Lar/-Utskottets Utlåtande N.'o 50 (Utlåtande 1867:LU50 Lagutskottet)

Lar/-Utskottets Utlåtande N.''o 50.

Vo 50.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
af gällande stadganden i fråga om skyldighet att
hygga och underhålla allmänna vägar och broar.

Uti särskilda, i ofvanberörda ämne inom Andra Kammaren väckta motioner
har blifvit föreslaget:

af Herr P. U. Ljuslin (motion N:o 167), “att Riksdagen täcktes besluta,
att väg- och brounderhållsskyldigheten så väl vinter- som sommartiden skiljes
från jordbruket och öfverflyttas på Staten, samt att nödiga anslagsmedel dertill
beredas“ ; —

samt af Herr C. Orre (motion N:o 35), “att Riksdagen behagade besluta
aflåta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t derom, att Kongl. Maj:t täcktes
nådigst förordna, att den på grund af Kongl. Förordningen den 13 September
1790 utgående betalning för allmänna vägarnes underhåll vintertiden måtte komma
att utgå efter fyrk, med rättighet för hvarje socken eller härad att angående
beloppet i behörig ordning besluta“.

Dessa motioner hafva blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade,
hvadan Utskottet nu går att öfver desamma sig yttra.

Hvad dervid först angår Herr Ljuslins förslag om väghållningsskyldighetens
öfverflyttande på Staten, för att dymedelst bereda jordbrukaren en lättnad,
så är frågan derom ingalunda ny. Äfven vid föregående riksmöten hafva flera

Bill. till Riksd. Prot. 1867. 7 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 50,

förslag i enahanda syftning blifvit framställda, men hvarken af Sammansatta nogsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som haft dessa frågor till behandling,
förordade eller af Rikets Ständer bifallna. De skäl, Utskottet för sitt
afstyrkande anfört, hafva hufvudsakligen varit: att vägarnes underhåll genom

Statens försorg skulle medföra mångdubbelt större omkostnad, än hvartill detta
besvär nu uppgår, till följd hvaraf det med säkerhet borde kunna antagas, att
den andel i skattebidragen, som komme att på jordegendomen belöpa, skulle
blifva föga mindre om icke mera betungande, än det besvär, nu å densamma
ligger, och vinsten alltså endast blifva vissheten, att denna tunga drabbade alla
medborgare lika; att, om Staten skulle öfvertaga väghållningsbesväret, sådant
svårligen kunde utföras på annat sätt, än genom arbetets öfverlåtande på entreprenad
till enskilde, hvarvid likväl landets stora areal och dess i förhållande
dertill ringa folkmängd otvifvelaktigt skulle hindra den konkurrens, som vid
entreprenad-auktioner måste tagas i anspråk, om ej fritt fält skulle lemnas åt
vinningslystnaden : att den penningesumma, Staten finge utbetala, under en eller
annan form skulle tagas från de skattskyldige och att sannolikt vore, det jordbrukaren,
äfven om han finge flere, nu icke väghållningsskyldige, att jemte sig
lemna bidrag, likväl skulle komma att i form af skattebidrag vidkännas den
betydligaste delen af detta onus, samt att det för mången torde blifva mera
känbart att med penningar lösa sig ifrån väghållningsskyldigheten, än att, såsom
nu är fallet, med egna dragare och eget husfolk fullgöra detta besvär.

Dessa skäl synas Utskottet fortfarande giltiga. För vinnande af det utaf
motionären åsyftade ändamål hafva redan vid sistlidna riksmöte åtgärder blifvit
af Rikets Ständer vidtagna. Med anledning af flera i ämnet då väckta motioner,
beslöto nemligen Rikets Ständer en underdånig skrifvelse till Kong]. Maj:t,
deruti Rikets Ständer, med uttryckande af deras åsigt om rättvisan och billigheten
deraf, att väghållningsbesväret inom kommunerna å landet utsträckes till
alla skattskyldiga samt, med vissa undantag och modifikationer, utgöres efter
det fyrktal, en hvar har sig åsatt, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes, i öfverensstämmelse dermed, låta utarbeta och, så snart ske kunde, till
Riksdagen framlägga nådig Proposition i ämnet.

Vid detta förhållande föranlåtes Utskottet hemställa,

att Herr Ljuslins ifrågavarande motion må lemnas utan vidare
afseende.

Beträffande derefter Herr Orres förslag rörande grunden för gäldande af
betalning för allmänna vägars underhåll vintertiden, så enär Rikets Ständers
ofvanberörda skrifvelse afser ett fullständigt ordnande af väghållningsskyldigheten
utan inskränkning till viss årstid, hvadan det förslag, som i anledning af samma
skrifvelse är att förvänta, utan tvifvel kommer att innehålla bestämmelser jemväl

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 51.

i nu ifrågavarande hänseende, anser Utskottet någon särskild hemställan i föreslagna
syftet ej erforderlig; och Utskottet får i anledning deraf tillstyrka,

att ej eller Herr Orres omförmälda motion må tål någon vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o Öl.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. f> e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande
indelning och underhäll af byvägar.

Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar blefve
försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone icke i allmänhet
vore händelsen, hafva Herrar C. Orre och A. J. Sandstedt uti särskilda, inom
Andra Kammaren väckta motioner (N:is 33 och 61), hvilka blifvit till La<rUtskottets
behandling ölverlemnade, föreslagit:

Herr Orre, “att Riksdagen behagade besluta aflåtandet af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, innefattande Riksdagens underdåniga anhållan, att
Kong!. Maj:t täcktes utfärda författning derom, att till byvägar skola räknas
sådana, hvilka till kyrkoväg af något hemman inom socknen gagnas: att i underhållet
deraf skola deltaga alla hemman inom socknen, som sig af vä<mn i
nämnda egenskap eller i och för så kallade hemkörslor betjena: att vägen, som
årligen bör synas af någon dertill af kommunen vald sakkunnig person, bör till
underhåll på ofvannämnda hemman delas efter förmedlade hemmantalet: samt att
försummadt underhåll deraf medför samma påföljd, som angående allmänna vägarnes
upprätthållande sommar- och vintertiden är stadgadt*;