Lagutskottets Utletande N:o 2 (Utlåtande 1893:LU2 Lagutskottet)

Lagutskottets Utletande N:o 2.

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 3 februari 1893 kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse
af 10.2 och 140 §§ konkurslagen.

Kongl. Maj:t har den 31 sistslidne december till Riksdagen
aflåtit en så lydande proposition, n:o 13:

Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i
ärendet förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 §
regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
\

Lag

angående ändrad lydelse af 102 och 140 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 102 och 140 §§ konkurslagen skola
erhålla följande ändrade lydelse:

102 §.

Dä, på sätt i nästföregående § sagdt är, ackordsförslag till
rättens pröfning inkommit, utsatte rätten eller domaren genast dag,
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 2 Haft. (N:is 2—4.) 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

då ärendet skall vid rätten förekomma, och läte den dag kungöras
såsom i 89 § föreskrifvet är.

Vill borgenär, på de i 104 § omförmälda grunder, fastställelse
af ackordet bestrida; göre det skriftligen hos rätten eller domaren
sist en vecka förr än ärendet skall vid rätten förekomma.

Då ärendet är i det skick att rätten kan ackordsförslaget till
afgörande företaga, skall rätten öfver detsamma genast eller sist
nästa dag meddela yttrande, der ej särskilda omständigheter oundgängligen
kräfva längre rådrum.

140

År gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; varde
hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles. Rätten eller
domaren å landet, om förhöret hålles inför denne, förordne då god
man att hustrun biträda; ej må dock mot hennes bestridande sådant
förordnande meddelas.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till utskotttet
hänvisad.

Såsom det af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
framgår, är densamma närmast föranledd af ett lagförslag
i förevarande ämne, som i anledning af justitieombudsmannens
och enskild motionärs framställning af senaste lagtima
Riksdag för dess del antogs och medelst skrifvelse den 27 februari
1892 till Kong], Maj: t öfverlemnades. Berörda förslag af såg dels
att förebygga de mången gång känbara förluster och olägenheter,
som af ett fördröj dt afgörande af ackordsfrågor föranleddes, och
meddelades i sådant hänseende såsom tillägg till 102 § konkurslagen
enahanda föreskrifter, som dem, hvilka blifvit upptagna i
tredje stycket af samma §, sådan den lyder i nu förevarande proposition.
Dels af såg förslaget att låta utseendet af god man för
konkursgäldenärs hustru, derom i 140 § konkurslagen meddelas föreskrift,
i hvarje fall bero af hustruns egen framställning äfvensom
att i det fall, der god man enligt lagens föreskrift finge förordnas

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

af domaren tillförsäkra denna åtgärd samma giltighet, som om den
vidtagits af rätten, så att förordnandet icke längre skulle vara ett
förordnande blott tills vidare och icke heller någon anmälan till
rätten om den af domaren vidtagna åtgärden skulle blifva behöflig.

Vid granskning i högsta domstolen af det i öfverensstämmelse
härmed affattade förslaget uttalades emellertid betänkligheter i fråga
om lämpligheten af eu föreskrift, hvarigenom vidtagandet af eu så
vigtig åtgärd som utseendet af god man för konkursgäldenärs hustru
gjordes helt och hållet beroende af en mången gång oerfaren hustrus
uppfattning härutinnan. Af de i nyssnämnda hänseende uttalade
betänkligheter fann sig Kong! Maj:t förhindrad att godkänna förslaget,
hvarom Riksdagen genom skrifvelse den 14 sistlidne oktober
underrättats.

Det för Riksdagen nu framlagda lagförslag i ämnet är utarbetadt
med hufvudsaklig ledning af högsta domstolens ofvan omförmälda
yttrande, och skiljer sig från förberörda förslag derutinnan,
att det ålägger rätten eller domaren att i hvarje fall, der sådant
icke af hustrun bestrides, förordna god man att henne i konkursen
biträda.

Skälen’ till denna afvikelse från det af Riksdagen sistlidet år
antagna förslag äro i ofvanomfbrmälda utdrag af statsrådsprotokollet
närmare angifna, och hemställer utskottet, som icke funnit
något att emot det föreliggande förslaget anmärka,

att propositionen må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.