La(j- Utskottets Utlåtande N:o 37

Utlåtande 1883:LU37

La(j- Utskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till lliksd. Kansli den 23 April 1883, kl. 2 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kamrarnes äterremiss af
vissa delar af det i Utskottets Utlåtande N:o 21 afgifna
förslag till Förordning angående allmänt ordnande af
kloekarnes löneinkomster.

I Utlåtande N:o 21, öfver väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande kloekarnes aflöning, bär Utskottet liemstält, att Riksdagen
ville för sin del antaga en Förordning angående allmänt ordnande af
kloekarnes löneinkomster af föreslagen lydelse.

Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag hafva båda Kamrarne,
med antagande af §§ 1—0 i Utskottets förslag till förordning,
visat åter till Utskottet § 7 samt förordningens rubrik och ingress, äfvensom
Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan.

Återremissen har egt rum i syfte, att i § 7 måtte uttryckligen
stadgas, att församling, hvars klockare enligt hittills gällande bestämmelser
uppburit helgonskyld, må, när hon på grund af förotdningen
vidtager reglering af klockarelönen, vara oförhindrad att låta helgonskylden
fortfarande utgå till sådan lön. Att så sker, har nemligen en särskild
betydelse, enär annars de fastighetsegare, som nu utgöra helgonskyld,
skulle, derest denna, i stället för att utgå till löh åt klockaren,
komme att användas till uppehållande af kyrkotjensten i öfrigt, och till
folkundervisningens behof, nödgas att, oaktadt de fortfarande erlade den
Bill. till Riksd. Prot. 1883. 7 Sami. 26 Höft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 87.

förut till klockaren gående lielgonskylden, derjemte i sin mån vidkännas
bidrag till utgörande af den reglerade klockarelönen.

Till följd häraf och ehuru, enligt Utskottets uppfattning, Utskottets
förra förslag till lydelse af § 7 icke utesluter sådan disposition af
helgonskyld, att den, enligt § 4 satt att utgå i penningar, fortfarande
användes till klockarelön, hvilket ändamål måste anses ingå i »kyrkotjenstens
uppehållande», har Utskottet dock, med anledning af aterremissen,
föreslagit eu sådan affattning af §7 , som oförtydbart angifver församlingens
rätt i nämnda hänseende. För att, derest församling besluter,
att helgonskyld fortfarande skall utgå till klockarelön, den omgång
och det besvär må förekommas, som uppstode, derest helgonskylden
skulle, såsom för närvarande vanligen plägar ske, lösas med ett år från
år vexlande medelmarkegångspris, har Utskottet föreslagit, att helgonskyld,
som bibehålies vid klockarelön, skall vid reglering af nämnda lön
sättas att utgå i penningar med ett för hela den tid, regleringen kommer
att gälla, på en gång bestämdt belopp, motsvarande medeltalet af
medelmarkegångsprisen i länet för åren 1874—1883.

Med anledning af återremissen får Utskottet alltså hemställa,

att Kamrarne må för sin del gilla
ej mindre följande lydelse af § 7 i Förordning
angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomsfer: Der

helgonskyld för närvarande ingår bland klockares
löneförmåner, ma dervid, sd framt icke annorlunda
beslutes, förblifva; dock att den utskyld'' dä skall, jern likt
§ 4, omsättas och utgå i penningar. Till grund för omsättningen
skall läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen
i, länet för de tio aren 1874—1883. I församling,
der till följd af föreskriften i § 1 lönereglering blifvit
verkstäld och begynt tillämpas, skola hittills gällande
bestämmelser angående klockarelönens utgörande upphöra
att lända till efterrättelse. Församling, hvars klockare
enligt vidtagen lönereglering icke vidare kommer att
åtnjuta helgonskyld, ege använda denna till uppehållande
i afvigt af kyrkotjensten eller till folkundervisningens
behof.

3

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 37,

än äfven rubriken ocli ingressen till
slag till förordning, äfvensom Utskottets
N;o 21 gjorda hemställan, att Riksdagen
del antaga förordningen.

Stockholm den 23 April 1883.

På L ag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

nämnda föri
Utlåtandet
ville för sin