstaten för nästkommande budgetår anvisa medel för ifrågavarande
ändamål i form av anslag å allmänna skattebudgeten, kan, efter vad jag
vid samråd med chefen för finansdepartementet inhämtat, icke för närvarande
med säkerhet bedömas. Frågan härom torde, i händelse anledning
därtill gives, framdeles få anmälas för Kungl. Majit.

Av spannmålsnämndens utredning samt vad i övrigt förekommit torde
framgå, att med hänsyn till det stora spannmålsöverskottet Svenska
spannmålsföreningen icke kan, utan statens medverkan för finansiering
av verksamheten, fullgöra sin inlösningsskyldighet instundande sommar.
Det erforderliga kapitalbeloppet har av spannmålsnämnden beräknats
till närmare 70,000,000 kronor. Härvid har förutsatts en skörd av sådan
storlek, att ett brödsädsöverskott av 380,000 ton den 1 september 1934
skulle föreligga. Då emellertid, såsom förut anmärkts, sagda överskott
kan antagas vara omkring 40,000 ton för högt beräknat, minskas föreningens
kapitalbehov i motsvarande grad. Det erforderliga kapitalbeloppet
torde med hänsyn härtill kunna uppskattas till högst 65,000,000 kronor.
•Tåg tidst; rker, att åtgärder vidtagas för beredande åt föreningen av förlagskapital
intill nämnda belopp. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
förordar jag, att detta ordnas i den form, att å riksstaten för
nästa budgetår under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till
statsverket, uppföres ett reservationsanslag av 65,000,000 kronor att utgå
av lånemedel. Föreningen bör vara pliktig att å utbekomna belopp gälda
ränta efter samma räntefot som den, riksgäldskontoret måste betala vid
medlens upplåning. Föreningens återbetalningsskyldigliet bör fastställas
med hänsyn till den ordning, i vilken genom försäljning av inköpt
brödsäd medel kunna beräknas inflyta till föreningen. Erinras må, att
föreningens inköpsskyldighet börjar den 1 juni. Behov av rörelsekapital
föreligger alltså före ingången av nästa budgetår. Medel härför torde
kunna åvägabringas sålunda, att riksgäldskontoret förskottsvis till -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 61

handahåller föreningen nödigt belopp mot ersättning från omförmälda
anslag, så snart detta efter det nya budgetårets ingång blir disponibelt.

Genomförandet av de av mig tillstyrkta förslagen torde medföra viss
ökning av spannmålsnämndens arbete. Då anslaget till nämndens verksamhet
uppförts såsom förslagsanslag, synes tillräcklig anledning dock
ej finnas att ändra det i årets statsverksproposition härför äskade beloppet
av 80,000 kronor.

Samtliga sådana i det föregående omförmälda avgifter, som helt eller
huvudsakligen äro avsedda för prisreglerande åtgärder, torde böra gå till
en gemensam fond, jordbrukets prisregleringsfond. Till denna böra sålunda
föras såväl de medel, vilka härröra av kraftfoderskatt, margarinaccis och
slaktdjursavgift, som även de belopp, vilka inflyta genom införselavgift å
havre, majs och jämförliga fodermedel, skatt å importerat kli samt särskilda
avgifter vid export eller import av kött, fläsk och ägg. Mjölkregleringsfondens
och slaktdjursfondens medel komma följaktligen att ingå
i den gemensamma fonden. Sistnämnda fond bör förvaltas av statskontoret.
Medelsanvändningen bör ske enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande.
Ur budgetteknisk synpunkt får jag, efter samråd med chefen för
finansdepartementet, förorda, att tillförseln av ifrågavarande avgifter till
prisregleringsfonden redovisas över riksstaten. De påräknade intäkterna
av sagda avgifter böra sålunda upptagas på riksstatens inkomstsida.
Närmare förslag härutinnan torde chefen för finansdepartementet senare
komma att anmäla. Å utgiftssidan torde under nionde huvudtiteln höra till
enahanda belopp som det å inkomstsidan upptagna anvisas ett extra förslagsanslag,
över vilket de inflytande avgifterna tillgodoföras fonden. I anslutning
till vad tidigare anförts och med utgångspunkt från de i förslaget
till riksstat för nästkommande budgetår beräknade inkomsterna av kraftfoderskatt
4,000,000 kronor och av margarinaccis 9,500.000 kronor, synas
de totala intäkterna av nu förevarande avgifter för nämnda budgetår kunna
beräknas till i runt tal 20,000,000 kronor, med vilket belopp följaktligen
jämväl omförmälda förslagsanslag torde böra upptagas.

En liknande specialbudget som den nu förordade torde böra införas i
fråga örn de avgifter, vilka avsetts till täckande av Svenska spannmålsföreningens
förluster, eller den särskilda avgiften å inom landet befintlig
utländsk havre och majs, tillverkningsskatten å vetekli samt veteavgiften.
I anslutning till i det föregående gjorda beräkningar synas inkomsterna
av dessa avgifter för nästa budgetår kunna uppskattas till sammanlagt
omkring 8,000,000 kronor. Vad utgiftssidan beträffar torde till belopp,
motsvarande de sålunda beräknade inkomsterna, böra under nionde huvudtiteln
anvisas ett extra förslagsanslag, benämnt Avsättning till fonden
för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

Såsom av det anförda framgår komma vid bifall till vad här föreslagits
prisreglerande åtgärder att vidtagas rörande de flesta av jord -

62 Sammansatt bevil!/tings och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

brukets saluprodukter. Det förvaltningsmässiga handbavandet av dessa
regleringar skall ankomma på ett antal statliga nämnder, en var för sitt
område, samt, vad äggregleringen beträffar, en intressentförening under
lantbruksstyrelsens omedelbara överinseende. Givetvis har jag icke
kunnat undgå att överväga frågan, huruvida icke en centralisering av alla
dessa uppgifter till ett och samma organ skulle medföra sådana fördelar,
att en omorganisation i detta syfte borde föreslås. Helt visst skulle överblicken
över hela regleringsområdet främjas och möjligheterna att anpassa
de olika åtgärderna under hänsynstagande till deras verkningar
även utanför deras egentliga område ökas genom sådan centralisering. Å
andra sidan torde anordningen med flera organ i långt större grad möjliggöra
en specialiserad och fackmässig behandling av de olika frågorna.
Uppbyggandet av ett enda organ synes mig vara en så pass invecklad
uppgift, att jag icke nu anser mig beredd att taga ståndpunkt därtill.
Givetvis bör i fortsättningen uppmärksamhet riktas på denna fråga
och, därest regleringarna finnas böra fortsätta jämväl under kommande
år, frågan upptagas till förnyat övervägande i avsikt att eventuellt
underställa 1935 års riksdag förslag i ämnet. Under tiden bör självfallet
största möjliga kontakt hållas mellan de olika regleringsorganen.

Här ifrågavarande regleringar kräva helt naturligt även fortsatt uppmärksamhet
från Kungl. Maj:ts sida i syfte icke blott att följa deras
verkningar i tillämpningen utan även att vidtaga nödiga ändringar eller
förelägga en kommande riksdag erforderliga förslag till kompletteringar.
Några förslag till riksdagen angående åtgärder för att giva vederbörande
departementschef möjligheter att följa verkningarna av regleringarna
samt utvecklingen av produktion, avsättning och priser beträffande
jordbrukets produkter ävensom att i grundlagsenlig ordning,
förbereda uppkommande ärenden torde emellertid icke vara erforderliga.
Kungl. Majit har möjlighet att utan riksdagens hörande härutinnan besluta.
»

Yttranden och framställningar, överlämnade till utskottet.

Beträffande vissa till utskottet överlämnade yttranden och framställningar
må följande redogörelse lämnas.

Undantag från föreslagen Införselavgift å vissa fodermedel, m. m. I
skrivelse den 24 april 1934 har Sveriges kemiska industrikontor framhållit,
att vissa fodermedel användes för tekniskt ändamål samt att någon
beskattning av dylika varor för tekniskt ändamål säkerligen icke av
departementschefen åsyftats vid framläggandet av förslaget till förordning
örn införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel.
De fodermedel, som kunde ifrågakomma för dylik användning, syntes
huvudsakligen vara dels manioka-(tapioka-)rötter, vilka sedan gammalt
användes för framställning av bland annat kärnbindemedel, dels majs, var -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

av genom jäsning kunde framställas vissa rent kemiska produkter såsom
mjölksyra, aceton oell butanol. En dylik tillverkning komme inom den
allra närmaste tiden att igångsättas inom landet. Att befrielse från införselavgift
å råvaran erhölles, vore en förutsättning för att denna nya
industri skulle kunna utvecklas liksom ock för att nuvarande tillverkningar
skulle kunna upprätthållas. Industrikontoret hade visserligen haft
sin uppmärksamhet riktad på, att Kungl. Maj:t genom förslagets 6 § skulle
erhålla rätt att, där det med hänsyn till särskilda förhållanden funnes påkallat,
medgiva befrielse från införselavgift eller återbäring av sådan avgift,
men kontoret hade ändock funnit synnerligen önskvärt, att restitutionsrätten
beträffande fodermedel, som inom riket användes för tekniskt
ändamål, uttryckligen fastsloges genom ett tillägg till förslagets 5 §. Ett
motsvarande tillägg borde av samma skäl göras till 12 § i Kungl. Maj:ts
förslag till förordning örn särskild avgift för viss utländsk havre och majs.
—- Beträffande förslaget till förordning angående villkor i vissa fall för
införsel av fodermedel ansåg sig industrikontoret kunna utgå från, att i
de särskilda föreskrifter därutinnan, som Kungl. Majit kunde komma att
med stöd av förordningen utfärda, undantag gjordes för fodermedel, vilka
inom riket användes för tekniskt ändamål.

Importförbud å kött och fläsk samt varor därav. Rörande det i motionerna
I: 228 och II: 465 framställda förslaget örn skrivelse till Kungl. Majit
med anhållan örn importförbud å kött och fläsk samt varor därav hava
yttranden avgivits av statens slakterinämnd den 22 februari, lantbruksstyrelsen
den 3 mars och kommerskollegium den 5 mars 1934 eller sålunda
före avlåtandet till riksdagen av Kungl. Majits proposition nr 257. Med
hänsyn till vad propositionen innehåller i nu förevarande avseende har
en redogörelse för innehållet i nämnda yttranden icke ansetts behöva här
lämnas.

Slakt djursav gift. I yttrande den 22 februari 1934 över motionerna 1:187
och lii 330, I: 262 och lii 349 samt lii 359 angående vissa ändringar i gällande
bestämmelser angående slaktdjursavgift har statens slakterinämnd
anfört i huvudsak följande.

Vad först anginge frågan örn utsträckning av skyldigheten att erlägga
slaktdjursavgift till att avse även icke besiktigat kött erinrade slakterinämnden,
att orsaken till att upptagande av slaktdjursavgift anknutits till
besiktningen varit, att därigenom kostnaden för uppbörd och kontroll
skulle reduceras till en obetydlighet. Fördelarna därav hade ansetts mer
jin väl uppväga olägenheterna av att avgiften drabbade jordbrukarna
ojämnt. Den ifrågasatta omläggningen av uppbörden skulle i hög grad
fördyra densamma samt medföra att kontrollen över slaktdjursavgifternas
behöriga utgörande hlevo jämförelsevis vidlyftig och kostsam. Även om
utgifterna för uppbörden och kontrollen i dylikt fall komme att understiga
motsvarande kostnader vid upptagandet av mjölkavgift, vilka kunde upp
skattas till cirka 600.000 kronor årligen, vore det uppenbart, att utgifterna
komme att bliva för höga i förhållande till det belopp, som med nuvarande
avgiftssatser inflöte och vilket kunde beräknas till cirka 2 miljoner
kronor för år. Läget bleve givetvis annat, därest avgiften höjdes
till de i motionerna 1:187 oell 11:330 ifrågasatta maximibeloppen. 1 dylikt
fall finge det anses uteslutet att avgiftsbelägga endast det besiktigade
köttet.

€4 Sammansatt bevaknings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Behovet av en slaktdjursavgift av sådan höjd, genom vilken statens slaktdjnrsfond
skulle tilltöras inemot 10 miljoner kronor årligen, ansåge sig
dock slakterinämnden kunna starkt ifrågasätta. Med den föreslagna höjningen
syntes hava avsetts att anskaffa medel för att möjliggöra en stödaktion
på området efter danskt mönster. Förhållandena i Danmark och
Sverige vore emellertid i förevarande hänseende olika. I Danmark förelåge
ett så betydande produktionsöverskott av slaktdjur, att man varit nödsakad
att, sedan exportmöjligheterna begränsats, tillgripa en omfattande
destruktion av kött för undanskaffande av överskottet. I Sverige däremot
vore detta jämförelsevis obetydligt.

Oavsett storleken av det behov av medel till främjande av avsättningsförhållandena
för slaktdjur samt kött och fläsk, som förefunnes, ansåge
sig emellertid slakterinämnden böra tillråda, att medlen ifråga i fortsättningen
anskaffades på annat sätt än genom upptagande av slaktdjursavgift.
Nämnden ville erinra örn att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23
februari 1934 de slakterier, vilka exportera bacon till Storbritannien, leonline
att efter den 1 mars inleverera betydande belopp till statens slaktdjursfond
för att användas till den inhemska fläskmarknadens stödjande. I
yttrande den 26 januari 1934 över av statens spannmålsnämnd avgivet utlåtande
angående fortsatt spannmålsreglering hade vidare slakterinämnden
ifrågasatt att de medel, som komme att inflyta, därest spannmålsnämndens
förslag örn importavgifter å fodervaror genomfördes, skulle sammanföras
i en gemensam fond för att användas för stödjande av i första
hand den animaliska produktionen samt i andra hand jordbruket i övrigt.

Därest emellertid slaktdjursavgift ansåges alltjämt böra utgå, hade
•slakterinämnden ej något att erinra mot att avgiften å kött av mindre
kalv, varmed borde förstås kalv med en levande vikt av högst 50 kilogram
eller med en slaktvikt av högst 30 kilogram, borttoges. När slaktdjursavgift
för kött av mindre kalv bestämdes till 1 krona för hel kropp avsågs,
att lantbrukarna genom ökad konsumtion av spädkalvskött skulle söka
hålla tillbaka utbudet av denna vara och på så sätt framkalla en prisstegring.

Ej heller hade slakterinämnden något att invända mot att Kungl. Maj:t
bemyndigades meddela undantag från avgiftsskyldighet i vissa delar av
landet, varest slaktdjursproduktionen vore av ringa betydelse.

Lån mot säkerhet i ägg. Svenska ägghandelsförbundet har i skrivelse
den 4 april 1934 hemställt, dels att de i propositionen nr 257 föreslagna
.åtgärderna till stöd för äggproduktionen måtte kompletteras med bestämmelser
örn upplåtande av panträtt i ägg, förvarade i konserveringslokaler
eller kylhus, ävensom i flytande äggpreparat, förvarade i kylhus, dels att
billiga pengar om möjligt måtte ställas till förfogande för dessa lån på
något sätt liknande vad som skett vid spannmålsbelåning genom jordbrukskassorna.

T vång småländning av smör i margarin. Svenska mejeriernas riksförening
har i skrivelse den 16 april 1934 framfört erinringar med anledning
av det utav Kungl. Majit i proposition nr 257 begärda bemyndigandet
att, örn så funnes erforderligt för beredande av avsättning av i Sverige
framställt smör, för tiden t. o. m. den 30 juni 1935 förordna örn inblandning
av smör i margarin samt deri av departementschefen till stöd
för detta förslag anförda motiveringen, iliksföreningen har framhållit
i huvudsak följande.

Sammansatt bevillnmgs- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 65

Frågan om inblandning av smör i margarin för åstadkommande av
ökad avsättning på inlandsmarknaden hade varit föremål för övervägande
inom flera olika länder och jämväl genomförts inom vissa av dem,
nämligen i Norge och Holland. Resultatet hade emellertid i dessa båda
länder varit mindre gynnsamt ur synpunkten av det uppställda önskemålet
att stödja den inhemska smörmarknaden. Erfarenheten inom dessa
länder visade, att ju mer inblandningsprocenten höjts, desto mindre tillfredsställande
hade resultatet i angivna avseende blivit. Anledningen
hade uppgivits bland annat vara den, att medan propagandan för smöret
tidigare kunnat bedrivas under framhållande att smör och margarin vore
två väsentligt olika produkter i kvalitativt avseende, så hade med den
genomförda lagstiftningen skillnaden mellan smör och margarin alltmer
utplånats, samtidigt som efterfrågan på dylikt blandat margarin stimulerats
tack vare att smör varit inblandat i margarinet och detta på det
oblandade smörets bekostnad. De erfarenheter, som vunnits utomlands,
talade sålunda icke för att ett förpliktande för margarinfabrikanterna att
inblanda smör i margarin skulle verka stödjande för smöravsättningen i
den riktning, som departementschefen antytt. Snarare kunde det befaras,
att en sådan inblandning här liksom i utlandet komme att inrikta
konsumenternas efterfrågan på blandningen och sålunda verka direkt
hindrande på avsättningen av det rena smöret, allt såframt inblandningsprocenten
icke kunde sättas så hög, att blandningen till övervägande del
komme att innehålla smör, något som emellertid av olika anledningar icke
syntes kunna genomföras.

En skärpning av margarinlagstiftningen i så måtto, att en skarpare
gränsdragning mellan smör och margarin åvägabragtes och ett utnyttjande
av margarinets likhet med smör omöjliggjordes, skulle enligt riksföreningens
mening kunna främja avsättningen av smör på ett effektivt
och naturligt sätt.

Komme långt gående importrestriktioner att vidtagas å vissa marknader
av stor betydelse för Sveriges smörexport, kunde det emellertid bliva
nödvändigt att, i avvaktan på den nyligen igångsatta fettämnesutredningens
slutförande, vidtaga vissa särskilda åtgärder för att vidga avsättningen
av smör inom landet. I syfte att öka förbrukningen av smör
hos mjölkproducenterna själva kunde det sålunda tänkas att dessa genom
mejeriorganisationerna tillförbundes uttaga viss kvantitet smör i
förhållande till sina mjölkleveranser. Vidare kunde det tänkas, att smör
till lägre pris tillhandahölles institutioner eller inrättningar med uppgift
att bisträcka mindre bemedlade eller obemedlade personer eller eljest av
social natur, såsom fattigvårdsinrättningar, sjukvårdsinrättningar, vissa
fromma stiftelser, utbildnings- och undervisningsanstalter, organ för arbetslöshetens
bekämpande med flera, varvid mejerier, som tillhandahölle
smör för sådant ändamål, borde av mjölkavgiftsmedel tillgodogöras skillnaden
mellan riksnoteringen och erhållet pris. Såsom regel borde gälla,
att allenast sådana institutioner finge ifrågakomma, som icke själva hade
medel eller av sin anslagsgivande myndighet kunde beräknas erhålla tillräckliga
medel för inköp av smör till eljest vanligt pris.

Huru stora mängder smör, som på angivna sätt skulle kunna vinna avsättning
inom landet utöver vad nu skor, vore givetvis svårt att på förhand
beräkna. Man kunde emellertid utgå ifrån, att örn en mera kraftig
begränsning av vår smörexport komme att liga rum jämväl andra virgar
mäste sökas för att bereda avsättning leir vår produktion av smör. Syftet
med inblandning av smör i margarin syntes i realiteten vara att tvångsBihang
till riksdagens protokoll 19,''U. 7 sami. 2 avil. Nr I. 5

66 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

vis genomföra en minskning i margarinfabrikanternas användning av
importerade fettämnen. Detta syfte kunde ernås på annan, mera direkt
och ur smöravsättningens synpunkt mindre betänklig väg än genom obligatorisk
inblandning av smör i margarin. Genom importrestriktiva åtgärder
eller genom träffande av särskilda uppgörelser med importörerna
av de fettämnen, varom bär vore fråga, borde sålunda åtminstone provisoriskt
en sådan ordning kunna ernås, som innebure väsentligt ökad garanti
för en vidgad avsättning av smör inom landet.

Mjölkregleringen. Över motionerna I: 259 och II: 49, 1:176 och II: 48
samt 11:463 och 11:473 angående ändring av gällande bestämmelser angående
mjölkavgift m. m. har statens mjölknämnd den 5 mars 1934 avgivit
yttrande och därvid anfört i huvudsak följande:

I motionerna I: 259 och II: 49 hade hemställts, att befrielse från skyldighet
att erlägga mjölkavgift endast skulle gälla sådana producenter,
som icke utan stor olägenhet och kostnad kunde ansluta sig till mejeriförening.
Som motiv härför anfördes i motionerna bland annat, att resultatet
av nu gällande undantagsbestämmelser i hithörande fråga på
sina håll blivit, att en del mejeriföreningars existens äventyrades, då
många producenter funne det ekonomiskt fördelaktigare att stå utanför
organisationen och i stället själva göra smör eller ost och därmed undandraga
sig skyldigheten att erlägga avgift.

Mjölknämnden finge till en början hänvisa till nedanstående sammanställning
över prisutjämningsbidragen för sista halvåret 1933 och januari
1934.

Prisutjämningsdistrikt	juli öre pr kg	aug. öre pr kg	sept. öre pr kg	okt. öre pr kg	nov. öre pr kg	dee. öre pr kg	jan. öre pr kg
Stockholms prisutjämn.-distr.	2.17	2.23	2.78	2.82	2.57	2.3 2	2.o«
Smålands »	1.68	] .78	2.02	2.06	1.88	1.78	1.65
Skånes »	1.75	1.7 0	1.99	1.96	1.77	1.67	1.5 5
Västra Sveriges »	1.81	1.90	2.17	2.25	2.02	1.90	1.72
Värmlands och Dalarnas »	2.72	2.89	3.21	3.86	3.19	3.84	2.68
Mellersta Norrlands »	3.io	4.48	4.08	4.64	3.64	3.60	2.57
Norrbottens »	2.84	4.38	4.22	7.70	3.8 7	3.4 2	2.6 7

Av sammanställningen framginge, att prisutjämningsbidragen i de
flesta fall väsentligt överstigit mjölkavgiften. Endast inom Skånes och
i mindre mån även inom Smålands och Västra Sveriges prisutjämningsdistrikt
hade bidragen understigit nämnda avgift. I alla de fall, då prisutjämningsbidragen
överstege mjölkavgiften, bleve det följaktligen en
direkt vinst för producenterna att erlägga avgiften och sedan erhålla
prisutjämningsbidrag för sina produkter. Ett bifall till motionerna kunde
alltså i det stora hela befaras komma att medföra en alldeles motsatt
effekt mot vad i motionerna åsyftas, nämligen en än större övergång till
hemmaproduktion av smör eller ost.

Inom de områden däremot, varest prisutjämningsbidragen vore lägre
än mjölkavgiften, skulle måhända den föreslagna ändringen hava åsyftad
verkan. För detta fall hänvisade mjölknämnden till 1933 års mjölkutred -

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 67

nings motivering till nu gällande bestämmelser samt framhöll tillika att,
medan nuvarande register över avgiftsskyldiga upptoge turka 20,000 stycken,
registret skulle, därest nu ifrågavarande producenter medtoges, komma
att omfatta omkring 70,000 avgiftsskyldiga, vilket av lätt insedda skäl
kunde befaras komma att äventyra kontrollen över avgifternas behöriga
utgörande och därmed undergräva hela mjölkregleringens effektivitet.

Vad anginge motionerna 1:176 och II: 48, däri hemställts örn sådan ändring
av gällande bestämmelser rörande prisutjämningsbidrag för produktmjölk,
att mejerier, som stöde utanför vederbörande mejeriförbund,
skulle erhålla 25 procent mindre i prisutjämningsbidrag än mejerier, som
tillhörde mejeriförbund, ville mjölknämnden hänvisa till, att vid 1932 års
riksdags behandling av propositionen örn den tidigare mjölkavgiftsförordningen
av dåvarande justitieministern uttalades, att ifrågavarande
avgifter skulle utgå med lika belopp för såväl organiserade som icke organiserade
och att medlens användning icke heller skulle vara begränsad
till organisationerna, utan att de överhuvud taget skulle tjäna till att
säkerställa produktionen av mjölk eller, närmare bestämt, åstadkomma en
viss prisutjämning, som skulle komma alla till del. Den sålunda uttalade
principen örn till mejeriförbund anslutna och icke anslutna mejeriers lika
rätt till prisutjämningsbidrag måste fortfarande anses gälla. Ett frångående
av nämnda princip syntes näppeligen stå i överensstämmelse med
gällande rättsgrundsatser. Därtill bomme, att leverantörerna till enskilda
mejerier, vilka leverantörer i allmänhet icke kunde öva inflytande på frågan
om mejeriernas anslutning till förbunden, skulle komma att hårt
drabbas av den föreslagna minskningen i prisutjämningsbidrag.

Beträffande vidare motionen II: 473 påyrkades däri sådan ändring av
gällande bestämmelser angående mjölkavgift, att mjölk och grädde, som
produceras å brukningsdel, varå regelmässigt ej hålles mer än fyra kor,
undantages från avgiftsplikt samt att vid försäljning av mjölk och grädde
den del av försäljningen, som understiger 300 kilogram för månad,
likaledes undantages från avgiftsplikt. Mjölknämnden finge påpeka, att
gränsen mellan avgiftsfria och avgiftsskyldiga producenter tyvärr alltid
måste bliva i viss mån godtycklig. Mjölknämndens erfarenhet av nu gällande
bestämmelser på ifrågavarande område vore emellertid, att desamma
måste anses någorlunda väl avvägda. I motionen hade vidare intet
anförts, som kunde anses visa, att däri föreslagna undantagsbestämmelser
skulle vara att förorda i stället för nu gällande.

Mjölknämnden ansåge sålunda, att motionerna 1:259 och 11:49, 1:176
och II: 48 samt 11:473 icke borde föranleda någon vidare åtgärd.

Vad därefter slutligen anginge motionen 11:463, vari anhållits örn sådana
åtgärder, att behövande arbetslösa kunde erhålla svenskt smör till
samma pris som noterades för högsta kvalitet av margarin i detaljhandeln,
kunde framhållas, att det nuvarande systemet angående mjölkavgiftsmedlens
användning byggde bland annat därpå, att genom export av
smör utjämna det inom landet befintliga överskottet på nämnda vara.
Givetvis vore det i hög grad angeläget, att befintliga möjligheter till dylik
export i görligaste mån tillvaratoges. Detta borde emellertid ej
hindra, att även andra utvägar för överskottets disponerande undersöktes
och utnyttjades. Med hänsyn därtill ansåge sig mjölknämnden kunna
tillstyrka, att en närmare utredning i detta syfte komme till stånd.

I ett av statens mjölknämnd överlämnat yttrande har Svenska mejeriernas
riksförening uttalat sig för, att motionerna 1:259 och 11:49 samt

68 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

II: 473 icke borde bifallas, att ett bifall till motionerna 1:176 och II: 48
kunde anses ur olika synpunkter befogat samt att en närmare utredning
borde verkställas angående det i motionen II: 463 avhandlade spörsmålet.

Utskottets yttrande.

Allmänna synpunkter.

Såsom föredragande departementschefen framhållit hava de tidigare
av krisförhållandena föranledda statliga regleringarna inom jordbruket
närmast avsett vissa områden inom näringen, medan andra delar icke
kommit i åtnjutande av statsmakternas stöd i motsvarande grad. Denna
inriktning av jordbrukshjälpen, närmast föranledd av att de nedåtgående
konjunkturerna under krisens första år framför allt påverkade vissa
områden inom jordbruket, har medfört en rubbning i jämviktsläget mellan
näringens olika avdelningar samt lett till att för närvarande inom flera
grenar, såsom fodersäds- samt kött-, fläsk- och äggproduktionen, priserna
i förhållande till produktionskostnaderna äro särskilt oförmånliga. I sin
ordning har detta förhållande i viss mån medfört, att produktionen letts
över till sådana produkter, vilka i fråga örn prisläge och avsättningsmöjligheter
intagit ett jämförelsevis gynnat läge.

De åtgärder, som föreslagits i propositionen nr 257, avse i första hand
att återställa det rubbade jämviktsläget mellan de olika produktionsgrenarna
inom jordbruket. Då de föreslagna åtgärderna synas ägnade att
åstadkomma en avspänning med avseende å bärighet och avsättningsmöjligheter
mellan jordbruksnäringens olika delar samt att i fråga örn produktionen
av särskilt kött, fläsk och ägg medföra en önskvärd prisstegring,
har utskottet i princip anslutit sig till de med propositionen framlagda
förslagen.

Ehuru även vid ett bifall till propositionen man sannolikt icke har att
räkna med ett prisläge å jordbruksprodukter, som kan ur producenternas
synpunkt betraktas såsom fullt tillfredsställande, har utskottet likväl
icke ansett sig böra förorda åtgärder, som sträcka sig längre
i prisstegrande syfte än de av Kungl. Maj:t föreslagna. Utskottet har
därför icke biträtt de yrkandeD, som framställts i motionerna I: 28 och
II: 634 eller i de likalydande motionerna I: 260 och II: 468, i vad dessa
avse prisen å mjölk och mejeriprodukter.

Departementschefen har anfört, att jordbrukshjälpen torde böra så anordnas,
att varje produktionsgren får bära de kostnader, som av dess stödjande
och reglering kunna föranledas, däri inbegripna de kostnader, som
kunna bliva erforderliga i exportfrämjande syfte. I princip delar utskottet
den uppfattning, varåt departementschefen givit uttryck, och böra sålunda
enligt utskottets uppfattning de medel, som erhållas genom reglerande
ingripande inom en produktionsgren, i huvudsak användas till denna
grens stödjande samt bestridande av därmed förbundna kostnader.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 69

Kött och fläsk samt fodermedel.

Till en början har föreslagits, att införseln till riket av utländska, för
produktionen av kött, fläsk och ägg brukliga fodermedel skall beläggas
med viss avgift. Den fördyring av det utländska fodret, som härigenom
bör ske, torde komma att höja priset jämväl å inhemska fodervaror. En
sådan utveckling måste med hänsyn till nuvarande prisläge anses önskvärd
och torde väl komma att leda till återgång i viss mån från brödsäds-
till fodersädsodling. Genom en höjning av fodermedelsprisen, som
givetvis återverkar å produktionskostnaderna för kött och fläsk, torde man
hava att räkna med en begränsning i produktionen av dessa varor, vilket
särskilt i fråga örn fläsk måste anses önskvärt.

Utskottet har i princip biträtt det framlagda förslaget till förordning
örn införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel. Emellertid
måste beaktas, att verkningarna av en prisförhöjning å foderhavre
komme att särskilt ogynnsamt drabba de delar av Norrland, vilka helt eller
delvis måste genom inköp från sydligare delar av landet eller från utlandet
täcka sitt behov av havre för utfodring av hästar under den del
av året, de användas för skogskörsler. En fördyring av för sådant
ändamål använd havre på grund av den föreslagna införselavgiften, vilken
avser att åstadkomma ett förbättrat prisläge — förutom å fodersäd
i allmänhet — framför allt å kött och fläsk, bör undvikas. Väl äger enligt
författningsförslaget Kungl. Majit befogenhet att, örn särskilda omständigheter
därtill föranleda, medgiva befrielse från eller nedsättning i
stadgad avgift — och departementschefen har uttalat, att denna befogenhet
borde användas exempelvis för att underlätta tillförseln av billig foderhavre
i ömmande fall — men detta bemyndigande är så till vida otillräckligt
som ett förhöjt pris komme att få erläggas även för inhemsk
foderhavre. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit skall komma
att i nu åsyftade liksom i andra ömmande fall medgivna befrielse
från införselavgiften ävensom att, därest inköp av foderhavre till Norrland
för nu omförmäld användning sker från andra delar av landet,
Kungl. Majit kommer att, i den mån detta låter sig genomföra utan allt
för stora kostnader, använda medel, som influtit genom införselavgift, i
prisutjämnande syfte. Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt
till motionen lii 635.

I sin ovan (sid. 62) omförmälda skrivelse har Sveriges kemiska industrikontor
anfört, att utländska fodermedel, närmast manioka- och tapiokarötter
samt majs, använts eller kunde komma till användning för framställning
av produkter för tekniskt ändamål. Då en fördyring av dessa varor
skulle vålla industrien betydande olägenhet, men genom införselavgiften
icke åsyftats att fördyra nämnda tillverkning, har kontoret föreslagit,
att restitutionsrätt beträffande fodermedel, som inom riket användas
för tekniskt ändamål, uttryckligen fastslås genom tilliigg till 5 § i för -

70 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

slaget till förordning om införselavgift. Då Kungl. Majit enligt 6 § författningsförslaget
äger att medgiva befrielse från eller återbäring av införselavgift
och Kungl. Majit säkerligen icke torde komma att underlåta
att begagna sig av denna rätt i de av industrikontoret åsyftade fallen
samt frågan om befrielse från särskild avgift för majs i dessa fall torde
sakna större betydelse, har utskottet icke ansett sig böra i anledning av
den gjorda framställningen föreslå någon ändring vare sig i förordningen
örn införselavgift eller i förordningen örn särskild avgift för viss utländsk
havre och majs. Vid prövning av ansökan örn sådan avgiftsbefrielse synes
emellertid hänsyn böra tagas till, huruvida den merkostnad, som
skulle föranledas av användning utav inhemska produkter, där detta är
tekniskt möjligt, är av större betydelse för produktionsföretagens konkurrenskraft
på in- eller utländsk marknad.

I propositionen har till förebyggande av att nämnda införselavgifts uttagande
skulle resultera i ökad förbrukning av kraftfoder eller utländskt
kli föreslagits bemyndigande för Kungl. Majit att höja skatten å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl från nuvarande 2 öre till högst 6 öre för
kilogram samt att pålägga en skatt å kli, som införes till riket, med högst
samma belopp, som föreslagits beträffande införselavgiften, eller sålunda
G öre för kilogram. I samband härmed har föreslagits en motsvarande
skatt å vetekli, som tillverkas inom landet. I motionen 1:229 har emellertid
förordats en importavgift av 5 öre för kilogram majs, havre, korn
och kli, varemot i motionen II: 636 föreslagits sådan ändring i propositionen
nr 257, att införselavgiften å fodermedel och skatten å kli bestämmas
att utgå med högst 3 öre för kilogram. Utskottet, som i princip biträtt
Kungl. Maj:ts förslag till förordning örn skatt å kli ävensom till
förordning örn ändrad lydelse av 2 och 11 §§ förordningen den 14 juni
1933 örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, har med hänsyn
till angelägenheten av att tillräckligt vid marginal beredes Kungl. Majit
i fråga örn avgiftens och kliskattens bestämmande icke kunnat biträda
förenämnda motionsvis framställda yrkanden.

I olikhet med vad föreslagits gälla beträffande veteavgiften skulle frihet
från kliskatt icke få åtnjutas för vete, som förmales för tillgodoseende
av odlarens eget husbehov. Utskottet har emellertid ansett enahanda
billighetsskäl tala för befrielse i fråga örn kliskatt som beträffande veteavgift
för så stor kvantitet vete som den, för vilken veteavgift ej skall
utgå. Sådant tillägg till förordningens 2 § har därför föreslagits, att
Kungl. Majit må äga medgiva undantag från skatt för sådant kli, som
erhålles vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn av vete för tillgodoseende
av odlarens husbehov. Särskilda bestämmelser hava föreslagits
i 2, 5 och 6 §§ rörande skatt för sådant kli, där detta sedermera avyttrats,
samt rörande odlarens skyldighet att avgiva deklaration beträffande
den avyttrade varan m. m. Genom att rätten till befrielse från kliskatt
ej gjorts ovillkorlig, torde från kvarnhåll erinran icke kunna göras

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 71

mot den föreslagna ändringen i förordningen. Utskottet anser sig jämväl
kunna utgå från, att från kvarnarnas sida erinringar icke heller skola
framställas mot, att det nu ifrågasatta undantaget från skattskyldighet
beträffande kli kommer i praktisk tillämpning.

Det med propositionen framlagda förslaget till förordning örn särskild
avgift för viss utländsk havre och majs, innebärande beskattning av inom
landet vid tiden för bestämmelsernas ikraftträdande befintliga varulager,
bar icke givit utskottet anledning till erinran. I motionen II: 630
har yrkats, att avgiftsplikten skall omfatta jämväl sådan utländsk havre
och majs, som fanns å lager vid den tid importförbudet å dessa fodermedel
trädde i kraft. Då det icke torde vara möjligt att numera fastställa storleken
av innehaven utav utländsk havre och majs vid sistnämnda tidpunkt
samt förlänande av retroaktiv verkan åt en dylik särskild avgiftspåföring
uppenbarligen kunde komma att medföra obilliga verkningar,
exempelvis i sådana fall där fodermedlen försålts utan att en avgiften
motsvarande prisförhöjning uttagits, har utskottet funnit sig böra avstyrka
bifall till denna motion.

Departementschefen har uttalat, att det ej torde kunna påräknas, att de
föreslagna åtgärderna omedelbart skola resultera i avsedd prisstegring
beträffande de animaliska produkterna och att därför en viss försiktighet
borde till en början iakttagas vid bestämmandet av införselavgiften
och kliskatten. Departementschefen har vidare anfört, att för den närmaste
tiden borde åsyftas ett majspris av ungeför 12 kronor per deciton
banfritt importhamn. Nämnda uttalande har icke givit utskottet anledning
till erinran. Utskottet har härvid ansett sig kunna förutsätta,
att Kungl. Majit kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen på
fodermedelsmarknaden samt, örn de åtgärder som vidtagits icke få avsedd
effekt, företaga erforderlig jämkning med avseende å införselavgiftens
storlek.

Genom kungörelse den 21-december 1933 har Kungl. Majit meddelat förbud
mot införsel till riket utan spannmålsnämndens tillstånd av havre
och majs m. fl. fodermedel. Detta importförbud gäller tillsvidare t. o. m.
den 30 september innevarande år. I de likalydande motionerna I: 337 och
lii 595 har hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att förbudet mot
import av fodervaror måtte bibehållas jämväl därest förslaget till förordning
örn införselavgift antages. Ehuru enligt utskottets mening importens
frigivande, sedan bestämmelserna örn importavgiften trätt i kraft, skulle
för handeln och måhända jämväl för vissa konsumenter bereda en i och för
sig önskvärd ökad rörelsefrihet samt befria de organ, som handhava importregleringen,
från tyngande och delvis grannlaga arbetsuppgifter, måste
likväl beaktas, att man med ett importförbud i förening med licensförfarande
torde under vissa betingelser kunna vinna resultat, som icke stå
att erhålla, därest importen frigives. Utskottet förutsätter därför, att
Kungl. Majit mod ledning av vunna erfarenheter angående verkningarna

72 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

av införselavgiften tager under omprövning, huruvida importförbudet
bör bibehållas.

Vad departementschefen anfört i fråga örn användningen av de medel,
som erhållas genom införselavgiften å fodermedel, den tillfälliga avgiften
å utländsk havre och majs, kliskatten samt kraftfoderskatten, har icke
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet har sålunda icke kunnat
ansluta sig till det förslag örn medlens fördelning, som framställts i de
likalydande motionerna 1:184 och II: 328.

Departementschefen har uttalat att, därest de föreslagna åtgärderna till
stödjande av priserna å animaliska produkter genomfördes, det borde
övervägas, huruvida någon slaktdjursavgift över huvud vidare behövde
upptagas. Det belopp, vilket genom införselavgiften skulle komma köttoch
fläskproduktionen till godo, kunde enligt departementschefens beräkning
antagas ungefärligen motsvara intäkterna av slaktdjursavgiften.
Vid övervägande av örn slaktdjursavgiften skulle bibehållas borde också
enligt departementschefens mening hänsyn tagas till den kostnadsökning
för produktionen, som föranleddes av fördyringen av de inhemska fodermedlen.
Enligt utskottets uppfattning är det emellertid ingalunda säkert,
att de föreslagna åtgärderna komma att inbringa så stora medelsbelopp,
som äro erforderliga för produktionens stödjande på åsyftat sätt. I den
mån priset å fläsk inom landet höjes eller fläskpriset å världsmarknaden
reduceras, torde nämligen de medel, som härröra från export av bacon,
komma att minskas. Vidare är det möjligt, att den föreslagna införselavgiften
kommer att betydligt nedbringa importen av fodermedel och att
därigenom inkomsten av införselavgiften stannar under den beräknade.
Försiktigheten bjuder därför, att Kungl. Maj:ts befogenhet att uttaga
slaktdjursavgift tills vidare kvarstår. Till undanröjande av vissa påtalade
olägenheter av slaktdjursavgiften och i anslutning till vad statens
slakterinämnd anfört (sid. 64) har utskottet dels velat uttala sig för, att
slaktdjursavgift därvid icke uttages för spädkalv, dels ock i syfte att möjliggöra
undantag för avgiftens uttagande i de fyra nordligaste länen i
Norrland, varest slaktdjursproduktionen är av ringa betydelse, föreslagit
ett tillägg till 2 § förordningen angående slaktdjursavgift av innebörd, att
Kungl. Majit må från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där så med
hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Däremot har utskottet
icke kunnat ansluta sig till de yrkanden i övrigt, som framställts
i de likalydande motionerna 1:187 och 11:330, de jämväl likalydande motionerna
I: 262 och II: 349 samt motionen II: 359.

Departementschefen har anfört att, därest priset å kött och fläsk skall
kunna höjas till avsedd nivå, det kan bliva nödvändigt, att importen av
sådana varor begränsas eller i varje fall att åtgärder vidtagas, vilka förebygga
importvarans försäljning till priser, som stå hindrande i vägen för
berörda syfte. I propositionen har därför föreslagits bemyndigande för
Kungl. Majit att, då skäl därtill föreligga, vidtaga åtgärder för reglering

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 73

av införseln till riket av kött och fläsk. Detta förslag har icke givit utskottet
anledning till annat uttalande än att utskottet förutsätter, att
Kungl. Maj:t kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt att ej nämnda
syfte äventyras genom en import av fläsk eller kött, däri torde få inbegripas
även kött av fjäderfä. Vad i de likalydande motionerna 1:228
och II: 465 anförts har med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit icke
föranlett något särskilt uttalande från utskottets sida.

Ägg.

I flera av de föreliggande motionerna, nämligen 1:188, 189, 263, 264
och 265 samt 11:45, 46, 47, 331 och 332 hava föreslagits åtgärder till stödjande
av äggproduktionen. Förslagen innebära, såvitt nu är fråga, bestämmelser
rörande klassificering av ägg, anvisande av lånefond för utlåning
till äggproducenter mot säkerhet av ägg, statsbidrag för uppförande
av konserveringslokaler för ägg samt förhöjd tull å ägg m. m. På sätt departementschefen
anfört har kungörelse angående reglering av införseln
av ägg utfärdats den 23 februari 1934. För stödjande av äggproduktionen
skulle stå till förfogande viss del av de medel, som inflyta genom införselavgift
och genom skatt å importerat kli samt genom kraftfoderskatt,
vartill komma de licensavgifter, vilka uppbäras till följd av regleringen
av äggimporten. Departementschefen har ansett ytterligare åtgärder för
äggproduktionens stödjande böra huvudsakligen inriktas på att undandraga
den inhemska marknaden ett pristryckande överskott och uttalat
sig till förmån för vissa av honom närmare angivna åtgärder i sådant
syfte. Då utskottet delar departementschefens uppfattning, att man genom
dessa åtgärder torde erhålla ganska stora möjligheter att påverka
äggpriset i önskvärd riktning under årets olika månader och att man
åtminstone för närvarande bör stanna härvid, har utskottet icke kunnat
biträda vad i nämnda motioner föreslagits.

Mjölk och mejeriprodukter.

I fråga örn mjölk och mejeriprodukter har enligt departementschefen
förutsatts, att den nu tillämpade mjölkregleringen hibehålles. I propositionen
nr 257 föreslås därför, att förordningen den 10 februari 1933
med bestämmelser örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter skall
äga förlängd giltighet under tiden till och med den 30 juni 1937. Mot
detta förslag har utskottet icke något att erinra.

I flera av de föreliggande motionerna nämligen 1:190 och 260 samt II: 44,
333 och 468 hava förslag väckts örn utredning rörande frågan örn avsättning
av smör samt margarin och därmed jämställda fettämnen. Såsom
redan tidigare framhållits har emellertid departementschefen tillkallat
utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
frågan örn avsättning av smör och andra fettämnen av inhemskt ur -

74 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

sprung. Utskottet har vid sådant förhållande icke föreslagit någon åtgärd
i anledning av sistnämnda motioner.

Berörda utredning avses enligt departementschefens uttalande att så hedrivas,
att eventuella förslag till åtgärder kunna framlägga? för nästa
års riksdag. Ändrade förhållanden å exportmarknaden eller andra omständigheter
kunna emellertid föranleda, att redan före denna tidpunkt
ett skyndsamt och effektivt ingripande bör äga rum från statens sida
för smörmarknadens stödjande. Departementschefen har uttalat, att smörets
avsättning på inlandsmarknaden skulle kunna främjas genom att
margarinfabrikanterna förpliktades att inblanda smör i margarin, och
har departementschefen tillika anfört att, innan verkningarna av en dylik
åtgärd tillförlitligare utretts, en viss försiktighet borde iakttagas. I
propositionen har i anslutning till nämnda anförande hemställts örn bemyndigande
för Kungl. Maj:t att, örn så befinnes erforderligt för beredande
av avsättning av i Sverige framställt smör, för tiden till och med
den 30 juni 1935 förordna örn inblandning av smör i margarin.

Verkningarna av en dylik åtgärd synas emellertid utskottet i hög grad
tvivelaktiga. I förenämnda av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.
avlåtna skrivelse har sålunda uppgivits, att resultaten av en tvångsinblandning
i de länder, Norge och Nederländerna, där densamma prövats,
varit ur smörproduktionens synpunkt mindre gynnsamma, i det att med
den genomförda lagstiftningen skillnaden mellan smör och margarin alltmer
utplånats samtidigt som efterfrågan på dylik blandad vara stimulerats
på det oblandade smörets bekostnad. Enligt utskottets mening
måste med hänsyn till de utomlands vunna erfarenheterna starka betänkligheter
hysas mot införande av en provisorisk tvångsinblandning,
helst det synes sannolikt, att en dylik blandningsprodukt i stor utsträckning
skulle bibehålla sin marknad på smörets bekostnad även efter det
lagstiftningen upphört att gälla. På grund av nu anförda skäl har utskottet
ansett ett definitivt ställningstagande till frågan böra tagas först
efter det nämnda utredning slutförts samt i avbidan härpå icke velat
tillstyrka, att det begärda bemyndigandet lämnas. Såsom en särskild
omständighet, till vilken utskottet icke kunnat undgå att taga hänsyn,
bör framhållas, att en kommande fördyring av fodermedlen är ägnad att
åstadkomma minskning i smörproduktionen. I sammanhang härmed har
utskottet velat uttala sin förväntan, att vid en höjning av priset å majs
åtgärder vidtagas för att priserna å oljekakor oell därmed jämförliga
fodermedel bringas i lämplig relation till det förhöjda majspriset.

Andra utvägar torde därför böra tillgripas i syfte att vid en avstängning
av exportmarknaden bereda smöret ökad avsättning inom riket och
torde därvid i mån av behov för smörets avsättning på exportmarknaden
tillgängliga medel böra komma till användning. Ehuru utan en mera ingående
undersökning än den utskottet kunnat verkställa det knappast
låter sig göra att närmare anvisa på vad sätt en sådan ökad avsättning

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 75

skall befrämjas, har utskottet likväl ansett sig böra antyda följande.
Det bör enligt utskottets mening stå Kungl. Maj:t fritt att disponera
medel för att fromma stiftelser och andra allmänna inrättningar,
som icke åtnjuta direkt understöd av det allmänna, mot avlämnande
av förbindelser att icke avyttra smöret, skola erhålla smör till nedsatt
pris. Vidare torde, i den mån så är möjligt, åtgärder böra vidtagas
för att mjölkproducenterna själva och deras husfolk och andra i deras
jordbruk anställda komma att i ökad omfattning förbruka smör. Såsom
ett medel att nå detta syfte, därest detsamma icke kan vinnas på frivillighetens
väg, har utskottet velat framhålla den för Kungl. Majit förefintliga
möjligheten att såsom villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag
föreskriva att mejerierna vidtaga sådana åtgärder, som kunna
befrämja en dylik avsättning. Med det nu anförda har utskottet angivit
sin ståndpunkt till de likalydande motionerna 1:359 och 11:627.

I motionen 11:463 har föreslagits, att riksdagen måtte hos Kungl.
Majt: anhålla örn vidtagande av sådana åtgärder att behövande arbetslösa
kunna erhålla svenskt smör till samma pris, som noteras för högsta
kvalitet margarin i detaljhandeln. Då i utredningsmännens uppdrag ingår
bland annat att undersöka utvägen att genom utlämnande av smör
till nedsatt pris åt mindre bemedlade öka smörkonsumtionen samt denna
utredning icke bör föregripas, har utskottet icke ansett sig för närvarande
böra taga ställning till detta spörsmål. Därest emellertid utredningen
skulle giva vid handen, att den i motionen förordade utvägen är praktiskt
framkomlig, bör enligt utskottets mening hinder icke möta för Kungl.
Majit att härför använda medel, avsedda att stödja exporten av smör.

I propositionen nr 259 har föreslagits förlängning under nästkommande
budgetår av förordningen örn margarinaccis, i sammanhang varmed
hemställts örn förlängning under samma tid av det Kungl. Majit lämnade
bemyndigandet att förordna örn en margarinaccisen motsvarande
förhöjning av tullen å margarin. I motionerna 1:186 samt 11:329 och
621 åter har föreslagits höjning av margarinaccisen, i de båda förstnämnda
till lägst 50 öre och högst 1 krona samt i den sistnämnda till lägst 20
öre och högst 1 krona för kilogram. Enligt gällande förordning örn
margarinaccis må sådan accis uttagas med lägst 10 öre och högst 50 öre
för kilogram, och accisen är för närvarande fastställd till 20 öre för kilogram.
Då det nu gällande maximibeloppet för accisen synes tillräckligt
för att tillgodose med accisen avsedda syften, även örn hänsyn tages till
att sannolikt en ökad andel i smörexporten skall bekostas av accismedlen,
har utskottet icke kunnat biträda de i motionerna framställda förslagen
till skattehöjning utan tillstyrkt bifall till sistnämnda proposition oförändrad.

I motionen II: 621 framställt förslag örn åsättande eller förhöjning av
tullar å vissa fettämnen torde sammanhänga med de spörsmål, som äro
föremål för nämnda utredning. Med hänsyn härtill och under erinran

76 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

att de föreslagna tullarna skulle komma att beröra även andra industrier
än margarintillverkningen, närmast tvättmedelsfabrikationen, har utskottet,
som förutsätter att denna fråga kommer att beaktas vid utredningen,
icke kunnat biträda detta förslag.

Vad chefen för jordbruksdepartementet anfört i fråga örn användning
av kraftfoderskatt och skatt å kli till förmån för mjölkproduktionen samt
rörande användningen av margarinaccismedel har icke givit utskottet anledning
till annat uttalande än att medlen böra kunna få användas för befrämjande
av smörets avsättning å hemmamarknaden i den ordning, som
här ovan berörts. Till i de likalydande motionerna 1:186 och II: 329 samt
de jämväl likalydande motionerna I: 261 och II: 469 framställda förslag
angående användning av margarinaccismedel till stödjande av smör som
exporteras har utskottet därför icke kunnat ansluta sig.

I fråga örn mjölkregleringen har utskottet vidare velat bringa i erinran,
att den utav 1933 års riksdag antagna förordningen angående mjölkavgift
under 3 § 5 mom. innehåller en bestämmelse, att Kungl. Maj:t äger från
avgiftsskyldighet medgiva vissa undantag ävensom att 1933 års sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskott (utlåtande nr 2) beträffande denna
bestämmelse ansåg angeläget uttala, att åt densamma icke borde givas en
så begränsad tillämpning, som skett i fråga örn motsvarande stadgande
i 1932 års mjölkavgiftsförordning. Nämnda utskott framhöll därjämte, att
någon avgift icke borde uttagas inom områden, där möjligheter för leverans
av mjölk till mejeri eller mjölkhandlare saknades, samt att vid upptagande
av avgift å lantsmör och lantost behörigen borde beaktas även de
särskilda förhållandena inom trakter, där mejeri saknades. Dessa av 1933
års riksdag godkända uttalanden har utskottet ansett allt fortfarande böra
vara vägledande vid tillämpningen av ifrågavarande stadgande. Utskottet
har emellertid härtill funnit sig böra foga ett tillägg. Från avgiftsplikt
hava redan från början undantagits mjölk och grädde, som produceras
inom vissa områden, angivna i en vid kungörelsen den 30 juni 1933 (nr
442) örn upptagande för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift fogad
förteckning. Såsom av denna förteckning framgår, sammanfalla dessa områden
i allmänhet med vederbörande socknar eller kyrkobokföringsdistrikt.
I vissa delar av landet, särskilt Norrland med dess stora socknar och församlingar,
kunna emellertid förhållandena med avseende på mjölkhushållningen
vara mycket växlande inom ifrågavarande administrativa enheter.
Utskottet har därför ansett sig böra framhålla, att beträffande sålunda
åsyftade landsdelar anledning kan finnas att till närmare övervägande
upptaga frågan, huruvida det icke kan befinnas lämpligt och skäligt
att i enstaka fall på annat sätt än som hittills skett avgränsa avgiftspliktiga
och avgiftsfria områden.

Beträffande de i mjölkavgiftsfrågan väckta motionerna I: 259 och II: 49,
I: 176 och II: 48 samt II: 473 har utskottet, med hänsyn till vad statens

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 77

mjölknämnd i sitt ovan (sid. 66—67) återgivna yttrande anfört rörande de
i dessa motioner framställda yrkandena, icke funnit sig kunna biträda desamma.

Brödsäd.

Vidkommande frågan örn fortsatt stöd åt spannmålsodlingen har utskottet
i likhet med departementschefen ansett gällande principer i fråga örn
dels inmalning av svenskt vete och svensk råg vid framställning av vetemjöl
och rågmjöl dels ock användande i viss utsträckning av svensk havre
vid tillverkning av havregryn och andra till människoföda avsedda produkter
av havre även i fortsättningen böra äga tillämpning. Vidare delar
utskottet departementschefens uppfattning, att staten i syfte att stödja
priserna lämnar sin medverkan till ett inlösningsförfarande enligt i huvudsak
samma grunder som de under senare åren tillämpade jämväl beträffande
1934 års skörd. Mot det vid propositionen framlagda förslaget till
förlängning av avtalet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
med däri föreslagna ändringar har utskottet icke något att erinra.

De åtgärder departementschefen ifrågasatt för avsättning av överskottet
å brödspannmål har utskottet ansett sig kunna förorda liksom även iörslaget
till förordning angående villkor i vissa fall för införsel av fodermedel
samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål. I de
likalydande motionerna I: 351 och II: 614 har förslag framställts i syfte
att jordbrukare, som själva kunna använda egen brödsäd till foder, skulle
beredas möjlighet att få densamma denaturerad hemma samt erhålla prisskillnadsersättning.
Då närmare föreskrifter rörande denaturering av
spannmål torde komma att utfärdas av Kungl. Majit, har utskottet ansett
sig böra, under framhållande att den i motionerna föreslagna anordningen
synts utskottet betänklig, i denna fråga endast göra det uttalandet, att
ett tillgodoseende av motionärernas syfte allenast bör ske, därest denatureringsförfarandet
därvid kan anordnas på ett såväl ur kontroll- och kostnadssynpunkt
som även i andra avseenden ändamålsenligt sätt.

Genom införselavgiften å fodermedel minskas spänningen mellan brödsäds-
och fodersädspriset. En följd härav torde bliva, att den stimulans
till brödsädsproduktion, som inlösningsgarantien för med sig, i viss mån
hämmas. I direkt syfte att begränsa sagda produktion samt för erhållande
av medel att användas till täckande av förlusten å spannmålsregleringen
har Kungl. Majit begärt bemyndigande att upptaga en veteavgift att redovisas
vid vetets förmälning. Departementschefen har framhållit, att det
prisläge, i vilket brödsäden tack vare statsåtgärderna för närvarande befunne
sig, visserligen icke kunde anses oskäligt högt, men att det å andra
sidan vore rimligt att, i den mån produktionen i skyddet av berörda åtgärder
givits större omfattning än som erfordrades för tillgodoseende av
behovet, någon prisförsämring inträdde. Vad vetet beträffar har det synts
departementschefen som en reglering lämpligen kunde ske genom påläg -

78 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

gande av en dylik avgift. Till detta förslag har utskottet anslutit sig. Utskottet
har följaktligen icke kunna biträda de motionsvis (1:185 och II: 327
samt I: 360 och II: 633) framställda yrkandena, att inlösningspriset för
vete sättes till sådant belopp, att odlarna tillförsäkras nu fastställda priser
oberoende av veteavgiften. Departementschefens uttalande i övrigt rörande
inlösningsprisen för vete och råg har icke givit utskottet anledning
till erinran.

I motionen II: 633 har hemställts, att veteavgiften skall utgå endast för
den veteodling, som överstiger viss procent av den odlade arealen. Då
emellertid resultatet av en sådan anordning skulle bliva tämligen godtyckligt
och i varje fall föranleda betydande tekniska svårigheter samt
vid sådant förhållande ståndpunkt till frågan örn produktionsbegränsning
genom arealkontingentering icke torde kunna tagas utan närmare utredning,
har utskottet, som ansett detta spörsmål i första hand höra prövas av
Kungl. Majit, icke kunnat tillstyrka bifall till motionen. Icke heller det
i motionen II: 632 framställda förslaget örn undantag från veteavgift beträffande
mindre jordbruk har utskottet kunnat förorda.

Enligt det med propositionen framlagda förslaget till förordning örn
veteavgift har från avgift undantagits sådant vete, varav! tillverkas
mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov. Vid beräknande
av den vetemängd, för vilken frihet från avgift må åtnjutas, skall årsförbrukningen
för person av mjöl och gryn sammanlagt anses uppgå till en
myckenhet högst motsvarande 50 kilogram vete. I motionerna I: 358 samt
II: 629, 631 och 636 har föreslagits höjning av denna avgiftsfria kvantitet.
Då enligt utskottets mening fog föreligger för att denna myckenhet höjes,
har utskottet föreslagit rätt för Kungl. Majit att medgiva befrielse för en
kvantitet av högst 75 kilogram. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen
framgår (sid. 40—41), kan en sådan höjning äga rum utan att nytt avtal
med kvarnföretagens representanter ingås, under förutsättning att veteavgiften
icke bestämmes till högre belopp än 1 öre för kilogram.

I övrigt har utskottet biträtt förslaget till förordning örn veteavgift.

Då åtgärder av den art, som förordats i motionen II: 637, skulle innebära
en sådan utvidgning av spannmålsregleringen att konsekvenserna
därav icke kunna överblickas samt åstadkomma betydande kontrollsvårigheter,
har utskottet icke kunnat förorda bifall till motionen.

Övriga frågor.

Övriga i propositionen nr 257 framlagda förslag har utskottet ansett sig
kunna förorda. Departementschefens till propositionen fogade, här ovan
återgivna yttrande, i den mån detsamma icke i det föregående berörts, har
icke givit utskottet anledning till erinran.

I de likalydande motionerna 1:183 och 11:326 har framställts förslag
örn inrättande av ett tillfälligt statligt organ för jordbruksfrågornas handläggning.
Till stöd för detta yrkande har i motionerna framhållits bland

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 79

annat, att vid en överblick av de olika åtgärder, som vidtagits i fråga
om jordbruksprodukternas avsättning, ett klart behov framstode av ett
organ, som i intimt samarbete med de olika nämnderna och organisationerna
verkade för en ändamålsenlig avvägning och avsedd effektivitet av
de olika stödåtgärderna, och att behovet av ett sådant organ i än högre
grad framstode med tanke på de svårigheter, som upptornade sig på exportmarknaden.
Chefen för jordbruksdepartementet har vidrört spörsmålet
rörande en centralisering av det förvaltningsmässiga handhavandet av de
prisreglerande åtgärderna å jordbrukets område. Han har sålunda övervägt
frågan, huruvida en sådan centralisering till ett och samma organ
av alla dessa uppgifter skulle medföra sådana fördelar, att en omorganisation
i detta syfte borde föreslås. Helt visst skulle enligt departementschefens
mening överblicken över hela regleringsområdet främjas och möjligheterna
att anpassa de olika åtgärderna under hänsynstagande till deras
verkningar även utanför deras egentliga område ökas genom en sådan
centralisering men å andra sidan borde anordningen med flera organ
i långt större grad möjliggöra en specialiserad och fackmässig behandling
av de olika frågorna. Emellertid har departementschefen ansett
även i fortsättningen uppmärksamhet böra ägnas denna fråga och, därest
regleringarna finnas böra fortsätta jämväl under kommande år, hade departementschefen
för avsikt att upptaga frågan till förnyat övervägande
för att eventuellt underställa 1935 års riksdag förslag i ämnet. Vid nu
nämnda förhållande och då vid ett sådant övervägande jämväl det i sistnämnda
motioner framlagda förslaget säkerligen kommer att upptagas
till behandling samt Kungl. Majit torde äga möjlighet att vid behov samråda
med representanter för de skilda organen, saknar utskottet anledning
att föreslå någon åtgärd i anledning av motionerna.

Då Kungl. Majit säkerligen har sin uppmärksamhet riktad på de spörsmål,
som vidrörts i motionen lii 10, har utskottet saknat anledning att på
grund av motionen föreslå någon skrivelse till Kungl. Majit.

I förevarande proposition nr 257 hava några särskilda åtgärder icke
föreslagits till stöd för den ur jordbrukets synpunkt viktiga potatisodlingen.
Såsom departementschefen erinrat har emellertid 1933 års riksdag fattat
beslut rörande reglering av tillverkningen av potatismjöl, vilken fråga
även innevarande år i visst hänseende varit föremål för riksdagens prövning.
Vidare har departementschefen erinrat örn de förmåner, vilka avsetts
skola komma odlarna av bränneripotatis till godo enligt Kungl.
Majits proposition nr 232 till årets riksdag angående reglering av tillverkningen
och avsättningen av inhemsk sprit. Därest de nu förordade åtgärderna
till animalieproduktionens stödjande medföra åsyftat resultat, borde
enligt departementschefens mening tillfredsställande priser även kunna
uppnås å matpotatis utan att ytterligare särskilda anordningar bebövdo
vidtagas. Därest emellertid en höjning av priset å matpotatis å hemmamarknaden
skall kunna ernås, kan behov uppkomma av en reglering av im -

80 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

porten av potatis. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit har sin
uppmärksamhet riktad på denna fråga samt, i mån av behov, vidtager åtgärder
till förebyggande av att importerad potatis tillhandahålles till priser,
som lägga hinder i vägen för en erforderlig höjning av priset å inhemsk
matpotatis.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen måtte — i anledning av Kungl.
Majits proposition nr 257 ävensom i ämnet väckta motioner
—

A) antaga följande, vid propositionen fogade förslag,
nämligen:

1) förslag till förordning örn införselavgift å havre
och majs jämte vissa andra fodermedel;

2) förslag till förordning örn särskild avgift för viss
utländsk havre och majs;

3) förslag till förordning örn skatt å kli med nedan
angivna ändringar i 2, 5 och 6

2 §.

Skatten---bestämmer.

Kungl. Majit äger medgiva undantag från skattskyldighet
beträffande sådant kli, som erhålles vid tillverkning
inom riket av mjöl eller gryn av vete för tillgodoseende
av odlarens husbehov, därvid årsförbrukningen
för person må anses uppgå till en myckenhet
högst motsvarande 75 kilogram vete.

Avyttras kli, för vilket jämlikt medgivande, som i
andra stycket avses, skatt ej utgått, skall dock jämväl
för sådant kli skatt erläggas.

5 %.

Det åligger---gryn. Har undantag från skatt skyldighet

medgivits jämlikt stadgandet i 2 § andra
stycket, skall, med angivande av varje odlare, i deklarationen
särskilt angivas, i vad mån tillverkningen
skett under sådana omständigheter att frihet från skatt
må åtnjutas.

För det fall, som i 2 § tredje stycket avses, åligger
det odlare, som avyttrat varan, att sist inom femton

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 81

dagar därefter till nämnden avlämna en på tro oell
heder avgiven deklaration enligt av nämnden fastställt
formulär rörande den avyttrade varans myckenhet
jämte uppgift å den, till vilken avyttringen skett.

Skyldighet---vård. *

6 $.

Skatt för kli, som erhålles vid tillverkning inom riket
av mjöl eller gryn av vete, erlägges av tillverkare,
som i 4 § avses, eller, örn skattskyldighet inträder jämlikt
stadgandet i 2 § tredje stycket, av odlaren av vetet.

Vid skattens beräknande skall anses, att vid tillverkning,
som nyss nämnts, kli erhålles till en myckenhet
motsvarande 25 procent av den använda vetemängden.

4) förslag till förordning örn veteavgift med den
ändring att i 2 § första stycket »50 kilogram» utbytes
mot »75 kilogram»;

5) förslag till förordning angående villkor i vissa
fall för införsel av fodermedel samt förbud mot viss användning
av denaturerad spannmål;

6) förslag till förordning angående ändrad lydelse av
2 och 11 §§ förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn
skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;

B) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 26 juni 1933 (nr 387) angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 26
juni 1933 angående slaktdjursavgift skall erhålla ändrad
lydelse på sätt av det följande framgår:

2 §.

Slaktdjursavgift---en krona.

Kungl. Maj:t äger från avgiftsskyldighet medgiva
undantag, där så med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes skäligt.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit
bestämmer.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.''I4. 7 sami. 2 avd. Nr 1.

82 Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

II. att riksdagen matte —• i anledning av Kungl.
Maj:ts ovannämnda proposition och i ämnet väckta
motioner —

1) medgiva, att Kungl. Majit må enligt av departementschefen
i dennes anförande till statsrådsprotokollet
i ärendet angivna riktlinjer vidtaga åtgärder för
reglering av införseln till riket av kött och fläsk;

2) besluta, att förordningen den 10 februari 1933 (nr
29) med. bestämmelser örn införselmonopol å rnjölkoch
mejeriprodukter skall äga förlängd giltighet under
tiden till och med den 30 juni 1937;

3) godkänna ovan införda, såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i ärendet fogade förslag till ändringar i gällande
kontrakt mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. med det tillägg1 till stadgandet i
kontraktets 4 § mom. 4, som av departementschefen i
samma statsrådsprotokoll angivits;

4) till förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen
u. p. a. anvisa för budgetåret 1934/1935 under utgifter
för kapitalökning ett reservationsanslag av

65.000. 000 kronor;

5) för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond
för budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln anvisa
ett extra förslagsanslag av 20,000,000 kronor;
samt

6) för avsättning till fonden för mötande av förluster
å spannmålsregleringen för budgetåret 1934/1935 under
nionde huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av

8.000. 000 kronor;

III. att Kungl. Maj:ts proposition nr 257, i vad den
avser bemyndigande för Kungl. Majit att, örn så finnes
erforderligt för beredande av avsättning av i Sverige
framställt smör, för tiden till och med den 30 juni
1935 förordna örn inblandning av smör i margarin, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis
proposition nr 259,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning angående viss utsträckning av Kungl.
Maj:ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt 1 §
förordningen den 26 juni 1933 (nr 405) om accis å margarin; -

1 Se ovan sid. 23.

Sammansatt beviUnlngs- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 83

2) besluta, att Kungl. Majit skall äga att för tid under
budgetåret 1934/1935, varunder margarinaccis enligt
Kungl. Martts förordnande må komma att utgå,
förordna örn motsvarande böjning av tullen å margarin
(ur tulltaxenummer 114; statistiskt nummer 274);

V. att följande motioner — i vad de avse i detta utlåtande
behandlade frågor — nämligen:

väckta inom första kammaren;

nr	28 av herr Pålsson,
nr	176	av	herr	Holstenson m. fl.,
nr	183	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl.,
nr	184	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl..
nr	185	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl-,
nr	186	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl-,
nr	187	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl-,
nr	188	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl-,
nr	189	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl.,
nr	190	av	herr	Johan Bernhard Johansson	m.	fl-,
nr	228	av	herr	von Heland m. fl.,
nr	229	av	herr	Per Gustafsson,
nr	259	av	herr	Johan August Larsson m.	fl-,
nr	260	av	herr	von Heland m. fl.,
nr	261	av	herr	von Heland m. fl.,
nr	262	av	herr	Johan August Larsson,
nr	263	av	herr	Johan August Larsson m. fl.,
nr	264	av	herr	Johan August Larsson m. fl.,
nr	265	av	herr	Johan August Larsson m.	fl-,
nr	337	av	herr	Fritiof Gustafson,
nr	351	av	herrar Löfvander och Alexander	Nilsson,
nr	358	av	herr Anton Pettersson m. fl.,
nr	359	av	herr	Anton Pettersson m. fl.,
nr	360	av	herrar von Heland och Oscar Ericson,
väckta	inom andra kammaren:
nr	10	av	herr	Pettersson i Hällbacken,
nr	44	av	herr	Carlström m. fl.,
nr	45	av	herr	Pettersson i Dahl m. fl.,
nr	46	av	herr	Pettersson i Dahl m. fl.,
nr	47	av	herr	Pettersson i Dahl m. fl.,
nr	48	av	herr	Pettersson i Dahl m. fl.,
nr	49	av	herr	Eriksson i Toftered m. fl.,
nr	326	av	herr	Lindman m. fl.,
nr	327	av	herr	Lindman,

84 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

nr 328 av herr Lindman,
nr 329 av herr Lindman,
nr 330 av herr Lindman,
nr 331 av herr Lindman,
nr 332 av herr Lindman,
nr 333 av herr Lindman,

nr 349 av herrar Eriksson i Toftered och Pettersson
i Dahl,

nr 359 av herrar Sandberg och Näslund,
nr 429 av herr Andersson i Stockholm m. fl.,
nr 463 av herr Pettersson i Rosta,
nr 465 av herrar Nyblom och Wallén,
nr 468 av herr Gustafson i Vimmerby m. fl.,
nr 469 av herr Gustafson i Vimmerby m. fl.,
nr 473 av herr Kilbom m. fl.,

nr 595 av herrar Pehrsson i Bramstorp och Andersson
i Igelboda,

nr 614 av herrar Nilsson i Hörby och De Geer,
nr 615 av herr Herou m. fl.,
nr 621 av herr Rydberg m. fl.,
nr 627 av herrar Olsson i Golvvasta och Svensson i
Grönvik,

nr 628 av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå

nr 629 av herr Pettersson i Rosta m. fl.,

nr 630 av herr Paulsen,

nr 631 av herr Aronson m. fl.,

nr 632 av herr Pettersson i Rosta m. fl.,

nr 633 av herr Heiding m. fl.,

nr 634 av herr Olsson i Staxäng m. fl.,

nr 635 av herrar Sandberg och Näslund,

nr 636 av herr Andersson i Rasjön m. fl. samt

nr 637 av herrar Pettersson i Dahl och De Geer,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.

Beträffande sättet för anskaffande av de för kapitalökning under avd.
II, punkt 4) här ovan tillstyrkta anslagsmedlen torde statsutskottet framdeles
under riksdagen avgiva förslag.

Stockholm den 8 maj 1934.

På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 85

Närvarande:

från bevillningsutskottet:

herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Nilsson i Landeryd, Olsson i Golvvasta*,
Björklund, Hjalmarsson, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, .lohansson i Krogstorp och
Brännström;

från jordbruksutskottet:

herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Fritiof Gustafson, Johansson i Uppmälby,
Hedlund i Häste, Olsson i Rödningsberg, Andersson i Löbbo och Carlström.

* Vid behandling av punkt 4) under avdelning I A) deltog herr Heiding i stället för
herr Olsson i Golvvasta.

Reservationer:

beträffande punkt 4) under avd. 1 A):

av herrar Tjällgren och Heiding, som anfört:

»Såsom i motion II: 633 framhållits kommer införandet av en allmän
veteavgift av upp till 2 kronor för 100 kilogram att alltför orättvist
drabba de jordbrukare, som icke eller endast i mindre omfattning ökat
sin veteareal. Veteavgiften borde i stället uttagas på det vete, som odlas
utöver en viss areal, t. ex. 20 procent av åkerarealen, och därvid utgå per
hektar odlat vete. Genom ett dylikt avgiftssystem skulle veteavgiften
verkligen träffa de odlare, som ensidigt utnyttjat prisgarantien, under
det att de övriga icke drabbades av densamma. Kontroll å förmalningen
förutsätter ett invecklat system av skriftliga intyg, erinrande örn förmalningskorten
under kristiden, och en vidlyftig kontrollapparat för
övervakning av närmare 3,000 kvarnar. Kontroll av arealen bleve betydligt
enklare, särskilt örn den överlämnades till hushållningssällskapen,
vilka genom sina organ i kommunerna kunde granska de uppgifter, som
komme att lämnas.

Vid ett genomförande av det av oss förordade förslaget skulle det icke
heller förefinnas någon anledning att sänka inlösningspriset med veteavgiftens
belopp, då det nuvarande prisläget — som även departementschefen
medgivit — icke kan anses oskäligt högt och då den eftersträvade
produktionsbegränsningen skulle vinnas genom arealavgiften. Inlösningspriserna
för brödspannmål av 1934 års skörd böra därför fastställas till
samma belopp som för 1933 års skörd.

86 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

I anslutning till det anförda ha vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maurts
förslag till förordning örn veteavgift, besluta, att veteavgift
skall i enlighet med i motionen IX: 633 angivna
grunder och på sätt, Kungl. Majit må bestämma, utgå
endast för den veteodling, som överstiger viss procent
av den odlade arealen»;

beträffande avd. lil:

av herrar Johansson i Uppmälby, Björnsson, Hjalmarsson, Carl Eriksson,
Granath, Björklund, Werner i Hultsfred, Olsson i Rödingsberg och
Andersson i Löbbo, vilka anfört:

»De utvägar, som utskottets majoritet anvisat för avsättning inom landet
av ett produktionsöverskott å smör för det fall, att detta icke kan
med fördel exporteras, äro enligt vår mening icke tillräckligt betryggande.
Vi anse därför, att riksdagen bör lämna Kungl. Majit bemyndigande
att örn så prövas nödvändigt förordna örn inblandning av smör
i margarin.

I denna fråga hade utskottets yttrande enligt vår uppfattning bort
hava följande lydelse:

''Berörda utredning (— utskottet sid. 74, rad 3—16 uppifrån) —--

inblandning av smör i margarin. Mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del
har utskottet icke haft något att erinra. Andra utvägar torde emellertid
också böra tillgripas (— utskottet sid. 74, rad 6 nedifrån—sid. 75,
rad 14 uppifrån) —--motionerna I: 359 och II: 627.’

Vi hava alltså ansett, att utskottet bort med nu anförda motivering
hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
i proposition nr 257 därutinnan framställda förslag,
bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erforderligt
för beredande av avsättning av i Sverige framställt
smör, för tiden till och med den 30 juni 1935
förordna om inblandning av smör i margarin»;

beträffande punkt 1) under avd. IV:

av herrar Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Landeryd, Sederholm, Gustafson
i Domö, Johansson i Krogstorp, Brännström och Hedlund i Häste,
vilka ansett, att utskottets yttrande beträffande frågan örn accis å margarin
(efter det stycke å sid. 75, som slutar med orden: »avsedda att stödja
exporten av smör») bort hava nedan angivna lydelse samt utmynna i en
hemställan på sätt nedan framgår:

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 87

»Förutom omnämnda åtgärder för att vid hämmad export kunna inom
landet öka avsättningen av smör förefinnes ytterligare möjlighet att befrämja
detta genom margarinaecisens höjning, för att därigenom stödja
smörets konkurrenskraft. Detta avsågs också vid förra årets beslut örn
införande av accis å margarin, vilket framgår av departementschefens
uttalande i Kungl. Maj:ts proposition nr 264 till 1933 års riksdag: ''Skulle
emellertid å samtliga våra exportmarknader för smör ske reglering av
smörtillförseln genom kontingenteringar eller dylikt, varigenom det bleve
omöjligt för oss att exportera hela smöröverskottet, blir mjölkregleringens
genomförande beroende av möjligheterna att vinna avsättning av detta
överskott inom landet. I dylikt fall torde annan utväg icke finnas för
mjölkprisets upprätthållande än en begränsning av konsumtionen av margarin.
Detta syfte torde endast kunna vinnas därigenom, att smörpris
och margarinpris bringas i sådan relation till varandra, att margarinkonsumtionen
icke ökas på smör konsumtionens bekostnad. Även i förevarande
fall torde påläggandet av en accis å margarin vara det lämpligaste
sättet för att härvidlag ernå önskat resultat.’ Detta uttalande lämnades
av riksdagen utan erinran.

I propositionen nr 259 (= utskottet sid. 75 rad 26—35 uppifrån)---

och accisen är för närvarande fastställd till 20 öre för kilogram. Visserligen
kan det nu gällande maximibeloppet för accisen synas tillräckligt
för att tillgodose med accisen avsedda syften evad det gäller åstadkommande
av medel till bidrag för smörexporten, även örn hänsyn tages till
att sannolikt en ökad andel i smörexporten skall bekostas av accismedlen.
men med hänvisning till vad utskottet ovan anfört, synes försiktigheten
bjuda att bereda Kungl. Majit möjlighet att höja maximigränsen för
margarinaccisen till 1 krona för kilogram.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition nr 259, i vad den avser förslag till
förordning angående viss utsträckning av Kungl.
Maj:ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt
1 § förordningen den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis a
margarin, icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,
samt

med anledning av de likalydande motionerna 1:186
oell 11:329 samt motionen TI: 621,
antaga följande

88 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Förslag

till

förordning angående viss utsträckning av Kungl.
Maj:ts befogenhet att meddela förordnande jämlikt
1 § förordningen den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis
å margarin.

Härigenom förordnas, dels att i 2 § förordningen
den 26 juni 1933 om accis å margarin orden: »högst
50 öre» skola utbytas mot »högst 1 krona» dels ock att
den Kungl. Majit enligt samma förordning tillkommande
befogenheten att meddela förordnande jämlikt
1 § i förordningen beträffande margarin, som levererats
intill utgången av juni månad 1934, skall utsträckas
att avse margarin, som levererats intill utgången
av juni månad 1935.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.»

beträffande motiveringen:

av herrar Nilsson i Kristianstad, Nilsson i Landeryd, Sederholm, Gustafson
i Domö, Johansson i Krogstorp, Brännström och Hedlund i Häste,
vilka ansett, att utskottets motivering bort i nedan angivna delar hava
följande ändrade lydelse:

a) i fråga örn allmänna synpunkter, sid. 68, styckena 3 och 4:

»Genom bifall till propositionen torde visserligen icke i alla avseenden
ernås en ur producenternas synpunkt tillfredsställande prisnivå, men det
synes dock utskottet vara lämpligt att vid genomförandet av åtgärderna
för prisförhöjning av fodermedlen framgå med viss försiktighet för att
möjliggöra en successiv anpassning av produktionen. Utskottet har därför
icke kunnat biträda motionerna 1:28 och 11:634. Emellertid vill utskottet,
i anledning av vad såväl i dessa motioner som i motionerna 1:183 oell
II: 634 föreslagits beträffande priset å smör och jordbrukets produkter
i övrigt, uttala, att vid de prisstödjande åtgärdernas genomförande bör
eftersträvas att efter hand ernå en sådan prisnivå för jordbrukets produkter,
att dessas bytesvärde i förhållande till jordbruksdriftens kostnader i
huvudsak ej försämras i jämförelse med läget under femårsperioden 1925
—1929.»

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1. 89

b) i fråga om kött oell fläsk samt fodermedel, sid. 71, stycket som börjar
med orden Departementschefen bär uttalat:

»Departementschefen bar uttalat (= utskottet sid. 71, rad 18—24 uppifrån)
---banfritt importhamn. Ifrågavarande majspris bör givetvis

vara ett riktpris som ej gärna bör underskridas. Då det torde vara lättare
att få ett bestämt uttryck för verkliga importpriset för majs örn
Iirisnoteringen angives eif hamn, anser utskottet att nämnda majspris, 12
kronor per deciton, ej bör avse priset fritt banvagn utan istället eif svensk
hamn. Visserligen innebär detta ett något högre majs- och fodersädspris
än som departementschefen redan vid regleringens igångsättande åsyftat,
men med hänsyn till behovet att snarast minska spänningen mellan fodersäds-
och vetepriserna oell därigenom åstadkomma erforderlig återhållsamhet
av veteodlingen synes förändringen av det angivna riktpriset för
majs även av denna anledning kunna förordas. Därtill kommer att förändringen
även medför mindre förlust vid utförsäljningen av denaturerad
brödsäd.»

c) i fråga örn brödsäden, sid. 77—78, stycket som börjar med orden Genom
införselavgiften å fodermedel:

»Genom införselavgiften å fodermedel (— utskottet, från sid. 77, rad

13 nedifrån till sid. 78 överst)---genom påläggande av en dylik

avgift. Då veteodlingen tagit en väl stor omfattning synes det även
utskottet nödvändigt att vidtaga åtgärder för begränsning av densamma.
Ehuru den förhöjning i fodersädspriset, som beräknas bliva följden
av de av Kungl. Maj:t föreslagna och av utskottet förordade åtgärderna,
sannolikt kommer att medföra en minskad veteodling, vill dock
utskottet ej motsätta sig någon sänkning av inlösningspriset för vete
av 1934 års skörd genom påläggning av veteavgift, trots att nuvarande
iulösningspris i förhållande till produktionskostnaderna ingalunda är
för högt. Utskottet vill likväl uttala, att nettoinlösningspriset för vete
ej bör vara lägre än 18 kronor för deciton. Om det nominella inlösningspriset
i enlighet med departementschefens uttalande bestämmes
till 19 kronor för deciton vete av 1934 års skörd bör således veteavgiften
icke bestämmas till mera än 1 öre för kilogram. Därest Kungl. Maj:t genom
jämkning i avtalet med Svenska spannmålsföreningen skaffar sig
fria händer att enligt förordningen örn veteavgift pålägga sådan avgift
med 2 öre för kilogram — vilket utskottet vill förorda med hänsyn
till beräknade förluster å brödsädsregleringen — bör det nominella inlösningspriset
för vete bestämmas till 20 kronor för deciton.

Det torde icke föreligga samma fara för överproduktion av råg som
beträffande vete, och fastställda kvalitetsbestämmelser för inlösningsbar
vara avskilja oftast rätt stor kvantitet av rågen från inlösningsrätt.

Bihang lill riksdagens protokoll 19,‘Ii. 7 sami. 2 anel. Nr I.

90 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 1.

Därför synes det utskottet, att inlösningspriset för råg bör bibehållas
vid 18 kronor för deciton även för 1934 års skörd.»

av herrar Johansson i Uppmälby, Björnsson, Hjalmarsson, Carl Eriksson,
Granath, Björklund, Werner i Hultsfred, Oisson i Rödingsberg och
Andersson i Löbbo mot viss del av utskottets motivering å sid. 79—80.

341458. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.