Lagutskottets utlåtande Nr 76 (Utlåtande 1918:LU76 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 76.

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. Vä 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods
med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Qezelius,
Stärner, Högberg, greve Spens, Dahl, Lars Olsson, Permansson,
Klefbeck, Lindqvist i Kosta, Holmdahl, Strid, Svensson i Betingetorp,
Johanson i Gäre och Hedström.

Genom en den 28 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 453, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, tiar Kungl. Maj:t under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den
mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med
svenskt fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra registerton
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 58 käft. (Nr 76.) 1

Lagutskottets utlåtande Nr 76.

eller därutöver, gods icke må, utan att medgivande lämnats av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigat, fraktas mellan svensk och utrikes
ort. Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av
gods jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, dä sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes
än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som
inlastats å inom riket belägen ort, skiljes från fartyget å utrikes ort eller
omvänt; dock må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossningav
gods, som inlastats å inrikes ort, äga rum endast å sålunda belägen ort.

Förbud, som i första stycket sägs, äger icke tillämpning å gods,
som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för fartyget, förnödenheter
tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer eller
gods, som bärgats ombord å fartyget.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem
till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med eu månad
till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap
om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp.
Är den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty
ovan sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill
för honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige
eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel,
dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Lagutskottets utlåtande Nr 76. •’>

Denna lag träder i kraft dagen efter den, da lagen, enligt dåra
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 april 1919. Av Konungen jämlikt denna
lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med
sistnämnda dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången
förseelse, som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

Har, dä förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,
fartyg avgått från ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,
godset fortskaffa till bestämmelseorten.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har med hänsyn till nu rådande utomordentliga förhallanden
funnit sig böra tillstyrka bifall till det i propositionen intagna
förslaget, vars särskilda bestämmelser vid av utskottet företagen granskning
icke givit anledning till anmärkning.

Emellertid vill utskottet härvid framhålla önskvärdheten av att det
vidsträckta statliga ingripande, som förslaget, i syfte att betrygga tillgången
på för folknäringen nödvändigt tonnage, avser att möjliggöra,
måtte handhavas med all nödig varsamhet gentemot sjöfartsnäringens berättigade
intressen.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 7 juni 1918.

På lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.