Lagutskottets utlåtande Nr 73

Utlåtande 1918:LU73

Lagutskottets utlåtande Nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1918 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om polisväsendet i nkets städer.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Rogberg, greve Spens, Dahl, Tisell,
Hult*), Permansson*), Klefbeck, Lindqvist i Kosta, Holmdahl, Strid,
Helger*), Johansson i Trollhättan, Johanson i Gäre och Hammarskjöld*).

Genom en den 12 april 1918 dagtecknad proposition, nr 284, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av
propositionen bilagt statsrådsprotokoll föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till

Lag

om polisväsendet i rikets städer.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Det åligger varje stad att låta anställa och avlöna den polispersonal,
som erfordras för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet
i staden, ävensom att i övrigt vidmakthålla sitt polisverk.

2 §.

Finner Kungl. Maj:ts befallningshavande, att stad underlåter att
anställa polispersonal till erforderligt antal eller att förse polispersonalen
med skälig avlöning eller att eljest vidmakthålla polisverket, äger Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. .9 sand. 55 käft. (Nr 73.)

2 Lagutskottets utlåtande Nr 73.

Maj:ts befallningshavande att hos stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan
göra den framställning, som anses av behovet påkallad.

Leder framställningen icke till åtgärd, som Kungl. Majrts befallningshavande
finner tillfredsställande, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande
anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t.

3 §•

Chefskapet över polispersonalen tillkommer under Kungl. Maj:ts
befallningshavande i stad, där polismästare finnes, denne samt i annan
stad borgmästaren eller den ledamot av magistraten, som förestår stadens
polisväsende, eller, där magistrat ej finnes, ordföranden i stadsstyrelsen.

Polischefen utövar ensam högsta befälet över polispersonalen.

4 §.

För att jämte polischefen handhava polisverkets förvaltningsangelägenheter
skall en polisnämnd finnas i varje stad, beträffande vilken icke
meddelats sådant anstånd, varom i 6 § sägs.

Nämnden utgöres av polischefen såsom ordförande, en ledamot,
vilken magistraten eller stadsstyrelsen inom eller utom sig väljer, samt
tre män, valda av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän
rådstuga.

För‘vald ledamot i nämnden skall finnas suppleant, utsedd i enahanda
ordning som den ledamot, suppleanten är avsedd att ersätta.

Beträffande obehörighet att vara ledamot eller suppleant i polisnämnd,
ledamots och suppleants tjänstgöringstid och avgång, ordningen
för nämndens arbete, räkenskapers förande, redovisning samt ledamots
ansvarighet äger för annan ort än Stockholm vad om fattigvårdsstyrelse
finnes stadgat motsvarande tillämpning, och gälla för Stockholm de bestämmelser,
Konungen på förslag av stadsfullmäktige meddelar. Vald
ledamot äger när som helst avsäga sig uppdraget.

5 §•

Polisnämnden, som icke äger att taga någon befattning med befälet
över polispersonalen, åligger:

1) att uppgöra förslag till löne-, omkostnads- och pensionsstat för
polisverket, ändringar i dess organisation, instruktion för polispersonalen

Lagutskottets utlåtande Nr 73. 3

samt densammas uniformering och beväpning ävensom andra rörande
polisväsendet erforderliga föreskrifter;

2) att besluta i ärenden angående förvaltningen av de till polisverkets
behov anslagna medel och till dess förfogande upplåtna fastigheter;

3) att i förekommande fall uppgöra förslag till organisation av och
hava inseendet över polisskola samt utse föreståndare och lärare vid
densamma;

4) att avgiva yttrande i fråga om polismans antagande, befordran
och ansökan om avsked;

5) att besluta angående polismans uppsägning från tjänsten;

6) att ådöma polispersonalen disciplinär bestraffning för förseelse i
tjänsten, därest polischefen ej finner förseelsen allenast föranleda till
varning;

7) att i övrigt till vederbörande myndigheter avgiva yttranden eller
göra framställningar i frågor av betydelse för polisverket; samt

8) att fullgöra de åligganden, som enligt särskilda författningar ankomma
på polisnämnd.

6 §•

Beträffande mindre städer med fåtalig polispersonal må Kungl.
Maj:ts befallningshavande på framställning av stadsfullmäktige eller
allmän rådstuga medgiva, att med inrättande av polisnämnd må anstå
tills vidare och intill dess Kungl. Maj:ts befallningshavande efter vederbörandes
hörande annorlunda förordnar.

I stad, där dylikt anstånd medgivits, skall vad i 5 § är stadgat om
polisnämnd i tillämpliga delar gälla magistraten eller stadsstyrelsen.

7 §.

Polisman antages medelst skriftligt förordnande, i Stockholm av
överståthållarämbetet för polisärenden, i annan stad, där polismästare
finnes anställd, av denne, samt i stad, där polismästare ej är anställd,
av magistraten eller stadsstyrelsen.

Om polismans befordran och ansökning om avsked beslutar den
myndighet, som äger antaga polisman.

8 §•

För varje stad skall finnas en instruktion för polispersonalen, vilken
instruktion efter förslag av polisnämnden utfärdas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

-1 Lagutskottets utlåtande Nr 73.

Instruktionen skall särskilt innehålla:

a) föreskrifter om grunder och villkor för polispersonalens antagande

betordran och avsked; ’

b) bestämmelser om sättet och villkoren för beviljande av tjänstledighet
åt polisman och om vikaries förordnande;

c) uppgift om vem som är chef för polispersonalen samt om vem,
utom chefen, förmanskapet för polispersonalen tillkommer;

d) föreskrifter om tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning;

e) upplysning om tjänstgöringsområde; och

f) upplysning angående polismans rättigheter och skyldigheter ävensom
sådana anvisningar rörande polismans förhållande i och utom
tjänsten, vilka anses böra i instruktionen intagas.

9 §‘

Vad i denna lag sägs om polismans antagande, befordran, avsked, uppsägning
från tjänsten och bestraffning samt om instruktion för polispersonalen
skall icke äga tillämpning å polismästare, polisintendent och stadsfiskal.

10 §.

Besvär över beslut, som enligt denna lag meddelas av polisnämnd,
magistrat eller stadsstyrelse, anföres hos Kungl. Majrts befaliningshavande
i den ordning, som är föreskriven för talan mot stadsfullmäktiges
eller allmän rådstugas beslut.

r Talan mot beslut, som enligt denna lag meddelas av Kungl. Maj:ts
befallmngshavande, föres pa det sätt och i den ordning, som för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämt.

Beslut, som ej avser ådömande av disciplinär bestraffning enligt
vad 1 5 § under 6) avses, lände, utan hinder av klagan, till efterrättelse
intill dess annorlunda kan varda förordnat.

11 §•

De ytterligare bestämmelser, som kunna erfordras i fråga om allmänna
ordnandet av polisväsendet i stad, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att stadgandena
om tillsättning av polisnämnd skola lända till efterrättelse från den 1
september 1918 samt att med utfärdande av instruktion för polispersonalen
må anstå till den 1 juli 1919.

Lagutskottets utlåtande Nr 73. 5

Det av Kung-I. Maj:t framlagda lagförslaget har ytterst föranletts av
riksdagens skrivelse den 12 maj 1906, vari anhölls, att Kungl. Magt
ville enligt i skrivelsen närmare angivna grunder låta utarbeta en allmän
polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter. Såsom
framgår av den föreslagna lagens rubrik avser lagen allenast polisväsendet
i stad. I lagförslaget hava upptagits bestämmelser om skyldighet
för stad att bekosta sitt polisväsende, om inrättande av polisnämnd och
dennas befogenhet, angående chefskapet över polispersonalen samt vissa
stadganden om denna personals tillsättande och avskedande ävensom
angående rätt att föra klagan. Slutligen har i lagförslaget införts ett
stadgande i allmänna drag angående lokala polisinstruktioner.

I likhet med departementschefen finner utskottet det vara synnerligen
önskvärt, att genom lagstiftning den nu rådande bristen av enhetlig
organisation för polisväsendet snarast möjligt avhjälpes. Ej mindre behjärtansvärda
äro de från polismannahåll framförda kraven med syfte
att betrygga polismans tjänsteställning och underlätta hans mången
gång svåra kall. Då utskottet likväl icke anser sig kunna tillstyrka
bifall till den kungl. propositionen, har det sin huvudsakliga grund i följande
omständigheter.

Enligt motiven för lagförslaget har detta sin tyngdpunkt i att fastslå
städernas skyldighet att själva bekosta sin polisinrättning. I 1 §
stadgas nämligen, att det åligger varje stad att låta anställa och avlöna
den polispersonal, som erfordras för upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet i staden, ävensom att i övrigt vidmakthålla sitt polis verk.
Såsom departementschefen anfört, hava visserligen städerna själva hittills
bekostat sitt polisväsende. Men enligt vad den i ämnet förebragta utredningen
visar, har detta städernas åliggande ej sällan varit förenat
med vissa ekonomiska förmåner av skilda slag, i främsta rummet tolagsersättningen.
Aven om denna icke-kan anses hava i allmänhet grundat
någon skyldighet för städerna i nu angivna hänseende, synes emellertid
i vissa fall tveksamhet härutinnan råda. Ej heller torde vid bedömande
av grunderna för städernas nämnda skyldighet böra lämnas ur räkningen
den mer eller mindre gynnade ställning, stad i avseende å näringsväsendet
kan hava intagit. Vid sammanställande av dessa förhållanden
synes det utskottet kunna med skäl ifrågasättas, huruvida det kan vara
lämpligt att nu för varje fall och under alla omständigheter i lag fastslå
städernas skyldighet att bekosta sitt polisväsende. I allt fall lärer en
allsidigare utredning härom dessförinnan böra företagas.

Den utredning, som i anledning av riksdagens ovanberörda skrivelse
kommit till stånd, har icke enbart varit inriktad på att åvägabringa en

Utskottet.

() Lagutskottets utlåtande Nr 73.

allmän polisförfattning för rikets städer, utan har i vissa avseenden omfattat
även polisväsendet å landsbygden. Då Kungl. Majrt likväl icke
framlagt något förslag, åsyftande ordnandet av hela landets polisväsende,
har detta enligt vad föredragande departementschefen framhållit till statsrådsprotokollet
berott därpå, att utredningen, såvitt den avsett landsbygdens
polisväsende, ansetts ej fullt uttömmande. Utan att vilja underskatta
värdet av det av departementschefen härutinnan anförda skälet,
finner utskottet emellertid det hava varit synnerligen maktpåliggande, att
ordnandet av polisväsendet i vissa med städerna jämförliga orter vunnit
sin lösning. Redan år 1906, då riksdagen till Kungl. Maj:t avlät ovanberörda
skrivelse i ämnet, var behovet av ett ordnat polisväsende särskilt
för sistnämnda samhällen trängande, och sedan dess har detta behov med
hänsyn till det på senare åren starkt tilltagande antalet av dylika samhällen
och dessas tillväxt gjort sig än mera kännbart. - Därtill kommer,
att vad dessa samhällen beträffar, förhållandena därstädes i många avseenden
förete större likhet med de i städerna rådande än med de
på landsbygden, vadan i varje fall dessa frågor synas böra lösas i ett
sammanhang’.

Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till föreliggande lagförslag,
har utskottet icke ingått i någon slutlig detalj granskning av
förslaget. Inom utskottet hava dock skilda meningar gjort sig gällande
beträffande inrättandet vid sidan av polischefen av en polisnämnd, särskilt
med de befogenheter, som enligt förslaget tillagts densamma.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte förklara, att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kunnat av riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 juni 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservationer:

A. Av herrar Pettersson i Södertälje, Hult, Lindqvist i Kosta, Strid,
Helger och Johanson . i Gäre, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
ifrågavarande proposition.

B. Av heirar Stärner, Klejbeck och Johansson i Trollhättan beträffande
viss del av motiveringen.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1918.