Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9 (Utlåtande 1910:Säru39 säru3)

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Nr 9.

Ankoru till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 2 e. in.

Särskilda utskottets nr 3 utlåtande, nr 1, i anledning af
dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om sjukkassor, dels ock i anledning af densamma
väckta motioner.

Genom en den 29 april 1910 dagtecknad proposition nr 204 har
Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga nedan intagna
förslag till lag om sjukkassor.

I sammanhang med denna proposition, hvilken hänvisats till utskottet,
har utskottet till behandling förehaft i anledning af propositionen
väckta, likaledes till utskottet hänvisade motioner inom Andra kammaren
nr 306 af herrar J. James Gibson, Karl Starbäck, Th. Fiirst,
Edvard Wavrinsky och Knut Kjellberg med instämmande i motionens
syfte af herr Rob. Karlsson; nr 313 och 314 af herr R. Hagberg samt
nr 315 af herrar J. Th. Johansson från Stockholm och K. A. Tena;-dahl.

_I)en uppfattning, hvilken ligger till grund för herr Gibsons m. fl.
motion, torde kunna till sina liufvuddrag återgifvas sålunda:

Socialförsäkringens alla grenar hade till gemensamt ändamål att
genom af staten anordnad försäkring skydda medborgare för de ekonomiska
följder, hvilka uppstode på grund af omständigheter, som utan
den enskildes eget förvållande beröfvat honom möjligheten till förvärf
af utkomst. Häraf följde, att de särskilda försäkringsgrenarna stode i
intimt samband och att de fördenskull, där ett successivt reglerande af
dem ifrågakomme, borde hvar för sig så ordnas, att de i önskvärd grad
till inbördes lättnad samverkade för den gemensamma uppgiften.

Genom erfarenheten vore afgjordt, att ett fullständigt genomförande
af socialförsäkringen icke kunde ske lika framgångsrikt på grundvalen
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (Nr 9.) I

Herr
m. fl.

Herr Hagbergs
motion nr 313.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

af frivillighet som medelst införande af tvång till försäkring. Och. själffallet
vore, att skilda grenar af socialförsäkringen icke kunde byggas
på olika grundval utan att effektiviteteten och sammanhanget dem emellan
vedervågades. — Nu utgjorde sjukförsäkringen hela socialförsäkringens
grund, och den borde därför byggas så, att den blefve ett grundläggande
organ för de öfriga grenarna. För detta ändamål fordrades i
främsta rummet, att plikt till sjukförsäkring infördes. Då nu den af
Kungl. Maj:t genom ifrågavarande proposition föreslagna lagstiftningen
om sjukkassor vore grundad på frivillighet, vore enligt det sagda redan
af detta förhållande tydligt, att densamma icke kunde väl fylla
platsen såsom ett led i en enhetligt uppbyggd social försäkringslagstiftning.
Detta visade sig också vara fallet, i det förslaget endast delvis
förmått aflägsna de brister, som ur social synpunkt vore förknippade
med en frivillig sjukkasseverksamhet.

Den sociala sjukförsäkringen borde tvifvelsutan vara obligatorisk.
Emellertid ägde vårt land redan en mycket erkännansvärd och omfattande
frivillig sjukkasseverksamhet, och det vore väl möjligt, att en del
af dessa sjukkassor ej komme att finna med sin fördel förenligt att ombilda
sig, så att de kunde fylla uppgiften att vara organ för den obligatoriska
försäkringen. Dessa kassors berättigade intressen borde tillgodoses
, och skyddas, och en lag om obligatorisk sjukförsäkring borde
ej lägga hinder i vägen för den fria utveckling, de för sina beaktansvärda
sträfvanden önskade. Deras uppgift skulle hufvudsakligen blifva
att vara bärare af den fria sjukförsäkringen, hvilken vid sidan af den
obligatoriska hade sin stora, supplerande, nationalekonomiska betydelse.

För det närmare utförandet af de skäl, motionärerna åberopa för
sin hemställan, får utskottet hänvisa till motionen, hvilken vid fogats
detta utlåtande.

På grund af hvad i motionen anförts hemställa motionärerna,

»att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 204 med förslag till lag om sjukkassor
måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande
— om möjligt till nästa Riksdag — af förslag
till lag om obligatorisk och frivillig sjukförsäkring i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som
i denna motion angifvas».

Herr Hagberg har i sin motion nr 313 anfört följande:

»I det förslag till lag om sjukkassor, som uti Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 204 förelagts årets Riksdag förekommer uti § 4 en be -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr S) Utlåtande Nr 9.

stymmelse, att sjukkassa för att kunna vinna registrering skall bestå af
minst ett hundra medlemmar. Om denna bestämmelse skulle af Riksdagen
antagas, komme af landets nu registrerade cirka 2,400 sjuk- och
begrafningskassor omkring 1,000 uti den belägenheten att möjligen bli
förvägrade registrering enligt den nya lagen. Och nya sjukkassor, som
hädanefter uppkomma, skulle, därest de ej genast kunna erhålla en
medlemssiffra af minst etthundra, kunna nekas att bli registrerade och
därigenom gå miste om statsbidrag, till dess de kommit upp till nämnda
medlemssiffra, således under den tid, då de äro mest i behof af understöd.

Visserligen heter det längre ned i samma §, att »därest särskilda
omständigheter därtill föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjukkassa
med mindre medlemsantal än nyss nämnts, dock ej under tjugufem»,
men då det ej namnes, hvilka dessa särskilda omständigheter äro,
så torde det få anses tämligen osäkert, om de mindre sjukkassorna skola
komma att vinna registrering jämte därmed följande förmåner eller icke.

Vid bestämmandet af ifrågavarande minimisiffra har man naturligtvis
utgått från den synpunkten, att eu sjukkassa, som ej uppnått en
medlemssiffra af 100, icke skulle vara nog stabil för att kunna utan
vidare få komma i åtnjutande af statsunderstöd. Af den officiella statistiken
finner man dock, att en afsevärd del af dessa mindre sjuk- och
begrafningskassor bedrifvit sin verksamhet uti flera tiotal af år; några
kunna t. o. m. räkna en tillvaro af ett eller annat århundrade. Detta
synes häntyda på, att en medlemssiffra, mindre än 100, ej behöfver
innebära bristande stabilitet hos en sjukkassa.

Det synes mig därför, som om man af hänsyn till de många små
sjukkassor, som icke kunna uppnå ett medlemsantal af 100 men det
oaktadt kunna vara till lika stor nytta för sina medlemmar som de
större för sina, borde kunna bestämma ett lägre minimiantal medlemmar
än det, Kungl. Maj:t nu föreslagit för de registrerade sjukkassorna.

Jag tillåter mig därför vördsammast hemställa,

att Riksdagen ville besluta, det § 4 i förslag till
lag om sjukkassor uti Kungl. Maj:ts proposition nr 204
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering
bestå af minst femtio medlemmar samt i enlighet med
denna lag hafva antagit stadgar och utsett styrelse.
Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, kan
registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre

BiJcsdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

medlemsantal än nyss nämnts, dock ej under tjugufem».

Herr Hagbergs I sin motion nr 314 har herr Hagberg ytterligare anfört:

»I anslutning till motion nr 313, förut i dag aflämnad, får undertecknad
härmed föreslå: att Riksdagen måtte besluta, att § 92 af förslag
till lag om sjukkassor uti Ivungl. Maj:ts proposition nr 204 måtte
erhålla följande ändrade lydelse:

Nedgår antalet medlemmar af sjukkassa under femtio, eller, där
kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tjugufem, åligger
det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.
I anledning af anmälan, som afser förstnämnda fall, har
tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida det
må vara sjukkassa medgifvet att med mindre medlemsantal än femtio
fortsätta sin verksamhet. Har — — — (= Kungl. propositionen).

Herrar Johanssons
och
Tengdahls
motion.

Herrar Johanssons och Tengdalils motion är af följande lydelse:

»Vid genomläsandet af Kungl. Maj:ts proposition angående förslag
till lag om sjukkassor har man svårt att värja sig för den tanken, att
en efter lämpliga grunder affattad lag om obligatorisk sjukförsäkring
hade varit att föredraga framför det nu föreliggande sjukkasseförslaget,
som är baseradt på frivillig sjukförsäkring. Hå emellertid, att döma
efter hvad som kommit till offentligheten, stora grupper af sjukkasserörelsens
målsmän synas förmena, att det nu föreliggande förslaget dock
innebär ett framsteg, torde vara lämpligt att taga all möjlig hänsyn
till denna uppfattning, äfven om man har grundad anledning antaga,
att den förkärlek för det kungl. förslaget, som från det hållet kommit
till synes, till stor del beror på att så länge förgäfves arbetats på att
staten mera verksamt än hittills måtte understödja sjukkasserörelsen.
Det måste dock anses beklagligt, att de makthafvande så länge som
skett undanskjuta denna fråga och att ej något gjorts för att utreda
möjligheten af och förutsättningarna för obligatorisk sjukförsäkring,
hvarigenom ett förslag, byggdt på denna princip, kunnat föreligga till
pröfning jämte det som verkligen förelagts.

Då likväl så ej skett och förhållandena synas kräfva, att nu något
positivt beslutas, torde dock med kraft böra betonas, att det nu föreliggande
förslaget icke får anses som en slutgiltig lösning af sjukförsäkringsproblemet,
utan mera som ett provisorium, som snarast bör kompletteras
med införandet af en lag om obligatorisk sjukförsäkring.

Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Men äfven vid sådant förhållande måste dock vissa bestämmelser
i det kungl. förslaget anses vara sådana, att de icke böra vinna Riksdagens
bifall.

Bestämmelsen i sista stycket af mom. 8 i § 15 innehåller, att medlem,
som till följd af vanlig sjukdom uppburit understöd för hela den
tid han, jämlikt kassans stadgar, är berättigad utfå sådan, likväl skall
äga, om han därefter drabbas af olycksfall, att utfå fortsatt sjukhjälp
under den karenstid af 60 dagar, för hvilka gällande olycksfallsersättningslag
ej ålägger arbetsgivare att utgifva ersättning. En sådan
förlängd sjukhjälp är däremot ej medgifven vid omvändt förhållande,
d. v. s. om medlem först till följd af olycksfall utfått 60 dagars sjukhjälp
och efter tillfrisknandet blifver utsatt för annan sjukdom, under
hvilken han är i behof af sjukhjälp. Om nu afsikten är att särskilt
stödja olycksfallen, synes konsekvensen fordra, att detta stöds effektivitet
ej ställes i beroends af i hvilket förhållande, beträffande tiden
för dess inträffande, olycksfallet står till annan sjukdom, som medlemmen
drabbas af.

Det egentliga syftet med denna bestämmelse får väl emellertid
anses vara att så reglera medlems möjlighet till understöd vid olycksfall,
att sådan hjälp ej skall kunna utgå från mera än ett håll. Men
sjukkassorna synas få afsevärda besvär med tillämpningen af en sådan
bestämmelse. I praktiken torde nämligen vara tämligen vanligt, att
af en sjukkassas medlemmar en del äro genom aftal med arbetsgivaren
tillförsäkrade ersättning för olycksfall äfven under karenstiden, medan
andra äro oförsäkrade. Skulle således arbetsgivare öfverlåta på sjukkassa
hvad han i förevarande afseende utfäst sig till, kan icke tänkas,
att det skall kunna ske utan ersättning till sjukkassan, men i lagen
saknas bestämmelser om huru ett sådant förhållande skall regleras.
Säkerligen skulle därmed också uppstå synnerligen stora praktiska
svårigheter af den anledning, att arbetarna vid en arbetsplats äro beträffande
sitt sjukkasseledamotskap anslutna till olika sjukkassor och
vid hvilket förhållande arbetsgifvaren finge besvär med att föra register
härom, så att han kunde på lämpligt sätt fördela ersättningsbeloppet
mellan de olika sjukkassor, hvari arbetarne äro medlemmar. Det är
knappast troligt att arbetsgifvaren påtoge sig ett sådant besvär. Återstode
således antingen att sjukkassorna utbetala full sjukhjälp under
karenstiden till alla medlemmar, vare sig de på annat håll äro försäkrade
eller ej (i hvilket fall lagens afsikt väl ej nås), eller också att
i stadgarna infördes den kompletterande bestämmelsen, som återfinnes i
andra stycket af § 18 och som innehåller, att sjukhjälp skall kunna helt

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

eller delvis undanhållas den medlem, som i anledning af uppkommen
sjukdom jämlikt lag eller utfästelse är berättigad att af annan erhålla
ersättning eller sjukvård. Men för detta senare fall skulle återigen
sjukkassorna nödvändigtvis behöfva föra register öfver sina medlemmar
med hänsyn till huruvida de äro berättigade att vid sjukdom af annan
erhålla ersättning eller vård, enär vid sådant förhållande väl i hvart
fall vore nödvändigt, att sjukkassan tillsköte det belopp, som eventuellt
fattades uti det sjukbjälpsbelopp, som medlem har rätt att från kassan
uppbära. Säkerligen vill ingen, som är förfaren med arbetet inom sjukkasseverksamheten,
göra gällande, att sjukkassorna skulle vilja påtaga
sig det besvär, som vore förenadt med förandet af sådant register.
Därtill kommer, att olika rättigheter i här belyst afseende nödvändigtvis
måste följas af olika skyldigheter, och sjukkassorna skulle således
få fastställa olika afgifter alltefter som medlem vore tillförsäkrad större
eller mindre ersättning vid sjukdomsfall från annat håll. An mera inveckladt
blir här påpekade förhållande för sådana medlemmar, som tillhöra
mera än en sjukkassa, hvilken möjlighet ju lämnats öppen åt alla
dem, hvilka vid lagens utfärdande redan äro medlemmar i två eller
flera sjukkassor. Om det nu skulle ordnas så, att sjukhjälp i form af
olycksfällsersättning för sådan medlem skulle utbetalas endast från ett
håll, hvilken af sjukkassorna skulle då utbetala denna hjälp? Men så en
annan sak! Skall den sjukhjälp, som erhålles från en kassa, räknas
som sådan utfäst sjukhjälp, för hvilken annan sjukkassa, i hvilken den
sjuke är medlem, kan göra afdrag vid utbetalande af sjukhjälpen, och
i sådant fall, huru skall detta förhållande ordnas med hänsyn till afgiftsbetalningen?
Skall från en sjukkassa bekommen sjukhjälp kunna medräknas
bland sådan hjälp, för hvilken annan kassa kan göra inskränkningar
vid sin utbetalning af sjukhjälp, synes också som om rätten
att tillhöra mera än en sjukkassa blir tämligen illusorisk.

Utom dessa rent praktiska svårigheter med ifrågavarande bestämmelsers
tillämpning kunna äfven framhållas betänkligheter ur principiell
synpunkt mot angifna lagbestämmelser, detta särskilt om man förutsätter,
att industrien bör bära alla utgifter för olycksfällsersättning.
Blefve dessa bestämmelser lag, ligger nämligen därefter nära till hands, att
arbetsgifvare svara de arbetare, som fordra försäkring äfven under karenstiden,
med hänvisning till att sjukkassorna äro pliktiga att utbetala sådan
ersättning, hvarigenom nytt hinder restes för genomförande af
detta berättigade kraf.

Ett annat missförhållande med lagförslaget uppstår därigenom, att
efter lagens antagande fortfarande kan finnas möjlighet att förknippa
arbetsanställning med skyldighet att tillhöra viss sjukkassa.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Lagen innehåller nämligen, att ingen (som ej vid densammas ikraftträdande
är medlem af 2 eller flera kassor) sedermera kan få blifva
medlem af mera än en sjukkassa. Men arbetsanställningkan förknippas med
skyldighet att tillhöra vid arbetsplatsen befintlig sjukkassa, hvaraf således
följer, att medlem, som tillhör en kanske god sjukkassa, vid erhållande
af arbete å sådan plats pressas att utgå ur den sjukkassa, där
han förut är medlem. Detta är i och för sig oegentligt, men konsekvenserna
däraf blifva rent af grymma och meningslösa genom den bestämmelse
som återfinnes i lagförslagets § 11 sista delen. Där är nämligen stadgadt,
att sjukkassa skall äga att utesluta medlem som lämnat visst yrke
eller viss anställning, om han tillhört kassan kortare tid än tio år eller,
där han uppnått 45 års ålder, 5 år.

Genom dessa bestämmelser skulle således följande förhållande kunna
inträffa: En sjukkassemedlem ombyter arbetsplats vid låt oss säga 38 år.
Han tvingas därigenom ur sin sjukkassa och in i kassan vid nya arbetsplatsen.
Af någon anledning måste han lämna denna anställning vid
44 år. Han uteslutes därmed ur den sjukkassa han tvingats in i. Nu.
har han emellertid hunnit till den ålder, att han har svårt vinna inträde
i annan sjukkassa, och står således utan all sjukförsäkring när
han hunnit till sådan ålder, att fara för sjukdom, enligt allt hvad man
känner, är större än vid unga år. Tydligt är därför, att en sådan
tvångsmöjlighet ej kan få tillåtas efter nu föreliggande lagförslags
antagande. Men dessutom måste det anses orimligt, att medlem skall
kunna uteslutas ur sjukkassa af sådan anledning, som att han byter
anställning sedan han nått upp mot 40 år och däröfver, eller öfverhufvud
taget när han tillhört kassan 5 år. Äfven i detta afseende
synes därför nödvändigt att företaga en ändring af lagförslaget.

Mycket kunde äfven vara att anmärka mot den mängd af bestämmelser,
som tillkommit för att i sjukkasselagen uppnå öfverensstämmelse
med det för årets Riksdag framlagda förslaget till lag om föreningar,
men då väl får förutsättas, att de komma att anpassas med hänsyn till
hvad som blir beslutadt i föreningslagen, eller, om denna ej vinner
Riksdagens bifall, rent af bort bortfalla, torde vara öfverflödigt att nu
ingå därpå.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställes:

att Riksdagen ville besluta sådan ändring af Kungl.
Maj:ts förslag till lag om sjukkassor, att bestämmelserna
i andra stycket af mom. 8 i § 15 och andra
stycket af § 18 måtte ur lagen uteslutas; samt

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

att på lämplig plats i lagförslaget eller genom
särskild lag må införas en ny bestämmelse af följande
lydelse:

Arbetsanställning får ej förknippas med skyldighet
att tillhöra viss sjukkassa för person, som bevisligen
redan tillhör annan sjukkassa, hvari han är tillförsäkrad
minst så stor sjukhjälp, som den i denna lag föreskrifna; att

vidare den förändringen vidtages i § 11, att
medlem, som fyllt 40 år eller som varit medlem 5 år
af sjukkassa, ej skall kunna ur densamma uteslutas
allenast af den anledning, att han lämnar viss anställning
;

äfvensom att de jämkningar i redaktionen af andra
§§ i lagförslaget må vidtagas, som tilläfventyrs kunna
blifva en följd af förenämnda ändringsförslag.))

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 8) Utlåtande Nr 9.

Utskottets yttrande.

Nu gällande lag om sjukkassor af den 30 oktober 1891 blef den
enda omedelbara frukten i lagstiftningsväg af det stora betänkande
rörande flere af socialförsäkringens viktigaste grenar, som afgafs af
den äldre arbetarförsäkringskommittén. Denna lag, som endast till
ringa del motsvarar hvad af nämnda kommitté föreslagits till det frivilliga
sjukkasseväsendets ordnande, är väsentligen allenast en registreringsförfattning,
i det den innehåller blott få bestämmelser till den afsedda
verksamhetens materiella reglerande. Äfven efter denna lags
tillkomst hafva sålunda sjukkassorna haft en nästan fullständig frihet
med afseende å inrättandet af sin verksamhet. Hurusom vårt lands
sjukkasserörelse, hvilken i närvarande tid nått sådan utveckling, att
densamma kan betecknas såsom en verkligt betydande folkrörelse, under
denna frihet förstått att i det hela så ordna och utöfva sin verksamhet,
att den är värd all uppskattning, är väl kändt och erkändt.
Men å andra sidan må det icke förnekas, att denna rörelse under sin
i synnerhet under de senare årtiondena snabba tillväxt kommit att förete
vissa drag, hvilka måste anses främmande för densamma eller skadliga
för dess utveckling och samhällsnyttighet. Detta förhållande har ock
sedan länge erkänts bland dem, som själfva deltaga i verksamheten
i fråga.

Emellertid skulle det blifva från Riksdagens sida, som initiativet
till åstadkommande af en förbättrad lagstiftning för sjukkassorna utgick.
I anledning af antagandet af 1903 års lag om försäkringsrörelse, i
hvars 163 § förklaras, att lagen ej äger tillämpning å sjuk- och begrafningskassa
eller annan dylik understödsförening, hvars verksamhet
icke afser affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse, anförde Riksdagen
i skrifvelse till Kung!. Maj:t den 20 maj 1903, bland annat, att
det med hänsyn till storleken af de belopp som under namn af begrafningslijälp
utginge från vissa sjuk- och begrafuingskassor, syntes
Riksdagen tvifvelaktigt, huruvida den verksamhet, som sålunda utöfvades
af berörda kassor, rätteligen vore att anse som egentlig sjukkasserörelse;
och anhöll Riksdagen fördenskull och af i öfrig! anförda
Bill. till Riksd. Prat. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

skal, att Kung!. Maj:t täcktes utreda, om och i hvad män den verksamhet,
som utöfvades af åtskilliga sjuk- och begrafningskassor, pensionsanstalter
och andra understödsföreningar, innefattade försäkringsrörelse
af beskaffenhet att bestämmelserna i lagen därom helt eller
delvis borde äga tillämpning på dem, samt därefter framlägga förslag
till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda.
Sedan Kungl. Maj:t med föranledande af denna anhållan förordnat särskilda
kommitterade att biträda vid den begärda utredningen, afgåfvo
dessa den 2 december 1905 betänkande med förslag till lag om understödsföreningar.

På sätt detta lagförslags titel utmärker, var detsamma afsedt att
gälla ej blott sjukkassor utan ock alla andra slags understödsföreningar.
På grund af detta förhållande väckte förslaget gensagor från sjukkassornas
sida. De förklarade, att den föreslagna lagen, hvad sjukkassorna
anginge, icke vore tillräckligt ingående och ej heller eljest
lämpad att i tillfredsställande grad tillgodose deras särskilda behof af
lagstiftning. Förslaget föranledde ej proposition till Riksdagen.

I stället blef inom civildepartementet under år 1906 med biträde
af tillkallad sakkunnig upprättadt ett förslag till särskild lagstiftning
för sjukkassor och högsta domstolens yttrande däröfver inhämtadt.
Men ej heller detta förslag blef förelagdt Riksdagen till antagande.

Den 29 november 1907 gaf Kungl. Maj:t ånyo bifall till verkställande
inom civildepartementet med biträde utaf särskilda sakkunniga
af utredning och uppgörande af förslag till ny lagstiftning om sjukkassor.
De sedermera tillkallade sakkunnigas betänkande afgafs den
30 juni 1909; och är Kungl. Maj:ts förevarande lagförslag grundad! på
detsamma.

Vid granskningen af lagförslaget har till utskottets förfogande
förelegat, förutom de sakkunnigas betänkande, ej mindre de af Kungl.
Maj:t från kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och styrelsen för
Sveriges allmänna sjukkasseförbund infordrade yttranden öfver förslaget
än äfven dels två af öfverdirektören för försäkringsinspektionen
i anledning af förslaget upprättade promemorior, hvilka af öfverdirektören
ingifvits, den första under oktober 1909, till chefen för civildepartementet
med förklaring att försäkringsinspektionen ansett densamma
förelagd tid för afgifvande af yttrande öfver lagförslaget alltför
kort för utarbetande af ett officiellt utlåtande, dels ock utaf enskilda
och korporationer afgifna uttalanden rörande förslaget.

I fråga om de ledande grundsatserna för ifrågavarande förslag får
utskottet hänvisa till de sakkunnigas betänkande samt de vid förslaget

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9,

fogade utdrag af protokoll i statsrådet och lagrådet. Här må allenast
beröras ett par af de hufvud frågor, hvilkas beaktande förslagets innehåll
påkallar.

En dylik hufvudfråga är i första rummet den, huruvida, då nu i
viss omfattning spörsmålet om lagstiftning rörande sjukförsäkring af
social natur förelagts Riksdagen till beslut, en sådan lagstiftning bör
vara fotad på grundsatsen om tvång till försäkring eller bör afse ett
ordnande af den frivilliga sjukkasseverksamheten. Beträffande denna
frågas allmänna läge för det närvarande får utskottet till en början
hänvisa till följande uttalanden i inledningen till motiveringen för de
sakkunnigas betänkande.

»I vårt land finnes sedan längre tid tillbaka en hufvudsakligen inom
de mindre bemedlade befolkningslagren arbetande själfhjälpsverksamhet,
sjukkasseväsendet, åsyftande att bereda tillfälle att genom medlemskap
i sjukkassa vinna nödtorftig trygghet mot den ekonomiska risken af
sjukdom. Då det nu gäller ett förnyadt ordnande på lagstiftningens väg
af sjukkassornas verksamhet, möter, i anslutning till hvad ofvan yttrats,
främst af alla den frågan, huruvida staten fortfarande bör stanna
vid att i lämplig befunnen grad ordna och i öfrigt främja den frivilliga
sjukkasseverksamhet, som redan finnes och som under senare årtionden
nått en icke ringa utveckling och styrka, eller om staten, efter många
exempel från utlandet, bör tillgripa en lagstiftning, hvarigenom försäkring
i sjukkassa göres obligatorisk för de befolkningsklasser, hvilkas
behof af, att trygghet i ekonomiskt hänseende beredes dem, när arbetskraften
brutits af sjukdom, sjmes närmast böra tillgodoses.

Redan vid det förberedande arbetet till nu gällande lag om sjukkassor
den 30 oktober 1891 var under öfvervägande, huruvida obligatorisk
sjukförsäkring borde införas eller ej. Tyskland hade då genom
lagen den 15 juni 1883 först bland alla länder infört lagstadgad sjukförsäkring
för större delen af arbetarklassen, och Österrike hade genom
lagen den 30 mars 1888 följt exemplet. Den af Kungl. Maj:t den 3
oktober 1884 tillsatta arbetarförsäkringskommittén, äldre arbetarförsäkringskommittén,
utgick i sitt utlåtande den 24 oktober 1889 med förslag
till lag om sjukkassor från den grundsatsen, att det, å ena sidan, vore
förkastligt att genom några åtgärder från statens sida försvaga den
enskilda företagsamhet, som gifvit upphof åt hjälpkasse väsen det, men
att, å den andra, eu mera betryggande organisation däraf vore önskvärd.
Kommittén föreslog därför, utan att vilja lägga något band på den frivilliga
associationen för sådana ändamål och med sådan organisation
som de dittillsvarande hjälp kassorna, att staten skulle söka genom vissa

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

beviljade förmåner uppmuntra till nydaning eller omdaning af hjälpkassor,
som frivilligt ställde sig under offentlig kontroll och underkastade
sig vissa af lagstiftningen fastställda regler.

Skälen för afvisande af en tvångsförsäkring angåfvos af kommittén
i hufvudsak sålunda: Om en obligatorisk sjukförsäkring infördes,

kunde man visserligen snabbare komma därhän, att det stora flertalet
af den kroppsarbetande befolkningen, hvilken i synnerhet vore i behof
af understöd vid sjukomsfall, finge sig dylikt understöd tillförsäkradt.
Det vore ock uppenbart, att obligatoriska sjukkassor borde och lättare
än de frivilliga kunde underkastas i detalj gående bestämmelser och en
offentlig tillsyn öfver deras efterlefnad, hvarigenom kassornas verksamhet
och ständiga vederhäftighet kunde bättre betryggas. Kommittén hade
dock icke af dessa skäl funnit sig föranlåten att föreslå införandet af
en obligatorisk sjukförsäkring. Endast i de fall, där det enskilda initiativet,
i brist vare sig af insikt och god vilja eller af förmåga, icke kunde förväntas
skola fylla en uppgift af oomtvistlig vikt på arbetarförsäkringens
område, kunde kommittén förorda en tvångslagstiftning. Enligt kommitténs
åsikt förelåge ej med afseende å sjukförsäkringen detta villkor.
Kommittén hade förut i sitt utlåtande framhållit sjukkasseväsendets såväl
otillräckliga utbredning som flerehanda brister i organisationen. Men å andra
sidan kunde man ej annat än i densamma erkänna ett vackert och lofvande
resultat, af de små krafternas frivilliga sammanslutning, och kommittén
hade ej heller anledning betvifla, det denna frivilliga verksamhet, om
den erhölle rättsligt stöd af lagstiftningen och ekonomisk uppmuntran
af det allmänna, skulle ernå en i det hela tillfredsställande utveckling.
I hvarje fall syntes det vara den naturligaste vägen att, innan tvånget
anlitades,^ tillse hvad själfhjälpen, rätt understödd, förmådde uträtta.
Kommittén hölle ock före, att man icke ägde anledning att så högt anslå
värdet af de resultat, i och för sig betraktade, som genom en obligatorisk
sjukförsäkring skulle vinnas, emedan den ansåge det lagliga tvångets
utsträckande till detta område stå i strid med själfva beskaffenheten af
detta slag. af arbetarförsäkring. Lika väl som det sade sig själft, att
utan lagstiftningens tvång försäkring mot olycksfall i arbetet eller än
mer ålderdomsförsäkring ej skulle komma till stånd i en behofvet något
så när motsvarande utsträckning och i en under alla förhållanden betryggande
form, och lika väl som dessa grenar af arbetarförsäkringen ägnade
sig för statens centraliserande åtgärder, lika visst vore det å andra sidan,
såväl att. sjukförsäkringen på rent frivillig grund bragts till en utveckl.
ing, hvilken man icke på den vägen kunde vänta af de förstnämnda
törsäkringsarterna och hvilken i sig innebure möjligheten af en än större

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

tillväxt, som ock att sjukförsäkringen, i motsatts mot dem, icke blott
ägnade sig för utan fordrade en decentraliserad organisation i smärre
grupper af personer och inom trängre områden. Denna senare omständighet
medförde särskildt en afsevärd svårighet att i vårt land med
dess glesa befolkning kunna på ett tillfredsställande sätt ordna obligatoriska
sjukkassor.

Sedan den tid, då äldre arbetarförsäkringskommitténs yttrande i
denna fråga afgafs, har den obligatoriska försäkringen funnit en vidsträckt
tillämpning i flere främmande länder. Härigenom har möjlighet
beredts att med stöd af i dessa länder vunnen erfarenhet bilda sig en
säkrare uppfattning rörande fördelarna och olägenheterna af en på
lagstadgadt tvång grundad sjukförsäkring. Obestridligt synes vara, att
den obligatoriska försäkringens väg lättare än frivillighetens leder till
en tillfredsställande lösning af de problem, som af det sociala sjukförsäkringsbeliofvet
uppställas. Vid tvångsförsäkring kan man gifvetvis
snabbare och säkrare bereda dem, för hvilka sjukförsäkringen närmast
är afsedd, framför allt de egentliga kroppsarbetarna, delaktighet af försäkringens
förmåner; och där man utan starkare hänsyn till på detta
område bestående förhållanden öfvergår till ett ordnande af försäkringen
genom statens försorg på grundvalen af försäkringstvång, föreligger
vida större möjlighet att anordna och organisera sjukförsäkringen efter
rationella kraf samt att ernå den likformighet, som för en önskvärd
samverkan mellan försäkringens skilda organ är nödig. På grundvalen
af lagsladgad obligatorisk försäkring mot sjukdom i allmänhet kunna
ock jämförelsevis lätt och i tillfredsställande former uppbyggas viktiga
speciella grenar af den sociala sjukförsäkringen, såsom försäkring mot
snart öfvergående skada till följd af olycksfall i arbetet och moderskapsförsäkring.

I trots af de fördelar, ett obligatoriskt försäkringssystem utan tvifvel
innebär, ställer man sig i flere länder ännu afvisande mot dess införande.
Närmast torde detta vara beroende dels på det motstånd, som
nämnda system framkallat bland den flerstädes mjrnket talrika del af befolkningen,
som redan omfattat frivillig sjukförsäkring, och dels på de
organisatoriska svårigheter och rubbningar af redan bestående förhållanden,
som anses förenade med ett ombyte af försäkringssystem. De
ganska vackra resultat, som den frivilliga sjukförsäkringen i olika länder
kunnat uppvisa, hafva äfvenledes åberopats såsom skäl för, att eu effektiv
social sjukförsäkring kan vinnas utan försäkringstvång.

Hvad vårt land beträffar, synes den mening fortfarande vara förhärskande,
att en tvångsförsäkring på nu ifrågavarande område icke

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

bör ifrågasättas, åtminstone icke för det närvarande. Enstaka uttalanden
till förmån för en dylik försäkring framkomma väl understundom,
men de synas i det hela förblifva oförstådda. Opinionen inom sjukkassorna
är alltjämt i mycket öfvervägande grad emot tvångsförsäkringssystemet.
Berörda opinion livilar på den uppfattningen, att den
frivilliga sjukkasseverksamheten på ett i flere hänseenden tillfyllestgörande
sätt tillgodoser ett allmänt behof inom vidsträckta lager af befolkningen;
att nämnda verksamhet äger betydande utvecklingsmöjligheter,
hvilka, rätt tillgodogjorda, sätta densamma i stånd att i vidsträckt
mån fylla en social sjukförsäkrings uppgifter, samt att ändamålen med
en dylik försäkring sålunda kunna i det väsentliga vinnas utan omstörtande
rubbningar af bestående förhållanden och afskärande af den hittillsvarande
utvecklingen. Det har i förevarande ämne framhållits, att de
nuvarande sjukkassornas verksamhet sträckte sig betydligt utöfver det
område, till hvilket obligatorisk sjukförsäkring ansetts böra begränsas, och
lämnade rum för beaktande af intressen, hvilka icke ägde anspråk på att
vid tvångsförsäkring blifva uppmäi-ksammade. Så vore förhållandet t. ex.
i afseende å begrafningshjälpens storlek och sjukkasseverksamhetens anknytning
till nykterhetsintresset. Särskild! har betonats hurusom det icke
vore antagligt, att en obligatorisk sjukförsäkring snarligen komme att
sträcka sig till alla de skilda befolkningslager, som nu toge del i den frivilliga
sjukkasseverksamheten och för hvilka sjukförsäkring vore ett viktigt
behof, men att emellertid, då en väsentlig del åt medlemsbeståndet inom
de nuvarande sjukkassorna komme att omfattas af en obligatorisk
sjukförsäkring, en dylik försäkring, anordnad vid sidan af den äldre
frivilliga, skulle verka upplösande på denna, till men för de ingalunda
fåtaliga däri deltagande, som näppeligen komme att inom en närmare
framtid beröras af försäkringstvånget. Införande af obligatorisk sjukförsäkring
vore, enligt hvad sålunda anförts, svårligen under närvarande
förhållanden påkalladt eller ens önskvärd!, ja, man hade redan hunnit
så långt på grundvalen af frivillighet, att det rent af syntes vara för
sent att beträda den obligatoriska försäkringens väg. En utveckling
och fullkomning af den frivilliga sjukkasseverksamheten vore emellertid
behöflig. Härtill funnes förvisso möjligheter, dock fordrades härför ett
kraftigare stöd från statens sida, såväl ekonomiskt som genom lagstiftningen.
Med hänsyn till de pågående liflliga utvecklingssträfvandena
vore ett synnerligen lämpligt ögonblick för statens ingripande nu för
handen, medan åter ett uppskof, eu tvekan inför alternativen obligatorisk
eller frivillig sjukförsäkring skulle kunna verka mycket ofördelaktigt.))

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr .9.

Något längre fram i motiveringen heter det vidare:

»När det gäller att i vårt land kraftigare än hittills främja det betydelsefulla
statsändamål, som en omfattande sjukförsäkring för de mindre
bemedlade i samhället utgör, finnas hufvudsakligen två vägar att gå:
antingen att en i görlig män omfattande och effektiv tvångsförsäkring
införes, eller och att staten lämnar den befintliga, på frivillighetens grund
byggda sjukkasseverksamheten ett i jämförelse med nuvarande förhållanden
afsevärdt ökadt och till sin fördelning annorlunda ordnadt statsbidrag,
äfvensom samtidigt härmed söker på lagstiftningens väg trygga, att
sjukkassornas verksamhet planlägges och utöfvas efter rationella, med
sjukkasseverksamhetens samhälleliga uppgift öfverensstämmande grunder.

Det uppdrag att inom civildepartementet biträda vid uppgörande
af förslag till lag angående sjukkassor, som lämnats de sakkunniga, har,
enligt hvad herr Statsrådet meddelat, afsedt förslag till den nuvarande,
på frivillighetens grund hvilande sjukkasseverksamhetens ordnande, så
att densamma måtte blifva reglerad och handhafd på ett såväl från det
allmännas som från sjukkassemedlemmarnas synpunkt rationellt sätt.

Vid upprättande af det lagförslag angående den frivilliga sjukkasseverksamheten,
som de sakkunnigas arbete sålunda skolat afse,
hade det utan tvifvel varit önskvärd!, att sådana bestämmelser kunnat
föreslås, som förmått väsentligen underlätta en framtida öfvergång till
tvångsförsäkring. Detta har dock icke i större omfattning varit möjligt
utan fara att öfver höfvan inskränka sjukkassornas frihet eller tvinga
dem till en mera betydande omläggning af deras hittillsvarande verksamhet.
Åtskilliga af de föreslagna bestämmelserna torde emellertid
genom den större likformighet och. effektivitet hos sjukkasseverksamheten,
som de äro ägnade att befordra, underlätta ett systemskifte, när
tiden därför må finnas vara inne.»

Beträffande de skäl, hvilka föranledt bestämmandet af de sakkunnigas
uppdrag på sätt enligt sist citerade uttalande skett, hänvisar utskottet till
chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet vid fattande
af beslut om framläggande för Riksdagen af förevarande proposition
(se sid. 117—119 i propositionen). Utskottet vill emellertid för sin
del än ytterligare betona, att inför spörsmålet om lagstiftning för social
sjukförsäkring i vårt land frågan icke gäller, huruvida teoretiskt och i allmänhet
tvångsförsäkring bör tillerkännas företräde framför frivillig sjukkasseverksamhet.
Utan frågan bär rätteligen ställas sålunda: är det med
afseende å våra förhållanden och med hänsyn till dessa förhållandens gestaltning
för närvarande riktigt, att nu för obestämd tid afvisa tillgodoseendet
af vår frivilliga sjukkasserörelses erkändt starka behof af för -

16 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

bättrad lagstiftning, och att göra det på den grund, att dessförinnan
den för införande af sjukförsäkringstvång nödiga utredning bör verkställas
samt därur framgångna lagförslag genomföras?

Utskottet bar icke tvekat att besvara denna fråga nekande. Invändning
mot riktigheten af en sådan utskottets uppfattning synes ej
kunna framställas af annan än den, som dels anser att vårt land nu
omedelbarligen bör skrida till införande af sjukförsäkringstvång, dels
ock tillika är öfvertygad därom, att hvarje förbättring af lagstiftningen
för det frivilliga sjukkasseväsendet är ett afgjordt hinder för hans
nämnda önskemål. Med afseende å en dylik ståndpunk får utskottet
anföra, att enligt dess mening icke något starkare, ännu mindre något
afgörande skäl blifvit förebragt för riktigheten af en öfvertygelse, sådan
som den sist refererade. Fasthellre håller utskottet före, att frågan om
obligatorisk sjukförsäkring skall af de föreliggande förhållandena i vårt
land på socialförsäkringens område tryggt i sin ordning bäras fram till
sitt slutliga afgörande. Ålderdoms- och invaliditets- samt moderskapsförsäkring
äro under utredning, och spörsmålet om gällande lags om
olycksfallsersättning utbytande mot obligatorisk olycksfallsförsäkring är
föremål för myndigheters och statsmakternas ständiga uppmärksamhet.
I mån som dessa socialförsäkringsuppgifter nalkas sin lösning skall
säkerligen också frågan om sjukförsäkringstvånget skrida framåt, och,
om ej förr, skall den, sedan en eller flere af berörda uppgifter ordnats,
stå inför sitt definitiva afgörande.

En annan fråga af allmän vikt för den ifrågasatta lagstiftningen,
hvilken också under förarbetena till densamma uppmärksammats, hänför
sig till det förhållande, att lagförslaget ej lämnar tillfälle för sjukkassa
att vinna fullständig rättsförmåga genom registrering utan att därmed
förbindes skyldighet att underkasta sig de i förslaget gifna reglerna
rörande verksamhetens materiella ordnande. Det torde nämligen
kunna förekomma att, särskilt inom mera gynsamt ställda lager af
befolkningen, sjukkassor bildas, för hvilka icke alla de nämnda reglerna
kunna anses behöfliga och hvilka kassor icke göra anspråk på
understöd från det allmänna. Kassor af denna art torde emellertid på
sätt chefens för civildepartementet yttrande vid förevarande propositions
beslutande angifver och, såvidt utskottet har sig bekant, ej förekomma
i någon större omfattning. Vidare bör det ej heller förbises, att beredande
af sådant tillfälle till registrering, som ofvan angifvits, skulle
kunna åstadkomma en splittring af de rättspersonliga sjukkassorna i
tvänne grupper till skada för hela sjukkasserörelsens samhällsnyttighet

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

samt, hvad anginge den materiellt oreglerade gruppen, till fara för det
tillbörliga skyddandet af betydelsefulla intressen för medlemmarna. Med
hänsyn till hvad sålunda anförts har utskottet funnit att nu ifrågakomna
förhållande ej böra anses innefatta anledning till uppskof med ifrågavarande
betydelsefulla lagstiftnings genomförande.

I detta sammanhang vill utskottet hafva uttalat, att utskottet för
sin del funnit inrättandet af en utaf förtroendemän för sjukkassorna
sammansatt nämnd med uppgift, på sätt lagförslaget innehåller, att med
tillsynsmyndigheten samråda rörande sjukkasseverksamhetens angelägenheter
vara ägnadt att väsentligt främja denna verksamhet.

Utskottet anser förevarande förslag vara af beskaffenhet att kunna
läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Den granskning af förslaget
samt i anledning däraf väckta, ofvan omförmälda motioner, som utskottet
företagit, har i fråga om nedan upptagna §§ gifvit anledning till följande
erinringar:

2 §•

Förslagets förarbeten utvisa, att det varit allenast med tvekan, som
förslaget medgifvit sjukkassa att under namn af begrafningshjälp utfästa
så högt belopp som 500 kronor att utgå vid medlems frånfälle.
Den uppfattningen, att begrafningshjälp till högt belopp icke rätteligen
inginge i sjukkasseverksamhetens egentliga uppgift, kommer ock i själfva
lagförslaget till synes särskildt därutinnan, att i kassa med högre begrafningshjälp
än 200 kronor begrafningshjälpsverksamheten skall hållas
så vidt möjligt ekonomiskt fullständigt skild från sjukhjälpsverksamheten,
(§§ 20, 22, 23, 26). Genom denna ekonomiska tudelning hafva
visserligen de svårare olägenheterna vid en förening af sjukhjälpsverksamheten
med beredande af högre begrafningshjälp inom samma sjukkassa
blifvit aflägsnade. Men redan en sådan tudelning af en sjukkassa
torde i och för sig innebära vissa olägenheter. Eu verksamhet
för meddelande af sju k hjälp är otvifvelaktigt af annan karaktär än beredande
af begrafningshjälp; och jämväl de ekonomiska villkoren för
ett bestående utöfvande af den ena verksamheten äro skilda från dem,
som måste uppställas för den andra. Då nu sjukkassornas egentliga
uppgift fäller inom sjukhjälpsverksamheten, bör dennas utöfvande icke
tyngas eller äfventyras genom förening därmed af en verksamhet för
meddelande af högre begrafningshjälp. Utskottet har fördenskull funnit
önskvärdt, att det högsta medgifna beloppet för registrerad sjukkassas
begrafningshjälp sättes till lägre siffra än 500 kronor.

Bill. till Jlihsd. Prof. 1910. ,9 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

En undersökning af förekommande begrafningshjälpsbelopp visar,
att ej flere än ett 70-tal kassor gifva högre begrafningshjälp än 200
kronor, äfvensom att åtskilliga af dem upptaga bidrag till bestridande
af utgifterna för denna verksamhetsgren allenast medelst uttaxering.
Elera af dessa kassor äro ock jämförelsevis stora och starka kassor;
och man torde kunna hoppas, att ett särskiljande af de två verksamhetsgrenarna
på två särskilda kassor, en för begrafningshjälp eller högre
sådan och eu för sjukhjälp eller för sjukhjälp och lägre begrafningshjälp,
skall kunna genomföras utan att föranleda hela deras betydelsefulla
verksamhets nedläggande.

På grund af det nu anförda har utskottet ansett sig böra förorda,
att sjukkassa ej må tillåtas meddela högre begrafningshjälp än 200
kronor. Utskottet har emellertid funnit ett undantag från denna regel
vara under vissa förutsättningar påkalladt.

Skall nämligen eu redan vid den föreslagna lagens ikraftträdande
befintlig och vid viss tidigare tidpunkt registrerad sjukkassa enligt sina
vid sistnämnda tid gällande stadgar bereda högre begrafningshjälp än
200 kronor — dock icke högre än 500 kronor — så synes sådan kassa
otvifvelaktigt böra tillåtas att fullgöra hvad dess stadgar sålunda ålagt
eller medgifvit den, gentemot dem af kassans medlemmar, åt hvilka
den högre begrafningshjälpen var vid ofvanberörda tidigare tidpunkt
utlefvad. Den tidpunkt, som nyss afsetts, bör af lätt insedda
skäl ej få sammanfalla med tiden för lagens ikraftträdande, utan har
utskottet föreslagit, att den bestämmes till tiden för lagens utfärdande.
Har sjukkassa, hvarom nu är fråga, för afsikt att begagna sig af nyssberörda
tillåtelse, bör kassan tillkännagifva denna afsikt i ansökningen
om registrering enligt den nya lagen. Och har så skett, böra enligt
utskottets mening för kassan gälla de i förslaget särskild! beträffande
ekonomiskt delad kassa och dess begrafniugshjälpsverksamhet upptagna
bestämmelser.

Af hvad utskottet sålunda föreslagit hafva påkallats dels ändringar
af åtskilliga förslagets §§ och dels särskilda bestämmelser i en ny §.
Andringarna afse förslagets §§ 2, 16, 19, 20, 22, 23, 25, 26, 84, 92,
94, 109 och 116. De särskilda bestämmelserna äro sammanförda i en
ny 117 §, hvilket medfört, att förslagets § med detta nummer af utskottet
gifvits paragrafnummer 118.

4 §.

Herr Hagberg har i sin härofvan först intagna motion yrkat, att i
förevarande § ordet »etthundra» måtte ersättas med ordet »femtio». Med

Riksdagens Särskilda Utskotta (Nr 3) Utlutande Nr 9.

detta yrkande är enligt motionen afsedt, dels att bereda det betydande
antal befintliga sjukkassor, livilkas medlemsantal ej uppgår till 100, rätt
att redan vid det af berr Hagberg föreslagna medlemsantal varda registrerade
och ernå därmed förenade förmåner, dels ock att för nybildade
sjukkassor underlätta registrerings vinnande och därmed möjlighet
att erhålla bidrag af statsmedel just under den tid, då dessa
kassor som mest vore i behof däraf.

Motionens syfte kan i mycket och särskilt i dess förra del förefalla
behjärtansvärdt. Men störa betänkligheter synas dock möta mot
bifall därtill. Omsorgen om bevarandet af sjukkassornas förmåga att
fullgöra sina förbindelser utan att kassan varder alltför oförmånlig'' för
dess medlemmar fordrar obevekligen, att kassan äger ett medlemsantal,
som icke redan från början är alltför ringa. Redan ett medlemsantal
af 100 måste nog i regel anses lågt. Att förslaget godkänt detta
låga tal såsom tillfyllest för registrering beror just af en önskan, att,
så långt försvarligt synts vara, tillgodose det af motionären framhållna
syftet, särskildt dess ofvan återgifna förra del.

Nu är emellertid sant, på sätt jämväl förslagets affattning af förevarande
§ gifver vid handen, att under särskilda omständigheter registrering
kan vara tillrådlig jämväl för sjukkassa med mindre antal medlemmar
än 100. Sådana särskilda omständigheter utgöra t. ex. följande
förhållanden: att kassans ekonomi kan anses vara genom redan befintliga
tillgångar eller utfästa bidrag särskildt tryggad; att en fortbestående
rekrytering i sådan omfattning, att kassans medlemsantal ej
kommer att ytterligare sjunka, är att anse såsom på något sätt garanterad
eller, än hellre, att en ökning af medlemsantalet inom kortare
tid framstår såsom säkert påräknelig; att kassan har att med någon
visshet förvänta intervention vid inträffadt ekonomiskt trångmål; att
lokala förhållanden, såsom aflägsen belägenhet och gles befolkning,
låta förefintligheten af en sjukkassa på orten framträda såsom särskildt
önskvärd o. s. v.

Vidare må framhållas, att vår sjukkasserörelse för närvarande företer
en benägenhet till splittring i alltför små kassor. Denna splittring
är i afsevärd grad ogynsam ej blott ur den ofvan berörda synpunkten
af fara för de särskilda kassornas framtida solvens utan ock i flera
andra hänseenden. Den verkar gärna till minskning af kassornas prestationer
och därigenom till sänkning af deras effektivitet och nytta såväl
för de enskilda medlemmarna som från samhällets synpunkt; den föranleder
att sjukkasserörelsen i dess helhet tager i anspråk större kost -

20 Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

nader och mera arbete än nödigt; den tiar ock understundom fått tjäna
för sjukkasseverksamheten alldeles främmande eller obehöriga intressen.

Från en annan sida sedt visar det sig, dels att de små kassorna
ofta i större antal förekomma på orter med tätare befolkning, där de
behöfliga kassorna således borde kunna vinna större medlemsantal, och
dels att själfva den verksamhet, de skilda kassorna på samma eller
närbelägna platser enligt sina stadgar hafva att fullfölja, inbördes företer
så obetydliga afvikelse!-, att kassorna borde kunna utan men och
till allas nytta antingen förenas i eu. eller få större kassor eller ock
den ena kassan ansluta sig såsom lokalafdelning till den andra.

Nekas kan emellertid icke, att gränsfall af ömmande beskaffenhet
kunna förekomma. Sådant torde emellertid icke kunna undvikas, huru
än den för registrering erforderliga siffran bestämmes, enär denna siffra
alltid måste blifva i viss mån godtycklig.

Hufvudsakligen med stöd af nu antydda skäl kan utskottet ej tillstyrka
bifall till herr Hagbergs i förevarande motion gjorda hemställan.
Men vill utskottet i detta sammanhang uttala den förväntan, att en
blifvande tillsynsmyndighet skall veta att så tillämpa den pröfningsrätt,
ifrågavarande § lägger i dess hand, att berättigade intressen må i görlig
mån vinna beaktande.

Allenast en konsekvens af hvad herr Hagberg yrkat i sin härofvan
ifrågakomma motion utgör samma motionärs i motionen nr 314 gjorda
hemställan; och föranleder densamma fördenskull här ej annat utskottets
yttrande än en hänvisning till hvad ofvan anförts.

8 §•

I herrar Johanssons och Tengdahls förutnämnda motion har på anförda
grunder yrkats, bland annat, att på lämplig plats i. lagförslaget
eller genom särskild lag må införas en ny bestämmelse af följande
lydelse: »Arbetsanställning får ej förknippas med skyldighet att tillhöra
viss sjukkassa för person, som bevisligen redan tillhör annan sjukkassa,
hvari han är tillförsäkrad minst så stor sjukhjälp, som den i denna lag
föreskrift^)).

Motionärernas uti motionen i hvad den rörer ofvan återgifna yrkande
uttalade mening, att arbetsanställnings förknippande med skyldighet att
tillhöra viss sjukkassa, utgör ett missförhållande, delar utskottet så till
vida, som det knappast lärer kunna tänkas något fall, där det vore att
anse såsom i allo befogadt att i fråga om den, som redan är medlem
af registrerad sjukkassa, uppställa det villkor för hans antagande i
anställning, att han skall inträda i viss sjukkassa.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Ett förbud mot uppställandet af villkor, som nyss nämnts, infördt
i den nu ifrågavarande lagen eller åvägabragdt genom särskild lag, bar
utskottet funnit ligga utom området för den lagstiftning, hvarmed utskottet
haft att taga befattning.

Till förhindrande af, att förbud af ifrågavarande slag uppställas, har
utskottet därför måst söka någon annan utväg. Utskottet har därvid
uppmärksammat, att i stadgarna för åtskilliga kassor förekommer bestämmelse
af innebörd, antingen, helt kort, att innehafvande af anställning
vid viss inrättning eller hos viss arbetsgivare medför plikt att
ingå i kassan, eller ock att enligt öfverenskommelse med angifven
arbetsgifvare antagande af anställning hos honom är förbundet med
sådan skyldighet. Ett införande i den tillämnade lagen om sjukkassor
af förbud mot upptagande i kassas stadgar af bestämmelse, som nu angifvits,
beträffande den, hvilken redan är medlem af annan registrerad
sjukkassa, kan väl icke, såsom utskottet ingalunda förbisett, förhindra
arbetsgifvare att vid antagande i anställning fästa förutnämnda villkor.
Men utskottet har menat, att förefintligheten i sjukkasselagen af ett
dylikt förbud skulle visa sig verka därhän, att ifrågakomna villkor ej
vidare uppställdes.

Hvad som anförts med tanke på förbindande af skyldighet att ingå
i viss sjukkassa med antagande af viss anställning äger tydligen lika
giltighet i fråga om samma skyldighets förknippande med inträde i viss
förening.

Utskottet har efter nu angifna öfverväganden funnit sig böra förorda
det tillägg till 8 §, som utskottets förslag upptager.

11 §■

Af skäl, som äga samband med hvad herrar Johansson och Tengdahl,
enligt hvad ofvan vid 8 § angifvits, i sin motion yrkat, hafva
motionärerna jämväl hemställt att »den förändringen vidtages i § 11
att medlem, som fyllt 40 år eller som varit medlem 5 år af sjukkassa,
ej skall kunna ur densamma uteslutas allenast af den anledning, att
han lämnar viss anställning.))

Redan innan förevarande motion blifvit väckt hade inom utskottet
utarbetats ett förslag till ändring af den ifrågasatta lagens 11 § i den
riktning, motionärernas hemställan afser; och återfinnes innehållet af
samma förslag i utskottets nedan intagna lagförslag.

Hvad förevarande motion innehåller i afseende å 11 § har ej föranledt
utskottet att frånträda samma förslag.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

15 och 18 §§.

I herrar Johanssons och Tengdahls förntberörda motion har vidare
hemställts, »att bestämmelserna i andra stycket af mom. 8 i § 15 och
andra stycket af § 18 måtte nr lagen uteslutas)).

I motiveringen för denna hemställan hänleda motionärerna till en
början uppmärksamheten därå, att tidpunkten för olycksfalls inträffande
kan vara af betydelse för storleken af den sjukhjälpstid för viss tidsperiod
(t. ex. kalenderår), hvartill den skadade är berättigad. Hvad
15 § mom. 8 i detta afseende innehåller är förestafvadt af önskan, att
i enlighet med sedan länge inom och utom Riksdagen uttalade önskemål
söka i görlig mån förlägga omhändertagandet af kortvariga eller
den tidigare perioden af långvarigare sjukdomar på grund af olycksfall
till sjukkassorna. För utrönande af den ekonomiska betydelsen för sjukkassorna
att städse besörja nämnda omhändertagande d. v. s. äfven för
det fall att till och med hela den skadades sjukhjälpstid för viss tidsperiod
redan tagits i anspråk för tidigare sjukdomar, har under förarbetena för
lagförslaget verkställts omfattande undersökningar och beräkningar. Dessa
hafva gifvit vid handen, att ett dylikt åläggande får antagas medföra
allenast en mindre stegring af kassornas sjukhjälpskostnader, ej större
än att den med all sannolikhet blott, medför en jämförelsevis obetydlig*
ökning af de för kassorna erforderliga medlemsbidragen. Ifrågavarande
åläggande har ej heller annat än mycket undantagsvis framkallat uttalande
af betänkligheter från sjukkassornas egen sida. —- Skulle däremot,
såsom motionärerna synas mena att konsekvensen borde fordra, olycksfallen
ställas alldeles utom den vanliga sjukhjälpstiden på sådant sätt,
att för hvarje olycksfall sjukhjälp skulle meddelas intill sextioförsta
dagen, samtidigt som sjukhjälp för andra sjukdomar skulle utgå oafkortad
t för den vanliga sjukhjälpstiden, så skulle sjukkassorna påläggas
en tunga, hvars storlek icke är känd, men kan befaras skola väsentligt
öfverstiga den, hvilken förutnämnda åläggande visat sig sannolikt medföra.

Hvad motionen i öfrigt innehåller beträffande förevarande §§, har
utskottet tunnit icke böra föranleda ändiung i lagförslaget.

Med afseende å hvad utskottet i anledning* af herrar Johanssons
och Tengdahls ifrågavarande motion sålunda samt vid 8 och 11 §§
härofvän uttalat, påkallar den i motionen sist gjorda hemställan ej något
utskottets yttrande.

28, SO, 39, 45, 48, 49, 60 och 79 §§.

De i dessa §§ af utskottet föreslagna ändringar motsvara aflagut -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. 23

skottet tillstyrkta ändringar i motsvarande §§ uti det för Riksdagen framlagda
förslaget till lag om föreningar.

Den uti afdelningsrubriken närmast före 60 § vidtagna ändring är
beroende af hvad utskottet sålunda hemställt i fråga om 48 §.

53 §.

Den af utskottet föreslagna jämkning i denna paragrafs lydelse är
påkallad af viss del af hvad utskottet beträffande 48 § förordat.

57 §.

Utskottet har funnit sig böra i denna § föreslå den ändring, att
första stycket skall utgå och ersättas med en vid paragrafens tredje
stycke fogad bestämmelse af det innehåll, utskottets förslag utvisar.
Såväl innebörden af hvad sålunda förordats som anledningen därtill
torde vara så nära liggande, att någon särskild utveckling därutinnan
ej synts erforderlig.

58 §.

De i denna § af utskottet föreslagna ändringarna äro följder af
hvad utskottet hemställt i fråga om 39 och 57 §§.

87 §.

Den föreslagna ändringen af paragrafens första stycke har till
ändamål att bereda en enligt nu gällande lag om sjukkassor registrerad
sjukkassa enahanda skydd för dess firma under den tid, samma lag förblifver
gällande för kassan, som tillkommer en enligt den nya lagen
registrerad sjukkassas firma.

Till förevarande paragraf har utskottet vidare förordat liknande
tillägg, som af lagutskottet föreslagits vid motsvarande paragraf i förslaget
till lag om föreningar. — Af detta tillägg har föranledts förslagom
jämkning af ordalagen i 88 §.

89 §.

Utskottet har här föreslagit en förändring af paragrafens ordalydelse
till tydligare uttryckande af den mening, som lärer vara afsedd.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition måtte antaga följande förslag
till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag om sjukkassor.

1 kap. Om registrerade sjukkassor.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Sjukkassa, eller sådan förening för inbördes understöd, som afser
att utan affärsmässigt drifvande af försäkringsrörelse bereda antingen
enbart sjukhjälp eller ock såväl sjukhjälp som begrafningshjälp, må
kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad.

Sjukkassa, hvilken allenast meddelar sjukhjälp samt afser att bereda
sådant understöd endast åt medlemmar af andra sjukkassor och uteslutande
eller hufvudsakligen för tid, för hvilken dessa medlemmar på
grund af redan åtnjuten sjukhjälp icke äro berättigade att för inträffad
sjukdom bekomma dylikt understöd från de särskilda kassorna, benämnes
härnedan fortsättningskassa.

Hvad i denna lag stadgas om sjukkassa i allmänhet äger tillämpning
i afseende å fortsättningskassa i den mån, sådant finnes angifvet
i 3 kap.

2 §. 2 §.

Registrerad sjukkassa vare ej Registrerad sjukkassa vare ej

tillåtet att meddela högre begrät- tillåtet att meddela högre begrafningshjälp
än femhundra kronor, ej ningshjälp än tvåhundra kronor, ej
heller att utöfva verksamhet, som heller att utöfva verksamhet, som

Biksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

uppenbarligen är främmande för det uppenbarligen är främmande för det
ändamål, kassan enligt 1 § har att ändamål, kassan enligt 1 § har att
fullfölja. fullfölja.

3 §■

Registrerad sjukkassa äger förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och
svara.

För registrerad sjukkassas förbindelser häfta allenast kassans tillgångar,
förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

Om sjukkassas bildande.

4 §''

Sjukkassa skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
etthundra medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit
stadgar och utsett styrelse. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl sjukkassa med mindre medlemsantal
än nyss nämnts, dock ej under tjugufem.

5 §.

Mom. 1. Ansökning om sjukkassas registrering skall göras af dess
styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna sjukkassans firma ej skall utöfvas
allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Mom. 2. Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar af kassans stadgar;

2) afskrift af protokoll vid sammanträde med kassans medlemmar,
utvisande att stadgarna olif vit antagna och styrelse utsedd;

Bill. till Biksd. Prat. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kung!. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

3) enligt fastställda formulär affattade uppgifter af styrelseledamöterna
rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter kön, åldersklasser
och yrkesgrupper äfvensom angående af samfund, inrättning
eller enskild gjord utfästelse af bidrag till kassan.

De vid 1) och 2) angifna handlingar skola vara till riktigheten
styrkta af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter. Å de vid 3) nämnda uppgifterna
skola styrelseledamöternas namnunderskrifter vara styrkta af vittnen.

6 §.

Sjukkassas stadgar skola angifva:

1) kassans firma;

2) huruvida kassan skall meddela allenast sjukhjälp eller därjämte
begrafningshjälp;

3) hvithet område kassans verksamhet skall omfatta;

4) den ort inom riket, där kassans styrelse skall hafva sitt säte;

5) de villkor, som skola gälla för inträde i kassan;

6) sjukhjälpens beskaffenhet och storlek samt förekommande begrafningshjälps
belopp äfvensom tid och villkor för åtnjutande af nämnda
understöd;

7) de fasta afgifternas belopp eller erforderliga grunder för deras
beräknande;

8) huruvida uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, äfvensom
i hvilken ordning beslut därom skall fattas och efter hvilka grunder
beslutad uttaxering skall verkställas;

9) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 10)

huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter,
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de medel må användas, hvilka på grund af medgifvande
enligt 25 § icke skola afsättas till fond;

12) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

13) huru ofta ordinarie sjukkassesammanträde skall hållas;

14) det sätt, hvarpå kallelse till sjukkassesammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast
skola vara vidtagna; samt

15) huru i händelse af kassans upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kung!. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

7 §•

Sjukkassas firma skall innehålla ordet »sjukkassa» samt, där sjukkassan
skall bereda jämväl begrafningshjälp, utmärka detta förhållande.

I sjukkassas firma må ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf kan
föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag. Ej heller
må sjukkassas firma innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
sjukkassas firma.

Om medlems inträde i och afgång ur sjukkassa.

8 §• 8 §.

I sjukkassas stadgar må icke I sjukkassas stadgar må icke
föreskrifvas, att kassans medlems- föreskrifvas, att kassans medlemsantal
ej får öfverstiga visst tal. antal ej får öfverstiga visst tal.

Ej heller må i sjukkassas stadgar
upptagas bestämmelse, som innebär,
att tillträde af viss anställning
eller inträde i. viss förening medför
skyldighet att inträda i kassan för
den, hvilken redan är medlem af
annan registrerad sjukkassa.

9 §.

I sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för
beredande af begrafningshjälp. Dock äge sjukkassa i stadgarna bestämma,
att medlems make kan vinna inträde i kassan uteslutande för
nämnda ändamål, äfvensom att medlem, hvilken på grund af föreskrift
i stadgarna, som omförmäles i 15 § 8 mom., icke äger att för viss
eller vissa sjukdomar bekomma ytterligare sjukhjälp från kassan, må
kunna uteslutande för beredande af begrafningshjälp kvarstå i densamma.

Biksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

10 §.

Medlem äge att efter skriftlig anmälan när som helst utträda ur
sjukkassan.

11 §•

Medlem af sjukkassa kan icke
därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna eller denna lag bestämts.

Stadgarna må ej innehålla, att
medlem kan uteslutas på den grund,
att han öfverskridit viss ålder, eller
att hans hälsotillstånd försämrats,
eller att han redan i någon viss
utsträckning bekommit sjukhjälp.
Ej heller må i stadgarna upptagas
bestämmelse, som innebär rätt att
utesluta medlem, hvilken tillhört
kassan ett år, på grund däraf att
han afflyttat från kassans verksamhetsområde
till annan ort inom
riket, eller medlem, hvilken tillhört
kassan fem år, på grund däraf att
hans medlemskap i viss förening
eller annat samfund upphört, eller
medlem, hvilken tillhört kassan tio är
eller, där lian uppnått fyrtiofem års
ålder, fem år, på grund däraf att
han lämnat visst yrke eller viss
anställning.

n §•

Medlem af sjukkassa kan icke
därur uteslutas af andra grunder
än i stadgarna eller denna lag bestämts.

Stadgarna må ej innehålla, att
medlem kan uteslutas på den grund,
att han öfverskridit viss ålder, eller
att hans hälsotillstånd försämrats,
eller att han redan i någon viss
utsträckning bekommit sjukhjälp.
Ej heller må i stadgarna upptagas
bestämmelse, som innebär rätt att
utesluta medlem, hvilken tillhört
kassan ett år, på grund däraf att
han afflyttat från kassans verksamhetsområde
till annan ort inom
riket, eller medlem, hvilken tillhört
kassan fem år eller, där han uppnått
fyrtiofem års ålder, två år, på
grund däraf att hans medlemsskap
i viss förening eller annat samfund
upphört eller att han lämnat visst
yrke eller viss anställning.

12 §.

Å samma tid må icke någon vara medlem af mer än en sjukkassa.
Dock utgör medlemskap i sjukkassa, som är under likvidation eller i
konkurstillstånd, ej hinder för inträde i annan kassa.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. 29

(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)

Varder, efter det sjukkassas konkurs befunnits lämna öfverskott,
enligt 79 § beslutadt, att kassans verksamhet skall fortsättas, vare medlem
af kassan, hvilken på grund af konkursen inträdt i annan kassa,
skyldig att utan uppskof utträda ur endera af kassorna.

Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en sjukkassa, äge han
kvarstå allenast i den kassa, i hvilken han först inträdt, och varde förty
utesluten ur kassa, däri lian senare vunnit inträde.

13 §.

Har medlem utträdt ur sjukkassa eller därur uteslutits eller aflidit,
äge kassan ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet,
rätt att utfå såväl afgift, hvilken enligt stadgarna skall erläggas för
den tidsperiod, hvarunder afgången ägt rum, som ock hvad å den afgångne
belöper enligt beslut om uttaxering, som fattats före anmälan
om utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet. År ej i stadgarna
det belopp, som må medelst uttaxering utkräfvas af medlem,
begränsad^ och fattas beslut om uttaxering, vare dock medlem, som
ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej
pliktig att erlägga hvad enligt beslutet, å honom belöper.

Då medlem utträdt eller uteslutits ur sjukkassa, må han ej utbekomma
något af kassans tillgångar.

14 §.

Har medlem afflytta! från sjukkassans verksamhetsområde till ort,
som ligger inom området för annan sjukkassas verksamhet, är sistnämnda
kassa pliktig att på anmodan af den kassa, medlemmen tillhör,
utan ersättning tillhandagå densamma med nödig sjukkontroll
öfver medlemmen. År den nya boningsorten belägen inom området
för mer än en sjukkassas verksamhet, åligger nu stadgad skyldighet
den af kassorna, som med afseende å medlemmarnas personliga förhållanden
är närmast jämförlig med den kassa, den flyttande tillhör.

Tvist, huruvida eller i hvilken omfattning kassa är pliktig att i
förut angifna hänseende tillhandagå annan sjukkassa, afgöres af tillsynsmyndigheten
.

Där ej sjukkassas stadgar bestämma annorlunda, åligger det medlem,
som afäyttar från kassans verksamhetsområde eller utom samma
område ombyter boningsort eller återflyttar till ort inom nämnda område,
att om den nya boningsorten ofördröjligen göra skriftlig anmälan,
vid äfventyr att varda förlustig rätt till understöd från kassan för den
tid, som förflyter, intill dess sådan anmälan skett.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)

Om understöd.

15 §.

Mom. 1. Sjukkassa må icke meddela sjukhjälp åt annan än den,
som för erhållande af sådant understöd är medlem af kassan (sjukhjälpsförsäkrad
medlem).

Mom. 2. Sjukkassas förpliktelse att meddela sjukhjälp kan icke
med afseende å sjukdomens art inskränkas i vidare mån, än att medelst
föreskrift i stadgarna må bestämmas, att sjukhjälp ej skall utgå för
sjukdom, som den sjuke afsiktligt eller vid föröfvande af handling,
för hvilken straff ådömts honom, ådragit sig. Såsom sjukdom enligt
denna lag anses icke sjukdomsliknande tillstånd, som allenast beror af
hög ålder.

Mom. 3. Sjukhjälp skall minst omfatta vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel eller visst belopp i penningar för hvarje dag, för
själfförsörjande medlem ej understigande nittio öre.

Mom. 4. Sjukhjälp i penningar skall vara bestämd till lika belopp
för kassans alla sjukhjälpsförsäkrade medlemmar eller, där kassan
är indelad i klasser på sätt i 19 § sägs, för alla dylika medlemmar af
samma klass. I stadgarna må dock bestämmas, att sådan sjukhjälp skall
utgå i visst förhållande till sjukhjälpsförsäkrad medlems inkomst; och
skola i ty fall i stadgarna angifvas grunder, efter Indika inkomsten skall
beräknas.

Mom. 5. Sjukkassa är icke, så vidt ej annorlunda bestämts i
stadgarna, pliktig meddela sjukhjälp, med mindre sjukdomen medfört
väsentlig _ nedsättning af arbetsförmågan. Medlem,’ till hvilken sjukhjälp
börjat utgå, skall äga att utan afbrott bekomma sådant understöd,
så länge väsentlig nedsättning af arbetsförmågan fortvarar, intill dess
för den sjuke tiden för åtnjutande af sjukhjälp (sjukhjälpstiden) gått
till ända.

Mom. 6. Sjukhjälp, som består af vård å sjukhus eller läkarvård
jämte läkemedel, skall meddelas så snart ske kan.

Mom. 7. Sjukhjälp, som utgår i penningar, får gifvas allenast
om sjukdomen varat minst tre dagar, men må i sådan händelse meddelas
från sjukdomens början; och skall sådan sjukhjälp gifvas sist från och
med sjunde dagen, räknadt från och med den dag väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan inträdt, eller, därest enligt stadgarna anmälan
om sjukdomsfallet är villkor för erhållande af sjukhjälp i penningar och

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)

sådan anmälan gjorts senare än nämnda sjunde dag, från och med den
dag anmälan skett.

Mom. 8. Sjukhjälpstiden skall utgöra minst nittio dagar för hvarje
tidsperiod af tolf månader. Dock må i stadgarna bestämmas, att, där
en sjukdom ensam eller i förening med annan, som inträffat medan i
följd af den förra väsentlig nedsättning af arbetsförmågan ännu förefanns,
redan föranledt meddelande af sjukhjälp för tid, ej understigande
nittio dagar, ytterligare sjukhjälp ej skall utgå för nämnda sjukdomar.

Utan hinder af de begränsningar beträffande sjukhjälpstiden, som
stadgarna må innehålla, skall medlem, hvilken träffats af olycksfall,
vara berättigad till sjukhjälp för olycksfallet för de första sextio dagarna
därefter, dock att jämväl härvid skall gälla hvad ofvan i mom. 7
stadgats.

Mom. .9. I hvad mån undantag från ofvan i denna § gifna bestämmelser
må äga rum stadgas i 18 §.

16 §.

Begrafningshjälp skall åt hvarje
för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (begrafningshjälpsförsäkrad
medlem)
utfästas att utgå med visst belopp.

Ej må högre begrafningshjälp än
tvåhundra kronor utfästas, med mindre
antalet af kassans begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar öfverstiger tvåhundra.
Har i sjukkassa, som utfäst
begrafningshjälp till högre belopp än
tvåhundra kronor, antalet begrafningshjälpsför
säkrade medlemmar nedgått
till tvåhundra eller därunder, ankomme
på tillsynsmyndigheten att
efter ansökning af kassan medgifva,
att begrafningshjälp ändock må af
kassan utfästas till belopp, öfverstigande
tvåhundra kronor. Dylikt medgifvande
må af tillsynsmyndigheten

16 §.

Begrafningshjälp skall åt hvarje
för beredande af sådant understöd
i sjukkassan upptagen medlem (begrafningslijälpsförsäkrad
medlem)
utfästas att utgå med visst belopp.

Iliks dagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:)

återkallas, när helst skäl därtill föreligger.

Begrafningshjälpsbeloppet skall,
så vidt ej annat föranledes af hvad
ofvan i denna § stadgats, vara lika
för kassans alla begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar eller, där
kassan är indelad i klasser, för alla
dylika medlemmar af samma klass.

Begrafningshjälp må ej af sjukkassa
utgifvas i anledning af annans
än begrafningskjälpsförsäkrad medlems
frånfälle.

(Utskottets förslag:)

Begrafningshjälpsbeloppet skall
vara lika för kassans alla begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar
eller, där kassan är indelad i klasser,
för alla dylika medlemmar af
samma klass.

Begrafningshjälp må ej af sjukkassa
utgifvas i anledning af annans
än begrafningshjälpsförsäkrad medlems
frånfälle.

17 §•

Bärest enligt sjukkassas stadgar läkarintyg angående inträdessökandes
hälsotillstånd icke fordras, må understöd ej utgå i anledning
af sjukdom eller dödsfall, som inträffar under de första sextio dagarna
efter inträdet. Hvad nu stadgats gälle dock icke, om sjukdomen eller
dödsfallet orsakats af olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan,
och äge ej heller tillämpning beträffande medlem, hvilken på grund af
sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.

Upptages i sjukkassas stadgar bestämmelse, innebärande att sjukhjälp
ej skall utgå för sjukdom, som inträffar innan viss tid förflutit
från inträdet i kassan, må denna tid icke sättas längre än etthundratjugu
dagar. Sådan bestämmelse må ej afse sjukdom till följd af olycksfall,
som inträffat efter inträdet i kassan.

18 §.

År sjukkassas sjukkjälpstid längre än den enligt denna lag kortaste
tillåtna, må genom föreskrift i stadgarna bestämmas, att rätten till sjukhjälp
för den Överskjutande tiden skall vara på visst sätt inskränkt.
Dylik föreskrift må dock ej leda till inskränkning af den rätt till sjukhjälp
för olycksfall, hvarom stadgas i andra stycket af 15 § 8 mom.

I sjukkassas stadgar må beträffande medlem, hvilken i anledning
af uppkommen sjukdom jämlikt lag eller utfästelse är berättigad att af

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. SB

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

annan erhålla ersättning- eller sjukvård, som ej utgör fattigvård, föreskrifvas,
att lian icke skall äga rätt till sjukhjälp för den sjukdom eller
att han skall vara underkastad viss inskränkning i sin rätt därtill.

Har större sjuklighet eller dödlighet i viss sjukdom yppats inom
sjukkassas verksamhetsområde, må genom beslut å sammanträde för
bestämd tid föreskrifvas, att för den sjukdom sjukhjälp ej skall
meddelas eller skall på visst sätt inskränkas, eller att på grund af
dödsfall i den sjukdom begrafningshjälp ej skall utgå eller skall utgå
allenast med belopp, som i förhållande till den utfästa begrafningshjälpens
storlek blifvit i lika mån afkortade. Beslut, som nu nämnts,
vare ej giltigt, med mindre det blifvit godkändt af tillsynsmyndigheten.

19 §.

Skola inom sjukkassa finnas
särskilda klasser med ändamål att
meddela till art eller omfattning olika
sjukhjälp eller begrafningshjälp till
olika belopp, värde i stadgarna för
enhvar af de särskilda klasserna upptagna
bestämmelser rörande de ämnen,
som angifvas i 6 § vid 5), 6)
och 7).

I klass, däri sjukhjälp skall beredas,
må sådant understöd icke meddelas,
med mindre antalet sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar i klassen uppgår
till tjugufem; dock må, äfven
efter det antalet dylika medlemmar
nedgått under hvad nu nämnts, sjukhjälp
fortfarande tilldelas dem, som
voro sjukhjälpsförsäkrade i klassen,
medan dess sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar ännu utgjorde minst
tjugufem.

Beträffande klass, i hvilken
begrafningshjälp skall beredas till
Bih. titt Riksd. Prot. 1910. 9 Sami.

19 §.

Skola inom sjukkassa finnas
särskilda klasser med ändamål att
meddela till art eller omfattningolika
sjukhjälp eller begrafningshjälp
till olika belopp, varde i stadgarna
för enhvar af de särskilda
klasserna upptagna bestämmelser
rörande de ämnen, som angifvas i
6 § vid 5), 6) och 7).

I klass, däri sjukhjälp skall
beredas, må sådant understöd icke
meddelas, med mindre antalet sjukhjälpsförsäkrade
medlemmar i klassen
uppgår till tjugufem; dock må,
äfven efter det antalet dylika medlemmar
nedgått under hvad nu
nämnts, sjukhjälp fortfarande tilltilldelas
dem, som voro sjukhjälpsförsäkrade
i klassen, medan dess
sjukhj älpsförsäkrade medlemmar
ännu utgjorde minst tjugufem.

Beträffande klass, i hvilken
begrafningshjälp skall beredas, har
1 Afd. 9 Höft. 5

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr S) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ris förslag:)

belopp, ej öfverstigande tvåhundra
kronor, liar tillsynsmyndigheten att
på framställning bestämma det minsta
för utfästande af sådan begravningshjälp
tillåtna antalet begrafningshj
älpsförsäkrade medlemmar i
klassen.

Skall i en klass begravningshjälp
utfästas till högre belopp än tvåhundra
kronor, må det icke ske, med mindre
antalet af klassens begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar öfverstiger tvåhundra.
Har sådan utfästelse skett och
nedgår sedermera antalet begrafningshj
älpsförsäkrade till tvåhundra eller
därunder, skall hvad i 16 § andra
stycket är för motsvarande fall i afseende
å sjukkassa stadgadt äga tillämpning.

Vidare skall gälla:
att medlem ej kan utan sitt
medgifvande flyttas från en klass
till annan;

att medlem icke må för erhållande
af sjukhjälp tillhöra mer än
en af de klasser, i hvilka dylikt
understöd, enbart eller till en del,
meddelas i penningar;

att medlem icke må för beredande
af begrafningshjälp tillhöra
mer än en af de klasser, i hvilka
dylikt understöd meddelas;

att vid medlems öfvergång från
klass med lägre sjukhjälp i penningar
eller lägre begrafningshjälp till
klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningshjälp hvad i i 7 §
stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om rätt till sjuk -

(Utskottets förslag:)

tillsynsmyndigheten att på framställning
bestämma det minsta för
utfästande af sådant understöd tilllåtna
antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar i klassen.

Vidare skall gälla:
att medlem ej kan utan sitt
medgifvande flyttas från en klass
till annan;

att medlem icke må för erhållande
af sjukhjälp tillhöra mer än
en af de klasser, i hvilka dylikt
understöd, enbart eller till en del,
meddelas i penningar;

att medlem icke må för beredande
af begrafningshjälp tillhöra
mer än en af de klasser, i hvilka
dylikt understöd meddelas;

att vid medlems öfvergång från
klass med lägre sjukhjälp i penningar
eller lägre begrafningshjälp
till klass med högre sådan sjukhjälp
eller begrafningshjälp hvad i 17 §
stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om rätt till sjuk -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

hjälp i penningar eller begravningshjälp
i den klass, till hvilken öfvergången
skett; skolande, intill dess
sådan rätt inträda sjuk hjälp i penningar
och begravningshjälp utgå
med belopp, som meddelas i den
klass, från hvilken öfvergången
skett.

Om avgifter och uttaxering samt om

20 §.

Mom. 1. De fasta afgifterna
må icke göras olika för olika grupper
af sjukkassans medlemmar i vidare
mån än som skäligen föranledes
af olikhet medlemmarna emellan i
afseende å understödsrätt eller sjukdoms-
eller dödsfallsrisk eller ock
betingas af sådan bestämmelse i
stadgarna, som angifves i 21 §. De
utgifter, som äro afsedda för sjukhjälpsverksamheten
och förekommande
begrafningshj älpsverksamhet,
skola vara så afvägda, att de
i förening med andra kassans inkomster,
hvilka kunna vara bestämda
för enahanda ändamål som dessa avgifter,
må antagas förslå till täckande
af kassans löpande utgifter för sjukhjälp,
begravningshjälp och förvaltning
samt till nödig fondbildning.

Meddelar kassa begravningshjälp
till högre belopp än tvåhundra kronor,

(Utskottets förslag:)

hjälp i penningar eller begravningshjälp
i den klass, till hvilken öfvergången
skett; skolande intill dess
sådan rätt inträda sjukhjälp i penningar
och begrafningshjälp utgå
med belopp, som meddelas i den
klass, från hvilken öfvergången
skett.

räkenskapers förande och fondMMuing.

20 §.

Mom. 1. De fasta afgifterna
må icke göras olika för olika grupper
af sjukkassans medlemmar i
vidare mån än som skäligen föranledes
af olikhet medlemmarna emellan
i afseende å understödsrätt eller
sjukdoms- eller dödsfallsrisk eller
ock betingas af sådan bestämmelse
i stadgarna, som angifves i 21 §.
De afgifter, som äro afsedda för
sjukhjälpsverksamheten och förekommande
begrafningshj älp s verksamhet,
skola vara så afvägda, att
de i förening med andra kassans
inkomster, hvilka kunna vara bestämda
för enahanda ändamål som
dessa afgifter, må antagas förslå
till täckande af kassans löpande
utgifter för sjukhjälp, begravningshjälp
och förvaltning samt till nödig
fondbildning.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:)

skola fasta af gifter upptagas särskild
för sjukhjälpsverksainheten och särskild
för begrafningshjälpsverksamheten.

Mom. 2. De inkomster, hvilka
äro bestämda för sjukhjälpsverksamheten
och begrafningshjälps verksamhet
må ej i vidare mån än som
kan föranledas af stadgarnas bestämmelser
i ämne, som angifves i 6 § vid
11), användas för annat ändamål
än nämnda verksamhetsgrenar samt
afsättning till de i 23 § omförmälda
fonder.

I sjukkassa, som meddelar begrafningshjälp
till högre belopp än
tvåhundra kronor, må icke de för
sjukhjälpsverksainheten bestämda inkomster
användas för begrafningshjälpsverksamheten
eller de för sistnämnda
verksamhet bestämda inkomster
för sjukhjälpsverksamheten.

Mom. 3. Skall enligt sjukkassas
stadgar uttaxering å medlemmarna
kunna äga rum, må sådan
beslutas allenast i den händelse,
att kassans för dess sjukhjälps- och
b egrafningshj älp sv erks am het bestämda
inkomster finnas otillräckliga
för ändamål, hvartill de skola
användas. Genom uttaxering erhållna
medel må användas allenast
för samma ändamål som de inkomster,
hvilkas otillräcklighet föranledt
uttaxeringen.

(Utskottets förslag:)

Mom. 2. De inkomster, hvilka
äro bestämda för sjukhjälpsverksamheten
och begrafningshjälpsverksamhet
må ej i vidare mån än som
kan föranledas af stadgarnas bestämmelser
i ämne, som angifves i
6 § vid 11), användas för annat
ändamål än nämnda verksamhetsgrenar
samt afsättning till den i
23 § omförmälda fond.

Mom. 3. Skall enligt sjukkassas
stadgar uttaxering å medlemmarna
kunna äga ruin, må sådan beslutas
allenast i den händelse, att kassans
för dess sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet
bestämda inkomster
finnas otillräckliga för ändamål,
hvartill de skola användas.
Genom uttaxering erhållna medel
må användas allenast för samma
ändamål som de inkomster, hvilkas
otillräcklighet föranledt uttaxeringen.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. May.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

21 §•

Skall enligt sjukkassas stadgar inträde i kassan vara medgifvet
allenast för personer, som innehafva anställning hos viss arbetsgifvare,
och har arbetsgifvaren till kassan öfverlämnat gåfva eller ildädt sig
förpliktelse, hvilken gåfva eller förpliktelse är af större betydelse för
de fasta afgifternas eller af kassan meddeladt understöds storlek, må i
stadgarna föreskrifvas, att för medlem, hvilken efter afgång från anställningen
kvarstår i kassan, de fasta afgifterna skola höjas med angifvet
belopp, skäligen motsvarande den medlemmen tillgodokommande
förmån af nämnda gåfva eller förpliktelse.

22 §.

I afseende å förandet af sjukkassas
räkenskaper skola särskilda
föreskrifter meddelas af tillsynsmyndigheten
att gälla jämte dem,
som kassan jämlikt förordningen
angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 maj 1855 har
att iakttaga. Räkenskapsafslutning
skall ske för kalenderår.

Bereder sjukkassa begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhundra
kronor, skola räkenskaper föras särskilt
för sjukligälpsverksamheten och
särslcildt för begraf''ningshjälpsverksamheten.

Räkenskaperna skola föras så
att af desamma framgår, hvilka
kassans tillgångar utgöra fond
samt, i händelse både sjukhjälps- och
begrafningslijälpsfond skola finnas, af
hvilka tillgångar hvardera fonden
består.

23 §.

Då bokslut är uppgjordt för
sjukkassa, hvilken af ser att meddela

22 §.

Räkenskaperna skola föras så,
att af desamma framgår, hvilka
kassans tillgångar utgöra fond.

23 §.

Då bokslut är uppgjordt för
sjukkassa, skall hvad af de för

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(''Kungl. Maj ds förslag:)

enbart sjukhjälp eller därjämte begrafning
slijälp till belopp af högst
tvåhundra kronor, skall hvad af de
för nämnda ändamål bestämda inkomster
och genom uttaxering erhållna
medel ej åtgått för det år,
bokslutet rörer, afsättas till fond,
hvars kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast i den mån
kassans inkomster ej förslå till
täckande af utgifterna för kassans
sjukhjälps- och begrafningshjälpsverksamhet.

Bereder sjukkassa begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhundra
kronor, skall hvad af de för sjukhjälpsverlcsamheten
bestämda inkomster
och uttaxerade medel enligt
upprättadt bokslut återstår ingå till
en sjukhjälpsfond. Motsvarande återstod
af de för begrafningshjälpsverksamheten
bestämda inkomster och uttaxerade
medel skall afsättas till en
begrafningshjälpsfond. Sjukhjälpsfondens
kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast för sjukhjälp
sverksamheten samt begrafningshjälpsfonclens
kapital och afkastning
allenast för begrafningshjälpsverksamheten.

(Utskottets förslag:)

kassans sjukhjälps- och begrafningslijälp
sverksamhet bestämda inkomster
och genom uttaxering erhållna
medel ej åtgått för det år, bokslutet
rör er, afsättas till fond,
hvars kapital och afkastning må
tagas i anspråk allenast i den mån
kassans inkomster ej förslå till
täckande af utgifterna för nyssnämnda
ändamål.

24 §.

Finnes sjukkassas för dess sjukhjälps- eller begrafningshjälpsverksamhet
bestämda tillgångar icke förslå för ändamål, hvartill de skola
användas, skall styrelsen utan uppskof hos tillsynsmyndigheten göra
anmälan om förhållandet med tillkännagifvande, huruvida i anledning
däraf viss åtgärd vidtagits eller kommer att inom angifven tid vidtagas.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

I anledning af dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten
att etter omständigheterna anvisa, Indika åtgärder böra af kassan vidtagas.

25 §.

På ansökan af sjukkassas styrelse
äger tillsynsmyndigheten medgifva,
att afsättning till de i 23 §
omförmälda fonder eller någon af
dem må tills vidare upphöra, där
tillsynsmyndigheten finner sådan afsättning
kunna undvaras utan äfventyrande
af kassans förmåga att fullgöra
sina förbindelser. Har dylikt
medgifvande lämnats, äge tillsynsmyndigheten,
när helst den därtill
finner skäl, återkalla detsamma.

26 §.

Meddelar sjukkassa begrafningshjälp
till högre belopp än tvåhundra
kronor, äge den, som mot kassan har
fordran ä begrafningshjälp, ej rätt
till betalning för denna fordran ur
de för sjukhjälpsverksamheten bestämda
tillgångar och den, som har
fordran å sjuklijälp, ej rätt till betalning
därför ur de för begrafningshjälp
sverksamheten bestämda tillgångar.

I vidare mån än som framgår
af hvad nu föreskrifvits må hvad i
20 § 2 och 3 mom. samt 23 §
stadgas i fråga om användning af
vissa sjukkassas tillgångar icke å -

25 §.

På ansökan af sjukkassas styrelse
äger tillsjmsmyndigheten medgifva,
att i denna lag föreskrifven
afsättning till fond må tills vidare
upphöra, där tillsynsmyndigheten
finner sådan afsättning kunna undvaras
utan äfventyrande af kassansförmåga
att fullgöra sina förbindelser.
Har dylikt medgifvande
lämnats, äge tillsynsmyndigheten,
när helst den därtill finner skäl,
återkalla detsamma.

26 §.

Hvad i 20 § 2 och 3 mom.
samt 23 § stadgas i fråga om användning
af vissa sjukkassas tillgångar
må icke åberopas mot tredje
man, med mindre han insett eller

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

beropas mot tredje man, med min- bort inse, att stadgandet ägt tilldre
han insett eller bort inse, att lämpning.
stadgandet ägt tillämpning.

Om styrelse och firmateckning.

27 §.

För sjukkassa skall finnas en styrelse, bestående af minst tre leda -

möter.

Styrelsen äge, i enlighet med
välta sjukkassans angelägenheter.

28 §.

Styrelsen väljes å sjukkassesammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flera
ledamöter afl styrelsen skola på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare.

hvad i denna lag är stadgadt, för -

28 §.

Styrelsen väljes å sjukkassesammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller
ledamot däraf skall på annat sätt
utses.

Styrelseledamot skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare.

29 §.

Ledamot af styrelsen må ej utses för längre tid än fem år.

Ändå att den tid, för hvilken styrelseledamot blifvit utsedd, ej gått
till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut af den, som
utsett honom.

30 §.

Afgår ä sjukkassesammanträde
vald styrelseledamot, innan den tid,
för hvilken han blifvit vald, gått
till ända, och finnes ej suppleant,

30 §.

Afgår afl sjukkassan vald styrelseledamot,
innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, gått till ända,
och finnes ej suppleant, åligger det

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Majt:s förslag:) (Utskottets förslag:)

åligger det öfriga styrelseledamöter öfriga styrelseledamöter att o fördröj -att ofördröjligen föranstalta om val ligen föranstalta om val af ny ledaaf
ny ledamot. Utan hinder af mot. Utan hinder af hvad nn stadhvad
nu stadgats må dock, där sjuk- gats må'' dock, där sjukkassans stadkassans
stadgar sådant medgifva, gar sådant medgifva, med valet
med valet kunna anstå till nästa kunna anstå, till dess den tid, för
ordinarie sjukkassesammanträde, så- hvilken den afgängne blifvit vald,
framt styrelsen är beslutför med gått till ända, såframt styrelsen är
kvarstående ledamöter. beslutför med kvarstående leda möter.

31 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som bemyndigats
teckna sjukkassans firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å sjukkassans vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda sjukkassan.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den män ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande sådan
inskränkning, må ej registreras.

32 §.

I förhållande till sjukkassan vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 31 § är sagdt, äga företräda kassan, pliktiga
att i sin förvaltning af kassans angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af sjukkassesammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma sjukkassesammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller sjukkassans
stadgar.

33 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna sjukkassans firma må,
där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af sjukkassesammanträde,
meddelas af styrelsen.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

42 Riksdagens Särskilda Utslcotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Ej må sådant bemyndigande meddelas af sjukkassesammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

34 §.

År enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej
företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att deltaga
i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man, som
är i god tro, sjukkassan i hvarje fall bunden af åtgärd som af beslutfört
antal vidtages.

35 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan sjukkassan och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot sjukkassans.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

36 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än styrelseledamot att teckna sjukkassans firma; och äge jämväl sjukkassesammanträde
tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna sjukkassans firma,
skall tillämpas hvad som enligt 31 och 32 §§ gäller beträffande styrelseledamot,
som äger teckna firman.

37 §.

Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flera gemensamt.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

38 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna sjukkassans firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen
göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller
annan handling, som bestyrker ändringen.

39 §. 39 §.

Utan sjukkassesammanträdes Utan sjukkassesammanträdes

bemyndigande må den, som äger bemyndigande må den, som äger
företräda sjukkassan, ej föryttra företräda sjukkassan, ej föryttra
sjukkassans fasta egendom eller för- sjukkassans fasta egendom.
yttra eller under nyttjanderätt upplåta
all sjukkassans egendom eller
dén väsentligaste delen däraf.

40 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa, bör undertecknas
med kassans firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,
äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med sjukkassans firma och framgår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å kassans vägnar, vare de,
som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara för kassan
bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen må hafva slutits,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

41 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som
eljest, ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna sjukkassans
firma, att för kassan mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då
annat meddelande skall delgifvas sjukkassan.

Vill styrelsen kära till sjukkassan, utlyse styrelsen sjukkassesammanträde
för val af ombud att i den tvist föra kassans talan. Stämning
skall anses delgifven, då den blifvit föredragen å sammanträdet.

Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

42 §.

Minst en månad före det sjukkassesammanträde, där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af
styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

43 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller sjukkassans
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
sjukkassan skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters ansvarighet gent emot tredje man
stadgas i 101 §.

44 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan
verkan mot enhvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

45 §.

Styrelsens förvaltning och sjukkassans
räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.

Revisorerna väljas å sjukkassesammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flera
revisorer skola på annat sätt utses
att jämte de ä sjukkassesammanträde
valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den,
som är i sjukkassans eller styrelseledamots
tjänst.

45 §.

Styrelsens förvaltning och sjukkassans
räkenskaper skola granskas
af minst två revisorer.

Revisorerna väljas å sjukkassesammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer
skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den,
som är i sjukkassans eller styrelseledamots
tjänst.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 0.

(Kungl. May.ts förslag:)

Den tid, för hvilken revisor
utses, må ej utgå före nästa ordinarie
sjukkassesammanträde, och
ej omfatta längre tid än två år.
Revisor må, ändå att den tid,
för hvilken han blifvit utsedd, ej
gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som
utsett honom.

Afgår å sjukkassesammanträde
vald revisor, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till
ända, och finnes ej suppleant, åligger
det styrelsen att ofördröjligen föranstalta
om val af ny revisor.

(Utskottets förslag:)

Den tid, för hvilken revisor
utses, må ej utgå före nästa ordinarie
sjukkassesammanträde och ej
omfatta längre tid än två år.
Revisor må, ändå att den tid, för
hvilken han blifvit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett
honom.

Afgår af sjukkassan vald revisor,
innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, gått till ända,
och finnes ej suppleant, åligger det
styrelsen att ofördröjligen föranstalta
om val af ny revisor.

46 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
sjukkassans alla tillgångar samt granska alla dess böcker, räkenskaper
och andra handlingar; och må af revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af sjukkassan meddelas och
ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida
mot lag eller författning eller mot kassans stadgar.

Revisorerna skola å sjukkassesammanträde afgifva en af dem underskrifven
berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande af extra sjukkassesammanträde
stadgas i 51 §.

47 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift0
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag

46 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kung!. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, sjukkassan
ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och'' alla
för eu.

Om sjukkassesanunanträde.

48 §.

Sjukkassemedlems rätt att deltaga
i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkassesammanträde.

Ej må någon själf eller genom
ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan sjukkassan
och tredje man, där han i
frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjukkassans.
Hvad sålunda stadgats äge
motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock
beträffande rättegång eller annan
talan mot honom eller tredje man.
Styrelseledamot må ej deltaga i beslut
om ansvarsfrihet för förvaltnings
åtgärd, för hvilken han är
ansvarig, eller i val af revisor.

A sjubkassesammanträde må
ärende, som ej i kallelsen till sam -

48 §.

Sjukkassemedlems rätt att deltaga
i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter utöfvas å sjukkassesammanträde;
dock mä i stadgarna
bestämmas, att vissa ärenden, som ej
enligt denna lag skola handläggas å
sjukkassesaimnanträde, mä i annan
ordning afgöras.

Den, som ej fyllt tjuguett år,
mä icke deltaga i handhafvandet af
sjukkassans angelägenheter.

Ej må någon själf eller genom
ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och sjukkassan.
Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan sjukkassan
och tredje man, där han i
frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot sjukkassans.
Hvad sålunda stadgats äge
motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från sjukkassans sida, så ock
beträffande rättegång eller annan
talan mot honom eller tredje man.
Styrelseledamot må ej deltaga i beslut
om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,
för hvilken han är
ansvarig, eller i val af revisor.

Å sjubkassesammanträde må
ärende, som ej i kallelsen till sam -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. 3Iaj:ts förslag:)

manträdet blifvit angifvet, ej företagas
till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å
sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall
afgöras.

Öfver beslut, som å sjukkassesammanträde
fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll.
Senast fyra veckor efter sammanträdet
skall protokollet vara tillgängligt
för sjukkassemedlemmarna.

49 §.

Jämte livad i 48, 57 ocli 58 §§
är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och. fattande af beslut å sjukIcassesammanträde
galle, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna
:

att hvarje medlem äger deltaga
i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att
öfverlåta sin rösträtt å annan medlem; att

ingen må på grund af fullmakt
utöfva rösträtt för mer än en
medlem;

att såsom sjukkassans beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres
genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som bi -

(Utskottets förslag:)

manträdet blifvit angifvet, ej företagas
till afgörande, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å
sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall
afgöras.

49 §.

Jämte hvad i 48, 57 och 58 §§
är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut gälle,
där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga
i handhafvandet af sjukkassans
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att
öfverlåta sin rösträtt å annan medlem; att

ingen må på grund af fullmakt
utöfva rösträtt för mer än en
medlem;

att såsom sjukkassans beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal, val afgöres
genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes
af ordföranden.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)

trädes af ordföranden vid sammanträdet.

50 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla sjukkassans medlemmar
till extra sjukkassesammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra sjukkassesammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen
gifva tillsynsmyndigheten underrättelse därom. Efterkommer
styrelsen ej inom eu vecka revisorernas påfordran, äge de själfva
utlysa sjukkassesammanträde. Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets
utlysande, gälle den mening, hvarom de flesta förena sig,
eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde ej
böra hållas.

Extra sjukkassesammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondel af
sjukkassans samtliga medlemmar eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.

si §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla sjukkassans
medlemmar till ordinarie sjukkassesammanträde, eller har styrelsen ej
senast två veckor efter påfordran, hvarom i 50 § sista stycket är sagdt,
utlyst sammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan af
sjukkassemedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda
styrelsen att utlysa sjukkassesammanträde. Efterkommer styrelsen
ej inom en vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själf utlysa
sammanträdet.

52 §.

Å det sjukkassesammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Eungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

53 §.

I sjukkassas stadgar må bestämmas,
att medlemmarnas rätt att
deltaga i handhafvandet af sjukkkassans
angelägenheter skall helt eller
delvis utöfvas af därtill utsedda personer.
Sammanträde, som af dessa
personer hålles, vare såsom sjukkassesammanträde
ansedt; dock att
dylik person ej äger öfverlåta sin
rösträtt å sammanträde på annan.

53 §.

I sjukkassas stadgar må bestämmas,
att sjnkkassesammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis
utöfvas af därtill utsedda personer.
Sammanträde, som af dessa personer
hålles, vare såsom sjukkassesammanträde
ansedt; dock att
dylik person ej äger öfverlåta sin
rösträtt å sammanträde på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

54 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å sjukkassesammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna af sjukkassan mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten
irttryckligen förklarats afse äfven den handling.

55 §.

Talan mot revisorer enligt 48 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde, utan så
är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

56 §.

Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, som börjar inom två år
från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde, äge

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Samt. 1 Afd. 9 Höft. 7

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot
revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 48 §.

Talan, som ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras inom
en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af sjukkassan då ännu ej gått till ända, inom utgången af den tid.
Försummas det, vare rätt till talan föxdorad.

Om ändring af sjukkassas stadgar och vissa andra fall, då särskild
röstpluralitet å sjuldiassesammanträde erfordras.

57 §.

Ej må ändring af stadgarna,
hvarigenom åt medlem utfäst hegrafningshjalps
belopp minskats, utan hans
samtycke vidtagas.

Beslut om stadgeändring, som
innebär upptagande af någon förut
icke i stadgarna angifven grund för
medlems uteslutande ur sjukkassan,
vare, där ändringen skall afse jämväl
dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar af kassan, ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom.

Beslut om sådan ändring af
stadgarna, att medlem tillkommande
rätt till medel, hvilka på grund af
medgifvande enligt 25 § ej skola
afsättas till fond, eller till behållna
tillgångar vid sjukkassans upplösning
inskränkes, äge ej giltighet,
med mindre beslutet fattats å två på
hvarandra följande sjukkassesammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist
hålles, biträdts af samtliga röstande.

Beslut om sådan ändring af
stadgarna, att medlem tillkommande
rätt till medel, hvilka på grund af
medgifvande enligt 25 § ej skola
afsättas till fond, eller till behållna
tillgångar vid sjukkassans upplösning
inskränkes, äge ej giltighet,
med mindre beslutet fattats å två på
på hvarandra följande sjukkassesammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist
hålles, biträdts af samtliga röstande.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Beslut om annan ändring af
stadgarna än förut i denna § angifvits
vare: ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sjukkassesammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.

58 §.

I fråga om giltighet af beslut
om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs
eller om föryttring eller upplåtelse
under nyttjanderätt af all sjukkassas
egendom eller den väsentligaste delen
däraf eller om sådant bemyndigande

(Utskottets förslag:)

Beslut om annan ändring af
stadgarna än förut i denna § angifvits
vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sjukkassesammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande. Innefattar
beslutet nedsättning af förekommande
begrafning shjälps belopp,
vare, där nedsättningen skall afse
jämväl dem, åt hvilka vid frågans
afgörande begrafningshjälp redan var
utfästa och de ej alla därtill samtyckt,
för beslutets giltighet ytterligare erforderligt,
att beslutet af ser nedsättning
af all utfäst begrafningshjälp i lika
män efter beloppens storlek saynt
att tillsynsmyndigheten pröfvat nedsättningen
nödig för bevarande af
kassans förmåga att fullgöra sina
förbindelser.

År för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.

58 §.

I fråga om giltighet af beslut
om sjukkassas trädande i likvidation
i andra fall än i 62 och 79 §§ sägs
eller om sjukkassas anslutning till
fortsättningskassa vare lag, som
i 57 § tredje och fjärde styckena
sägs.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Eungl. Maj:ts förslag:)

åt styrelsen, som innefattar befogenhet
till dylik föryttring eller upplåtelse,
eller om sjukkassas anslutning till
fortsättningskassa vare lag, som i
57 § fjärde ock femte styckena sägs.

Beslut, att sjukkassas anslutning
till fortsättningskassa skall
upphöra, vare ej giltigt, med mindre
det biträdts af samtliga de röstande,
hvilka till följd af anslutningens
upphörande skulle förlora rätt till
sjukhjälp från fortsättningskassan.

(Utskottets förslag:)

59 §.

Beslut om ändring af sjukkassas stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två
exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som
förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af sjukkassas stadgar, att medlems förpliktelse
att erlägga bidrag till kassan ökas, må ej tillämpas mot
medlem, som icke biträdt beslutet och som anmäler sig till utträde ur
kassan inom fyra veckor från det beslutet fattades.

Beslut om stadgeändring, som innebär inskränkning af sjukkassans
skyldighet att meddela sjukhjälp, äge icke tillämpning i fråga om sjukhjälp
lör sjukdom, på grund af hvilken rätt till erhållande af sådant
understöd redan inträdt.

Om klander af beslut å sjukkasse- Om klander af sjukkassas beslut.
sammanträde.

60 §.

Menar styrelsen eller ledamot
dåra!'' eller sjukkassemedlem, att

Menar styrelsen eller ledamot
däraf eller sjukkassemedlem, att

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Knngl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

beslut, som fattats å sjukkassesammanträde,
icke tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot denna
lag eller sjukkassans stadgar, äge
därå tala genom stämning å sjukkassan
inom tre månader från beslutets
dag. Försummas det, vare
rätt till klandertalan mot beslutet
förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra
klandertalan, vare lag som i 41 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens
rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda sjukkassesammanträdet
blifvit inom ofvan i
denna § stadgad tid utlyst att hållas
så snart det med iakttagande af
föreskrifven kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,
äge domstolen, när skäl
därtill förekommer, att, innan slutligt
utslag i målet meddelas, förordna,
att klandrade beslutet ej må
verkställas. Om förordnandet skall,
där klandrade beslutet är af beskaffenhet
att det bör registreras,
underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom
beslut ä sjukkassesammanträde upphäfts
eller ändrats, gälle jämväl
för de medlemmar, som ej instämt
klandertalan.

Om likvidation

sjukkassas beslut icke tillkommit i
behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller sjukkassans
stadgar, äge därå tala genom stämning
å sjukkassan inom tre månader
från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan
mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra
klandertalan, vare lag som i 41 §
andra stycket sägs; dock skall styrelsens
rätt till talan anses bevarad,
om det där omförmälda sjukkassesammanträde
blifvit inom ofvan i
denna § stadgad tid utlyst att hållas
så snart det med iakttagande af
föreskrifven kallelsetid kan ske.

Domstols utslag, hvarigenom
sjukkassas beslut upphäfts eller ändrats,
gälle jämväl för de medlemmar,
som ej instämt klandertalan.

och upplösning.

61 §.

Saknar sjukkassa till registret anmäld behörig styrelse, vare medlem
af kassan eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
att sjukkassan må förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas
och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i tidning inom orten. Kätteri eller domaren äge ock, där så
äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid taga sjukkassans
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta
tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att kassan
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att
verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

62 §.

Sjukkassa skall ock träda i likvidation,

1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde etthundra
eller mera, nedgått under etthundra och tillsynsmyndigheten enligt meddeladt
beslut funnit det icke kunna medgifvas sjukkassan att med mindre
medlemsantal än etthundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;

2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än etthundra, nedgått under tjugufem och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;

3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.

63 §.

Har sjukkassa beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest, af
anledning som i 62 § sägs, likvidation verkställas, varde å sjukkassesammanträde
en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å sjukkassesamman träde valda deltaga i
likvidationen.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungi Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

64 §.

Utser sjukkassan ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelserna i 62 § vid 1) och 2) påkallar likvidation,
svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af kassans verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för eu, såsom för egen skuld.

65 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 62 §
pakallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att sjukkassan trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten
och efter kassans hörande, att kassan skall träda i
likvidation; och förelägge rätten kassan att inom viss tid, ej understigande
en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid äfventyr att förordnande
i sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

66 §.

Finnes sjukkassa, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
medlem eller borgenär, så ock enhvar annan, hvars rätt kan vara beroende
däråt, att någon finnes, som äger företräda kassan, äfvensom
tillsynsmyndigheten berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 61 § är
stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

67 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla, intill dess likvidationen
bhfvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår å sjukkassesammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att
ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

68 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering'' anmäla, att sjukkassan
trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna kassans firma ej skall utöfvas
allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar för sig
eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna kassans firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas styrkt
afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

69 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och häröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas
berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan, å
sjukkassesammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt
att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 52, 54 och 56 §§ finnes
stadgadt motsvarande tillämpning.

70 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å sjukkassans
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och så
snart det utan uppenbar skada kan ske, skall sjukkassans egendom förvandlas
i penningar.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Likvidatorerna äge ej utan särskilda af sjukkassan erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 93 §, må ej
heller lös egendom utan sjukkassans särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om förordnandet
vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan sjukkassans samtycke
vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga sjukkassans egendom
under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda sjukkassa
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är
stadgadt; dock att hvad i 32 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å
likvidatorer, som förordnats enligt 93 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sjukkassa i likvidation, bör
undertecknas med kassans firma med tillägg af orden »i likvidation)).
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, äfven underskrifva
sina namn.

Har under handlingen ej sjukkassans firma tecknats på sätt härofvan
är sagdt och framgår ej af handlingens innehåll såväl att den
utfärdats å sjukkassans vägnar som ock att sjukkassan är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för sjukkassan bindande eller ej, ansvariga för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skall stadgarnas bestämmelse angående förfarandet
med sjukkassans behållna tillgångar vid dess upplösning gå i
verkställighet. År någon del af gälden tvistig eller icke förfallen och
kan förty eller af annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds
betalning erforderliga medel innehållas och beträffande återstoden verkställighet,
som nyss nämnts, äga rum.

Ej må annorledes än nu är sagdt ifrågavarande bestämmelse i
stadgarna gå i verkställighet. Sker det eller befinnas innehållna medel
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 1 Afd. 9 luft. 8

72 §.

73 §.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse af sjukkassans
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något uppburit, skyldig
att återbära hvad han bekommit.

74 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å sjukkassesammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning

75 §.

Åtnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall han genom
stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den
dag, då redovisningen framlades å sjukkassesammanträde. Försummas
det, hafve han förlorat sin talan.

76 §.

Då likvidatorerna å sjukkassesammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses sjukkassan upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

n §•

Så snart beslut, att sjukkassa skall träda i likvidation, blifvit slutligen
gällande, upphör såväl skyldigheten att till kassan erlägga afgift
eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan erhålla understöd,
utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd, som förfallit
till betalning, innan beslutet blef slutligen gällande.

78 §.

Afträdes sjukkassas egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Var ej sjukkassan jämlikt slutligen gällande beslut i likvidation, då
dess egendom afträddes till konkurs, upphör med den offentliga stäm -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ningens utfärdande för tiden, intill dess konkursen afslutats eller, där
konkursen lämnat öfverskott, beslut enligt 79 § om verksamhetens
fortsättande må hafva fattats, såväl skyldigheten att till kassan erlägga
afgift eller uttaxeradt belopp som ock rätten att af kassan
erhålla understöd, utom beträffande afgift, uttaxeradt belopp eller understöd,
som förfallit till betalning, innan den offentliga stämningen utfärdades.

Under konkursen företrädes kassan såsom konkursgäldenär af styrelsen
eller, där vid konkursens början syssloman enligt 61 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän,
som förordnats enligt sistnämnda §, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

79 §.

Finnes efter konkursens afselande
ej öfverskott, anses kassan
upplöst, då konkursen afslutats. Det
åligger dem, som under konkursen
sist företrädt kassan såsom konkursgäldenär,
att om kassans sålunda
skedda upplösning ofördröjligen
göra anmälan till registret.

Var sjukkassan ej i likvidation,
då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens
afslutande öfverskott, skall å
sjukkassesammanträde, hvilket bör
ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida kassan skall fortsätta
sin verksamhet eller träda i
likvidation. Där sjukkassan träder
i likvidation inom fyra veckor efter
konkursens afsilande, äge i afseende
å likvidationen ej tillämpning hvad i
10, 73 och 76 §§ är stadgadt om
år sstämning.

79 §.

Finnes efter konkursens afslutande
ej öfverskott, anses kassan
upplöst, då konkursen afslutats. Det
åligger den, som under konkursen
sist företrädt kassan såsom konkursgäldenär,
att om kassans sålunda
skedda upplösning ofördröjligen
göra anmälan till registret.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 8) Utlåtande Nr 9.

(Kung!. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)

Om registrering ock om tillsyn å sjukkassor.

SO §.

I denna lag föreskrifven registrering och tillsyn å sjukkassor handhafves
af en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

81 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras sjukkasseregister för inskrifnin
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola anmälas för registrerin
eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

82 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Aflämnas anmälan
genom ombud eller insändes den meci posten, skall underskriften vara
styrkt af vittnen.

Hå sjukkassas registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så och i öfrigt enhvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, äi berättigad att teckna sjukkassans firma, på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskild! bihang
till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

83 §.

Hafva icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter,
som finnas för hvarje särskild! fall meddelade, eller finnes medlemsantalet
icke tillräckligt för registrerings beviljande eller stadgarnas föreskrifter
om, huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter
skola göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras, ej vara betryggande,
eller pröfvas sjukkassas stadgar eller beslut, som anmäles för
registrering-, icke hafva tillkommit i föreskrifven ordning eller ej stå i
öfvei ensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot
lag eller författning, skall registrering vägras.

crq Cfq

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

84 §.

Beviljas sjukkassas registrering,
läte tillsynsmyndigheten i
sj ukkasseregistret införa:

1) dagen för stadgarnas antagande
;

2) kassans firma;

3) den ort, där styrelsen har
sitt säte;

4) hvarje styrelseledamots och
suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan,
är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;

5) där befogenhet att teckna
firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer;

6) huruvida kassan, där den bereder
begrafningshjälp, meddelar sådant
understöd till högre belopp än
tvåhundra kronor;

7) huruvida uttaxering å medlemmarna
skall kunna äga rum;

8) det sätt, hvarpå kallelse till
sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till
medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna
kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

Det ena exemplaret af stadgarna
skall förses med bevis om
registreringen och återställas till
sökanden.

Öl

(Utskottets förslag:)

84 §.

Beviljas sjukkassas registrering,
läte tillsynsmyndigheten i
sjukkasseregistret införa:

1) dagen för stadgarnas antagande; 2)

kassans firma;

3) den ort, där styrelsen har
sitt säte;

4) hvarje styrelseledamots och
suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan,
är berättigad att teckna sjukkassans
firma, dennes fullständiga namn och
hemvist;

5) där befogenhet att teckna
firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer;

6) huruvida uttaxering å medlemmarna
skall kunna äga rum;

7) det sätt, hvarpå kallelse till
sjukkassesammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till
medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna
kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

Det ena exemplaret af stadgarna
skall förses med bevis om
registreringen och återställas till
sökanden.

Riksdagens Särskilda TJtskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

85 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i sjukkassas stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i sjukkassas firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.

86 §.

En samling af hvad i sjukkasseregistret införes med undantag af
underrättelse om konkurs, hvarom förmäles i 78 §, skall genom det
allmännas försorg efter hand befordras till trycket och förses med register
för hvarje år.

I den mån nämnda samling tryckes skall den öfversändas till
hvarje domstol och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje sjukkassa, förvaras såsom bilagor till sjukkasseregistret.

87 §.

Företer sjukkassas registrerade
firma likhet med en i föreningsregister,
sjukkasseregistret eller försäkringsregistret
tidigare införd firma,
och lider därigenom innehafvaren
af sistnämnda firma förfång, äge
domstol på talan af denne förbjuda
sjukkassan att efter viss tid begagna
förstnämnda firma äfvensom
ålägga sjukkassan det skadestånd,
som pröfvas skäligt.

87 §.

Företer sjukkassas registrerade
firma likhet med en i förenings-,
sjukkasse- eller för säkring sregister tidigare
införd firma, och lider därigenom
innehafvaren af sistnämnda
firma förfång, äge domstol på talan
af denne förbjuda sjukkassan att
efter viss tid begagna förstnämnda
firma äfvensom ålägga sjukkassan
det skadestånd, som pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att en i sjukkasseregister
verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan
om registreringens upphäfvande samt
om skadestånd, föras vid domstol.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Majts förslag:)

88 §.

Har genom laga kraft ägande
dom blifvit förklarad!, att en i sjukkasseregistret
införd firma ej vidare
må begagnas, eller att beslut, som
registrerats, är ogiltigt, eller att
eljest visst förhållande, hvarom inskrifning
skett, ej föreligger, skall
på ansökning af någondera parten
anteckning därom göras i registret.

Varder, sedan i sjukkasseregistret
gjorts anteckning om sjukkassas
konkurs, af öfverrätt förkiaradt, att
offentlig stämning ej bort utfärdas,
skall anteckningen på därom gjord
begäran afföras ur registret.

89 §.

Mot den, som från registret inhämtat
kännedom om visst förhållande,
kan ändring i samma förhållande
icke med laga verkan åberopas,
med mindre han visas hafva
ägt vetskap om ändringen.

(Utskottets förslag:)

88 §.

tiar genom laga kraft ägande
dom blifvit förkiaradt, att en i sjukkasseregister
gjord inskrifning ej bort
ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande,
hvarom inskrifning skett,
ej föreligger, skall på begäran af
någondera parten anteckning därom
göras i registret.

89 §.

Mot den, som inhämtat kännedom
om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den
tid, hvarom fråga är, kan ändring
i samma förhållande icke med laga
verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om ändringen.

90 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder sjukkassa, bevis hvaraf framgår, att han
den dag, beviset utfärdades, enligt sjukkasseregistret var behörig att
företräda sjukkassan, och är det bevis ej äldre än ett år, åligger det
myndigheten att ur den i 86 § omförmälda tryckta samling inhämta
upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Hvad
i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den kommit myn -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

digheten tillhanda utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej
annat förhållande visas vara för handen.

91 §.

Det åligger sjukkassas styrelse att för hvarje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å sjukkassesammanträde
till tillsynsmyndigheten ingifva:

1) styrelsens och revisorernas berättelser samt styrkt afskrift af
protokoll, upptagande de å sjukkassesammanträde i anledning af nämnda
handlingar fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställdt formulär upprättad och af styrelsen
underskrifven statistisk redogörelse rörande kassan och dess verksamhet
under året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas af styrelsen.

Sjukkassas styrelse vare pliktig ej mindre att när som helst bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera kassans
medel samt att granska kassans räkenskaper och öfriga handlingar än
äfven att lämna dem tillträde till sjukkassesammanträde.

92 §.

Nedgår antalet medlemmar af
sjukkassa under etthundra eller, där
kassan registrerats med mindre antal
medlemmar, under tjugufem,
åligger det styrelsen att ofördröjligen
därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.
I anledning af
anmälan, som afser förstnämnda
fall, har tillsynsmyndigheten att,
så snart ske kan, meddela beslut,
huruvida det må vara sjukkassan
medgifvet att med mindre medlemsantal
än etthundra fortsätta sin
verksamhet. Har sådant medgifvande
lämnats och nedgår seder -

92 §.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 0.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

mera medlemsantalet under tjugufem,
skall anmälan därom af styrelsen
ofördröjligen göras lios tillsynsmyndigheten.

Har i fall, dä begrafningshjälp
för medlem af sjukkassa eller klass
i sjukkassa utfästs till högre belopp
än tvåhundra kronor, antalet begrafningshjälpsförsäkrade
medlemmar af
kassan eller klassen nedgått till tvåhundra
eller därunder, eller har antalet
medlemmar af klass, som skall
meddela sjukhjälp eller bereda begrafningshjälp
till belopp, ej öfverstigande
tvåhundra kronor, nedgått under
hvad, på sätt i 19 § sägs, är för
meddelande af sjukhjälp eller utfästande
af begrafningshjälp bestämdt,
åligger det likaledes styrelsen
att om förhållandet ofördröjligen
göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

93 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att öfvervaka, att sjukkassas
verksamhet står i öfverensstämmelse med denna lag och kassans stadgar
äfvensom i öfrigt utöfvas på ändamålsenligt sätt; och har tillsynsmyndigheten
jämväl att ej mindre i fråga om sjukkassas bildande och affattande
af dess stadgar än äfven beträffande det lämpliga inrättandet
af dess verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar.

Finner tillsynsmyndigheten, att afvikelse från denna lag eller kassans
stadgar förekommer eller att eljest anledning till anmärkning mot
kassans verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan
anvisning att vidtaga den åtgärd eller förändring af kassans verksamhet,
som pröfvas erforderlig; och må tillsynsmyndigheten jämväl i anvisningen
bestämma viss tid, inom hvilken anvisad åtgärd skall hafva
vidtagits.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 1 Afl. 9 Hiift.

(Utskottets förslag:)

mera medlemsantalet under tjugufem,
skall anmälan därom af styrelsen
ofördröjligen göras af tillsynsmyndigheten.

Har i klassindelad sjukkassa antalet
medlemmar åt en klass nedgått
under hvad, på sätt i 19 §
sägs, är för meddelande af sjukhjälp
eller utfästande af begrafningshjälp
från klassen bestämdt,
åligger det likaledes styrelsen att
om förhållandet ofördröjligen göra
anmälan hos tillsynsmyndigheten.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Sfi

(Kungl. Maj:ts förslag;) (Utskottets förslag:)

Har anvisning enligt denna § eller 24 § meddelats af tillsynsmyndigheten
och finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren
göra ansökning om åläggande för kassan att träda i likvidation.
Har sådan ansökning gjorts, skall rörande kungörelse om ansökningen
och förordnande af sysslomän samt angående underrättelse om sådant
förordnande för registrering gälla hvad i 61 § är föreskrifvet. Styrker
ej kassan å den utsatta tiden, att meddelad anvisning behörigen efterkommits,
förledare rätten, att kassan skall träda i likvidation, och förordne
eu eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

94 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut
i ärende, som icke afser registrering,
så ock om beslut, hvarigenom
registrering vägrats, skall skriftlig
underrättelse ofördröjligen öfverlämnas
eller med allmänna posten
försändas till någon, hvilken äger
företräda sjukkassan. Innefattar beslutet
afgörande af tvist, hvarom
i 14 § sägs, eller anvisning enligt
24 eller 93 §§, eller har genom
beslutet af sjukkassa gjord ansökning
afslagits, eller medgifvande,
som med stöd af 16 eller 25 §§ eller
116 §2 mom. lämnats, eller blifvit
äterkalladt eller registrering af anmäldt
förhållande vägrats, skola i
underrättelsen om beslutet skälen
därför angifvas.

År sjukkassa eller annan, som
enligt denna lag i ärende angående
kassan gjort framställning hos tillsynsmyndigheten,
missnöjd med
tillsynsmyndighetens beslut, må,
vid talans förlust, besvär öfver be -

94 §.

24 eller 93 §§, eller har genom
beslutet af sjukkassa gjord ansökning
afslagits, eller med stöd af

25 § lämnadt medgifvande återkallats
eller registrering af anmäldt
förhållande vägrats, skola i underrättelsen
om beslutet skälen därför
angifvas.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:)

slutet hos Konungen anföras, där
kassans styrelse har sitt säte å ort
inom Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands eller Västernorrlands län,
före klockan tolf å fyrtiofemte dagen
och, där styrelsen har sitt säte
å ort inom annan del af riket, före
klockan tolf å trettionde dagen
från beslutets dag.

(Utskottets förslag:)

95 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt
om sjukkasseregistrets förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i
öfrigt äfvensom angående tid och sätt för utgifvande af den i 86 § omförmälda
samling och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas
af Konungen.

96 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses
en sjukkassenämnd, bestående af medlemmar af sjukkassor eller ledamöter
af deras eller fortsättningskassors styrelser, hvilken nämnd äger
att årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten för samråd med denna
myndighet i sjukkasse väsendet rörande angelägenheter.

Straffbestämmelser.

97 §.

Med böter från och med tjugufem till och med ettusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å sjukkassesammanträde, rörande sjukkassans
angelägenheter meddelar oriktig uppgift;

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

3) styrelseledamot, hvilken använder någon sjukkassans tillgång
för ändamål, som, efter hvad han inser, är ett annat än det, för
hvilket samma tillgång är afsedd;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å sjukkassesammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande sjukkassans angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att
göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom granskats.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt, ådömas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

98 §.

Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 24 § första stycket, 38 §,
46 § första stycket, 48 § sista stycket, 59 § första stycket, 79 § första
stycket eller 91 § eller försummas anmälan, som är föreskrifven i 92 §,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med
trehundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt
68 §, 69 § andra stycket eller 76 § åligger.

Förseelse mot 46 § första stycket, 48 § sista stycket eller 69 §
andra stycket må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl sjukkassan som hvarje medlem däraf.

99 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

100 §.

Rätt till understöd från sjukkassa kan icke öfverlåtas och må förty
ej tagas i mät för gäld.

101 §.

Sjukkassemedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
kassans stadgar tillskynda kassan skada, svare för skadan, en för alla
och alla för en.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna
lag eller kassans stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en
för alla och alla för en.

102 §.

Sjukkassa vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lagstadgas,
lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

103 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för
registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där sjukkassans
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

104 §.

Innehålla sjukkassas stadgar förbehåll, att tvister mellan kassan och
styrelsen eller ledamot däraf eller medlem af kassan skola hänskjutas
till afgörande af en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma
verkan, som tillkommer skiljeaftal; och gälle om påkallande af förbehållets
tillämpning hvad om stämning i 41 § finnes stadgadt.

2 kap. Om oregistrerade sjukkassor.

105 §.

Sjukkassa, hvilken ej blifvit registrerad enligt denna lag, kan ej
förvärfva fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet
göra fordran eller annan rättighet gällande.

106 §.

Handla ledamöter af styrelsen för sjukkassa, som icke blifvit registrerad
enligt denna lag, eller medlemmar af kassan eller andra å
kassans vägnar, svare de, som i åtgärden eller beslut därom deltagit,

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

för uppkommande förbindelser såsom för annan sin gäld, en för alla
och alla för en.

3 kap. Om fortsättningskassor.

107 §.

Medlemskap i fortsättningskassa kan, där icke kassans stadgar
bestämma annorlunda, förvärfvas såväl af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar
af sjukkassa, som anslutit sig till fortsättningskassan, som äfven
af sjukhjälpsförsäkrade medlemmar af annan sjukkassa.

Sjukkassa, som är ansluten till fortsättningskassa, är på grund
däraf pliktig att utöfva nödig sjukkontroll och uppbära medlemsbidragför
fortsättningskassans räkning äfvensom att i öfrigt på sätt, som i
fortsättningskassans stadgar må vara föreskrifvet, tillhandagå fortsättningskassan
vid åtgärder i dess förvaltning.

Ej vare sjukkassa förment att samtidigt vara ansluten till mer än
en fortsättningskassa.

108 §.

Fortsättningskassa må ej registreras, med mindre dess medlemsantal
uppgår till femhundra. Därest särskilda omständigheter därtill
föranleda, kan registrering beviljas jämväl fortsättningskassa med lägre
antal medlemmar än nyss nämnts, dock ej under tvåhundra.

109 §.

Sjukkassa må ej åtaga sig att
ansvara för gäldandet af bidrag,
som skola erläggas till fortsättningskassan
af de sjukkassans medlemmar,
hvilka äro medlemmar af fortsättningsk
a s s an.

Af anslutning till fortsättningskassa
föranledda kostnader för sjuk -

109 §.

Sjukkassa må ej åtaga sig att
ansvara för gäldandet af bidrag,
som skola erläggas till fortsättningskassan
af de sjukkassans medlemmar,
hvilka äro medlemmar af fortsättningskassan.

Af anslutning till fortsättningskassa
föranledda kostnader för sjuk -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. May.ts förslag:)

( Utskottets förslag:)

kassa skola anses såsom förvalt- kassa skola anses såsom förvaltningskostnader
och, hvad angår sjuk- ningskostnader.
kassa, som meddelar högre hegrafningshjälp
än tvåhundra kronor, såsom
förvaltningskostnader för kassans
sjukhjälpsverksamhet.

Fortsättningskassa må ej meddela sjukhjälp åt annan än medlem.

Fortsättningskassa är pliktig att bereda enhvar medlem sjukhjälp
för den tid, som erfordras, för att han skall äga att för hvarje tidsperiod
af tolf månader bekomma sjukhjälp från sjukkassa, som han
tillhör, och fortsättningskassan för tillhopa etthundraåttio dagar. Dock
må i stadgarna bestämmas, att, där en sjukdom ensam eller i föreningined
annan, som inträffat medan i följd af den förra väsentlig nedsättning
af arbetsförmågan ännu förefanns, redan föranledt meddelande af
sjukhjälp från sjukkassa och fortsättningskassan för tid, ej understigande
etthundraåttio dagar, ytterligare sjukhjälp från fortsättningskassan
ej skall utgå för nämnda sjukdomar.

Särskild klass inom fortsättningskassa må icke meddela sjukhjälp,
med mindre antalet medlemmar i klassen uppgår till etthundra; dock
må, äfven efter det medlemsantalet nedgått under hvad nu nämnts, sjukhjälp
fortfarande tilldelas dem, som voro medlemmar i klassen, medan
dess medlemsantal ännu utgjorde minst etthundra.

Nedgår antalet medlemmar i fortsättningskassa under femhundra
eller, om kassan registrerats med mindre antal medlemmar, under tvåhundra,
eller nedgår medlemsantalet i klass inom fortsättningskassa
under etthundra, åligger det styrelsen att ofördröjligen om förhållandet

no §.

Firma, som fortsättningskassa antager, skall utmärka, att kassan
fortsättningskassa.

112 §.

113 §.

72 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

gorå anmälan hos tillsynsmyndigheten. I anledning af anmälan, som
afser förstnämnda fall, har tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan,
meddela beslut, huruvida det må vara fortsättningskassan medgifvet
att med mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet.
Har sådant medgifvande lämnats och nedgår sedermera medlemsantalet
under tvåhundra, skall anmälan därom af styrelsen ofördröjligen göras
hos tillsynsmyndigheten.

Åsidosattes i denna § stadgad skyldighet att göra anmälan, straffes
den försumlige med böter från och "med fem till och med trehundra
kronor.

114 §.

Fortsättningskassa skall träda i likvidation,

1) då medlemsantalet, där det vid registreringen utgjorde femhundra
eller mera, nedgått under femhundra och tillsynsmyndigheten
enligt meddeladt beslut funnit det icke kunna medgifvas kassan att med
mindre medlemsantal än femhundra fortsätta sin verksamhet samt sistnämnda
tal icke åter uppnåtts inom tre månader;

2) då medlemsantalet, där tillsynsmyndigheten funnit skäligt lämna
sådant medgifvande, som nyss angifvits, eller kassan registrerats med
mindre antal medlemmar än femhundra, nedgått under tvåhundra och
detta tal ej åter uppnåtts inom tre månader;

3) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna kassan skall upphöra med sin verksamhet.

115 §.

Så vidt ej annat framgår af hvad ofvan i detta kapitel är stadgadt,
skola de med afseende å sjukkassa gifna bestämmelser i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande fortsättningskassa.

4 kap. Öfvergångsbestämmelser.

116 §. 116 §.

Mom. 1. Sökes registrering Mom. I. Sökes registrering af
af sjukkassa eller fortsättnings- sjukkassa eller fortsättningskassa,
kassa, som utöfvat verksamhet innan som utöfvat verksamhet innan denna
denna lag trädt i kraft, skall vid lag trädt i kraft, skall vid ansök -

Riksdagens Särskilda; Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

< ■>

(Kungl. Maj ds förslag:)

ansökningen fogas dels, därest kassan
ej är registrerad enligt lagen
om sjukkassor den 30 oktober 1891,
de i 5 § 2 mom. angifna handlingar
eller, där kassan är registrerad
enligt nämnda lag, de i sagda
mom. vid 1) och 2) omförmälda
handlingar, dels ock redogörelse för
kassans tillgångar och skulder äfvensom,
där kassan skall meddela begrafningshjälp
till högre belopp än
tvåhundra kronor, uppgift angående
hvilka tillgångar, enligt beslut ä sammanträde
eller annorledes gifven bestämmelse,
äro af sedda för kassans
sjukligälpsverksamhet och hvilka för
dess begrafnirgshjälpsverksamhet, sä
ock kvilka skulder skola räknas belasta
hvardera af nämnda verksamhetsgrenar.
Anser tillsynsmyndigheten
ytterligare upplysningar angående
kassans verksamhet eller
dess medlemmar erforderliga, skola
sådana på anmodan ofördröjligen
meddelas af kassans styrelse.

År kassan registrerad enligt
lagen den 30 oktober 1891, skall
i ansökningen uppgifvas, utöfver
hvad i 5 § 1 mom. stadgas, jämväl
hos hvilken myndighet kassans registrering
skett.

Åsidosättes i denna § stadgad
skyldighet att meddela upplysningar,
straffes den försumlige med
böter från och med fem till och
med trehundra kronor.

Mom. 2. Sökes registrering af
sjukkassa, hvilken utöfvat verksamhet
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami.

(Utskottets förslag''.)

ningen fogas dels, därest kassan ej
är registrerad enligt lagen om sjukkassor
den 30 oktober 1891, de i
5 § 2 mom. angifna handlingar
eller, där kassan är registrerad enligt
nämnda lag, de i sagda mom.
vid 1) och 2) omförmälda handlingar,
dels ock redogörelse för kassans
tillgångar och skulder. Anser
tillsynsmyndigheten ytterligare upplysningar
angående kassans verksamhet
eller dess medlemmar erforderliga,
skola sådana på anmodan
ofördröjligen meddelas af kassans
styrelse.

År kassan registrerad enligt lagen
den 30 oktober 1891, skall i ansökningen
uppgifvas, utöfver hvad
i 5 § 1 mom. stadgas, jämväl hos
hvilken myndighet kassans registrering
skett.

O Q _

Åsidosättes i denna § stadgad
skyldighet att meddela upplysningar,
straffes den försumlige med
böter från och med fem till och med
trehundra kronor.

1 Afd. 9 Höft.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kung! Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

innan denna lag trädt i kraft och
som utfäst b egt af Tving shjä Ip till högre
belopp än tvåhundra kronor, äge på
tillika därom gjord ansökning tillsynsmyndigheten,
änskönt kassans medlemsantal
ej öfverstiger tvåhundra,
med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter medgifva, att kassan
må utan afseende å hvad i första punkten
af 16 § andra stycket stadgas, utfästa
begrafningshjälp till belopp,
öfverstigande tvåhundra kronor. Dylikt
medgifvande må af tillkynsmyndigheten
återkallas, när helst skäl
därtill föreligger.

Mom. 3. Varder sjukkassa
eller fortsättningskassa, som är registrerad
enligt lagen den 30 oktober
1891, registrerad enligt denna
lag, skall underrättelse om den
nya registreringen af tillsynsmyndigheten
ofördröjligen meddelas
den myndighet, hos hvilken den
förra registreringen skett; och varde
kassan åtbörd ur det hos sistnämnda
myndighet förda register öfver sjukkassor.

Mom. 4. År någon vid den
tid, då en enligt lagen den 30
oktober 1891 registrerad sjukkassa
varder registrerad enligt denna
lag, medlem af kassan allenast för
beredande af begrafningshjälp, och
har han, där han inträdt i kassan
uteslutande för nämnda ändamål,
vunnit inträde före denna lags utfärdande,
eller har han, där inträdet
skett såväl för erhållande af sjuk -

Mom. 2. Varder sjukkassa eller
fortsättningskassa, som är registrerad
enligt lagen den 30 oktober
1891, registrerad enligt denna lag,
skall underrättelse om den nya registreringen
af tillsynsmyndigheten
ofördröjligen meddelas den myndighet,
hos hvilken den förra registreringen
skett; och varde kassan afförd
ur det hos sistnämnda myndighet
förda register öfver sjukkassor.

Mom. 3. År någon vid den tid,
då en enligt lagen den 30 oktober
1891 registrerad sjukkassa varder
registrerad enligt denna lag, medlem
af kassan allenast för beredande
af begrafningshjälp, och har han,
där han inträdt i kassan uteslutande
för nämnda ändamål, vunnit inträde
före denna lags utfärdande, eller
har han, där inträdet skett såväl
för erhållande af sjukhjälp som för

Riksdagens Särskilda

(Kungl. May.ts förslag:)

hjälp som för beredande af begrafningshjelp,
på grund af åtnjuten
sjukhjälp förlorat, rätt att från kassan
bekomma ytterligare sådant
understöd, vare han, utan hinder
af hvad i 9 § första punkten stadgas,
berättigad att allenast för beredande
af begrafningshjälp kvarstå
i kassan, jämväl sedan densamma
blifvit registrerad enligt denna lag.

År någon vid tiden för denna
lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han
utan hinder af bestämmelsen i första
punkten af 12 § första stycket
kvarstå i dessa kassor, jämväl sedan
desamma blifvit registrerade
enligt denna lag. Afflytta!- den,
hvilken sålunda kvarstår i skilda
kassor, från verksamhetsområdet
för någon af kassorna till ort, som
ligger inom området såväl för kassa,
hvilken den flyttande tillhör, som
för annan kassa, vare den förra af
sistnämnda kassor pliktig utöfva
den i 14 § omförmälda sjukkontroll.

? (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Utskottets förslag:)

beredande af begrafningshjälp, på
grund af åtnjuten sjukhjälp förlorat
rätt att från kassan bekomma ytterligare
sådant understöd, vare han,
utan hinder af hvad i 9 § första
punkten stadgas, berättigad att allenast
för beredande af begrafningshjälp
kvarstå i kassan, jämväl sedan
densamma blifvit registrerad enligt
denna lag.

År någon vid tiden för denna
lags utfärdande medlem af särskilda
registrerade sjukkassor, äge han
utan hinder af bestämmelsen i första
punkten af 12 § första stycket kvarstå
i dessa kassor, jämväl sedan desamma
blifvit registrerade enligt
denna lag. Afflytta!'' den, hvilken
sålunda kvarstår i skilda kassor,
från verksamhetsområdet för någon
af kassorna till ort, som ligger inom
området såväl för kassa, hvilken
den flyttande tillhör, som för annan
kassa, vare den förra af sistnämnda
kassor pliktig utöfva den i 14 §
omförmälda sjukkontroll.

117 §.

Mom. 1. Bereder en vid tiden
för denna lags utfärdande enligt
lagen den 30 oktober 1891 registrerad
sjukkassa jämlikt sina vid
nämnda tid gällande stadgar begrafningshjälp
till belopp öfverstigande
tvåhundra men ej femhundra kronor,
vare den kassa, utan hinder af det
i 2 § först gifna förbud, berättigad

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj.is förslag:) (Utskottets förslag:)

att, jämväl sedan densamma registrerats
enligt denna lag, meddela begrafningshjälp
till belopp, som nyss
nämnts, i anledning af sådan medlems
frånfälle, som var tillförsäkrad
dylik begrafningslijälp redan vid
tiden för denna lags utfärdande.

Mom. 2. Af ser sjukkassa, som
omförmäles i 1 mom., att begagna
sig af där nämnda rättighet, varde
sådant tillkännagifvet i ansökningen
om kassans registrering enligt denna
lag; och skola i ty fall för kassan
gälla, utöfver hvad i denna lag om
sjukkassa i allmänhet stadgas, följande
särskilda bestämmelser:

l:o. Vid ansökningen om kassans
registrering skall fogas dels redogörelse
för livilka tillgångar, enligt
beslut å sjukkassesammanträde eller
annorledes gifven bestämmelse, äro
af sedda för kassans sjukhjälp sv ensamhet
och livilka för dess begrafmngshjälpsverksamhet,
så ock livilka
skulder skola räknas belasta hvardera
af nämnda verksamhetsgrenar,
dels äfven uppgift angående hvillca
kassans medlemmar vid tiden för
denna lags utfärdande voro tillförsäkrade
högre begrafningslijälp än
tvåhundra kronor.

JSfu nämnda handlingar skola
vara till riktigheten styrkta med
styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter.

2:o. Af kassan skola fasta afgifter
upptagas särskildt för sjiikhjälpsverksamheten
och särskildt för
begrafningslijälp sverksamheten.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

Kassans för endera af nämnda
verksamhetsgrenar bestämda inkomster
må icke användas för den andra.

För hvardera verksamhetsgrenen
skola hållas särskilda räkenskaper
så förda, att utaf dem framgår, af
hvilka tillgångar hvardera af de vid
3:o, här nedan omförmälda fonder
består.

3:o. Hvad. utaf de för kassans
sjuklijälpsverksamhet bestämda inkomster
och genom uttaxering erhållna
medel enligt upprättadt bokslut återstår
från det är, bokslutet af ser,
skall ingå till en sjukhjälps fond.
Motsvarande återstod utaf de för begrafningshjälpsverksamheten
bestämda
inkomster och uttaxerade medel skall
af sättas till en begrafningshjälpsfond.
Sjukhjälpsfondens kapital och
afkastning må tagas i anspråk allenast
för sjukhjälpsverksamheten samt begrafningslijälpsfondens
kapital och afkastning
allenast för begrafningshjälp
sverksamheten.

4:o. Den, som mot kassan har
fordran ä sjukhjälp, äge ej rätt till
betalning för denna fordran ur de
för begr afn ingshj ä Ip s v erks av diet en bestämda
tillgångar, och den, som har
fordran å begr öfning shjälp, ej rätt
till betalning ur de för sjukhjälpsverksamheten
bestämda tillgångar.

5:o. Af anslutning till fortsättningskassa
föranledda kostnader för
kassan skola, anses såsom förvaltningskostnader
för kassans sjukhjälpsverksamliet.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

in §.

(Utskottets förslag:)
118 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1911, och upphör
lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 vid samma tidpunkt att gälla;
dock att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är
registrerad enligt sistnämnda lag, densamma skall fortfara att gälla
för kassan, intill dess kassan blifvit registrerad enligt denna lag, likväl
ej längre än till utgången al femte året från det denna trädt i kraft.

Rättigheter och skyldigheter, hvilka uppkommit innan denna lag
blifvit gällande för kassa, skola bedömas efter äldre lag, hvarvid dock
skall gälla, att kassa, som ej registrerats enligt denna lag, icke må hos
domstol eller annan myndighet göra rättighet, som ofvan nämnts, gällande,
sedan denna lag vunnit tillämplighet å kassan.

2:o) att det i herr Gibsons m. fl. förevarande
motion framställda yrkande icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) att de i herr Hagbergs ifrågavarande motioner
gjorda yrkanden icke måtte vinna Riksdagens
bifall; samt

4:o) att de i herrar Johanssons och Tengdahls förevarande
motion framställda yrkanden måtte anses
besvarade genom utskottets hemställan under l:o).

Stockholm den 22 maj 1910.

På särskilda utskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Reservationer.

Herr Tengdalil har begärdt få antecknadt, att han inom utskottet
reserverat sig mot utskottets åtgärd att företaga justering af sitt utlåtande
utan att detta dessförinnan förelegat i korrektur.

I anledning af utskottets hemställan under l:o har

herr Gibson anfört:

»Förutom att Kungi. Maj:ts proposition är utarbetad från socialt
felaktiga synpunkter vidlåder densamma följande fel.

l:o. Kungl. Magt sammanför två i försäkringstekniskt afseende
såvidt skilda saker som sjukförsäkring och lifförsäkring. Utskottet har
häri verkställt en förbättring genom begrafningshjälpens begränsning
till 200 kronor. Men förhållandet mellan 90 öres sjukhjälp och 200
kronors begrafningshjälp måste ännu betecknas som en disproportion,
som kunnat undvikas om begrafningshjälpen begränsats genom att
fixera en gräns för förhållandet mellan begrafningshjälpen och sjukhjälpen
per dag t. ex. till högst 50 gånger sjukhjälpen per dag.

2:o. Kungl. Maj:t sammanblandar den privata understödsföreningsverksamheten
med social försäkring. Detta fel har utskottet icke ansett
sig kunna rätta.

Å ena sidan bör ganska stor rörelsefrihet lämnas för bildande af
registrerade understödsföreningar, som enbart eller jämte andra understöd
lämna sjukhjälp. Å andra sidan böra de kassor, som skola tjäna
som organ uti socialförsäkringen bindas genom bestämmelser, hvarigenom
de kunna fylla de kraf, som från social synpunkt måste ställas
på desamma — Kungl. Maj:ts förslag uppdrager icke dessa tvänne
så nödvändiga linjer utan sammanblandar dem — sålunda kringskärande
den första gruppen genom en mängd för deras verksamhet
ofta främmande, ja, rent hindrande materiella bestämmelser uti registreringsvillkoren,
utan att lyckas pålägga tillfyllestgörande bestämmelser
för de senare.

En lösning vore, att de förra inkomme under den nästa år väntade
lagen om understödsföreningar, dit de emellertid ej kunna komma om
föreliggande lagförslag i år antages, ty hvarje förening som lämnar
sjukhjälp tvingas in under denna sjukkasselag och måste underordna
sig dess materiella bestämmelser, om den vill vinna registrering.

80 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Utskottet har icke kunnat biträda en sådan lösning, då denna betingar
ett uppskof till nästa år.

En annan lösning vore att uti registreringsvillkoren uppehålla två
linjer. Men gifvetvis bär det varit omöjligt för utskottet, att, under
den orimligt korta tid, som stått utskottet till buds, kunna utföra en
så stor omarbetning af lagen.

Ett tredje sätt, ur omredigeringssynpunkt det enklaste, vore att
öfverflytta bufvudmassan af de materiella bestämmelserna från registreringsvillkoren
till villkoren för beviljande af statsanslag. Till dessa bestämmelser
skulle då läggas dels de af kommerskollegium förordade
dels en och annan bestämmelse som bör tillkomma ifall lagen skulle
i icke allt för hög grad verka hindrande på införandet af en obligatorisk
försäkring, men ett sådant ändringsförslag har icke vunnit utskottets
beaktande.

3:o. Fortsättningssjukkassorna äro invaliditetssjukkassor och deras
försäkringsteknik är till och med svårare än lifförsäkringens och borde
hafva till och med strängare lagbestämmelser. Långt värre än bibehållandet
af ett högre begrafningsbelopp är införande af dessa fortsättningskassor
under sjukkasselagen. Jag delar fullt ut kommerskollegii
farhågor beträffande fortsättningskassorna »som rent af utgörande
ett binder för ett framtida rationelt ordnande af sjukkasse verksamheten»
och att dessa sålunda ej böra vara föremål för statsunderstöd.

4:o. Kungl. Maj:t anser att statsanslag skall kunna beviljas till
understödjande af hvarje medborgares sjukförsäkring oberoende af om
han är förmögen eller står existensminimum nära. Ingen undersökning
bar blifvit gjord för att utröna, i hvilka befolkningslager den nuvarande
sjukkasserörelsen arbetar. Vid början af utskottets arbete beslöts att
söka gorå en mindre undersökning — men det befanns, att därtill skulle
erfordras 14 dagar och en så lång tid stod icke utskottet till buds —
men bur än förhållandet nu månde vara så ökas denna oegentlighet
genom antagande af Kungl. Maj:ts propositioner. Såvidt mig är bekant
har ingen annan stat ansett sina inkomster så rikliga att de lämna sina
medborgare, rika som fattiga understöd till deras sjukförsäkring utan
alltid begränsat dylikt understöd till de existensminimum närstående. I
detta missförhållande bar utskottet icke funnit anledning göra rättelse.

5:o. Kungl. Maj:t anlitar för understödjande af sjukkassorna i
ganska stor utsträckning allmänna skattemedel. Uti statsverkspropositionen
återfinnes ett för ändamålet från 500,000 till 1,000,000 kronor
böjdt belopp. Detta belopp för 1911 torde näppeligen komma att räcka,
men om så skulle vara torde för 1912 det dubbla vara erforderligt och

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9. 81

snart nog det tredubbla. Då nu sjukkassemedlemmarna väl i hufvudsak
torde tillhöra industriens och städernas befolkning, så synes det
mig orimligt att till understödjande af denna befolknings sjukhjälp anlita
äfven landtmännens skattemedel.

6:o. Lagförslaget tar ingen hänsyn till moderskapsförsäkringen.
Denna måste blifva obligatorisk för att i någon mån blifva effektiv
och den måste förläggas till sjukförsäkringen. Andra kammarens uttalande
1908, delvis biträdt af Första kammaren, talar i denna fråga ett
tydligt språk, men som icke blifvit beaktadt i föreliggande förslag.

7:o. Lagförslaget tar icke sikte på en framtida öfvergång till obligatorisk
försäkring.

Af sjukkasselagens 117 paragrafer är det endast ett fåtal som i
egentlig mening röra sjukkasseväsendet. Alla de öfriga äro gemensamma
med föreningslagen. Faller denna i år, så bör gifvetvis icke
sjukkasselagen i år antagas — ty man riskerar då att få olika bestämmelser
i de olika föreningslagarne. Ytterligare skäl för uppskof är att
till nästa år är att vänta en lag om understödsföreningar och den bör
väl i hög grad vara samarbetad med en sjukkasselag.

För den, som anser, att den obligatoriska sjukförsäkringen är ett
mål, till hvilket vi genom någon öfvergångsperiod skola arbeta oss fram,
och att vi nu endast hafva att bygga en brygga dit, måste på grund
af ofvan påpekade brister fordra uppskof på ett år för att få fram ett
förbättradt lagförslag, så att bryggan verkligen tar landfäste på den
obligatoriska försäkringens område.

Den knappa tiden för utskottets granskningsarbete och för riksdagens
öfriga ledamöter att sätta sig in i en för socialförsäkringens
och därmed för de djupare lagren af vårt folks utveckling så betydelsefull
fråga bör, älven det, vara anledning nog för ett uppskof med
frågans afgörande.

För mig ställer sig frågan ännu enklare, ty jag anser hvarje öfvergångsskede
till en obligatorisk försäkring endast vara ett försenande
och försvårande af ej blott en rationell lösning af sjukförsäkringen
utan därigenom äfven af öfriga delar af den sociala försäkringen.

På grund af hvad som anförts anser jag att utskottet vid denna
punkt bort hafva yrkat,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 204 med förslag
till lag om sjukkassor icke måtte vinna Riksdagens
bifall.»

Bihang till Riksd. Prof. 1910. 9 Sand. 1 Afl. 9 Käft. 11

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

Vidare hafva i anledning af utskottets hemställan under l:o vid
nedannämnda §§ anförts följande reservationer.

n §•

Herr Tengdahl har anfört:

»Efter sjnkkasselagens antagande i nu föreslagna form får — frånsedt
förhållandena vid tiden för lagens utfärdande — ingen vara medlem
af mer än en inregistrerad sjukkassa. Det gäller därför se till,
att ingen må kunna på lösa grunder tvingas ut ur en kassa, detta särskildt
vid en ålder, då han har svårt att få inträde i annan kassa.

Utskottet förordar — med någon förbättring af det kungliga förslaget
— förbud mot att i sjukkassas stadgar bestämma rätt att utesluta
person, som tillhört kassa fem år eller, där lian uppnått fyrtiofem
års ålder, två är, på grund däraf, att hans medlemskap i viss förening
eller annat samfund upphört eller att han lämnat visst yrke eller viss
anställning.

Då det ofta är ytterst svårt att erhålla inträde i kassa vid öfver
40 års ålder, har jag — i öfverenstämmelse med tankegången i min
och herr J. T. Johanssons motion — ansett sista meningen i 2:a stycket
af § 11, i hvad jag skiljer mig från utskottet, böra lyda:

Ej heller må (= utskottet) — — — — fem år
eller, där han uppnått fyratio års ålder (= utskottet)

15 §.

Herr Tengdahl har anfört:

»I enlighet med tankegången i min och herr J. T. Johanssons
motion har jag ansett, att utskottet bort — i likhet med kommerskollegium
i dess utlåtande öfver lagförslaget — afstyrka bifall till mom.
8. Frågan om sjukunderstöd under de 60 första dagarna vid olycksfall
hör uppenbarligen icke till denna lag, utan faller under frågan om
revision af olycksfallsersättningslagen.

Jag har alltså i utskottet hemställt:

att § 15, mom. 8, andra stycket skall utgå».

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

18 §.

Herr Tengdahl har anfört:

»Andra stycket i § 18 kan hänföra sig till olycksfallsersättning från
annat håll. Men det kan ock syfta till annan »ersättning eller sjukvård»
för vanlig sjukdom. I hvilketdera fallet som helst synes det vara
olämpligt, att sjukkassa på grund af förmån, som måhända icke ens
var känd för kassan vid personens i fråga inträde eller som rent af
tillkommit senare, skall äga rätt att undandraga sig sin utfästa prestation.

Jag har därför, i öfverensstämmelse med min och herr J. T. Johanssons
motion, yrkat i utskottet:

att § 18, 2:a stycket skall utgå».

108 §.

Herr Tengdahl har anfört:

»Jag anser bestämmelserna om medlemsantal för fortsättningskassorna
genomgående otillfredsställande. Normalt minimum torde böra
sättas tio gånger högre än för sjukkassa; likaså det eventuella lägre
minimum på grund af särskilda omständigheter (se § 4). Likaså anser
jag det nödvändigt stadga, att dessa kassor, som ha större behof af
sakkunnig ledning, ha försäkringstekniskt bildade aktuarie!-. Jag föreslår
därför följande lydelse af § 108:

Fortsättningskassa må ej registreras, med mindre
dess medlemsantal uppgår till ettusen. Därest (= utskottet)
— — — — ej under tvåhundrafemtio.

Fortsättningskassa är skyldig ha ett försäkringstekniskt
biträde med den för Utför säkring saktuarie bestämda
kompetens.»

113 §.

Herr Tengdahl har anfört:

»I öfverensstämmelse med yrkande under § 108 föreslås följande
lydelse, i hvad jag skiljer mig från utskottet:

Nedgår antalet medlemmar i fortsättningskassa
under ettusen eller — — — — — under tvåhundra -

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 3) Utlåtande Nr 9.

femtio — — — —. I anledning af anmälan — —

— — med mindre medlemsantal än ettusen fortsätta

— — — —. Har sådant medgifvande — — — —
under tvåhundrafemtio — — — —.»

114 §.

Herr Tengclahl har anfört:

»Följande ändringar föreslås:

Fortsättningskassa — — — —.

1) då medlemsantalet, där det — — — — utgjorde
ettusen — — •— —, nedgått under ettusen och

tillsynsmyndigheten —---mindre medlemsantal

än ettusen fortsätta — — — —;

2) då medlemsantalet — — — — mindre antal
medlemmar än ettusen, nedgått under tvåhundrafemtio
— — — —.»

Med anledning af utskottets hemställan under 2:o har reservation
anmälts

dels af herr Gibson, som anfört:

»På grund af de skäl, som anförts uti motion nr 306, anser jag,
att utskottet borde hafva beslutat till Riksdagen hemställa

l:o) att Riksdagen måtte besluta aflåta en skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagen
framlägga lagförslag om en jämsides med den frivilliga sjukkasseverksamheten
organiserad obligatorisk social sjukförsäkring;

2:o) att vid denna utredning måtte uppmärksammas sambandet
mellan denna försäkring och olycksfallsförsäkringen samt invaliditetsoch
ålderdomsförsäkringen.»

och dels af herrar Thylander och Tengdahl, Indika anfört:

»Undertecknade ha inom utskottet föreslagit följande:

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning snarast om möjligheten af införandet af obligatorisk
sjukförsäkring.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.