Lagutskottets utlutande Nr 65

Utlåtande 1918:LU65

Lagutskottets utlutande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj kl. 4 e. ro.

Utlåtande i anledning av vädd motion angående ändring av 11
12 odi 13 §§ i lagen om skyddskoppympning.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping*, Gezelius*,
Knut Larsson*, Stärner, Högberg, greve Spens, Alfred Petrén*,
Tisell, Hult, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Holmdahl, Strid,
Helger och Johanson i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom första kammaren väckt, till lag''utskottet hänvisad
motion, nr 90, har herr Alfred Petrén hemställt, att riksdagen ville besluta
sådan ändring i lagen om skyddskoppympning, att även frivillig
omympning, som äger rum å ympnings- och besiktningsmöte, blir avgiftsfri
för den ympade, att besiktning blir obligatorisk efter varje ympning
av person, som förut icke blivit ympad, samt att plan för ympnings- och
besiktningsmöte å landet alltid blir underställd förste provinsialläkaren i
länet för fastställelse.

Till stöd för ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»I 13 § mom. 1 av lagen om skyddskoppympning är föreskrivet, att Motionären
skyddskoppympning, som verkställes å ympnings- och besiktningsmöte motivering
eller eljest på framställning av hälsovårdsmyndighet, är avgiftsfri för den
ympade, och enligt mom. 2 av samma paragraf utgår för verkställande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 49 höft. (Nr 65.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

av sådan ympning ersättning av statsmedel åt ymparen. Dessa bestämmelser
hava av vederbörlig myndighet tolkats på så sätt, att statens
ersättningsskyldighet för skyddskoppympning, som verkställts å ympningseller
besiktningsmöte, gäller endast sådana, i fråga om vilka ympningsplikt
föreligger, men icke förut vaccinerade personer, som låta på nytt
vaccinera sig utan att ^vaccination på grund av smittkoppsfara är vid
tidpunkten i fråga på orten påbjuden eller i det enskilda fallet på grund
av bestämmelserna i lagens 6 § påfordras. Med denna tolkning av paragrafen
ifråga skulle sålunda frivillig revaccination, som äger" rum på
ympnings- eller besiktningsmöte, icke vara avgiftsfri. Då det emellertid
kan hava sin stora sanitära betydelse, att befolkningen i så stor utsträckning
som möjligt göres permanent immun för smittkoppor, är det i hög
grad önskvärt, att den frivilliga revaccinationen på allt sätt befordras.
Här må också erinras om att Kung]. Maj:t i detta syfte — på grund av
uttalande, som vid 1915 års riksdag gjordes i det särskilda utskott, som
behandlade då föreliggande förslag till vaccinationslag — låtit vidtaga
åtgärder för spridande av upplysning om skyddskoppympningens gagn
och betydelse. Utan tvivel skulle det även vara ägnat att befordra den
frivilliga revaccinationen, om denna finge ske på statens bekostnad, så
att avgift för densamma ej behövde erläggas, så snart den ägde rum å
ympnings- eller besiktningsmöte. Önskvärt vore därför, att 13 § i lagen
om skyddskoppympning finge sådan formulering, att detta bleve förhållandet.

Även på ett par andra punkter kunde en ändring uti denna lag
vara önskvärd. Enligt dess 15 § mom. 2 skall ympare årligen inom
viss tid till vederbörande pastorsämbete lämna upplysning om ympning,
som under föregående år ägt rum å förut icke ympad person, men enligt
11 § mom. 1 är den, som på grund av stadgandet i 4 § undergått
ympning, befriad från den här eljest föreskrivna besiktningen. Då åsyftade
stadgande i 4 § angående rättighet att vid inträffad eller hotande
smittkoppsepidemi påbjuda ympningsplikt avser icke endast revaccination
av personer, som undergått skyddskoppympning för så lång tid sedan,
att - densamma icke längre kan anses skydda för koppsmitta, utan även
ympning av dem, som icke förut blivit vaccinerade, och sålunda kan gälla
också barn, som ännu icke uppnått den eljest för ympningspliktens genomförande
stadgade minimiåldern, innebär nämnda bestämmelse i 11 §
mom. 1, att besiktning icke är föreskriven i varje fall, där en person
ympas för första gången, vilket dock med hänsyn till ovannämnda föreskrift
i 15 § vore behövligt, för att icke någon måtte bli såsom ympad

Lagutskottets utlåtande AV 65. •>

anmäld till pastorsämbetet utan att det genom besiktning blivit konstaterat,
att ympningen verkligen slagit an.

Enligt 12 § mom. 2 skall plan för ympnings- oeh besiktningsmöten
underställas förste provinsialläkaren i länet för fastställelse, när
ymparen är civil tjänsteläkare. Detta torde emellertid lämpligen böra
ske även när annan person är förordnad som ympare.»

Vidkommande den av motionären först föreslagna ändringen i lagen
om skyddskoppympning den 2 juni 1916, att även frivillig omympning,
som äger rum å ympnings- oeh besiktningsmöte, skall bliva avgiftsfri för
den ympade, innehåller 13 § 1 mom. i nämnda lag, att skyddskoppympning
är avgiftsfri för den ympade, dels om den verkställts å ympnings-
och besiktningsmöte eller eljest på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet,
dels ock om ympningsplikt förelegat enligt 3 § eller 4 §
tredje stycket av förevarande lag. Eldigt andra momentet i samma paragraf
utgår ersättning av statsmedel till ympare eller besiktningsförrättare
för varje ympad eller besiktigad person, för vilken ympningen enligt
första momentet i nämnda paragraf är avgiftsfri, under förutsättning att
ympningen verkställts å ympnings- eller besiktningsmöte eller eljest på
föranstaltande av hälsovårdsmyndighet. Och enligt Kungl. kungörelsen
den 24 november 1916 angående ersättning av statsmedel för skyddskoppympning
är stadgat, att om skyddskoppympning verkställes å ympningseller
besiktningsmöte eller eljest på föranstaltande av hälsovårdsmyndighet,
skall, där ersättning till ympare eller besiktningsförrättare enligt lagen
om skyddskoppympning skall gäldas av statsmedel, ersättningen utgå med
visst närmare angivet belopp för varje ympad eller besiktigad person.

Till motivering av sist berörda ändringsyrkande har motionären anfört,
att dessa bestämmelser av vederbörande myndighet ansetts avse att
reglera endast den obligatoriska ympningen men däremot icke den frivilliga
omympningen. Enligt vad utskottet inhämtat, har medicinalstyrelsen
i särskilda beslut på anförda skäl förklarat sig förhindrad att utbetala
ersättning av statsmedel för revaceinationer och besiktningar, företagna
å personer, som icke jämlikt gällande bestämmelser varit underkastade
ympningsplikt. Genom besvär över medicinalstyrelsens beslut har
frågan emellertid dragits under Kungl. Maj:ts prövning och numera jämväl
blivit avgjord. Genom särskilda utslag den 11 nästlidne april har
nämligen regeringsrätten på anförda besvär över däri närmare angivna
medicinalstyrelsens beslut i fråga om ersättning för revaceinationer in. m.,
under åberopande av vad som förekommit under förarbetena till gällande bestämmelser
angående ersättning till ympare eller besiktningsförrättare och

Utskottet.

Lagutskottet» utlåtande AV 65.

vauxv framgmge, att dessa måste anses berättigade till ersättning av statsmedel
jämväl^ for ympning ar och besiktningar, som å vederbörliga ympninqseller
besiktningsmoten verkställts å personer, vilka icke varit underkastade

ympning splikt, undanröjt styrelsens beslut och visat'' ärendena åter för nv
behandling. J

o således åt redan gällande lag givits den innebörd, motionären

asyltat med sitt förslag, lärer någon åtgärd från riksdagens sida i anledning
av motionen i denna del icke vara påkallad.

Vad beträffar motionärens andra yrkande eller att besiktning måtte
goras obligatorisk efter varje ympning av person, som förut icke blivit
ympad, stadgas i 11 § 1 mom. av lagen om skyddskoppympning, att
den ympade skall efter undergången ympning besiktigas av vederbörande
ympare, dock att den, som på grund av stadgandet i 4 § undergått
ympning, är befriad från sådan besiktning. Stadgandet i 4 § innehåller
att vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi ympningsplikt må påbjudas.
Vidare stadgas dels i 2 §, att. barn skall undergå skyddskoppympning
senast under det kalenderår, då det fyller 6 år, dels i 15 § 2
mom., att uppgift om ympning, som ägt ruin på grund av stadgandet i
.. ellRru e/3est utforts på förut icke ympad person, skall av ymparen insändas
till vederbörande pastorsämbete. Motionären _ form enar nu, att då
enligt 4 g påbjuden ympningsplikt avser jämväl den, som icke förut blivit

vaccinerad oeh såIedes även barn, som icke uppnått den i 2 § stadgade
a derå för ympningsplikt, det i 11 § 1 mom. medgivna undantaget från
besiktmngstvang för den, som på grund av stadgandet i 4 § undergått
ympning, leder till, att besiktning icke är obligatorisk för varje fall där
en person ympas för första gången. Därav skulle åter enligt 15 § 2 inom.
bliva en följd, att den vaccinerade bleve till pastorsämbetet anmäld som
ympad, utan att det genom besiktning blivit konstaterat, att vmpnfrmen
verkligen slagit an.

Da den i 4 § påbjudna ympningsplikten uppenbarligen bör, när
omständigheterna därtill föranleda, kunna omfatta jämväl de späda barnen
oavsett att barnympning enligt lagen annars må uppskjutas till det
sjette levnadsåret, giver avfattningen av 11 § 1 mom. ett visst stöd fordon
meningen, att barn under 6 år, som vid inträffad eller hotande
smittkoppsepidemi ympas för första gången, icke äro underkastade besiktning,
varav följer, att dessa, oaktat att sådan besiktning underlåtits,
bliva jämlikt 15 § 2 inom. till pastorsämbetet anmälda som ympade. Att
detta emellertid icke varit lagstiftarens mening är uppenbart. Bestämmelsen
i 11 § 1 monn, att den, som på grund av stadgandet i 4 § undergått
ympning, är fri från besiktning, har givetvis icke åsyftat barn, som

5

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

oberoende av inträffad eller hotande smittkoppsepidemi skolat enligt 2
undergå ympning senast under det kalenderår, då det fyller sex ar. Och
vad anmälaingsförfarandet i 15 § 2 mom. beträffar, framgår med all -tydlighet av lagens förarbeten, att den av ymparen lämnade uppgiften
till pastorsämbetet avsett allenast den, på vilken ympningen slagit an.
Orden »eller eljest utförts på förut icke ympad person» i 15 § 2 inom., som
icke återfinnas i 1915 års proposition i dess motsvarande 14 § 2 inom.,
tillkommo nämligen i IDIG års proposition på yrkande av medicinalstyrelsen,
som framhöll, att ympare borde lämna uppgift till vederbörande
jämväl på antalet ympningar, som under redovisningsåret utförts på
förut med framgång ympade personer.

Även om lagens avfattning på denna punkt således icke är otvetydig,
lärer näppeligen föreligga tillräckligt skäl att nu vidtaga någon
ändring i förevarande lagrum.

Vad slutligen angår motionärens sista yrkande, att plan för ympnings-
och besiktningsmöte å landet alltid skall underställas förste provinsialläkaren
i länet för fastställelse, stadgas i 12 § 2 inom., att dylik
underställning skall ske allenast, när ymparen är civil tjänsteläkare.
Syftet med stadgandet är enligt motiven för lagen vinnande av kontroll
över att mötena anordnas på lämpligt sätt och så, att statsverket icke
betungas med onödiga utgifter. Stadgandets begränsning hade ursprungligen
sin givna grund däri, att enligt 1915 års proposition, varifrån stadgandet
är hämtat, kostnaden för ympningen skulle bestridas av dels
staten, dels kommunen, därvid staten hade att till civil tjänsteläkare
gälda resekostnads- och traktamentsersättning för hans inställelse såsom
ympare vid ympnings- och besiktningsmöte å annan ort än stad, köping
och municipalsamhälle. Ehuru sedermera enligt den antagna lagen kostnaderna
för den allmänna vaccinationen helt och hållet övertogos av statsverket,
inflöt förevarande stadgande. oförändrat i lagen. Härutinnan
föreligger således uppenbarligen en felaktighet, men synes densamma
icke vara av den beskaffenhet, att till rättande därav någon ändring
i berörda stadgande nu bör vidtagas.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke matte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 maj 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.