Lagutskottets utlåtande Nr 65 (Utlåtande 1917:LU65 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

Kr 65.

Ankom till riksdagens kanili den 6 juni 1917 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Närvararilde: herrar Lindhagen, Gezelius, Starner, greve Spens, Dahl, Permansson,
Klefbeek, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Holmdahl, Pettersson
i Södertälje, Rehn och Lindqvist i Kosta.

Genom en den 19 maj 1917 dagtecknad proposition, nr 367, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna förslag till lag med vissa
bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden.

Beträffande de skäl, varå förslaget grundats, får utskottet, i den
mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft en med anledning av densamma av herrar David Norman, Gust.
Odqvist, C. J. Öberg, Joll. Jeansson i Kalmar, Karl Kahlström, David
Pettersson, Wilh. Hellberg, P. Nilsson i Bonarp, John Erlansson, Per
Gabrielsson, J. A. Jonsson, Malte Sommelius, A. P. Gustafsson, M. Svensson,
Joll. G. Svensson, E. 0. Magnusson, C. O. Johanson, G. 0. Svensson,
P. M. Olsson, Cornelius Olsson, Bernhard Nihson, E. Bäf, Petrus Nilsson,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 50 höft. (Nr 65.) 1

Motion.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 65.

John Jönsson i Boa, Edv. Andersson, Arthur Gustafsson i Kasenberg, S.
Welin, S. A. Larsson, E. v. Ilo/st en, Sam Söderberg, Ii. Andersson, jzeZ
Lundblad, Alfred Pettersson och .4. Henriksson inom andra kammaren
väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 498, i vars yrkande herr Pehr
Aug. Andersson instämt.

I motionen har anförts följande:

»I Kungl. Maj:ts den 19 maj 1917 dagtecknade nådiga proposition,
nr 367, föreslås riksdagen antagandet av lag med vissa bestämmelser
mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Bland varor, som falla under föreliggande förslaget, märkas livsmedel,
foder för kreatur och gödningsämnen. Däremot torde icke utsädesspannmål
falla under lagförslagets bestämmelser.

Nu torde det vara en på många håll gjord bitter erfarenhet, att
utsädesspannmål detta år på många håll betingat på grund huvudsakligen
av genom s. k. mellanhänder uppskruvade priser, som måste betraktas
som oskäliga. För att taga ett exempel kan anföras, hurusom
vid Jönköpings läns hushållningssällskaps sammanträde den 19 maj
från auktoritativt håll meddelades, att utsädeshandlande betingat sig för
korn ett pris av 65 öre per kilogram och för havre 50—55 öre per
kilogram. Då lantmännen, särskilt de mindre, i regel torde ha sålt sm
spannmål till de åsätta maxim i pris erna, föreligger här eu abnorm prisstegring.
Detta har medfört, enligt vad vi ha oss bekant, att jord blivit
obesådd eller undermåligt besådd på åtskilliga håll.

Givet är, att konsumtionsbegränsning genom höga pris å utsädesspannmål
icke är önskvärd. En sådan kommer att medföra produktionsminskning
och sålunda stå i fullkomlig strid med alla de åtgärder, som
vidtagits för att åstadkomma kraftig produktionsökning. I sammanhang
härmed torde få erinras om, hurusom riksdagen i skrivelse nr 56 av
27 mars detta år anhållit, att Kungl. Maj:t genom införande av maximipris
eller på annat sätt droge försorg om att utsädesspannmål under
innevarande vår må hållas tillgänglig i marknaden för skäligt pris, en
skrivelse, vilken, såvitt vi ha oss bekant, ännu icke föranlett någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Under dessa förhållanden förefaller det oss av behovet påkallat,
att det nu föreliggande lagförslaget även kommer att omfatta utsädesspannmål.

På grund härav tillåta vi oss hemställa,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det i kungl. propositionen
nr 367 framlagda lagförslaget, att även utsädesspannmål må
upptagas bland de uti 2 § i lagen angivna varor.

Lagutskottets utlåtande Nr 65. 3

Tillika anhålles, att lagutskottet behagade vidtaga med anledning
härav erforderlig omformulering av lagförslaget.»

Utskottet har vid granskning av lagförslaget ansett detsamma
kunna i huvudsak förordas, men har funnit skäl till anmärkning i vissa
detaljfrågor, varom utskottet får hänvisa till vad nedan anföres.

2 §.

I likhet med motionärerna finner utskottet, att förevarande lag
bör omfatta jämväl utsädesspannmål. Utskottet håller ytterligare före,
att utsäde av vad slag som helst bör komma under lagen. Visserligen
kan det icke anses uteslutet att föra utsädesspannmål under lagens bestämmelser
om livsmedel, men då full tydlighet har sina fördelar och
det som sagt torde vara önskligt, att varje slag av utsäde, även där
detsamma icke kan betecknas såsom livsmedel, kommer under lagens
stadganden, har utskottet i 2 § insatt ordet »utsäde». Utskottet vill
framhålla, att denna komplettering icke kan, vid jämförelse mellan förevarande
lag och maximiprislagen, där ordet utsäde icke återfinnes, föranleda
till det antagande, att utsäde av vad slag som helst icke skulle
falla under maximiprislagen.

12 §.

Utskottet har ansett, att angivare icke bör tillerkännas andel i
böterna, samt att åklagarens andel bör begränsas till en tredjedel, dock
högst femtusen kronor.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kunnat i oförändrat skick
av riksdagen antagas, måtte i anledning av sagda
proposition och den i ämnet väckta motionen för sin
del antaga följande

Vitkottet.

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden skola, under den tid Konungen

förordnar, de i 2—12 §§ upptagna
2 §•

Den, som vid avyttring av livsmedel,
vara, som är avsedd att
genom sin förbränning alstra värme
eller ljus, beklädnadsvara eller annan
dylik för människors uppehälle erforderlig
förnödenhet eller ock foder
för kreatur eller gödningsämnen
tager eller betingar sig vederlag,
som han insett eller bort kunna
inse vara med hänsyn till föreliggande
omständigheter uppenbart
oskäligt, straffes med böter från
och med tjugufem till och med
tiotusen kronor eller med fängelse
från och med en månad till och
med ett år.

Samma lag vare, där någon utbjuder
sådan vara till avyttring mot
vederlag, som nyss är sagt.

Såsom vederlag skall anses värdet
av alla för varan tagna, betingade
eller fordrade förmögenhetsförmåner,
ändå att de till döljande
av vederlagets verkliga storlek upptagas
såsom förmåner, vilka gärningsmannen
i annat avseende tagit,
betingat sig eller fordrat.

bestämmelserna äga tillämpning.

2 §•

Den, som vid avyttring av livsmedel,
vara, som är avsedd att
genom sin förbränning alstra värme
eller ljus, beklädnadsvara eller annan
dylik för människors uppehälle erforderlig
förnödenhet eller ock foder
för kreatur eller gödningsämnen
eller utsäde tager eller betingar sig
vederlag, som han insett eller bort
kunna inse vara med hänsyn till
föreliggande omständigheter uppenbart
oskäligt, straffes med böter
från och med tjugufem till och med
tiotusen kronor eller med fängelse
från och med en månad till och
med ett år.

Samma lag vare, där någon utbjuder
sådan vara till avyttring mot
vederlag, som nyss är sagt.

Lagutskottets utlåtande Nr 65. 5

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

3 §■

Undanhåller den, som för avyttring tillverkat, framvunnit eller
annorledes förvårvat vara, som i 2 § sägs, varan från avyttring under
sådana omständigheter, att undanhållandet, ensamt eller i förening med
dylikt förfarande av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring
av priset vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett
eller bort kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem
till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad
till och med ett år.

Yad nu är stadgat skall icke gälla, där Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar för visst fall eller i därom utfärdad

kungörelse meddelat tillstånd att lägga vara å lager.

4 §•

Köper någon för avyttring eller förvärvar han eljest såsom
mellanhand vara, som i 2 § sägs, och sker det under sådana omständigheter,
att åtgärden, ensam eller i förening med dylikt för farande

av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring av priset
vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett eller bort
kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem till och
med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till
och med ett år.

5 §■

Idkar enskild person, bolag eller förening såsom mellanhand, yrkesmässigt
eller annorledes, handel med vara, som i 2 § sägs, och finnes
denna verksamhet, ändå att den icke innefattar brottsligt förfarande, varom
i 2, 3 eller 4 § förmäles, motverka det allmännas åtgärder beträffande
folkhushållningen, äge Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar
förbjuda den enskilde, bolaget eller föreningen att idka handel med
sådana varor, som i 2 § avses, i vidare mån än som erfordras för avyttring
utan onödigt dröjsmål av vara, vilken förvärvats före förbudets
delgivning. Å den, som meddelat förbudet, skall ankomma att vidtaga
erforderliga åtgärder för övervakning av avyttringens behöriga gång.

Bryter någon mot delgivet förbud, straffes med fängelse från och
med en månad till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen
kronor dömas.

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

6 §•

Förövas brott, som i 2, B eller 4 § sägs, av den, som förut begått
brott mot något av nämnda lagrum, vare straffet fängelse från och
med en månad till och med två år eller straffarbete från och med två
månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen
kronor dömas.

7 §•

Fälles någon till straff för brott, som i 2 § första stycket sägs,
eller för brott mot 3 eller 4 §, må domstolen, efter ty skäligt finnes,
kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt eller delvis, i det
förstnämnda fallet värdet av taget eller betingat vederlag, vid brott
mot 3 § värdet av vara, som på sätt i samma lagrum sägs undanhållits
från avyttring, samt vid brott mot 4 § värdet av vara, som gärningsmannen
på sätt där omförmäles förvärvat för avyttring.

8 §•

Fortsätter den, som är ställd under åtal för brott, varom i 2, 3,
4 eller 5 § förmäles, samma brott, varde dömd till särskilt ansvar för
varje gång stämning delgivits.

9 §•

Livsmedelsnämnd eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd
åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att brott mot denna
lag angivas till åtal.

10 §.

Det åligger allmän åklagare att åtala brott, varom i denna lag
förmäles.

Åklagaren äger, för utrönande, huruvida sådant brott blivit
begånget, låta verkställa undersökning av salubod, magasin, kontor
eller annan lägenhet, där vara, som i 2 § sägs, kan antagas förvarad,
så ock taga del av näringsidkares handelsböcker och andra dylika
handlingar. Av det, som därvid eller vid övervakning, varom i 5 §

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

förmärs, inhämtats, må icke yppas annat, än som erfordras för avgörande
av frågan om åtals anhängiggörande och för åtals utförande.

11 §-

Åklagare åligger att till den, som Konungen jämlikt 5 § bemyndigat
meddela sådant förbud, som där omförmäles, eller, därest
dylikt bemyndigande icke givits, till jordbruksdepartementet insända
ej mindre anmälan om åtal, som åklagaren anhängigjort för brott
mot denna lag, än även utslag, varigenom blivit slutligen dömt
angående åtalet.

12 §.

Av böter, som ådömas enligt
denna lag, så ock av vad gärningsmannen
enligt 7 § förpliktats utgiva,
tillfälle hälften, dock högst
femtusen kronor, åklagaren och
återstoden kronan. Finnes särskild
angivare, tage han hälften av åklagarens
andel. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.

12 §.

Av böter, som ådömas enligt
denna lag, så ock av vad gärningsmannen
enligt 7 § förpliktats utgiva,
tillfälle en tredjedel, dock högst femtusen
kronor, åklagaren och återstoden
kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de
förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 april 1918. Förordnande, som avses i
1 §, samt förbud och annan bestämmelse, som enligt 5 § meddelats,
skola ej gälla längre än till och med sistnämnda dag. I fråga om
sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen
avses, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Stockholm den 5 juni 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

Reservaiio n

av herr Dahl, som anfört:

Den i förevarande lagförslag innefattade lagstiftning syftar att
träffa missförhållanden, om vilkas skadlighet och fördömlighet meningsskiljaktighet
ej torde kunna råda. Beskaffenheten av den samhällsverksamhet,
inom vars gränser missförhållandena yppa sig, medför emellertid
en betydande svårighet att uppdraga gränsbestämning emellan lovlig
näringsutövning och straffvärd illojalitet. Därav föranledd osäkerhet i
brottsbestämning och otrygghet även för den lovliga näringens utövare
måste föranleda tveksamhet emot lagstiftningen och skall, för undvikande
av en obehörig utsträckning av lagtillämpningen, densamma begränsas
till synnerlig snävhet, så äventyras, att lagen kommer att framstå såsom
allenast en bokstav. Förhållandena i Österrike och Tyskland lämna
bevis i sistberörda avseende.

Då jag i alla fall ej ansett mig böra avstyrka varje lagstiftning
i förevarande syfte, har jag — i likhet med föredragande departementschefen
och en ledamot av lagrådet — letts av förhoppningen, att redan
kriminaliseringen av den med uppenbart oskäliga pris opererande handeln
med förnödenheter skulle verka avskräckande.

Jag biträder fördenskull förslaget, såvitt detsamma avser att straffbelägga
den uppenbart oskäliga prisbestämmningen.

Vad åter angår de ingripanden, som innefattas i 3 och 4 §§, har
jag inom utskottet ställt mig avvisande. Att kriminalisera samhällsskadlig
lagring och »kedjehandel» kan — hur önskvärd denna kriminalisering
må vara i och för sig — verka hindrande mot även lovliga
och synnerligen önskliga åtgärder från varuförmedlarna. Då härtill
kommer att, enligt min mening, förfogandelagen och maximiprislagen
— därest de med omsikt och i rätt tid användas — giva myndigheterna
erforderliga medel att avvärja den mera väsentliga skada, som hotar från
nu berörda missförhållanden, har jag ansett §§ 3 och 4 böra utgå. —
Då jag ej inom utskottet vunnit anslutning för denna mening, anser
jag mig ej böra fullfölja mitt yrkande härutinnan.

Beträffande slutligen den utomordentligt vittgående befogenhet,
som enligt § 5, inrymmes åt Kung]. Maj:t eller underordnad myndighet,
kan jag ej finna förhållandena påkalla lagfästande av dylik rätt att beröva
individen hans utkomstmöjlighet. Visserligen förutsättes, enligt
motiveringen, att den ifrågavarande avstängningsrätten skulle tillämpas

Lagutskottets utlåtande Nr 65.

endast mot den som »efter företagen noggrann prövning» funnes icke
motsvara den allvarliga tidens krav i fråga om yrkesmässig handelsutövning.
Men jag är ej för min del beredd att på sätt här föreslagits,
ställa näringsidkarens yrkesutövning i beroende av administrativ myndighet,
om vars bedömningsgrunder med hänsyn till skeende växlingar
ovisshet måste råda.

Jag hemställer förty, att § 5 måtte utgå, att ordningsföljden för
följande §§ måtte därefter jämkas, samt att, vid godkännande av dessa
yrkanden, följande §§ måtte erhålla nedan upptagna jämkade lydelse:

§ 7. Fortsätter — — varom i 2, 3 eller 4 § förmäles--del givits.

§ 9. Det åligger — — Av det som därvid inhämtats, må etc.
— — utförande.

§ 10. Åklagare åligger att till jordbruksdepartementet etc.--

åtalet.

§ 11. Av böter — — enligt 6 § — — strafflag.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

9 sand.

50 käft. (Nr 65.)