Loff-Utskottets Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1875:LU17

Loff-Utskottets Utlåtande N:o 17.

1

U:o 17

Ank. till Riksd. Kansli den 22 April 1875, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om, vidtag ande af åtgärder
för handels dom,stolars införande i de större städerna
inom Sverige.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 121) har Herr C. F. Lundström anfört, hurusom, i följd af handelns
kosmopolitiska natur, en handelsrätt, bygd uteslutande på inhemsk
grundval, åtminstone hos de mindre folken knappast vore tänkbar. Mera omfattande
handelsgemenskap emellan olika nationer betingade nemligen med
nödvändighet, att handelsrätten hos de olika folken hvilade på hufvudsakligen
enahanda principer, och att vid tillämpningen deraf några väsendtliga skiljaktigheter
icke förefunnes. I senare tider hade ock den franska handelslagstiftningen
utöfvat stort inflytande på de öfriga bildade folkens handelsrätt.
Denna inrättning, som, under benämning handelsdomstolar, under det första
kejsardömet i Frankrike infördes genom lagen den 24 September 1807, hade,
till synnerligt gagn för affärslifvet, vunnit inträde äfven hos flera andra handlande
nationer, hvilka dels hufvudsakligen antagit den franska handelsrätten
till efterlefnad, dels ock låtit densamma tjena till förebild för den inhemska
lagstiftningen. Äfven i vårt grannland Danmark, hvars lagstiftning fortfarande
hvilade på nationel grund, hade, för behandling af sjörätts- och handelstvister,
genom en förordning af den 19 Februari 1861, inrättats en så kallad So- og
Händelse, hvilken — sammansatt af en utaf Konungen nämnd, såsom domare
qvalificerad ordförande, samt tjugo handelskunnige och tio i sjöfart eller
skeppsrederi erfarne män, hvilka turvis deltoge i förhandlingarne till ett antal,
förutom ordföranden, af fyra i vigtigare och två i ringare mål — hade att
afgöra, förutom sjörättsmål, dels alla emellan handlande uppkommande tvister,
som härflöte af eller hade afseende på handelsförhållanden, dels tvister emellan
Bill. till Biksd. Brok 1875. 7 Sami. 15 Häft.

- Lag-Utskottets Utlåtande N:o IT.

handlande och fabrikanter eller handtverkare, härrörande af köp eller salu i
sådana partier, som vore föremål för grosshandel, och af varor, som brukades
till fabriks- eller handtverksdrift eller ock af fabrikers eller handtverkens alster,
dels tvister om vexelbank^’ och mäklareförrättningar emellan de med
nämnda yrken sysselsatta personer samt handlande, och om handel genom
mäklare eller slutsedel, samt dels tvister emellan handlande och assuradör!’
äfvensom vexelmål emellan handlande. De förnämsta fördelarne af handelsdomstolar
vore, att vid målens afgörande man hade att vid handelsdomstolarne
förfoga öfver den största möjliga sakkännedom i affärsförhållanden och vid handelsbruk,
hvilka äfven der tillämpades, och att, till följd häraf, äfven domsluten
blefve mera öfverensstämmande med den allmänna uppfattningen af det
rätta, än som vore fallet i afseende på de domslut, hvilka fäldes vid de allmänna
domstolarne, hvilkas domare saknade denna särskilda sakkännedom och
ej heller hade sig bekanta de rådande handelsbruken, så att den rättvisa, som
af dem skipades, blefve rent formel; samt att, då målen vid handelsdomstolarne
i allmänhet behandlades med enklare former och mindre omgångar än
vid de allmänna domstolarne, handelstvisters afgörande vid de förra vore förenadt
med vida mindre tidsutdrägt än vid de senare. Företrädevis i dylika
tvister vore äfven skyndsamhet behöflig. Af affärsmannens verksamhet uppkomme
nemligen en kedja af förbindelser, bestående af fordringar och skulder;
och för att, såsom sig borde, punktligt godtgöra dessa senare, erfordrades
precision vid de förras inbetalning. Uppstode angående fordringsrätten
tvist, visade gäldenären tredska eller försumlighet vid fullgörande af sin förbindelse,
erfordrades derföre för affarslifvets sunda och obehindrade gång ett
snabbt och kraftigt ingripande af lagen och dess handhafvande. Dä våra
domstolar i de större städerna, hvarest affärsverksamheten koncentrerade sig,
icke vore till sin sammansättning och till sitt arbetssätt så inrättade, att affärslifvets
oeftergifliga kraf, att uppkommande tvister på ett skyndsamt och. i
öfrig! tillfredsställande sätt afgjordes, kunde anses erforderligen tillgodosedt,
samt den stigande materiela utvecklingen inom landet kräfde en motsvarande
utveckling i lagstiftningen, har motionären föreslagit, “att Riksdagen måtte uti
underdånig skrifvelse anhålla, det Kong). Maj:t täcktes låta utarbeta och till en
blifvande Riksdags pröfning framställa nådigt förslag angående handelsdomstolars
införande i de större städerna inom Sverige“.

I följd af den vidsträckta kommerciela gemenskapen emellan de olika
nationerna och handelns deraf beroende karakter, att icke vara bunden inom
något visst lands område, hvital’ handelsrätten på allmänna handelsbruk, hvilka,
sedan århundraden småningom utbildade, för rätta tydningen af ett handelsaftal
och deraf härflytande rättsföljder äro af bestämmande vigt. För ett rättvist
bedömande af handelssaker erfordras dessutom i många fäll kännedom

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

om en mängd andra af handelns natur beroende omständigheter, såsom om det
sätt, hvarpå en affär bedrifves, om ett yrkes tekniska förhållanden, om handelsspråket,
om sättet för handelsböckers förande, om de grunder, hvarefter med afseende
på handelns och yrkenas olika förhållanden skadestånd för kontraktsbrott bör
beräknas jemte annat sådant. Ju mera blomstrande ett lands handel är, ju
mera den sträcker sig till verldens alla delar, desto mera är det derföre
för handelstvisters riktiga behandling och rättvisa afgörande nödigt, att liandelsdomaren
är med affärslifvet förtrogen. Då emellertid handelsbruken
ännu äro stadda i en beständig utveckling och, på sätt ofvan blifvit antyda
för handelstvisters pröfning oftast tarfvas kännedom om jemväl andra
ämnen af sådan beskaffenhet, att de falla utom juridikens område, kan den
rättslärde domaren icke förutsättas i allmänhet ega de omförmälda särskilda
insigter, som för handelstvisters afgörande erfordras, utan han måste i fråga
härom påkalla vittnesbörd af dem, som på grund af den kunskap, de genom
egen erfarenhet vid yrkesmessigt drifvande af handel förvärfvat, kunna i dessa
hänseenden meddela fullständiga och tillförlitliga upplysningar. Sådana upplysningar
äro dock oftast ganska svåra, mången gång, isynnerhet i afseende
på bestämmande af skadestånd, nästan omöjliga att genom bevisföring åstadkomma;
och anskaffande af en sådan bevisning genom sakkunnige män föranleder
i allt fäll vid handelstvisters afgörande betydlig tidsutdrägt, hvilket, beträffande sådana
tvister, är desto mera olämpligt, som det torde vara allmänt erkändt, att dessa
tvister, för att icke menligt inverka på den kredit, som är för handeln oundgänglig,
och icke genom förstöring af de varor, hvarom tvistas, eller deras fallande i
pris vålla oberäkneliga förluster, böra bringas till slut med långt hastigare
former och mindre omgångar, än den civila lagskipningen i allmänhet fordrar.

Då det sålunda visat sig af synnerlig vigt, att de domstolar, der handelssaker
afgjordes, vore så organiserade, att inom dem förefunnes praktisk
kännedom om ärendenas natur, och att lagens tillämpning i afseende på dylika
tvister stäldes under mera förenklade, hastigt verkande former, än med
hänsyn till andra tvistemål, hafva på en mängd ställen i utlandet blifvit inrättade
särskilda handelsdomstolar, hviska, sammansatta uteslutande eller till
större delen af affärsmän, ega att afgöra handels- och sjörättsmål och vid deras
behandling icke äro bundna af den civila lagskipningens långsamma rättegångsformer
utan fått för sig stadgad en särskild processordning, åsyftande
att genom förenklade föreskrifter i afseende på bevisningen och rättegångsformerna
i allmänhet befordra handelstvisters skyndsamma pröfning; och erfarenheten
lär hafva ådagalagt, att dessa domstolar, der de finnas, kommit i
åtnjutande af stort förtroende och visat sig medföra, förutom de fördelar, som
blifvit här ofvan antydda, jemväl till förekommande af orättmätiga rättegångar
en förmånlig inverkan, i det affärsmännen lära hysa räddhåga att vid han -

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 17.

delsdomstolarne, som bestå af deras egne yrkesbröder, anhängiggöra anspråk
eller framställa invändningar af sådan beskaffenhet, att de kunna menligt
inverka på deras kommerciela anseende.

Den på senare tider i den europeiska lagstiftningen allmänt antagna
grundsats, att det är för ett lands internationela handel af stor betydelse, att
de lagar, som derå kunna ega tillämpning, äro i de olika länderna till sina
hufvudgninder med hvarandra öfverensstämmande, har äfven hos oss i sådan
måtto gjort sig gällande, att främmande lagstiftning tagits till mönster för våra
vexel- och konkurslagar. Den stora kommerciela utveckling, som för närvarande
inom vårt land försiggår, synes, på sätt motionären framhållit, påkalla
att våra rättegångsformer, i hvad de hafva på kommerciela tvister afseende,
böra undergå sådana förändringar, att de både kunna anses motsvara den inländska
handelns fordringar på ett skyndsamt och rättvist afgörande af handelstvister
och, genom att, såvidt möjligt är, bringas till öfverensstämmelse med
den utländska lagstiftningen i ämnet, blifva egnade att hos utländingen ingifva
det förtroende, som handelsgemenskapen med honom kräfver; och då det
är bekant, att utarbetandet af förslag till ny rättegångsordning snart nog
torde komma att blifva föremål för lagberedningens verksamhet, föranlåtes Utskottet
i anledning af förevarande motion vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i sammanhang med utarbetande
af förslag till ny rättegångsordning låta komma
under öfvervägande om och i hvad mån handelsdomstolar
må kunna i riket införas.

Stockholm den 22 April 1875.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herr von Gegerfelt.

Herrar Sven Nilsson och Anders Persson hafva begärt få antecknadt,
att de icke i beslutet deltagit.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1875.