Lay Utskottets Utlåtande, N:o 15 (Utlåtande 1867:LU75 Lagutskottet)

Lay Utskottets Utlåtande, N:o 15,

\:o 7ö.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 Maj 1867, kl. 2 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om vissa åtgärder
röjande skogshushållningen i de Norrländska länen.

Uti vackt motion (N:o 21), som Första Kammaren öfverlemnat till
Lag-Utskottets behandling, bär Herr E. V. Almqvist framlagt ett detalj oråd t
förslag till stadgande,n angående vilkoren och sättet för skogsafverkningens bedrifvande
i Stora Kopparbergs ocli samtliga Norrländska länen, af följande
innehåll:

a) att timmer, som jemlikt Kong! Maj:ts nådiga Förordning den 21
December 1865, angående utsyning och försäljning af skogsalster från Kronans
skogar i Stora Kopparbergs län oeh de Norrländska länen, blifvit behörigen
pitsynadt och stämpladt, vare sig från kronopark och öfriga under Kongl. Maj:ts
och Kronans omedelbara disposition stående kronomärke!1, eller från de under
allmän vård och uppsigt stående, dels sågverken i stället för privilegierad
stockfångst mot stubbören upplåtna eller utbrutna skogar, och dels kronohemman
och krononybyggen anvisade eller tilldelade områden, skola, sedan afforslingen
från skogen egt rum, vid timmervälta eller flottled i ordentliga hopar
redigt uppläggas, för att af jägeribetjeningen, före flottningen, kunna öfverses
och, der flere än ett block af trädet erhållits, med kronomärke förses j
skolande afverkaren för sådant ändamål före medlet af Mars månad hvarje år
till revierlörvaltaren eller närmaste skogsuppsyningsinan uppgifva de ställen,
der virket från hvarje särskild skogstrakt är eller kommer att blifva till kontrollstämpling
upplagdt;

b) att timmer, som från kronoskatte, frälseskatte eller andra enskilda
hemmans skogar till flottning afverkas, äfvenledes skall af jägeribetje Bih.

till Piksd. Prat. 1867. 7 Sami. 11 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

ningen med kontrollmärke förses, innan detsamma i flottled nedlöres, för hvilket
ändamål egaren, i likhet med afverkaren å kronomark, skall åligga att
på lämpliga ställen i afverkningsplatsernas närhet sammanföra och redigt upplägga
det virke, som för året till försäljning och utdrifning medelst flottning
afses, samt till traktens revierförvaltare eller närmast boende skogsuppsyningsman,
före medlet af Mars månad hvarje år, uppgifva de ställen, ä hvilka det
virke, som han önskar få med kontrollstämpel försedt, är eller sednast före
den 15 Mars kommer att blifva upplagdt;

c) att. afstämpling^! skall af jägcribetjeningen verkställas från medlet
af Mars till flottningstidens början. Vid denna afstämpling skall i afseende å
det i inom. a) omförmälda virke från allmänna skogar undersökas, huruvida detsamma
öfverensstämmer med de lör året verkställda utstämplingarne, hvarjemte,
om skälig anledning dervid förefinnes till antagande att otillåten aftorkning
å de skogar, från hvilka samma virke erhållits, egt rum, derom anställas undersökning
och det laga åtal, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Beträffande åter det i mom. b) afsmida virke, skall jägeribetjeningen
ega att af hemmansinnehafvarne fordra uppgift å de skogstrakter, på hvilka
virket är fäldt, samt att kontrollera uppgifterna, och om dessa befinnas felaktiga
och lemna giltig anledning att större eller mindre del af virket blifvit på
Kronans eller öfriga under allmän vård stående skogar äverkadt, derom anställa
undersökning och, om så erfordras, laga åtal;

d) att kontrollstämplingarne skola verkställas utan kostnad lör virkesegarne,
helst å deras egen eller deras rättsinnehafvares närvaro; börande jägeribetjeningen
af allmänna medel derför åtnjuta godtgörelse efter vissa bestämda
grunder;

e) att virke af sådan beskaffenhet, att detsamma kan till bjelkar,
säg- och byggnadstimmer eller sparrar med fördel användas och i flottled påträffas.
utan att vara med krono- eller kontrollmärke försedt, skall vara förbrutet
och till Kongl. Maj:t och Kronan förfallet;

f) att egaren eller abo till sadana kronoskatte-, frälseskatte- och kronohemman,
som antingen redan erhållit ego-områden sig tilldelade eller ock a
hvilka nu gällande afvittringsstadgar äro att tillämpa, hvad dessa sistnämnda
hemman beträffa, likväl först sedan de blifvit till skatte lösta, förblifva fortfarande
i oförkränkt åtnjutande af deras rätt att til! husbehof och afsalu begagna
skogen, sa långt med dess framtida bestånd förenligt är. Om genom
de i nästföljande moment stadgade besigtningar ädagalägges, att skogen till
dylika hemman hårdare anlitas, än hvad sålunda mcdgifvet är, må Konungens
Befallningshafvande ega att föreskrifva nödiga rättelser, samt att, om dessa

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 75.

ej iakttagas, på förslag af vederbörande jägeribetjening, bestämma de grunder
och vilkor, hvarunder skogen, med betryggande af dess framtida bestånd
och till bevarande mot sköfling, må af egaren eller åboen begagnas, hvarvid
Kongl. Förordningen af den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten öfver
skogen ä sådana skattehemman, som bildas af nybyggen, Indika hädanefter
från Kronan upplåtas, må för viss tid — dock ej utöfver tio år för
hvarje gäng — till efterrättelse i tillämpliga delar för skogsafverkningen anbefallas; g)

att jägeri- och kronobetjeningen skall åligga att med uppmärksamhet
följa skogshandteringen å de inom deras tjenstgöringsdistrikt. varande
kronoskatte- och frälseskatte samt öfriga enskilda hemmansskogarne, samt att,
om anledning till misshushållning och vanvård derå förekommer, på stället i
egarens eller åboens närvaro, anställa undersökning och besigtning; och om
missvård eller högre afverkning än skogen tål dervid skulle ådagaläggas, sådant
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmäla och vidare tillse, att de
föreskrifter bemälda myndighet då kan komma att meddela, blifva nogsamt
iakttagna; samt att i motsatt fall ytterligare anmälan derom afgifva, med hemställan
om de vidare åtgärder, som under sådana omständigheter kunna anses
vara af behofvet påkallade;

h) att hemman och nybyggen i de lappmarker, hvilka ännu icke blifva
afvittrade och för hvilka afvittringsstadgar ej finnas, och hvilka hemman
och nybyggen hvarken genom gällande författningar eller uti införselresolutionerna
blifvit tillerkända annan rätt till omgifvande skog, än att derifrån erhålla
b ohöfligt byggnadsvirke och nödig vedbrand, i afseende å skogens begagnande,
sedan hemmanen blifvit till skatte lösta, ställas i full likhet med
hvad angående dispositionsrätten öfver skogen ä sådana skattehemman, som
uppkomma af nybyggen, som hädanefter från kronan upplåtas, jernlikt. Kongl.
Förordningen af den 29 Juni 1866, finnes stadgadt;

hemställande slutligen motionären, det Riksdagen måtte till Kongl.
Maj:t aflåta underdånig framställning, det Kongl. Magt. i öfverensstämmelse
med bär ofvan antydda eller andra lämpliga grunder, täcktes i Nåder meddela
erforderliga föreskrifter:

angående kontrollens utöfvande på afverkningen från Kongl. Maj:ts och
Kronans samt öfriga under allmän uppsigt och värd stående skogar i de Norrländska
länen, sä att olaga afverkning eller åverkan derå må förebyggas, eller
åtminstone i möjligaste måtto inskränkas; och

angående vården och begagnande-rätten af, samt uppsigten öfver do skogar,
som tillhöra eller komma att tilläggas nuvarande, och härefter blifvande kronoskatte-
och frälseskatte- jemte öfriga enskildes hemman i berörda län, till
betryggande af skogarnes vid dessa hemman fortvaro och framtida bestånd’-.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

Utskottet har jemväl erhållit del af den diskussion, som inom Kammaren
före remissen af motionen egt rum, och deraf inhemtat, hurusom Chefen
för Skogsstyrelsen uttalat betänkligheter mot motionärens förslag dels med anledning
af de dryga kostnader förStaten, detsammas utförande''skulle erfordra,
öfverstigande måhända Kronans hela behållna inkomst af dess skogar i Norrland,
dels till följd af det missnöje hos enskilde, som den föreslagna inskränkningen
i deras dispositionsrätt öfver egna skogar kunde framkalla, betänkligheter
dem Utskottet äfven för sin del hyser. Det synes Utskottet utom allt
tvifvel, att, i anseende till de ofantliga skogsvidder, hvarom fråga är, och till
svårigheten isynnerhet under vissa tider att nog skyndsamt förflytta sig från
det ena stället till det andra i trakter, der banade vägar saknas, antalet af
den skogsbetjening, som för den af motionären föreslagna kontroll behöfdes,
skulle blifva så stort, att kostnaden för dess aflönande icke stode i förhållande
till det gagn, Staten af dess tjenstgöring kunde draga, äfven under förutsättning,
att lämplig sysselsättning kunde anvisas denna talrika betjening under de
öfriga delar af året, då densamma icke af nu ifrågaställda göromål upptoges.

Men ännu vigtigare är det inkast, att förslaget medför ett intrång i den
enskildes rätt att förfoga öfver skog, den han innehar med full eganderätt, men
hvars produkter han icke skulle kunna efter eget godtfinnande tillgodogöra sig
under hvilken tid af året som helst, och icke ens någonsin utan de betydliga
hinder och besvär, som skyldigheten att tillkalla skogsbetjening och afvakta
tiden för dess ankomst, i förening med nödvändigheten att medfölja denna betjening
för att tillse, det icke något af det afverkade och till flottleden framskaffade
virket vid stämplingen förbiginges, skulle göra alldeles oundvikliga;
till följd af hvilka omständigheter ifrågavarande anordningar synas Utskottet
oförenliga med den i vårt land bestående rätt.

Emellertid hvilar hela förslaget på förutsättningen, att afverkningen frän
de enskildes skogar skulle vara underkastad den kontroll, motionären ifrågaställa,
och i annat fall blefve de af honom föreslagna åtgärder, för så vidt de
innefatta annat eller mera, än hvarom enligt gällande författningar de administrativa
myndigheterna redan nu kunna förordna, i sjelfva verket gagnlösa. Enligt
Kongl. Förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i Riket
den 29 Juni 1866 eger nemligen Skogsstyrelsen att beträffande kronoparkerna ”fastställa
hushållningsplaner samt att meddela de särskilda föreskrifter, som i afseende
på hushållningen med dessa skogar kunna finnas nödiga”; till följd
hvaraf och då jemväl i öfrigt ofvannämnda myndigheter otvifvelaktigt hafva
befogenhet att vidtaga de åtgärder, som till utöfvande af kontroll vid afverkningen
å Kronan tillhöriga hemmans och boställens skogar äro nödiga, icke någon
ytterligare lagstiftning i förevarande hänseende torde vara erforderlig.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

På dessa skal har Utskottet ansett sig böra hemställa, att Herr Almqvists
no berörda motion

ej må till vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

Reservationer:

af Herr Grefve Eric Sparre: »Det slut. hvartill Utskottet i detta Betänkande
kommit kan j-ag icke biträda. Efter de upplysningar, som under eu
lång följd af år och för få dagar sedan genom officiela rapporter vunnits om de i
en alldeles oerhörd skala, och med den planmässighet anlagda skogsafverkningar,
att en enda sågverksegare »anställer elfva s. k. skogvaktare, hvilkas placerande
just uti eller i närheten af de byar der största åverkan bedrifves och der befolkningen
visat sig mest halsstarrig och hotfull emot uppsyningsmännen, tyckes
gifva tillkänna ändamålet med deras vistelse derstädes», och sedan Landshöfdingen
i Westerbottens län intygat: — »att den olaga afverkningen eller åverkan
å Kronans marker under en följd af år vida öfverstigit den tillåtna fällningen,
helst det i beslag fägna åverkade virket, åtminstone i Westerbottens
län, uppgår till nära nog lika belopp som det tillåtna hugget, och sannolikt är
att större delen undgått den hittills alltför fåtaliga jägeri-betjeningens uppmärksamhet»
— så synes mig den mening icke kunna försvaras, att ytterligare åtgärder
från Statsmagternas sida icke äro erforderliga.

Vid öfvervägande deraf, att den tillåtna afverkningen å eller uppköpet
frän Kronans skogar uppgår för en enda af de mänga sågverksegare till 40,000
stockar samt att det i beslag tagna virket, som i dessa vidsträckta trakter med hittills
endast några fä jägeribetjenter knappt torde utgöra af det åverkade, inser man att
eu sådan i system utförd brottslighet skall verka demoraliserande för befolkningen
och förvirra begreppen om rätt och orätt. Tar man derjemte i betraktande
följderna af detta planmessiga utrotande af skogen, den långsamma, af
de isande nordanvindarne tillbakahållna, om icke omöjliggjorda, återvexten å

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

de afhuggna markerna, och verkan häraf på klimatet, så torde den farhåga icke
vara öfverdrifven, att man här småningom tillreder ett nytt Island, värre än
denna ö, emedan den af oceanen tempererade luften här saknas.

Då Representationens uppmärksamhet fästes på sådana förhållanden,
vitsordade af officiel rapporter, kan den efter min uppfattning icke blunda
för sanningen. Antingen måste Staten helt och hållet öfvergifva sina skogsmarker
i de Norra länen och lemna dem åt förödelsen för att icke framkalla
brottslighet, eller införa och handhafva kontroll öfver dem. Det sednare synes
vara afsigten, då en mängd jägeribetjening i sednare tid der blifvit tillsatt. De
rörande kronoskogarne i de Norrländska länen utfärdade författningar, hvilkas
otillräcklighet för ändamålet i så måtto redan af Regeringen blifvit erkänd att
en modifikation deri vidtagits, innehålla väl att Skogsstyrelsen eger meddela
föreskrifter “i afseende å hushållningen"; men dä på sätt motionären upplyst,
kontroll icke kan utöfvas, utan att densamma utsträckes något utöfver “hushållningen",
samt, enär med afseende å svårigheten att i detta afseende träffa
den rätta och fullt ändamålsenliga utvägen, de upplysningar, som inom Representationen
kunnat lemnas, torde hafva varit för Regeringen välkomna, så hade
mera uppmärksamhet bordt egnas åt frågan. För att med behörigt eftertryck
vidtaga de utomordentliga åtgärder, som utan tvifvel erfordras, torde Regeringen
måhända till och med behöfva ett stöd i Representationen. Sä har jag
uppfattat meningen med ifrågavarande motion, hvilken framlagd af eu nitisk
embetsman, som ej ännu hunnit acklimatisera sig i en ort, der åverkan hör
till ordningen för dagen, varit förtjent af ett bättre öde.

Under många på hvarandra följande riksdagar har jag, såsom ledamot af
Lag-Utskottet, varit pligtig taga kännedom om det skamlösa förfarande, som
eger rum vid skogsåverkan i Norrland. Jag har hittills deltagit i afböjande!
af åtgärder från Representationens sida, i afbidan på de författningar som väntats.
Men dä dessa författningar nu utkommit, och desamma, åtminstone i
vissa, delar, enligt intyg af dem som om saken måste hafva en på erfarenhet
inom orten grundad kännedom, icke äro tillräckliga att bota det onda, sä har
jag icke ansett mig kunna fortfarande afstyrka all åtgärd i saken.

Beträffande den fråga, hvilken må anses såsom hörnstenen för denna
motion och med afseende å hvilken densamma, såsom erfordrande i viss män
Representationens samtycke, måste anses fullt berättigad, eller huruvida ålit
timmer, som flottas i elfvarne i de Norrländska länen, bör vara med kontroll
märke förscdt. så har jag för min del ansett att ett stadgande i sådan syftninglika
väl kan försvaras som t. ex. det att bränvin, som transporteras å väg, skall
vara försedt med tiliverkningsbevis.

Att ett sådant stadgande icke kan för producenterne synas tungt, eller
för rörelsen hinderlig!, slutar jag deraf att eu mängd sågverksegare inom We -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 76.

ster-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län i eu till Kong!. Maj:t år
1856 ingifven petition sjelfve begärt bland andra stadganden följande:

“4:o. Har sågverksegare timmer på skatteskog sig tillhandlat eller sådant
köpt af annan, som efter särskilda tillståndsresolutioner egt timmer från
Kronans skogar afverka, vare han äfven skyldig att derom hos vederbörande
jägcribetjent anmälan göra och denne att sådant timmer vederbörligen af märka
på sätt och tid ofvan (om timmer från Kronans skogar) sagdt är.“

Om ett sådant stadgande på den tiden, då jägeribetjcningens antal i de
norra länen var högst obetydligt, icke synts sägverksegarne sjelfve opraktiskt
eller hinderlig!, så måste det numera då 42 högre skogstjenstemän enligt statskalendern
finnas anställde eller skola anställas i dessa län, icke vara alldeles
overkställbar!.

Med afseende härå och utan att tilltro mig med full visshet bedöma
lämpligheten af de föreslagna åtgärderna, har jag inom Utskottet varit af den
mening, att hemställan borde göras:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!. Maj:t
täcktes anbefalla vidtagande af erforderliga åtgärder för utöfvande
af kontroll öfver afverkningen från Kongl. Maj:ts och Kronans samt
öfriga under allmän uppsigt och vård stående skogar i de Norrländska
länen, på det att olaga afverkan derå må förebyggas, eller åtminstone
i möjligaste måtto inskränkas.

samt af Herrar Holmberg och Ribbing, hvillca instämde med Herr Grefve
Sparre.

Nio 76.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 Maj 1867, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitie-ombudsmans
framställning rörande åtgärder till domstols-arkivens bevarande.

Då Riksdagens Justitie-ombudsman uti sin till innevarande Riksdag afgifna
embetsberättelse förnyat en af honom i berättelsen till nästföregående
Riksdag gjord framställning, hvars behandling då icke lärer medhunnits, angå -