Lagutskottets utlåtande Nr 6

Utlåtande 1917:LU6

4

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Motionärens
motiv »ring.

Nr 0.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående åtgärder mot minderårigas
bruk av tobak.

Närvarande: herrar Lindhagen, Gezolius, Stärner, Alexanderson, greve Spens, Petrén,

Valerius Olsson, Tisell, Pant, Schotte, Lindqvist i Stockholm*), Gustafsson i Örebro,

Karlsson i Fjäl, Holmdahl*) och Lindqvist i Kosta*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
nr 10, har herr Olofsson i Digernäs hemställt, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes utreda och för
riksdagen framlägga sådant förslag till lag, som på det mest effektiva sätt
förhindrade tobaksbruket och särskilt cigarrettrökningen hos den uppväxande
ungdomen.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»Tobaksbruket har länge under växlande former gjort större eller
mindre skador, men någon sämre och mera skadlig form än den nuvarande
cigarrettrökningen torde ej förr ha förekommit, särskilt vad angår
den uppväxande ungdomen. Det lär väl ej kunna bestridas, att cigarrettrökningen
är rent av en fara för vårt folk, såväl fysiskt som moraliskt.
Det är ett sådant tobaksbruk, som de sista åren tilltagit i sådan grad,
att det blir riksdagens plikt söka motarbeta detsamma.

Det kan ju förefalla nästan orimligt, att den riksdag och med den
hela staten, som så nyligen gjort sig direkt beroende av tobakshanteringen,
skulle vilja vara med på en inskränkning av affären, men har

Lagutskottets utlåtande Nr (>''. >F>

tobaksbruk^ tagit sådana former, att det föreligger eu uppenbar fara,
då få väl de ekonomiska synpunkterna vika.

De fysiska skador, som cigarrettrökningen har med sig på den uppväxande
ungdomen, lära väl vara uppenbara för alla, men det är naturligtvis
läkaren, som här får ge det avgörande omdömet. Vad de moraliska
skadorna beträffar, så torde litet var vara kompetent att bedöma dessa.
Säkert är att mången minderårig gosse frestas till otillåtliga gärningar
för att skaffa slantar till cigarrettköp, och hade man en tillförlitlig kontroll
över alla våra så kallade lumphaudlande, så är det min tro att
många små affärer bleve ogjorda.

Vad som är säkraste botemedlet emot det onda, jag här i korthet
sökt påvisa, är ej så lätt att säga, och ingen enskild motionär torde med
framgång kunna hitta det rätta botemedlet.»

Frågan om åtgärder mot tobaksförbrukning särskilt bland ungdomen
har vid uppi''epade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.
Sedan vid 1899 och 1904 års riksdagar motioner i frågan avslagits,
kom saken åter upp vid 1906 års riksdag. Eu motionär hemställde
nämligen då, att riksdagen ville anhålla, det Kung]. Maj:t måtte
låta verkställa utredning, vilka åtgärder borde vidtagas emot ungdomens
tobaksbruk, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de lagförslag,
vartill utredningen kunde giva anledning. På tillstyrkan av lagutskottet
anhöll nämnda riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande,
vilka åtgärder måtte kunna vidtagas till hämmande av minderårigas
tobaksbruk, samt, i den män lösningen påkallade riksdagens medverkan,
för riksdagen framlägga det förslag, vartill förhållandena kunde giva
anledning.

Vid 1911 års riksdag väcktes motion om undersökning av tobaksbrukets
och kaffemissbrukets skadliga följder för folkhälsan samt vidtagande
av de åtgärder, som från det allmännas sida kunde ifrågasättas
för att stödja strävandet att bortarbeta bruket av tobak och motarbeta
missbruket av kaffe. Efter hemställan av andra kammarens andra tillfälliga
utskott fann kammaren motionen icke till någon kammarens
åtgärd föranleda.

1912 upprepades enahanda yrkande med betonande särskilt av upplysningsverksamhetens
betydelse. I anledning härav hemställde nu riksdagen
på enhälligt förslag av vederbörande tillfälliga utskott inom bada
kamrarna, att Kungl. Maj: t måtte snarast möjligt låta utreda, vad från
det allmännas sida, särskilt genom upplysningsverksamhet, kunde åtgöras
för att stödja strävandet att motarbeta missbruk av tobak och kaffe,
ävensom vidtaga de åtgärder, som därav kunde föranledas.

Frågans för
gående
behandling

6

Lagutskottet# utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Utskottet bär inhämtat, att riksdagens skrivelser av åren 1906 och
1912 varit av Kungl. Maj:t remitterade till åtskilliga myndigheter för
yttrande, att dylika yttranden numera inkommit till Kungl. Maj:t, att
yttrandena för närvarande äro under bearbetning samt att ärendena inom
den närmaste framtiden komma under vidare behandling. Uppenbart torde
vara, att därvid jämväl frågan om lagstiftningsåtgärder bliver övervägd.
Med anledning av vad sålunda upplysts finner utskottet — med allt behjärtande
utav vikten av frågans snara lösning och med framhållande att faran
av tobaksbruket bland den uppväxande ungdomen under de senare åren
långtifrån att hava minskats säkerligen ökats — riksdagens förnyade
åtgärd icke kunna anses vara erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Stockholm, K. L, Beckmans Boktr., 1917.