Lagutslcottets Utlåtande N:o 17 (Utlåtande 1897:LU17 Lagutskottet)

Lagutslcottets Utlåtande N:o 17.

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af lagutskottets
utlåtande, n:o 9, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i vissa delar
af förordningen angående patent den 16 maj 1884, dels
ock väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma
förordning.

I utlåtande, n:o 9, i anledning af dels Kongl, Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående
patent den 16 maj 1884, dels ock en af herr de Laval inom Första
Kammaren väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning,
hemstälde utskottet,

1) att ifrågavarande proposition måtte af Riksdagen antagas;

2) att herr de Lavals motion, i hvad densamma öfverensstämde
med Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition, måtte anses besvarad
genom Riksdagens beslut i anledning af utskottets under 1) gjorda hemställan;
samt

3) att herr de Lavals motion i öfrigt icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Bih- till Riksd. Prof. 1897. 7 Sami. 12 Höft. (N:o 17.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva emellertid
båda kamrarne till utskottet återförvisat berörda utlåtande i dess
helhet.

Denna åtgärd har, enligt hvad den vid ärendets behandling inom
kamrarne förda diskussion gifver vid handen, berott derpå, att kamrarne
ansett syftet med herr de Lavals motion vara förtjent af uppmärksamhet
och sålunda velat lemna utskottet tillfälle att ånyo taga motionen
i fråga under ompröfning och till Riksdagen inkomma med nytt förslag
i ämnet.

Rörande den i utskottets förenämnda utlåtande omhandlade kongl.
proposition förefans, af diskussionen att döma, icke inom kamrarne
någon mot utskottets derutinnan gjorda hemställan stridande uppfattning.
Att äfven denna del af utlåtandet till utskottet återförvisats,
torde derför få anses hafva föranledts af den omständigheten, att propositionen
i fråga delvis afsåg ändring i samma paragraf af patentförordningen
(§ 25), om hvars ändrade lydelse herr de Laval i sin motion
hemstält. För att ej utestänga möjligheten för Riksdagen att, derest
sådant efter förnyad utredning kunde befinnas lämpligt, antaga den af
herr de Laval föreslagna formuleringen af ifrågavarande paragraf eller
annan lagändring i motionens syfte, befans det alltså nödigt att till
utskottet återförvisa dess betänkande, äfven i hvad detsamma afsåg
oftanämnda kongl. proposition.

Vid sådant förhållande saknar utskottet, då det nu går att i förevarande
ämne ånyo sig yttra, anledning att underkasta den kongl.
propositionen ytterligare granskning; utskottet kan alltså inskränka sig
till att taga herr de Lavals motion i förnyadt öfvervägande.

Hvad då först beträffar den i motionen föreslagna formuleringen
af 25 §:s 2 mom. — hvilket innefattar den ändring, som motionären
utöfver Kongl. Maj:ts proposition ifrågasatt — kan utskottet ej frångå
sin förut uttalade mening, att densamma ej bör godkännas. Bestämmelsen
är af motionären sålunda formulerad:

»Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket
patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen
förordna:

D------:----------:----

2) att, om någon, som i den främmande staten åtnjuter skydd för
en här i riket patenterad uppfinning, fullgjort hvad i den främmande
staten är för skyddets bibehållande föreskrifvet, hans underlåtenhet att
här i riket utöfva uppfinningen icke må anses medföra den för sådan
underlåtenhet eljest här stadgade påföljd.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Genom ett godkännande häraf skalle — utskottet tillåter sig
ånyo betona detta förhållande — möjliggöras, om också motionären ej
åsyftat något sådant, att icke blott en utländsk utan äfven en svensk
uppfinnare, som, förutom i Sverige, äfven i ett främmande land, med
hvilket patentkonvention afslutits, erhållit patent å en uppfinning, skulle
kunna utöfva uppfinningen endast i det främmande landet och det
oaktadt vara bibehållen vid sin patenträtt inom Sverige.

Äfven ur andra synpunkter, som blefvo vid frågans behandling
inom Andra Kammaren framhållna, är den af motionären föreslagna
formuleringen olämplig.

Sålunda skulle ett antagande af densamma och en på grundvalen
deraf afslutad konvention med Tyskland försvåra att i den svenska
patentförordningen införa det utbyte af utöfningstvång mot licenstvång,
som af sistlidet års Riksdag satts i fråga.

Ej heller bör det, enligt utskottets mening, kunna ifrågasättas
att nu bifalla motionärens förslag efter vidtagande af de ändringar, som
för undvikande af ofvan antydda olägenheter kunde befinnas erforderliga.
Derest motionens syfte skall kunna vinnas, måste nemligen, såsom
jemväl påpekats, jemkningar antagligen ske äfven i andra paragrafer
af patentförordningen, och härom föreligger intet förslag, hvarförutom
derigenom skulle vållas ett långt och kanske äfventyrligt uppskof med
afslutande af den patentkonvention med Tyskland, hvarom underhandlingar
pågå.

Det återstår alltså, enligt utskottets mening, endast en utväg för
Riksdagen att gifva tillkänna sin anslutning till motionens syfte, den
nemligen att i skrifvelse hänvända sig till Kongl. Maj:t med begäran
om framläggande af förslag till de lagändringar, som för vinnande af
nämnda ändamål befinnas erforderliga.

En sådan framställning vill utskottet ej motsätta sig. Ehuru
utskottet vidhåller sin förut uttalade uppfattning, att en lagändring i
motionens syfte åtminstone under vissa förhållanden kan komma att
medföra olägenhet och men för den inhemska industrien, är nemligen
uppenbart, såsom utskottet också förut uttalat, att en sådan ändring
skulle för uppfinnare och innehafvare af uppfinnarerätt medföra väsentliga
fördelar. Frågans afgörande torde alltså böra bero på ett noggrant
och omsorgsfullt vägande af dessa olägenheter och fördelar gent
emot hvarandra. Utredningen och pröfningen härutinnan lärer också
lämpligen böra åt Kongl. Maj:t uppdragas.

Med stöd af det anförda får utskottet alltså, i anledning af återremissen,
hemställa,

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

1) att Riksdagen, med föranledande af herr de
Lavals förslag till ändrad lydelse af 25 § patentförordningen,
i hvad detsamma skiljer sig från Kongl.
Maj:ts ofvannämnda proposition, måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga
under öfvervägande, huruvida det, utan att medföra
större olägenhet för den industriella verksamheten här
i riket, kan vara lämpligt och ändamålsenligt, att, under
förutsättning att svensk medborgare, som för uppfinning
här i riket åtnjuter patentskydd och jemväl å
samma uppfinning i främmande stat erhåller patent,
berättigas att i den främmande staten tillgodonjuta
det skydd, som patentet der medför, äfven om han
underlåter att der utöfva uppfinningen, Konungen må
kunna förordna, att medborgare i den främmande
staten skall för uppfinning, å hvilken patent i båda
länderna meddelats, här i riket åtnjuta skydd under
enahanda vilkor, som för svensk medborgare i den
främmande staten medgifvits, samt, om förhållandena
dertill föranleda, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till i sådant afseende erforderlig förändring
i kongl. förordningen angående patent den
16 maj 1884;

2) att. kamrarne behagade fatta beslut rörande
utskottets i utlåtande n:o 9 under 1) gjorda hemställan;

3) att kamrarne likaså behagade fatta beslut angående
utskottets i förenämnda utlåtande under 2)
gjorda hemställan.

Stockholm den 2 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1897.