Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Loff-Utskottets Utlåtande N:o 7

Utlåtande 1872:LU7

Loff-Utskottets Utlåtande N:o 7.

I

M:o 7.

Ant. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af den i 4 Kap
5 § Jorda-balken stadgade skyldighet att hembjuda frälseskattehemman
åt ränteegaren.

Herr S. Brolin har uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 72).
•om bhfvit till Lag-Utskottet remitterad, anfört hurusom stadgandet i 4 Kap. 5 §
.Jorda-balken, att frälseskattehemman skulle hembjudas åt ränteegaren innan tredje
uppbudet finge beviljas, syntes ej qvarstå till något gagn, enär, så vidt kändt vore,
ingen ränteegare velat eller ansett för sin säkerhet nödigt att begagna sig af lösningsrätten;
att köparen emellertid vore beroende af föreskriften, hvilken vållade
honom besvär och kostnader, de sednare icke alltid obetydliga; att då den person,
som utfärdade tillstånd till lagfarten, icke i allmänhet tillhölles att förete fasta å*
frälseräntan, detta innebure bevis att föreskriften ansåges obehöflig; samt att då
derjemte toges i betraktande att hemmanet stod i ansvar för frälseräntan och, efter
den utveckling jordbruket vunnit, jemväl förmådde utgöra densamma, det ej syntes
varaskäl att bibehålla ett lagstadgande, som numera, sedan bördsrätten och kronans
rätt till lösen af kronoskattehemman upphört, vore ensamt i sitt slag; och
bär derför motionären föreslagit, att den, som egde räntan af frälseskattehemman,
icke skulle ega företräde framför andra att lösa till sig sådan jord när den såldes,
““t att således köpare måtte erhålla lagfart, utan att hemmanet, såsom hittills
•kött, hembjödes honom, som frälseräntan derå egde.

Bih. till Riksd, Prot. 1872. 7 Sami 4 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

Jemte erinran dels att den tid, inom hvilken hembud bör ega rum, som i 4
Kap. 5 § Jorda-balken utsattes till innan tredje uppbudet, blifvit genom Kong!.
Förordningen den 13 Juni 1800 bestämd till tre månader från första uppbudet,
dels ock att, derest stundom eller till och med, såsom motionären yttrar, i allmänhet
den person, som i egenskap af ränteegare meddelar sådant intyg att lagfart för
köparen kan fortgå, icke tillhålles att förete fasta å frälseräntan, detta förhållande,
äfven om deri må anses ligga någon försumlighet hos vederbörande, som skola
pröfva intygets behörighet, likväl icke torde utgöra bevis om obehöfligheten af
sjelfva föreskriften om hembudsskyldighet, får Utskottet fästa uppmärksamheten
derpå att stadgandet om nämnda skyldighet har till syftemål att befrämja förening
af jordeganderätten med ränteegarens rätt; en förening, hvars önskvärdhet under
för handen varande förhållanden minst torde ifrågasättas, samt att, då nu mera, enligt
Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835, hembudsskyldigheten för jordegaren
och ränteegaren är ömsesidig, det icke skulle vara förenligt med rättvisa att upphäfva
denna skyldighet allenast för den förre; i anseende hvartill och då frågan om
hembudsskyldigheten i sin hela utsträckning utan tvifvel blir föremål för behandling
i sammanhang med de förslag till förändrad lagstiftning angående lagfart in.
in., som af allt mera trängande behof påkallas, och i sammanhang hvarmed allenast
en lagstiftning angående berörda skyldighet synes lämpligen böra ega rum,
Utskottet föranlåtes vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Carlén har begärt få antecknadt, att han i detta Utskottets beslut icke
deltagit.

Tillbaka till dokumentetTill toppen