Lagutskottets utlåtande Nr 7 (Utlåtande 1916:LU7 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1916 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående förhud mot jakt å sön- och helgdag.

Närvarande: herrar Lindhagen, Trana*), Söderbergh, Rogberg, Alexanderson, greve
Spens*), Hult, von Sydow, Köhlin, Schotte, Lindqvist i Stockholm, Pettersson
i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Holmdahl*)
och Igel.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet har hänvisats en i andra kammaren av herrar
N. Gust. Åkerlindh, C. O. Svensson och E. Eurén väckt motion, nr 49,
däri motionärerna på de i motionen anförda skäl hemställt, att riksdagen
»ville besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag om förbud för jakt på sön- och helgdag, samt för riksdagen
framlägga förslag till ett sådant förbud».

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan hava motionärerna
anfört:

»Bland de naturtillgångar, som vårt land äger, utgör tillgången
på vilda djur, som äro till människoföda lämpliga, en, som icke kan
nog värderas. Deras kött är ju bland de läckraste rätter, som kunna
erhållas. Tillgången på dessa djur synes märkbart hava i hög grad de
senare åren minskats. Orsakerna därtill torde vara flera, men en av dessa
är nog säkert i stor utsträckning bedriven tjuvjakt, Många gånger sker
även sådant tjuvskytte under förbjuden tid. Strängare kontroll vore
säkert av nöden. Ett medel, som säkert skulle vara mycket effektivt,
vore att införa förbud för all jakt pa sön- och helgdag och straffa öveiträdelse
härav med höga böter.

Söndagsjagandet är ovärdigt ett kristet folk och sårande för deri
känsla, som omfattar sabbaten med andakt och vill fira.den som en vilodag.
Och det gör ett pinsamt intryck, att under gudstjänsttid se jägare
och hundar omkring gudstjänstlokaler och hem.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 4 höft. (Nr 7—8.)

Motionärernas
motivering.

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

De som innehava jakträtt kunna säkerligen jaga på andra dagar.

Den mesta tjuvjakten bedrives på söndagar; då skola alla möjliga
människor, som kunna erhålla en bössa, och kunna bära den, springa
omkring i skog och mark, skjuta och såra, förstöra och oroa djuren.
Ofta ligga dödsskjutna älgar, som få ruttna, och mycket stora värden
av skogsvilt förstöras på detta sätt, till stor förargelse för djurvännen,
men även till stor skada för landet och folket i sin helhet.

Dessa söndagsjakter stanna dock ej härvid, att djuren få sitta
emellan, utan även mäniskorna få icke hava sin rörelsefrihet på denna
dag. Den som vill gå ut i skog och mark och hela veckan förut varit
bunden vid sitt arbete, men den dagen vill hämta sig frisk luft, skall
då vara i fara för jägares kulor. De mesta och största jaktolyckorna
ske även på söndagar. Mången, som följde med för nöjes skull, kom
tillbaka, till sorg för de sina, som död. Tidningarnas spalter vittna att
detta är sanning, och detta kan säkert i hög grad inskränkas och vårt
lands skogsvilt skyddas, om förbud för jakt på sön- och helgdagar införes.»

Motionärerna hava riktat sig mot de s. k. »söndagsjägarna» och
påkallat åtgärder med anledning av de olägenheter, som söndagsj akten
medför. Utskottet får villigt medgiva, att åtskilliga missförhållanden
i detta avseende förekomma, och att det vore önskligt, om något kunde
åtgöras för att undanröja desamma.

Däremot kan utskottet ej biträda det av motionärerna förordade
botemedlet eller förbud för jakt på sön- och helgdag. En sådan åtgärd
skulle alltför mycket råka i strid med allmänhetens vanor, behov och
föreställningssätt. Olägenheternas avhjälpande, i den mån det under nuvarande
förhållanden kan ske, måste säkerligen sökas på andra vägar.

Utskottet hemställer därför,

att motionen icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:
CARL LINDHAGEN.